Origin and semantic motivation of the lett. “piedurkne” ‘a sleeve’

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XL (1998) Ilga JANSONE Lettiska språkets institut vid Lettlands universitet, Riga ORDENS URSPRUNG OCH DESS SEMANTISKA MOTIVATION (lett. piedurkne) För att precisera ofta oklara eller omdiskuterade etymologier använder man uppgifter från dialekter och äldre texter, däribland ordböcker, liksom från besläktade språk och kontaktspråk. Vid förklaringen av ordens ursprung tillmäts den fonetiska aspekten särskild betydelse, det vill säga ljudförändringar i en viss tid och på en viss plats, medan den semantiska aspekten, eller motivationsaspekten, oförtjänt försummas: valet av särskilda egenskaper vid namngivning – något som är nära förbundet med tänkande och kunskapsprocessen. Man har i århundraden diskuterat etymologin för det vanliga ordet piedurkne i det lettiska litteraturspråket och dess varianter. Om dess ursprung har åtminstone tre mer eller mindre godtagbara hypoteser framförts. 1. Den första hypotesen har samband med de ömsesidiga kontakterna mellan baltiska och germanska stammar och språk. Redan A. Bilenšteins (BB XXII 123, 77) framförde tanken att ordet piedruokne är en hybridform, där den andra delen är lett. ruoka, medan den första delen är en forngermansk form *pieda eller *piede, som motsvarar gotiska paida, fornhögtyska Pfeit och fornsälviska peda, vilka betecknar en kjol. Således skulle piedurkne ursprungligen ha varit en kjols ärm. I början av sin språkvetenskapliga verksamhet (1902 i tidskriften ”Jaunības draugs”) medgav även J. Endzelīns möjligheten att varianterna piedruokne och piedruoka kunde knytas till denna sammansättning. (Se DI I 211–212.) 2. Lettiska piedurkne, resp. piedruokne, kan sättas i samband med lettiska apdruoksts. K. Būga skriver i verket ”Aistiški studijai” från 1908 att litauiska ranka har utvecklats ur en äldre form dranka, eftersom de lettiska orden piedruokne och apdruoksts ’Querdel am Weiberrock’ visar att ett d föregick r (Būga 1908: 143). J. Endzelīns har också analyserat denna hypotes i samband med lett. piedruokne (se ME III 246). 3. Lettiska piedurkne är ett sammansatt ord, bildat av prefixet pie- och verbet durt; alltså är piedurkne en klädesdel som fogats till eller fästs vid plaggets grunddel. Denna hypotes har redan prövats i A. Leskiens verk ”Die Bildung der Nomina im Litauischen” (där den möjliga omvandlingen av suffixet tn till suffixet kn betonas)¹; J. Endzelīns har vid flera tillfällen uttalat sig positivt om den. ¹ „-ni-s, fem. -ne kommt oft in der Verbindung -tnis, -tne vor, die man zunächst für Weiterbildung des Part. prät. pass. oder alter ti-Stämme halten möchte.. Es sind aber unter diesen 74 J. Endzelīns (se DII 128–129 och ME III 246) anger det också som det enda möjliga, liksom K. Karulis (om detta LEV II 43). Efter en kort översikt över möjliga etymologier för detta ord uppstår ändå frågan: ”Vad är det som gör att detta namn på en klädesdel har väckt sådan uppmärksamhet?” Det tycks finnas flera svar. Det första av dem hänger samman med det stora antalet fonetiska och morfologiska varianter av ordet piedurkne i de lettiska dialekterna och med hur dessa återges på olika sätt i historiska ordböcker (med historiska ordböcker avses lettiska översättningsordböcker och förklarande ordböcker som publicerats under olika århundraden). Hittills har omkring 30 olika varianter av benämningen på en ärm registrerats i de lettiska dialekterna (inklusive varianter i Latvju dainas), och dessa kan grupperas efter den möjliga roten och förändringarna i den: • piedurtne, piedurkne, piedurkle, piedurksne, piedurne, pieduorkne, pieduorksne, piederkne, piedarkne, piedārkne, piedārpne (den sistnämnda endast i Latvju dainas); • piedruokne, piedruokns, piedruoknis; piedruokle, piedruoksne, piedrunkne, piedrukne, piedrūkne, piedrukle, piedrekne, piedraukle, piedrakne, piedrakns, piedraknis; • pierdūkne, pirduokne, pirduokne, pirdakne, pirdākne; • pirnute, pirnuote. Dessutom finns det både i dialekterna och i standardspråket några få benämningar på en ärm som bygger på en semantisk överföring från en kroppsdel till en klädesdel (till exempel är ruoka känt i standardspråket parallellt med benämningen piedurkne och i dialekterna parallellt med någon av varianterna av piedurknes; ruokāve är känt i Lejas-kurzemē som ett lån från litauiskan). Orsaken till den