Kalbininkės sugrįžimas

mokėti, laukas, toli, sotūs å ena sidan, och fornslav. mogą, lęgą, ryska dalb, fornslav. syb å den andra (s. 108–110), representerar olika rötter. På grund av skillnaden i rotvokalism kan litauiska glodùs och lettiska gluds (s. 109), litauiska brėžti och braũkti (s. 114) inte heller etymologiskt sammanföras. Släktskapsförhållandet mellan litauiska nãmas och dimstis ”Hof(raum), Gut” (s. 109) är visserligen oklart16, men möjligheten kan inte uteslutas att namas, lettiska nams har en självständig rot *nem-. Fornslaviska trepetati och ryska pryskatb bör inte heller sammanföras med litauiska drebėti och ryska bryzgatb (s. 104–105), utan betraktas som separata rötter17. Skillnaden i initiala konsonanter i litauiska strãzdas, lettiska strazds och slaviska 'drozdъ (s. 104) bör förklaras med Siebs lag. Litauiska geĩsti har inget ‘-ds- (s. 100), utan är sammansatt av roten geid- och infinitivsuffixet *-t(e)i, och därför finns *-dt- vid morfemgränsen (> *-tt- > -st-). På s. 94 sägs det att pirštas, fornslaviska prъstъ har litauiskt š och slaviskt s från ‘k, medan de på s. 115 hänförs till ord där litauiska har š, som utvecklats ur urindoeuropeiskt ‘s efter r. På s. 293 anges att genitiv singularisändelsen ‘-ā i o-stammen (vilko, fornslaviska vlьka) kommer från urindoeuropeiskt ‘-ās; på s. 210 ff. hävdas det korrekt att detta är den gamla ablativändelsen (‘-ōd). På s. 178–179 förekommer finska paimen ”Hirt”; på s. 208 anges redan korrekt piemen. På s. 179 hittar vi preussiska menschon ”des Fisches”, på s. 263 korrekt ”des Fleisches”. Preussiska guntwei är inte 1. plur. (s. 69). I stället för litauiska taišyti (s. 96), preussiska sachis (s. 101), forntida indiska ugnis (s. 110), litauiska taisytis (s. 116), lettiska bārti (s. 141), litauiska sù vienà šviesà (s. 226), instrumentalis singularis bãdu (s. 227, not 269), genitiv dualis Dvjijų karvių ska det stå tašyti, sackis, ágnis, taušytis, bārt, sù vienà šviesà, badù, dvijjų karvių. Simas Karaliūnas SPRÅKFORSKARENS ÅTERKOMST Tamara Buch. Opuscula Lithuanica. Wydal Wojciech Smoczyński, Warszawa, 1998: Katedra Językoznawstwa Ogólnego i Bałtystyki Uniwersytetu Warszawskiego, 381 p. Vår välkända germanist Ina Meiksinaitė citerade nyligen i sina minnen av sin syster Tamara Buchienė ett utdrag ur hennes brev till monsignore Vincentas Mincevičius, som bodde i Rom: ”Och vad gör egentligen livet med mig! Jag har ju alltid bara velat bo i Kaunas, vandra längs Nemunas stränder; jag behövde tallskogar, sjöar, tystnad – varför måste jag då bo i olika länder, bland olika människor, tala olika språk och – just nu – förlora 16 F r e a n k e l E. Litauische etymologisches Wörterbuch, I, Heidelberg–Göttingen, 1962, 483. 17 Ф а с м е р М. ЭСРЯ III (1987) 391, IV (1987) 99. 252 femte medborgarskap”1. Dessa ord beskriver i själva verket på ett träffande sätt den begåvade litauiska språkforskarens liv, fyllt av tragedier och svåra prövningar. Född (1923-07-03) i Vitebsk, Marc Chagalls stad. Senare återvände hon med sin familj till föräldrarnas hemland Litauen. Hon gick i Kaunas tyska gymnasium. Studentexamen tog hon vid ett litauiskt gymnasium den 21 juni 1941. Kriget, som bröt ut följande morgon, kastade henne till en avlägsen avkrok i Ryssland; hon arbetade som traktorförare och studerade germanistik i Gorkij. Under de första efterkrigsåren var hon doktorand hos akademikern Viktor Žirmunskij vid Leningrads universitet, därefter lärare vid Vilnius universitet och Tjeljabinsks pedagogiska universitet. Hon återvände till Litauen och arbetade några år vid Litauens institut för språk och litteratur2; dessa år fick stor betydelse för den unga forskarens fortsatta inriktning. Under en längre period (1957–1967) var hon docent vid Warszawas universitet. Hon höll också kurser i litauiska vid universiteten i Sorbonne och Chicago. Under svåra perioder i livet, särskilt när hon bodde i Paris, fick hon andligt och materiellt stöd av den framstående semiotikern Algirdas Julius Greimas, monsignore Vincentas Mincevičius och andra vänner. På grund av ogynnsamma omständigheter (som få