Būdvardžių reikšmė ir valentingumas

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XL (1998) Loreta VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ Institutet för litauiska språket, Vilnius ADJEKTIVENS BETYDELSE OCH VALENS 1. Under de senaste årtiondena har det skrivits mycket inte bara om verbens1 utan också om adjektivens valens. Eftersom adjektivet, liksom verbet, är ett semantiskt predikat, kan det beskrivas på ett liknande sätt som verbet. Plg.: Svečiai dėkoja šeimininkams už vaišes (Sližienė 1994: 173). Han är tacksam mot mig för hjälpen DŽ. 1.1. När det gäller valens beskrivs relationen mellan predikatets kopula och adjektivet på olika sätt. Vissa, till exempel G. Helbigas (1992: 111), J. Erben, U. Engel, W. Flämig, W. Jung (Starke 1973: 138) och A. Valeckienė (1998: 41), behandlar predikatets kopula vara som andra verb, vilka kan ta aktanter och fylla en satsbildande funktion. Andra, till exempel U. Fix (1970: 485) och K. Junker (1969: 111), skiljer predikatets kopula från andra verb med självständig betydelse och betraktar den som semantiskt tom; den kan endast fungera som förmedlare mellan ett substantiv och ett predikativt adjektiv. G. Helbigas (1992: 111), aptardamas būdvardžio valentingumą, kalba apie valentingumo hierarchiją ir skiria dvi pakopas. Pirmoje pakopoje yra jungties valentingumas, o antroje – predikatinio būdvardžio valentingumas. Jungties valentingumas esąs sintaksės lygmenyje, o semantikos lygmenyje galima esą kalbėti tik apie predikatinio būdvardžio valentingumą, nes jungtis šiame lygmenyje pasirodanti tik kaip tarpininkė. Om vi tar ett litauiskt exempel: sonen liknar sin far, skulle vi kunna illustrera dessa två nivåer så här: 1 En utförligare litteraturöversikt om verbens valens finns i N. Sližienės ”Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodyne” T. 1. (1994: 55–57). 59 På det första planet är adjektivet enligt G. Helbig, liksom substantivet, ett syntaktiskt aktant till kopulan. På det andra planet, som ligger på semantikens nivå, är adjektivet ett predikat. Det är just till adjektivet, och inte till kopulan och adjektivet tillsammans, som två aktanter knyts – subjektets nominativ och en prepositionsfras som är direkt beroende av adjektivet. Kopulan, som på semantikens nivå inte kan vara ett predikat eftersom den saknar lexikal betydelse (Fix 1970: 486), är endast en förmedlare som hjälper adjektivet att uttrycka relationen mellan dess dependenter (aktanter) (Helbig 1992: 111). Att adjektivet används attributivt i en sats visar också att kopulan inte är relevant när adjektivets valens som predikativt ord ska beskrivas. Generellt sett är kopulans valens tveksam även på syntaxens nivå. Om valens är en egenskap som bestäms av verbets betydelse, och kopulan är ”semantiskt tom”, vad skulle då dess syntaktiska valens kunna grundas på? Att kopulan står i förbindelse med subjektets nominativ och det predikativa ordet beror förmodligen på dess rent grammatiska förmåga att, i egenskap av verb, förena sig med andra ord och deras former. En sådan förmåga är i allmänhet utmärkande för verb (jfr Apresian 1974: 120). Denna artikel ägnar huvudsakligen uppmärksamhet åt undersökningar av förhållandet mellan adjektivens betydelse och valens.2 2. Adjektivet, som en självständig ordklass, betecknar en egenskap hos ett föremål som inte existerar självständigt.3 Egenskapen tillhör ett föremål som är dess bärare. Adj- 2 Reikšmės ir valentingumo santykis bus nagrinėjamas, remiantis N. Sližienės (1986: 45–95) straipsniu. 3 I denna artikel har adjektivens neutrumformer lämnats utanför, eftersom de ”vanligen inte förbinds med substantiv och betecknar egenskapen på ett allmänt sätt” (DLKG 1994: 169). Litauiskan saknar substantiv i neutrum, och därför kan dessa former inte användas som attribut och inte heller kongruera med substantiv. 