Lietuviškos oikonimų lytys nelietuviškuose XVI–XIX a. šaltiniuose

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XL (1998) Vidas GARLIAUSKAS Institutet för litauiska språket, Vilnius LITAUISKA FORMER AV ORTNAMN I ICKE-LITAUISKA KÄLLOR FRÅN 1500–1800-TALEN I icke-litauiska historiska källor har många litauiska ortnamn antecknats. För vissa historiska ortnamn har även litauiska former antecknats. Några av de sistnämnda har redan publicerats i olika arbeten, men ingenstans har de behandlats mer ingående. Artikeln undersöker litauiska former av historiska ortnamn: de definieras, och deras uppkomst, utbredning, användning och stavning överses. Den förste som uppmärksammade litauiska former av andra toponymer (inte ortnamn) var J. Spruogis redan 1888. I inledningen till en ordbok över det gamla Samogitien från 1500-talet förklarade han att samogitiska och litauiska är samma språk och gav några exempel: Дубины («по русску, а по литовску—Ожолиосъ»)1 1595, två dr., Gaižuva, Vilkijos vls.; Моцкося Седеймася («называема вроцщомъ по литовску») 1596, dr., Gaižuva, Vilkijos vls.; Паклуне («называема по литовску») 1595, ру., Romāiniai, Vilkijos vls. (Spruogis 1888: VII–VIII) m.fl. Historikern K. Jablonskis hade också nämnt litauiska former av andra toponymer före andra världskriget. Han gav några exempel ur Samogitiska domstolsböcker: Лесы зарощонные... вроцщомъ называемые По Кендаля калну ир По Жырдос Калну Антнелке Вежетя Мишкай 1599 Pužai, Viduklės vls.; Нива По Тробомис 1601 Paštuva, Vilkijos vls.; Кгрунт Анитас Паседис 1607 Ganýprova, Kražių vls. K. Jablonskis hävdade att ”Det finns mycket många sådana namn bevarade i Litauens akter, men endast en liten del av dem har registrerats” (Jablonskis 1937: 142). W. Fenzlau hade publicerat litauiska former av ortnamn i Litauen mindre, hämtade ur gamla kyrkoböcker, i en studie om litauiska och tyska former av ortnamn i Klaipėdaområdet (Fenzlau 1936). Där jämförde han former från 1600–1700-talen och 1900-talet av några av samma ortnamn. Före andra världskriget väcktes också intresse för de gamla kyrkoböckerna i Litauen större. I arbetsplanen för Litauiska språkavdelningen vid Lituanistikainstitutet för 1939, som behandlades av J. Balčikonis, M. Biržiška, A. Salys, Pr. Skar- 1 Allt material som excerperats ur historiska källor (enskilda ord, fraser, korta texter) återges i kursiv, med relevanta exempel understrukna. 123 …protokollet antecknades: ”Att vidta åtgärder vid stiftskuriorna för att få fram de gamla kyrkoböckerna, som är särskilt viktiga för vår namnvetenskap”2. Eftersom dessa kyrkoböcker länge inte undersöktes på grund av krig och ockupationer är de litauiska formerna av oikonymerna som förekommer där fortfarande okända. Klassificering av litauiska oikonymformer som nedtecknats i historiska källor I historiska källor skrivs litauiska oikonymer ned på mycket olika sätt, och därför behöver man tydligt definiera vilka nedtecknade former av litauiska oikonymer som ska betraktas som litauiska. Även de begrepp som används i artikeln bör diskuteras. Begreppet litauiska oikonymer avser samtliga oikonymer inom hela det litauiska språkområdet (det tidigare och det nuvarande)3. Det är dessa som behandlas i denna artikel, med undantag för preussiska och några enstaka slaviska. Historiska dokument innehåller olika former av dessa oikonymer. Utifrån hur formerna har skrivits ned försöker man definiera vad de är för slags former. Historiska oikonynformer som återgivits exakt och inte på något sätt skiljer sig från de former som används av litauer är l i t a u i s k a f o r m e r, till exempel: Anmaūmpuc 1584 (Spruogis: 5) = *Antaitris Tverų vls.4; Antalametėlis 1744 (Lkm JĮ II: 6)5 = 2 Protokollbok för Lituanistikainstitutets avdelning för litauiska språket. Protokoll nr 1, den 18 och 21 mars 1939. Källan förvaras vid namnvetenskapliga avdelningen vid Institutet för litauiska språket. 3 Jfr begreppet litauiska efternamn, vars ”innehåll är helheten av efternamn som bärs av personer av litauisk nationalitet” (Maciejauskienė 1997a: 101). 4 Oikonymer från historiska källor återges i följande ordning: oikonynmens litauiska form anges med mörkare kursiv stil, följd av året då den skrevs ned och, inom parentes, källan (för förkortningarna, se förkortningslistan), volymen med romerska siffror och sidan efter kolon. Utanför parentesen anges efter likhetstecknet en rekonstruerad form eller en form hämtad från nutida källor, skriven med kursiv stil och motsvarande den historiska källans form; därefter följer lokaliseringen enligt LATSŽ II:s indelning, med ort, socken eller liknande utskrivet i sin helhet och distriktet angivet med förkortning. Lokaliseringen kan inte alltid anges exakt, eftersom uppgifterna i historiska källor ofta inte överensstämmer med dagens. I sådana fall har man försökt ange båda lokaliseringarna eller ibland en ungefärlig lokalisering, vilket kan leda till vissa inkonsekvenser i artikeln. Exempelvis anges lokaliseringen av boplatserna i 1854 års förteckning över Telšiai och Samogitien stift med församlingsprecision enligt LKŽ:s förkortningar. Boplatserna på kartan över Nya Ostpreussen (Užnemunė) från 1807 lokaliseras efter kartans rutor, med den största orten i respektive ruta som referens: Darsūniškis, Ingavangis, Liepalotai, Meištai, Rokai, Šakiai, Ūdrija, Veiveriai, Zapyškis osv. Om orten på kartan också finns upptagen i LATSŽ II anges även lokaliseringen därifrån. Kartans sidor återges på det sätt som anges på själva kartan (1, 2, 2a osv.). Sidor i vissa andra handskrivna källor (t.ex. kyrkböcker, vissa inventarier osv.) anges med en siffra och en bokstav (t.ex. 6a, 6b), vilket innebär att endast bladen i dessa källor är numrerade och att bokstäverna anger olika sidor av samma blad. Lokaliseringen av boplatser i Litauen mindre anges också på olika sätt. För boplatser i W. Fenzlaus studie som har försvunnit anges lokaliseringen med församlingsprecision i Klaipėdaområdet; för dem som finns kvar än i dag anges den enligt LATSŽ II. Lokaliseringen av boplatser i Litauen mindre som ligger i dagens Kaliningrad oblast anges oförändrad, såsom den förekommer i Peteraitis studie. När en boplats enligt Peteraitis studie ligger inom dagens Litauens territorium och fortfarande finns kvar, anges lokaliseringen enligt LATSŽ II. 5 Observera användningen av vissa förkortningar i artikeln. KĮ – dopbok, JĮ – vigselbok, MĮ – dödbok. Bokstaven N framför de aktuella förkort- 124 *Antalamestis, nuv. Antālamēste Saldutiškis Ut; Zaščianek Antarasztas / Wieś Kiakszty / Włość Wydzka 1731 (Inw KŻ: 15) = *Antaraštas Vidžiai (nuv. Belarus); de Avizieniu 1769 (Ut JĮ I: 50ᵃ) = *Avižieniu, Avižieniai Leliūnai Ut; Budupis 1539 (Pėteraitis: 89) = *Būd upis Stalupėnai, Katniava, Trakėnai; Dubinikas 1898 (Anonim: 42) = dial. *Dub in ī kas, nuv. Dubininkas Merkinė (nuv. Marcinkónys Al); Dumczus / P. WILKOWISCENSIS 1744 (Syn: 107) = *Dumčus, nuv. Dumčai Pilviškiai Vlkv; Eigietonis 1898 (Anonim: 38) = Eĭgelonys Butrimónys (nuv. Pivašiūnai och Jurgeliónys Al); de Eyguliu 1686 (Mlt KĮ I: 14ᵇ) = *Eigulių Molėtai; Galinis / P. KUKUCISCENSIS 1744 (Syn: 83) = *Galinis, nuv. Galiniškis Skudutiškis Mlt; de Ginuciey 1741 (Lkm KĮ II: 8ᵃ) = dial. *Ginu.c’ai., Ginučiai Linkmenys Ign; Gumbronas / P. ANUSZYCENSIS 1744 (Syn: 87) = *Gumbronas Onuškis Vrn; de loco Jodapurwey 1753 (Blnk KĮ II: 9ᵃ) = *Juodapurviai Balniṅkai Mlt; Kekkerfūle 1670 (Fenzlau: 124) = *Kekersuose, Kekersai Katyčiai Sl; de Kiemieszis 1741 (Lkm JĮ II: 3ᵃ) = Kemešys Saldutiškis Ut; Woyta Zutaticia Š: Kiemsiu 1607 (Jnš KĮ: 95ᵃ) = *Kemsìų, Kemšiai Skaistgirys Jnš; Laubenskas 1807 (NO: 2a) Veiveriai; Zaščianek Łynkadaržys 1820 (WDW) = *Linkadaržis Lavōriškės Viln; de uilla Linkawa 1618 (Jnš KĮ: 218ᵇ) = *Linkava, nuv. Linkuvà stad Pkr; Miasto Merecz czyli Mierkine 1898 (Anonim: 42) = Merkinė Vrn; de Melkaliadzis 1617 (Mrk KĮ: 101ᵇ) = *M’eškas’edzis, nuv. Meškasalis Ąlovė Al; Mežymas / P. SVINCIANENSIS 1744 (Syn: 81) = dial. *M’e.š i.mas Švenčionys; Náragus / P. DUBINCENSIS 1744 (Syn: 48) = dial. *Na.ragas Dubingiai Mlt; Pagi Petuodžiu 1600 (Jnš KĮ: 14ᵇ) = *Peluodžių, Peluōdžiai Pašvitinys Pkr; de Villa Pietkunas 1668 (Rgv KĮ I: 3ᵃ) = *Petkūnas, nuv. Petkūnai Juostininkai An; Plunge 1854 (ED: 9) Plùngė stad.; Sarya / P. DRUIENSIS 1744 (Syn: 84) = *Sarija, Drujā (Belarus); de Skaudale 1639 (Slnt KĮ: 66ᵃ) = dial. *Skau-dal’e, Skaudāliai Imbarė Krtn; Sodenay 1584 (Pėteraitis: 363) = *Sodėnai Dárkiemis, Žabynai; Zascianek soda Ganikta / Siolo Twirbuty / Wojtostwo Zaniemenskie / Wotosc Wielonska 1615 (Inw VI: 24ᵇ) = *Sodo (dial. *Soda) betesmark Veliuona; de loco [žaltakieliszkięb 1757 (Blnk KĮ II: 30ᵇ) = *Šaltakeliškės, nuv. Šaltakeliai Žėva Ukm; de Villa [žlapiosios Berzies 1711 (Dt KĮ: 146ᵃ) = *Šlapiosios beržės, nuv. Šlapaberžė Dotnuvà Kdn; de Upeskumpas 1810 (Mlt KĮ X: 32ᵃ) = dial. *U.p’e.s kumpas, bok. *Upės kampas Molėtai; de Utena 1741 (Ut JĮ I: 16ᵇ) = Utenà stad.; de Wayto ulicies 1709 (Ant KĮ I: 104ᵃ) = *Vaito ulyčios (dial. *u.li.č’a.s) Antalieptė Zr; Веліона 1584 (Spruogis: 39) = Veliuonà Jrb; Вильня 1575 (Spruogis: 54) = dial. *Vilnia, nuv. Vilnius stad.; förkortningarna står för avskriften av motsvarande bok. Till exempel betyder beteckningen KĮ N en avskrift av dopboken. Sådana avskriftsböcker skrevs av från originalen av församlingspräster (kyrkoherdar eller kyrkoadjunkter) på initiativ av Vilnius stifts myndigheter alldeles i slutet av 1700-talet. 125 Wingis / P. PODBRZEŽENSIS 1744 (Syn: 43) = *Vingis Pabėržė Viln; Žascianek Žagarait ys pusty / WŁOŚĆ MASIADZKA 1662 (ŽV Inv: 204) = *Žagaraitis Mósėdis Skd m.fl. Dessa litauiska former kan vara dialektala eller icke-dialektala. De kan vara nedtecknade i olika kasus och till och med på ett särskilt sätt förbundna med en icke-litauisk ordkombination (text). Av den icke-litauiska historiska källans skrivform måste det dock framgå att oikonymens form verkligen är litauisk, hör till det litauiska språksystemet och är främmande för varje annat språks system. En sådan litauisk form i en främmande språktext kan betraktas som ett oanpassat lån (en litauism). Det råder inget tvivel om att alla litauiska oikonymer har (eller har haft) litauiska former. De flesta av dessa litauiska former är primära, eftersom de flesta oikonymer har bildats av andra litauiska egennamn och appellativer och används (eller har använts) inom det litauiska språkområdet. Endast vissa oikonymer av icke-litauiskt ursprung kan från början ha haft en primär icke-litauisk form, om inflyttade icke-litauer hade gett en viss plats ett icke-litauiskt namn och litauerna som bodde i trakten snart tog över namnet från dem och anpassade det enligt litauiska språkregler. Till exempel benämndes platsen där ett värdshus stod de Kapanauza 1792 (Mlt KĮ VII: 109a), de Kafenhauz 1793 (Mlt KĮ VII: 114), de Kaffenauza 1796 (Mlt KĮ VII: 134a), nuv. Kapanáuza Suginčiai Mlt; oikonymen Kafenhauz, som kommer från polska kafenhaus ’kafenhauz’, blev genom anpassning i litauiskan Kapanáuza; därför bör den sistnämnda litauiska formen betraktas som sekundär. På liknande sätt förhåller det sig med fallet Jūrbarkas, som har uppkommit ur tyska Jurgenborg, och denna form ur Georgenburg (Vanagas 1996: 83). I dessa och liknande fall kan man tala om förlitauisering av oikonymer av främmande ursprung, som ägde rum när litauerna lärde känna en viss oikonym och själva började använda den. Därför har alla litauiska oikonymer av icke-litauiskt ursprung också litauiska former inom det litauiska språkområdet, vilka i sin tur kan vara nedtecknade i icke-litauiska historiska källor. De litauiska formerna av oikonymer (och andra onymer) utgör den mest värdefulla och tillförlitliga delen av det historiska namnmaterialet. Det är autentiska fakta från det levande språket, nedtecknade i dokument, som väl återspeglar språket hos människor på bestämda platser under gångna århundraden. Dessa litauiska former bör tas med i etymologierna för ortnamn, även om detta hittills har gjorts ganska sällan6. De kan användas som grund för att förklara olika språk- och dialekthistoriska fakta. I historiska källor förekommer också litauiska oikonymformer som har skrivits med uppenbara stavfel. Det är lätt att rätta dem och återställa oikonymens autentiska form. Om felet är tydligt (till exempel om en bokstav har utelämnats eller bokstäverna kastats om), betraktas oikonymformen som en felaktigt nedtecknad litauisk form. Litauiska oikonymer med uppenbara skrivfel bör behandlas som äldre 6 Enstaka litauiska former har anförts av A. Vanagas i förklaringar av ortnamnens etymologier (Vanagas 1996). 126 ord som felaktigt skrivits i litauiska källor. Till exempel, i fallet de Antalie-tes 1694 (Dgl KĮ II: 79a) borde det vara *Antalieptės; bokstaven p har utelämnats. I fallet Š: Nor-ma-čių 1611 (Jnš KĮ: 133b) borde det vara *Normančių, nominativ *Normančiai; bokstaven n har utelämnats. I fallet de Normon-l-ė 1636 (Slnt KĮ: 31a) = dial. *Normon’tė; jämför *Normančiai; bokstaven t har skrivits utan tvärstreck. I fallet Š: Zui-n-liu 1611 (Jnš KĮ: 130b) borde det vara *Žvilių; en onödig bokstav n har skrivits in. Ibland har bokstäver i en nedtecknad oikonymform kastats om, till exempel de villa Vntat-sk-nies 1739 (Lkm KĮ I: 105a) – förmodligen ett skrivfel för dial. *Untalk’s’n’e.s. I andra fall kan omkastade bokstäver vara metates, och därför betraktas de nedtecknade formerna som litauiska: de g-ri-butkiu ~1711 (Lnkv KĮ: 2a) = *Gribudkių, nuv. Girbutkiai i Linkuva socken, Pkr; Š. St-ri-peikiu 1607 (Jnš KĮ: 93a) = *Stripeikių och Sioto St-ir-peikiu 1614 (Jnš KĮ: 162a) = *Stirpeikių, nuv. Stripeikiai Gataučiai, Jnš. I historiska källor förekommer också former där vissa morfem har bevarats i litauisk form, medan andra har förändrats enligt främmande språks regler, vilket innebär att formerna i fråga inte kan betraktas som litauiska. Dessa former är delvis slavifierade eller germaniserade, men har litauiska ändelser som inte förekommer i andra språk. Just sådana former betraktas som hybridformer av litauiska oikonymer. De är mellanformer: genom vissa egenskaper (särskilt den bevarade litauiska ändelsen) ligger de närmare litauiska former, genom andra (förändrade eller icke-litauiska morfem) slavifierade och germaniserade former. Innebörden av själva begreppet hybridform av en litauisk oikonym skiljer sig något från termen hybrid – ”ett ord som innehåller morfem med ursprung i andra språk” (Gaivenis, Keinys 1990: 78). En hybridform av en litauisk oikonym är en form där minst ett morfem, ibland två eller ibland samtliga morfem, med undantag för den litauiska ändelsen, har förändrats enligt andra språks regler eller är icke-litauiskt. Det kan också förekomma att alla litauiska morfem har bevarats i hybridformen, men att fonetiken har förändrats något till följd av främmande språks påverkan. Även i sådana fall måste dock formens litauiska ändelse vara oförändrad. Fall där ett litauiskt morfem i hybridformer av oikonymer ersätts av ett icke-litauiskt. I formen de Gryb-eniu7 1683 (Mlt KĮ: 3b) har rotmorfemet gryb- ersatts av det icke-litauiska gryb-, jfr polska grzyb ’svamp’, polskt personnamn Grzybowski, medan de övriga morfemen (suffixet och ändelsen) är litauiska – jfr den litauiska formen de Grybeniu 1683 (Mlt KĮ I: 3b) = *Grybenių8. Det litauiska prefixet har ersatts av ett icke-litauiskt i fallen Pod-auksztoji 1901 (Volter: 176), Marijampolė – den litauiska formen skulle vara *Paaukštoji; endast från Pod-kierocio parap. Łabanoro 1907 (Int ZK: 44a) – litau- 7 Analoga former av litauiska appellativ finns också i litauiska språkminnesmärken, jfr t-rz-ilfdiezm tis (trettio) (Universitas 1991). 8 På grund av den bristfälliga ortografin går det inte alltid att rekonstruera den exakta formen, särskilt om oikonymen inte har bevarats till våra dagar. I det här fallet går det fortfarande att rekonstruera *Grybenių. 127 tiska formen skulle vara *Pakeročio. Det litauiska suffixet har slavifierats i exemplet från byn Vaverany, församlingen Gierw-iat-u 1906 (Int ZK: 42ᵇ), jfr Gervėčių, Gervėčiai (Belarus); ett icke-litauiskt suffix har lagts till i exemplet från Bebrušet-k-as, församlingen Maletų 1905 (Int ZK: 41ᵃ). Exempel på hybridformer där den enda litauiska morfemen är ändelsen: Pagi Kozak-u 1601 (Jnš KĮ: 19ᵃ), jfr det slaviska personnamnet Kozak – den litauiska formen Pagi Kazoku 1600 (Jnš KĮ: 12ᵃ) = *Kazokų, jfr det litauiska personnamnet Kazõkas; från Marazówk-os 1903 (Int ZK: 36ᵃ); Nowodol-is 1901 (Volter: 216), Kybartai; från Nowosod-u 1910 (Int ZK: 49ᵇ); Podlubuwk-as 1901 (Volter: 128), Liubãvas; från den ensliga gården Sos-nówk-os 1905 (Int ZK: 40ᵇ); Zasciank-as 1901 (Volter: 188), Fredà Kn. Fall där fonetiken förändras något i hybridformer av oikonymer. I formen na Zascianku PA-c-iesartis nad Rzeką Cesarką / Wies Kaližė / Wlość Malatska 1731 (Inw KZ: 119) går det inte att undvika den fonetiska påverkan från den slavifierade formen, polska Cesarka (jfr litauiska Siesartis, ån i Mlt och på andra håll, LUEŽ: 145). Denna fonetiska förändring gör att formen i fråga inte kan betraktas som litauisk. Den litauiska formen skulle vara *Pasiesartis eller *Pasiesartys. Liknande är formerna från O-rnionių 1903 (Int ZK: 37ᵃ), jfr Arniónys Mlt; från Kolokoss-u 1908 (Int ZK: 45ᵃ), från Kollokoss-u 1909 (Int ZK: 46ᵇ) – i detta fall med slavifierad fonetik och geminater som inte kännetecknar litauisk ortografi; jfr polska z wiosk. Kotokossy 1903 (Int ZK: 36ᵇ), nu Kuolakãsiai i Inturke, Mlt. I oikonymer i preussiska källor förväxlas tonande och tonlösa konsonanter. Den tonlösa konsonanten [t] betecknas med bokstäverna -dt- i formen Wan-dt-laukey 1584 (Pėteraitis: 432), jfr *Vantlaukiai, senare Vantiškiai dv., k. Dárkiemis, Klišiai, Vykiškiai. I det här fallet handlar det alltså om germanisering. På motsvarande sätt återges den litauiska tonande konsonanten [d] med bokstäverna -tt- (vilket innebär germanisering) i formen Wi-tt-gerey 1583 (Pėteraitis: 444), jfr Vidgiriai || Lėgiai, Pilkalnis, Málviškiai⁹, Draugupėnai. Det förekommer att litauiskt [s] återges med bokstäverna sch, sz, som ska läsas [š]: Antrau-sch-wey 1584 (Pėteraitis: 53), jfr Antrausviai Stalupėnai; Krucki-sz 1584 (Pėteraitis: 201), bör rekonstrueras som *Krukis, *Krukys, senare Krukiai Dárkiemis, Klišiai; de Gatakiemi-fz 1743 (Lkm KĮ II: 13ᵇ), nu Gãtakiemis Saldūtiškis Ut och liknande. En sådan återgivning av [š] bör betraktas som germanisering (i Preussen) eller slavifiering (i Litauen). För återgivningen av [s] i ordslut, se även s. 192–193. Ibland läggs en konsonant [h], som är främmande för litauiskan, till före en vokal eller diftong i början av ett ord: H-eygirey 1785 (Pėteraitis: 114), det litauiska *Eigiriai kan rekonstrueras; Eigarai Ragainė, Būdviečiai – litauiska former Eyggarey 1625, Eygerey 1625 (Pėteraitis: 114); de H-ellu 1735 (Ut JĮ I: 9ᵃ) – den litauiska formen *Alių, Aliai M外ckėnai Ut. Även dessa fall utgör hybridformer av litauiska oikonymer. Tillägget av konsonanten [h] i början av ord i preussiska källor är germanisering, i litauiska källor slavifiering. ⁹ V. Pėteraitis duoda šio vv. lytį Malviškas. Bet žr. (Razmukaitė, Vitkauskas 1994: 106). 128 En viss förtyskning och slavifiering förekommer också i de fall då en diftong monoftongiseras i någon morfem (roten eller suffixet) i ett oikonym, trots att den i litauiskan vanligtvis inte monoftongiseras: Abst-e-nischkej 1540 (Péteraitis: 55), litauiska skulle vara *Absteiniškiai, jfr den senare Abstainiai Stalupėnai, Eitkūnai; Na Zascianku... Ant-e-siatynis / Wieś Paszeksczie Włość Malatska 1731 (Inw KZ: 127) – den litauiska formen av det belagda oikonmyet skulle vara *Ant(a)-ei-setinis (ant(a)- +Eisetas +-inis), jfr Aišetas sjö (LEUV: 2); siota Giedw-a-niu 1615 (Jnš KĮ: 165ᵇ), Pagi Giedw-i-niu 1599 (Jnš KĮ: 5ᵃ), Pagi Gedw-i-niu 1599 (Jnš KĮ: 5ᵃ), jfr nuvarande Gedvainiai Stupurai Jnš; de villa J-o-n-i-kaiciu 1599 (Jnš KĮ: 3ᵇ) – den litauiska formen *Jauneikaičių, jfr nuvarande Jauneikiai Pociūnai Jnš; Villae Jurda-ciu Advocati Zutaičia 1599 (Jnš KĮ: 1ᵇ), jfr Aduo Zutaičia Pagi Jurday-ciu 1605 (Jnš KĮ: 62ᵃ) = *Jurdaičių, Jurdaičiai Buivydžiai Jnš; de Kird-y-key 1742 (Lkm KĮ II: 62ᵇ), jfr nuvarande Kirdeikiai Saldutiškis Ut; de T-e-guilu 1673 (Lnkv KĮ: 40ᵃ), de [t-e-guilu 1679 (Lnkv JĮ: 12ᵇ), jfr nuvarande Steigviliai Lauksodis Pkr; de [tryg-a-liszkis 1741 (Lkm KĮ II: 62ᵇ), jfr nuvarande Strigailiškis Palūšė Ign; de Jot-e-niu 1682 (Rgv JĮ I: 126ᵃ), skulle vara dialektal *Jotʹeinʹú, standardspråk *Jotainių, Jotáiniai Ramýgala Pn m.fl. De understrukna formerna bör betraktas som hybrider. I historiska källor finns former belagda som aldrig har använts i det levande språket. Det rör sig om konstgjorda former som uppstått genom misstag eller av andra skäl, genom att de ursprungliga (autentiska) formerna förvanskats: de Padwadu 1685 (Mlt KĮ I: 11ᵇ), de Pa-daaru 1691 (Mlt KĮ I: 41ᵃ), jfr de litauiska formerna de Padwaru 1682 (Mlt KĮ I: 1ᵃ), de Padwaru 1686 (Mlt KĮ I: 16ᵃ) = *Padvar(i)ų, nuvarande Padvariai, Gied-rai čiai eller Padvarys, Žalvariai Mlt osv. Ibland är det omöjligt att fastställa den autentiska formen utifrån en förvanskad oikonymform: de Brabradeļu 1683 (Mlt KĮ I: 5ᵇ); de mieluntu 1689 (Mlt KĮ I: 29ᵇ); de Kowasiszku 1689 (Mlt KĮ I: 29ᵇ); de Mugin-ciu 1689 (Mlt KĮ I: 29ᵇ) osv. Som litauiska oikonymformer betraktas därför endast sådana former som inte skiljer sig från dem som litauerna själva använder, eller där ett uppenbart fel har begåtts (de bör behandlas som felaktigt skrivna ord i äldre litauiska skrifter). Andra oikonymformer, hybrider¹⁰ eller icke-autentiska former, bör inte betraktas som litauiska, även om de har en litauisk ändelse. 10 Man bör komma ihåg att vissa hybridiska eller rentav helt icke-litauiska oikonymformer numera också är officiellt fastställda: Abruciovkà Šimónys Kp; Alekséjevka Lauksodis Pkr; Babiagūra Būda Prn; Budeviskas Jurgėžeriai Mrj; Chlopòvka Degučiai Zr; Čižovkà Noriūnai Kp; Dambráuka Igliáuka Mrj m.fl.; Dlužniavà Petriškiai Pn; Dukuvkà Bukónys Jon; Granicà Žalvariai Mlt; Jasnogūrka Kuniōnys Kdn m.fl.; Komisàrukvà Šimnas Al; Kalinuškà Kurkliai An; La-mantaúčižnà Gėlvonai Šr; Micháilovka Padubysys Šl; Novogrudkà Taruškos Pn; Petrovkà Daujėnai Ps; Podhaliampòlis Ubiškės Trak; Ramygolkà Truskavà Kdn; Ribičkis Čedasai Rk; Sla-budkà Baisógala Rd; Slučájus Kaniavà Vrn; Tomiluvkà Paąžuoliai Mlt; Veseluvkà Užusalial Jon, Giedraičiai Mlt; Vilénka Smálvos Zr; Vlōkiai Vandžiōgala Kn; Zaùlcai Semeliškės Trak m.fl. 129 Den största delen av de litauiska oikonymformer som är belagda i historiska dokument från Litauen och Preussen, skrivna på andra språk, är slavifierade, förtyskade eller latiniserade. Slavifierade former: Sioto Czywilowo 1554 (LA: 102), jfr nuvarande Čivẏliai, Suginčiai Mlt; Sioto Koseykowiczy 1554 (LA: 101), в селе Кашейкахъ 1614 (OD IX: 130), jfr nuvarande Kašeikiai Suginčiai Mlt; de Mazėle 1599 (Jnš KĮ: 1ª), jfr nuvarande Mažėliai, Juodeikiai Jnš; de Pažkani 1683 (Mlt KĮ I: 3ª), de Pažkancy 1683 (Mlt KĮ I: 5ª), jfr nuvarande Paškonys, Luokesà Mlt; de Pokryža 1774 (Dgl KĮ III: 50ᵇ), de villa Potkrýže 1774 (Dgl KĮ III: 51ᵇ), jfr nuvarande Pakryžė, Daugailiai Ut; siota... Sakowiczow 1554 (LA: 101), jfr nuvarande Šakiai Skudutiškis Mlt m.fl.; latiniserade former: de Jodališkis 1679 (Lnkv KĮ: 14ª), jfr nuvarande Sodėliškiai, Pašvitinys Pkr; de Degiaſis 1678 (Lnkv JĮ: 21ª), jfr nuvarande Degėsiai, Gūostagalis Pkr; de Girpetriſ 1702 (Jnšk KĮ: 32ª), jfr nuvarande Girpetriai, Pūšalotas Ps; de Kautakis 1690 (Mlt KĮ I: 37ᵇ), jfr nuvarande Kaulakiai, Luokesà Mlt; de Nebuvelir 1702 (Jnšk KĮ: 32ᵇ), litauiska skulle vara *Nebuveliai; de Moletos 1689 (Mlt KĮ I: 29ᵇ), jfr nuvarande Molėtai m.fl.; förtyskade former (i Litauen Minor): Agminischken 1542, Agminiscken 1554 (Pėteraitis: 108), jfr litauiska Akmeniškiai Įsrutis; Dröwerincken 1554 (Pėteraitis: 108), jfr litauiska Dravininkai Stalupėnai, Katniava; Trussken, Drussken 1584 (Pėteraitis: 109), jfr litauiska Druskiai Stalupėnai; Lenkaitſchen 1785 (Pėteraitis: 223), jfr litauiska Lenkaičiai Įsrutis; Nemersdorff 1554, Nemerskiemen 1785 (Pėteraitis: 264), jfr litauiska Nėmerkiemis, historisk ortnamn, Gumbinė; Skerstupōnen 1584 (Pėteraitis: 355), jfr litauiska Skersupėnai Stalupėnai; Thomaten (Pėteraitis: 108), jfr litauiska Tumaiciai k Pakalnė, Gàstos; Szurlig Michel (Pėteraitis: 108), jfr litauiska Žiurlikai, byarna Klaipėda, Kretingalė, Nėmirseta m.fl. Graden av anpassning av litauiska oikonymer varierar mellan olika källor: vissa former är minimalt anpassade (endast ordändelsen – den mest sårbara morfemen – har ändrats), andra i högre grad, och ytterligare andra är helt förändrade eller ombildade (morfologiskt och fonetiskt). De minimalt anpassade formerna är viktigast. När uppgifter helt saknas är oikonymformerna på främmande språk i äldre dokument det enda ortnamnsbelägg som har nått fram till vår tid. Därför är dessa former viktiga i vissa fall, medan deras värde i andra fall är ganska ringa om de upprepas och inte tillför någon ytterligare information. Framväxten av litauiska former av oikonymer: orsaker, plats, tid Under 1200–1400-talen, kanske till och med i början av 1500-talet, skrevs Litauens toponymer oftast ned av utlänningar, och därför var nästan alla deras former icke-litauiska (slaviserade, (LATSŽ II). Sådana eller liknande oikonymer är helt främmande för litauisk namntradition, eftersom de har uppkommit utan grund i det litauiska språket. 130 förtyskade och så vidare), ofta förvanskade, även om det finns ett och annat undantag11. Litauerna använde dock utan tvivel i talspråket endast de vedertagna formerna av sina egna toponymer och antroponymer (jfr Maciejauskienė 1994: 27). Av de historiska källor som granskats framgår att litauiska former av toponymer (i Storfurstendömet Litauen och Preussen) började skrivas in i historiska källor i större omfattning på 1500-talet. 1500-talet utgör alltså en viss gräns i stavningen av litauiska historiska toponymer (särskilt oikonymer). Framväxten och bruket av litauiska former av toponymer i 1500-talets historiska källor sammanfaller kronologiskt ungefär med det mer omfattande bruket av litauiska former av antroponymer12 (jfr Maciejauskienė 1994: 26; 1997: 111–126). När man behandlar framväxten av litauiska former av oikonymer måste man därför också ta hänsyn till framväxten av litauiska former av antroponymer i historiska dokument, eftersom det finns vissa gemensamma stavningsmönster. Det mer omfattande bruket av litauiska former av oikonymer i icke-litauiska källor bör sättas i samband med de stora samhällsförändringarna i Litauen och Preussen på 1500-talet och med litauernas mer aktiva deltagande i olika statliga, vetenskapliga och kyrkliga institutioners verksamhet, som krävde utbildning, kompetens och förståelse för västeuropeisk kultur. Efter förändringen av statsskicket började litauiska former av oikonymer skrivas i preussiska dokument från och med första hälften av 1500-talet, och den två och ett halvt sekel långa traditionen att förtyska litauiska ortnamn, som hade formats och befästs under ordens tid, följdes delvis inte längre. De litauiska former av oikonymer som uppträder i preussiska källor under första hälften av 1500-talet står i fullständig motsats till de förtyskade och förvanskade formerna av litauiska oikonymer i de tyska ordenskrönikorna och andra källor från 1200-talet till början av 1400-talet. Enligt de uppgifter som finns tillgängliga i dag har man i 1500-talets Preussen (på Mindre Litauens område) funnit mer än hundra olika oikonymer vars litauiska former också är belagda13. Det verkar som om exemplen härrör från källor av administrativ karaktär. Litauiska former av femton oikonymer från trakten kring Įsrutis, Gumbinė, Pilkalnis och Stalupėnai är belagda redan 1539–1542, det vill säga tidigare än att till Preussen an- 11 Även i källor från den perioden förekommer former av toponymer som skulle kunna betraktas som litauiska, jfr oikonymerna: lappeberze 1371 (SRP II: 99) = *Šlapiaberžė, nuv. Šlapabėržė i Dotnuvā Kdn, von Werszaka bis in des koniges hoff czu Cannewa 1384 (SRP II: 699), von Canewa 1384 (SRP II: 699) = nuv. Kaniava Kaniavà Vrn; hydronym: eyn flies vnd heist Pellesa 1385 (SRP II: 703) = Pelesà Katrõs dš. (nuv. i Belarus), die Katra 1371 (SRP II: 703) = Katrà en biflod till Nemunas eller Ūla, die Wake 1371 (SRP II: 704), juxta aquam vulgariter Woke 1377 (SRP II: 589) = nuv. Vókė, en biflod till Neris, Mara 1462 (KD: 66), flod, Lebeda 1463–1467 (KD: 58), en biflod till Nemunas, Dzisna 1498 (KD: 26) = i dial. dz'isna, jfr. Dysna vid Daugavas övre lopp, Dziwa 1463–1479 (KD: 26) = i dial. dz'itvà, jfr. Ditvà vid Nemunas övre lopp och så vidare. 12 Här avses endast de källor från Storfurstendömet Litauen och Preussen som innehåller uppgifter från områden bebodda av litauer. 13 Dessa uppgifter har hämtats ur V. Peteraitis studie. 