Daiktavardžių morfologiniai variantai G. Mancelio „Lettische Postill“ (1654)

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XL (1998) Everita MILČONOKA Latviens universitets institut för matematik och datavetenskap, Riga DAIKTAVARDŽIŲ MORFOLOGINIAI VARIANTAI G. MANCELIO „LETTISCHE POSTILL“ (1654) För äldre skrifter är grammatisk variation i ordklassernas former karakteristisk; den kan betraktas som ett fenomen i språkets historia och utveckling. Substantivens morfologiska varianter behandlas i ett fragment ur G. Mancelis Postil (Postiles I, ett fragment på 100 sidor). I undersökningen användes databasen för äldre texter vid laboratoriet för artificiell intelligens, institutet för matematik och datavetenskap vid Lettlands universitet. G. Mancelis (1593–1654) buvo išsilavinęs XVII a. žmogus Žiemgaloje ir Kuržemėje, turėjo humanitarinį ir humanistinį išsilavinimą ir, aišku, gerai mokėjo lotynų kalbą. 1637 m. hercogas Frydrichas pakvietė G. Mancelį sugrįžti iš Terbatos (dabartinis Tartu), kur jis tuo metu ėjo universiteto rektoriaus pareigas, į Jelgavą. Atvykęs G. Mancelis tapo rūmų pastoriumi, o vėliau generaliniu superintendentu. Čia dirbdamas jis parašė Postilę, kuri buvo išspausdinta 1654 m. Flera monografier och artiklar har ägnats åt G. Mancelis liv och verk. I monografin ”Veclatviešu rakstu valoda” nämner A. Ozolas G. Mancelis som den främsta författaren, som införde ortografiska normer. Tack vare honom valdes de zemgalliska dialekterna som grund för skriftspråket. Inte heller K. Fūrekeris, som föreslog ett ännu mer rationellt system för lettisk ortografi, kunde rubba G. Mancelis auktoritet. Bibelöversättarna valde G. Mancelis stavningsnormer som grund för sitt arbete. Därmed uppstod G. Mancelis stavningssystem, som korrigerades först på 1700-talet, när en andra bibelutgåva förbereddes för tryckning. E. Lamė (1933) rašė apie G. Mancelio rašybos principus, A. Augstkalnis (1930) nagrinėjo tekstologiją, P. Šmitas (1895) G. Mancelio kalbos leksikos, morfologijos ir sintaksės klausimus, o L. Berzinis šias problemas nagrinėjo stilistikos aspektu1 (1944). Iš naujesnių tyrinėjimų, skirtų 1 Lamė E. Loģiskais princips Glika rakstībā. – Filoloģijas materiāli, Rīga, 1933, 104–110; Augstkalns A. Veclatviešu rakstu apskats. – RLB Zinību Komisijas Rakstu krājums 20, 1930, 92–137; Ш м и д т П. Особенности языка латышского писателя Г. Мансели. – Живая старина. Выпуск 2. Год пятый. Санкт Петербург, 1895, 162–170; Bērziņš L. Valoda un izteiksme Manceļa rakstos. – Izglītības Mēnešraksts 1, 1944, 8–12; 2, 1944, 29–31; Darž. Endzelīne M. Apcerējums par Jūra Manceļa dzīvi un viņa literārisko darbību. – Rakst- 46 När det gäller G. Mancelis kan J. Krēsliņš verk ”Dominus narrabit in scripturis populorum: A Study of Early Seventeenth-Century Lutheran Teaching on Preaching and the Lettische lang-gewünschte Postill of Georgius Mancelius” (1989) nämnas. Där ges en översikt över G. Mancelis biografi med stöd av arkivmaterial2. När substantiven i det undersökta fragmentet (100 sidor) har delats in efter det moderna lettiska språkets stamsystem (300 maskulina och 336 feminina substantiv, tillsammans med grammatiska former), kan man se morfologisk variation mellan stammarna. o- och ā-stammarnas substantiv är stabila och har nästan inga morfologiska varianter. o-stammens paradigm: Nominativ | Genitiv | Dativ | Ackusativ | Lokativ singularis | Zillwāhr; Pa=tehwiš | Zillwāta | Zillwātam; Pagganam | Zillwāhu; Maizeš=Reežini; Wactar=ehden | Instrumentalis pluralis | Zillwāti; Pāhroni | Zillwāto; Pagganā=Lauteem | Zillwāteem; Zillwāteems | Zillwāhuš; Pagganus | Darrbohā jo-stammens paradigm: Nominativ | Genitiv | Dativ | Ackusativ | Lokativ singular | Behrniņš; Zellsch; Jesulins | Berniņa; Zellu=Wiers | Roninjam | Behrniņu; Zelhu; Jezulīn | Wahjiņa; Muhscha' plural | Behrniņi | Roninjo | Lautineem; Karreems | Raiminus; Zelhuš | muhschobā I äldre skrifter finns en tydlig variation i stavningen av substantiv med denna stam i ändelsen. Utifrån vilken konsonant som används för att markera palatalisering kan man hävda att lettiskan på 1600-talet ännu inte slutgiltigt nieku sejas. Serija skolai un jaunatnei. A. Dauges un V. Plūdona redakcija. Nr.1. Juris Mancelis, Rīgā, 1927; Blese E. Latviešu literatūras vēsture. Vecākais un vidējais posms. No XVI g.s. vidus līdz XIX g.s. vidum, Gaismas pils, 1947, 317. 2 J. Krėslinis kompletterar i sitt arbete Bleses påståenden och anger att rektorn för Jelgavas latinska skola var A. Gecelis – en av de mest framstående översättarna av äldre religiösa texter. K. Krėslinis skriver att det är svårt att bevisa vilket inflytande A. Gecelis hade på G. Mancelis, men framhåller att G. Mancelis var elev till en av de första pionjärerna inom lettisk ortografi. I J. Krėslinis verk finns också en översikt över historiska händelser som gör det lättare att förstå vändningarna i G. Mancelis liv. Den litteratur som anges här, till största delen utgiven och bevarad utomlands, är mycket användbar för att få veta så mycket som möjligt om den kulturella och historiska situationen i Baltikum och Europa på 1600-talet. 47 en assimilationsprocess hade ägt rum3. Mancelis skriver viñs, vīriñs, vārdiņš, men framför konsonanten -š använde han en ännu inte palataliserad konsonant, t.ex. celš, kumelš4. Substantivet jėzulins, med en annan suffixform, skulle också kunna vara en morfologisk variant, men det är det enda substantivet av detta slag. Därför kan man anta att detta substantiv är ett lån från tyskan med hela affixet, men att det inte är ett systematiskt fenomen. Man kan hävda att de uppräknade skriftliga särdragen samtidigt återspeglar även morfologiska särdrag5. ijo-stammens paradigm: Nominativ | Genitiv | Dativ | Ackusativ | Lokativ singular | Apustulis | Bausla | Bauslam | Bausli | Stalln Apustuls | Bausles⁶ | Bauslim | Bauslu Engels | Brahha | Bauslei | Knehweli | | | Engelam | | plural | Burrwi | Burrwjo | Burrweem | Bauslus | Sullaini | | Apustuleem | Burrwjus Prometees⁷ | | Mirroneems | 3 A. Ozols behandlade stavningen i Mancelis texter i monografin ”Veclatviešu rakstu valoda”, där det nämns att Mancelis oregelbundet markerar ljudet [ŋ] [Ozols 1965: 167]. De ord som slutar på -ņš skrivs dock alltid med -ngs i skrifterna. Detta kan betraktas som en ortografisk norm. 4 Forma celš randama taip pat ir G. Mancelio žodyne „Lettus“ [Fennell 1988: 15]. Reikia pridurti, kad kituose linksniuose vartotas minkštasis priebalsis, tai patvirtina ir Postilės knygos fragmento medžiaga, taip pat „Lettus“ žodyne minėti pavyzdžiai Gen Sg: cela barība, cela lapa, cela rādītājs, cela vīrs, Acc Sg: ceļu griezt, Nom Pl: divi ceļi [Fennell 1988: 16]. Taip pat Nom Sg sutinkama forma kumeļš, o Acc Sg forma yra kumelu, panašiai ir minėta forma „Lettus“ žodyne: kumeļa pēdi [Fennell 1988: 43]. 5 M. Rudzīte nämner i sin beskrivning av konsonantpalatalisering i dialekterna att -s efter -ņ- i ordslut överallt i språket har förändrats till -š, t.ex. viņš, vīriņš. Vidare förklaras det att G. Mancelis ännu år 1638 skriver wiņgs (=viņš) och Wierings (=vīriņš). Enligt M. Rudzīte hade ”åtminstone i något område assimileringen ännu inte ägt rum” [Rudzīte 1993: 324]. Författaren förklarar att -s efter l i ordslut i många dialekter har förändrats till -š, t.ex. celš, žalš. I ordslut använder G. Mancelis -š efter -ļ-: Zellßch (=celš), diwi Zetti (=ceļi). 