60 ektivet är ett predikativt ord som betecknar ett kännetecken som tillskrivs ett föremål. Kännetecknet beskrivs som en egenskap hos ett föremål eller som en relation mellan två eller flera föremål. Adjektivet öppnar, som predikativt ord, alltid en fri plats i satsen för ett argument, det vill säga ett föremål som är bärare av kännetecknet – deskriptorn (D)4. De flesta adjektiv öppnar endast en fri plats för ett argument, nämligen deskriptorn. För dem, liksom för andra adjektiv, är det nödvändigt att deskriptorn realiseras, eftersom adjektivet är beroende av substantivet och kongruerar med det5. Det finns adjektiv som beskriver ett kännetecken som en relation mellan två eller flera föremål. När adjektivet öppnar två eller flera fria platser för predikatets argument styr det självt ord som betecknar de föremål som predikatets kännetecken – relationen – tillskrivs, med undantag för deskriptorn, som adjektivet kongruerar med. Antalet öppnade fria platser beror på adjektivets betydelse. Adjektivets betydelse kräver också att en viss form av de styrda orden används (en hink är hal av vatten; en son är beroende av sina föräldrar; jag är tacksam mot dig för hjälpen). 2.1. Adjektivets användning tillsammans med andra ord i satsen beror på dess valensegenskaper, det vill säga på hur många fria platser för argument adjektivets betydelse öppnar, vilka fylls av ord i vissa former. Adjektivets valens är den egenskap hos adjektivets betydelse som avgör hur många fria platser som öppnas och som i satsen upptas av ord och former med vissa betydelser, eller av deras motsvarigheter. Valens förknippas med tre nivåer: den abstrakta nivån för logisk semantik och två konkreta språkliga nivåer – syntax och lexikal semantik. 2.1.1. Med predikativ analys fastställs på den abstrakta nivån för logisk semantik hur många fria platser adjektivet, i egenskap av predikativt ord, öppnar för argument (det vill säga för vissa enheter eller individer i den verkliga världen) (Tekorienė 1982: 135). Beroende på om adjektivet öppnar en eller flera platser skiljer man mellan envalenta och flervalenta adjektiv. Om adjektivet beskriver egenskapen F hos ett föremål x öppnar det en fri plats för ett argument – kännetecknets bärare, det vill säga deskriptorn (blå himmel, blomman är vacker). Dessa är envalenta adjektiv. Om adjektivet beskriver en relation mellan två eller flera föremål har dess satsfunktion formen R (x, y…), där relationen R råder mellan objekten x och y… (t.ex. sonen liknar sin far). Sådana adjektiv är tvåvalenta eller flervalenta, till exempel: jag är skyldig grannen pengar för de fällda träden. Det predikativa adjektivet skyldig i betydelsen ”inte ha gjort upp med någon” öppnar fyra fria platser för argument: jag [x], grannen [y], pengarna [z], träden [α]. Adjektivet uttrycker relationen (R) mellan dessa fyra argument och är fyrvalent. 4 Deskripto terminas D. Tekorienės (1983: 97–107) ir E. Jakaitienės (1988: 62). 5 Deskriptorns realisering på syntaktisk nivå motsvaras av deskriptorns ord (det vill säga ett substantiv) – ND. 61 2.1.2. På den logisk-semantiska nivån fastställs också argumentens semantiska funktioner utifrån deras relation till predikatet och till andra argument. Argument med en angiven semantisk funktion är semantiska aktanter. De vanligaste funktionerna hos adjektivets semantiska aktanter är följande6: 1. Deskriptor [D] – en övergripande funktion för den som har eller äger en egenskap; vid analys av enskilda adjektivs valens kan den preciseras som agent, patient, percipient, beneficient eller kontentiv. 2. Agent [A] – funktionen hos den som utför en handling, typisk för levande varelser (ėjo geninas žąsimis vyras). 3. Patient [P] – funktionen hos mottagaren av en handlings påverkan eller bäraren av ett tillstånd, typisk för såväl levande som icke-levande ting och även för abstrakta företeelser (laisvi žmonės, akys pilnos ašarų, karo baisumai priešiški žmogaus prigimčiai). 4. Percipient [Pcp] – funktionen hos den som upplever ett psykiskt tillstånd, typisk för levande varelser som uppfattar verklighetens företeelser, har en viss inställning till dem och reagerar psykologiskt på dem (sūnus visiems nuolaidus). 5. Beneficient [B] – adressatens eller innehavarens funktion, främst typisk för levande varelser, särskilt personer, till vars fördel eller nackdel något sker (Jonas skolingas tėvui, Juozapota turtinga adatu). 6. Kontentiv [Con] – funktionen hos innehållet i ett tillstånd eller en egenskap, typisk för olika ting och företeelser (viršininkas godus garbės, knyga verta šimto litų). 7. Komparativ [Comp] – funktionen hos jämförelsestandarden, som förekommer tillsammans med tillståndets patient och betecknar det ting som något jämförs med eller liknar (sūnus panašus į tėvą, vertimas artimas originalui). 8. Kausativ [Caus] – funktionen hos orsaken till ett tillstånd (Adomonis nekaltas dėl Izidoriaus vargo). 