131 De viktigaste pionjärerna inom den litauiska skriftkulturen, S. Rapolionis, J. Zablockis, A. Kulvietis och M. Mažvydas, bidrog till detta – de kom till Preussen 1542–1546 (Biržiška 1990: 8, 24, 47, 79; Jovaišas 1996: 83). Att så många som nio litauiska former av oikonimer noterades redan 1539 visar att sådana former kan ha förekommit i tidigare, förlorade källor. Tyvärr har artikelförfattaren inga ytterligare uppgifter om namnbeståndet i Lill-Litauen från andra hälften av 1400-talet och början av 1500-talet. Man får anta att en del av de litauiska oikonimerna i 1500-talets Preussen (absolut inte alla!) var nya och tidigare inte hade belagts i dokument, och att därför endast deras litauiska former användes, eftersom de förtyskade formerna tydligen ännu inte hade uppstått. Litauiska former kan ha nedtecknats efter uppgifter från den lokala litauiska befolkningen av kanslitjänstemän och tyskar i Lill-Litauen, av vilka tydligen inte så få kunde litauiska på 1500-talet. Efter ordensstatens fall i Preussen förändrades tydligen några av skrivarna (ämbetsmän och präster), och därmed bröts delvis den tidigare ordensskrivartraditionen. Dessutom kan man anta att det efter ordensstatens fall även i Preussen (på motsvarande sätt som i Litauen på 1500-talet) uppstod litauiska ämbetsmän som kunde skriva ned litauiska former av oikonimer. Det verkar som om några av dem ännu inte kunde tyska på 1500-talet (Zinkevičius 1988: 12). De litauiska formerna av oikonimer i preussiska dokument före den första litauiska bokens utgivning är ett av argumenten för att det även här kan ha funnits människor som skrev på litauiska redan i början av 1500-talet. Senare, i mitten av 1500-talet, ökade de litauiska formerna i olika preussiska källor betydligt, när en hel grupp bildade litauiska protestanter flyttade till Preussen och lokalbefolkningens litauer började studera vid lärosätena i Königsberg. Av hur litauiska namn skrevs i 1400-talets källor från Storhertigdömet Litauen kan man dra slutsatsen att de flesta skrivare som arbetade i Litauen då var icke-litauer. Man antar att många av dem vid den tiden ”var människor med ukrainska eller vitryska som modersmål” (jfr Jablonskis 1979: 224). Litauiska skrivare på 1400-talet (av vilka fler torde ha tillkommit mot seklets slut) skrev tydligen på det slaviska kanslispråket, och kanske skrev någon enstaka även på latin. Det verkar som om nästan alla ”latinska” skrivare under 1400-talet och första hälften av 1500-talet, som arbetade i magistraten i större litauiska städer (Vilnius, Kaunas) eller vid kyrkor, också var icke-litauer: ”Präster som kom från Västeuropa hade med sig egna latinska skrivare, vilka till en början räckte till för kyrkornas begränsade behov” (Jablonskis 1979: 223). Således fanns det ännu få litauiska skrivare i slutet av 1400-talet och början av 1500-talet. De var lärlingar som tog över skrivtraditioner från företrädare för andra kulturer (östslaver och Västeuropa) och följde dem noggrant. Därför skrevs de litauiska oikonimerna och antroponimerna genomgående i icke-litauiska former i olika källor från 1400-talet. Till exempel var formerna av litauiska toponymer och14 14 Denna tradition går tillbaka till Vytautas tid: ”Vytautas hade skrivare som skrev på latin, ryska, två tyska språk – ett som användes i Preussen, det andra i Livland – arabiska och förmodligen tjeckiska. Således började storfurstens kansli, knappt organiserat, skriva på hela sex språk.”; ”Litauen... införde... en akt från den östliga kulturen – den ryska akten.” (Jablonskis 1979: 221); 132 antroponymformerna är starkt slaviserade. Det är uppenbart att icke-litauiska skrivare från de östslaviska områdena redan på 1400-talet skapade en fast och konsekvent tradition för stavningen av slaviserade former av litauiska toponymer och antroponimer, efter östslaviskt mönster. Denna tradition följdes tämligen konsekvent ännu i början av 1500-talet. Men från första hälften av 1500-talet förändrades situationen i grunden. Under första hälften av 1500-talet ökade behovet av skrift och skrivare kraftigt i Litauen (Storhertigdömet Litauen). Då lärde sig många litauer, särskilt personer ur de högre stånden, att skriva, och ett betydande antal litauiska skrivare tillkom vid Litauens kanslier; de ”förändrade också själva skriftspråket och förde in många litauiska element i det” (Jablonskis 1979: 224; jfr även Zinkevičius 1987: 122–123). Det var då som inventarier över mindre kungliga gods och något senare även privata gods började upprättas av olika skäl. I dessa skrevs många nya oikonimer och framför allt antroponimer som betecknade ofrälse personer (Maciejauskienė 1994: 31). En del antroponimer (särskilt de andra leden i personbeteckningen, ur vilka efternamn senare uppstod) skrevs i dessa dokument inte längre enligt de slaviserande konventioner som hade etablerats på 1400-talet.15 Följaktligen fanns det på 1500-talet inte längre något enhetligt och konsekvent system för att återge litauiska toponymer och antroponimer, ett system som hade formats på 1400-talet efter östslaviskt mönster. Litauiska skrivare började i vissa fall, medvetet eller omedvetet, avstå från andra språks skrivtraditioner, eftersom de började skriva litauiska antroponimer på sitt eget sätt och något senare även toponymer; de använde latinska bokstäver och kyrilliska tecken för att återge toponymernas och antroponimernas exakta, det vill säga litauiska, former. Sådana belägg för skrivbruk bör betraktas som några av de första försöken att skapa en egen litauisk skriftkultur, eftersom exakt återgivna former av litauiska toponymer och antroponimer är autentiska fakta om det litauiska språket. Och sådana former förekommer, som tidigare diskuterats, både i Litauen (Storhertigdömet Litauen) och i Preussen redan före de första litauiska böckernas utgivning. ”De flesta akter från storfurstens kansli skrevs på ’ryska’, det vill säga på vitryska” (LM 224/4: X). 15Jfr exemplen på antroponimer (andra leden i personbeteckningen) från 1400- och 1500-talen (Maciejauskienė 1991: 53–68). I källor från 1400-talet skrivna på det slaviska kanslispråket bildades patronymikon med slaviska suffix -ovič, -evič (undantag är mycket sällsynta) (Maciejauskienė 1994: 26). Men även från 1400-talet finns enstaka belägg för litauiska patronymikon med litauiska suffix; jfr patronymikon för några studenter från Litauen i matriklarna vid universitetet i Kraków: Joannes Woytonis plebanus de Butslaw 1421, Michael Jeczonis de Suderwi 1428, Alexius Girmontonis de Lyda 1445, Nicolaus Minczilonis de Augmonitski 1458, Albertus Mozeykonis de Gyedroythy 1460, Stanislaus Yvasconis de Eykysky 1484 (Biržiška 1987: 38–40). Om man betraktar dessa former som patronymikon, kan man dra slutsatsen att en del av de litauiska adelsmännen ännu på 1400-talet inte slaviserade patronymikon. Å andra sidan bör man uppmärksamma att dessa patronymikon förekommer i en latinsk text. Därför kan man också anta att det här inte rör sig om patronymikon, utan om latiniserade genitiv singularisformer av personnamn med det latinska suffixet -onis; jfr motsvarande Glaponis Mons ”Glapos berg” (Glap-onis med lat. -onis) (Mažiulis 1988: 379). 133 Litauiska former av oikonymer i Litauen har påträffats endast i härads- och kyrkoböcker från det sista kvartalet av 1500-talet. Eftersom inga tidigare källor av detta slag har bevarats kan man anta att de började föras i Litauen något tidigare, kanske redan omkring mitten av 1500-talet. Litauiska former av ett par dussin oikonymer finns nedtecknade i fyrtio jorddomstolsböcker från Raseiniai (Spruogis 1888). I enskilda böcker förekommer en eller några få litauiska former, medan de helt saknas i vissa andra. År 1599 skrevs litauiska former av omkring sextio oikonymer in i Joniškis kyrkobok (1599–1621) från ett område inom en radie av cirka 20 km kring Joniškis. Enstaka litauiska former av oikonymer förekommer också i andra källor från 1500-talet, såsom i slottsdomstolsboken från Ukmergė (1597) och inventariet över kyrkliga gods i Vilnius stift (1595) och liknande. Enligt de uppgifter som finns tillgängliga i dag skulle det alltså finnas omkring hundra olika oikonymer i Litauen vilkas litauiska former skrevs ned i icke-litauiska källor från 1500-talet. Med undantag för några få fall kommer alla dessa oikonymer från olika delar av det historiska Samogitien. Det är möjligt att det också finns mer liknande material i historiska källor från andra regioner i Litauen, men dessa har hittills undersökts i ringa grad. Litauiska former av toponymer och antroponymer har påträffats i texter skrivna på olika språk: kanslislaviska (1500–1600-talen), latin (1500–1700-talen) och polska (1600–1800-talen). I olika dokument från 1500-talet finns inte bara många litauiska former av toponymer och antroponymer, utan även en del litauiska appellativ¹⁶ och till och med litauiska fraser¹⁷ (jfr Jablonskis 1941; Jablonskis 1979: 224–225; Zinkevičius 1987: 121–130; Zinkevičius 1988: 117–125, 146–151; om litauiska fraser i latinsk text, se s. 138). Från slutet av 1500-talet påverkades användningen av litauiska former av oikonymer och antroponymer i litauiska dokument i viss mån av att ett eget utbildningssystem inrättades. De utbildningsinstitutioner som då grundades – Vilniusakademin, seminarierna och kollegierna – bedrev undervisning på latin. Därför hade det slaviska kanslispråket redan i slutet av 1500-talet i stor utsträckning lämnat över sina positioner inom litteratur, publicistik och vetenskap till latin och delvis även polska, även om det fortfarande förblev 16 Litauiska appellativ börjar förekomma i olika källor ungefär från andra hälften av 1400-talet (Jablonskis 1941). De bör dock betraktas som ord i det slaviska kanslispråket, lånade litauismer, eftersom de skrivs med icke-litauiska ändelser. Dessa former av litauiska ord motsvarar de slaviserade formerna av toponymer och antroponymer i icke-litauiska källor från samma period. 17 Vissa toponymer från 1500-talet, nedtecknade med flera ord, kan betraktas som litauiska fraser, till exempel: Кальниче кальнасъ Ершекетей sent 1500-tal = *Kalnyčio kalnas Erškėčiai (dial. *Er's'k'et'ei) vs. Treigiai i Šiauduva härad; Куляцъ дирва Анткану брастань 1599 = *Kūlijos dirva ant kapų brastos dr. Labardžiai i Káršuva härad; Навяжась кальнасъ Антпялю Батакя 1584 = *Naudžiaus kalnas ant pjaunių Batakio dr. Razgainiai i Viduklė härad; Поагла Капуретая Скнинимаст 1595 = *Po egle (dial. *agla) kepurėtaja skynimas, byn Gaižuva i Vilkija härad (Spruogis 1888). 134 det officiella förvaltningsspråket (många dokument skrevs på det från slutet av 1500-talet till första hälften av 1600-talet). Ungefär under andra hälften av 1500-talet18 tillkom ytterligare en mycket stor källgrupp i Litauens kanslisystem – kyrkoböckerna. Detta var något nytt i LDK. I dessa böcker registrerades litauiska oikonymer och antroponymer fortlöpande (de är sannolikt den mest utförliga källan till dessa namn), och de skrevs på latin, mer sällan på polska. Därmed fortsatte det område där det slaviska kanslispråket användes att krympa. Varje kyrkoherde19 skulle på ganska kort tid skriva in nästan hela sin församlings namnmaterial i kyrkoböckerna: oikonymer och antroponymer. Prästerna hade uppenbarligen till en början ingen erfarenhet av att skriva litauiska oikonymer och antroponymer i icke-litauisk text. På grund av arbetets särskilda förutsättningar (ständig kontakt med litauisktalande människor, användning av latin i anteckningarna, begränsad användning av polska i provinserna och att ryska inte behövdes) skrev prästerna mycket ofta in de former av oikonymer och antroponymer i böckerna som lokalbefolkningen uppgav på litauiska. Från slutet av 1500-talet, särskilt under 1600- och 1700-talen, skrevs därför ganska många litauiska former av oikonymer och antroponymer in i kyrkoböckerna. Namnmaterialet i kyrkoböckerna är därför betydligt mer litauiskt än i andra skriftliga källor. Även det faktum att prästerna antecknade namnmaterialet direkt från förstahandskällor torde ha spelat in, medan exempelvis domstols- och godsanställda kunde få en stor del av informationen genom mellanhänder, alltså indirekt. Följande exempel visar vissa tendenser i hur litauiska oikonymer skrevs ned i olika källor från 1500- och 1600-talen: Čivy̌liai (2) by i Suginčiai, Mlt – Sioto Czywilowo 1554 (IA: 102), Pisan w czjwilach 1609 (Ukm PTA 13 887: 9b), Sioto Czywile 1636 (Inw WC: 18b), de Ciuil 1657 (Aln JĮ: 2a), de Civile 1663 (Aln JĮ: 9a), de Czyuili 1683(Mlt KĮ I: 3a), de Czyuiliu 1684 (Mlt KĮ I: 8b), de Cziuiliu 1685 (Mlt KĮ I: 13b), de Czywiliu 1688 (Mlt KĮ I: 25b), de [iuilu 1689 (Mlt KĮ I: 29b); 18 Artikelns författare har inte lyckats hitta mer exakta uppgifter om när kyrkoböcker började föras i Litauen. Vid visitationen i Samogitien stift år 1579 nämns dock att register fördes i Vilkija, Veliuona, Butkiškė, Seredžius, Krakesė, Kražiai och Varniai (Vizitacija: 15, 17, 41, 67, 71, 99, 107, 183, 261), men inte i Ariogala, Betygala, Viduklė och Kaltanėnai (Vizitacija: 91, 117, 151, 215). Under andra hälften av 1500-talet hade alltså långt ifrån alla kyrkor i Litauen kyrkoböcker. 19 I städer, till exempel Vilnius, fördes vissa kyrkors böcker inte bara av präster utan också av sakristaner (Zinkevičius 1977: 41–43). I provinserna, vilket framgår av uppgifter som skrivarna om sig själva skrev in i många kyrkoböcker från 1600- och 1700-talen, fördes dessa böcker endast av präster (kyrkoherdar eller kaplaner), och där det fanns ett kloster i anslutning till kyrkan även av munkar. 135 Kašeikiai (2), byn i Suginčiai, Mlt – Sioto Koseykowiczy 1554 (IA: 101), ludzi Kożeykow 1554 (IA: 102), в селе Кашейкяхъ 1614 (OD IX: 130), Sioto koszėyki 1636 (Inw WC: 19ᵇ), Sioto Koszęyki 1681 (LI: 337), de Koſęyki 1690 (Mlt KĮ I: 36ᵃ), de Kaſęykiu 1691 (Mlt KĮ I: 39ᵇ); Šakiai (2), byn i Skudučiškis, Mlt – siota... Sakowiczow 1554 (IA: 101), de zukutancy 1658, (Aln JĮ: 3ᵇ), de ſzakiu 1683 (Mlt KĮ I: 2ᵃ). Formerna Sioto Czywilowo²⁰ 1554 (IA: 102), nuv. Čivẏliai, siota... Sakowiczow 1554 (IA: 101) = *Šakenai, nuv. Šakiai; Sioto Koseykowiczy 1554 (IA: 101) = *Kašeikenai, nuv. Kašeikiai, visar hur litauiska oikonimer skrevs ned (starkt slaviserades) enligt den östslaviska traditionen i mitten av 1500-talet. Det är inte så enkelt att rekonstruera deras litauiska former. Senare, i början av 1600-talet, ligger formerna av samma oikonimer redan närmare de litauiska: Pisan w cziwiliach 1609 (Ukm PTA 13887: 9ᵇ), Sioto Czywile 1636 (Inw WC: 18ᵇ), de Ciuil 1657 (Aln JĮ: 2ᵃ), de Civile 1663 (Aln JĮ: 9ᵃ), de Czyuili 1683 (Mlt KĮ I: 3ᵃ), Sioto koszęyki 1636 (Inw WC: 19ᵇ), в селе Кашейкяхъ 1614 (OD IX: 130), Sioto Koszęyki 1681 (LI: 337), de Koſęyki 1690 (Mlt KĮ I: 36ᵃ) – jfr nuv. Čivẏliai, Kašeikiai. De former som skrevs ned i slutet av 1600-talet skiljer sig inte från dem som används i dag, så dessa former kan betraktas som litauiska: de Czyuiliu 1684 (Mlt KĮ I: 8ᵇ), de Cziu iliu 1685 (Mlt KĮ I: 13ᵇ), de Czywiliu 1688 (Mlt KĮ I: 25ᵇ) = *Čivylių (gen. pl.); 20Det bör uppmärksammas att de litauiska suffixen -ait-, -ėn-, -ūn- och liknande i de äldsta källorna, skrivna på det slaviska kanslispråket, har ersatts med de slaviska -ovič-, -evič- i oikonimer med suffix som härrör från antroponymer. Det råder inget tvivel om att litauerna i talspråket endast använde sina egna suffix (om litauiska personnamn med slaviska patronymiska suffix -ovič-, -evič-, se Zinkevičius 1987: 134–135; Maciejauskienė 1994: 24–31). I fallet Sioto Koseykowiczy 1554 (LA: 101) har vi det slaviska suffixet -ovič-. Den litauiska formen av denna oikonim måste på 1500-talet ha varit *Kašeikenai; jfr antroponymerna Symon Kayszikienas de uilla Łahu̇cie 1663 (Aln JĮ: 12ᵃ), Andreas kaſzykienas de Leluici 1686 (Mlt KĮ I: 18ᵇ) = *Kašeikėnas. Till processen med bortfall av patronymiska suffix, som är karakteristisk för litauiska efternamn, hör också förändringen av formerna hos vissa oikonimer med suffix som härrör från antroponymer: i senare källor skrivs dessa oikonimers former utan suffix; jfr Sioto Koseykowiczy 1554 (LA: 101), vilket skulle motsvara lit. *Kašeikenai – в селе Кашейкяхъ 1614 (OD IX: 130), Sioto koszęyki 1636 (JWC: 19ᵇ), vilket skulle motsvara lit. *Kašeikiai, de Kaſęykiu 1691 (Mlt KĮ I: 39ᵇ) = *Kašeikių, Kašeikiai, Suginčiai, Mlt; siota... Sakowiczow 1554 (LA: 101), vilket skulle motsvara lit. *Šakenai – de ſzakiu 1683 (Mlt KĮ I: 2ᵃ) = *Šakių, Šakiai, Skudučiškis, Mlt; de zukutancy 1658 (Aln JĮ: 3ᵇ), vilket skulle motsvara lit. *Šakalėnai – de ſzakale 1743 (Ktk KĮ I: 36ᵃ), vilket skulle motsvara lit. *Šakaliai, nuv. Šakiai, Skudučiškis, Mlt; jfr vidare de Ginutany 1708 (Lkm KĮ I: 3ᵇ), vilket skulle motsvara *Ginutėnai – Ginuciey 1741 (Lkm KĮ II: 8ᵃ) = nuv. Ginučiai, Linkmenys, Ign; Pagi Jauneikayciu 1601 (Jnš KĮ: 20ᵇ) = *Jauneikaičių, gen. pl. *Jauneikaičiai – Siota jauneikiu 1613 (Jnš KĮ: 148ᵇ) = *Jauneikių, nuv. Jauneikiai, Pociūnai, Jnš; de uillā Skaraičių 1599 (Jnš KĮ: 1ᵇ) = *Skaraičių, gen. pl. *Skaraičiai – nuv. Skariai, Kępaliai, Jnš; Kadeūkame 1595 (Spruogis: 112) = dial. *Žadėkaitė – nuv. Žadėkiai, Padėvytis, Šil m.fl. Om bortfall av patronymiska suffix i efternamn (Maciejauskienė 1994: 7), och om liknande suffix i oikonimer (Vanagas 1996: 225–226). 136 de Kaſžeykiu 1691 (Mlt KĮ I: 39b) = *Kašeikių (gen. pl.); de ſžakiu 1683 (Mlt KĮ I: 2a) = *Šakių (gen. pl.). Dessa exempel hämtas från det forna Molėtai- och Kuktiškėsförsamlingarnas område (nuvarande Suginčiai församling). De visar hur oikonimernas former i icke-litauiska historiska dokument gradvis förändrades när man övergav den östslaviska traditionen till förmån för en nyare polsk nedteckningstradition. I detta fall skrevs de litauiska formerna ned för första gången först i slutet av 1600-talet. På olika håll i Litauen inföll tidpunkten för nedteckningen inte samtidigt (1500–1700-talen). Om man under 1500–1600-talen hade gått över från det slaviska kanslispråket till litauiska, skulle vi utan tvekan redan på 1600-talet ha haft ett tämligen rent litauiskt namnmaterial i historiska dokument. Källor till litauiska former av oikonymer Det finns många historiska källor där litauiska former av oikonymer har påträffats. Utifrån det granskade materialet kan tre huvudsakliga kriterier för indelning av historiska källor urskiljas: 1) själva källans art: kyrkoböcker, häradsrätternas böcker, godsens dokument (hit hör inventarier), Litauens metrikaböcker, förteckningar, kartor och planer, olika undersökningar (filologiska, etnografiska), kanslidokument (myndighetsförordningar, eder, akter), ordböcker och handböcker osv.; 2) handskrift eller publikation; 3) det språk på vilket källan är skriven. Denna indelning bygger på det material som artikelns författare har granskat. En något annorlunda och mer detaljerad indelning skulle kunna göras efter granskning av fler källor. Här presenteras en översikt över icke-litauiska källor enligt det första kriteriet. Litauiska källor (källor som innehåller oikonymer skrivna på litauiska) presenteras separat. Kyrkoböcker De äldre (1500–1700-talens) kyrkliga registerböcker i Litauen21 är värdefulla historiska källor, eftersom de sannolikt innehåller flest litauiska former av oikonymer. I vissa av dessa böcker – Joniškis KĮ (1599–1621), Molėtai KĮ, JĮ (1681–1692) – skrivs litauiska former av oikonymer genomgående. I Plungė KĮ, JĮ (1615–1660) har också omkring hundra olika oikonymer noterats med litauiska former; i andra kyrkoböcker finns några tiotal, ett tiotal eller bara några få. Sammanlagt har omkring 800 olika oikonymer med litauiska former påträffats i ett trettiotal kyrkliga registerböcker. De litauiska formerna av vissa oikonymer har skrivits in i dessa böcker flera tiotal gånger, andra ett tiotal eller några gånger, och åter andra bara en gång. Därför kan man hävda att åtminstone en del av de ogranskade kyrko- 21Med den delen av Litauen avses det område som ingick i LDK. 137 böckerna över kyrkliga register också skulle kunna innehålla sådana litauiska former. Det finns dock böcker där inte en enda litauisk form har påträffats, till exempel Alantós KĮ, JĮ (1656–1665), Dievėniškės (1696–1717), Pabėržė i Vilnius distrikt (bevarade fragment av två KĮ från 1610–1612 och 1709–1712), Rokiškis KĮ (1684–1706), JĮ från Vilnius Bernardinerkyrka (1688–1757) och andra. Oikonymerna (och antroponymerna) i de granskade kyrkoböckerna från 1600–1700-talen i södra Litauen (Aukštadvaris, Dievėniškės, Merkinė, Seirijai) är mer slaviserade än i böckerna från kyrkorna norr om Neris och Nemunas. Men även i södra Litauens kyrkoböcker förekommer litauiska former av oikonymer, om än sparsamt. I kyrkoböckerna från Daugailiai, Dotnuva, Linkmenys, Linkuva, Plungė, Salantai, Videniškiai och andra orter skrevs litauiska former av oikonymer endast på vissa sidor, efter att prästen eller munken som förde böckerna plötsligt hade bytts ut. I sådana fall används icke-litauiska former av oikonymer i hela boken, medan litauiska former förekommer rikligt på en, några eller ett tiotal sidor. Det har noterats att sådana fall är något vanligare omkring 1709, då många av dem som skrev kyrkoböcker kan ha bytts ut på grund av pesten. Det är tydligen så som litauiska former av oikonymer omkring 1710 dök upp i Dotnuvos och Linkuvos registerböcker. I kyrkoböckerna från Antalieptė, Alantós, Inturkė, Klovainiai, Kupiškis, Utena och delvis Linkmenys, Plungė och andra orter är enstaka litauiska former av oikonymer utspridda genom hela boken och inte så lätta att upptäcka. Det bör uppmärksammas att vissa kyrkoböcker innehåller litauiska appellativ: Döpt blev Georgius Mathiæ Terebitda och Catharinæ de Tyteyki. Faddrar: Petrus Plitnikonis de Nowosady och Elizabeth dotter (=dotter) Jarostawa de Tyteyki 1674 (Rgv KĮ I: 35b); Augustus bergždžias (=tom) Jatowy 1684 (Rgv KĮ I: 129a), det vill säga en tom månad, då inget dop antecknats; Ingick äktenskap den 9:e, Adamus Gilis de ſeyry med Mariana Keriunkiewiu... de Agariny, närvarande vittnen Thomasz Gilis de Teyzow och Adamus Darbielucis son (=son) 1685 (Srj JĮ: 12a); och även Gertrudis eller på litauiska (=på litauiska) Gendruta Jokuba’s hustru, alla från Janiszki 1599 (Jnš KĮ: 1a). En litauiserad form av ett appellativ (lånord), *parapija, förekommer i fallet De Villa dicta Petnicies församling Jzaukianensi 1670 (Krž KĮ: 200a). I Joniškis KĮ (1599–1621), som behandlas separat längre fram, har flera litauiska fraser noterats. I början av boken, där litauiska former av oikonymer används genomgående, finns fraserna: Nuo senos Konarzewskienes 1599 (Jnš KĮ: 3b) = *från gamla Konarževskienė; De Onuszaicziu iš walsčiaus upites 1599 (Jnš KĮ: 3b) = *Onušaičių från Upytės härad; Kuisaýciu Kuniga Kleboną 1599 (Jnš KĮ: 4a) = *Kuisaíčiųs präst (dial. *kun’iga k’lebona). Det litauiska orduttrycket förekommer i cu’ Elisabeth Bieliczu isz Toukielu 1688 (Ant JĮ: 145b) = [med] *Bielyčia (dial. *B’ė.l’ič’ų) från Taukelių. 138 Uppmärksamhet bör också riktas mot personnamnet *Žemėpatuitis, som skulle kunna förknippas med namnet på den litauiska gudomen Žemėpatis: Infans Magdalena Stanislai Žemepatuitis de Jucie S. Girdžjuny 1615 (Jnš KĮ: 173a). I den inre marginalen på sidan 48a i Molėtai KĮ VII (1776–1797) upptäcktes rester av en litauisk text.22 Kyrkböckerna (Joniškio KĮ, Molėtų KĮ I, JĮ II), som innehåller särskilt många litauiska former av oikonymer, bör behandlas separat eftersom de skiljer sig mycket från motsvarande källor. Den äldsta kyrkboken i Litauen som är känd för artikelförfattaren är Joniškio KĮ (1599–1621). Källan är skriven på latin på bladen 1–80 (1599–1606) och 195–222 (1617–1618), och på bladen 80–195 och 222–271 på polska. I hela boken är årtals- och månadsnamnen skrivna på latin, liksom anteckningarna på latin på bladen 236, 269 och 271 om personer som tagit emot kommunionen och konfirmationens sakrament; på det andra bladet (1599) finns en polsk anteckning om ett missbildat nyfött barn. Av handstilen framgår tydligt att boken skrevs av fyra eller fem personer. Ingen av dem skrev någonstans in sitt efternamn. Dopanteckningarna är mycket ojämna, och ordningen de skrevs i ändrades flera gånger. På ett antal av bokens blad anges inga oikonymer, och i en del av boken skrivs endast personernas förnamn (de andra leden i namnen utelämnas). I Joniškio KĮ (1599–1621) har omkring 200 olika oikonymer noterats, av vilka även litauiska former skrevs ned. Nästan alla dessa former anges i genitiv plural. I början av källan, år 1599 (sidorna 1a–6a), finns 7523 litauiska former av oikonymer (70%) och 32 icke-litauiska (30%), varav 27 är slavisiserade och 5 latiniserade. De litauiska formerna är i 71 fall skrivna i genitiv plural (Pagi Bujwidžiu, de Ville Norunu osv.), i två fall i nominativ singular De Skirkawa, de Norkawa, och i två fall i genitiv singular (ville Jwoszkia, Witucia Mikucia Villce). Formerna av vissa oikonymer är slaviserade: de Mažele, de avla Juskayci, Pagi Lepari, Pagi Ežeki, Pagi Tydligen hade en 1 cm bred remsa blått papper, som löpte från bladets överkant till nederkanten, klistrats fast där för att förstärka boken. Om man vänder boken så att remsan står lodrätt, kan följande ord läsas på den: yr darbus musu; myslis, zadzius. En likadan blå remsa har klistrats in på sidan 49a. Remsan bar en text som tyvärr inte går att läsa med säkerhet, men den kan ha varit en del av en litauisk text. Båda remsorna är inklistrade på det ställe i boken där dop från 1784 antecknats. Blått papper, liknande det som användes till remsorna, brukades i Molėtai till kyrkböcker omkring 1790–1820. Texten, vars små fragment har bevarats i den aktuella källan, kan ha tillkommit då. Det är möjligt att den litauiska texten skrevs ungefär i slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet, troligen i själva Molėtai. Det skulle den dialektala formen zadžius tyda på. De bevarade fragmenten kan antyda att det rörde sig om en predikan. När kyrkböckerna ordnades år 1832–1833 skars den aktuella texten sönder; remsorna klistrades in för att förstärka boken och har på så sätt bevarats till våra dagar. 23 Inklusive samma återkommande oikonymer och återkommande former av dessa. 24 Jfr även andra oikonymer från norra Litauen: Keravà (2) by Velžys Pn, de uilla Linkawa 1618 (Jnš KĮ: 218b), nu Linkuvà (3b) stad Pkr. 139 Mateykow, Paga Trapaciow, Pagi Jauneikiow, Pagi Taukunow och dylikt. Joniškis stadsnamn återges i slaviserad form 12 gånger (de Janiszki, de Janiszkie, de oppido Janiszki och liknande). Vid fem tillfällen benämns Joniškis med en latiniserad adjektivform (omnes Janisc’eses25, de Janissce’el, pauperum Janiscensi, cuius Janisce’sis, ex opide Janiscensi). I källan förekommer den litauiska formen av Joniškis inte en enda gång. Om de slaviserade och latiniserade formerna av Joniškis namn räknas bort återstår 75 litauiska (83,3%) och 15 slaviserade (16,7%) oikonimformer. Hänsyn måste också tas till att vissa oikonimformer användes både på litauiska och i slaviserad form under samma år, 1599. Man kan således hävda att litauiska former användes genomgående i Joniškis KĮ år 1599. År 1607 (sidorna 88ᵃ–98ᵃ) hade förhållandet mellan formerna emellertid förändrats till de litauiska formers nackdel: endast 19 (12,75%) av dessa återfanns, medan de slaviserade uppgick till hela 126 (84,56%) och de oklara till 4 (2,68%) (Šiota Jauneikia, Woyita Dwihuitcia Š Dwelucia, W. Balciuna Šiota Giminena, Woyta Kirny Šiota Narbuta). I de återstående 36 fallen anges inte namnet på den specifika boplatsen, utan det står att de anlända kommer från staden (Z miasta), från distriktet (Župickiego Powiatu), att de är undersåtar till någon herre (poddany X Biskupa, Poddany Pana Woiny, Poddany Pana Jaracz(k)iego ir t.t.), vilken vojta de lyder under (Woyta Kirnaicia, Woyta Balczuna och liknande), eller så anges deras ståndstillhörighet (Boiarow, 3boiarow och liknande). År 1612 (sidorna 135ᵃ–145ᵃ) skrevs litauiska oikonimformer åter oftare: det fanns hela 78 sådana (30,95%), 92 slaviserade (36,50%) och hela 82 oklara, skrivna med ändelsen -ia, (-ia) (32,53%). I de återstående 42 fallen angavs, som tidigare nämnts, ingen boplats. Litauiska oikonimformer förekommer i boken i fråga med varierande frekvens fram till 1617 (blad 195). Åren 1617–1620 (blad 195–231) förekommer fortfarande enstaka oikonimer med en litauisk form. I slutet av boken, på ungefär de trettio sista bladen (1620–1621), finns inte en enda litauisk form; alla oikonimer har då redan slaviserats. Molėtų KĮ, JĮ (1682–1692) skrevs av Molėtųs kyrkoherde Jonas Kazimieras Bržeževskis, som i källan i fråga flera gånger undertecknade sig på latin Joannes Casimirus Brzezewski Parochus Malatensis. På några av källans sidor finns anteckningar av en annan hand, men de är få. I den här boken är anteckningarnas ordning nu tydligt etablerad; alla är skrivna på latin, enhetligt och enligt motsvarande dop- eller vigselformler. I Molėtų KĮ I, JĮ II (1682–1692) noterades omkring 250 olika oikonimer, och litauiska former skrevs för omkring 150 oikonimer. I källan i fråga står nästan alla litauiska former, liksom i Joniškis KĮ, i plural genitiv. Det finns gott om litauiska oikonimformer i anteckningarna från varje år, även om vissa variationer är oundvikliga enskilda år. I dopanteckningarna från 1683 25 Dvs. Janiscenses. 