i Litauen kände till) tvingades hon ständigt byta land och arbete och ofta leva skild från sin familj. Försvagad av en svår sjukdom dog Tamara Buchienė den 7 februari 1970 i Haifa (Israel). Hon hade ännu inte fyllt fyrtiosju … Varje forskare i litauiska språket kommer säkert med glädje att ta del av de samlade litauiska skrifterna av Tamara Buchienė, nyligen utgivna av institutionen för allmän språkvetenskap och baltistik vid Warszawas universitet och sammanställda av en av Polens främsta baltister, Wojciech Smoczyński. Boken inleds med sammanställarens minnen av Tamara Buchienė. Med mycket varma ord minns författaren där sin lärare och beskriver hennes pedagogiska verksamhet vid Warszawas universitet. I ett separat avsnitt (Nota wydawnicza) förklaras omständigheterna kring utarbetandet och utgivningen av denna publikation. I boken Opuscula Lithuanica har nästan alla viktigare litauistiska arbeten av Tamara Buchienė, publicerade i vetenskapliga publikationer i olika länder, samlats. De återges på de språk som de först publicerades på: tyska (15 arbeten), polska (13), litauiska (3), engelska (2), ryska (2) och franska (1). Bokens sammanställare har delat in samtliga arbeten i åtta kapitel. Sju av dem behandlar, utifrån ämne, följande områden inom litauistiken: fonologi, accentologi, verbets system, språket i Lill-Litauen enligt Danielius Kleins grammatik, Kristijonas Donelaitis språk, de litauiska dialekterna i Sejny och Sejnys onomastik. De samlade arbetena visar att författaren intresserade sig både för olika litauiska språkfenomens ursprung och utveckling och för deras bruk i dagens standardspråk och dialekter. 1 Meiksinaitė I. ”Inte vår vilja!” – Naujasis Židinys – Aidai 5–6, 1998, 311. 2 År 1953 rekommenderades Tamara Buchienė till tjänsten som forskningsmedarbetare vid institutet av dess direktör Kostas Korsakas av dennes ungdomsvän Antanas Ulpis (1904–1981), då chef för Bokpalatset: ”en ädelhjärtad och framstående person som i alla tider har stött dem som förföljts” (I. Meiksinaitės ord). 253 I det åttonde kapitlets tre artiklar behandlas germanistiska frågor. Men endast den första av dem (Die reflexive Konstruktion der Verba im Gotischen) hör, kan man säga, helt och hållet till germanistiken. De två andra – Zum ostpreussischen Deutsch im XVII–XVIII Jh. och Remarks on the syntactic influences of German in neighbouring non-German dialects (för övrigt är medförfattaren till den sistnämnda, liksom till en artikel i fonologikapitlet, den polska språkforskaren Zuzanna Topolińska) – har också anknytning till litauiskstudierna: de innehåller anmärkningar om litauisk skrift från Mindre Litauen och jämförelser mellan vissa av dess språkliga särdrag och motsvarande företeelser i tyskan. Arbeten om Mindre Litauen utgör överlag en ganska stor del av Tamaras Buchienės produktion: boken innehåller sex artiklar om litauiskan i denna region utifrån Danielius Kleins grammatik (en av dem har Jonas Palionis som medförfattare), och den store bondepoeten Kristijonas Donelaitis språk behandlas i hela sju artiklar och i den omfattande, men ofullbordade studie The phonological system of the „Metai“ by Christian Donelaitis (s. 129–199), som nog få hittills känt till. Författaren hade skrivit studien på polska. År 1974 publicerades dess engelska översättning (Lithuanian Phonology in Christian Donelaitis) i Haifa. Tyvärr fick den icke-specialistöversatta texten kritik från språkforskare så snart den hade publicerats, och det är mycket glädjande att den engelska text som nu ges ut på nytt har granskats omsorgsfullt av professor Axel Holvoet. Litauiska dialektologer och forskare inom litauisk onomastik får tillfälle att på nytt rikta uppmärksamheten mot de här samlade artiklarna av språkforskaren om dialekterna i Sejnytrakten och om traktens intressanta ortnamn, som publiceras och diskuteras i sex artiklar. Bland annat skrevs artikeln om flodnamn i Sejny- och Suwałkitrakten tillsammans med vår berömde språkforskare Petras Jonikas. Det bör påminnas om att Tamara Buchienė, medan hon arbetade vid Warszawas universitet, blev mycket