9. Motiv [M] – motiveringsfunktionen, typisk för ting och företeelser som uppfattas som grund för ett tillstånd (vaikai dėkingi už pagalbą). 10. Finitiv [Fin] – funktionen hos mål eller ändamål, typisk för ting och företeelser som eftersträvas, som något avsätts för eller som är lämpliga för något (kėdė patogi sėdėti, antklodė reikalinga užsikloti, kiaulės reikalingos ir šeriams). De beskrivna semantiska funktionerna hos adjektivets aktanter utgör adjektivets semantiska valens, som kan återges med en struktur för adjektivets semantiska valens (SemVS). I meningen realiseras den genom en viss struktur för syntaktisk valens. 6 Semantinių funkcijų pavadinimai čia pateikiami remiantis N. Sl Žienės (1994: 20) ir E. Jakaitienės (1988: 62) darbais. 62 2.1.3. På syntaxnivån fastställs med vilka ordformer de semantiska aktanterna realiseras. Adjektivets krav på ord i en viss form eller deras motsvarigheter kallas adjektivets syntaktiska valens, vilken kan återges med en viss syntaktisk valensstruktur (SinVS). Adjektivets syntaktiska aktanter har sin grund på den logisk-semantiska nivån, eftersom de är språkliga (syntaktiska) realiseringar av semantiska aktanter. Adjektivet som predikat har lika många syntaktiska aktanter som det har argument – semantiska aktanter. 2.1.3.1. På syntaxnivån fastställs också de syntaktiska aktanternas obligatoriskhet och fakultativitet. Dessa aktanter kan skiljas åt med hjälp av elimineringstestet. Obligatoriska aktanter kan inte utelämnas i en mening, eftersom meningen då skulle vara ogrammatisk och obegriplig. Ex.: Han är l o j a l mot regeringen DŽ. Institutionen är u n d e r s t ä l l d ministeriet DŽ. *Han är l o j a l. *Institutionen är u n d e r s t ä l l d. Fakultativa syntaktiska aktanter kan utelämnas i en mening, som ändå förblir grammatisk och begriplig.8 Ex.: Vetenskap är n ö d v ä n d i g för alla DŽ. Hon var l y d i g mot sin mor DŽ. Jfr: Vetenskap är n ö d v ä n d i g. Hon var en l y d i g flicka. 2.1.3.2. Förutom syntaktiska aktanter (obligatoriska och fakultativa9) kan också andra ord ansluta sig till adjektivet; dessa kallas fria led. Fria led ingår inte i adjektivets syntaktiska valensstruktur, eftersom de inte realiserar några semantiska aktanter på den logisk-semantiska nivån. Därför är de fria och, 7 SinV-strukturer är modeller för adjektivens syntaktiska användning, vilka betecknas med följande symboler: N₍D₎ – deskriptorord, Adj – adjektiv, Pron – pronomen, Inf – infinitiv, Part – particip, SD – bisatsled i en sammansatt mening, Gen – genitiv, Dat – dativ, Acc – ackusativ, Instr – instrumentalis. T.ex. har adjektivet fri i betydelsen ”som inte behöver följa något, oberörd” följande SinVS: N₍D₎ – Adj – från Gen (barn fria från skatter). 8 Användningen av elimineringstestet för att fastställa fakultativa syntaktiska aktanter tolkas på olika sätt. Enligt K. Junker (1969: 292) måste den första fria argumentplatsen för alla adjektiv nödvändigtvis vara fylld, medan fyllandet av andra fria platser kan vara fakultativt. K.–E. Sommerfeldt (1971: 115) hävdar tvärtom att nästan alla adjektivets kombinationsled är [på den logisk-semantiska nivån] obligatoriska, och att utelämnandet av ett sådant led hänger samman med att en annan variant av adjektivets betydelse aktualiseras. 9 G. Helbigas (1992: 106) aptaria K. J. Saebo apibrėžtus (definit) fakultatyviuosius ir neapibrėžtus (indefinit) fakultatyviuosius aktantus. Jie priklauso nuo konteksto. Pvz.: Peteris negali rasti ž o d y n o. Jis jau ilgai i e š k o, bet veltui. Kalbama apie apibrėžto (definite) aktanto praleidimą; klausyt ojas gali tiesiogiai iš konteksto užpildyti ieško argumento laisvą vietą. Plg. pvz.: Peteris sėdi prie radijo. Jis r ū k o. Kontekstas čia nepadeda. Užpildyti rūko argumento laisvą vietą reikia kalbėtojo bendrų žinių apie pasaulį. 