140 I anteckningarna (sidorna 2ª–7ª) återfanns 117 litauiska oikonimformer26 (53,42%), 98 slaviserade (44,75%), däribland namnet Molėtai, skrivet de Malaty 28 gånger (12,78%), två hybridformer (0,91%); se s. 5–7 för dessa, (de Sumuncių, de Mandunu), två oklara (0,91%) (de Jodeni... ordslutet är avbrutet, de Brabradesių – den autentiska formen är oklar), och i sex fall anges ingen specifik boplats (de districtu Uilcomirienſi, de Palatinatu Vilnensi och liknande). I dopanteckningarna från 1686 (sidorna 13ª–18ª) återfanns 50 litauiska oikonimformer (41,32%), 70 slaviserade (57,85%), däribland namnet Molėtai, skrivet de Malaty 27 gånger (23,31% av alla former som skrevs det året), ett oklart fall – en oikonim som bleknat så att den inte går att läsa (0,86%); i tre fall anges inte en specifik boplats utan ett distrikt eller ett vojvodskap. I dopanteckningarna från 1689 (sidorna 28ᵇ–35ᵃ) återfanns 77 litauiska oikonimformer (38,8%), 96 slaviserade (48,8%), däribland namnet Molėtai, skrivet de Malaty 27 gånger (13,6%), 3 latiniserade (1,5%) (de Moletos), 22 oklara (11,1%) (bladkanterna är gnagda av möss och på vissa ställen murkna, vilket gör att alla oikonimer inte kan läsas; det går inte att fastställa den autentiska formen i fallen de mieluntu, de Kowasiszku, de Mugincu), och i 14 fall anges inte en specifik boplats utan ett distrikt eller ett vojvodskap. I dopanteckningarna från 1690 (sidorna 35ª–38ᵇ) återfanns 84 litauiska oikonimformer (51,85%), 75 slaviserade (46,29%), däribland namnet Molėtai, skrivet de Malaty 30 gånger (18,51%), 1 latiniserad (0,61%) (de Kautakis), 2 oklara (1,23%) (en oikonim har bleknat; den autentiska formen kan inte fastställas i fallet de Larzadyzszu); i två fall anges inte en specifik boplats utan ett distrikt eller ett vojvodskap, och en gång står det att personen kommer från Ruthenia (de Ruthenia). De slaviserade oikonimformerna har ett litet övertag i anteckningarna från de fyra åren: de är 329 (49,77%), medan de litauiska är 328 (49,62%) och de latiniserade 4 (0,60%). Om vi räknar bort alla förekomster av de Malaty, som uppgår till 102 under de år som behandlas, förändras förhållandet mellan litauiska och icke-litauiska former avsevärt: 328 (59,09%) litauiska former, 223 (40,18%) slaviserade och 4 (0,72%) latiniserade. En tendens att skriva icke-litauiska former av församlingscentras namn kan iakttas, vilket Joniškis KĮ och Molėtų KĮ I visar. Till exempel skrivs slaviska former av namnet Molėtai i Molėtų KĮ I, JĮ II (1682–1692) de Malaty omkring 250 gånger, den latiniserade formen de Moletos tre gånger, och den litauiska formen de Malatu 1691 (Mit KĮ I: 39ᵇ), de Maletu 1691 (Mlt KĮ I: 41ᵃ) = och formen *Ma.lėtu. endast två gånger. Som redan påpekats förekommer den litauiska formen av Joniškis namn inte en enda gång i Joniškis KĮ. Det är uppenbart att församlingscentret hade en annan status än andra orter, och att traditionerna för användningen av dess namn var annorlunda. Även i Molėtų KĮ I, JĮ II (och i andra källor) märks en tydlig tendens att skriva enbart slaviserade former (undantagen är mycket sällsynta) av städer och tätorter, större herr- 26 Inklusive samma former som upprepas. 141 rnas former: de Vciany – Utenà, De Kurkli – Kurkliai mstl., de Jnkėtry – Inkėtriai dv., de Łobonary – Labanóras mstl., de Antopunci – *Antāpunt- dv., de Łowmiany – Lauménai dv., de Lelijzki – Liliškiai dv., de Vntanijzki – *Untanišk- plv., de Quanty – nuvarande Alantà mstl., dv. och annat. För byar, särskilt mer avlägsna, mindre kända eller nyligen tillkomna sådana i angränsande socknar, skrevs oftast de litauiska formerna. Joniškios kyrkböcker, Molėtų kyrkböcker I och JĮ II visar att många ortnamn i litauisk form skrevs in i vissa provinskyrkors böcker. Man kan anta att det i slutet av 1500-talet och början av 1600-talet fanns fler registerböcker med sådana eller liknande anteckningar. Tyvärr har många kyrkoböcker från den tiden inte bevarats till våra dagar. G å r d s - o c h g o d s i n v e n t a r i e r Det bör också uppmärksammas att det finns en del ortnamn i litauisk form även i handlingar från gods i Litauen, oftast i inventarier. Där är de dock färre än i kyrkornas registerböcker. Godshandlingarna är mycket omfattande, men varje enskild handling upptar endast namn på orter som tillhör det berörda godset. I beskrivningar av godsgränser förekommer även namn på orter vid andra närbelägna gods. Det har observerats att ortnamnen i kyrkböckerna och godsinventarierna från samma område inte helt överensstämmer. Namn på enstaka gårdar, vars litauiska former finns upptagna i godsinventarier, förekommer ofta inte i kyrkböcker från samma period (till exempel i socknarna Molėtai, Kuktiškės med flera). Det gick att hitta godsinventarier från Litauen som också utmärker sig genom det stora antalet ortnamn i litauisk form. I inventariet över Vilniusbiskopens gods i Užneris (1731) återfanns över 100 litauiska former. Alla dessa ortnamn är namn på enstaka gårdar27. Bynamnen i den aktuella källan är slaviserade, även de vars litauiska former återfunnits i olika kyrkböcker i Aukštaitija. Ortnamnen skrevs på liknande sätt också i inventariet över den samogitiske biskopens gods (1662). Där noterades 25 ortnamn, namn på enstaka gårdar, vars litauiska former hade skrivits ned. Bynamnen är slaviserade i denna källa, även om litauiska former av samma bynamn kan återfinnas i kyrkböcker från Samogitien. Litauiska former av ortnamn finns också i 1600-talets inventarier över kungliga gods. Alla ortnamnen, liksom i inventarierna över kyrkliga gods, är namn på enstaka gårdar. Omkring 20 litauiska former av namn på enstaka gårdar återfanns i inventariet över Vilnius tijūnystė (1636), som omfattar godsen Linkmenys, Nemenčinė och Švenčionys. Omkring 10 litauiska former av namn på enstaka gårdar noterades i inventariet över Veliuona och Baisogala (1615). 27 Den aktuella källan innehåller även många andra toponymformer på litauiska: hydronymer (särskilt sjönamn) och flera tiotal terrängnamn. 142 Ett inventarium över Daugai förvaltningsområde (1719) är intressant genom sina litauiska toponymformer (möjliga ortnamn), av vilka omkring 80 är upptagna här. Men endast i fyra fall anges uttryckligen vid ortnamnet att det rör sig om en enstaka gård (Zafcianek); i övriga fall förtecknas tomma tomter vid en enskild by (Włoki Puste)28 i skogen (w puscie). Nästan alla namn på de tomma tomterna har antroponymiskt ursprung. Åtminstone en del av dem kan ha varit enstaka gårdar vars invånare dog ut år 1709. Dessa toponymer skiljer sig inte från motsvarande ortnamn – namn på enstaka gårdar – i samma eller andra källor. Av det faktum att endast litauiska former av namnen på vissa enstaka gårdar har skrivits ned i godsinventarierna kan man dra slutsatsen att dessa gårdar inte är lika gamla som byarna, vars namn är slaviserade. De gamla bynamnen kan redan på 1600-talet ha haft en tradition av användning på ett annat språk än litauiska. Powiatdomstolarnas böcker Mycket namnmaterial (naturligtvis även oikonymmaterial) finns i powiatdomstolarnas böcker, vilka är mycket omfattande och vars material inte har samlats in. Artikeln ger exempel från de positioner som redan behandlats av Spruogis (Spruogis 1888) och Jablonskis (Jablonskis 1937), samt från den enda granskade borgen i Ukmergė (1597). I dessa källor påträffades flera tiotal litauiska former av oikonymer. Litauens metrikaböcker Litauens metrikaböcker från 1400-talet till första hälften av 1500-talet utmärks av ett mycket slaviserat litauiskt namnmaterial. I dessa källors böcker återges de slaviserade (slaviska) formerna av litauiska oikonymer (och delvis även antroponymer) genomgående. Från 1500-talet och senare, särskilt under 1600– 28 Jfr. Juszkaliszkį, Vrbanįzkį, Paczkali(sz)kis (19ᵇ, alla Wies Arciuny); Arminiszkį, dziewonįzkį, Makaliszkį, Weyciuliszkį, Pikluszkį (23ᵃ, alla Wies Konczany); Budryniszkis, Bafjuliszkį, Vrbaniszkį, Szabliszkis, Kowaliszkis, Karmeliszkį, Stelmaciszkis, Jekuniszkį, Szukieliszkis (24ᵃ, alla Wies Zwirzdany); Za Marguliszkis, Ławyniszkį, Matuliszkį, Szarniszkis, Gnykiszkis, Staniszkį (26ᵃ, alla Wies Woykontany); Jurgiszkį, Zemaytiszkį, Podziukiszkis, Czokiszkis, Marcinkiszkį, Juryszkis, Stęgiszkis, Rukiniszkis (27ᵃ, alla Wies Skobeyki); Ławyniszkį, Weiciszkl, Matuliszkis, Mielunįkiey, Rymuliszkis, Vrbaniszkis, Pietryszkį (31ᵃ, alla Wies Mieluny, flera kan inte läsas på grund av en ruttnad sida); Balkiſzkis, Stulgiszkį, Tomackiszkį, Suniszkį, gudziszkis (32ᵇ, alla Wies Cizuny); Rymikiszkis, Struciszkį, Poiaviszkis, Marciniszkis, Kierfzuliskis, Biebieliszkis, Marciuliszkis (35ᵃ, alla Wies Podawgi); Trunkiszkis, Szyrwekszys, Dukiszkis, Czapukiszkis, Czafusyszkis (35ᵇ, alla Wies Andrunee); Maszniszkį, Rawoniszkis, Gudziszkis, Petryszkį, Staniekszkis, Janiszkį, Grykiszkį, fiedoriszkis, Tuniszkis (36ᵇ, alla Wies Wiecuny); Karniszkis, Kienuciszkis, Płatuszkis, Glin[?]iszkis (37ᵃ, alla Wies Wieciuny); Playkiszis, Jurgaliszkis, Jakubiszkis (38ᵃ, alla Wies Meszku-cie), Marciniszkis, Kreykiszkis, Bredziszkis, Czapizskį, Rumaciszkį, Ignaliszkį, Wilkiszkį, Szuciszkis, Miłiszkį, fwir[k]iszkį, Pakiszkis, Abramas[s]iszkį (38ᵇ, alla Wies Meszkucie). Vissa åkernamn upprepas; det kan vara så att samma objekt avses. 143 Under 1700-talet förändrades återgivningen av litauiska oikonymer och antroponymer i Litauens metrikaböcker. Men detta är en fråga som bör behandlas separat. Det går för närvarande inte att säga om det förekom litauiska former av oikonymer i Litauens metrikaböcker. I vissa granskade metrikaböcker från 1400–1500-talen lade artikelns författare inte märke till sådana former. Förteckningar En del litauiska former av oikonymer förekommer även i olika förteckningar. Från 1500-talet upprättades förteckningar över oikonymer i Litauen. I synodbesluten för Vilnius stift (1744) finns förteckningar över boställen i många av Vilnius stifts församlingar. Förteckningarna i den aktuella källan är ofullständiga; en del boställen har utelämnats. För vissa församlingar anges endast gränserna, utan att boställena räknas upp, eller så räknas bara några få upp. I källan påträffades omkring 30 oikonymer vars litauiska former återges. Några av dem hör hemma i östra och södra Litauen, två i Drūjas församling (nuvarande Belarus). Det förefaller som om merparten av de oikonymer vars litauiska former beläggs i denna källa är namn på enstaka gårdar. Liknande, något mer utförliga förteckningar över boställen i Vilnius stift upprättades även senare på initiativ av biskop I. Masalskis, men de publicerades inte. Material från dessa förteckningar samlades inte in till artikeln. Från början av 1800-talet är förteckningarna över församlingarnas boställen, som återges i församlingsvisitationsakterna, mycket utförliga. De utgör en viktig källa till oikonymer, eftersom många nya boställen uppstod i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet och redan har förtecknats där. Även i källor från början av 1800-talet kan man finna litauiska former av namn på vissa små byar och enstaka gårdar. En av de största och mest intressanta förteckningarna från mitten av 1800-talet är den handskrivna ortnamnsförteckningen för Telšiai stift och Samogitien (1854 och senare). Den behandlas bland de litauiska källorna, se s. 146–147. Kartor Litauiska former av oikonimer förekommer även på kartor29. På en tysk karta över Nya Ostpreussen från 180730, som även omfattar den litauiska delen av Užnemunė, har hundratals namn på byar och enstaka gårdar skrivits i litauiska former. I avsaknad av andra källor av liknande slag kan man hävda att detta är den första kartan där så många litauiska former av oikonimer har publicerats. Några sådana förekommer också på ryska kartor som gavs ut under tsartiden och omfattar Litauens territorium, men namnmaterialet i dessa källor har hittills inte undersökts. 29 Išsamiai apie senuosius Lietuvos žemėlapius žr. Vaitiekūnas 1994: 32–42. 30 Efter den litauisk-polska statens sammanbrott tillhörde Užnemunė Preussen i flera decennier (1795–1807). 144 Žinynai ir enciklopedijos Litauiska former av oikonimer förekommer också i polska och ryska31 uppslagsverk från 1800-talet. I det granskade polska encyklopediska uppslagsverket ”Słownik geograficzny”32 (1880–1902) påträffades litauiska former av oikonimer från olika delar av Litauen (Samogitien, Aukštaitija och Užnemunė, med undantag för Dzūkija). I olika band av SG anges vid sidan av den polska (poloniserade) formen även den litauiska formen för viktigare litauiska städer och vissa mindre orter. Namn återges dock på detta sätt endast för orter norr om Neris och Nemunas. Litauiska former anges inte för städer i södra Litauen, inte ens för större och viktigare städer såsom Alytus, Daugai, Trakai med flera. Det finns visserligen i olika band av SG, särskilt i tilläggsbanden, ganska många fall där endast litauiska former anges för enstaka gårdar eller nyetablerade gods. Därtill finns det i tilläggsbanden ett större antal oikonimer från vissa delar av Litauen som endast återges i litauiska former. De litauiska oikonimformerna i SG bör också behandlas mer ingående separat. Forskning Även i vissa polska historiska och etnografiska studier kan man hitta litauiska former av litauiska oikonimer.33 I en publikation från Krakóws vetenskapsakademi, författad av en anonym skribent och utgiven 1898, anges litauiska former av oikonimer i följande kommuner: Butrimonys, Daugėliškis, Dubingiai, Giedraičiai, Jie zno, Krūonis, Kuktiškės, Linkmenys, Mielagėnai, Merkinė, Švenčionys, Onuškis, Tverečius, Valkininkai, Varėna och Žiežmariai. I denna källa anges dock inte litauiska former för alla oikonimer; på vissa håll förekommer både litauiska och polska former om vartannat. För vissa kommuner där litauiska talades (Molėtai, Vievis) anges endast ett fåtal litauiska oikonimformer. I andra litauisktalande kommuner (Adutiškis, Aukštadvaris, Dieveniškės, Musninkai, Semeliškės och Širvintos) har alla oikonimer slaviserats. Även felaktiga och förvanskade former förekommer. De litauiska formerna av oikonimer i Litauen Minor har hämtats till denna artikel från V. Peteraitis studie ”Mažosios Lietuvos ir Tvankstos vietovardžiai” (Vilnius, 1997). Materialet från icke-litauiska källor som återges där täcker Litauen Minor och representerar regionen tämligen väl. Många av V. Peteraitis exempel kommer inte från kyrkornas registerböcker utan från administrativa och juridiska dokumen- 31 Material från ryska uppslagsverk som gavs ut under tsartiden har inte använts i artikeln. 32 Hädanefter – SG. 33 Plg. Wilija po litewsku zowie się sama Neris (ztąd Po-neris, Ponary) (Wilno 1841: 339). 145 34 Det har noterats att författaren förenklar stavningen av vissa historiska ortnamn. Därför har en del historiska oikonymer från Klaipėdaområdet i denna artikel hämtats från W. Fenzlaus studie (Fenzlau 1936), där materialet har återgivits mer tillförlitligt. W. Fenzlau presenterar oikonymer ur kyrkoböcker från Katyčiai, Klaipėda och Vėrdainė, samt enstaka exempel från andra håll. Alla grupper av icke-litauiska källor är värdefulla, och de kan innehålla viktiga uppgifter om litauiska namn som inte förekommer någon annanstans. Utifrån det granskade materialet verkar det som om den största delen av det litauiska namnmaterialet från XV–XVI århundradena finns i Litauens metrik, från slutet av XVI till XVIII århundradet i kyrkornas kyrkoböcker och distriktsdomstolarnas böcker, och delvis i godsens handlingar35. A l l r a m e s t t i l l f ö r l i t l i g a av alla källor är kyrkornas kyrkoböcker36, eftersom namnmaterialet (oikonymer och antroponymer – sekundära namnled som efternamn har bildats ur), åtminstone inom LDK:s territorium, har återgivits bäst där. Det finns betydligt fler icke-litauiska källor där litauiska former av oikonymer kan återfinnas. Det är omöjligt att täcka in alla. I denna översikt, som naturligtvis inte är uttömmande, har man försökt visa i vilka källgrupper dessa litauiska former kan sökas. Litauiska källor till oikonymer Det finns historiska källor där oikonymer har skrivits på litauiska. Denna artikel begränsar sig till litauiska former av oikonymer i icke-litauiska historiska källor, men några exempel från litauiska källor ges också för att göra det möjligt att jämföra formerna i litauiska respektive icke-litauiska källor. Eftersom dessa litauiska källor är okända förefaller det ändamålsenligt att presentera dem i denna artikel. I Litauen har endast litauiska historiska källor från XIX–början av XX århundradet påträffats. De kan bara delvis kallas litauiska, eftersom inte alla oikonymer här återges på litauiska. En av de viktigaste sådana källorna är den handskrivna förteckning över ortnamn i Telšiai- och Samogitienstiftet som I. Hołowiński sammanställde 1854 och som senare kompletterades (i slutet av XIX århundradet). I den är oikonymerna i vissa församlingar skrivna på litauiska, i andra på polska, så källan kan betraktas som litauisk endast delvis. I förteckningen li- 34 Om källorna till namnmaterialet i Lill-Litauen, bland annat om dem ur vilka material har införlivats i V. Pėteraitis studie, har V. Drotvinas skrivit (Drotvinas 1997: 81–87). 35 Många handlingar från gods finns också i distriktsdomstolarnas böcker, om dessa har bevarats. Därför överlappar materialet delvis mellan distriktsdomstolarnas böcker och handlingar i enskilda godsarkiv. Där finns emellertid långt ifrån alla handlingar, och inte handlingar från alla gods; exempelvis saknas helt handlingar från kyrkliga gods. 36 Här avses kyrkoböckerna som helhet. I enskilda böcker kan det litauiska namnmaterialet (oikonymer och antroponymer) vara mycket bristfälligt återgivet, betydligt sämre än exempelvis i godshandlingar. 146 De namn på bebodda orter i dessa församlingar som skrevs på litauiska är: Arióg[a]los, Baisógalos, Biržų (förteckningen sammanställdes efter 1888), Čekiškės, Dotnuvós, Eržvilko, Gaurės, Girkalnio, Grinkiškio, Gruzdžių, Joniškėlio, Josvainių, Jurbarko, Kamajų, Kelmės, Krakių, Krekenavós, Krinčino, Labūnavos, Lyduvėnų, Lygumų, Linkuvós, Liolių, Mósėdžio, Pakruojo (förteckningen sammanställdes efter 1888), Pasvalio, Pašušvio, Pãvandenės, Radviliškio, Rozalimo (förteckningen sammanställdes efter 1888), Saločių, Skirsnemunės, Skuodo, Smilgių (nära Panevėžys), Surviliškio, Svedasų, Šeduvós, Šiaulėnų, Šiluvos, Tauragės, Užpalių, Vaškų, Viekšnių, Viešintų, Vilkijos och några till. Det finns församlingar vars oikonymer anges på två språk (polska och litauiska) eller har ändrats från polska till litauiska. Det gäller oikonymerna i församlingarna Akmenės, Anykščių, Betygalos, Debeikių, Joniškio, Kavarsko, Kupiškio, Kurklių, Pūs aloto, Ragu vos, Subãčiaus, Traupio och Troškūnų. I de litauiska förteckningarna för församlingarna Pabiržės och Raseinių har inte bara oikonymer skrivits på litauiska, utan även små listor med 10–20 andra toponymer lagts till. I de litauiska förteckningarna finns korta, litauiskt skrivna kommentarer om orterna intill namnen på de bebodda platserna. Även om förteckningarna för andra församlingar är skrivna på icke-litauiska språk förekommer också där litauiska former av oikonymer. En annan liknande källa, vars ena del är skriven på polska och den andra på litauiska, är den preliminära vigselboken för Įnturkės kyrka (Zapowiedna książka Inturskiego kościołu, 1891–1910 – ZK). I den återfinns en litauisk anteckning från 1895; den litauiskt skrivna delen av boken omfattar åren 1900–1910. I bokens icke-litauiska del har inga litauiska former av oikonymer påträffats. Den litauiska delen innehåller också polska anteckningar. Denna del av boken överskrider den tidsgräns till 1800-talet som fastställts i artikelns titel, men gränsen är ungefärlig.37 Den aktuella källan är emellertid viktig, eftersom dess litauiska del fortsätter den skrivtradition för oikonymer och antroponymer som finns i kyrkböckerna från Molėtai i slutet av 1600-talet och på 1700-talet samt från Įnturkė från 1700-talet och början av 1800-talet. Med stöd av litauiska anteckningar från början av 1900-talet kan flera skrivsätt för oikonymer från tidigare århundraden förklaras. Den litauiskt skrivna delen av Įnturkės kyrkbok visar hur man gradvis övergår från det skrivsätt vars tradition går tillbaka till 1600-talet och som tydligt framträder i Įnturkės oikonymer och antroponymer från början av 1900-talet till ett skrivsätt som ungefär motsvarar dagens. Dessutom är de litauiska formerna av vissa oikonymer i Vilnius omgivningar (Lavóriškių, Pabradės, Sužionių) från början av 1900-talet, nedtecknade i denna källa, viktiga. Det bör finnas fler handskrivna källor av samma slag som Įnturkės bok. En annan omfattande källa till litauiska oikonymer, som delvis kan betraktas som litauisk, är förteckningen över bebodda orter i Suwałki guvernement, sammanställd av E. Volter, 37 Den aktuella Įnturkės-boken visar att övergången till ”Varpo”-stavningen, det vill säga dagens stavning, skedde omkring 1905 efter att tryckförbudet upphävts. Fram till 1905, så länge litauisk press inte fanns i Litauen, fanns inte heller någon enhetlig stavning. Detta återspeglas också i hur oikonymerna skrevs (Volter 1901). 147 Den utgavs i Sankt Petersburg 1901. Förteckningen anger de officiella ryska formerna av oikonymerna i hela guvernementet, men intill dem anges också litauiska eller polska former som används av lokalbefolkningen. Oikonymerna för många litauiska kommuner i Suwałki guvernement anges i nominativ. Det finns dock kommuner (Kidulių, Metelių, Raudonės, Pilviškių, Plokščių, Tamošbudžio (ungefär kring Liepalótus), Veiverių, Žaliosios) där en del eller åtminstone några av oikonymerna, skrivna tillsammans med ett nomenklatoriskt ord, anges i genitiv. En betydande del av de litauiska formerna i Paežeriai kommun skrevs med ryska bokstäver, men många av dessa former upprepas också med latinska bokstäver. Alla litauiska former i Kaupiškiai kommun skrevs endast med ryska bokstäver. För vissa kommuner (Javaravo, Mockavõs) anges endast polska (förpolskade) former; för andra blandade kommuner (Andžiejево, Bérznyko, Krasnápolio, Seivų) anges, vid sidan av de officiella ryska formerna, litauiska eller polska former av oikonymerna, beroende på vilket språk invånarna använder. I hela förteckningen förekommer också opålitliga former. Det finns många fall där de ryska och litauiska namnen på samma bebodda ort skiljer sig åt. De olika inkonsekvenheterna i den aktuella källan har uppstått eftersom E. Volter fick ortnamnsförteckningar från litauiskt bebodda orter av olika personer, troligen kommunala tjänstemän. Sannolikt är det därför som stavningen av oikonymer varierar så mycket mellan de olika kommunerna. E. Volters förteckningar över bebodda orter i Suwałki guvernement är en intressant och värdefull källa till litauiska oikonymer. Det är en omfattande förteckning över oikonymer i en region, noggrant sammanställd och därför tämligen tillförlitlig, trots förekomsten av felaktiga former. Den aktuella källan är mer omfattande än förteckningarna av V. Kalvaitis och Vaižgantas, som också publicerades i början av 1900-talet. Utöver de litauiska källor från 1800-talet och början av 1900-talet som har behandlats finns det ganska många tryckta litauiska källor från 1500–1800-talen vars namnbestånd bör behandlas separat.38 Preussiska toponymformer i historiska källor Eftersom en och annan preussisk oikonym också har uppmärksammats i V. Pėteraitis studie, bör man lägga märke till att det i historiska källor skrivna av ordens skrivare kan finnas (förekomma) preussiska former av preussiska toponymer. Eftersom den preussiska skrift- 38 Oikonymer (och andra toponymer) från äldre (1500–1700-talens) tryckta litauiska källor har inte samlats in eller behandlats. Från 1800-talet uppträder många olika tryckta litauiska källor som innehåller många oikonymer från Lill- och Stor-Litauen. Det rör sig om tidningar (”Keleivis”, ”Aušra”, ”Varpas” m.fl.), L. Ivinskis kalendrar, kalendrar utgivna i Lill-Litauen och liknande. Materialet i dessa källor har inte heller samlats in eller behandlats. I början av 1900-talet utkom de första större förteckningarna över oikonymer (som även innehöll andra toponymer) på litauiska: V a i s g a n t a s. Sanrazas geografiskuju Lietuvos vardu / Dirva – Žinynas, 1904, nr 10, 35–61, nr 11, 3–29; K a l w a i t i s W. Lietuwiszkų Wardų Kletelė, Tilsė, 1910. 148 Skrifttraditionen uppstod nästan 200 år tidigare än den litauiska, och därför kan man söka efter talade preussiska former av preussiska toponymer i historiska källor redan från slutet av 1200-talet. De preussiska skriftminnesmärkena – Elbingordlistan (slutet av 1200-talet–början av 1300-talet), Baseltexten (mitten av 1300-talet), inledningen till bönen ”Fader vår” (början av 1400-talet) – visar att det då fanns människor som skrev på preussiska. Behovet av att använda det preussiska språket nämns upprepade gånger i kyrkliga dokument från 1400-talet (Mažiulis 1966: 22–23). Även munken S. Grūnavas, författaren till ”Preussiska krönikan”, skriven 1517–1526, kunde lite preussiska (”ich kundt ein Wenig Preusch”); i krönikan infogade han en tysk-preussisk ordlista med 100 ord (Mažiulis 1966: 31). Slutligen visar de tre preussiska katekeser som trycktes i mitten av 1500-talet att preussiska användes. Det är möjligt att en och annan bildad preussisk adelsman, som kunde sitt eget språk samt tyska och latin, även kan ha arbetat vid ordens kanslier och upptecknat något ortnamn, särskilt under perioden från slutet av 1200-talet till 1500-talet, så som preussarna uttalade det. Eftersom namnen på bosättningar i Preussen förtyskades redan på 1200-talet är det inte särskilt sannolikt att man kan finna autentiska former av bosättningsnamn, även om det kan finnas någon enstaka. Fler andra toponymer kan möjligen ha upptecknats autentiskt: namn på åkrar, sjöar, skogar osv.39 Därför bör eventuella preussiska former av preussiska toponymer undersökas separat i framtiden. Litauiska former av litauiska toponymer skulle kunna underlätta tolkningen av vissa fakta om det preussiska språket, eftersom det kan finnas gemensamma skrivningsmönster för toponymformer som förekommer både på litauiska och preussiska. Förhållandet mellan litauiska former av oikonymer och antroponymer och icke-litauisk text Litauiska former av litauiska oikonymer i historiska källor bildar tillsammans med andra fakta om det litauiska språket (antroponymer, appellativ och litauiska fraser) en viss helhet40. I dess sammanhang bör de litauiska formerna (av toponymer och 39 J. Gerullis pateikta prūsiškų vietovardžių, užrašytų su galūnėmis (Gerullis 1922: 263–264). Tad galimos prūsiškos toponimų lytys būtų: Gildestabs = *Gildestab(i)s, Semba 1331; Auctowangos = *Auktavangās, Semba 1331; Laumygarbis = *Laumigarbis, Notanga 1339; Greywa = *Greivā, ež. Luko apylinkėse 1422; Prautey = *Praut'ei, k. Semba 1436 ir kt.; dar akreiptinas dėmesys į galimas autentiškas pr. vietovardžių lytis Awynemedien = *Avin'amed'an, Varmės paribyje 1326; Bitpelkis = *Bitpelkīs plk. 1331; Budewaio = *Bud'avajā pv. Sasna, Morungenas 1315; Delycke = *Delike ež. Sasna, Morungenas 1315; Gislingen = *Gisling'an ež. Ortelsburgas 1389; Grabisto = *Grabistā, Morainiai, Štumas 1294; Grindes, Grindos = *Grindēs, *Grindās k. Semba 1267; Waixedies = *Vaiksēdīs k. Semba 1305; Algasis = *Algazīs ms. Semba 1339; Dalgantis = *Dalgantīs pv. Semba 1352 ir kt. Dėl Sembos vietovardžių rekonstrukcijų žr. Blažienė 1993. Dar plg. naujai paskelbtus prūsų vietovardžius Malunapis = *Malīnapis, vėliau liet. Malūnupiai Dárkiemio par. 1558 (Pėteraitis: 238); Berwis = *Berwīs k. Allenšteinas 1592, dėl pastarojo (Pospiszylowa 1983: 250). Panašių pavyzdžių įvairiuose šaltiniuose esama daugiau. 