motstridighet i förklaringen av ursprunget till ordet piedurknes som kan iakttas både i J. Endzelīns arbeten och hos andra lettiska (och inte bara lettiska) språkforskare är oförmågan att finna en enda utgångspunkt för de fonetiska och morfologiska förändringarna (i rum och tid). Enligt psykolingvister och anhängare av nomineringsteorin (Ullman, Brekles och, indirekt, även Pavel, Foltina) är antalet varianter ett av tecknen på ett främmande ursprung, om man bortser från diakrona regionala ljudförändringar och ändelsernas växling i flekterande språk. Även inom lettisk språkvetenskap har E. Kagaine kommit fram till denna slutsats vid analys av lån från finsk-ugriska språk (se LZA Vēstis 1993, nr 7, s. 8–17). Men låt oss återvända till den fråga som ställts och det möjliga andra svaret, som hänger samman med ordet ärms särpräglade sätt att benämna något. Det finns utan tvekan flera ord där tn står för kn och detta i sin tur för kl; till växlingen mellan tn och kn … torde ett ord med kn och tn i suffixet kunna räknas hit, till exempel pēdurkne ’ärm’, av durt ’sticka’. (Leskien 1981: 376) 75 Först vore det lämpligt att behandla motivationsaspekten och ta reda på: 1) vilka motiverande drag som har använts vid bildandet av benämningar på ärm i baltiska, slaviska, germanska, finsk-ugriska och möjligen andra närbesläktade språk; 2) vilka de mest karakteristiska benämningsdragen för kläder och deras delar är i de baltiska (lettiska) språken och hur de överensstämmer med möjliga benämningsdrag för ärm; 3) vilka betydelser det polysema verbet durt har i lettiskt standardspråk och i dialekterna. I de flesta besläktade språk och kontaktspråk används den semantiska modellen ‘kroppsdel’ → ‘klädesplagg som täcker denna kroppsdel’ för benämningar på ärm. Grammatiskt används ett särskiljande morfem, vanligen en ändelse eller ett suffix, men också växling av rotvokal. Några exempel från varje språkgrupp: baltiska – litauiska ranka → rankovė, här även lettiska ruoka ‘kroppsdel’ → ruoka ‘klädesdel’, dial. ruokāve ‘ärm’; slaviska – ryska pyka → рукав; polska ręka → rękaw; tjeckiska ruká → rukáv; vitryska рука → рукаў; germanska – tyska Arm → Ärmel; svenska arm → ärm; engelska arm → sleeve < fornengelska slēfe, nordfrisiska slēv, slīv; romanska – franska bras → manche ‘del av ett klädesplagg som täcker armen’ (belagt i franskan för första gången omkring år 1150) < latin manica, manus ‘lång ärm på ett klädesplagg (som når handen)’; italienska mano → manica; finsk-ugriska – estniska käsi → käis; liviska kāds → kāduks, men finska käsi, käsi-varsi → hiha < ur förfinskan *šiša < *iša. Som framgår av exemplen ovan används den nämnda semantiska modellen ‘kroppsdel’ → ‘klädesplagg som täcker denna kroppsdel’ för att benämna ärm i alla kontaktspråk, åtminstone i deras standardspråkliga varianter. Modellen är inte heller främmande för det lettiska språkets benämningssystem, till exempel mugura, priekšā, kāja/stara, kakls → ap kakle m.fl. På lettiska, särskilt i dess dialekter, är flera benämningar på kläder och deras delar knutna till verb som anger en handling till följd av vilken ett klädesplagg eller en del av det fästs (tillverkas): piešūt → piešuve ‘den nedre delen (av blånor eller grövre tyg) på en skjorta i två delar’; pietriekt → pietrie­kums ‘den nedre delen (av blånor eller grövre tyg) på en skjorta i två delar’, aust → austene, austine ‘huvud- eller axeltäcke’, segt → sagša ‘axeltäcke’ m.fl. Med undantag för det sista exemplet förekommer den nämnda semantiska modellen endast i dialekter, men i olika geografiska områden. En sådan modell förekommer också i litauiska, till exempel lit. pridurka ‘del som sytts fast nedtill på en kvinnoskjorta’ LKŽ X 612–613; padurkas ‘tillskott av grovt tyg vävt med grövre garn, fastsytt nedtill på gamla kvinnoskjortor; den fastsydda nedre delen’ LKŽ IX 61. Verben -durt (resp. piedurt) är polysema både i lettiskt standardspråk och i dialekterna. I standardspråkets ordbok finns också betydelsen ‘fästa något (vid eller intill något)’, en betydelse som även är känd bland dialekttalare, men i båda fallen- 76 En semantisk nyans kan urskiljas: ’fästa för en kort tid, fästa på ett ställe (eller på ett fåtal ställen)’. I materialinsamlingar från 1933 har ett exempel från Jēru-dialekten noterats: ”ka vēlāk sāk a celīnim šūt krēklam krūts, ta briesmig smalk nuōdur tuo krēkl“, där verbet nuodūrt betyder ’sy fast’, men