63 kaip teigia D. Tekorienė (1983: 106), neaktualūs apibrėžiant būdvardžio reikšmę. Predikatinėje struktūroje laisvieji nariai nariai atitinka ne predikato argumentus, o atskirus predikatus (Helbig-Schenkel 1973: 38; Helbig 1982: 24; Sližienė 1994: 35). Laisvieji nariai gali būti suprantami kaip redukuoti sakiniai (Helbig 1982: 24). Ex.: Mannen hittade en bekväm liten plats för en tupplur denna eftermiddag bk. Jfr.: Mannen hittade en bekväm liten plats för en tupplur, som passade för denna eftermiddag / lämplig för denna eftermiddag / Den passade mycket bra för denna eftermiddag. Fria led kan ibland ersätta adjektivets syntaktiska aktanter. Men inte heller i sådana fall tas fria led med i SinVS. Ex.: Han är ledsen också för att […], eftersom en främling blev sin egen i hemmet (jfr. hemmet) Smn. Ni är en person som är känd i samhället (jfr. för samhället), och jag frågar er om det som intresserar detta samhälle Knd. Och jag är bara en utomstående, helt obehövlig i hans liv (jfr. för livet) Rdzv. I en mening kan fria led läggas till eller utelämnas. Det går dock inte att förneka att fria led (freie Angabe) i en viss kontext kan vara avgörande och nödvändiga för meningens kommunikation. Denna kommunikativa nödvändighet hos fria led har inget samband med deras syntaktisk-semantiska status (som fria led) (Helbig 1992: 92). Som H. Bluhm (1978: 13) hävdar är kommunikativ nödvändighet ett kriterium för språkbruk, inte för grammatik. Ex.: På ett förbluffande sätt var Leonardas den här gången inte alls i behov av någon övertalning eller övertygelse från honom Sv. Det fria ledet den här gången är kommunikativt sett nödvändigt. Om det utelämnades skulle meningen förstås fel. Jfr.: Leonardas var inte i behov av någon övertalning eller övertygelse från honom Sv. Då skulle man dra slutsatsen att Leonardas inte behöver övertalas, inte bara den här gången utan alltid. Men meningen var avsedd att säga att ingen övertalning eller övertygelse behövs bara den här gången. 2.1.3.3. Utelämning av fria led skiljer sig från utelämning av fakultativa aktanter. Om vi genom att utelämna fria led förlorar all information om de fakta som de förmedlar, så betyder meningar utan fakultativa aktanter (satelliter) ungefär detsamma som meningar med dem, eftersom de uttrycker en viss del av den situation vi uppfattar (Sližienė 1995: 61). Ex.: Fadern är skyldig grannen bk. Man kan sluta sig till att fadern är skyldig en viss summa pengar, vilken i denna situation (som mindre relevant information) inte nämns. 2.1.3.4. Liksom fria led kan vara kommunikativt nödvändiga, kan nödvändiga aktanter utelämnas för att undvika kommunikativ redundans. 64 Ex.: Här stod Severja, efter att ha fyllt en hel korg med svamp, och såg länge, länge ut i fjärran. Vž. En obligatorisk aktant kan utelämnas i dialog och löpande text. Men även då uttrycks den indirekt (a) eller kan lätt utläsas (b). Ex.: a) Han skrev snabbt något på lösa blockblad och höll blocket i knät. Runt omkring låg redan fullskrivna (jfr skrivna) blad Lnk. Vladukas, trots att han bara hade tagit en ofullständig hink, brukade bära vatten från dammen (=tvenkinio) Ap. De där trådbussarna är alltid fulla, fulla; man undrar till och med varför så många åker in till stadens centrum Lnk. b) Hela hans liv tog fart. Ladorna är fulla... (jfr av allt möjligt) Mč. Min plånbok är full (jfr av pengar), jag är fint klädd Šk. – Barnet hade otur, – muttrar Vainoras vagt med munnen full (jfr av mat) Av. Det är just kontexten som bevarar all den information som förmedlas, och denna ogrammatikalitet (elimineringen av obligatoriska aktanter strider mot språkets system) neutraliseras (Helbig 1992: 50). 2.1.4. På den lexikalsemantiska nivån fastställs vilka ord ur semantiska klasser som kan fungera som adjektivets syntaktiska aktanter. Detta avgörs av adjektivets förmåga att kombineras med ord med en viss lexikal betydelse. Adjektivets möjligheter att semantiskt kombinera sig med andra ord kallas adjektivets lexikala valens.10 Exempelvis kan man säga en dotter som lyder sin mor, men inte *en stol som lyder sitt fosterland; med adjektivet vedinas måste det beskrivna ordet och instrumentalisformen beteckna en levande varelse [+Anim] eller en människa [Hum] (männen går med hästar i ledband bk, modern går med barnet i ledband bk). Det beskrivna ordet till adjektivet nešinas måste beteckna en levande varelse [+Anim] eller en människa [Hum], medan instrumentalisformen betecknar en levande varelse [+Anim], en människa [Hum] eller ett föremål [–Anim] (katten sprang iväg med en mus i munnen bk, hunden kom tillbaka med en gåsvinge i munnen bk, här gick flickan över gården bärande hinkar M–Pt; hon går genom den trädgården [en kvinna] bärande ett spädbarn Bl, modern kom tillbaka bärande kycklingar bk). Adjektivet panašus kan förekomma i många olika lexikala miljöer. Exempelvis: ett barn [Hum] liknar sin mor [Hum] bk, en vissen liten pinne [–Anim] bk; en trasa [–Anim] liknar en fågel som kretsar i luften [+Anim] Cv, ett krossat hopp [Abstr] bk, en misshandlad kattunge [+Anim] bk; ett märkligt dån [Abstr] liknar en drömkollaps [Abstr] bk; alla idéer [Abstr] liknar en sjuk människas vanföreställningar [Abstr] bk. Således förverkligar adjektivets syntaktiska och lexikala valens i den yttre strukturen adjektivets semantiska valens i den abstrakta djupstrukturen. 