40 I J. Lebedys ofullbordade studie görs ett försök att omfatta olika uttryck för användningen av det litauiska språket. Helheten av fakta behandlas främst ur kulturhistorisk synvinkel, medan den språkvetenskapliga analysen 149 antroponymer) undersökas. Annars kan man förbise eller inte förstå vissa mönster i stavning och användning. Som redan nämnts skrivs litauiska former av oikonymer särskilt ofta i latinska texter. De är så att säga nära knutna till texten, eftersom många förekommer i plural (och en del i singular) genitiv. Så skulle de också användas i en litauisk text. I dopformuläret anges, efter att barnet, dess föräldrar och faddrar har nämnts, och i vigselformuläret makarna och vittnena, omedelbart namnen på deras hemorter. I den latinska meningen skrivs den latinska prepositionen de ”från” framför många ortnamn. Lat. de styr ablativ, en separativ kasusform som delvis motsvarar litauiskans instrumental. I latinska texter skrivs emellertid ofta litauiska pluralgenitivformer, och mer sällan även singulargenitivformer, tillsammans med lat. de: de Akmeniu 1683 (Mlt KĮ I: 7a) = *Akmenių, Akmėniai Čiulėnai Mlt; de auxtkatniu 1715 (Dt KĮ: 166a) = *Aukštkalnių Dotnuvà Kdn; de Eyuiciu 1683 (Mlt KĮ I: 3b) = *Eivilčių, dab. Avilčiai Alantà Mlt; de Awizieniu 1769 (Ut JĮ I: 50a) = *Avižienių, Avižieniai Taurãgnai Ut m.fl. Det är således uppenbart att litauisktalande personer ofta (men inte alltid) uttalade ortnamn i genitiv, och att skrivarna (präster och munkar) i kyrkoböckerna ofta skrev ner namnen i den kasusform de hade uttalats i, ibland även med lit. iš ”från”, exempelvis: iš Degesiu 1676 (Lnkv KĮ: 69a) = *iš Degesių, Degėsiai Gūostagalis Pkr, iš Welziu 1676 (Lnkv KĮ: 69b) = *iš Velžių; Velžiai Kiemėnai Ps, iš roponiu 1675 (Lnkv JĮ: 102a) = *iš Roponių. Ibland skrivs även lit. iš tillsammans med lat. de: De Onuszayciu iš walsciaus vpites 1599 (Jnš KĮ: 3b), dvs. *Onušaičių iš valsčiaus Upytės, Upytė Pn; de Isz Jodenu 1689 (Vdn KĮ III: 50a) = *iš Sodėnų, Sodėnai Luokesà Mlt; de Szkaczunu 1757 Ut JĮ I: 33a), dvs. de *(i)š kačiūnų, Kačiūnai Kūktiškės Ut m.fl. Ibland skrivs lat. ex i stället för lat. de, med betydelsen ”från”; även detta används i latin med ablativ. Tillsammans med lat. ex skrivs också litauiska pluralgenitivformer: ex Tolusioniu 1673 (Lnkv KĮ: 39b) = *Toliūšonių osv. Singular- och pluralgenitiv skrivs också tillsammans med lat. de Villa, ex pago, ex uilla och liknande: ex uilla Puknionu ~1711 (Lnkv KĮ: 4b) = *Puknionių, nu Puknioniai Pakruojis; ex pago skroble 1630 (Pln KĮ: 59a) =dial. *Skrobl’e (sing. gen.), jfr. *Skroblio, nu Skrõblis Bubėnai Pln; de Villa fzlapiosios Berzies 1711 (Dt KĮ: 146a) = *Šlapiosios Beržės, nu Šlapãberžė Dotnuvà Kdn m.fl. nėra, apsiribojama minimaliomis pastabomis (Lebedys 1976). Naujausius duomenis kalbiniu aspektu aptaria Zinkevičius 1987: 121–131, 144–146; Zinkevičius 1988: 14–18, 107–108, 112–139, 143–156, 163–173; Zinkevičius 1990: 13–23; Jovaišas 1996: 13–31; Palionis 1995: 16–164 ir kt. 150 Det förekommer fall där nominativ skrivs tillsammans med lat. de: de Mełkafadžius 1617 (Mrk KĮ: 105ᵇ) = dial. *Mėškašėdžius, nuv. Mėškasalis Alovė Al; de Tumasodzius 1668 (Rgv KĮ I: 3ᵃ) = *Tumasodžius, nuv. Tumagalys Miežiškiai Pn; de Utena 1760 (Ktk KĮ N: 48ᵃ) = Utenà Ut; de Wieteykiey 1689 (Ant KĮ I: 16ᵇ) = Veleikiai Antalieptė Zr; de Wijeykiey 1760 (Ut JĮ I: 36ᵇ) = Vijėikiai Mockėnai Ut; de Wyjkintay 1643 (Pln KĮ: 161ᵇ) = *Viskintai Plungė med flera. Ofta skrivs oikonimernas litauiska singular- och pluralformer i nominativ även med lat. de villa, de pago, ex pago, in loco och liknande: de Pago Szyłasiodis 1633 (Pln KĮ: 84ᵃ) = *Šilasodis Plungė; de villa Wytkienay 1769 (Ut JĮ: 50ᵃ) = *Vitkėnai, jfr Vitkūnai Pakalniai Ut; de Vila Zwinienay 1691 (Vdn KĮ III: 50ᵇ) = Žvynėnai Žėlva Ukm; ex pago Žeymej dicto 1639 (Slnt KĮ: 60ᵇ) = Žeimiai Imbarė Krtn; In Loco Abugalijzkis 1784 (Ktk MĮ N: 183ᵇ) = *Abugališkis, nuv. Būgališkis Suginčiai Mlt och så vidare. I polska inventarier anges litauiska oikonimformer efter nomenklaturord skrivna på polska (sioto, zaścianek): fioto wikiežeri 1597 (Ukm PTA 13879: 228ᵇ) = *Vikežeris Dūsetos Zr; Sioto Armena / Lawnictwo Bakowc / Wotosc Wielonska 1615 (Inw V1: 15ᵇ) = *Armena Veliuona; zas cianek nazwany Kanczupis / Sioto Skjemie / Wojtostwo Zasieckie / Wolosc Boisa-golska 1615 (Inw V1: 38ᵃ) = *Kančiupis Skėmai Rd; na zascianku Pilimelis / Wies Pozusie Bojarowie / Włośń Szeszolska 1731 (Inw KZ: 152) = *Pylimėlis Šešuoliai Ukm; Zafcianek Traka Ławki / Wies Zwirdany / Włośń Dawgowska 1719 (Inw Dg: 23ᵇ) = *Trakalaukis Daùgai Al och så vidare. I inventarier, förteckningar, kartor, undersökningar och uppslagsverk står oikonimerna i nominativ (undantag är ganska sällsynta): Ažubalis 1900 (SG XV/I: 56) = *Ažubalis vs. Tverėčius Ign; Meystey 1807 (NO: 2) = Meištai Meištai (nuv. Būbleliai Šk); Mielkintey 1584 (Pėteraitis: 53, 250) = Mielkintai || Antrudupėnai Stalupėnai, Enčiūnai; Starkey 1807 (NO: 2) = Starkai Šakiai (nuv. Sintautai Šk); Upis 1898 (Anonim: 62) = Ūpis Daugėliškis Ign; Užalksninis 1854 (ED: 36) = *Užalksninis Užventis; Užusamanis 1898 (Anonim: 65) = *Užusamanis Ceikiniai Ign; Waynotrakis 1807 (NO: 2a) = *Vairotrakis Rokai Kn; Witkampis 1540 (Pėteraitis: 444) = *Vidkampis eller *Vitkampis, senare Vidkampiai Stalupėnai, Katniava, Jenkutkampiai, Tučiai; Warnośzylis 1807 (NO: 2) = *Varnošilis Meištai (Būbleliai Šk); Widuszy lis 1807 (NO: 2) = Vidušilis Liepalotai (nuv. Lukšiai Šk); Wingis / P. PODBRZEZENSIS 1744 (Syn: 43) = *Vingis Pabėržė Viln; Zascianek Żagaraitis pusty / WŁOSC MASIADŻKA 1662 (ŽV Inv: 204) = *Žagaraitis Mosedis Skd; Zeymelis 1807 (NO: 1) = *Žeimelis Veliuona med flera. Litauiska former i indirekta kasus används i icke-litauiska tryckta källor (kartor och uppslagsverk) endast när källornas redaktörer, som inte kan litauiska, återger en annan kasusform än nominativ: Czerpoku 1807 (NO: 2) = *Čerpokų i stället för *Czerpo- 151 kai Lukšiai Šk; Willuszu 1807 (NO: 2) = *Viliusių i stället för *Wiluszey (nuv. Viliūšiai Jankai Šk); Wilniuja 1893 (SG XIII: 492) = *Wilniuje i stället för Wilnius och liknande. För att förstå äldre litauiska oikonimformer är det övergripande sammanhanget i källan (eller källorna) mycket viktigt. Särskilt viktigt är sammanhanget i de äldre kyrkornas kyrkoböcker, eftersom dessa böcker innehåller många litauiska former av inte bara oikonimer utan även antroponimer i flera kasus. Därför ges nedan exempel på mer typiska texter – formler i dop- och vigselnotiser – som innehåller många litauiska former: Podziunų41 Laurentijus, son till Aduocationis Paupera, Climas Padziuna et Elenos lyfte upp ur dopfunten. Bartłomieius Kraguitis från Janiszki-byn Vrbons Szariuitis från byn Wayniekiu tillsammans med Elula Jonela Padziula, hustru till Jonedoycia från samma by, som faddrar. 1599 (Jnš KĮ: 2b). Torsdagen inom oktaven efter Jungfru Marie upptagning i himlen42 Jungfruns byGimbuyciu av adelsmanZutaicia Bernarda på litauiskaBernots Mothieiaus Zawariuicia och Barbara, sonen döptes från dopfunten genom faddrarna PowitumStanaitis från bynJuszkayciu av adelsmanBudrayciaMotieium, även kallad Matulum, samt Jadwiga, Stanisławas hustruZaragauicia båda från bynŁąkayciuSamma dagTrumpayciu adelsmansbynJonufzaycia Petradottern RaginaJokuba och Gendrutosdöpte från dopfuntenStasius Walenciunauitis43 Petkunauitis 1599 (Jnš KĮ: 3a) Av Onuszayciu, från gården, Bernardum, son till Mikatoiaus, och Elizabethis lyfte upp ur dopfunten Jafius Stankuns Jonelis Mothieiums, samt Barbara, hustru till Rymkaus, båda från samma by, som faddrar 1599 (Jnš KĮ: 3b). Dominica XII post Pentec: quæ e’ 4 Aug: Från Jana Konarzewskiene, Reginam Vrbona Bernotaycia et Gendrutos, dotter, lyfte upp ur dopfunten Jakobs Bernotaytis, Dorothea Ziaukiene, samt Anna, herr Konarzewskïeys dotter, alla från samma by, som faddrar 1599 (Jnš KĮ: 3b). Eadem die villę Jwoszkia Aduocat: Stajlula Benuraicia Marta Gryciaus vzwalinaićia et Gendrute filia leuata est de fonte per Compatres Mikalaum 3b/4a Rym- 41I dessa exempel har litauiska onymformer och litauiska appellativ markerats med mörkare stil. 42En förteckning över latinska och polska förkortningar finns i slutet av artikeln, efter förteckningen över litauiska förkortningar. 43Här har ett mellanrum lämnats för att skriva in den andra gudfaderns namn. 152 kunum et Kaſziutam Mikatoiaus Jwoszkia filiam ambos från samma by som barnet. 1599 (Jnš KĮ: 3b/4a) Kuisaÿciu Kuniga Kleboną döptes från dopfunten Bartolomeus Staniula Kuisaicia son av faddrarna Gasparum Patraitis Paulum Tamoszaitis Barbara, dotter till Jonula Petroszaicia samt Zoputa, dotter till Jona Barthuszaycia, alla från samma by som barnet 1599 (Jnš KĮ: 4a) Samma Wituicia Mikucia byns advokat: Dwityacia Jurgia döpte från dopfunten Augustinum Jonela Bartoszayicia och AgnieszKas, son till Grycus Buczkaitis Balcius Norwidaitis samt Zaputa, dotter till Jonela Ząfsajcia, alla från samma by som barnet. 1599 (Jnš KĮ: 4b). Dop: Szetona. Son Valentinus. Laurentij fiutpileuitis, fadder Joannes Mikaita, tillsammans med Barbarā Joannis. By Wilginiu 1600 (Jnš KĮ: 8b). Dop: Kalitoraus. Son Valentinus Matulis Jurgaitis. Fadder Mathæus Jukaitis med Gertrude Petraitis. By Kipsčia. 1600 (Jnš KĮ: 8b). Dop. Stanislai Kotlarz dotter Gregorij Mikutaitis. Fadder Jurgelis Janaitis tillsammans med Anna Poweltaicia. By. Kazoku. 1600 (Jnš KĮ: 12a). Fadder: Balciuna son. Balcius Battuszkaitis Fadder: Matulis Wiluns tillsammans med Eluta Bariuna by Bariuna 1600 (Jnš KĮ: 13b). Dop: Jurdas dotter Zophia till Bartholomeus Juodaitis. Fadder. Grigas Warpininks tillsammans med Lucia Zygmontowa ciues Janizki 1601 (Jnš KĮ: 18a). Dop: Szapnag: By Sztapakia dotter. Jurgaičia Waytiek aus. Fadder: Staniulis Mathæi tillsammans med Agneſca Pazuycia. 1601 (Jnš KĮ: 24b). Dop: Szalciaus By Skribakią. Dotter till Joannis och Hedwigis. Fadder Beſztauitis tillsammans med Cum Agneſca Jaroszki Daugwiliene. 1601 (Jnš KĮ: 24b). Maſzkouÿ son till Joannis Pirtininkuitis. Fadder Paul[us] Łatwis tillsammans med Elizabeta Racſunow. By Sargunu 1604 (Jnš KĮ: 49a). By Zalensko Dotter: Anna Mathæi och Catharinae. Fadder: Czepas tillsammans med Heduige samt Vrsula 1604 (Jnš KĮ: 51a). 153 Likaså döptes An[o]stofia, dotter till Złokiej och Agnetæ. Faddrar var Christophorus Grobajtis från byn Klepsciu med Anna, från Narwajże Walużajte 1635 (Pln KĮ: 102b) Likaså döptes Susanna, dotter till Christophorus Dewutis och Giertrudis. Faddrar var Stanislaus Wienekajtis från Sm[i]lgiey med Cristina, dotter till Lajgie de Pamiedey 1635 (Pln KĮ: 102b) Likaså döptes Stephanus son, Cristoforus Buciuſ de Seleniey och hans rättmätiga hustru Anna. Faddrar var Zacharias från Leplawkalui med Dorothea, dotter till Pietrikayte de Sieleniey 1635 (Pln KĮ: 103a) Den 24 januari Caterina, dotter till Joannes Czaponaſijs från Skroblu, döptes. Som legitima makar var Michael Szyłajtis från byn Sziłofodoj med Marina Montkayte från P. Sitosodoj 1636 (Pln KĮ: 103b) Samma dag döptes Anastasia, dotter till Mathias Gienbutaytis de Gienbutej. Catharina ſierweteyti från Wytkaytey var lagvigd. Vittnen var Albert[us] Węctowaytis de Duowenej med Anna Gienbutajti de Gienbutej 1643 (Pln KĮ: 161b). Den 28:e denna månad44 döptes Georgius, son till Stanislaus Žebytaītis och hans hustru Zophia, från den så kallade byn Žeymiej. Vittnen var Vencelaus Žebyataitis och Barbara Zutaite 1639 (Slnt KĮ: 60b). Likaledes45 denna dag döptes Anna, dotter till Gregory Vrbonaytis och hans hustru Eue, från byn Seleney kallad. Vittne: Stanislaus Balcius och Catharina Lulajte 1639 (Slnt KĮ: 60b). Den 24:e ingick Adam[us] Vmbrasonis från Limeykie äktenskap med Marina Kozakaycie från Jackasodžia. Vittnen var Valentin[us] Puodžiunas från Limeykie och Martinus Kazokonis från Jackasodžia 1672 (Rgv JĮ I: 111b). Samma dag46 döptes Stanislaus, son till Andreas Krysztaponis och hans hustru Eue ſieſietavyčia från Tu-masodžio. Föräldrar: Nicolaus Rudžionis och Dorothea Rudyčia från samma by, båda 1673 (Rgv KĮ I: 29b). 44Det vill säga Aprilis. 45Det vill säga prima die Maij. 46Det vill säga Januarius Die 22. 154 4 Döpt[es] av Joannes Josephi Terbonasoch Anna Martinayčia från Kuglasodżio fadder Joannes Siaduykas från Nowosady och Hedwigis Szczesneliene från Kuglasodżio 1673 (Rgv KĮ I: 46b). Bapt. Dorothea Thomce Bakiuno et Catharinæ Wertakaycie LC. Patrini Georgius Philippaytis et Anna Deluna o’nes de Atlanta 1682 (Rgv KĮ I: 87a). 3tia Januarii A 1683 Ego Joannes Casimirus Brzezewski Paroch[us] Malacenſis Baptizaui Christophorum Patris Geczelis de Gieciu Matris Annæ Patrini Petrus Geteżenas de Juginciu et Agneſ Junktadynie de Junktadu. 1683 (Mlt KĮ I: 2a). 21 mars Jag, densamme som ovan, döpte Zophia’, dotter till Georgius Puciata och Zophia från Eydeciu faddrar Christophor[us] Zetenas från Czuteṅiuoch Catharina Arelenia från Geciu 1683 (Mlt KĮ I: 3b). 24 juli Döpte Dauidem, son till Thomæ Tumelis[zatrelis, son till Agnetis från Bebruſu faddrar ſtephanus Miſsunas från Vndreżunuoch Catharina Douaciçie från Douiociu. 1683 (Mlt KĮ I: 4b). Samma dag döptes Michael, son till Casimir, ſzaykis Christine, dotter till ſzayku Patrini Kardyżus de ſzayku och Margarita Krysiwenia de Itmadu 1683 (Mlt KĮ I: 6a). 5ta 10bris döptes Andreas, son till Thomce Juſzkielenas, vars mor var Margarita från Łatuyciu. Faddrarna var Antonius Getezecis från Juginciu och Magdalena Kietewiſzenia från Łetuyciu 1683 (Mlt KĮ I: 7a). 2 döptes Jozephus, son till Jacobus Kiemieykis, vars mor var Agnetis från Kiewialu. Faddrarna var Michael ſiemieneuicz från Zamoku och Eua Puſzynienia de Puſynu 1684 (Mlt KĮ I: 8b). 19 Augus. Ego Idem Georgium Medeykis de Gudelu Cum Anna ſzawkſzczelieciu de ſzawkſzczelu coniunxi et benedixi p’sente Cristophoro Kozak et aliis 1683 (Mlt JĮ I: 3a). Den 21 9bris ingick Georgius Strzelczunas från Dougale äktenskap med Elisabeth Bielicziu iżs Toukielu. Vittnen var Martinus Tabalkis från Dougale och Casimirus Gierwis från Tateykie 1688 (Ant JĮ I: 145a). 155 Samma dag döptes också sonen Matheus, fader Joannis Biguzaycia och modern Eua Mazgialis från byn Bikunay; med Anna Miegu[tiene?] från byn Bikunÿ 1706 (Ant KĮ I: 170ᵃ). Samma dag döptes en dotter vid namn Lucia, fader Jacobi Junkitasfrån bynTotaykeymodern Annę Junkienos Leu’ Stanijlaus Zapszysfrån bynTolaykiey Med Anna Czeputeneycia, den andre Stephanus Szymanſki från Ofzmianefl 1706 (Ant KĮ I: 171ᵃ). Samma dag döptes dottern Sophia, fader Stephani Grygalunas från byn Naruidzie och modern Luci[æ] 172ᵇ/173ᵃ...kaycia från byn Plupay; fadder Stephanus Slepetys från byn Naruidzie. Tillsammans med Lucia Grygalucia från byn Plupay 1707 (Ant KĮ I: 172ᵇ–173ᵃ). Samma dag döptes sonen Casimirus, Jacobi Ramelis från byn Rukle och modern Sophie Dapszycia från byn Zabicunay; faddrar Andreas Jonuſzka från byn Rukle; tillsammans med Maryanna Plekiowa från byn Nuodegule 1707 (Ant KĮ I: 173ᵃ). Den första dagen i samma månad döptes47 Judith, dotter till fader Joannes Bartkus, modern AnnaDowmaytayciaL. Th: från ortenMotienay. Modern ElisabethRakauskieniefrån orten Motieny med JoanneMatuzaytisfrån orten Dowmanty 1709 (Dt KĮ: 141ᵇ). Den 22 samma månad döptes Andreas, son till fader Joannis Warpaius och modern Zophiæ Macanawiczaitie. Th: från orten Rominiey; fadder Ioannis Raſzczauskas tillsammans med Eua Raczauicienie från orten Reminiey 1709 (Dt KĮ: 141ᵇ). Samma dag döptes barnet Mathias, Casimiri ſroba och modern Cristine, med legitima föräldrar. Faddrar Nicolaus Ziamaytaytytys tillsammans med Elisabeth Balciunaycia, alla från byn ſzlapiosios Berzies 1711 (Dt KĮ: 146ᵃ). Den 11 oktober vigde jag, efter föregående kungörelse vid tre lysningar, Petrum Rukianas från Mackiany med Anna Wilunicz(a) från Radziun(u). Vittnen Christophorus Rukianas från Mackiany, och den andre Czapulis Daniujis från Radziun(u) 1702 (Dgl JĮ II: 88ᵃ)⁴⁸. 47 November. 48I denna källa är dopnotiserna oordnat blandade med vigselnotiserna. 156 Jag vigde Laurentius Plekis från Dawbarycia med Krzystyna från Wadeyniu. Vittnen Casimirus, son till Chrystophorus Dawbaras från Jakszty 1703 (Dgl JĮ II: 88a) Samma år och månad49, den 8:e, döptes ett gossebarn vid namn Andreas, son till Mathias Kuzelis och Marianna Łazinskicia från Rukszany. Faddrar: Joannes Powkstie från łziskiniey, och Marianna Rukf̦icia från Rukszany 1739 (Lkm KĮ I: 106a) Samma år och månad, den 21:a, döptes ett flickebarn vid namn Cristina, dotter till Joannis Kiszkis och modern Magdalene Trasz kicia från byn Patiszey. Faddrar: Christophorus Romanow-skas från Akriem iey, och Regina Bilinska från byn ftagulany 1739 (Lkm KĮ I: 106b) Samma år och månad,50 den 24:e, döptes ett gossebarn vid namn Mathias, son till Andreae Balunas och modern Mariannae Naslicia från Weyśniuney. Faddrar: Ladislaus Batawecki från Wituney och Marianna Batawecka från Wituney 1740 (Lkm KĮ I: 107a) Samma år och månad,51 den 29:e döptes ett gossebarn vid namn Franciscus, son till Josephi Alekna och modern Catharinæ Pipiricia från Ripayciey. Faddrar: Georgius Wasilewicz från Ripaiciey, och Catharina Powkstienie från Kirdeykiey 1740 (Lkm KĮ I: 109b) Samma år och månad, den 30:e, döptes ett flickebarn vid namn Magdalena, dotter till Andreae Jowniszkis och modern Magdalenc Obielicia från Patusziey. Faddrar: Thomas Kardelis från Lyngmiany, och Catharina Kindurienie från Kinduriey 1740 (Lkm KĮ I: 109b) Den 3 april52 döptes ett gossebarn vid namn Georgius, son till Alexandri Lechowicz. Modern Jophia Jakatowskicia från Lamiestagalis. Faddrar: Georgius Danieykis från Płowciszkiey, och Marianna Janielicia från Kukutiśzkies. 1740 (Lkm KĮ I: 110a) Die 26 9bris benedixi matrimonium expletis tribus bannis inter Georgium Kurpe de Garbunay cum Anna Kinduricia de Gieytonijzkiesz. Testes. Mathias Waszkiels de Garbunay et Thomas Kinduris de Pabirziey 1740 (Lkm JĮ II: 2a) Samma dag välsignade jag äktenskapet efter att de tre lysningarna hade kungjorts, mellan Georgium ſtaputenas från Kolw iey och Anna Jociucia från Peteniey. Vittnen: Andreas ſzatna från Patuszie och Georgius Zitenas från Weyśniuney 1740 (Lkm JĮ II: 2a) T.y. MENSIS. Xber Annius 1739. T.y. MENSIS JANUARIUS ANNUS 1740. Det vill säga, MÅNADEN MARS. T.y. Mensis Aprilis Annus 1740. 157 Den 10:e samma månad53 döptes ett flickebarn, Christina, dotter till Piedroniszkiey PP. Georgij Marufzka och Anna Jzukicia LL: fiman Cieykowszkas de Makszieniszki cum Cristina Gotienie de feliszkiey 1741 (Lkm KĮ II: 4a) Samma dag och månad54 döptes ett flickebarn, Marianna, dotter till Apidwariszkiesz PP. Martini Rukas och Cristine Muknicia LL: Nicolaus Muknisz de Untotksznie och Sophia Kirkienie de Kirdeykiey (Lkm KĮ II: 5a) d 24.55 Baptizatus e’ infans n’ne Marta de Ripayciey PP: Georgij Urbanas et Catharine Alaknicia LL. Jacobus Alekna et Cathrina Aleknienie de Ripayciey 1741 (Lkm KĮ II: 5a) Den 21 maj döptes ett flickebarn, Regina, dotter till Peleniey PP: Petri Petenis och Christinæ Walukicia LL: Cafimirus Mazieyka de Łowciszkiey och Anna Obelien ie de Kowaley 1741 (Lkm KĮ II: 7a) d 22. samma56 döptes barnet Marianna av Łamiestagalis PP. Thomæ Winctawienas och Catharine Pawksticia LL: Michael Winclowas de Jzikuntifzkies och Catharina Umbrasienie de Gieniszkiey 1741 (Lkm KĮ II: 7a) Av dessa exempel framgår det tydligt att där litauiska former av ortnamnen på bebodda platser används, skrivs också mycket ofta de litauiska formerna av personbeteckningarnas andra led. I dessa fall är oikonymer och antroponymer oanpassade litauiska lånord i en främmande text, i vilken de endast har infogats enligt det litauiska språkets regler. Vid en jämförelse mellan de litauiska texterna i den inofficiella vigselboken för unga i Inturkės kyrka och de tidigare återgivna, det vill säga de latinska, fångas blicken av en viss likhet i stavningen av oikonymer och antroponymer. Nedan följer därför några exempel på litauiska anteckningar: Naszlis Antanas Laukij från gatan i Simunčiai, församlingen Inturkė. Su Parnu Antalu57 Imbrasičiai från gatan i Jodenai, församlingen Malėtos – 1895 (Int ZK: 18a). 53 Det vill säga JANUARIUS 1741. 54 Det vill säga d. 5. Martij. 55 APRILIS. 56 MAIUS. 57 Formen är inte helt tydlig, men så står det skrivet. 158 Brudgummen Bolesław Werik, från Miszkiszkiu-gatan i Maletu socken, med Marianna Noviniutie, brud från Bambioniu församling i Jzita. 1900 (Int ZK: 32a). Brudgummen Jona Sirewiczius, från Meszkalidimio i Dubinku församling, med Agnieszku Łamanauckicze, brud från den ovannämnda Sztawinagalo församlingens stad. 1900 (Int ZK: 32a). Änklingen Ignasius Sklaustis, från Rutienu-gatan, med Razaliu Tumieniuuti, flicka från den ovannämnda Įtanuliszkio församlingens stad, båda från samma församling. 1900 (Int ZK: 32b). Brudgummen Adolfas Kilczauskas, från Wilkorejsczio församling i Joniszki, med Marianna Kierulicziu från Geiziunu, brud från denna församling. 1900 (Int ZK: 32b). Änklingen Antanas Szurwelis från Szniuru med änkan Marianna Gobieniu från Dudanosiu, båda från denna församling 1900 (Int ZK: 32b). Änklingen Ignasius Zajęczkowskis från Utos socken, denna församling, med jungfru Teofilu Budkiaviczicziu från Szauksztialiszkias socken i Maletu. 1900 (Int ZK: 32b). Principerna för stavning av litauiska oikonymer och efternamn i början av 1900-talet skiljer sig, kan man säga, inte särskilt mycket från motsvarande källor från 1600–1700-talen. Stavningen i början av 1900-talet är kanske bara mer standardiserad och använder inte lika många olika skrivtecken. I framtiden vore det lämpligt att ingående jämföra sådana litauiska och icke-litauiska källor; då skulle flera stavningsmönster för ortnamn och personnamn från 1600–1700-talen framträda, och man skulle bättre kunna förstå vissa uttalsfenomen samt en del fall av slavifiering. Kasusformerna hos litauiska oikonymer De litauiska oikonymformerna i de aktuella källorna anges i singularis i nominativ, genitiv och lokativ samt i pluralis i nominativ, genitiv och lokativ. Oikonymformerna redovisas enligt följande formella kriterier58: i ett separat avsnitt redovisas former med olika ändelser för varje kasus; i ett separat stycke redovisas former där samma ändelse stavas på samma sätt; i separata stycken redovisas former där olika ändelser stavas på samma sätt; i separata stycken redovisas former där samma ändelse stavas på olika sätt. 58 Ett av de viktigaste kriterierna är hur den litauiska ändelsen skrivs. 159 V i e n a s k a i t o s v a r d i n i n k a s Nominativformer i singularis förekommer ofta i godsens inventarieförteckningar, men ganska sällan i kyrkböcker. Oikonymer som skrivs i denna kasusform är namn på enstaka gårdar eller små byar. När ett nytt namn med singularform uppstod skrevs det ofta noggrant in med litauisk ändelse, även under första hälften av 1800-talet. Litauiska former skrivna i nominativ singularis har noterats i godsens inventarieförteckningar från Veliuona och Baisógola (1615), i inventarieförteckningen över Vilnius tijūnija (1636), i inventarieförteckningen över de žemaitiska biskoparnas bordsgods (1662), i inventarieförteckningen över Vilniusbiskopens gods i Užneris (1731), i Vilnius stifts synodbeslut (1744) m.fl. De är något fler i kyrkböckerna från Kuktiškės, Linkmenys och Raguva, och enstaka förekommer i böckerna från Balninkai och Inturkė m.fl. Nominativformer i singularis de Ablinga 1638 (Pln KĮ: 131b) = Ablingà Ántkoptis Klp; Ackmena 1576 (Pėteraitis: 47) = Akmenà; Ackmena 1900 (SG XV/I: 13) = *Ackmena gods Kvetkai Brž; de Atlanta 1682 (Rgv KĮ I: 87a) = Alantà Velykiai Pn; Sioto Armena 1615 (Inw VI: 15b) Veliuona, Armena 1807 (NO: 1) = *Armena Serėdžius, jfr. Armenà flod. Veliuona (LUEŽ: 8); Armia / P. DRUIJENSIS 1744 (Syn: 84) = *Armija Drujà (Vitryssland); Beisogalasmåstad 1854 (ED: 52), Beisogala 1880 (SG I: 125) = trakten. *B’eisogala, nu Baisógala Rs; Berzija 1898 (Anonim: 60) = *Beržija Linkmenys Ign; Brazdygata 1900 (SG XV/I: 229) = Brazdigala Pūmpėnai (nu Pasvalys Ps); ex Gondynga 1626 (Pln KĮ: 36a), de Gondinga 1631 (Slnt KĮ: 3a) = trakten. *Gon’d’inga, Gandingà Naūsodis Pln; Gietžingata / Wies Rymucie / Włość Malatska 1731 (Inw KZ: 120) = *Gelžingala Molėtai; Gubesa 1898 (Anonim: 22) = Gubesà Giedraičiai Mlt; de Izita 1687 (Ant KĮ I: 7b) = *Izita Antãlieptė Zr; Klajpeda 1900 (SG XV/II: 88) = Klaipėda stad.; Kupra 1900 (SG XV/II: 197) = *Kupra Skėmai Rd; de Kretinga 1633 (Pln KĮ: 86a) = Kretingà stad.; de Kunciagata 1675 (Rgv JĮ I: 40b) = *Kun’c’agala, nu Kuciagalys Miežiškiai Pn; Melnicza czyli Zakowale 1898 (Anonim: 42) = *Melnyčia Merkinė Vrn; Luszna 1807 (NO: 2) = *Lūšna Meištai (nu Būbleliai Šk); de Nendrya 1687 (Ant KĮ I: 9b) = *Nendrija Antãlieptė Zr; Pagi Norkawa 1606 (Jnš KĮ: 74b) = *Norkava Joniškis; Zascianek Pagrunda za dworną pasznią / Miasteczko Łyngmiany 1636 (Inw WC: 17b) = trakten. *Pagrunda, jfr. Pagrandà by Saldūtiškis Ut; Punia 1595 (CB: 4a) = Punià Punià Al; Miasteczko Ratnicza 1898 (Anonim: 42) = Ràtnyčia Merkinė Vrn; de Rudesa 1779 (Int JĮ I: 15a) = Rudesà Inturkė Mlt; Sarya / P. DRUIJENSIS 1744 (Syn: 84) = *Sarija Drujà (Vitryssland); Szetekſzna / P. KOMAYSCENSIS 1744 (Syn: 79) = *Šetekšna, nu Šėtekšnos Púožas Kp, 160 Šėteknos Panemunėlis Rk; Udrya 1807 (NO: 2a) = Ūdrjà Al; de loco Uta 1778 (Int JĮ I: 14b) = Ūta Joniškis Mlt; de Utena 1741 (Ut JĮ I: 16b), de Utena 1760 (Ktk KĮ N: 48a) = Utenà stad.; Waiguva 1854 (ED: 37) = Váiguva Klm; de Welona 1699 (Dt KĮ: 35b) = Veliuonà Jrb; Žabakšna 1807 (NO: 2a) = *Žlabakšna Darsūniškis m.fl. Untanawas det vill säga Antonowo 1898 (Anonim: 60) = trakten. *Untanavas Kálta-nėnai Švnč; Zaścianek Antarasztas / Wieś Kiakszty / Włość Wydzka 1731 (Inw KZ: 15) = *Antaraštas Vidžiai (Vitryssland); na Zasc: Ante­siatas / Wieś Gada-kiemie / Woytowstwo Łabonarskie 1731 (Inw KZ: 103) = *Anteisiatas Labanòras Švnč; Apuszotas 1900 (SG XV/I: 46) = *Apušotas by Ramýgala Pn; Apuszrotas 1900 (SG XV/I: 46) = *Apūšrotas gods Krākės Kdn; Augustawas 1898 (Anonim: 69) = Augustāvas Švenčionėliai Švnč; Dragunas 1807 (NO: 1) = *Dragūnas Serėdžius; Dubinikas 1898 (Anonim: 42) = *Dubinykas, nu Dubininkas Merkinė (nu Marcinkónys Al); Endrikawas 1898 (Anonim: 62) = *Endrikavas Daugėliškis Ign; Erzwetas / Orweta59 / 1898 (Anonim: 68) = Ėržvetas Tverečius Ign; Geibonas 1898 (Anonim: 50) = *Geibonas Vievis, jfr. Geibónys Ausiėniškės Trak; Gumbronas / P. ANUSZYS CENSIS 1744 (Syn: 87) = *Gumbronas, Ōnuškis Vrn; Gudas 1807 (NO: 2a) = *Gudas Veiveriai; Kalvinas 1807 (NO: 2a) = *Kalvinas Darsūniškis; Zascianek Kapurnenas nad Je-ziorem ottkszniem / Sioto Ofttuksznie (?) / Woytowstwo Łygmianskie 1636 (Inw WC: 26b) = *Kapurnenas Liñkmenys Ign; Kazimierawas 1898 (Anonim: 43) = Kazimierāvas Varėna (nu Nedingė Vrn); de Kučkas 1681 (Rgv KĮ I: 77a) = *Kučkas, nu Kučkai Raguva Pn; Zascianek Kulnikas... pokoniec rez nad je-ziorem Birzulią / Wieś KVIAKIE / WŁOSC WORNIEŃSKA 1662 (ŽV Inv: 120) = *Kulnikas Varniai Tl; Laubenskas 1807 (NO: 2a) = *Liaubenskas Veiveriai; Ledas 1902 (SG XV/II: 215) = *Ledas Jósvainiai Kdn; Lukas 1807 (NO: 2a) = *Lukas Veiveriai; Melekas 1807 (NO: 2a) = *Melekas Veiveriai; Mežymas / P. SVINCIANENSIS 1744 (Syn: 81) = trakten. *M’e.š.ī.mas Švenčionys; Nárāgas / P. DUBINCENSIS 1744 (Syn: 48) = trakten. *Na.ragas Dubingiai Mlt; de Villa Pietkunas 1668 (Rgv KĮ I: 3a) = *Petkūnas, nu Petkūnai Juostininkai An; Polimas 1898 (Anonim: 60) = *Polimas Liñkmenys Ign; Rokas 1807 (NO: 2a) = *Rokas Veiveriai; Rugenas 1807 (NO: 2) = *Rugėnas Liepalótai (nu Lukšiai Šk); Скроблинас 1597 (Spruogis: 293) = *Skrobylnas by Medingėnai Pln; Spirgas 1807 (NO: 2a) = *Spirgas Darsūniškis; de Pago Stalgas 1639 (Pln KĮ: 136a) = Stalgas Stalgėnai Pln; Szakimas 1898 (Anonim: 24) = Šakimas Dubingiai Mlt; Tartakas 1898 (Anonim: 71) = trakten. *Tartakas, nu Tartòkas Sariai Švnč; Urbānas / P. SVINCIANENSIS 1744 (Syn: 81) = trakten. *Urbanas Švenčionys; Wilkas 1807 (NO: 2a) = *Vilkas Veiveriai m.fl. 59 En sådan slavoniserad form anges bredvid den litauiska. 161 de Antalepte 1687 (Ant Kǫ I: 9ᵇ) = Antālėpie Zr; de Untalamiestie 1742 (Lkm Jǫ II: 4ᵇ) = *Untalam ēst’ė., nuvarande Antālamėstė Saldūtiškis Ut; de Beržė 1693 (Dt Kǫ: 2ᵃ), de Beržė 1711 (Dt Kǫ: 147ᵇ) = *Beržė Dotnuvā Kdn; Miasto Merecz czyli Mierkine 1898 (Anonim: 42) = Merkinė Vrn; Pātūžė / P. ŁYNGMIANENSIS 1744 (Syn: 82) = Palūšė Ign; de Pokryžė 1770 (Dgl Kǫ III: 41ᵃ) = Pakryžė Daugailiai Ut; Plunge 1854 (ED: 9) = Plūngė stad.; Rauswė 1539 (Pėteraitis: 329) = Rausvė || Degėsiai Stālupėnai, Bildviečiai; de fatele 1741 (Ktk Jǫ I: 59ᵃ) = *Salėlė Kūk­tiškės Ut; de Sienowe 1682 (Vdn Kǫ III: 3ᵇ) = *Senovė Vidėniškiai Mlt; de loco fenobe 1760 (Blnk Kǫ II: 49ᵇ) = *Senobė Vidėniškiai Mlt; ex Szłapiaberžė 1715 (Dt Kǫ: 166ᵃ) = *Šłapiaberžė, de Sztapabierže 1740 (Dt Kǫ: 390ᵇ), de Sztapaberže 1761 (Dt Kǫ: 369ᵇ) = Šłapāberžė Dotnuvā Kdn; Schnuede 1564–1565 (Pėteraitis: 396) = Šunėdė || Šunidė, Dārkiemis, Balėtai, Lenkimai; Tarpupė 1542 (Pėteraitis: 401) = *Tarpupė, Tār­pupėnai, Įsrūtis, Kumečiai; de Villa Vliczete 1684 (Vdn Kǫ III: 10ᵃ), de Vliczete 1688 (Vdn Kǫ III: 35ᵃ) = Ūlyčėlė Žalvariai Mlt; Warrupe 1590 (Pėteraitis: 456) = *Varupė, senare Vorupėnai Gumbinė, Nybudžiai, Springiai med flera. de Untalksnie 1740 (Lkm Kǫ I: 106ᵇ) = dial. *Untalk’s’nė., Āntalksne Liṅkmenys Ut; Pakrižie 1898 (Anonim: 64) = dial. *Pak r’ī.ž’ie., skriftspr. *Pakryžė Daugėliškis Ign; Papasžtie 1898 (Anonim: 67) = *Papaštė Kūk­tiškės (nuvarande Mindūnai Mlt); išz vien. Rudinie 1903 (Int ZK: 37ᵃ) = *Rūdvnė Įnturkė Mlt; de flapēberžie 1695 (Dt Kǫ: 12ᵃ), de flapieberžie 1695 (Dt Kǫ: 12ᵃ) = Šłapāberžė Dotnuvā Kdn; w Folwarku Wactawinie 1829 (Ktk Kǫ VIII: 32ᵃ), w Folwarkie Wactawinie 1827 (Ktk Kǫ VIII: 4ᵇ) = dial. *Va.cla.v’īnė., skriftspr. *Vaclovynė Kūk­tiškės Ut; de Wanaginie 1780 (Aln Kǫ XVIII: 16ᵃ) = *Vanaginė eller *Vana­gynė Alantā Mlt, Witkamergie, Witkmergie 1893 (SG XIII: 535) = *Vilkamerge, *Vilkmėrgė, nuvarande Ukmergė stad. med flera. Ažubala 1898 (Anonim: 60) = dial. *Ažū.bala., Ažūbalė Kal­tanėnai Švnč; de Uliciela Par’ Malatensis 1788 (Int Jǫ I: 16ᵃ), de Uliczeta 1797 (Int Jǫ I: 39ᵃ) = dial. *U.l’ī.č’ėla., Ūlyčėlė Žalvariai Mlt; Pogajgala 1898 (Anonim: 60) = dial. *Pogajgala., Pāgaigalė Labanōras Švnč; Poszyta 1898 (Anonim: 22) = dial. *Paš’īla., Pašilė Giedraičiai Mlt med flera. Alsodia 1898 (Anonim: 60) = dial. *Alsod’ė., skriftspr. *Alsodė Kal­tanėnai Švnč; de Villa Untalamiestia 1745 (Lkm Kǫ II: 22ᵇ) = dial. *Untalam ē.s’t’ė., nuvarande Antālamėstė Saldūtiškis Ut; Blusinia 1798 (Int Jǫ I: 29ᵇ) = dial. *Blu.s’īnė., skriftspr. *Blusynė Įnturkė Mlt; Daubarizskia 1898 (Anonim: 62) = dial. *Dau­bar’iš’k’ė., skriftspr. Daubariškė Daugėliškis Ign; Wasiuliskzia 1898 (Anonim: 60) = dial. *Vas’ul’iš’k’ė., skriftspr. Vasiūliškė Liṅkmenys Ign; Pūšnia / P. GIEDROY­CENSIS 1744 (Syn: 48) = dial. *Pu.s’n’ė., skriftspr. Pūšnė Giedraičiai Mlt; Warlinia 1791 (Int Jǫ I: 29ᵇ) = dial. *Var’īnė., skriftspr. *Varlynė Įnturkė Mlt med flera. 162 In Loco Abugalįzkis 1784 (Ktk MĮ N: 183ᵇ) = *Abugališkis, nuvarande Būgališkis Suginčiai Mlt; Ahmaińpucб 1584 (Spruogis: 5) = *Antairis dv. Tvėrai Pln; de Untotamiestis 1740 (Lkm KĮ II: 2ᵇ) = dial. *Untolamės.t’is, de Villa Antatamiestis 1744 (Lkm KĮ II: 19ᵃ) = *Antalamestis, nuvarande Antalamestė Saldūtiškis Ut; Żascianek apidemis / Sioto Woŷszniuny / Wojtowſtwo Łyngmianskie 1636 (Inw WC: 25ᵃ) = *Apydėmis Palūšė Ign, jfr. Apydėmis Saldūtiškis Ut; Aukštadwarys 1784 IVK = Aukštādvaris Avižieniai Viln; Auksztakalnis 1898 (Anonim: 54) = Aukštākalnis Valkininkai (nuvarande Jakėnai Vrn); Awilajtis 1900 (SG XV/I: 54) = *Avilaitis Antāžavė Zr; de loco Ažufienis 1754 (Blnk KĮ II: 14ᵃ), de loco Azusienį 1757 (Blnk KĮ II: 34ᵇ) = dial. *Ažu.s’e.n’is Bālninkai Mlt; Ažubalis 1900 (SG XV/I: 56) = *Ažubalis vs. Tverėčius Ign; w zascianku Ažustrupis 1831 (Ktk KĮ VIII: 82ᵃ) = *Ažustrupis Kūktiškės Ut; w Zascianku Ažuwižyntis 1829 (Ktk KĮ VIII: 30ᵇ) = *Ažuvyžintis Kūktiškės Ut; Baltuwis 1807 (NO: 2a) = *Baltuvis Veiveriai; Balnupis 1900 (SG XV/I: 77) = *Balnupis dv. Raseiniai; Beynažylis 1802 (Int KĮ: 16ᵇ) = Beināšilis Inturkė Mlt; Zascianek Blakiškis / Miasteczko Swiencianÿ 1636 (Inw WC: 34ᵃ) = *Blakiškis Švenčionys; Budwiety s 1880 (SG I: 442) = Būdvietis Zypliai (nuvarande Jankai Šk); Diczpalis 1807 (NO: 2a) = *Didžpalis Įngavangis Prn; Дубупис 1594 (Spruogis: 105) = *Dubupis plv. Gintiliškė; Dydwalis / P. WILKOWISCENCIS 1744 (Syn: 107) = *Didvalis Vilkaviškis; Dumsis 1898 (Anonim: 47) = *Dumsis Žąsliai Kš; Gieguzynis 1898 (Anonim: 50) = Gegužinis Krūonis (nuvarande Vilūnai Kš); de Genakalnis 1760 (Lkm KĮ II: 73ᵃ) = Gėniakalnis Saldūtiškis Ut; Gerwis 1807 (NO: 2a) = *Gervis Rokai Kn; Zascianek Jurgiszkis / Sioto Girminie 1636 (Inw WC: 38ᵃ) = *Jurgiškis Vidiškės Ign; de Gudakiemis 1606 (Mrk KĮ: 13ᵇ) = Gūdakiemis Merkinė Vrn; Zaścianek... Gulbinis / Włość Wydzka 1731 (Inw KZ: 13) = *Gulbinis Vidžiai (Belarus); Jodupis lub Czarny Ruczaj 1898 (Anonim: 69) = *Juodupis Tverėčius Ign; išz wien. Jodapurwis Łabanoro parap. 