nära vän med litauerna i Sejnytrakten. Ibland tillbringade hon hela månader här. En av författarna till denna korta artikel, som besökte språkforskarens hem på Lumumbagatan i Warszawa, fick erfara med vilken stolthet hon visade gästerna de dukar och överkast som litauerna i Sejnytrakten hade skänkt henne och bjöd dem på ”litauisk” honung. Boken avslutas med en artikel på engelska, skriven av Jonas Palionis 1971, In memory of Tamara Buch, en förteckning över språkforskarens publikationer, sak- och namnregister samt en lista över egennamn från Sejny- och Suwałkitrakten. Av publikationsförteckningen, som omfattar 44 poster, framgår för övrigt att Opuscula Lithuanica inte innehåller Tamaras Buchienės avhandling Возвратная конструкция глагола в германских языках, som hon försvarade i Leningrad 1951, det som en separat bok utgivna arbetet Die Akzentuierung des Christian Donelaitis (Wrocław etc., 1961, 147 s.), studien Pirmosios spausdintos lietuvių kalbos gramatikos (med Jonas Palionis som medförfattare), publicerad i boken Pirmoji lietuvių kalbos gramatika. 1653 metai (Vilnius, 1957), och fem kortare artiklar ur olika periodiska publikationer, liksom Atsiminimų nuotrupos, publicerad i Litauen (Proskyna 3, 1989, 164–177) och återtryckt i Polen (Linguistica Baltica 2, 1993, 301–313). I bibliografin har inte tagits med 254 I boken trycks den ovan nämnda studien The phonological system of the „Metai“ by Christian Donelaitis. Professor Wojciech Smoczyński, som omsorgsfullt har förberett Tamaras Buchs (Buch) Opuscula Lithuanica, har lagt ännu en mycket tungt vägande merit till sin långa lista över insatser för litauiskstudierna. Samtidigt har arbetena i denna bok så att säga fört författaren tillbaka, på hennes 75-åriga födelsedag, till de trakter som hon av egen eller annans vilja tvingades lämna. Kazys Morkūnas, Algirdas Sabaliauskas Register zur Zeitschrift für Vergleichende Sprachforschung Band 1–100 (1851–1987). Redigerad av Ivo Hajnal, Christiane Schaefer, Gerhard Schaufelberger och Sabine Ziegler. Utgiven av Alfred Bammesberger, Vandenhoeck & Ruprecht i Göttingen, 1997, 324 s. År 1987 utkom den hundrade – jubileumsvolymen – av tidskriften ”Zeitschrift für Vergleichende Sprachforschung”, grundad 1851 av den framstående tyske språkforskaren Adalbert Kuhn. Tidskriftens redaktörer Alfred Bammesberger och Günter Neumann hade sammanställt denna volym så att de 25 publicerade artiklarna skulle återspegla aktuella frågeställningar och metoder inom forskningen om de indoeuropeiska språken. Mottagandet var oväntat positivt – ett dussintal recensioner och andra korta omdömen publicerades, där tidskriftens betydelse för den historisk-komparativa indoeuropeiska språkforskningen bedömdes allsidigt. Två recensioner trycktes även i litauiska språkvetenskapliga publikationer – V. Grinaveckis i ”Mūsų kalba” (1988, nr 6, 34–35) och V. Urbutis i ”Baltistica” (25, 1989, 188–190). Professor dr Bernhard Forsmann vid Friedrich-Alexander-universitetet [Erlangen-Nürnberg] föreslog i sin recension i tidskriften ”Universitas” (nr 12, 1988, 1329–1330) att ett fullständigt register (Gesamtregister) skulle sammanställas. Som professor dr Alfred Bammesberger påpekar i redaktörens förord, välkomnades förslaget gärna av redaktören och förlaget. Med ekonomiskt stöd från Deutsche Forschungsgemeinschaft arbetade dr Christiane Schaefer (Freie Universität Berlin), dr Sabine Ziegler (Würzburgs universitet) och dr Ivo Hajnal (Zürichs universitet) växelvis med att sammanställa registret, medan Gerhard Schafelberger (Zürichs universitet) i hög grad bidrog till bearbetningen av det insamlade materialet. Det tekniska arbetet utfördes vid institutionen för engelsk filologi och jämförande språkvetenskap vid Eichstätts universitet, som leds av professor dr Alfred Bammesberger. Registervolymen består av: innehåll, s. 5–6, redaktörens förord, s. 7–8, författarregister, s. 9–209, sakregister, s. 209–321, och en förteckning över tidskriftens redaktörer, s. 323–324. Författar- och sakregistren är naturligtvis ordnade alfabetiskt. Förteckningen över samtliga au- 255