10 Lexikal valens anges med följande symboler: Hum – människa, +Anim – levande varelse, –Anim – livlöst föremål, Abstr – abstrakt företeelse. 65 3. Eftersom adjektivets valens beror på dess betydelse, har samma adjektiv, använt i olika betydelser, i varje enskilt fall en annan syntaktisk, semantisk eller lexikal valens. Adjektivets betydelse avgör också hur många valensplatser det har. Exempelvis är adjektivet kaltas, -a i betydelsen (1) ”skyldig, brottslig” tvåvalent: ND - Adj - (på grund avGen)11 Fadern är oskyldig (till grannens olycka) bk. ND - Adj - (InstrPron) Jag är (inte) skyldig till något Vž. I betydelsen (2) ”ha lånat något” är detta adjektiv trivalent: ND - Adj - (Dat) - (Acc) Jag är skyldig (en vän) (två litas) bk. ND - Adj - (Dat) - (Gen) Jonas är skyldig (sin far) (pengar) bk.12 I betydelsen (3) ”inte ha gjort upp med någon” är adjektivet kaltas fyrvalent: ND - Adj - (Dat) - (Acc) - (förAcc) Den gamle är skyldig (barnet) (ett stort belopp) (för arbetet) bk. ND - Adj - (Dat) - (Gen) - (förAcc) Grannen är skyldig (mig) (pengar) (för hästarna) bk. ND - Adj - (Dat) - (Instr) - (förAcc) Systern är skyldig (brodern) (råg) (för kalven) bk. Adjektivet tacksam, -t i betydelsen (1) ”som uttrycker eller känner tacksamhet” är trivalent: ND - Adj - (Dat) - (förAcc) Petras är tacksam (mot en främling) (för hjälpen) bk. Använt i överförd betydelse (2) ”gynnsam, lämplig” är detta adjektiv divalent: ND - Adj - Dat En jordmån som är gynnsam för verksamhet Ž. Dessa adjektiv skiljer sig åt inte bara i syntaktisk utan också i semantisk valens. För adjektivet skyldig, -t, använt i betydelse (1), är SemVS Adj [P, Caus], Adj [P, Con]; använt i betydelse (2) – Adj [P, B, Con], och använt i betydelse (3) – Adj [P, B, Con, M]. För adjektivet tacksam, -t, använt i betydelse (1), är SemVS Adj [Pcp, B, M], och använt i överförd betydelse (2) – Adj [P, Fin]. 3.1. Olika syntaktisk valens visar inte alltid att adjektivet används i en annan betydelse. Olika SinVS kan vara parallella modeller med samma betydelse. De kan sammanföras till en modell med alternativa former för syntaktiska aktanter, mellan vilka ett snedstreck (/) skrivs. Exempelvis har gynnsam, -t ”lämplig” SinVS ND - Adj - (Dat/Inf) (Varje växt växer där det finns gynnsamma (för att leva) (jfr för livet) förhållanden Ž). Adjektiv- 11 I syntaktiska valensstrukturer och exempel anges fakultativa aktanter inom parentes. 12 Om det finns flera fakultativa syntaktiska aktanter i en mening måste en av dem oftast uttryckas. Exempel: Jonas är skyldig fadern; Jonas är skyldig pengar. Men: *Jonas är skyldig. 66 … kaltas, -a ”som har lånat något” är adjektivets SinVS ND - Adj - (Dat) - (Acc/Gen) (fadern är skyldig (grannen) (två litas / pengar) bk.). Adjektivets kaltas, -a ”som inte har gjort upp med någon” har SinVS ND - Adj - (Dat) - (Acc/Gen/Instr) – (för Acc) (gubben är skyldig (Jonas) (en kanin / pengar / äpplen) (för mössan) bk.). Alternativa syntaktiska modeller motsvarar samma SemVS (t.ex. palankus, -i SemVS - Adj [P, Fin]. 3.2. Samma betydelse hos adjektivet är också möjlig när både den syntaktiska och den semantiska valensen skiljer sig åt. Då tolkas den beskrivna situationen på olika sätt. Exempelvis kan adjektivet kaltas, -a ”som har gjort sig skyldig till en förseelse eller ett brott” ha två strukturer för syntaktisk och semantisk valens: (1) SinVS ND - Adj - (delGen) SemVS Adj [P, Caus] Exempel: Fadern var inte skyldig (till grannens olycka), men ändå knep något honom om hjärtat bk. (2) SinVS ND - Adj - (InstrPron) SemVS Adj [P, Con] Exempel: (Därför är också han skyldig Jb; Jag är (helt) oskyldig Vž; Fadern låter dem svälta, han ensam är skyldig till allt Cv. I mening (1) anges den konkreta orsaken till förseelsen; i meningarna (2) anger pronomenet med generaliserad betydelse inte orsaken till skulden. Vanligast är dock att adjektivet har olika betydelser när både den syntaktiska och den semantiska valensen skiljer sig åt. 3.3. Följande relationer kan föreligga mellan adjektivets SinVS och SemVS. 