1901 (Int ZK: 35ᵃ) = Jūodapurvis Labanōras Švnč; Jakubczonis 1807 (NO: 2a) = *Jakubčionis Darsūniškis; Kalnialis 1902 (SG XV/II: 44) = *Kalnelis dv. Pumpėnai Ps; Katnelis 1902 (SG XV/II: 45) = *Kalnelis dv. Ak nystà (Lettland); Kentrakalnis 1854 (ED: 5) = Kentrākalnis Tvėrai (nuvarande Medingėnai Pln); Kieturkalnis 1902 (SG XV/II: 75) = *Keturkalnis Skaudvilė Trg; Zascianek Kimienianiszkis / Sioto możyźny / Wojtowſtwo Ozwińskie 1636 (Inw WC: 27ᵇ) = *Kimėneniškis Kazitiškis Ign; de Kriwȧgalis 1743 (Lkm KĮ II: 14ᵇ) = Krivāsalis Linkmenys Ign; de Lamiestagalis 1760 (Lkm KĮ II: 75ᵃ) = *Lames-tgalis; de villa Lapiekalnis 1757 (Lkm KĮ II: 56ᵇ) = Lāpiakalnis Linkmenys Ign; Zascianek Laudupis / Sioto Skiemie / Woitostwo Zas’eckie / Wolosc Boisa-golska 1615 (Inv VI: 38ᵇ) = *Liaudupis Skėmai Rd; Zaścianek Łynkadaržys 1820 (WDW: 82ᵇ) = *Linkadaržis Lavoriškės Viln; Łukiszkis 1898 (Anonim: 49) = Lūkiškis Krūonis Kš; Maknialaukis 1898 (Anonim: 62) = *Maknialaukis 163 Daugeliškis Ign; Måldenis 1854 (ED: 34) = *Maldenis, nuvarande Maldėniai Tryškiai Tl; Malūnapis 1558 (Peteraitis: 238) = preuss. *Malūnapis, senare lit. Malūnupiai Dárkiemis; Zascianek maszniuniškis / Sioto koniuchy / Woÿtowstwo Ozwyńskie 1636 (Inw WC: 29ᵇ) = *Mašniūniškis Kazi­tiškis Ign; de Meſkafjadźis 1617 (Mrk KĮ: 101ᵇ) = dial. *Mėšk’asėdźis, nuvarande Mėškasalis Alovė Al; Meſkinwietyes / P. SZESZOLENSIS 1744 (Syn: 45) = *Meškinvietis Šešuoliai Ukm; Микитлавкис 1584–1585 (?) (Spruogis: 187) = *Mikitlaukis dv. Pajūris Šil; Wieś Nareyszabalis 1820 (WDW: 82ᵃ) = *Nareiš(i)abalis Lavoriškės Viln; Naujasodis 1902 (SG XVII: 372) = *Naujasodis k. Ro-zalimas Pkr; Nausodis 1902 (SG XV/II: 372) = *Naušodis Naušodis Pln; Hanuszy(ski czyli Onuszki 1898 (Anonim: 39) = Õnuškis Õnuškis Trak; Potukalnis 1854 (ED: 2) = Pālukalnis Tvėrai Pln; Pomatdenis 1854 (ED: 34) = *Pa-maldenis Tryškiai; de Papūtakalnis 1760 (Lkm KĮ II: 70ᵃ) = Pāpilakalnis Taurāgnai Utn; Pirciupis 1898 (Anonim: 53) = dial. *P’ir’č’up’is, skriftspr. *Pirčiupis, nuvarande Pirčiupiai Valkininkai Vrn; Raudanalaukis tub Czerwonopole 1898 (Anonim: 69) = dial. *Raudanalaukis Švenčionys; de Raudanupis 1821 (Int JĮ I: 110ᵇ) = *Raudonupis Inturkė Mlt; W puscie Zascianek Salawarti / Miasteczko Przetaie 1719 (Inw Dg: 41ᵃ) = *Salavartis Perloja Vrn; Simonaitis 1807 (NO: 2a) = *Simonaitis Rokai Kn; Smiltinis 1854 (ED: 2) = *Smiltinis Telšiai; Szilinis 1854 (ED: 2) = *Šilinis Telšiai; Szylwetis 1807 (NO: 2) = *Šilvietis Liepalótai, nuvarande Šilvietė Lukšiai Šk; Szytalis czyli Borek 1898 (Anonim: 45) = dial. *Šilalis, skriftspr. *Šilelis Žiežmariai Kš; de Pago Szylasiodis 1633 (Pln KĮ: 84ᵃ) = *Šilasodis Plungė; Zascianek Traka Ławkij / Wies Żwirzdany / Włość Dawgowska 1719 (Inw Dg: 23ᵇ) = *Trakalaukis Daugai Al; Upis 1898 (Anonim: 62) = Ūpis Daugeliškis Ign; Užalksni̇nis 1854 (ED: 36) = *Užalksni̇nis Užventis; Užusamanis 1898 (Anonim: 65) = *Užusamanis Ceikiniai Ign; Waynotrakis 1807 (NO: 2a) = *Vainotrakis Rokai Kn; Zascianek warnalizdis / Sioto Garbunÿ 1636 (Inw WC: 37ᵇ) = *Varnalizdis Zūikos Ign; Warnoszylis 1807 (NO: 2) = *Varnošilis Meištai (Būblėliai Šk); Witkampis 1540 (Peteraitis: 444) = *Vitkampis, senare Vidkampiai Stālupėnai, Katniavà, Jenkutkampiai, Tučiai; Widuszylis 1807 (NO: 2) = Vidūšilis Liepalótai (Lukšiai Šk); Jioto wi-kiezerel 1597 (Ukm PTA 13879: 228ᵇ) = *Vikėžeris Dusetos Zr; Wilkupis 1807 (NO: 2) = Vilkupis Liepalótai (nuvarande Lukšiai Šk); Wingis / P. PODBRZEZENSIS 1744 (Syn: 43) = *Vingis Pabėržė Viln; Zascianek Żaga-raitays pusty / WŁOSC MASIADŹKA 1662 (ŽV Inv: 204) = *Žagaraitis Mósėdis Skd; Žeymelis 1807 (NO: 1) = *Žeimelis Veliuona med flera. När ett oikonym i ett historiskt dokument på ett annat språk är skrivet med ändelsen -is, sammanfaller den formellt med ändelsen -is i litauisk nominativ singularis i första deklinationen och ändelsen -is i ablativ pluralis i latinets första och andra deklinationer; jfr latiniserade former med -is (ablativ pluralis): de fodaliszkis 1679 (Lnkv KĮ: 14ᵃ), 164 jfr nuvarande Sodėliškiai; de Degėjus 1678 (Lnkv JĮ: 21ᵃ), jfr nuvarande Degėsiai; de Girpetrij 1702 (Jnšk KĮ: 32ᵃ), jfr nuvarande Girpetrai; de Kautakakis 1690 (Mlt KĮ I: 37ᵇ), jfr nuvarande *Kaulakiai, nuvarande Kaūlakiai; de Nebuvėlj 1702 (Jnšk KĮ: 32ᵇ), på litauiska skulle det vara *Nebuvėliai; de Rymucis 1691 (Mlt KĮ I: 39ᵃ), jfr nuvarande Rimūčiai; de Jabanj 1702 (Jnšk KĮ: 32ᵃ), jfr nuvarande Sabōniai; de Vliczelis 1689 (Mlt KĮ I: 34ᵇ), jfr nuvarande *ūlyčelės, nuvarande Ūlyčelė med flera. Det är troligt att dessa oikonymer vid den tid då de skrevs ned var (eller kan ha varit) pluralformer. På de sidor i kyrkböckerna från Joniškėlis och Linkuvõs där exemplen här är hämtade latiniseras alla (eller nästan alla) oikonymformer genom att ändelsen för ablativus pluralis läggs till: -is. Sådan latinisering förekommer oftare i böckerna från Daugailiai, Dotnuvà, Vidēniškiai med flera. I vissa böcker, till exempel Molėtų KĮ (1682–1692), finns det bara enstaka sådana fall. Ofta framgår det av själva formen att det rör sig om ett latiniserat ablativus pluralis. Det är dock inte helt klart vilken form det rör sig om, en litauisk eller en latiniserad, i fallen de Janižkelij 1702 (Jnšk KĮ: 31ᵃ), jfr nuvarande Joniškėlis; Antkalnis 1706 (Dt KĮ: 99ᵇ), jfr nuvarande Ańt̄kalnis. Att anta att detta är en litauisk form hindras av stavningen av andra oikonymformer på samma källsidor: där skrivs de endast med den latinska ablativus pluralis-ändelsen -is. På andra sidor skrivs de aktuella oikonymerna på annat sätt: Joniškėlis skrivs de Janižkiei 1701 (Jnšk KĮ: 27ᵇ), dvs. utan ändelse, Ańt̄kalnis på olika sätt: de Antkalnia ~1702 (Dt KĮ: 296ᵇ), De antkole 1728 (Dt KĮ: 110ᵃ) och så vidare. Uppgifter från andra historiska dokument visar att pluralformer av de aktuella oikonymerna användes under 1600–1800-talen: de Janiskiey 1672 (Klov KĮ III: 60ᵇ), Janiszkelų arba Janiszkių porakvije. Poneveže pav.; Janiszkei⁶⁰ (Johaniszkiele); Joniszkelei božnicze mur[ine] mel[nyčia] vond[ens] Mōžupe 1854 (eller senare, andra hälften av 1800-talet) (ED: 105). Formen med -is (de Janižkelij) är alltså skriven i latinsk ablativus pluralis. När det gäller formen Antkalnis råder större osäkerhet: det är oklart om singularformen av denna oikonym kan beläggas av formen de Antkalnia (dial. *Antkal’n’a gen. sg. ”Antkalnio”). Det finns nämligen fall (visserligen ganska få) där oikonymer slaviseras på detta sätt: de villa Narwidzia 1775 (Dgl KĮ III: 53ᵃ), jfr Narvydžiai, de Gornia 1771 (Dgl KĮ III: 43ᵃ), jfr Garniai, de Daržinia 1770 (Dgl KĮ III: 37ᵇ), jfr Daržiniai med flera – i alla dessa fall har pluraländelsen i nominativ slaviserats, -iai. Det är svårt att avgöra om formen de Antkalnia är ett sådant fall av slaviserande, eller om det här rör sig om genitiv singularis med ändelsen -ia; se även s. 168–172. Formen Antkalnei 1854 (ED: 95), *Antkalniai i Dotnuvà visar att denna oikonym också hade en pluralform i mitten av 1800-talet. 60 Rättat till Janiszkėliai. 165 På grund av brist på uppgifter är det inte heller möjligt att tillförlitligt rekonstruera nominativ singularis-ändelsen i följande fall: W Zalčianku... dugnis / Miasteczko Przertaie 1719 (Inw Dg: 41a) = *Dugnis, *Dugnys (?) Perloja Vrn; Graužiupis 1898 (Anonim: 53) = *Graužiupis, *Graužiupys (?) Valkininkai Vrn; Kiaulupis / P. WILKOWISCENCIS 1744 (Syn: 107) = *Kiaulupis, *Kiaulupys (?) Vilkaviškis; Powyžis 1854 (ED: 36) = *Pavyžis, *Pavyžys (?) Užventis med flera. Barčys / P. DUBINCENSIS 1744 (Syn: 48) = *Barčys Dubingiai Mlt; Digris 1807 (NO: 2a) = *Digr ys Veiveriai; Zascianek nazwany Eglesys / MIASTECZKO POPIELANY 1662 (ŽV Inv: 232) = *Eglesys, nuvarande Eglesiai Papilė Akm; Gilis 1807 (NO: 2a) = *Gylys Rokai Kn; Jāckagālis / P. ROGOVIENSIS 1744 (Syn: 72) = Jackagalys Juostininkai An; de Kiemieszis 1741 (Lkm JĮ II: 3a) = Kemešys Saldūtiškis Ut; Koris 1807 (NO: 2) = *Korys Liepalotai (Lukšiai Šk); Łowis 1898 (Anonim: 43) = *Lovys Varėnā; Pamerkis 1898 (Anonim: 53) = *Pamerkys, nuvarande Pamerkiai Valkininkai Vrn; Paniewezis 1887 (SG VIII: 771) = Panevėžys stad; in loco Pagilbis 1779 (Ktk MĮ N: 176b) = Pagilbýs Saldūtiškis Ut; Poderies 1807 (NO: 2a) = *Poderys Veiveriai; Tumágālis / P. ROGOVIENSIS 1744 (Syn: 72) = Tumagalys Miežiškiai Pn; Įz ieymatis 1741 (Lkm JĮ II: 3b) = Šeimatis Taurāgnai Ut. Dumčzus / P. WILKOWISCENSIS 1744 (Syn: 107) = *Dumčus, nuvarande Dumčai Pilviškiai VIkv; Gojus 1898 (Anonim: 44) = *Gojus Jieżnas Prn; Karalus 1807 (NO: 2a) = *Karalius Veiveriai; de Mełkafadzius 1617 (Mrk KĮ: 105b) = dial. *Mėškasėdžūs, nuvarande Meškasalis Alovė Al; Nabagus 1807 (NO: 2) = *Nabagius Liepalotai (Lukšiai Šk); Naudžus 1807 (NO: 2a) = dial. *Naudžūs Veiveriai; Szalszus 1807 (NO: 2a) = *Šalč(i)us Veiveriai; Szullus 1807 (NO: 2) = *Šulius Meištai (Būblėliai Šk); de Tumasodzius 1668 (Rgv KĮ: 3a) = *Tumasodžius, nuvarande Tumagalys Miežiškiai Pn; miasteczko Twerecz czyli Twereczius 1898 (Anonim: 68) = Tverėčius Tverėčius Ign med flera. Singular genitiv Det finns få belagda fall av användning av singular genitiv. En del av dem är inte helt entydiga på grund av sammanfallande ändelser, eftersom oikonymerna förekommer i en icke-litauisk text. Singular genitivformer Pagi Mateykos 1604 (Jnš KĮ: 51a) = *Mateikos (sing. nom. *Mateika) Jōniškis; De Nowiosodos 1669 (Rgv JĮ I: 108a) = *Naujasodos, jfr nutida Naujasodė Ramygala Pn; isz ul. Palakiesos 1905 (Int ZK: 40a) = dial. *Pala.k'esos, nutida Pāluokesa Luokesā Mlt; isz Wer denos 1722 (Fenzlau: 143) *från Verdenos, nutida Vėrdainė Jonaičiai Šlu m.fl. 166 Pagi Mateykas 1604 (Jnš KĮ: 55ᵃ) = dial. *Mat'eikas (sing. nom. *Mateika) Joniškis m.fl. ex kuteno pago 1613 (Mrk KĮ: 79ᵃ) = *Kutėno (sing. nom. *Kutėnas), jfr nutida Kūtiškės Alovė Al; de Stalgo 1638 (Pln KĮ: 128ᵃ), de pago Stalgo 1639 (Pln KĮ: 134ᵃ) = *Stalgo, nutida Stalgas (sing. nom.) Stalgėnai Pln; de Sandworo 1638 (Pln KĮ: 127ᵇ) = dial. *Sandworo, nutida Šendvaris Šendvaris Klp; Pagi Žalensko 1604 (Jnš KĮ: 51ᵃ) = dial. *Žal'ensko, jämför *Žalinsko, (sing. nom. *Žalinskas) Joniškis m.fl. parap. Labanora 1900 (Int ZK: 32ᵃ) = dial. *Labanora, Labanóras Švnč; de Lamiesta 1747 (Lkm KĮ II: 26ᵃ) = dial. *Lam'ėsta, Laméstas Saldutiškis Ut; ex Jtalga 1628 (Pln KĮ: 44ᵇ), ex Stalga 1639 (Pln KĮ: 136ᵇ) = dial. *Stalga, Stalgas Stalgėnai Pln m.fl. Miasteczko Pertojeś czyli Przetaie 1898 (Anonim: 43) = dial. *Perlojas, jämför *Perlojos, Perloją Nedingė Vrn; De Villa dicta Petnićies Paraphia Iżaukianensi 1670 (Krž KĮ: 200ᵃ) = dial. *P'ėt'n'įč'es, jämför *Pėtnyčios Šaukenai Klm m.fl. isz Kertojos 1901 (Int ZK: 35ᵃ) = *Kertuojos, Kertuoją Įnturkė Mlt; de Wil- kosodos 1638 (Pln JĮ: 206ᵃ) = *Vilko sodos Plungė. de Villa Berzies 1711 (Dt KĮ: 145ᵇ) = *Beržės (sing. gen.), Dotnuvà Kdn; isz Jukniszkies 1901 (Int ZK: 34ᵃ) = *Jukniškės, nutida Jūčniškiai Joniškis Mlt; iš Mikolojiškies 1906 (Int ZK: 42ᵇ) = *Mikalojiškės, nutida Mikalojiškis Joniškis Mlt; iš Pabradies Korkazyskų parap. 1908 (Int ZK: 46ᵇ) = *Pabradės, Pabradė Švnč; iš Rateliszkies 1901 (Int ZK: 34ᵃ) = *Rateliškės (sing. gen.), Inturkė Mlt; iš Rudinies wienasedzio 1901 (Int ZK: 35ᵃ) = *Rūdynės (sing. gen.), Inturkė Mlt; de Jenobies 1774 (Blnk KĮ II: 9ᵃ) = dial. *S'enob'ė.s (sing. gen.), Bálninkai Mlt; iš Surguszkies 1901 (Int ZK: 34ᵃ) = *Surguškės, Surguškė Įnturkė Mlt; de Villa Iżlapiosios Berzies 1711 (Dt KĮ: 146ᵃ) = *Šlapiosios Beržės, nutida Šlapabėržė Kdn; lowczus Wilkamirgies 1675 (Jablonskis 1937: 148) = *Vilkamirgės eller *Vilkamergės, nutida Ukmergė stad och m.fl. de Antalietes 1694 (Dgl KĮ II: 79ᵃ) = *Antálieptės, Antá liepė Zr; išz Kirnejles maletu parapios 1902 (Int ZK: 35ᵇ) = *Kirneilės, Kirneilė Luokesà Mlt; iš Pagojeś 1905 (Int ZK: 41ᵇ) = *Pagojės, Pagojė Įnturkė Mlt. Det är oklart vilken litauisk form av oikonymen som avses i fallen de ławciszkies 1742 (Lkm KĮ II: 10ᵃ) = *Laučiškės Liñkmenys Ign; de Iżikuntiszkies 1741 (Lkm KĮ II: 7ᵃ) = *Šikuntiškės Liñkmenys Ign; de Iżudiszies 1740 (Lkm KĮ II: 3ᵃ) = *Šūdiškės Liñkmenys Ign; de Weydiżkies 1741 (Lkm JĮ II: 3ᵇ) = *Veidiškės eller *Vaidiškės Liñkmenys Ign m.fl. Eftersom det i denna region finns många singulariska oikonymer (-iškė). Av skrivningen i den latinska texten kan vi dra slutsatsen att det här rör sig om singular genitiv. Men plural nominativ förekommer i fallet de Kukutiszkies 1740 (Lkm KĮ I: 110ᵃ) = dial. *Kukutíšk'ė.s, nutida Kūktiškės Ut. Detta styrks också av andra stavningar av denna oikonym i historiska dokument. I de fall då oikony- 167 formen har inte bevarats till våra dagar, och när det inte finns något annat material som vittnar om dess autentiska form, singular eller plural, är det omöjligt att fastställa vilken form som är skriven i den icke-litauiska texten: det kan vara både genitiv singular och nominativ plural – formerna i dessa kasus sammanfaller. Ant Escherelle61 1539 (Pėteraitis: 92) = dial. *Ant Ežerėlia, jfr. *Ant Ežerėlio || Bumbulai Gumbinė, Nybudžiai; porakvije. Panevėže by. 1854 (eller senare, andra hälften av 1800-talet) (ED: 105) = dial. *Pon'ev'ež'e, Panevėžys; ex pago skroble 1630 (Pln KĮ: 59a) = dial. *Skrob'l'e, Skróblis Bubėnai Pln; utt. wienasied. Sztawinagale 1901 (Int ZK: 35a) = dial. *Šlav'i.nagal'a. Arniōnys Mlt och andra. de Antepunčio 1682 (Mlt JĮ II: 1b) = *Antapunčio, nu Antāpunte Luokesà Mlt; utt. Czistabario Dubingiu parapios 1901 (Int ZK: 35a) = *Čistabario, *Čistabaris Dubingiai Mlt; utt. Mesžkalidimio 1900 (Int ZK: 32a) = *Meškalydimio, Meškalydimis Joniškis Mlt; de Nounojodžio (Pln KĮ: 103b) = *Naujosodžio, nu Nausodis Nausodis Pln; utt. Palakajo 1903 (Int ZK: 38a) = *Palakajo, Palakajys Labanóras Švnč; ex Pagilbiszko 1748 (Ktk MĮ N: 156b) = *Pagilbiškio, nu Pagilbys Saldūtiškis Ut; utt. ul. Poundenio Joniskzio parap. 1906 (Int ZK: 42a) = dial. *Paun'd'en'o, nu Pavāndėnė Arniōnys Mlt; utt. Sztawinagalo62 1900 (Int ZK: 33a), från Šlavinagalio 1907 (Int ZK: 44a) = *Šlavinagalio, nu Šlavinà Arniōnys Mlt; de Tumasodžio 1673 (Rgv KĮ I: 29b) = *Tumasodžio, nu Tumagalys Mėžiškiai Pn; utt. Wilkorejsczio 1900 (Int ZK: 32b) = *Vilkaraiščio Įntur-kė Mlt och andra. de Genia kalnia 1751 (Lkm KĮ II: 38a) = *G'en'akal'n'a., Gėniakalnis Saldūtiškis Ut; de Jackasodžia 1672 (Rgv JĮ I: 111b) = dial. *Jackasodž'a, nu Jackagalys Juostininkai An; de Miestela 1776 (Aln KĮ XVIII: 48a) = dial. *M'e.s't'el'a., Miestelis (del av Alantōs) Mlt; de Naujasodžia 1670 (Rgv KĮ I: 17b) = dial. *Naujasodž'a, jfr. Naujasodė Ramýgala Pn; de Pagilbia 1748 (Ktk MĮ N: 155b) = dial.*Pag'il'b'a., nu Pagilbys Saldūtiškis Ut; de Raudonupia och de Raudon upia 1799 (Int JĮ I: 48a) = dial. *Raudonup'a., de Villa Raudanupia 1827 (Int JĮ I: 131b) = dial. *Raudanup'a., *Raudonupis Įnturkė Mlt; de Tumasodžia 1673 (Rgv KĮ I: 31b) = *Tumasodž'a, nu Tumagalys, Mėžiškiai Pn; de Wienasedžia 1787 (Ktk MĮ N: 187a) = *V'e.nas'ėdž'a., *Vienasėdis Kūktiškės Ut; de Werekalnia 1699 (Jnšk KĮ: 8a), de Wierakelnia 1701 (Jnšk KĮ: 21a) = dial. *V'er'ekal'n'a Joniškėlis Ps; utt. wienaledžio Zwir-bliszkia 1900 (Int ZK: 32a) = dial. *Ž'v'ir'b'l'is'k'a., nu Žvirbliškės Įnturkė Mlt och andra. Det finns många fall där oikonimformer i icke-litauiska historiska dokument skrivs med ändelserna -(i)a, -(i)ą, -(i)ą. I sådana fall är det inte alltid möjligt att fastställa 61 Se även s. 178 beträffande denna oikonim. 62 Sztawinagalo bör läsas som *Šlavinagalio. Här följer man nämligen polsk stavning, där bokstaven l betecknar ett mjukt l’. 168 ställa om oikonimformen är litauisk eller om det rör sig om just genitiv singular. Särskilt många sådana fall har observerats i Joniškis KĮ (1599–1621). Det är inte helt klart hur man ska tolka fall där oikonimen förekommer med den aktuella ändelsen intill ett nomenklaturord som betecknar objektet, vilket på latin eller polska står i genitiv singular. 63 63 Pagi Baltkaicia 1600 (Jňs KĮ: 11ᵇ); Woita Balciuna Š: Baruna 1609 (Jňs KĮ: 109ᵇ); Woÿta Jurgiela Š: Beinoraicią 1610 (Jňs KĮ: 120ᵇ); Woita Kotlarza Š: Beinora 1611 (Jňs KĮ: 128ᵇ); W: Biwoinia Š: Biwainią 1609 (Jňs KĮ: 114ᵃ); Woita Budraicia Š: Budraicią 1609 (Jňs KĮ: 110ᵃ); Woÿta Dwila Š: Buiwidzią 1609 (Jňs KĮ: 111ᵃ); Woÿta Kirni Š: Burniskią 1609 (Jňs KĮ: 113ᵇ); Woita Biwoinia S Butwilą 1609 (Jňs KĮ: 109ᵇ); Šiota Butwilą 1610 (Jňs KĮ: 118ᵃ); Woita Kirnÿ Š: Dargią 1610 (Jňs KĮ: 122ᵃ); W: Łukoszailia Š: Dargaicia 1612 (Jňs KĮ: 137ᵇ); Woita Kotlarza Š: Daukšiškia 1611 (Jňs KĮ: 130ᵃ); Woÿta Dwila Š: Draseikig 1612 (Jňs KĮ: 140ᵇ); Woÿta Dwila Š: Dranfeikia 1611 (Jňs KĮ: 134ᵃ); W: Dwila Š: Dran|feikia 1612 (Jňs KĮ: 143ᵃ); Pagi Dziugi 1601 (Jňs KĮ: 19ᵇ); Woita Jurgiela Š: Dziugią 1610 (Jňs KĮ: 120ᵃ); Aduo: Dwiluycia Pagi Dweta 1605 (Jňs KĮ: 71ᵃ); Woita Dwila Š: Dwelacią 1611 (Jňs KĮ: 130ᵇ); Woÿta Budraicia Š: Eleknaicia 1612 (Jňs KĮ: 141ᵃ); Woita kirni Š: Giedwiną 1609 (Jňs KĮ: 109ᵃ); Woÿta Baltzewicza... Š: Gi-mineną 1611 (Jňs KĮ: 131ᵃ); Woÿta Balciewicza Š: Girminia 1611 (Jňs KĮ: 132ᵃ); Aduocat Mantiurgaičia... Pagi Jatenią 1600 (Jňs KĮ: 11ᵃ); Pagi Jaunią 1600 (Jňs KĮ: 13ᵃ); Šiota Jauneikia 1607 (Jňs KĮ: 90ᵃ); villae Jwoszkia 1599 (Jňs KĮ: 3ᵇ); Woÿta Kirni Š: Jwoskią 1609 (Jňs KĮ: 112ᵃ); Pagi Juodžią 1601 (Jňs KĮ: 19ᵇ); Ad. Szapnagis... Pagi Kiepalą 1600 (Jňs KĮ: 9ᵇ); Pagi Kiepalą 1604 (Jňs KĮ: 49ᵇ); Pagi Kipią 1601 (Jňs KĮ: 18ᵇ); Pagi Krixtanavcia 1604 (Jňs KĮ: 50ᵇ); Pagi Kipscia 1604 (Jňs KĮ: 48ᵇ); Poddaničh X Plebana Š: kuisaicia 1610 (Jňs KĮ: 115ᵇ); Woÿta Lukobaicia Š: Łaumakią 1612 (Jňs KĮ: 139ᵇ); Woita Paupera Š: Lepsiuną 1609 (Jňs KĮ: 109ᵇ); Woÿta Jurgiela Š: Linkaiczią 1609 (Jňs KĮ: 109ᵃ); Woita Kirnÿ Š: Lidekią 1610 (Jňs KĮ: 116ᵇ); Woÿta Kyrnÿ Šiota Lydakią 1612 (Jňs KĮ: 140ᵇ); Woÿta Łukobaicza fioto Łukobaicia 1613 (Jňs KĮ: 153ᵇ); Woita Sebestiana Š: Mekią 1610 (Jňs KĮ: 122ᵃ); Woÿta Balciuna Š: Melnią 1610 (Jňs KĮ: 122ᵃ); Woita Biwoinia Š: Mielaičią 1609 (Jňs KĮ: 114ᵇ); Woita Augustina Š: Melwidzįą 1611 (Jňs KĮ: 125ᵇ); Woita Zutaitia Š: Normanczią 1610 (Jňs KĮ: 123ᵇ); Woita Jucia S: Normancia 1612 (Jňs KĮ: 139ᵃ); Woÿta Biwoinia Š: Noruną 1609 (Jňs KĮ: 112ᵃ); Woita Kirnÿ Š: Nuraicia 1611 (Jňs KĮ: 124ᵇ); Pagi Petodžia 1600 (Jňs KĮ: 11ᵇ); Woÿta Melwidsia Š: Pociuną 1609 (Jňs KĮ: 112ᵃ); Woita Balciuna Š: Poszupią 1609 (Jňs KĮ: 113ᵃ); Woita kirni Š: Puplasą 1611 (Jňs KĮ: 131ᵃ); Šiota Puraicia 1610 (Jňs KĮ: 121ᵇ); Woita Jurgiela Š: Rubesniką 1610 (Jňs KĮ: 121ᵇ); Woita Jurgiela Š: Rudiskią 1609 (Jňs KĮ: 113ᵇ); Woÿta Jurgiela Š: Rudiskią 1609 (Jňs KĮ: 108ᵇ); Aduoc: Szapnag. Pagi Rimdžių 1601 (Jňs KĮ: 20ᵃ); W. Kyrnÿ Š: Rimlaukią 1612 (Jňs KĮ: 138ᵇ); Woÿta Beinoraicia Š: Rimsią 1611 (Jňs KĮ: 127ᵇ); Woita Benoraicia S: Rubezią 1609 (Jňs KĮ: 109ᵇ); Pagi Sargą 1601 (Jňs KĮ: 21ᵇ); Pagi Selmekią 1600 (Jňs KĮ: 11ᵇ); Pag: Silmekią 1600 (Jňs KĮ: 15ᵃ); Pagi. Įkilwonią 1600 (Jňs KĮ: 17ᵃ); Pagi Skribakią 1601 (Jňs KĮ: 24ᵇ); Woÿta Balciuna Šiota skri-bakią 1610 (Jňs KĮ: 121ᵃ); Š: skirwainią 1612 (Jňs KĮ: 137ᵇ); woita Biwoinia Š: stapakią 1611 (Jňs KĮ: 134ᵃ); Š: sliekįą 1611 (Jňs KĮ: 132ᵇ); W: Biwoinia Š: smiligą 1612 (Jňs KĮ: 143ᵇ); Woita Dwila Š: spirakią 1611 (Jňs KĮ: 128ᵇ); Woita Jurgiela Š: Staniulą 1611 (Jňs KĮ: 125ᵇ); Woÿta Sebestiana Š: stirpeikią 1612 (Jňs KĮ: 141ᵇ); Pagi Sutkuną 1600 (Jňs KĮ: 7ᵃ); Woÿta Kotlarza Š: sut-kuną 1609 (Jňs KĮ: 110ᵃ); Woÿta Augustina Š: swirplig 1610 (Jňs KĮ: 123ᵇ); Woÿta Sebestiana Šiota Sžilmią 1611 (Jňs KĮ: 129ᵃ); Aduo: Szapnag. Pagi Sztapakią 1601 (Jňs KĮ: 24ᵇ); W: Bi-woinia Š: Stapakią 1611 (Jňs KĮ: 134ᵃ); Š: shuostikią 1612 (Jňs KĮ: 135ᵃ); Woita Dwila Š: sluofikią 1600 (Jňs KĮ: 143ᵃ); Woÿta Paupera Š: Taurakią 1610 (Jňs KĮ: 123ᵇ); Woÿta Melwidsia 169 Eftersom stavningen av ordslutet varierar är det inte helt klart hur ordslutet ska läsas i de fall då den sista bokstaven är -ą eller -ų. Om dessa bokstäver återger litauisk dialektal [a(.)], är litauiska genitivformer i singular möjliga. När man utreder litauiska former av oikonymers olika kasus måste man också ta hänsyn till motsvarande litauiska former av antroponymer och deras stavning i samma källa. I Joniškis KĮ finns tre otvetydigt klara fall där en oikonymform skriven med -a bör betraktas som litauisk, eftersom antroponymens och oikonymens genitivformer i singular sammanfaller i samma notering64: Aduocat: Balciuna Filius. Balcius Battuszkaitys Pat: Matulis Wiluns cum Eluta Bariuna Pagi bariuna 1600 (Jnš KĮ: 13b). Samma dag döptes i byn Jwoszkia av advokaten Stafula Benuraicia, Marta Gryciaus vzwalinaičia och Gendrutė, dotter, från dopfunten av faddrarna Mikaloium 3b/4 Rymkunum och Kazziutam Mikatoiaus Jwoszkia, båda från samma by, såsom barn. 1599 (Jnš KĮ: 3b/4a). I dessa noteringar är oikonymernas och antroponymens former identiska: cum Eluta Bariu- na Pagi bariuna – dvs. ”med Eliulė Bariūnas (dial. *El'ula Bar'ūna) från byn Bariūnas (dial. *Bar'ūna)”, villæ Jwoszkia... Kazziutam Mikatoiaus Jwoszkia... – ”dvs. byn Ivoškis (dial. *Ivoš'k'a)... Mikalojaus Ivoškis (dial. *Ivoš'k'a)”. Att detta kan vara litauisk genitiv i singular framgår av följande antroponymformer: Aduocat: Balciuna, Aduocat: Stafula Benuraicia, Marta Gryciaus vzwalinai- cia. I ytterligare ett fall har vi också en otvetydig genitivform i singular: Samma dag döpte advokaten i byn Wiluicia Mikucia Dwithycia Jurgia från dopfunten Augustinum Jonela Bartoszaycia och Agnieszka, dotter till Grycus Buczkaytis Balcius Norwidaitis, samt Zaputa, dotter till Jonela Zaf[s]ajcia, alla från samma by, såsom barn. 1599 (Jnš KĮ: 4b). I fallet Wiluicia Mikucia villæ *Vilučio mikučio (dial. *V'iluič'a M'ikuč'a) är detta en persons genitiv (en binär benämning). Här rör det sig sannolikt inte om en egentlig oikonym, utan om ett personnamn som ännu inte blivit en oikonym. Detta fall visar själva början på namngivningsprocessen (onymiseringen). Å andra sidan kan byn ha haft ett namn (liknande eller annat), men i noteringen ha benämnts efter en person. Pagi bariuna, vil- Š: Titaičia 1609 (Jnš KĮ: 111b); Woyta Jurgiela Š: Trumpaicia 1609 (Jnš KĮ: 115a); Woita Biwoinia Š: Tubiuna 1609 (Jnš KĮ: 112b); Aduo. Balciuna... pagi uſtupia 1600 (Jnš KĮ: 14b); Aduo: Budrayc.... Pagi Waydminig 1600 (Jnš KĮ: 17a); Woÿta Dwila Š: Waidminia 1609 (Jnš KĮ: 111b); Pagi Vaguna 1604 (Jnš KĮ: 54b); Woÿta Balciuna S Waiſnora 1610 (Jnš KĮ: 121b); Woÿta Kimÿ Šiota Wanaga 1609 (Jnš KĮ: 113a); Ad Jurdas... Pagi Wiknora 1600 (Jnš KĮ: 8a); W: Benoraicia Š: Wetnora 1612 (Jnš KĮ: 140b); Woÿta Jurgiela Š werbuszaicia 1612 (Jnš KĮ: 143b); Woita Ambroſa Š: 3adwainia 1609 (Jnš KĮ: 111a); Woÿtata (klaida, turi būti Woÿta) Biwoinia Š: 3elcia 1611 (Jnš KĮ: 126a); Woÿta Šebestiana Š: 3mirkla 1609 (Jnš KĮ: 111b) och många andra. 64 I exemplen är de litauiska genitivformerna i singular av antroponymer understrukna. 170 la Jwoszkia, ortnamn av personnamnsursprung, visar också att namnen på dessa specifika platser är sena, eftersom de står i singular. Men i dessa fall kan namnet, skrivet i genitivform, redan betraktas som ett egentligt ortnamn; jfr. fler ortnamn i maskulinum singular (se s. 161, 163–164, 166). Det verkar som om ortnamnens litauiska genitivformer singular mycket väl kan förekomma i de fall där ordföljden i frasen kastas om till följd av litauiskans ordföljd (som i det tidigare diskuterade fallet Wituicia Mikucia ville), där ortnamnet förekommer, till exempel: de Giteno Villa 1679 (Rgv KĮ I: 46b) = motsvarande *Git'ėna (gen. sg.), jfr. Gitėnai Miežiškiai, Pn; ex kuteno pago 1613 (Mrk KĮ: 79a) = *Kūteno (gen. sg.), nuvarande Kūtiškės Alovė Al osv. En sådan litauisk genitivform singular är möjlig på grund av litauisk ordföljd. Jfr. också fallet Walunu ville 1599 (Jnš KĮ: 4a) = *Valiūnų kaimo, Valiūnai Buivydžiai, Pociūnai Jnš. Att Joniškis kyrkoböcker en litauisk genitivform singular av ett ortnamn kan förekomma i flera fall framgår av motsvarande personnamnsformer som skrivits i detta kasus. Sådana ortnamnsformer som Pagi Kipsčią 1600 (Jnš KĮ: 8b), Pagi Sargą 1601 (Jnš KĮ: 21b), Pagi Sztapakią 1601 (Jnš KĮ: 24b), Pagi Skribakią 1601 (Jnš KĮ: 24b) och många andra, särskilt de som förekommer i latinska anteckningar, skulle kanske kunna betraktas som litauiska, eftersom deras litauiska karaktär tycks styrkas av andra uppgifter i den aktuella källan. Man bör dock lägga märke till att ändelserna på personnamn skrivna i genitiv singular i nästan alla fall (undantagen är sällsynta) återges med bokstaven -a (Jurgaitia, Jwoszkia, Szetona, Staniula Kuisaicia, Jonula Petroszaicia, Jona Barthuszaycia osv.) och mer sällan med andra bokstäver (-ą, -ę, -ą). Författaren har inte excerperat alla personnamn ur Joniškis kyrkoböcker, så det är svårt att säga hur många fall det totalt finns där personnamn i genitiv singular skrivs med -ą, ę, ą eller liknande. I de observerade fallen skrivs Gedžią, Matetę (= motsvarande *G'edž'a, *Mat'el'a): Aduo: Staſjula Pagi Gaſciunu Fil. Anna Stephani Mixaytis Pat: Thomas Mikatoiūns cum Baniuta Gedžią 1601 (Jnš KĮ: 20b). Aduo: Beynoraitis, Pagi Eiktaycia. Fil: Magdalena Matetę Kuraitis Pat: Laurentius Stanaytis cum Jedwiga Jonufzaytis 1601 (Jnš KĮ: 20a). Detta visar att nasala bokstäver och bokstäver med streck kan ha betecknat långa vokaler. Men i genitiv singular skrivs personnamn nästan alltid med bokstaven -a, medan ortnamn vars kasus skulle kunna vara detsamma oftast skrivs med -ą och mycket mer sällan med -ą eller -a (se exemplen i not 63). Det är därför inte helt klart om man kan anta att de olika stavningarna i ordslut återger samma ljud (eller ljud), jfr. om -ą, -ą i fallen Pagi Kipsčią 1600 (Jnš KĮ: 8b), Pagi Sargą 1601 (Jnš KĮ: 21b), Pagi Sztapakią 1601 (Jnš KĮ: 24b) ska läsas på samma sätt som -a i fallen Jurgaitia, Jwoszkia, Szetona osv. Lägg märke till att ortnamn skrivna med bokstaven -ą också förekommer i Plungės kyrkoböcker (KĮ, JĮ; 1615–1660), till exempel ex Kapstatą 1628 (Pln KĮ: 51a), men det är inte helt klart- 171 hur -ą ska tolkas. Vissa exempel visar att bokstäverna -ą, -ą i liknande fall kan ha betecknat litauiska [-a], till exempel de Witkafodas 1639 (Pln KĮ: 135ᵇ) = motsvarande *Vilka sodos. Det verkar som om former av både ortnamn och personnamn i Joniškis kyrkoböcker, som formellt skrivs med -ą, -ę, -ą, ę i ordslut, skulle kunna stå i genitiv singular, men inte i alla fall. När liknande former används tillsammans med polska generiska beteckningar, till exempel ordet sioto, är det tveksamt om de kan betraktas som litauiska: Š: Mietaicia 1609 (Jnš KĮ: 114ᵇ), Š: staniulą 1610 (Jnš KĮ: 115ᵃ), Šiota Jakiskiją 1612 (Jnš KĮ: 135ᵃ) osv. Ortnamnsformerna i Joniškis kyrkoböcker som skrivs med -ą, -ę, -ą, ę i ordslut är alltså inte helt klara och bör undersökas vidare. Former som formellt inte skiljer sig från sådana som Pagi Baltkaicia, liksom många andra former i kyrkoböcker som slutar på -(i)a (med undantag för de diskuterade fallen där den litauiska ordföljden förekommer i en latinsk fras), bör inte betraktas som litauiska, eftersom källmaterialet inte stöder deras litauiska karaktär. I fallen de Katnaberza 1724 (Dt KĮ: 199ᵇ), de Maciana 1724 (Dt KĮ: 200ᵃ), de Daržinia 1770 (Dgl KĮ III: 37ᵇ), de Gornia 1771 (Dgl KĮ III: 43ᵃ), de villa Narwidzia 1775 (Dgl KĮ III: 53ᵃ), de villa Szyrwidzia 1775 (Dgl KĮ III: 54ᵇ), de Pumpucia 1770 (Vdn KĮ II: 16ᵃ), de Sauginia 1771 (Vdn KĮ II: 17ᵇ), de Villa Kaironia 1771 (Vdn KĮ II: 18ᵃ) Szlawanta 1807 (NO: 2a) Įngavangis, Obszruta 1807 (NO: 2a) Įngavangis osv. olika litauiska ortnamnsändelser har slaviserats. de Miliaus 1684 (Mlt KĮ I: 9ᵃ) = *Miliaus, nuvarande Miliai Mindūnai Mlt. Singular lokativ I icke-litauiska källor förekommer singular lokativ av Litauen endast en gång: Wilniuja 1893 (SG XIII: 492) = *Vilniuje, Vilnius. Som redan diskuterats uppstod denna form eftersom de icke-litauiska redaktörerna av publikationen inte kände till nominativformen för denna oikonym. I kyrkboken från Katyčiai förekommer även oikonymer skrivna i singular lokativ. I början av 1900-talet var de aktuella oikonymerna plurala. Man kan anta att det sannolikt fanns en dialektal plural nominativform *Meišlauk'e ”Meišlaukiai”, vilken kan ha uppfattats som en feminin singular nominativform *Meišlaukė av en representant för en annan dialekt eller av en icke-litauisk skrivare (präst). Därför kan sådana konstgjorda former ha uppstått, såsom *Meišlaukėje *Uostiškėje, *Šilgalėje (sing. lok.): Meišzlaukė-je 1669 (Fenzlau: 122), jfr nutida Meišlaukiai, Usėnai Šlu, Ustjiskėje 1669 (Fenzlau: 122), jfr Uostiškiai, Katyčiai Šlu, Szilgalleje 1669 (Fenzlau: 122), jfr nutida Šilgalai, Pagėgiai, Rukai, Stoniškiai m.fl. Det är svårt att tro att dessa oikonymer på 1600-talet bara skulle ha varit singulara, men på 1900-talet endast plurala. 