detta är det enda hittills registrerade exemplet med denna betydelse. En analys av de mest karakteristiska principerna för namngivning, det vill säga en urskiljning av de viktigaste motiverande dragen, visar att en särpräglad situation råder i det lettiska språket när det gäller namngivningen av piedurkne: de motiverande dragen bakom denna benämning (om vi kan urskilja några sådana) skiljer sig både från dem som används i besläktade språk och från dem i historiskt närliggande kontaktspråk. Varken i lettiskt standardspråk eller i vidsträckta dialektområden används den semantiska modellen ’en handling som leder till att ett klädesplagg eller en del av det fogas till’ vid bildandet av klädesnamn; inte heller har verbet -durt fått den etablerade betydelsen ’sy’. Även en allsidig undersökning av namngivning och semantik leder till slutsatsen att de hittills framförda etymologierna saknar såväl fonetisk som semantisk grund. Som bekant har ingen av de baltiska stammarna levt isolerad, och därför kunde helt andra föreställningar och associationer inte heller uppstå i människors tänkande. Sökandet efter ursprunget till ordet piedurkne bör fortsätta: • inom de baltiska språkens historia (genom att undersöka om det i gamla källor till det utdöda preussiska språket eller till litauiskan finns en liknande benämning på piedurknes och en analog semantisk modell); • inom det lettiska språket självt (genom att undersöka om benämningen ruoka ’klädesplagg’ först var känd på lettiska, eller om någon av varianterna av ordet piedurkne var det). Det måste medges att detta blir möjligt först när en databas över det historiska lettiska ordförrådet har upprättats; • inom långvariga och kortvariga kontaktspråk. Mottagen 1998 04 15 LITERATŪRA BB: Beiträge zur Kunde der indogermanischen Sprachen. Herausgeben von Dr. Adalbert Bezzenberger (und Dr. W. Prelwitz). Göttingen, 1877–1906. B r e k l e H. 1972: Semantik. Eine Einführung in die sprachwissenschaftliche Bedeutungslehre, München. B ū g a 1908: Aistiški studijai, Peterburgas. DI: E n d z e l ī n s J. Darbu izlase. I sēj. Rīga, 1971. EH: E n d z e l ī n s J., H a u z e n b e r g a E. Papildinājumi un labojumi K. Mīlenbaha Latviešu valodas vārdnīcai. 1.–2. sēj. Rīga, 1934–1946. F o l t i n H. F. 1963: Die Kopfedeutung und ihre Bezeichnungen im Deutschen. – Deutsche Wortforschung in europäischen Bezügen 3, Giessen. G r e i m a s A. J. 1992: Dictionnaire de l’ancien français, Paris, Larousse, 364. Le dictionnaire 1996: Le dictionnaire du français langue étrangère, Paris. L e s k i e n A. 1891: Die Bildung der Nomina im Litauischen, Leipzig. 77 LEV: Karulis K. Latviešu etimoloģijas vārdnīca 1–2, Rīga, 1992. LKŽ IX–X: Lietuvių kalbos žodynas 9, Vilnius: Mintis, 1973; 10: Mokslas, 1976. ME: Milenbahs K. Latviešu valodas vārdnīca. Rediģējis, papildinājis, turpinājis J. Endzelīns 1–4, Rīga, 1923–1932. Picoche J. 1979: Dictionnaire étymologique du français. Paris, Les usuels du français, 404. SKES: Suomen kielen etymologinen sanakirja 1, Helsinki, 1955. Ullmann S. 1972: Grundzüge der Semantik. Die Bedeutung in sprachwissenschaftlicher Sicht, Berlin-New York, 347. ŽODŽIO KILMĖ IR JO SEMANTINĖ MOTYVACIJA (lat. piedurkne) Santrauka Straipsnyje mėginama aiškinti latvių kalbos žodžio piedurkne kilmę semantinės motyvacijos aspektu. Remiantis anksčiau pateiktomis šio žodžio etimologijomis (1. piedruokne < latv. ruoka + germ. *pieda; 2. piedurkne, piedruokne < balt. *dranka; 3. piedurkne latv. pie- + latv. durt) nustatyta, jog nei viena iš jų neapima visų užrašytų variantų. Kad būtų išaiškinta šio žodžio, t. y. atskirų kilmė, reikalingi tolesni semantiniai tyrimai kontaktuojančiose kalbose, giminingose kalbose, latvių kalbos diachroninėje sistemoje. ORIGIN AND SEMANTIC MOTIVATION OF THE lett. piedurkne ‘a sleeve’ Summary The article deals with possible explanations of the origin of the word piedurkne from the aspect of semantic motivation. Judging from the before mentioned etymologies of the word (1. piedruokne < lett. ruoka + germ. *pieda; 2. piedurkne, resp. piedruokne < balt. *dranka; 3. piedurkne < lett. pie- + lett. durt), the conclusion is drawn that none of them goes with all the fixed variants. In order to find the origin of this word or rather its separate variants, further semantic research is necessary in contact-languages, cognate languages, diachronic system of the Latvian language. 78