3.3.1. Adjektivets SinVS är olika a) SemVS är också olika. Adjektivet används oftast i olika betydelser (med undantag för fall som i 3.2.). (1) įkyrus, -i a) ”som är påträngande, irriterande genom ständiga önskemål, närmanden eller upprepningar”: Var inte [du] [P] (mot andra) [Pcp] påträngande Vl. ND -Adj - Dat) Ramučio omsorg [Con] (om honom) [Pcp] blev redan outhärdligt påträngande M-Pt. b) ”tråkig”: Strijkauskis [P] (dvs. boken) är tråkig (att läsa) [Fin] Dk. ND -Adj - (Inf) (2) parankus, -i a) ”bekväm”: Lien [P] är bekväm för mig [B] Ž. ND -Adj - Dat b) ”lämplig”: Koppen [P] är lämplig att hälla upp i [Fin] Ž. ND -Adj - Inf b) SemVS är densamma. Olika SinVS fungerar som parallella modeller. (1) atsparus, -i ”som inte ger efter för yttre påverkan”: a. ND -Adj - Dat Fågelns bröst är motståndskraftigt mot vindar bk Adj [P, Con] b. ND -Adj - prieš Acc Fågelns bröst är motståndskraftigt mot vinden Cv. Men: värmetålig metall bk. * metall motståndskraftig mot värme bk. (2) atviras, -a ”uppriktig, som berättar allt”: 67 a. ND-Adj - (Dat) Jag är öppen mot dig (er), eftersom jag vet att du är en god M-Pt. Adj [Pcp, B] b. ND-Adj - (med Instr) Ni ser, jag är öppen mot er, herr Vainoras Avž. (3) girig, -t ”som vill ha mycket, sniken”: a. ND-Adj - Gen Kalven är girig efter dryck Ž. Adj [Pcp, Con] b. ND-Adj - Inf Kalven är girig efter att dricka Ž. (4) lik, -t ”av samma storlek, kvalitet; likadan”: a. ND-Adj - Dat Vännerna var lika långa som jag eller längre än jag.13 Adj [P, Comp] b. ND-Adj - med Instr Barnet är jämbördigt med ungkarlen bk. (5) trevlig, -t ”som ger glädje, god, välvillig”: a. ND-Adj -(Dat) Hon (mot Mazarini) kommer inte att vara trevlig Dr. Adj [Pcp, B] b. ND-Adj - (med Instr) Bernaras kunde vara trevlig (mot kvinnor) Knd. (6) kapabel, -t ”som förmår mycket, stark, stadig”: a. ND-Adj - Dat Människan är oförmögen till kreativitet Ž. Adj [P, Con] b. ND-Adj - Inf Människan är oförmögen att skapa Ž. (7) driftig, -t ”vig, listig”: a. ND-Adj - (vidGen) En driftig (i arbetet) person DŽ. Adj [P, Fin] b. ND-Adj - (Inf) Han är klumpig (att arbeta) DŽ. (8) värd, -t ”lämplig, förtjänstfull”: a. ND-Adj - Gen Jonas är värd att nämnas bk. Adj [P, Con] b. ND-Adj - Inf Jonas är värd att nämna bk. 3.3.2. Adjektivets SinVS är densamma. a) SemVS är olika. Adjektivet används med olika betydelser och tillhör i varje fall en annan semantisk grupp, men dess syntaktiska valens är densamma. Jfr: (1) nära, -a a) ”lik, nästan motsvarande något”: Ett sådant agerande [P] verkade nära förräderi [Comp] Avž. ND - Adj - Dat b) ”med nära band”: Vilken ädel, klok kvinna, av själva sin natur dig [B] närstående [P] Rdzv. (2) mottaglig, -t a) ”som lätt tar till sig, begåvad”: Han [Pcp] är mottaglig för vetenskap [Con] bk. ND - Adj - Dat b) ”som lätt tar emot”: Jorden [P] är mottaglig för fukt [Con] bk. (3) full av, -t 13 J. Šukys (1998: 504) teigia, kad lyginant pagal ūgį vartojama prielinks-ininė konstrukcija suInstr, bet kai lyginama pagal vertę, kokybę, reikia rinktis Dat. 68 a) ”mycket full, överfull”: Äppelträdet [P] var i år fullt av äpplen [Con] Smn. ND - Adj - Gen b) bildl. ”fylld av något”: Fylld av de vackraste intryck [Con] […] återvände [jag] [Pcp] till det älskade hemlandet Vn. (4) full a) ”helt upptagen, med mycket av något”: Gatan [P] är full av damm [Con] Ap. ND - Adj - Gen b) bildl. ”fylld av en känsla, en egenskap”: Och återigen Šimonis [Pcp] full av gott hopp [Con] såg mot framtiden Smn. (5) välvillig a) ”instämmande, sympatiserande, välvilligt inställd”: Mot oss [B] är en välvillig person [Pcp] DŽ. ND - Adj - Dat b) ”lämplig”: Förhållandena [P] är gynnsamma (för boende) [Fin] bk. (6) nödvändig a) ”oundgänglig, obligatorisk”: Barnet [B] behöver tillsyn [Con] bk. ND - Adj - Dat b) ”som behövs”: Grisarna [P] behövs till foder [Fin] Jb. (7) rik a) ”som innehåller mycket av något i sig”: Maistas [P] turtingas vitaminų [Con] Ž. ND - Adj - Gen b) ”som innehåller mycket av något”: Juozienė [B] turtinga adatų [Con] bk. 3.4. Olika adjektiv kan ha samma syntaktiska men olika semantiska valens, och omvänt: adjektivens semantiska valens kan vara densamma medan den syntaktiska är olika. Flera fall är möjliga. 