172 Plural nominativ Många pluralformer i nominativ förekommer i Lill-Litauen (detta beror på källornas karaktär – inte kyrkböcker), på kartor, i förteckningar och handböcker; något fler finns i kyrkböckerna från Bálninkai, Klóvainiai, Lińkmenys, Linkuvõs, Salantai, Utenõs och Vidėniškiai. Plural nominativformer de Akriemiev 1739 (Lkm KĮ I: 10⁶ᵇ) = Akrìemiai Kazitiškis Ign; Alsintisžkey 1807 (NO: 1) = *Alsintiškiai Serėdžius; Andruschey 1590 (Pėteraitis: 51) = Andrušai || Endrušai Dárkiemis, Žabynai; de Antamakėy 1691 (Vdn KĮ III: 50ᵇ) = Antãmakiai Bálninkai Mlt; Asmucžey 1807 (NO: 2) = *Asmūčiai Šakiai; de loco Ažūfiley 1754 (Blnk KĮ II: 17ᵃ), de loco azuzyley 1754 (Blnk KĮ II: 15ᵃ) = Ažūšiliai Vidėniškiai Mlt; Azutrakiey 1743 (Lkm KĮ II: 14ᵇ) = *Ažūtrakiai Lińkmenys Ign; de Bernatjžkiey 1743 (Lkm KĮ II: 16ᵃ) = dial. *B'er.na.t'iš'-k'ai, nutida Bernótiškis Tauragnai Ut; Bredzey 1807 (NO: 2) = Briedžiai Šakiai; Buley 1807 (NO: 2) = *Buliai Liepalótai (Lukšiai Šk); Buszkępeley 1807 (NO: 2) = *Buškelpeliai Šakiai; de Dayniey 1743 (Lkm KĮ II: 14ᵃ) = Dainiai Žuikos Ign; de Dienawagiey 1777 (Vdn KĮ II: 67ᵇ) = Dienavagiai Giedraičiai, Žalvariai Mlt; Daney 1807 (NO: 1) = *Daniai Serėdžius; Zulkiney 1584 (Pėteraitis: 95) = Čiūlkiniai Gumbinė, Nybudžiai, Gerviškėnai; de Vila Daubarjžkiey 1691 (Vdn KĮ III: 50ᵃ), de Vila Dawbarjžkiey 1691 (Vdn KĮ III: 50ᵃ) = *Daubariškiai Vidėniškiai Mlt; de Daugelisżkiey 1740 (Lkm JĮ II: 1ᵇ) = *Daugelìškiai, nutida Daugelìškis Ign; Degelgirey 1584 (Pėteraitis: 100) = *Degelgiriaì, senare Deglagiriaì || Raubai Dárkiemis, Balėtai; Dirsey 1807 (NO: 2) = Dirsiai Liepalótai (nutida Lukšiai Šk); de Gayweniey 1742 (Lkm KĮ II: 12ᵃ) = Gaivėniai Saldūtiškis Ut; Graszɡirey 1584 (Pėteraitis: 142) = *Gražgiriai (?), senare Grisgiriai Dárkiemis, Žabynai; de Vila Grodziey 1691 (Vdn KĮ III: 50ᵇ) = Grúodžiai Paąžuoliai Mlt; Kalwey 1807 (NO: 1) = Kálviai Veliuona Jrb; Kalwey 1807 (NO: 2a) = Kálviai Vėveriai (nutida Ašmintà Prn); Klewiney 1807 (NO: 2) = Kleviniai Liepalótai (nutida Lukšiai Šk); Kreiwey 1807 (NO: 1) = Kreiviai Liepalótai (nutida Kriūkai Šk); Kruckey 1584 (Pėteraitis: 201) = Krukai Dárkiemis, Klišiai; Kubiley 1584 (Pėteraitis: 201) = Kubìlėliai || Juodeliai Galdãpė; Kujey 1807 (NO: 2) = Kūjai Meistai (nutida Kazlų Rūdà Mrj); ex villa Kuley 1639 (Slnt KĮ: 60ᵃ), de kuley 1639 (Slnt KĮ: 64ᵃ) = Kuliaì Kuliai Pln; Kumpupey 1807 (NO: 2) = Kumpupiai Šakiai; Pagi Mickey 1597 (Pėteraitis: 246) = Mikiai || Mekai Stãlupėnai, Bildviečiai; de loco Miley 1733 (Aln KĮ IV: 1ᵃ) = Miliai Mindūnai Mlt; de Nameykszcey 1765 (Ut JĮ I: 44ᵃ) = *Nameikščiai, nutida Nemeikščiai Mockėnai Ut; de Naszteikiey 1784 (Dgl KĮ III: 86ᵃ) = dial. *Našlaik'ai, nutida. 173 Našloniškis Spitrėnai Ut; Ratkemey 1584 (Pėteraitis: 322) = *Radkiemiai, Ra-dokiemiai Dārkiemis, Žabynai, Balupenai; Ratadelej 1539 (Pėteraitis: 321) = *Ratadāliai Pilkalnis, Kusai; de Jeliskziey 1741 (Lkm KĮ II: 4a) = *Seliškiai, Seliškės Saldutiškis Ut; ex uilla Jeleney dicta 1639 (Slnt KĮ: 60b) = Selėniai Sateikiai Pln; ex friebalėy65 1643 (Pln KĮ: 161b) = *Šrėbaliai Plungė; Schepetzei 1584 (Pėteraitis: 384) = Šepečiai Išrutis, Didlaukiai, Žvirbliai; Szaulei andra hälften av 1800-talet (ED: 40) = Šiauliai stad Šl; de villa Įzytaykey 1776 (Dgl KĮ III: 61b) = dial. *Š'ilai'kai, nutida Šileikiškės Mągučiai Zr; Szylgaley 1807 (NO: 2) = Šilga-liai Šakiai; de villa Šiožiniew 1782 (Dgl KĮ III: 84b) = Šiožiniai Daūgailiai Ut; Schuppinej 1557, Schuppeney, årtal ej angivet, (Pėteraitis: 397) = Šupiniai || Šiupiniai Ragainė, Kraūpiškas, Girėnai; de Villa Tareyley 1737 (Aln KĮ IV: 11a) = Tarailiai Suginčiai Mlt; Teipeney 1807 (NO: 2a) = *Taipenai, *Teipenai (?) Ūdrija Al; Telszei 1854 (ED: 2) = Telšiai stad Tl; de villa uziemiszkey 1741 (Dgl KĮ III: 88b), de villa Uziemizkey 1785 (Dgl KĮ III: 88b) = *užėmiškiai (?), nutida Užėniškės Baibiai Zr; Ussescherey 1590 (Pėteraitis: 423) = Užėžeriai Galdapė, Dūbininkai, Ežergaliai; de Warkaley 1689 (Vdn KĮ III: 39a) = *Varkaliai Vidėniškiai Mlt; Warneteckey 1591 (Pėteraitis: 218) = *Varnatekiai, senare Laukiai || Vainotai Stalūpenai, Bildviečiai; de Wieteykiey 1689 (Ant KĮ: 16b) = Veleikiai Antālieptė Zr; de Wijeykiew 1760 (Ut JĮ I: 36b) = Vijeikiai Mockėnai Ut; de Wyjkintay 1643 (Pln KĮ: 161b) = *Viskintai Plungė m.fl. ex uilla Bajdotay 1639 (Slnt KĮ: 60b) = Baidotai Notėnai Skd; de Garbunay 1740 (Lkm JĮ II: 2a) = Garbūnai Žuikos Ign; Goczukay 1807 (NO: 2) = *Goči(u)kai Šakiai; Jessai 1590 (Pėteraitis: 154) = Jasai Išrutis; Krikschtenay 1577 (Pėteraitis: 199) = Krikštenai Dārkiemis, Žabynai; Kurszenai 1854 (ED: 32) = Kuršėnai stad.; de Mielnikay 1761 (Ktk KĮ N: 49a) = i folkspråket Mel-nikai, officiellt Melninkai Suginčiai Mlt; de villa... mamenay 1769 (Ut JĮ: 50a) = dial. *Ma.m'enai, nutida Momėnai Kūk­tiškės Ut; de Loco Motenay 1709 (Dt KĮ: 141b) = *Motėnai Dotnuva Kdn; de Pikczunay 1691 (Vdn KĮ III: 50b) = Pik-čiūnai Vidėniškiai Mlt; de Pikcunay 1776 (Dgl KĮ III: 61b) = Pikčiūnai Daūgailiai Ut; de villa Radziunay 1782 (Dgl KĮ III: 84b) = Radžiūnai Spitrėnai Ut; Rokay 1807 (NO: 2a) = Rokai Kn; Sodenay 1584 (Pėteraitis: 363) = *Sodėnai, senare Sōdarai Dārkiemis, Žabynai; de Villa Spitrenay 1707 (Dgl JĮ II: 216a) = Spitrėnai Spitrėnai Ut; Jtraupay 1642 (Pln JĮ: 222a) = *Straupai Plungė; Twerai porokvije 1854 (ED: 5) = Tvėrai Pln; de Wyjkintay 1638 (Pln KĮ: 161b) = *Viskintai Plungė; de villa Wytkienay 1769 (Ut JĮ: 50a) = *Vitkenai, jfr nutida Vitkūnai Pakalniai Ut; de Vila Zwinенay 1691 (Vdn KĮ III: 50b) = Žvynėnai Želva Ukm; de Zlybinay 1642 (Pln JĮ: 221b) = Žlibinai Žlibinai Pln m.fl. 65Punkten ovanför bokstaven ė kan vara en tillfällig bläckfläck. 174 Fall där plural nominativändelsen [-ai] återges med bokstäverna -(i)ei: Ackmeninei 1564 (Peteraitis: 47) = Akmenynai ‖ Akmenyne Stālupeņai, Pilupeņai; Meystey 1807 (NO: 2) = Meištai Meištai (nuvarande Būblėliai Šk); Mielkintey 1584 (Peteraitis: 53, 250) = Mielkintai ‖ Antrudupėnai Stālupeņai, Enciūnai; Starkey 1807 (NO: 2) = Starkai Šakiai (nuvarande Sintautai Šk); de Villa Wanagiew 1734 (Aln KĮ IV: 3ᵃ) = *Vanagai Kurkliai An; Witkey 1584 (Peteraitis: 444) = *Vitkai (?), Vidkampiai Stālupeņai, Katniavà, Jenkutkampiai, Tučiai och andra. I Žemaitijas källor – kyrkornas och distriktens domstolsböcker – finns det många fall där de nedtecknade formerna är dialektala plural nominativformer: frånBrukale 1658 (Krž KĮ: 28ᵃ) = gård. *Brukal'e, Brukaliai Krāžiai Klm; från Dylpłże 1616 (Pln KĮ: 2ᵃ), från Dilpße 1629 (Pln KĮ: 56ᵇ) = gård. *D'il'p'š'e, Dilbšiai Paukštakiai Pln; från Giedminale 1671 (Krž KĮ: 214ᵃ) = gård. *G'ed'm'inal'e, nuv. Gedminiai Krāžiai Klm; Kancyde 1585 (Spruogis: 127) = gård. *Kapsu'd'e, Kapsūdžiai Gandiṅgos vls. (nuvarande Žlibinai Pln); från Kaupale 1657 (Krž KĮ: 6ᵃ) = gård. *Kaupal'e, nuv. Kaupai Krāžiai Klm; från Kumzayte 1636 (Pln KĮ: 104ᵃ), från Komzaite 1629 (Pln KĮ: 56ᵇ) = gård. *Komžait'e, Kumžaičiai Kuliai Pln; från kule 1632 (Pln KĮ: 75ᵃ) = gård. *Kul'e, Kuliai Kuliai Pln; från Lipgire 1629 (Pln KĮ: 55ᵃ) = gård. *L'įp'g'ir'e, från liepgiere 1633 (Pln KĮ: 87ᵃ) = gård. *L'en'g'er'e, Liep̆g iriai Šateikiai Pln; från liplaukale 1636 (Pln KĮ: 105ᵃ) = gård. *L'iplaukale, jfr. *Lieplaukalai Plūngė; från moncže 1618 (Pln KĮ: 5ᵇ) = gård. *Monč'e, Mančiai Grūšlaukė Krtn; från Māzunale 1659 (Krž KĮ: 48ᵇ) = gård. *Mažunal'e, nuv. Mažūnai Kelmė Klm; från Narwayße 1616 (Pln KĮ: 1ᵇ), från Norwaiße 1628 (Pln KĮ: 44ᵇ), från Norwaysze 1636 (Pln KĮ: 104ᵇ) = gård. *Narvaiš'e, *Norvaiš'e, Narvaišiai Šateikiai Pln; Пельдайме 1590 (Spruogis: 226) = gård. *P'eldait'e Gandiṅgos vls., jfr. Peldžiai Kiaunoriai Klm; från Pago Rapsaite 1633 (Pln KĮ: 84ᵃ) = gård. *Rapšait'e, Rapšāičiai Stalgėnai Pln; från Rezgale 1658 (Krž KĮ: 23ᵇ) = gård. *R'iezgal'e, Rezgaliai Krāžiai Klm; Сипаӯме 1589 (Spruogis: 290) = gård. *S'irait'e, Sirāičiai Kiaunoriai Klm eller Gadūnāvas Tl; från Jrebale 1616 (Pln KĮ: 2ᵇ), från byn Srebale 1632 (Pln KĮ: 78ᵇ) = gård. *S'r'iebal'e Plūngė; från Stanele 1629 (Pln KĮ: 57ᵇ) = gård. *Stan'el'e, Stanėliai Pln; Стипбаӯме 1598 (Spruogis: 300) = gård. *s't'irbait'e, från Stirbate 1636 (Pln KĮ: 105ᵃ) = gård. *S't'irbat'e, Stirbāičiai Plāteliai Pln; från Tabale 1660 (Krž KĮ: 71ᵇ) = gård. *Tabal'e, Tabaliai Pākražantis Klm; Варнаӯме 1590 (Spruogis: 36) = gård. *Varnaīt'e, Varnāičiai Žarėnų vls. (nuvarande Mėdingenai Pln); Жадейкайме 1595 (Spruogis: 112) = gård. *Žad'eikait'e, nuv. Žadeikiai Pādievytis Šll; från Žebre 1664 (Krž KĮ: 117ᵃ) = gård. *Ž'eb'r'e, Žėbriai Kelmė Klm m.fl. de Kumzaycia 1636 (Pln KĮ: 104ᵇ) = dial. *Kumžaič'a, Kumžāičiai Kuliai Pln; de Rapszaycia 1636 (Pln KĮ: 105ᵃ) = dial. *Rapšaič'a, Rapšāičiai Stalgėnai Pln och andra. 175 Diedey 1584 (Pėteraitis: 99) = dial. *D'ed'ei, Dėdžiai, Galdāpė, Tolminkiemis; Kalniučė kalnas Erškėčėi slutet av 1500-talet (Spruogis: 126) = dial. *Kal'n'ič'ė kalnas Eršk'ėt'ei, äldre form *Kalnyčio kalnas Erškėčiai i byn Treigiai i Šiauduvos distrikt (nuvarande Laukuva Šil); de Kaczeytey 1638 (Pln KĮ: 161ᵇ) = dial. *Kač'ait'ei, Kačičiai Žalgiris Ktrn; de Kapsudey 1638 (Pln KĮ: 163ᵇ) = dial. *Kapsud'ei, Kapsudžiai Žlibinai Pln; de Klepsztey 1638 (Pln KĮ: 162ᵇ) = dial. *K'l'ep'š't'ei, Klipščiai Sendvaris Klp; de Moſtaytey 1638 (Pln KĮ: 162ᵇ) = dial. *Mostait'ei, Mostáičiai Lapiai Klp; de Pamiedey 1634 (Pln KĮ: 102ᵇ) = dial. *Pam'ed'ei, äldre form *Pamedžiai Plungė och andra. Fall med plural nominativändelsen -ys: Eigietonis 1898 (Anonim: 38) = Eigel onys Butrimónys (nuvarande Pivašiūnai och Jurgeliónys Al); Wiežonis 1898 (Anonim: 35) = Vėžionys Alovė (nuvarande Daugai Al) och andra. Källorna innehåller bara ett fåtal feminina plural nominativformer: de Kukuliszkies 1740 (Lkm KĮ I: 110ᵃ) = dial. *Kukut'išk'e.s, Kukt iškės Ut; Užkarklinies 1854 (ED: 36) = *Užkarklynės Užventis Klm; de Wesalkiszkęb 1678 (Lnkv KĮ: 18ᵃ) = dial. *V'esal'k'išk'es, nuv. Vesėlkiškiai Linkuvà Pkr och andra. Norgieliszkias 1898 (Anonim: 38) = Norgeliškės Butrimónys (nuvarande Punià Al); de Villa Vefelkiskas ca 1711 (Lnkv KĮ: 4ᵇ) = dial. *V'esel'k'iškas, nuv. Vesélkiškiai Linkuvà Pkr och andra. I icke-litauiska historiska källor är det svårt att skilja mellan plural nominativ- och singular genitivformer, se s. 167–168. Plural genitivformer Pluralgenitivformer skrivs genomgående i Joniškis och Molėtai kyrkoböcker (omkring 350 olika oikonymer). Sådana förekommer i kyrkoböckerna från Alantà, Daugailiai, Klovainiai, Linkmenys, Linkuva, Raguva, Utena, Vidėniškiai m.fl. Några sådana former har också påträffats på kartan över Nya Ostpreussen (1808). Pluralgenitivformer från Antapunciu 1692 (Mlt KĮ I: 45ᵃ) = *Antapūnčių Molėtai; från Eydeciu 1682 (Mlt KĮ I: 1ᵃ) = *Ediečių, nuv. Aidiečiai Čiulėnai Mlt; från Eygiahu 1683 (Mlt JĮ II: 3ᵃ), från Eygietu 1687 (Mlt JĮ II: 7ᵃ) = *Eig'e.lu, nuv. Aigelai Čiulėnai Mlt; från Eysietu 1689 (Mlt JĮ II: 5ᵇ) = *Eisetų Molėtai; från Akmeniu 1683 (Mlt KĮ I: 7ᵃ) = *Akmenių, Akmeniai Čiulėnai Mlt; från Vndrey kieniu 1683 (Mlt KĮ I: 5ᵇ) = dialektalt *Un'd'r'eik'ėnu, Andreykieniu 1827 (Ktk KĮ VIII: 5ᵃ) = *Andreikėnų, Andreikėnai Kūktiškės Ut; från auxtkatniu 1715 (Dt KĮ: 166ᵃ) = *Aukštkalnių Dotnuvà Kdn; från Eyuiciu 1683 (Mlt KĮ I: 3ᵇ) = *Eivilčių, nuv. Avilčiai Alantà Mlt; 176 från Awizieniu 1769 (Ut JĮ I: 50ᵃ) = *Avižienių, Avižėniai Taurāgnai Ut; från Aza-ru 1683 (Mlt KĮ I: 4ᵃ) = dialektalt *Ažaru, jfr. *Ežeru, Ežerai Molėtai; från Azubelu 1684 (Mlt KĮ I: 9ᵃ) = *Ažubalių, Ažūbaliai Molėtai; från Baliszku 1672 (Klov KĮ III: 61ᵇ) = *Bališkių, Bališkiai Rozalimas Pkr; från Bolszyszkiu 1672 (Klov KĮ III: 88ᵃ) = *Balsiškių, från Balgu 1677 (Lnkv JĮ: 21ᵃ) = *Balsių, nuv. Balsiai Klōvai-niai Pkr; från Bernataiciu 1618 (Pln JĮ: 178ᵃ) = *Bernataičiu Plungė; upptecknat Berženu 1600 (Jnš KĮ: 10ᵃ), upptecknat Berženiu 1604 (Jnš KĮ: 55ᵃ) = *Beržėnų, Bėržėnai Rūdiškiai Jnš; från Villa Beržensku 1711 (Dt KĮ: 145ᵃ) = *Beržinskų Dotnuvā Kdn; Czerpoku 1807 (NO: 2) = *Čerpokų Liepalōtai (nuvarande Lukšiai Šk); från Dauciunu 1685 (Mlt KĮ I: 13ᵇ), Dowciunu 1684 (Mlt KĮ I: 7ᵇ), Dowczu-nu 1689 (Mlt JĮ II: 10ᵃ) = *Daučiūnų Molėtai; upptecknat Daugataiciu 1600 (Jnš KĮ: 16ᵃ) = *Daugalaicių, Daūgalaičiai Stupurai Jnš; upptecknat Daugielu 1603 (Jnš KĮ: 45ᵇ), Š: Daugieliu 1610 (Jnš KĮ: 119ᵇ), Sioto Daugielu 1613 (Jnš KĮ: 155ᵃ) = *Daugelių, Daugėliai Kužiai Šl eller Daugėlaičiai Meškuičiai Šl; från Degiesiu 1676 (Lnkv KĮ: 69ᵇ) = *Degėsių, Degėsiai Gūostagalis Pkr; upptecknat Donilu 1600 (Jnš KĮ: 14ᵇ), S. Donilu 1616 (Jnš KĮ: 192ᵃ) = *Donylių, Donýliai Skaistgirys Jnš; de uilla Dauidu ~1711 (Lnkv KĮ: 4ᵇ) = *Davydų, nuv. Dovydai Gružiai Ps; upptecknat Drabayciu 1600 (Jnš KĮ: 17ᵇ) = *Drabaičių Joniškis; upptecknat Drąsutaičiu 1600 (Jnš KĮ: 12ᵃ), Siota Drasutaičiu 1613 (Jnš KĮ: 146ᵃ) = *Drąsutaičių, Drąsutāičiai Satkūnai Jnš; Š. Drasuciu 1615 (Jnš KĮ: 172ᵇ) = *Drasučių, jfr. Drąsučiai Kuršėnai Šl; Sioto Draseiku 1613 (Jnš KĮ: 153ᵇ) = *Drąseikių, Drąseikiai Buivydžiai Jnš; upptecknat Gajciunu 1599 (Jnš KĮ: 6ᵃ) = *Gasčiūnų, Gasčiūnai Stupurai Jnš; Gribu 1807 (NO: 1) = *Grybų Kaūnas; z grudziu 1683 (Vdn KĮ III: 5ᵇ), från Grodziu 1692 (Mlt KĮ I: 44ᵇ), från Grodziu 1777 (Vdn KĮ II: 69ᵇ) = *Gruodžių, Gruōdžiai Paažuōliai Mlt; Janiszkelių eller Janiszkių porakvie 1854 (eller senare, andra hälften av XIX århundradet) (ED: 105) = dialektalt *Jan'išk'el'u, *Jan'išk'u, nuv. Joniškėlis Ps; från villa Juszkayciu 1599 (Jnš KĮ: 3ᵃ) = *Juškaičių, Juškāičiai Juodeikiai Jnš; De komzayciu 1631 (Pln KĮ: 73ᵃ) = dialektalt *Komžaič'u, Kumžāičiai Kuliai Pln; från kulu 1637 (Slnt KĮ: 40ᵃ) = *Kulių, Kuliai Kuliai Pln; från Leplaw-kalu 1635 (Pln KĮ: 103ᵃ) = *Lieplaukalių Plungė; från Lukosławkiu 1643 (Pln KĮ: 156ᵇ) = *Lukoslaukių Plungė; från... Mazielu 1599 (Jnš KĮ: 1ᵃ) = *Maželių, Maželiai Juodeikiai Jnš; från Mazrimu 1636 (Pln KĮ: 105ᵃ) = *Mažrimų Plungė; Mitzkowietzu 1584 (Pėteraitis: 249) = *Mickoviečių, jfr. Mickavičiai ||Žaibai, Puodžiūnai; från neſukuciu 1643 (Pln KĮ: 159ᵃ) = dialektalt *N'ešuk'č'u, Nešu-kuōčiai Paukštakiai Pln; De petrafayčiu 1631 (Pln KĮ: 73ᵃ) = *Petrašaičių Plungė; ex pago puskarayčiu 1631 (Pln KĮ: 73ᵃ) = *Puškaraičių Plungė; De pur-wayčiu 1631 (Pln KĮ: 74ᵃ) = *Purvaičių, Purvāičiai Žlibinai Pln; ex pago Rapšayciu 1631 (Pln KĮ: 68ᵃ) = *Rapšaičių, Rapšāičiai Stalgėnai Pln; från feray-ciu 1631 (Pln KĮ: 71ᵃ) = *Šeraičių Plungė; från Radziunu 1682 (Mlt JĮ II: 2ᵇ), ij Radziunu 1702 (Dgl JĮ II: 88ᵃ), iz Radziunu 1702 (Dgl JĮ II: 88ᵃ) = *Radžiūnų, 177 Radžiūnai Spitrėnai Ut; Siota Raibių 1614 (Jnš KĮ: 161a) = *Raibių Joniškis; från Rakieciu 1690 (Ant KĮ: 25b) = dialektalt *Rak’eč’u. Antalieptė Zr; upptecknat Ramoszkiu 1601 (Jnš KĮ: 22a) = *Ramoškių, Ramoškiai Skaistgirys Jnš; från pago Repjajciu 1633 (Pln KĮ: 83b), från repbayčių 1631 (Pln KĮ: 71a), från repbayčių 1631 (Pln KĮ: 72a) = *Repšaičių, nuv. Rapšaičiai Stalgėnai Pln; från Rekietajciu 1640 (Slnt KĮ: 70b) = *Reketaičių, jfr. Rekėtė Imbarė Krtn; Sabaczschu 1540 (Pėteraitis: 341) = dialektalt *Saba(i)čių, Sabaičiai Stalupėnai, Miëlkiemis; Šiota Salgeikiu 1609 (Jnš KĮ: 114a) = *Salgeikių Joniškis; från Jakotu 1675 (Lnkv JI: 100a) = *Sakalų, Sakalai Stačiūnai Pkr; från Jangawiļkiu 1679 (Lnkv JI: 12b) = *Sangaviškių Linkuvà Pkr; iz ialenu 1711 (Dt KĮ: 297a) = *Šelėnių Dotnuvà Kdn; från Skroblu 1634 (Pln KĮ: 102b) = *Skroblių, nuv. Skróblis Bubėnai Pln; från Skruzdiėnu 1638 (Pln KĮ: 128a) = *Skruzdenų Plungė; från fukþtybkiu 1619 (Pln JĮ: 179b) = *Šiukštiškių, från Sandwaro Szukxtixkiu 1619 (Pln JĮ: 179b) = *sendvario (dialektalt *sandvaro) Šiukštiškių Plungė; från Wiezelu 1689 (Vdn KĮ III: 39b) = *Vėželių, Vėželiai Luokesa Mlt; från Pažkaniu 1682 (Mlt JĮ I: 1b) = dialektalt *Paška.n’u., från Pažkoniu 1691 (Mlt KĮ I: 42b) = *Paškonių, Paškónys Luokesa Mlt; Telšių pa-rakvije 1854 (ED: 2) = *Telšių, Telšiai; från Vliczeliu 1689 (Mlt JĮ II: 10b), från Vlicieliu 1691 (Mlt KĮ I: 41a), från Vliczelu 1685 (Mlt KĮ I: 12a) = *Ūlyčėlių, Ūlyčėlė Žalvariai Mlt; Usu 1807 (NO: 2) = *Ūsų, Ūsai Šakiai (nuvarande Lukšiai Šk); från Vadoktu 1678 (Rgv KĮ I: 119a) = *Vadoklių, Vadókliai Vadókliai Pn; Villa Waydminiu 1599 (Jnš KĮ: 4a), S: Waidminiu 1613 (Jnš KĮ: 148b) = *Vaidminių, Vaidminiai Skaistgirys Jnš; Willuszu 1807 (NO: 2) = *Viliušių Meištai (nuvarande Viliušiai Jankai Šk); Wirbaszu 1807 (NO: 2a) = *Virbaš(i)ų Kaunas m.fl. Lokativ plural I kyrkboken från Katyčiai (tidigare Klaipėdaområdet) skrivs oikonymer i lokativ plural: Kubs Krauleidys... Krauleidžūfe 1670 (Fenzlau: 124) = *Krauleidžiuose, Krauleidžiai Katyčiai Šlu; Agutte Ullozaite... Ulložūse 1669 Fenzlau: 124) = *Ulozuose, Ulozai Katyčiai Šlu; Tumosas Waidžentaitis... Waidžėnčiųfe 1672 (Fenzlau: 124) = *Vaidžėnčiuose, numera Vaižėnčiai Katyčiai Šlu m.fl. I litauiska källor har lokativ plural noterats endast en gång: de Rakieciosie 1694 (Ant KĮ: 41b) = dial. *Rak’eč’a(.)s’e Antalieptė Zr. Sammansatta oikonymer Fall där en oikonym skrivs med två ord: Ant Escherelle 1539 (Pėteraitis: 92) = *Ant Ežerėlia, *Ant Ežerėlio ‖ Bumbulai, Gumbinė, Nybudžiai; Еймпачъ Вингисъ 1591 (Spruogis: 110) = *Eitros (dial. *Eitras) Vingis dial. 178 vid floden Eitra i Tverai härad, Pln; Parph: Surwilijcensis de Villa Kalnu berze⁶⁶ 1713 (Dt KĮ: 156ᵃ) = *Kalnų Beržė, numera Kalnaberžė; de Kula soda 1634 (Slnt KĮ: 13ᵃ), de Kule soda 1631 (Slnt KĮ: 5ᵇ), de Kule soda 1634 (Slnt KĮ: 15ᵇ) = *Kulio (dial. *Kul’e) soda, de Kulef soda 1640 (Slnt KĮ: 80ᵃ) = *Kulės (dial. *Kul’es) soda Salantāi Krtn; Zascianek Soda Ganikta / Sioto Twirbuty / Woytostwo Zaniemenskie / Wotosc Wielonska 1615 (Inw VI: 24ᵇ) = *Sodo Ganykla Veliuona; de Stalga sodos 1638 (Pln KĮ: 128ᵃ) = *Stalgo (dial. *Stalga) sodos, numera Stalgas Stalgėnai Pln; de Jito sodu⁶⁷ 1616 (Pln KĮ: 2ᵃ) = *Šilo sodų Plungė; ex sito fodos 1625 (Pln KĮ: 35ᵇ), ex syto sodos 1628 (Pln KĮ: 45ᵃ), ex jyto sodos 1628 (Pln KĮ: 45ᵃ), ex silo sodos 1628 (Pln KĮ: 47ᵇ) = *Šilo sodos Plungė; de Szilo Jodos 1639 (Pln KĮ: 135ᵃ), de Sztapia bierzie 1758 (Dt KĮ: 339ᵃ) = *Šlapia Beržė, de Villa fzlapiosos Berzies 1711 (Dt KĮ: 146ᵃ) = *Šlapiosios Beržės, numera Šlapaberžė Dotnuvà Kdn; de Witkafodos 1639 (Pln KĮ: 135ᵇ) = *Vilko (dial. *Vilka) sodos Plungė; de Wayto vlicies 1709 (Ant KĮ II: 104ᵃ) = *Vaito ūlyčios (dial. *u.l’įč’a.s) Antālieptė Zr. Ofta skrivs leden i en sammansatt oikonym ihop: de Kulasoda 1631 (Slnt KĮ: 4ᵇ) = *Kulio (dial. *Kul’e) soda Salantāi Krtn; Liepukalnas 1854 (ED: 3) = *Liepų Kalnas Telšiai; de Preyfafodof 1635 (Pln KĮ: 103ᵃ), de Prejfofodos 1635 (Pln KĮ: 103ᵃ) = *Preišo (dial. *P’r’eiša) sodos Plungė; Michael fzytatyš de Pago Sziłofodof 1636 (Pln KĮ: 103ᵇ), de Pago Sitosodos 1636 (Pln KĮ: 103ᵇ) = *Šilo sodos (gen. sg.) Plungė; De Upeskumpas 1810 (Mlt KĮ X: 32ᵃ) = dial. *U.p’e.s Kumpas, standard form *Upės Kampas Molėtai m.fl. Det verkar som om den andra leden soda i alla fall av sammansatta oikonymer kan betraktas som ett nomenklaturord, jfr varianterna: de Stalga sodos 1638 (Pln KĮ: 128ᵃ) = dial. *Stalga sodos, standardform *Stalgo sodos och de Pago Stalgas 1639 (Pln KĮ: 136ᵃ) = Stalgas (nom. sg.) Pln; ex Stalga 1639 (Pln KĮ: 136ᵇ) = dial. *Stalga (gen. sg.), numera Stalgas Stalgėnai Pln. I vissa fall skrivs nomenklaturordet som betecknar en boplats på litauiska (sodos), i andra fall på latin (Pago). Det finns fler liknande exempel, jfr de fukbtybkiu 1619 (Pln JĮ: 179ᵇ) = *Šiukštiškių och de Sandwaro Szukotxi̇ckiu 1619 (Pln JĮ: 179ᵇ) = *sendvario (dial. *sandvaro) Šiukštiškių i Plungė. Troligen är även de Wayto vlicies 1709 (Ant KĮ II: 104ᵃ) = *Vaito ūlyčios (dial. *u.l’įč’a.s) Antālieptė Zr. ett liknande fall. Sådana sammansatta ortnamn skulle därför sannolikt inte vara genuina. ⁶⁶ Jfr de katnaberze 1694 (Dt KĮ: 9ᵇ). ⁶⁷ Det kan också vara soda. 179 Vissa stavningsdrag hos litauiska former av oikonymer Att diskutera stavningen av litauiska former av oikonymer i icke-litauiska historiska dokument är inte lätt. De har nämligen skrivits ned i texter på olika språk (latin, kanslislaviska, polska och tyska). Stavningen av oikonýmernas former beror på flera faktorer, som vi listar i viktighetsordning: a) vilket språk texten de har skrivits ned i är på, b) inom vilket dialektområde de har skrivits ned, c) om de skrevs av en litauer (en person som kunde litauiska), d) om skrivaren skrev på litauiska eller inte, e) vid vilken typ av kansli (statligt, kyrkligt eller privat) skrivaren arbetade. Detta blottlägger ett antal regelbundenheter som gör det möjligt att förklara många av de aktuella formernas stavningssätt. Den viktigaste aspekten av stavningen av litauiska former av oikonymer som bör diskuteras är sannolikt stavningen av vokaler och diftonger, som varierar avsevärt och skiljer sig från den nuvarande. I flera fall är ordslutets vokalism särskilt problematisk, eftersom ändelsen, som redan nämnts, är det mest utsatta morfemet, och beroende på hur den har skrivits ned kan en viss oikonýmform betraktas som litauisk eller inte. Det är inte heller helt enkelt att diskutera stavningen av vokaler och diftonger, eftersom företeelser från olika dialekter, skriftspråk och främmande språk samt olika stavningstraditioner sammanflätas. Dessa företeelser går inte alltid att skilja åt. Konsonantstavningen medför däremot inga större problem, eftersom konsonanterna betecknas på ungefär samma sätt som i dag, och det finns bara enstaka stavningsfall att diskutera. Översikt över vokalstavningen Den korta vokalen [a] betecknas med bokstaven a: A-ckmen-a 1576 (Pėteraitis: 47) = Akmenà || Akminija Pakalnė; de A-poku 1706 (Ant KĮ II: 88ᵇ) = *Apuokų Antálieptė Zr; Na Žaščian’ A-pidemis / Miasteczko Łabonary / Woytowstwo Łabonarskie 1731 (Inw KZ: 101) = Apýdemis Saldūtiškis Ut; de A-tt-a-d-a-we-nav 1696 (Kp KĮ IX: 37ᵃ) = *Atadavėnai Kupiškis; de A-zub-a-liev 1743 (Lkm KĮ II: 14ᵇ) = *Ažubalial Linkmenys Ign; de B-a-jorale 1638 (Slnt KĮ: 45ᵃ) = Bajorāliai Imbarė Skd; de Br-a-fesiu 1683 (Mlt KĮ I: 5ᵇ) = *Bradesių Molėtai; Bud-a-wietis 1539 (Pėteraitis: 89) = *Būdawietis, senare Būdsedžiai || Butsedžiai Gumbinė, Vałtarkiemis; Ville D-a-gailu 1599 (Jnš KĮ: 3ᵇ) = *Dagailių Joniškis; Daub-a-rrūle 1672 (Fenzlau: 124), jfr Daubarai Pagėgiai Šl; Dubi-nik-a-s 1898 (Anonim: 42) = dial. *Dub in’ikas, nuv. Dubininkas Merkinė (nuvarande Marcinkónys Al); Siota g-a-wenaiciu 1616 (Jnš KĮ: 194ᵃ), jfr Gavėnáičiai Meškuičiai Jnš; de Gud-a-kiemis 1606 (Mrk KĮ I: 14ᵃ) = Gùdakiemis Merkinė Vrn; ex uilla C-a-lauu ~1711–1712 (Lnkv KĮ: 7ᵃ), jfr Kalevai Pakruojis Pkr; de Kriwas-a-lis 1740 (Lkm KĮ I: 110ᵇ) = Krivášalis Linkmenys Ign; Zascianek Kul-nik-a-s... pokoniec rez nad jeziorem Birzulią / Wies KVIAKIE / WŁOSC 180 WORNIENSKA 1662 (ŽV Inv: 120) = *Kulnikas Varniai Tl; Laubensk-a-s 1807 (NO: 2a) = *Liaubenskas Veiveriai; na Zaścianku Lep-a-s-a-ta / Wieś Skietdy / WŁOSC SOŁOCKA 1731 (Inw KZ: 47) = tarm. *Liepasala, jämf. *Liepasalė Šalakas Zr; Zaścianek Lynk-a-daržys 1820 (WDW: 82b) = *Linkadaržis Lavoriškės Viln; de villa Link-a-w-a 1618 (Jnš KĮ: 218b) = *Linkava, nuv. Linkuvà Pkr; de m-a-ne yciu 1694 (1695?) (Dgl JĮ II: 63a), jämf. Manei čiai Sudeikiai Ut; de M-a-teliu 1689 (Mlt KĮ I: 34b), jämf. Matėliai Inturke Mlt; Mežym-a-s / P. SVINCIANENSIS 1744 (Syn: 81) = tarm. *M'e.š'i.mas Švenčionys; de N-a-praley 1696 (Ant KĮ I: 51b) = tarm. *Napral'ai, Naprėliai Žukliškės Zr; Nárág-a-s / P. DUBINCENSIS 1744 (Syn: 48) = tarm. *Na.ragas Dubingiai Mlt; de P-a-berze 1693 (Ant KĮ I: 37a) = Pabėržė Daugailiai Ut; Zaścianek P-a-giris / WIES SKIRPSCIE / WŁOSC OLSIADŽEKA 1662 (ŽV Inv: 119) = *Pagirys Alsėdžiai Pln; na zascianku Szczurys y P-a-kalnis / Wies Rubikaicie / Włość Szeszolska 1731 (Inw KZ: 154) = *Pakalnis Šešuoliai Ukm; Na Zascianku P-a-pirtis / Wieś Samawy / Włość Jeżioroska 1731 (Inw KZ: 50) = *Papirtys Degučiai Zr; P-a-pliney 1597 (Pėteraitis: 275) = Paplyniai || Pabaliai Stalūpenai; P-a-t-a-le 1828 (Ktk KĮ VIII: 13b) = Patalė Pakaniai Ut; de Pikt-a-g-a-liu 1670 (Rgv KĮ I: 14a) = *Piktagalių, jämf. nuv. Piktagalys Šeimyniškiai An; de villa R-a-dziunay 1782 (Dgl KĮ III: 84b) = Radžiūnai Spitrėnai Ut; de villa Sk-a-raičiū 1599 (Jnš KĮ: 1b) = *Skaraičių, nuv. Skariai Kepėliai Jnš; S. Skrib-a-kiu 1613 (Jnš KĮ: 149b), jämf. Skribakiai Bučiūnai Jnš; Скроблин-а-съ 1597 (Spruogis: 293) = *Skro अबlynas k. Medingėnai Pln; Zaścianek soda G-a-nikl-a / Sioto Twirbuty / Wołostwo Zaniemienskie / Wołosc Wielonska 1615 (Inw VI: 24b) = *Sodo Ganykla Veliuona Jrb; Sw-a-rūje 1670 (Fenzlau: 124), jämf. Svarai Katyčiai Šlu; Urbán-a-s / P. SVINCIANENSIS 1744 (Syn: 81) = tarm. *Urbanas Švenčionys; de V-a-doktu 1678 (Rgv JĮ I: 119a), jämf. Vadókliai Pn; de Wien-a-sedziu 1777 (Vdn KĮ II: 69b), jämf. *Vienasedžių Vidėniškiai Mlt; de Z-a-biczunu 1694 (Dgl JĮ II: 61b), jämf. Zabičiūnai Antalieptė Zr; de z-a-d-a-wayniu 1707 (?) (Dgl KĮ II: 182b), jämf. Žadavainiai Daugailiai Ut; Ž-a-deukaūme 1595 (Spruogis: 112) = tarm. *Žad'eikait'e, Ža-deikiai Pãdievytis Šll m.fl. Den långa betonade vokalen [a] betecknas med bokstaven a: Unt-a-tamiestia 1745 (Lkm KĮ II: 22b) = tarm. *Untalam'e.s't'e., nuv. Antãlamėstė Saldūtiškis Ut; de Ant-a-lepte 1687 (Ant KĮ I: 9b) = Antãlieptė Antãlieptė Zr; de Ant-a-makey 1691 (Vdn KĮ III: 50b) = tarm. Antãmakiai Balninkai Mlt; Zaścianek Ant-a-rasztas / Wieś Kiakszty / Włość Wydzka 1731 (Inw KZ: 15) = *Antaraštas Vidžiai (Vitry, Belarus); de B-a-lizkiu 1672 (Klov KĮ III: 88a), jämf. Bāliškiai Rozalimas; de Bey-n-a-[żi-liś 1802 (Int KĮ: 16b) = Beinãšilis Inturke Mlt; de Bruk-a-le 1658 (Krž KĮ: 28a) = tarm. *Brukal'e, Brukãliai Kražiai Klm; I gårdarna... D-a-ry-mas / Wies Eydėcie / Włość Malatska 1731 (Inw KZ: 125) = *Darymas Molėtai; 181 de kahn-a-berže 1694 (Dt KĮ: 9ᵇ) = Kalnāberžė Surviliškis Kdn; de G-a-takiemis 1740 (Lkm KĮ II: 1ᵇ) = Gātakiemis Saldūtiškis Ut; de Kriw-a-salis 1740 (Lkm KĮ I: 110ᵇ) = Krivāšalis Liñkmenys Ign; de Mažun-a-le 1659 (Krž KĮ: 48ᵇ) = dial. *Mažunal’e, nu Mažūnai Kelmė Klm; Nár-á-gas / P. DUBINCENSIS 1744 (Syn: 48) = dial. *Na.ragas Dubingiai Mlt; ʃ-a-kiu 1683 (Mlt KĮ I: 2ᵃ), jfr Šakiai Skudūtiškis Mlt m.fl. Den litauiska korta vokalen [a] återges i flera fall med bokstaven o: 3ascianki Aukszciob-o-lis / Wieś Antabaty / Włość Tauroginska 1731 (Inw KZ: 67) = *Aukščiobalis Taurāgnai Ut; de B-o-reykiu 1683 (Mlt KĮ I: 4ᵇ) = *Bareikių, Bareikiai Molėtai Mlt, de k-o-pciunu 1677 (Lnkv KĮ: 88ᵇ) = *Kapčiūnų, Kapčiūnai Joniškėlis Ps; i byn P-o-grauzie 1829 (Ktk KĮ VIII: 37ᵃ) = Pagraužė Sugínčiai Mlt; de Pokolniu 1739 (Ut KĮ I: 15ᵃ), de P-o-kolniu 1740 (Ut KĮ I: 15ᵇ) = Pakalnių Pakalniai Ut; de P-o-kryže 1770 (Dgl KĮ III: 41ᵃ) = Pakryžė Daugailiai Ut m.fl. Om ljud som återges med bokstäverna -ą, -ą, se s. 168–172. Den långa (betonade) vokalen [o] återges med bokstaven o: 3ascianki Aukszci-o-bolis / Wieś Antabaty / Włość Tauroginska 1731 (Inw KZ: 67) = *Aukščiobalis Taurāgnai Ut; de Get-o-galiu 1685 (Vdn KĮ III: 19ᵇ), jfr nu Gėliōgaliai Bálninkai Mlt; Gumbr-o-nas / P. ANUSZYSCENSIS 1744 (Syn: 87) = *Gumbronas Onuškis Vrn; byn Pang-o-laukis / WŁOŚĆ MASŁADŻKA 1662 (ŽV Inv: 204) = *Pangolaukis Móšėdis; by R-o-czkiu 1613 (Jnš KĮ: 153ᵃ) = Rōčkiai Juodeikiai Jnš; Pagi R-o-piniku 1600 (Jnš KĮ: 7ᵃ), jfr Rōpininkai Kepāliai Jnš; de Sien-o-we 1682 (Vdn KĮ III: 3ᵇ) = *Senovė Bálninkai Mlt; Pagi Skilw-io-niu 1600 (Jnš KĮ: 12ᵇ), jfr Skilvioniai Saugėlaukis Jnš; ʃtr-o-pale 1631 (Slnt KĮ: 3ᵇ) = dial. *Stropale, Stropėliai Kūlupėnai Krtn; de Zam-o-ku 1683 (Mlt JĮ II: 2ᵇ), jfr Zamōkai Mindūnai Mlt; ex uilla Zid-o-niu ~1711–1712 (Lnkv KĮ: 3ᵇ), jfr Židōniai Joniškėlis Ps m.fl. Den långa (obetonade) vokalen [o] återges med bokstaven o: de Villa Jack-o-s-o-dzius 1671 (Rgv KĮ I: 23ᵃ) = *Jackasodžius, de Jackas-o-džia 1672 (Rgv JĮ I: 111ᵇ) = dial. *Jackasodž'a, jämf. *Jackasodžio, Jackagalỹs Juostinininkai An; S-o-denay 1584 (Pēteraitis: 363) = *Sodēnai, senare Sodarai Dārkiemis, Žabynai; de Isz ʃ-o-denu 1689 (Vdn KĮ III: 36ᵇ) = *Sodėnų, Sodėnai Luokesà Mlt; de Tumas-o-dzius 1668 (Rgv KĮ I: 3ᵃ) = *Tumasodžius, nu Tumagalỹs Miežiškiai Pn; Ull-o-žūse 1669 (Fenzlau: 124), nu Ulozai Katyčiai Šlu m.fl. Den långa betonade vokalen [o] återges med bokstaven a: de Jan-a-niu 1672 (Klov KĮ III: 61ᵇ), jfr nu Janōnys Lauksōdis Pkr; de J-a-niskiey 1672 (Klov KĮ III: 60ᵇ) = dial. *Ja.n’iš’k’ai (?), nu Joniškėlis småort Ps; de Wili-a-cziu 1777 (Vdn KĮ II: 66ᵃ), jfr nu Vilijōčiai Luokesà Mlt; de Zam-a-ku 1683 (Mlt KĮ I: 1ᵇ), jfr nu Zamōkai Mindūnai Mlt m.fl. 182 Den långa betonade vokalen [o] återges med bokstaven (i)a även i oikonymer i det område där [a], [ă] nu uttalas: Až-ia-nis 1898 (Anonim: 64) = dial. *Až'an'i.s, Ožio- nys Naująsis Daugeliškis Ign; Beci-a-nis 1898 (Anonim: 64) = dial. *B'ec'a- n'i.s Žuikos Ign; Jan-ia-nis 1898 (Anonim: 64) = dial. *Jan'an'i.s, Janiōnys Naująsis Daugeliškis Ign m.fl. Den långa obetonade vokalen [o] återges med bokstaven a: de Bern-a-tiszkiey 1743 (Lkm KĮ II: 16ᵃ) = dial. *B'erna.t'is'k'ai, nu Bernōtiškis Linkmenys Ign; de D-a-tnawa 1706 (Dt KĮ: 96ᵇ), jfr Dotnuva Kdn; i byn na zascianku Kierm-a-fzelis / Wies Krewny / Włość Szeszolska 1731 (Inw KZ: 153) = dial. *Kerma.s'el'is Šešuoliai Uk'm m.fl. Stavningen av vokalerna [a] och [o] i litauiska historiska oikonymer är ganska förvirrande och komplicerad. Det framgår av följande exempel: Eua D-a-niwenia de D-a-niu 1684 (Mlt KĮ I: 8ᵃ) = *Danių, Eua D-o-nienia de D-o-niu 1690 (Mlt KĮ I: 39ᵇ) = *Donių, jfr dessutom Andree D-a-nis de D-a-nie 1687 (Mlt KĮ I: 21ᵃ), i nutida folkspråk endast Dōniškiai VK – denna rot beläggs i alla litauiska källor från 1900-talet, men officiellt Daniškiai (felaktig form) Suginčiai Mlt; de L-e-luciu 1683 (Mlt KĮ I: 7ᵃ), de L-e-luciu 1686 (Mlt KĮ I: 18ᵃ) = *Lelučių eller *Lėlučių – de L-e-luciu 1686 (Mlt KĮ I: 18ᵃ), de L-a-lyuciu 1683 (Mlt KĮ I: 7ᵃ) = dial. (nu) *La(.)lučiu, jfr dessutom de L-ey-luciu 1688 (Mlt KĮ I: 25ᵇ), men nu officiellt L-o-lūičiai (felaktig form) Suginčiai Mlt. Det är oklart varför bokstaven o används i 1600-talsexemplen (i obetonad ställning borde a stå): de m-o-kiliu 1682 (Mlt JĮ II: 1ᵃ), de M-o-kiliu 1690 (Mlt KĮ I: 35ᵇ)⁶⁸, vilket skulle kunna tyda på en betonad första stavelse *Mōkylių (?) – nu = dial. ma.k'il'u, officiellt Mokyliai Suginčiai Mlt; de mik-a-tojuney 1781 (Dgl KĮ III: 83ᵇ), jfr nu officiellt Mik-o-lojūnai Daugailiai Ut; mestiali Pusz-o-totia; på marknaden Pusz-o-totia 1653 Upytės zemstvo-domstol (Jablonskis 1937: 147) = *Pušalote (sing. lok.) och jfr Pušalotas Ps m.fl. Av exemplen framgår att de personer som skrev ned dessa oikonymer inte alltid förmådde skilja mellan och återge vokalerna lit. [ā] och [o] eller lit. [ă] och [o] korrekt. På grund av den bristfälliga (varierande) stavningen går det inte att skilja vokalen [e] från [ė], och inte heller dessa från diftongen [ie]. Vokalen [ė] återges med bokstäverna ie, där bokstaven i markerar palatalisering, till exempel: de Villa Berz-ie-s 1711 (Dt KĮ: 145ᵇ) = *Beržės; de Villa [z]lapiosios Berz-ie-s 1711 (Dt KĮ: 146ᵃ) = *Šlapiosios Beržės, nu Šlapaberžė Dt Kdn; de fenob-ie-s 1774 (Blnk KĮ II: 9ᵃ) = dial. *S'enob'e.s; de Untalksn-ie 1740 (Lkm KĮ I: 106ᵇ) = dial. *Untalk's'n'e, Añtalksnė Linkmenys Ign m.fl. För stavningen av vokalen [ė] med bokstäverna e, ia, ie, se även s. 167–168. ⁶⁸ Jfr oikonymer där den långa vokalen [o] i obetonad ställning övergår till [a] inom det område där den uteniska dialekten talas: de Maletu 1691 (Mlt KĮ I: 41ᵃ = dial. Ma.l'etū, Molėtai småort; mamenay 1769 (Ut JĮ I: 50ᵃ = dial. Ma.m'enai, Moménai Kūtiškės Ut m.fl. 183 Även om digrafen ie skrivs där diftongen [ie] borde stå, innebär det inte nödvändigtvis att det faktiskt är den som finns där, till exempel: de Azusieniu 1683 (Mlt KĮ I: 3ᵇ) = dial. *Ažu.s'e.n'u. – digrafen ie betecknar = dial. [e.]. Följaktligen återspeglas vissa fonetiska drag hos de litauiska formerna av oikonymer i källor skrivna på andra språk knappast alls. I de litauiska formerna av oikonymer skiljs långa vokaler lit. [ī] [ū] inte alls från korta lit. [ĭ], [ŭ]. Bokstäverna y och i används omväxlande och betecknar i vissa fall [ī], i andra [ĭ]. I Plungės KĮ, UĮ (1615–1660) betecknas den långa (nasala) vokalen [ū] i genitiv plural ibland med bokstaven u. I Linkuvos KĮ (1670–1711) finns ett fall där den långa (nasala) vokalen [ū] i det aktuella kasus böjs med bokstäverna on: de Vendzindz-ion ~1711 (Lnkv KĮ: 7ᵃ), jfr nuvarande Vienžindžiai Grūžiai Ps. Uppmärksamhet bör riktas mot det faktum att vokalerna [u], [ū] (i betonad position) växlar med diftongen [ui] (i betonad position), antingen i formerna av samma oikonymer eller i antroponymer och oikonymer som härletts från dem, i Joniškio KĮ (1599–1621): Aduo: Zutayc Pagi Gimb-u-ciu... Pat: Augustinus Gimb-u-tis 1599 (Jnš KĮ: 3ᵃ) – Villæ Gimb-uy-ciu Aduocationis Zutaycia 1599 (Jnš KĮ: 3ᵃ), jfr nuvarande Gimbūčiai Skaistgirys Jnš; Pagi K-u-sayčiu 1600 (Jnš KĮ: 7ᵃ) – K-ui-sayčiu Kuniga Kle bona levatus est de fonte Bartolomeus Staniula K-ui-saicia filius 1599 (Jnš KĮ: 3ᵇ) = *Ku(i)saičių, nuvarande Kūisiai, Kuisėliai Satkūnai Jnš; de Lel-u-ciu 1683 (Mlt KĮ I: 7ᵃ), de Lel-u-ciu 1686 (Mlt KĮ I: 18ᵃ) = *Lelučių (*Lelūčių?), jfr även de Leyt-u-ciu 1688 (Mlt KĮ I: 25ᵇ) – de Lel-ui-ciu 1686 (Mlt KĮ I: 18ᵃ), de Lal-uy-ciu 1683 (Mlt KĮ I: 7ᵃ) = nuvarande dial. *La(.)luič'u., jfr officiellt Lolūčiai Suginčiai Mlt; Aduo: Beynorayč. Pagi Wayžg-u-ciu Fil: Anna Valentini Dudaytis Pat: Joannes Wayžg-ui-tis cum Gendre Vileyku ycia 1601 (Jnš KĮ: 20ᵇ), nuvarande Vaizgūčiai Gataučiai Jnš med flera. Diftonger Diftongen [ai] återges med bokstäverna ai, aj, ay och liknande: de B-aj-dot-aj 1639 (Slnt KĮ: 60ᵇ) = Baidotai Notėnai Skd; de Bikun-ay 1706 (Dgl KĮ I: 170ᵃ) = Bikūnai Sudeikiai Ut; Villæ Dag-ai-lu 1599 (Jnš KĮ: 3ᵇ) = *Dagailių Joniškis; Pagi Daugat-ai-ciu 1600 (Jnš KĮ: 16ᵃ) = *Daugailaičių, Daugalaičiai Meškuičiai Šl; Ś. Dow-ay-niu 1612 (Jnš KĮ: 144ᵃ) = *Dovainių Joniškis; Pagi Drąsut-ai-čiu 1601 (Jnš KĮ: 12ᵃ), Pagi Drąsut-aj-ciu 1601 (Jnš KĮ: 23ᵃ) = *Drąsutaičių, Drąsutaičiai Satkūnai Jnš; Pagi Dwit-ay-čiu 1601 (Jnš KĮ: 21ᵇ) = *Dvilaičių, numera Dvelaičiai Skaistgirys Jnš; Endrik-ai-czūse 1669 (Fenzlau: 116) = dial. *Endrikaičiuose, Endrikaičiai Pagėgiai Šlu; de G-ay-lužu 1690 (Mlt KĮ I: 37ᵃ) = *Gailiušių, Gailiūšiai Mindūnai Mlt; Na Zaściankach... Karwar-ay-stis / Wies Rymucie / Włość Malatska 1731 (Inw KZ: 120) = *Karvarais tis Molėtai ir kt. 184 Likaså bör man uppmärksamma det faktum att diftongen [ai] i Joniškis kyrkoböcker (1599–1621) växlar med diftongen [ui] i antroponymer och de oikonymer som härletts ur dem: Nicolaus Bauk-ui-tis... Pagi Batk-ay-cia 1600 (Jnš KĮ: 11ᵇ), jfr nuv. Bálkaičiai Saugėlaukis Jnš; Aduo: Dwit-uy-č Pagi Dwit-ay-čiu 1601 (Jnš KĮ: 21ᵇ), jfr nuv. Dveláičiai Skaistgirys Jnš; Patr.’ Joannes Drob-uy-tis... Pagi Drab-ay-ciu 1600 (Jnš KĮ: 17ᵇ) = *Drabaičių, *Drobaičių (?) Joniškis; de uillâ Skar-ai-čiu 1599 (Jnš KĮ: 1ᵇ) – cum Helena Skar-ui-čia Pagi Skarią 1600 (Jnš KĮ: 14ᵇ), jfr nuv. Skariai Kepaliai Jnš m.fl. Diftongen [ai] återges också med bokstäverna ei, ey, iey: Zascianek Azur-ey-stis / Wieś Łokaie / Włość Malatska 1731 (Inw KZ: 103) = *Ažuraistis Molėtai; de Bumbien-ey 1751 (Lkm JĮ II: 11ᵃ) = *Bumbėnai Liñkmenys Ign; de G-ey-dzie-kalnis 1786 (Skdt KĮ: 30ᵇ) = *Gaidžiakalnis Skudutiškis Mlt; de G-ey-dziu 1683 (Mlt KĮ I: 2ᵃ), de G-iey-dziu 1690 (Mlt KĮ I: 37ᵇ) = *Gaidžių, Gaidžiai Čiulėnai Mlt; de G-ey-gatu 1685 (Mlt KĮ I: 13ᵃ) = *Gaigalų, Gaigalai Alantā Mlt; de G-ey-luȥu 1682 (Mlt JĮ II: 1ᵃ), de G-iey-luȥu 1690 (Mlt KĮ I: 38ᵃ) = *Gailiušių, Gailiušiai Mindūnai Mlt; de G-ey-zuciu 1683 (Mlt KĮ I: 5ᵇ), de G-ey-ziuciu 1685 (Mlt KĮ I: 13ᵇ) = *Gaižučių, *Gaižučiai, nuv. Padvarniai Alantā Mlt m.fl. Sådan återgivning av diftongen [ai] med bokstäverna ei kan avspegla två saker: a) slavifiering, b) dialektala särdrag (till exempel kan [ai] uttalas [ei] osv.). Man bör uppmärksamma att diftongen [ai] i historiska oikonymer och antroponymer oftare återges med ey i kyrkböckerna i Alantā, Antalieptė, Įnturkė, Kriaunos, Liñkmenys och Molėtai. Diftongen [au] Diftongen [au] betecknas med bokstäverna (i)au: Au-kszkykéje 1669 (Fenzlau: 122), jfr nuvarande Auškýkiai Šlu; de au-xzta Duaris 1753 (Upn KĮ II: 8ᵇ) = *Aukštadvaris, jfr Aukštādvaris Kulvā Jon; Bried-au-ssay 1539, Bred-au-sej 1542 (Peteraitis: 84) = *Briedausiai, senare Bredūnai Stalupėnai, Pilupėnai; de Vila D-au-barjzkiey 1691 (Vdn KĮ III: 50ᵃ) = *Daubariškiai Vidėniškiai Mlt; De Villa D-au-biey 1706 (Dgl KĮ I: 170ᵃ) = *Daubiai Daugailiai Ut; Pagi D-au-gataiciu 1600 (Jnš KĮ: 16ᵃ) = Daugalačiai Meškuičiai ŠI; de D-au-gieliszkey 1740 (Lkm JĮ II: 1ᵇ), nuvarande Daugėliškis Ign; Pagi Gat-au-čiu 1600 (Jnš KĮ: 16ᵃ) = *Gataučių, Gataučiai Gataučiai Jnš; de G-au-reliey 1740 (Lkm KĮ I: 107ᵃ) = Gaurėliai Žuikos Ign; Zascianek Iszt-au-żas / WIES NVGARE / WŁOSC GORDOWSKA 1662 (ŽV Inv: 150) = *Išlaužas Paukštakiai Pln; Pagi J-au-nei-kayciu 1601 (Jnš KĮ: 20ᵇ) = *Jauneikaičiai, Siota j-au-neiku 1613 (Jnš KĮ: 148ᵇ) = Jauneikiai Pociūnai Jnš; Zascianek J-au-rys / Wies Kiiele / Włość Malatska 1731 (Inw KZ: 122) = *Jaur- Molėtai; Na Zasciaňku K-iau-klinis / Wieś Szaduykie / Włość Tauroginska 1731 (Inw KZ: 76) = *Kiauklinis Taurāgnai Ut; K-iau-lupis / P. WILKOWISCENSIS 1744 (Syn: 107) = *Kiaulupis Vilkaviškis; Zascianek Ł-au-duṗis / Sioto Skiemie / Woitostwo Zasieckie / Wolosc Boisagols- 185 ka 1615 (Inw VI: 38ᵇ) = *L(i)audupis Skėmai Rd; de L-au-ksteniey 1742 (Lkm JĮ II: 4ᵇ) = Laukštėniai Kazitiškis Ign; Zaścianek Lepat-au-kis / Wieś Andrzeiu-ny / Włość Ježioroska 1731 (Inw KZ: 47) = *Liep alaukis Zarasai; de Mil-iau-s 1684 (Mlt KĮ I: 9ᵃ) = *Miliaus (en by), Mil iai Mindūnai Mlt; Greg orij Jkawdajitis... de Sk-au-dale... Catharina Jk-au-dayte 1639 (Slnt KĮ: 66ᵃ) = samtida namnform. *Skaudal'e, Skaudaliai Imbarė Krtn med flera. Diftongen [au] återges ganska ofta med bokstäverna (i)aw: de Antak-iaw-nia 1757 (Lkm JĮ II: 17ᵃ) = samtida namnform. *Antak'aun'a.. jfr Antakiaunis, jfr. Kiauneliškis Liūkmenys Ign; Liūkmenys Ign; de Vila D-aw-barįzkiey 1691 (Vdn KĮ III: 50ᵃ) = *Daubariškiai Vidėniškiai Mlt; D-aw-ksze 1639 (Slnt KĮ: 59ᵇ), de D-aw-ksze 1637 (Slnt KĮ: 35ᵇ), de D-aw-kįbe 1640 (Slnt KĮ: 79ᵇ) = samtida namnform. *Dauk'ś'e, Dau-ksčiai Skd; Zaścianek Jodat-aw-kis / Wieś Andrzeiun y / Włość Ježioroska 1731 (Inw KZ: 47) = *Juodalaukis, jfr. Juod alaukiai Kavoliškės Zr; de Jad-aw-glu 1696 (Ant KĮ I: 52ᵃ) = samtida namnform. *Ja(.)daug'l'ai, borde vara *Juodaugliai, numera Jodaugiai Žūkliškės Zr; de Kr-aw-ieliu 1686 (Mlt KĮ I: 17ᵃ) = *Kraujelių, Kraujėliai Mindūnai Mlt; de Sk-aw-dale 1634 (Slnt KĮ: 14ᵇ), de sk-aw-dale 1637 (Slnt KĮ: 34ᵃ) = samtida namnform. *Skaudal'e, Skaudaliai Imbarė Krtn; de β-aw-kle 1636 (Slnt KĮ: 32ᵇ) = samtida namnform. *Šauk'l'e, Šaukliai Mósėdis Skd med flera. Diftongen [au] efter en palataliserad konsonant återges ibland (men inte alltid) med eu, (i)ew, till exempel: de K-ew-ſzyniu 1684 (Mlt KĮ I: 8ᵃ) = *K(i)aušinių, numera Kaušiniai Inturkė Mlt; de Kr-eu-ielu 1684 (Mlt KĮ I: 8ᵃ) = *Kraujelių, Kraujėliai Mindūnai Mlt; de Pak-iew-nis 1740 (Lkm KĮ II: 3ᵃ) = Pakiaunys Liūkmenys Ign med flera. En sådan stavning av den litauiska diftongen [au] med bokstäverna aw, ew och liknande, när de litauiska morfemen i ortnamnsformen är bevarade, bör betraktas som enbart en ortografisk fråga och troligen i de flesta fall inte som slavisk påverkan. Den litauiska diftongen [au] återges på detta sätt i flera skriftliga och tryckta litauiska källor från 1600–1800-talen. I det äldsta manuskriptet med en litauisk text från Sedas dialekt (1771)69 skrevs diftongen [au] konsekvent med bokstäverna aw, medan den i den tryckta versionen genomgående återgavs med bokstäverna au: Kuniga Jona Domazewicz-iau-s, Pįżor-iau-s, JEZ-AU Chriſt-au Swenc-iau-įami Sakramenti, Tą Szwec-iau: Sakramenta, noredams T-au wisu ger-iau-s tarn-au-t och så vidare. Därför är det uppenbart att stavningen av diftongen [au] med bokstäverna aw eller au här endast handlar om stavningstradition. Även i några andra manuskript, till exempel de litauiskt skrivna ederna från 1600-talet som publicerats av K. Jablonskis 69 Jfr Kuniga Jona Dômaszewić-iaw-s... Piszor-iaw-s, Jez-aw Christ-aw Swenciausiami Sakramenti, Tą Szwec-iaw-si Sakramenta, ku ger-iaw-sey T-aw stužity, Sp-iaw-dimus (spjaudymus), Kunas Brang-iaw-sis, Jzganitoj-aw, par Swencz-iaw-si Kuna ir Kr-aw-ij, prasz-aw, o Jez-aw mil-aw-sis, ant To Attor-iaw-s Szwenć-iaw-siami Sakramenti, patr-aw-k sirdis musu, ing Karaliste Dang-aw-s (Subačius 1997). 186 I texter från domstolsböckerna i Ukmergė och Upytė härader återges diftongen [au] i litauiska ord (både appellativer och egennamn) oftast med bokstäverna aw, ibland med au: d-aw-g (mycket) 1624, Upytės jorddomstol; miestali Puszotota un turg-aw-s, prie s-aw wirwe suryst liepies, teyp d-au-gal 1653, Upytės jorddomstol; Asz Iozephas Kazt-aw-skas, ia milistas pana Kasak-aw-ska panas P-aw-sza, mana Tamasz-aw-s kumet 1669, Ukmergės kaptūrdomstol; su didzia dr-aw-gia zmoniu, io milista ponas t-aw-czus 1675, Ukmergės kaptūrdomstol (Jablonskis 1937: 146–148). I andra tryckta litauiska källor – den anonyma litauiska grammatiken ”Universitas Lingvarum Litvaniae” (1737)70, som speglar dialekterna i centrala Litauen, det äldsta monumentet över den samogitiska dialekten, ”Ziwate” (1753)71, samt A. Strazdas poesihäfte (1818)72, som representerar den östlitauiska dialekten i Kriaunos – återges diftongen [au] likaså med bokstäverna au och aw. Den anonyma grammatiken ”Universitas” hade ett betydande inflytande i LDK (Subačius 1998: 40) och kan ha bidragit till att befästa traditionen att skriva den litauiska diftongen [au] med bokstäverna aw, särskilt under första hälften av 1700- och 1800-talen. Diftongen [au] återges också med bokstäverna ow: de D-ow-ciunu 1684 (Mlt KĮ I: 7b) = *Daučiūnai Molėtai; de D-ow-iociu 1689 (Mlt KĮ I: 10a) = *Daujočių, Daujočiai Giedraičiai Mlt; de Pt-ow-ciszkey 1740 (Lkm KĮ II: 2b) = *Plaučiškiai, numera Plaučiškės Saldūtiškis Ut; från T-ou-kielu 1688 (Ant I: 145b) = *från Taukelių, Taukėliai Daugailiai Ut och liknande. 70 I dessa fall skrivs det med bokstäverna (i)au: P-àu-kſztis, Križ-iau-s, Sk-àu-dus, didz-iau-fias, bràng-iàu-ſias, Au-kſzcz-iau-ſias, D-au-g, d-au-gumas, ſp-àu-dziu, kt-au-ſju, àu-ginu, kt-au-piu, r-au-ginu, t-au-žiu, pt-au-dziu, pt-àu-kiu, b-au-biu, d-au-žiu, àu-gi kial-au-daw, kial-au-k, kial-au-jas (keliauja), ſk-au-da, ſk-audejo och så vidare; med bokstäverna (i)aw – K-iaw-ſzinis, J-aw-tis, Kriz-iaw-ger-iaw-ſias, Kalba... brang-iaw-ſia, Sàldz-iaw-ſias, Taw, Saw, d-àw-gio, kt-aw-ſineju, Gir-iaw (gyriau), Gir-daw-aw, dz-iaw-gios, t-aw-kiu, tr-aw-kiu, j-àw-cziu, ſn-aw-dziu, kt-aw-ſiu, Medziodaw-aw, Kial-iaw-ju, kialaudaw-aw, kel-aw-k, kel-aw-janti, r-aw-nu, dz-iaw-nu, mok-aw, mok-iaw, mokidaw-aw, regiej-aw-s och så vidare (Universitas 1991). 71 I ”Ziwate” återges litauiskans [au] konsekvent med bokstäverna (i)aw: atfyg-aw-ty, Aw-kšč-iaw-ſis, b-iaw-ri-be, d-aw-g, d-aw-gibe, d-aw-gumas, g-aw-ty, g-aw-na, k-aw-las, k-aw-lelus, kt-aw-pies, kr-aw-jes, kr-aw-jes (nominativ singular), kr-aw-je (genitiv singular), kr-aw-jeys (instrumentalis plural), puyk-iaw-ſis, r-aw-donas, r-aw-doty, r-aw-doj-aw, f-aw-le, žyn-aw och så vidare (Girdienis, Girdienienė 1997). 72 I dessa fall skrivs det med bokstäverna (i)au: pl-au-kitie (plaukyti), nieužj-au-czie (neužaučia), Sz-au-ksiu, au-kszcz-iau-sis, Prigt-au-sk, nupi-au-tas, tab-iau, au-ksa (aukso), au-kszcz-iau-sia, pranasz-au-iu, s-au-ſete, p-au-ksztielis, maž-iau-sia (mažiausio), Kl-au-sik mieras Artai-au (klausyk, mielas artojau), Jez-au-s, Jez-au, cziszcz-iau-s, J-au-tielis, J-au-czias, Au-szra, b-au-bdamas; och så vidare; med bokstäverna aw – par Kunigą UNTANA DRAZD-AW-SKA, j-aw, g-aw-ni (gauni), s-aw (sau), mat-aw (matau), t-aw (tau), ugin-aw (auginu), brundin-aw (brandinau), sirpin-aw (sirpinau), n-aw-iu (tarm. nauju., dvs. naują, singularis ackusativ), Niekam szkadas nie dar-aw / Miszkan j-aw-cziu nie war-aw (Niekam škados nedarau / Miškan jaučių nevarau), suktai-aw (suklojau), s-aw-ſeta, cud-aw-nam, Prasz-aw, t-aw-kan, i-aw (jau). 187 En sådan stavning av lit. [au] i oikon ymer (och antroponymer) kan förklaras inte enbart med slavifiering. Lit. [au] betecknas med bokstäverna (i)ou, ow i följande källor: ganska sällan i den andra delen av K. Sirvydas ”Punktai sakymų” (1644)73, ganska ofta, men inte i alla fall, i M. Smolskis (Smalščis) ”Uwogos” (1823)74. Exempel på beteckning av diftongen [au] med bokstäverna (i)ou förekommer också i ”Universite” (1737)75. Sådana fall förekommer dessutom i vissa handskrivna texter (Jablonskis 1937: 148, se nedan. Några författare som skrev på högaukštaitiska dialekter uppfattade diftongen [au]s första led, vid cirkumflex accent i betonad position, som [o] och skrev den med bokstaven o76. Neišpažn-ou (neišpažinau), nepadar-iou (nepadariau), buw-ou (buvau), tol-ou-s (toliau), med-ou-s (medaus) med mera (Širwids 1929); sak-ou (sakau), Dung-ou-s (dangaus), atskl-ou-pus (atsik l až upus), žmog-ou (žmogau), d-ou-gu-mas (daugumas), par s-iou-ru bromu (siaurą), o keyp s-iow-ras ir unksztus ir ke-las (siauras); atn-ou-jinou (atnaujinau) med mera (Uwogos 1823). Jfr. de Pt-ow-ciszkiey 1740 (Lkm KĮ II: 2b) = *Plaučiškiai, nuv. Plaučiškės Saldūtiškis Ut. På liknande sätt uppfattade några författare som skrev på högaukštaitiska dialekter diftongen [au]s första led som [a] i obetonad position och skrev den därför med bokstaven o, som om den hade cirkumflex accent77: sweyks karal-ou, Izrael-ou-s, Jazaus Chryft-ou-s med mera (Širwids 1929); daw-iow kapu asztonaliku, mana Mikatoi-ow-s arkli, daw-iow kapu dvide-simt 1669 Ukmergės k apt ūro teismas med mera (Jablonskis 1937: 148); Viln-ou-s, atn oujin-ou med mera (Uwogos 1823). Jfr. de D-ow-iociu 1689 (Mlt KĮ I: 10a) =*Daujočių, Daujočiai Giedraičiai Mlt. Därför är det olämpligt att anta att sådana fall innebär slavifiering. Många exempel visar att diftongen [au] åtminstone i början av 1600–1800-talen betecknades på olika sätt i olika litauiska källor. Varie- Neišpažn-ou, nepadar-iou, turei-ou, sweyks karal-ou, daug-iou-s, buw-ou, tol-ou-s, Izrael--ou-s, Jazaus Chryft-ou-s, ir kori med-ou-s m.fl. (Širwids 1929). Jfr Viln-ou-s, sak-ou, Dung-ou-s, atskl-ou-pus, žmog-ou, d-ou-gumas, par s-iou-ru bromu, o keyp s-iow-ras ir unksztus ir kelas, lab-iou-s, be skeycz-iou-s ira mana griekay, j-ou, diel Dung-ou-s kr-ou-ju sawa prateja, unt kriz-iou-s, bi-ou-ribes, greicz-iou-s, kas j-ou-czias unt grieku smertelnu, tunk-iou-s, Karal-ou-s, Nutrotij-ou wisa ir sau pati prapuldz-iou unt amžiu, rona j-ou-czias, dž-iou-gias, niesij-ou-cziu, teyp d-ou-gal, musz-iou, dar-iou, atn-ou-jin-ou, g-ou-tumem m.fl. Det finns dock många fall där [au] skrivs med bokstäverna (i)au: r-au-da, apr-au-dot, Gier-iau-s, s-au, nesis-au-gam, sunk-iau-sioj, didž-iau-sias, d-au-gina, miel-au-sia, razumn-iau-sias, Ape Szwin cz-iau-siu Kamuniju, t-au-kia, ale tu nie j-au-czias ir nie arklis, s-aule, visu tawa kr-au-ju, maton-iau-sias m.fl. (Uwogos 1823). Plg. kėcz-iow (kenčiau), kėjdaw-ow (kęsdavau) (Universitas 1991). V. Mažiulis uppmärksammade artikelförfattaren på detta. Jfr A. Laigonaitės påstående att ”obetonade långa stavelser i litauiskt standardspråk i huvudsak uttalas enligt en enda modell. Och även om de uppfattas som fallande..., vore det inte korrekt att säga att de har en tonaccent...” (Laigonaitė 1978: 17). 188 ... varierar det markant både i toponymer och antroponymer. Om den litauiska morfologin i ett oikon y m bevarats i den historiska källan, bör beteckningen av diftongen [au] med bokstäverna aw, ew, ou, ow och liknande uppenbarligen inte betraktas som slavisk. Det är en viss stavningstradition som uppstått till följd av slavisk, särskilt polsk, stavningspåverkan. Det bör också uppmärksammas att pröjsiskans [au] stavas på motsvarande varierande sätt i appellativ och toponymer. Den aktuella diftongen betecknas där inte bara med bokstäverna au, utan också med ou, ew eller liknande: cr-au-yo E 160, kr-aw-ia III 73₁₄, kr-ew-ley II 13₁₈, kr-aw-ian III 75₁₁ (Mažiulis 1981: 281), D-au-ben 1346 och D-ou-ben 1340, D-aw-gayn 1405; Blendel-au-k 1423, Bolel-au-cs 1342, Gunel-au-ken 1331 och Bog el-aw-ken 1419, G-aw-sisl-aw-ks 1339, Gunl-aw-ke 1349; K-au-caliskis 1331 och K-aw-kowangen 1314; K-au-then 1404, K-iau-te och K-ew-te, K-eu-the, K-yaw-te 1258, Gertep-eaw-ne 1406; Cr-au-neynen 1426 och Cr-aw-neynen 1411/1419, Cr-aw-nen 1419 m.fl. (Gerullis 1922). Diftongen [ei] Om diftongerna [ei] och [ai], se s. 173–175. Diftongen [uo] Diftongen [uo] betecknas med bokstäverna uo i fall som de Az-uo-zeru 1688 (Mlt KĮ I: 23ᵇ), jfr Ažuožerai Inturkė Mlt; Š. D-uo-bedziu 1612 (Jnš KĮ: 137ᵇ), jfr Duobėdžiai Saugėlaukis Jnš; Pagi J-uo-dziu 1601 (Jnš KĮ: 18ᵇ), jfr Juódžiai Gataučiai Jnš; de Villa Kr-uo-peley 1706 (Dgl KĮ II: 218ᵃ) = Kruopėliai Baibiai Žr; ex L-uo-ma 1673 (Rgv KĮ I: 29ᵇ) = *Luoma Raguvà; de Pabat-uo-sze 1757 (Lkm KĮ II: 57ᵇ) = *Pabaluošė Svnč; Pagi Pet-uo-dziu 1600 (Jnš KĮ: 14ᵇ), Pagi Pet-uo-dziu 1605 (Jnš KĮ: 62ᵇ) = Peluodžiai Pašvitinys Pkr; Pagi Szt-uo-stikiu 1604 (Jnš KĮ: 52ᵃ), jfr Šluostikiai Buivydžiai Jnš m.fl. I Joniškis KĮ, Daugailiai KĮ och JĮ finns det många fall där diftongen [uo] också betecknas i slavifierade oikon y mformer: Pagi D-uo-bedziow 1606 (Jnš KĮ: 74ᵇ), Sioto D-uo-bedzie 1614 (Jnš KĮ: 162ᵃ), jfr Duobėdžiai Saugėlaukis Jnš; de D-uo-bie 1707 (Dgl KĮ II: 179ᵃ), jfr Duobiai Daugailiai Ut; Š. i-uo-deikiow 1615 (Jnš KĮ: 170ᵃ), jfr Juodeikiai Juodeikiai Jnš; Š. J-uo-dziu 1611 (Jnš KĮ: 130ᵃ), Š. i-uo-dziow 1616 (Jnš KĮ: 191ᵃ), jfr Juódžiai Gataučiai Jnš; de Kr-uo-pele 1712 (J) (Dgl KĮ II: 205ᵃ), jfr Kruopėliai Baibiai Žr; de N-uo-degule 1707 (Dgl KĮ II: 180ᵃ), jfr Nuodėguliai Sudeikiai Ut; Pagi P-uo-dziunow 1605 (Jnš KĮ: 73ᵇ); Š. P-uo-dzjuni 1615 (Jnš KĮ: 173ᵃ), jfr Puodžiūnai Bučiūnai Jnš; Š. sl-uo-stikia 1612 (Jnš KĮ: 144ᵃ), jfr Šluostikiai Buivydžiai Jnš m.fl. I samma källor finns många liknande exempel på antroponymer. Den monoftongerade diftongen [uo>a] (i obetonad position) betecknas med bokstaven a i källor från det högaitiska dialektområdet: de J-a-dawglu 1696 (Ant KĮ I: 52ᵃ) = dial. *Ja(.)daugl'u, standardspråkformen skulle vara *Juodauglių, nutida Jodaugiai Žukliškės Žr; de Villa J-a-delzkielu 1733 (Aln KĮ IV: 1ᵇ) = dial. *Ja(.)diš'k'e'l'u, standardspråkformen *Juodiškėlių, nutida Juodiškiai Alanta Mlt. 189 Analoga fall bland antroponymer: Nicolaus Gr-a-dis de Dusiaty 1704 (Ant JĮ I: 160a) = dial. *Gra(.)d'is, jfr. *Gruodys; Micháel K-a-litis78... de Villa Pod-krzyze Parochie Dusiat. 1780 (Dgl KĮ III: 76b) = dial. *Ka(.)l'it'is, jfr. *Kuoly-tis. Diftongen [uo], som i obetonad position numera har monoftongerats i det område där den uteniska dialekten talas, återges oftast med bokstaven o: iz D-o-biu 1702 (Dgl KĮ II: 57b) = dial. *Dab'u, Duobiai Daugailiai Ut; de Grab-o-stu 1689 (Mlt KĮ I: 34b) = dial. *Grabastu, jfr. Gabuostas (2) sjö (LUEŽ: 51); de J-o-ciu 1683 (Mlt KĮ I: 6a) = *Jač'u, Juočiai; de J-o-daku 1682 (Mlt JĮ II: 44b) = *Jadak'u, Juodakiai Žėlva Ukm; de J-o-daniu 1683 (Mlt KĮ I: 3a) = dial. *Ja(.)d'ėnu, Juodėnai Čiulėnai Mlt; Zascianek Vz-o-li-nis / Wieś Butkuny / WŁOSC SOŁOCKA 1731 (Inw KZ: 36) = dial. *U.žal'ini.s Salakas Zr; de villa N-o-de-guley 1782 (Dgl KĮ III: 85a) = dial. *Nad'ėgul'ai, Nuodėguliai Sudeikiai Ut; de Pagrab-o-sciu 1692 (Mlt KĮ I: 44b) = dial. *Pagrabaś'č'u, Pāgrabuosčiai Vidėniškiai Mlt; de Pauai-o-nis 1743 (Ktk KĮ I: 37a) = dial. *Pavajan'i.s, Pāvajuonis Suginčiai Mlt m.fl.; i området där širvintiškiai-dialekten talas: Zascianek J-o-dela / Włość Szeszolska 1731 (Inw KZ: 156) = dial. *Ja.d'ėla Šešuoliai Ukm; i området där šiauliškiai-dialekten talas: P-o-dżianu Aduocationis Papera Laurentium filium Padziuna et Elenos 1599 (Jnš KĮ: 2b) = dial. *Padž'unu, Puodžiūnai Bučiūnai Jnš; Pagi ḃt-o-fikiau 1603 (Jnš KĮ: 44a) – eller med bokstaven e, dvs. [a] efter ett hårt [l]: villæ Szt-e-sty-kiu 1599 (Jnš KĮ: 2b) = dial. *Šlaś't'ik'u, nuv. Šluostikai Buivydžiai Jnš. Jfr. även inom området där kauniškiai-dialekten talas: de Wel-o-na 1699 (Dt KĮ: 35b) = Veliuona, Prabaszc̀iu Wel-o-nos 1823 (Nezabitauskis 1996: 54) = Veliuonos Jrb. Diftongen [uo], som inte har monoftongerats i betonad position, återges med bokstaven o i det område där den uteniska dialekten talas: de Az-o-zeru 1683 (Mlt KĮ I: 7a) = Ažūžeriai Inturkė Mlt; de P-o-dziu 1769 (Ut JĮ I: 50a) = *Puodžiu, Puodžiai Mockėnai Ut; i området där panevėžiškiai-dialekten talas de K-o-lingu 1669 (Klov KĮ III: 41a) = *Kuolingų, Kuólingai Pušalotas Ps; i området där šiauliškiai-dialekten talas: de Pakr-o-śte 1700 (Dt JĮ: 68a) = Pakruóste Survilškis Kdn osv. I det område där den žemaitiska dialekten talas återges diftongen [uo], som monoftongeras till [u], med bokstaven u: de neszuk-u-ciu 1643 (Pln KĮ: 159a) = dial. *N'eśukuč'u, Nešukuočiai Paukštakiai Pln; Därför kan återgivningen av diftongen [uo] med bokstaven o långt ifrån alltid betraktas som enbart slavifiering, särskilt där de dialektala formerna av oikonymer återspeglar en mo- 78 Efternamnet Kalytis förknippas med efternamnet Kalità LPŽ I 879, som uppenbarligen är av slaviskt ursprung. De aktuella antroponymerna kan emellertid förknippas med kuol-; jfr. Agata Kuolowa de Czyvki 1708 (?) (Dgl JĮ I: 202b), Stob odnik Jakub Kolunas... Zaścianek Biržuny / WŁOSC SOŁOCKA 1731 (Inw KZ: 43). Antroponymen Kalita har noterats i inventariet över Drūkšiai-godset: Stas Kalita, Krzystoph Kalita, Jan Kalita, Piotr Kalita – samtliga från byn Didzi kalitowie 1682 (Inw KD: 45a). 190 noftongerad diftong [uo]. Dessutom finns det flera litauiska källor där den litauiska diftongen [uo] återges med bokstaven o även i positioner där den i dialekterna uttalas [uo]. Jfr. kuk-o-i (kukúoji),, d-o-du (dúodu), P-o-tam (púolam) m.fl. (Strazdas 1991); su sousu d-o-nu (dúona), uszp-o-ta (užpúola), n-o-g wisa nupteszia ir apn-o-gina (nuóg, apnúogina), Kam-o-jas (kamúojas) m.fl. (Uwogos 1823). Konsonantstavning Affrikator I de litauiska formerna av oikonymer i latinska texter återges litauiska affrikator [č], [dž] ofta med bokstäverna dӡ, c: Pagi Bujwi-dӡ-iu 1599 (Jñš KĮ: 5ᵃ) = *Bui vydžių, Buivydžiai Buivydžiai Jnš; Dow-c-iunu 1684 (Mlt KĮ I: 7ᵇ), de Dau-c-iunu 1685 (Mlt KĮ I: 13ᵇ) *Daučiūnų Molėtai; Pagi Dwitay-c-iu 1604 (Jnš KĮ: 53ᵇ) = *Dvilaičių, dab. Dveláičiai Skaistgirys Jnš; de Jokubay-c-iey 1705 (Dt KĮ: 94ᵃ) = *Jokūbaičių, Jokūbáičiai Gudžiūnai Kdn; de maney-c-iu 1694 (1695?) (Dgl JĮ II: 63ᵃ) = *Mane ičių, Maneičiai Sudeikiai Ut ir andra. Det finns dock många fall där de litauiska affrikatorna [č], [dž] återges med bokstäverna dӡ, cӡ, cz, ć och liknande: Pagi Dwitay-ć-iu 1601 (Jnš KĮ: 21ᵇ); Woyta Dwibucia Š. Dwelai-cӡ-iu 1606 (Jnš KĮ: 87ᵇ), Woyta Dwilia... Sioto Dwetai-cӡ-iu 1613 (Jnš KĮ: 148ᵇ) = *Dvelaičių, dab. Dveláičiai Skaistgirys Jnš; Dow-cz-unu 1689 (Mlt JĮ II: 10ᵃ) = *Daučiūnų Molėtai; de Jackaso-dӡ-ia 1672 (Rgv JĮ I: 111ᵇ) = dial. *Jackosadžʼa. (gen. sg.), nuv. Jackagalys Juostininkai An; ӡascianek naӡwany Kan-cӡ-upis / Sioto Skiemie / Wojtostwo Zasiećkie / Wolosc Boisagolska 1615 (Inv VI: 38ᵃ) = *Kančiupis Skėmai Rd; de Tumaso-dӡ-io 1673 (Rgv KĮ I: 29ᵇ) *Tumasodžio (gen. sg.), de Tumaso-dӡ-ia 1673 (Rgv KĮ I: 31ᵃ) = dial. *Tumasodžʼa. (gen. sg.), nuv. Tumagalys Miežiškiai Pn och andra. Det kan antas att affrikator inte markeras (eller markeras inkonsekvent) i latinska texter eftersom de saknas i latin. I texter skrivna på polska markeras affrikatan [č] ganska konsekvent, medan [dž] markeras inkonsekvent. Affrikatorna [č], [dž] används ganska konsekvent i Raguvos KĮ (1668–1688). I latinska texter återges de litauiska frikativorna [š], [ž] ofta med bokstäverna f, s, z, ӡ och liknande: de Joway-s-u 1671 (Lnkv KĮ: 26ᵃ) = *Jovaiš(i)ų, Jovaišiai Lauk sodis Pkr; S: s-tapiakiu 1607 (Jnš KĮ: 94ᵇ) = *Šlap(i)akių, dab. Šlapakiai Kėpaliai Jnš; de f-tapeberzie 1695 (Dt KĮ: 12ᵃ), de f-lapieberzie 1695 (Dt KĮ: 12ᵃ) = Šlapiaberžė Dotnuva Kdn; ij f-ia ziniu 1703 (Dgl JĮ II: 88ᵃ) = dial. *Šʼaʼžʼinʼu., Šióžiniai Daugailiai Ut; sioto wikie-z-erij 1597 (Ukm PTA 13879: 228ᵇ) = *Vikežeris Dusėtos Zr; Siota 3-mirklu 1616 (Jnš KĮ: 193ᵇ) = *Žmirklių, Žmirkli ai Rudiškiai Jnš, de Z-uru 1683 (Mlt KĮ I: 3ᵇ) = *Žiūrų, Žiūrai Luokesà Mlt; de villa 3-iulu 1599 (Jnš KĮ: 3ᵃ), Woyta Balciuna Š: 3-ilu 1611 (Jnš KĮ: 130ᵇ) = *Žvilių Joniškis; de Vila Z-winenay 1691 (Vdn KĮ III: 50ᵇ) = Žvynėnai 191 Žélva Ukm med flera. Att de litauiska frikativorna [š], [ž] inte markeras med diakritiska tecken och att [š] inte skrivs med digrafen sz kan ha uppstått genom påverkan från latinsk ortografi, eftersom det saknas frikativor i latin. De litauiska frikativorna [š], [ž] återges med bokstäverna β, sz, ž, z och liknande: A-ž-ubalis 1900 (SG XV/I: 56) = *Ažubalis Tverečius Ign; Pagi β-tapakiu 1600 (Jnš KĮ: 6ᵇ), Pagi Sz-tapakiu 1603 (Jnš KĮ: 45ᵃ) = *Šlapakių, Šlapakiai Kepāliai Jnš; ex fz-lapiaberze 1715 (Dt KĮ: 166ᵃ) = Šlapiaberžė Dotnuva Kdn; U-ž-alksnis 1854 (ED: 36) = *Užalksnis Užventis; U-ž-usamanis 1898 (Anonim: 65) = *Užusamanis Ceikiniai Ign; ex pago Ž-eymej dicto 1639 (Slnt KĮ: 60ᵇ) = Žeimiai Imbarė Krtn och fler. Det kan antas att de oikononymformer där affrikator och frikativor inte markeras bör betraktas som litauiska, eftersom det också finns litauiska texter där de inte markeras; jfr patrawk s-irdis musu, S-wen-c-iausiam (Subačius 1997) och så vidare. Den litauiska konsonanten [k] återges ibland med bokstaven c, uppenbarligen på grund av den latinska ortografiska traditionen: ex uilla C-alauu ~1711–1712 (Lnkv KĮ: 7ᵃ) = *Kalevų, Kalevai Pakruojis Pkr; C-olauckis 1556 (Pėteraitis: 195) = *K(u)olaukis || Koliškiai Isrutis, Didlaukiai; de C-ubiliu 1679 (Rgv KĮ I: 63ᵃ) = *Kubilių Raguvà Pn; Šiota C-uta-ycziu 1606 (Jnš KĮ: 87ᵇ) = *Kutačių, Kutáčiai Stačiūnai Pkr; Taur-c-alnis 1539 (Pėteraitis: 403) = *Taurkalnis, senare Taurkalniai Stalupėnai, Pilupėnai, Puodžiūnai. I storfurstendömet Litauens källor återges den litauiska konsonanten [l] med bokstaven t, efter polsk ortografi, dock inte alltid; [l'] återges med bokstaven l: Woyta Dwi-l-ia... Sioto Dwe-t-aicziu 1613 (Jnš KĮ: 148ᵇ) = *Dvelaičių, nuv. Dveláčiai Skaistgirys Jnš; Pagi β-t-apakiu 1600 (Jnš KĮ: 6ᵇ) = *Šlapakių, Šlapakiai Kepāliai Jnš; ex uilla Ca-l-auu ~1711–1712 (Lnkv KĮ: 7ᵃ) = *Kalevų, Kalevai Pakruojis Pkr; de Cubi-l-iu 1679 (Rgv KĮ I: 63ᵃ) = *Kubilių Raguvà Pn; de Napra-l-ey 1696 (Ant KĮ I: 51ᵇ) = dial. *Napral'ai, jämför Napreliai Žukliškės Zr med flera. Det finns fall där den litauiska konsonanten [s] i slutet av ett ord återges med bokstäverna fz, sz eller liknande: Antmeschkera-sz 1564 (Pėteraitis: 53) = *Antmeškeras, senare Antmeškiai Darkiemis, Žābynai; de Apidwariszkie-sz 1741 (Lkm KĮ II: 5ᵃ) = *Apidvariškės (l) Linkmenys Ign; de Gieytoniszkię-sz 1740 (Lkm JĮ II: 2ᵃ) = *Geitoniškės Linkmenys Ign. Det finns många fler personnamn där det litauiska [s] också återges i slutet av ordet. Liknande fall finns även i litauiska texter: Ganit karwies aszka-sz, kiawtes, ir pitkas awietes 1818 (Strazdas 1991); Ignasius Sklaustis naszli-sz ulicz. Rutienu 1900 (Int KZ: 32ᵇ). Det kan antas att när ordstammen innehåller [š], kan återgivningen av litauiskt [s] med bokstäverna sz ha uppstått genom en viss fjärrassimilation och därför inte bör betraktas som slaviserande. I fall som Krucki-sz 1584 (Pėteraitis: 53) = *Krukis, *Krukys eller senare Krukiai Darkiemis, Klišiái; de Gatakie mi-fz 1743 (Lkm KĮ II: 13ᵇ) = Gātakiemis 192 Saldūtiškis Ut och liknande bör en sådan markering av [s] betraktas som förtyskning (i Preussen) eller förslavning (i Litauen), se s. 128. Av denna fragmentariska översikt över oikonymers stavning framgår att gemensamma regelbundenheter har iakttagits när stavningen av ordens och oikonymers litauiska former i äldre litauiska skrifter jämförts. Dessa regelbundenheter gör det möjligt att hävda att det som tidigare, vid behandlingen av oikonymer och särskilt antroponymer, förklarades (eller försökte förklaras) som förslavning 79 i vissa fall kan betraktas som en viss stavningstradition, dialektala företeelser eller något annat. Det bör uppmärksammas att historiska oikonymer och antroponymer som skrivits ned i icke-litauiska källor inte kan spåras tillbaka till äldre litauiska skriftminnesmärken. En jämförelse mellan namnmaterialet i historiska källor och uppgifterna i äldre skrifter gör det möjligt att konstatera att de namnformer som belagts i historiska källor utgör en viss del av våra äldre språkminnesmärken och uppvisar stavningsmässiga regelbundenheter gemensamma med andra äldre skriftminnesmärken, men samtidigt också har vissa särdrag. Historiska oikonymers litauiska former (liksom för övrigt de talrika litauiska antroponymformerna) skrevs oftast ned i sådana historiska dokument som enbart var avsedda för praktiska ändamål. Dokumenten var inte avsedda för tryckning. Detta är en av orsakerna till att både oikonymers och antroponymers stavning varierar så mycket. Ingen månade om att skriva ned namnuppgifterna exakt; på den tiden var detta inte aktuellt.80 Man lade inte särskilt stor vikt vid att samma uppgifter skrevs ned på ett enhetligt sätt, eftersom tydligare, fastställda kriterier saknades. Om vi jämför stavningen av ord i de fåtaliga litauiska handskrifterna från 1600–1700-talen med återgivningen av oikonymer och antroponymer i icke-litauiska historiska dokument från storfurstendömet Litauens territorium, ser vi i stort sett samma bild: stavningen varierar för diftongerna [au] och [uo], diftongen [ie] och vokalerna [e], [ė], ibland även vokalerna [a] och [o] med flera. När vi har en handskriven litauisk text vars litauiska ord är ofullständigt återgivna i skrift, tvivlar vi inte på att de är litauiska (inte förslaviska), och vi försöker fastställa hur stavningen ser ut och vilka regelbundenheter den uppvisar. På samma sätt bör vi betrakta den varierande och ofta ofullständiga stavningen av oikonymers och antroponymers litauiska former, inte ur dagens perspektiv utan med hänsyn till hur man uppfattade detta på den tiden (dvs. under 1500–1700-talen). Den tidens skrivare – präster, munkar och till och med gods- och domstolstjänstemän – skrev sannolikt i många fall ned både oikonymers och antroponymers litauiska former mycket exakt, men gjorde det med stöd av andra språks skrifttradi- 79 Jfr Zinkevičius 1977: 98-101; Maciejauskienė 1991: 172-173, 178; Maciejauskienė 1993: 82; Maciejauskienė 1994: 18–22. 