3.4.1. Adjektivens SinVS är identiska. a) SemVS är också identiska. (1) a. Taukų [Con] kupina gelda [P] Ž. b. Diken [P] fulla av gräs [Con] Cv. ND - Adj - Gen c. Glaset [P] fyllt med mjölk [Con] bk. d. Maten [P] rik på vitaminer [Con] Ž. Alla dessa adjektiv har den gemensamma betydelsen ”som innehåller mycket av något i sig”. Deras individuella betydelser kan förstås vara olika, men de kan också vara synonyma (jfr pilnas, sklidinas). b) SemVS olika. (2) a. Han [P] en häst [Con] nödvändig Jb. b. Ona [B] rik på nålar [Con] bk. ND - Adj - Gen c. Människor [Pcp] giriga (på pengar) [Con] Ž. 69 Även om adjektivens syntaktiska valens är densamma, är deras betydelser helt olika. 3.4.2. Adjektivens SinVS skiljer sig åt. a) SemVS är desamma. Sådana adjektiv tillhör olika syntaktiska klasser men samma semantiska grupp. (3) a. ND - Adj - Gen En människa full av raseri bk. b. ND - Adj - Dat Vincas likgiltig inför poesin bk. c. ND - Adj - Instr Brodern säker på sin död bk. Adj [Pcp, Con] d. ND - Adj - förAcc En människa ansvarig för den väg hon valt bk. Dessa adjektiv uttrycker en persons psykiska förhållande till ett föremål eller ett fenomen. b) SemVS olika. (4) a. ND - Adj - Dat Dottern [Pcp] lydig mot sin mor [B] DŽ. b. ND - Adj - Instr Männen [A] kommer hem på hästar [P] ledda DŽ. c. ND - Adj - frånGen Mannens synsätt [P] skiljer sig från hustruns synsätt [Comp] bk. d. ND - Adj - (Inf) Fadern [Pcp] är begåvad (i att undervisa) [Fin] bk. Adjektivens betydelser skiljer sig åt, eftersom olika situationer beskrivs. 4. Således kan relationerna mellan ett adjektivs (liksom ett verbs) betydelser och dess valens vara ganska varierande. Om adjektivets syntaktiska valens är densamma, skiljer sig dess semantiska valens, och betydelserna är också olika. Om adjektivets syntaktiska valens skiljer sig åt, kan även dess semantiska valens skilja sig, och dessutom är adjektivets betydelser oftast olika. Men samma adjektivs SemVS kan motsvaras av flera syntaktiska valensstrukturer, vilka vanligen fungerar som parallella modeller, medan adjektivets betydelse i grunden är densamma. Flera adjektiv kan ha samma syntaktiska och semantiska valens. Då har alla dessa adjektiv en gemensam betydelse (de tillhör samma semantiska grupp), och denna betydelse kan sedan preciseras. Men när adjektivens syntaktiska valens sammanfaller kan den semantiska valensen skilja sig åt; då skiljer sig adjektivens betydelser, eftersom de beskriver olika situationer. Sådana adjektiv tillhör olika syntaktiska klasser och semantiska grupper. Man kan instämma med N. Slizie-ne (1995: 69) i att syntaktisk valens, som språkbrukaren först lägger märke till, inte i sig visar vare sig att betydelserna är identiska eller att de skiljer sig åt. Mottaget 1998 11 02 FÖRKORTNINGAR Ap – Juozas Aputis Avž – Jonas Avyžius 70 Blt – Juozas Baltušis bk – standardspråk Cv – Petras Cvirka Dk – Simonas Daukantas Dr – Petras Dirgėla DŽ – Ordbok över nutida litauiska. Vilnius, 1993 Jb – Jonas Jablonskis Knd – Saulius Tomas Kondrotas Lnk – Romualdas Lankauskas Mč – Jonas Mačiulis M-Pt – Vincas Mykolaitis-Putinas Rdzv – Bronius Radzevičius Sv – Jurgis Savickis Smn – Ieva Simonaitytė Šk – Antanas Škėma Vl – Motiejus Valančius Vn – Antanas Vienuolis Vž – Vaižgantas (Juozas Tumas) Ž – Lietuvių kalbos žodynas. T. I–XVII. Vilnius, 1968–1996. LITERATŪRA A p r e s i a n 1974: Апресян Ю. Д. Лексическая семантика, Москва: Наука. B l u h m H. 1978: Über kommunikative Notwendigkeit und Valenz. – Valence, Semantic Case and Grammatical Relations. Ed. W. Abraham, Amsterdam: John Benjamins B.V., 9–21. DLKG 1994 – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika. Red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. DŽ 1993 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vyr. red. St. Keinys, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. F i x U. 1970: Zum Verhältnis von Syntax und Semantik im Wortgruppenlexem. – WZ der Karl-Marx-Universität Leipzig. GSR. 19(4), 483–501. H e l b i g G., Schenkel W. 1973: Wörterbuch zur Valenz und Distribution deutscher Verben, Leipzig: VEB Bibliographisches Institut. H e l b i g G. 1982: Valenz-Satzglieder-Semantische Kasus-Satzmodelle, Leipzig: VEB Verl. Enzyklopädie. H e l b i g G. 1992: Probleme der Valenz – und Kasustheorie, Tübingen: Niemeyer. J a k a i t i e n ė E. 1988: Leksinė semantika. Vilnius: Mokslas. J u n k e r K. 1969: Zur Valenz beim Adjektiv. – WZ der Humbolt – Universität zu Berlin. GSR. 18(2), 291–293. Ž I–XVII – Lietuvių kalbos žodynas 1–2, Vilnius: Mintis, 1968-1969; 3–6: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1956, 1957, 1959, 1962; 7–9: Mintis, 1966, 1970, 1973; 10–15: Mokslas, 1976, 1978, 1981, 1984, 1986, 1991; 16–17: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1995, 1996. S l i ž i e n ė N. 1986: Lietuvių kalbos veiksmažodžių valentingumas ir sintaksinė klasifikacija, – Lietuvių kalbotyros klausimai 25, 45–97. 71 S l i ž i e n ė N. 1994: Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. S l i ž i e n ė N. 1995: Lietuvių kalbos veiksmažodžių valentingumas ir jo aprašymo principai, – Lietuvių kalbotyros klausimai 33, 54–74. S o m m e r f e l d t K. E. 1971: Zur Valenz des Adjektivs. – Deutsch als Fremdsprache 8(2), Leipzig. 113–117. S t a r k e G. 1973: Satzmodelle mit prädikativem Adjektiv im Deutschen. – Deutsch als Fremdsprache 10(3), Leipzig, 138–147. Š u k y s J. 1998: Lietuvių kalbos linksniai ir prielinksniai: vartosena ir normos, Kaunas: Šviesa. T e k o r i e n ė D. 1982: Sintaksinė semantika, jos nagrinėjimo metodai ir žodžių junginių semantikos problemos. – Kalbotyra 33(1), 132–139. T e k o r i e n ė D. 1983: Lietuvių kalbos būdvardžio semantinis valentingumas. – Kalbotyra 34(1), 97–107. V a l e c k i e n ė A. 1998: Funkcinė lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. BEDEUTUNG UND VALENZ DER ADJEKTIVE Zusammenfassung Im letzten Jahrzehnt sind viele Publikationen erschienen nicht allein zum Problem der Valenz der Verben, sondern auch zu dem der Adjektive. Das Adjektiv als prädikatives Wort im Satz hat immer eine Leerstelle für ein Argument, d. h. für ein Ding, das den Träger der Eigenschaft ausdrückt – für das Deskript. Es gibt Adjektive, die zwei – oder auch mehr – Leerstellen für die Argumente des Prädikats haben. In diesen Fällen reagiert das Adjektiv selber die Wörter, die Dinge ausdrücken, welchen das durch das Prädikat ausgedrückte Kennzeichen zugeteilt wird: es ist eine Beziehung – mit Ausnahme des Deskripts – die auf der Kongruenz des Adjektivs beruht. Die Zahl der Leerstellen hängt von der Bedeutung des Adjektivs ab. Die entscheidende semantische Eigenschaft des Adjektivs ist eine bestimmte Anzahl von Leerstellen zu bedingen, die im Satze Wörter mit einer gewissen Bedeutung sowie deren Formen – oder ihre Entsprechungen – ein nehmen. Die Valenz bezieht sich auf drei Ebenen: auf die abstrakte Ebene der logischen Semantik und auf zwei konkrete Ebenen – auf die der syntaktischen bzw. der lexikalischen Semantik. Die durch die Aktanten des Adjektivs ausgedrückten semantischen Funktionen bilden die semantische Valenz des Adjektivs, die durch die Struktur der semantischen Valenz (Sem VS) dargestellt werden kann. Der Anschluß an das Adjektiv obligatorischer Wortformen (oder ihrer Entsprechungen) heißt syntaktische Valenz des Adjektivs, die durch die entsprechende Struktur der syntaktischen Valenz (Sin VS) darzustellen ist. Die syntaktischen Aktanten des Adjektivs treten dabei als sprachliche Realisierung der semantischen Aktanten auf. Da die Valenz des Adjektivs von seiner Bedeutung abhängt, können die Beziehungen der Bedeutungen des Adjektivs zu seiner Valenz ziemlich unterschiedlich sein. Wenn die syntaktische Valenz des Adjektivs einheitlich ist bei unterschiedlichen Bedeutungen des Adjektivs, kann sich seine semantische Valenz unterscheiden. Aber der gleichen Struktur des Adjektivs Sem VS können einige. Strukturen der syntaktischen Valenz entsprechen, die gewöhnlich als parallele Modelle fungieren, wobei die Bedeutung des Adjektivs im Wesentlichen die gleiche bleibt. Manche Adjektive werden durch die gleiche syntaktische wie auch semantische Valenz 72 gekennzeichnet. In diesen Fällen weisen alle diese Adjektive die gleiche Bedeutung auf (sie gehören zur gleichen semantischen Gruppe) die weiterhin detailliert werden kann. Doch wenn auch die syntaktische Valenz der Adjektive übereinstimmt, kann sich die semantische Valenz unterscheiden, wobei sich auch die Bedeutungen der Adjektive unterscheiden, die unterschiedliche Situationen bezeichnen. Diese Adjektive gehören zu unterschiedlichen syntaktischen und semantischen Klassen bzw. Gruppen. 73