80 Jfr: ”... personnamnens former varierade avsevärt, även när samma person benämndes” (Zinkevičius 1991: 19). 193 …ditioner, eftersom de flesta uppenbarligen aldrig hade skrivit på litauiska. Dessutom var stavningen i litauiska skriftminnesmärken från 1500–1700-talen, och till och med från 1800-talet, mycket varierande. Stavningsvariationen är något mindre i de äldre tryckta litauiska skrifterna, där tydligare ansträngningar att normera skriftspråket kan iakttas. I handskrivna källor, särskilt icke-litauiska sådana, där mycket namnskicksmaterial har nedtecknats, är det svårt att urskilja någon enhetligare återgivning av litauiska oikonymer eller antroponymer. Många av de skrivare som nedtecknade litauiska former av oikonymer och antroponymer kan jämföras med nybörjare i skolan som just har lärt sig skriva och gör många fel, och som återger samma ord bättre den ena gången och sämre den nästa. Därför kan vi tala om vissa yttringar av agrafi – bristande förmåga att exakt och adekvat återge vissa fakta om det litauiska språket. Slutsatser Artikeln behandlar ett hittills outforskat ämne – litauiska former av historiska oikonymer. Ämnet är viktigt ur flera aspekter: för första gången publiceras och diskuteras de äldsta nedtecknade litauiska formerna av oikonymer, och den samlade mängden av dessa återgivningar betraktas som ett system; för första gången görs ett försök att utifrån återgivningen fastställa vilka former i icke-litauiska historiska källor som ska betraktas som litauiska, och de svårigheter som uppstår när man vill fastställa litauiskheten hos vissa av dem visas; vissa paralleller i bruket och återgivningen av oikonymer och antroponymer blottläggs; för första gången påvisas paralleller mellan litauiska former av oikonymer i historiska dokument och stavningen av äldre litauiska ord, och återkommande regelbundenheter diskuteras. Litauiska former av oikonymer förekommer i historiska källor från 1500-talet: i Preussen (från 1539) och i Lietuvos (under 1500-talets sista fjärdedel), även om man kan anta att de började skrivas ned något tidigare. Det bör uppmärksammas att dessa former förekommer i både Lietuvos och Preussens historiska källor före utgivningen av de första böckerna. Detta stärker argumenten för att det fanns litauiska skrifter både i Preussen och i Lietuvos redan före de första litauiska böckerna. De tidigaste beläggen för nedteckning av litauiska former av oikonymer och antroponymer bör därför betraktas som några av de första försöken att skapa en egen litauisk skrifttradition. Det bör noteras att litauiska former av antroponymer började nedtecknas i större omfattning i Lietuvos historiska dokument från början av 1500-talet. Särskilt många förekommer i historiska källor från 1500-talets andra hälft, då även litauiska former av oikonymer började skrivas ned. Stavningen och bruket av litauiska former av antroponymer och oikonymer är oskiljaktiga av många skäl, inte minst därför att en betydande andel av oikonymerna har antroponymiskt ursprung. På grund av det begränsade materialet om namnbruket i Lill-Litauen går det inte att dra mer ingående slutsatser om sambandet mellan bruket och stavningen av oikonymer och antroponymer i den regionen. 194 Man kan hävda att det på 1500-talet ägde rum en verklig revolution i återgivningen av oikonimformer i de historiska dokumenten från både Preussen och Lietuvos: den fasta tradition för återgivning av oikonymer som hade utvecklats på grundval av tyska (i Preussen) respektive östslaviska språk (i Lietuvos) och bestått i ungefär två och ett halvt sekel bröts delvis, och litauiska former av oikonymer och antroponymer började skrivas ned. En av de viktigaste orsakerna till denna förändring var att litauiska skrivare började arbeta på kanslierna under 1500-talet. De övergav gradvis de stavningstraditioner för litauiska oikonymer och antroponymer som hade uppstått före 1500-talet och i grunden var främmande för det litauiska språkets anda, och ersatte dem med andra förebilder, baserade på tyska (i Preussen) respektive östslaviska språk (i Lietuvos). I Lietuvos påverkades nedteckningen av litauiska oikonimformer av att kyrkoböcker på latin började föras från 1500-talets andra hälft. I en stor del av dessa (men långt ifrån alla) övergavs den östslaviska traditionen vid återgivning av litauiska oikonymer, medan andra traditioner (baserade på polska) ännu höll på att ta form. De litauiska formerna visar att det under 1500- och 1600-talen ännu inte hade etablerats någon tradition för bruket av litauiska oikonymer på polska och tyska i Stor- och Lill-Litauen. Det stora antalet litauiska former vittnar om att skrivarna i vissa fall endast kände till de former som användes av litauerna själva. Följaktligen talades det endast litauiska på de platser där dessa former nedtecknades. Enbart i 1500-talskällor har litauiska former av tvåhundra olika oikonymer nedtecknats. I icke-litauiska källor från 1600- och 1700-talen i Lietuvos och Preussen har omkring tusen sådana former påträffats. Flest litauiska former av historiska oikonymer har hittats i kyrkoböcker från katolska kyrkor i Lietuvos från 1500–1700-talen – där har litauiska former av många bynamn skrivits ned (omkring 800). De förekommer särskilt rikligt i Joniškio KĮ (1599–1621), den äldsta bevarade källan av detta slag i Lietuvos, samt i Molėtų KĮ och JĮ (1682–1692). I inventarier över godsen i Lietuvos har litauiska former av många ensamgårdsnamn nedtecknats (omkring 180). Från 1700-talet förekommer litauiska former av oikonymer även i förteckningar, och från 1800-talet även i andra källor (kartor, uppslagsverk, undersökningar och så vidare). Den tidigaste nu kända kartan som utmärker sig genom det stora antalet litauiska former är kartan över Nya Ostpreussen (Užnemunė) från 1808. Det är rimligt att anta att hundratals sådana former kan finnas i ännu ogenomgångna icke-litauiska källor från 1600–1800-talen. Litauiska former av oikonymer har påträffats i texter på latin, tyska, polska, ryska och slavisk kanslispråk. Varje språk följde sina egna stavningstraditioner, och i flera fall uppstod svårigheter med att avgöra om vissa oikonimformer var litauiska. Utifrån iakttagna regelbundenheter i återgivningen har man försökt fastställa kriterier för att identifiera litauiska former av oikonymer. Det är rimligt att anta att litauiska former av oikonymer är de former som litauerna själva använder och som återges exakt i historiska källor, utan att deras morfologi förvanskas och med fonetiken tillräckligt väl återgiven. Ett av kriterierna är att inte betrakta sådant som slavifiering, germanisering och liknande om det kan förklaras med stavningstraditionen eller om det kan f… 195 förekommer också i ord i äldre litauiska skrifter. I många fall bör beteckningen av den slaviska diftongen [au] med bokstäverna (i)aw, (i)ow, ew, med kyrilliska ав, av diftongen [ai] med bokstäverna ei, ey och av diftongen [uo] med bokstaven o inte betraktas som sådan; i vissa fall gäller detta också konsonanten [s], som i slutet av ord skrivs med bokstäverna -sz, osv. Belägg för litauiska oikonimformer har påträffats i historiska källor från nästan hela det nuvarande Litauens område, från Lill-Litauen (nuvarande Kaliningrad oblast) och från några gränsområden i Lettland, Polen och Belarus som gränsar till Litauen. Artikeln presenterar inte allt tillgängligt material, utan endast de mest typiska exemplen, omkring 300 oikonimer. Det visade sig att det vid undersökningen av äldre oikonimer och deras former, särskilt litauiska former, är mycket viktigt att ta hänsyn till det lingvistiska och kulturella sammanhanget. Det lingvistiska sammanhanget omfattar alla övriga oikonimformer (slaviserade, germaniserade, latiniserade), alla antroponymer, alla litauiska ord som förekommer i någon mån i icke-litauiska källor och slutligen äldre litauiska skrifter. Till detta hör omgivningen kring varje oikonim (fras, mening, text) och själva språket som dokumentet är skrivet på. En oikonim får inte lyftas ur en icke-litauisk text (fras) om den är knuten till texten, det vill säga om den är skriven i ett indirekt kasus. En oikonim med samma stam får inte heller skiljas från en antroponym om denna står intill den. Till det aktuella sammanhanget hör också helheten av historiska källor, ur vilka uppgifter om utvecklingen av ett visst ortnamn kan hämtas. Om exempelvis flera olika källor från samma plats eller från närliggande platser belägger samma sak, bör den betraktas som tillförlitlig. De litauiska formerna utgör den mest värdefulla, men inte särskilt omfattande, delen av oikonimmaterialet. I det större sammanhanget är de litauiska formerna av oikonimer (liksom antroponymer) viktiga för språkets historia och särskilt för den historiska dialektologin, eftersom källorna innehåller material också från litauiska regioner som saknar tidiga äldre skriftliga minnesmärken. Man bör dock inte glömma att de fåtaliga litauiska oikonimformerna används sida vid sida med slaviserade, latiniserade (LDK) och germaniserade (Preussen) former, vilka också är nödvändiga i namnvetenskaplig forskning. Litauiska former av oikonimer och antroponymer i historiska källor, liksom litauiska ord och fraser som förekommer där, kompletterar uppgifterna om användningen av litauiska på olika platser i Litauen. Mottaget 1998 09 22 FÖRKORTNINGAR Litauiska Inv – inventarium JĮ – vigselbok KĮ – dopbok 196 LNM – Litauens nationalmuseum LN MMB – Litauens nationalbibliotek Martynas Mažvydas LVIA – Litauens statliga historiska arkiv MAB – Vetenskapsakademiens bibliotek N – avskrift av en ministerialbok (dop-, vigsel- eller dödbok) RS – handskriftsavdelningen SA – äldre akter (förkortning i LVIA:s signaturer) a. – århundrade bk. – standardspråk dab. – nu, aktuell dgs. įn. – plural instrumental dgs. kilm. – plural genitiv dr. – åkerjord dš. – höger (biflöde) dv. – herrgård ež. – sjö int. – biflöde k. – by kr. – vänster (biflöde) kt. – annan, andra liet. – litauisk, litauiska lot. – latin, latinsk m. – år mot. g. – femininum mst. – stad mstl. – småstad naszl. – änkling of. – officiell p. – sida pan. – på liknande sätt parap., parf., pa’p. osv. – församlingar plg. – jämför plv. – herrgård pus. – på sidan pv. – äng tarm. – dialektal, dialektens t.y. – det vill säga ulicz. – gatubyar (= byns) vien. – enstaka gårds vienasied. – enstaka gårds vls. – distrikt vns. kilm. – singular genitiv vns. vard. – singular nominativ vns. viet. – singular lokativ žr. – se 197 Polska Inw. – (Inwentarz) inventarium Ś., Ś, S – (Śiola) byns W. – (Woyta, Woita) byfogdens Latinska Ad.; Adu., Aduo.; Aduocat: med flera – (Aduocati, Aduocatus, Aduocationis) byfogdens, byfogdeämbetets An’o – (Anno) årets atq’ – (atque) även B., Bap, Bapt.; Bapt’, Bapt(us)’ med flera – (Baptisavi, Baptisatus, Baptisata med flera) jag har döpt, döpt, döpt B Virginis – (Beatae Virginis) den saliga Jungfruns Coniug med flera – (Legitimorum Coniugum) lagvigda makars Cu’ – (cum) med d – (die) dag 10bris – (Decembris) december d 10’ – (die decima) på den tionde dagen de eade’ – (eadem) från samma plats, från just den platsen e’ – (est) är Eode’ ead’. – (eodem), (eadem) samma (dag) Fil: – (Filius, Filia) son, dotter gen. sg. – (genetivus singularis) – genitiv singularis Legitimoru’ – (legitimorum) lagliga Leg’, LC., Legit Legitimoru’ Parentu’ – (Legitimorum Parentum) lagliga föräldrar L. Th: – (Legitimi Thori) lagligt äktenskap LL., LL:; Leua’, Leu’, Lau’, Lev: och liknande – (Levantes) vittnen matrim’ – (matrimonium) äktenskap n’ne – (nomine) vid namn 9bris – (novembris) november P. – (Parochiae) församlingens Pag. – (Pagi) byns Parent’, Parentu’ – (Parentum) föräldrars Pat:; Patr:, Patr’, Prin, Post Pentec: – (post Pentecostem) efter pingst p’rente – (presente, dvs. praesente) närvarande, deltagande Pr’ini, PP., PP: och liknande – (Patrini) faddrar 1ma – (prima) den första q – (qui) vilken q sup Bap – (qui super Baptisavi) som jag tidigare (dessförinnan) har döpt 5ta – (quinta) den femte (dagen) 2dus – (secundus) den andra sup – (super) tidigare 3tia – (tertia) den tredje, den tredje 3bus, trib – (tribus) åt tre 198 v’o – (vero) verkligen, ja vterq’ – (vterque) båda, den ena och den andra KÄLLOR OCH DERAS FÖRKORTNINGAR Kyrkoböcker Aln KĮ IV – Alantas kyrkas dopbok nr 4 (1733–1740), förvaras i Alantas kyrkoarkiv. (Oikonimer från fyra år har skrivits av – ur dessa har det nödvändiga materialet valts ut). Aln KĮ XVIII – Alantas kyrkas dopbok nr 18 (omkring 1760–1780; kraftigt brandskadad, endast bokens mittparti har bevarats), förvaras i Alantas kyrkoarkiv. Ant KĮ I, Ant JĮ I, Dgl KĮ I, Dgl JĮ I – flera böcker med dop- och vigselanteckningar från Antalieptė och Daugailiai kyrkor (båda tidigare filialer till Dusetos församling), sammanbundna omväxlande i en enda bok (1686–1731), förvaras i Daugailiai kyrkoarkiv. Blnk KĮ II, Dgl JĮ II – Balnininkai kyrkas dopbok nr 2 (1752–1772), förvaras i Balnininkai kyrkoarkiv. Blnk KĮ III – Balnininkai kyrkas dopbok nr 3 (1772–1798), förvaras i Balnininkai kyrkoarkiv. Dgl KĮ II, Dgl JĮ II – Daugailiai kyrkas dop- och vigselbok nr 2, inbunden i en och samma bok (1693–1714), förvaras i Daugailiai kyrkoarkiv. Dgl KĮ III – Daugailiai kyrkas dopbok nr 3 (1760–1785), förvaras i Daugailiai kyrkoarkiv Dt KĮ – Dotnuva kyrkas dop- och vigselbok (1693–1764), förvaras i Dotnuva kyrkoarkiv. Int JĮ I – Inturkė kyrkas vigselbok nr 1 (1771–1827), förvaras i Inturkė kyrkoarkiv. Int KĮ I – Inturkė kyrkas dopbok nr 1 (1794–1812), förvaras i Inturkė kyrkoarkiv. Int ZK – Inturkė kyrkas utkastbok för registrering av brudpar (1890–1910), förvaras i Inturkė kyrkoarkiv. Jnš KĮ – Joniškis kyrkas dopanteckningsbok (1599–1621), LVIA F. 1196 Ap. 1 B. 76. Jnšk KĮ – dop. reg. för Joniškėlis kyrka (1699–1720), VUB RS F. 201–35. Klov KĮ III – dop- och vigselreg. för Klovainiai nr 3 (1655–1675), LNM R–474. Kp KĮ IX – dop. reg. för Kupiškis nr 9 (1690–1708), MAB RS F. 268–128. Krž KĮ – dop. reg. för Kražiai kyrka (1657–1672), LVIA F. 1521 Ap. 1 B. 4. Ktk KĮ I, Ktk JĮ I – dop- och vigselreg. för Kuktiškiai kyrka nr 1 (1739–1744), förvaras i Kuktiškiais kyrkoarkiv. Ktk KĮ VIII – dop. reg. för Kuktiškiai kyrka nr 8 (1827–1832), förvaras i Kuktiškiais kyrkoarkiv. Ktk KĮ N, Ktk MĮ N – dop- och dödböcker för Kuktiškiai kyrka (1699–1796) (avskrift), LVIA F. 604 Ap. 13 B. 36. 199 Lkm KĮ I, Lkm JĮ I – dop- och vigselreg. för Linkmenys kyrka nr 1 (1708–1740), förvaras i Linkmenys kyrkoarkiv. Lkm KĮ II, Lkm JĮ II – dop- och vigselreg. för Linkmenys kyrka nr 2 (1740–1760), förvaras i Linkmenys kyrkoarkiv. Lnkv KĮ, Lnkv JĮ – dop. reg. för Linkuva, vigselreg., inbundna i en och samma bok (1671–1712), förvaras i MAB RS F. 42–1. Mlt KĮ I, Mlt JĮ II – dop. reg. för Molėtai kyrka nr 1 (1682–1692), vigselreg. bok nr 2, inbundna i en och samma bok, förvaras i Molėtai kyrkoarkiv. Mlt KĮ VII – dop. reg. för Molėtai kyrka nr 7 (1776–1797), förvaras i Molėtai kyrkoarkiv. Mlt KĮ X – dop. reg. för Molėtai kyrka nr 10 (1807–1814), förvaras i Molėtai kyrkoarkiv. Mrk KĮ – dop. reg. för Merkinė kyrka (1604–1618), LVIA F. 154 Ap. 1 B. 1. Pln KĮ, Pln JĮ – dop. reg. för Plungė kyrka (1615–1660) LVIA F. 154 Ap. 1 B. 1. Rgv KĮ I, Rgv JĮ I – dop- och vigselreg. för Raguva nr 1 (1668–1688), LN MMB F. 125–15. Skdt KĮ – dop- och konfirmationsregister från kapellet i Skudutiškis (tidigare Molėtai församling) (1756–1786), förvarat i Kuktiškiai kyrkoarkiv. Slnt KĮ – dop- och konfirmationsregister från kyrkan i Skilandžiai (Salantai) (1631–1640), LN MMB RS F. 100–407. Srj KĮ – dop- och konfirmationsregister från kyrkan i Seirijai (1679–1724), MABRS F. 136–47. Upn KĮ II – dop- och vigselregister nr 2 från kyrkan i Upninkai (1749–1774), LN MMB F. 130–2214. Ut JĮ – vigselregister från kyrkan i Utena (1729–1776), förvarat i Utena kyrkoarkiv. Vdn KĮ II – dop- och konfirmationsregister nr 2 från kyrkan i Videniškiai (1771–1781), förvarat i Videniškiai kyrkoarkiv. Vdn KĮ III – dop- och konfirmationsregister nr 3 från kyrkan i Videniškiai (1682–1692), förvarat i Videniškiai kyrkoarkiv. ÖVRIGA HANDSKRIFTLIGA KÄLLOR CB – Cathalogus Beneficiorum totius Diæcesis Vilnen’ pro ut in antiquis regeſtris reperiuntur fideliter conſcriptus in Anno 1595. (Inventarium över kyrkliga godsinnehav i Vilnius stift år 1595) MAB RS F. 43–472. ED – Executorium decretum de limitibus dio[cesiae] Telsensis seu Samogitiensis. Latum ab Jll[ust]rissimo et Reverendissimo Domino Metropolitano Ignatio Hołowiński. Vilnæ. 1854. in quarto 74.81 Källan förvaras vid LKI:s ortnamnsavdelning. Inw Dg – Inventarium över den högt ärade herr Kon[stantin Brzo[tow[kis], starosta i Dawgow[kis], av Mscifławskis släktna 81I andra publikationer anges denna källa på följande sätt: Hołowiński I. Handskriven förteckning över ortnamn i Telšiai och Samogitien stift, förvarad vid Lietuvių kalbos institutas (Vanagas 1996: 317). 200 gowskiego Orańskiego Przełayskiego82 Överlämnat till herr Jan Staniulewicz år83 den 3 maj, den 9:e månaden. (Inventarium från Daugųs starostia från år 1719) LN MMB RS F. 130–1748. Inw KD – Inventarium över Dryświatske°-nyckeln i Vilnius ekonomigods, reviderat av mig, Stephan Hryniewicz, år 1682. (Inventarium över Drūkšių-nyckeln från år 1683) VUB RS F. 4–1789. Inw KZ – INVENTARIER över Zawileyskis gods som tillhör Vilnius stift... 1731. (Inventarium över godsen norr om floden i Vilnius stift från år 1731) VUB RS F. 57–B53, 103. Det sistnämnda inventariet har publicerats i verket: Описание рукописнаго отделения Виленской Публичной Библиотеки. Выпускъ второй. Вильна, 1897, 65–152.84 Inw WC – Inventarz Ciwnustwa Wilenskiego... 1636. (Vilniaus tijūnystės 1636 m. inventorius) VUB RS F. – 1 F. – 14. Inw VI – Inwentarze Wielonskie, 1615. (Veliuonos ir Baisogalos karališkųjų dvarų inventoriai). VUB RS F. 4 – 36830 (A –3918). IVK – register över historiska ortnamn, förvarat vid Institutet för litauiska språkets onomastikavdelning. Ukm PTA 13887 – Akter från Ukmergės slottsdomstol, 1609. VUB RS F. 7 – 13887. Ukm PTA – Ukmergės pilies teismo aktai, 1597. VUB RS F. 7 – 2/13879. WDW – Visitationsakter från Vilnius, Pabaiskas och Ašmenos dekanat, 1820–1828. LVIA F. 694 Ap. 1 B. 3670. VK – register över ortnamn från levande språkbruk, förvarat vid Institutet för litauiska språkets onomastikavdelning. ŽV Inv – Žemaičių vyskupo stalo valdų inventorius, 1662. LN MMB RS F. 93–2019. LITTERATUR OCH PUBLICERADE KÄLLOR Anonim – Obszar języka litewskiego w. gub. Wileńskiej [undertecknat Anonim]. I Kraków, 1898. (Maskinskrift) MAB RS F. 29–209. B i r ž i š k a V. 1987: Lietuvos studentai užsienio universitetuose XIV–XVIII amžiais, Chicago. B i r ž i š k a V. 1990: Aleksandrynas 1, Vilnius. B l a ž i e n ė G. 1993: Sembos prūsų vietovardžiai. Humanitarinių mokslų daktaro laipsnio disertacija, Vilnius (mašinraštis). D r o t v i n a s V. 1997: Mažosios Lietuvos vardyno šaltiniai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 38, Vilnius, 81–87. F e n z l a u W. 1936: Die deutschen Formen der Litauischen Orts- und Personennamen des Memelgebiets, Halle/Salle. G a i v e n i s K., K e i n y s S. 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas. G e r u l l i s G. 1922: Die altpreußischen Ortsnamen, Berlin und Leipzig. G i r d e n i s A., G i r d e n i e n ė D. 1997: 1759 metų „Ziwato“ indeksas, Vilnius. 82 Så står det skrivet. Det bör stå Prętayskiego. 83 På detta ställe har årtalet inte antecknats; ett tomrum har lämnats. 84 I publikationen bevaras originalets stavning inte alltid; även vissa former av oikonymer har ändrats. Därför återges exemplen i artikeln från handskriften. 201 IA – Historiskt arkiv. Litauiska inventarier från 1500-talet 1. Samlade av K. Jablonskis. Kaunas, 1934. J a b l o n s k i s K. 1937: Kelios XVII amžiaus lietuviškos priesaikos ir kitos lietuvių kalbos liekanos Didžiosios Lietuvos Kunigaikštystės aktuose. – Archivum Philologicum 6, Kaunas, 142–148. J a b l o n s k i s K. 1941: Lietuviški žodžiai senosios Lietuvos raštinių kalboje. Kaunas. J a b l o n s k i s K. 1979: Historien och dess källor, Vilnius. J o v a i š a s A. 1996: Martynas Mažvydas, Kaunas. KD – Kodeks dyplomatyczny katedry y diecezii Wilenskiej (1387–1507). Indeksy, 1, Kraków, 1996. L a i g o n a i t ė A. 1978: Litauisk accentologi, Vilnius. LATSŽ II – Handbok över Litauiska SSR:s administrativa och territoriella indelning 2, Vilnius, 1976. L e b e d y s J. 1976: Lietuvių kalba viešajame gyvenime XVII–XVIII a, Vilnius. LJ – Lietuvos inventoriai XVII a. Sudarė K. Jablonskis ir M. Jučas, Vilnius, 1962. LM 224/4 – Litauiska metrikan (1522–1530) 224/4, Vilnius, 1997. LUEŽ – Förteckning över litauiska flod- och sjönamn, Vilnius, 1963. M a c i e j a u s k i e n ė V. 1993: Personnamn i Kriaunai församling under 1600- och 1700-talen. – Litauiska språkvetenskapliga frågor 32, Vilnius, 34–99. M a c i e j a u s k i e n ė V. 1994: Lietuvių pavardės: kilmė ir raida. Habilitacinis darbas, pateiktas humanitarinių mokslų kalbos krypties habilituoto daktaro laipsniui gauti, Vilnius. M a c i e j a u s k i e n ė V. 1997: Vienkamieniai lietuviškos kilmės vardai XVI amžiuje. – Darbai ir dienos 4(13), Kaunas, 111–129. M a c i e j a u s k i e n ė V. 1997a: Om klassificeringen av litauiska efternamn. – Baltistica 38(1), Vilnius, 101–109. M a ž i u l i s V. 1966: Monument över det preussiska språket, Vilnius. M a ž i u l i s V. 1981: Monument över det preussiska språket 2, Vilnius. M a ž i u l i s V. 1988: Prūsų kalbos etimologinis žodynas 1, Vilnius. N e z a b i t a u s k i s K. 1996: Naujas mokslas skaitymo dėl mažų vaikų Žemaičių ir Lietuvos, Vilnius. NO – Topografisch-Militärische-Karte vom vormaligen Neu Ost Preußen oder dem jetzigen Nördlichen Theil Herzogthums Warschau, nebst dem Russischen district... Berlin, Hrsg. vom D. F. Sotzman, 1807. MAB RS K–1203. OD – Förteckning över dokument i Vilnas centrala arkiv för gamla aktböcker 9, Vilna, 1912. P a l i o n i s J. 1995: Lietuvių rašomosios kalbos istorija, Vilnius. P e t e r a i t i s V. 1997: Ortnamn i Litauen mindre och Tvanksta, Vilnius. P o s p i s z y l o w a A. 1983: Preussiska namn på kartan över Olsztyns komornikskap från 1600-talet. – Acta Baltico-Slavica 15, Wrocław m.fl., 243–269. R a z m u k a i t ė M., V i t k a u s k a s V. 1994: Ordbok över ortnamnsbetoning, Vilnius. SG – Słownik geograficzny królestwa Polskiego i innych krajów słowiańskich 1–15, Warszawa, 1880–1902. Syn – Synodus diocesana Vilnensis Ab Illustrissimo, Excellentissimo ac Reverendissimo Domino D. Michaele Joanne Zienkowicz Dei & Apostolicae Sedis Gratia Episcopo Vilnensi In Ecclesia Cathedrali Sua, Vilnae, 1744. SPR II: – Scriptores rerum Prussicarum 2, Leipzig, 1863. S p r u o g i s J. 1888: – Географический словарь древней Жомойтской земли XVI столѣтія, составленный по 40 актовымъ книгамъ Россіенскаго земскаго суда Архива-рикусуомъ Виленскаго Центральнаго Архива древнихъ актовыхъ книгъ губерній Виленской, Ковенской, Гродненской–и Минской Иваномъ Яковлевичемъ Спрогисомъ, Вильна. S t r a z d a s A. 1991: Giesmės sviétiškos ir šventos. Faksimilinis leidinys, Vilnius. 202 Subačius G. 1997: Sedos Švč. Sakramento brolijos XVIII a. lietuviškas Jono Domaševičiaus tekstas. – Seda. Žemaičių praeitis 5, Vilnius, 64–71. Subačius G. 1998: Žemaičių bendrinės kalbos idėjos Vilnius. Širvydas 1929: Širvydis. Punktay sakimu (Punktų kazan)... von Dr. Franz Specht, Göttingen. Universitas 1991: Universitas linguarum Litvaniae, Vilnius. Uwogos 1823: Uwogos ape iżganimu duszios katras unt garbes Pona Dieva ir pažitka dwasiška iżdawje Jo milsta85 Kunigas Mikota Smólski Kanounikas Wilnious, Dziekonas, Klebonas Swedasu, Vilnius. Vaitiekūnas S. 1994: Lietuviškos kartografijos istorijos bruožai. – Lietuvos mokslas 2/1(2), Vilnius, 32–42. Vanagas A. 1996: Lietuvos miestų vardai, Vilnius. Wilno 1841: – Wilno od początków jego do roku 1750 3, Przez J. I. Kraszewskiego, Wilno. Vizitacija 1998: – Žemaičių vyskupijos vizitacija (1579), Vilnius. Volter E. 1901: – Списки населенныхъ мѣстъ Сувалкской губернии какъ материалъ для историко-этнографической географии края, Санктпетербургъ, 1901. Zinkevičius Z. 1977: Lietuvių antroponimika, Vilnius. Zinkevičius Z. 1987: Lietuvių kalbos istorija 2, Vilnius. Zinkevičius Z. 1988: Lietuvių kalbos istorija 3, Vilnius. Zinkevičius Z. 1990: Lietuvių kalbos istorija 4, Vilnius. LITAUISKA FORMER AV OIKONYMER I ICKE-LITAUISKA KÄLLOR FRÅN 1500–1800-TALEN Sammanfattning I denna artikel undersöks oikonymer i icke-litauiska källor från 1500–1800-talen: deras uppkomst, spridning, stavning och användning. I Preussen är sådana former belagda redan omkring 1540. I Litauen förekommer de i dokument från det sista kvartalet av 1500-talet. I preussiska respektive litauiska källor från 1500-talet är omkring 200 olika litauiska former av oikonymer belagda, medan omkring 1 000 återfinns i källor från 1600–1700-talen. 1800-talet är ännu rikare på belägg. Många litauiska former finns belagda i de katolska kyrkornas registerböcker (omkring 800 olika oikonymer). Litauiska former av oikonymer är dokumenterade i alla områden där litauiska tidigare har varit i bruk. De litauiska formerna av oikonymer är nära förbundna med formerna av antroponymer, som ofta nedtecknades redan på 1500-talet. Man antar att förekomsten av litauiska former i icke-litauiska källor från 1500-talet kan förklaras av litauiska skrivare i kanslierna. 1500-talet innebar ett brott i stavningen av oikonymer, eftersom man då – åtminstone delvis – övergav de 250-åriga traditionerna av germanisering (i Preussen) respektive slavifiering (i Litauen efter östslaviskt mönster) av de litauiska oikonymerna och började skriva ned de former av oikonymer som användes bland litauerna. I artikeln fastställs kriterierna för litauiska oikonymformer: det är viktigt att den nedtecknade formens morfologi bevaras, att den nedtecknade formen inte innehåller bokstavskombinationer som ur fonetisk synvinkel inte överensstämmer med det litauiska ljudsystemet och som skulle innebära slavifiering eller germanisering av den nedtecknade 85 Troligen ett korrekturfel. Det borde stå milysta eller milysta. 203 Återspeglar former. Litauiska former av oikon ymer förekommer i följande fall: Ahnaŭmpuco 1584 = *Antaitis; Zaščanek Antarašstas 1731 *Antaraštas; de Awizieniu 1769 = *Avižienių, Avižieniai; Budupis 1539 = *Būdupis; Dubinikas 1898 = *Dub'in'i'kas, Dubininkas; Dumczus 1744 = *Dumčus, Dumčai m.fl. Vissa fonetiska särdrag hos litauiskan återspeglas inte i de litauiska formerna av oikon ymer på grund av den bristfälliga stavningen. De litauiska formerna av oikon ymer som förekommer i historiska urkunder jämförs med ord från vissa forn litauiska skrifter, och gemensamma stavningsmönster fastställs. Med utgångspunkt i dessa mönster betraktas vissa stavningar av oikon ymer, som tidigare ansågs vara slaviserade, ur ett annat perspektiv. De litauiska formerna av oikon ymer är viktiga för det litauiska språkets historia och den historiska dialektologin, eftersom de dokumenterar dialektala särdrag i litauiska områden som saknar gamla skriftliga monument. 204