6 Formen bausles kan återspegla en äldre skrifttradition, eftersom det inte finns fler belägg som gör det möjligt att betrakta den som en morfologisk variant av substantivet. Eftersom genitiv singularis av det tyska substantivet das Gebot ’bud’ har ändelsen -es, skulle man kunna anta att detta har påverkat G. Mancelis skrifter. Dessutom har substantivet bauslis en annan dativ singularisändelse, nämligen bauslei. Detta gör det möjligt att anta att substantivet bauslis vid denna tid förekom som varianter med ē- och io-stam. Jag menar att man skulle kunna hitta ytterligare någon form i hela Postill-boken som bekräftar denna hypotes. Eftersom varken i ”Lettus”-ordboken eller i Mīlenbachs–Endzelyns ordbok finns belägg för ē-stamsubstantivet bausle, går dessa genitiv- och dativformer i singularis inte att förklara slutgiltigt. 7 Formen provietes skulle kunna förklaras som en form av ett ē-stamsubstantiv; i ett sammanhang förekommer maskulina och feminina ändelser sida vid sida: (..) Tādeh wōgālawōb 20. Seitnbh mißi šmābti Prometees air allasch waigādami waiga- 21. jušchi / [28, 19–21]; 48 Vid sidan av substantiv med ijo-stam förekommer också o-stamsändelser i Nom Sg-former. Denna egenskap märks även i andra kasus, t.ex. Nom Sg bauslis, Gen Sg bausla, Acc Sg bausli, bauslu; Nom Sg engels, Dat Sg engēlam. Dat Sg-formerna av ijo-stammen visar att den moderna lettiska formen på -im ännu inte var spridd i G. Mancelis Postille, utan att former med -am/-'am dominerade, t.ex. bauslam, engēlam, sulainam, vāciešam. Vid sidan av ijo-stammens paradigm förekommer i Nom Sg substantiv med o-stamsform, t.ex. apuztuls, blēds, ēzels, engels, proviets, timermans, vilizters. Man skulle kunna hävda att detta rör sig om reduktion av den korta vokalen i den sista stavelsen, men det förblir oklart varför reduktionen inte påverkar andra ord. Alla de uppräknade substantiven är lånord, så denna morfologiska egenskap kan vara kopplad till lånordens anpassning i det lettiska språksystemet. ū-stammens paradigm: Nom | Gen | Dat | Acc | Loc Sg | ſeetus; Chriſtus; Chriſt; Ieſus | 2llus; Chriſti; Ieſu Chriſti | (tam Kunaham); Ieſu Chriſto | Wāddus; (Kunahu) Ieſum; (Koninju) Chriſtum; Ieſum | I Mancelis Postille finns inte många substantiv med konsonantstam eller u-stam; vid sidan av vanliga u-stamsubstantiv, t.ex. medus, förekommer även egennamn, såsom Jezus, Kristus m.fl., med latinskt böjningsparadigm. (Vid böjningen av egennamn används det latinska systemet: Gen Sg-ändelsen -ī; Dat Sg -ō; Acc Sg -um. Man måste också konstatera att böjningen av egennamn inte är helt regelbunden, eftersom det i Gen Sg vid sidan av formen på -i, t.ex. Kristi, även finns en form på -u, t.ex. Jezu; på samma sätt finns i Dat Sg, vid sidan av formen på -o, t.ex. Kristo, även en form på -u, t.ex. Jezu, medan både Jezum och Kristum i Acc Sg har den latinska Acc Sg-ändelsen.) ē-stammens paradigm: Nom | Gen | Dat | Acc | Loc Sg | Paſſaule; Needra | paſſaules | Paſſaulei | Paſſaul; Silli; Needru | Paſſauleh; Sillū Pl | Snymeſ; reiſas | | Drebbehm | Drebheſ; Nahwas | Paddebbeſſes (..) Schis Deſitais gir Chriſtus taſ 26. Kungs / taſ Deſitais fattnu tee ſwahki Prometees und Koninji 27. ghribbeuſchi redſeht [561, 25–26]. 49 Substantiv med ė-stam har fler morfologiska varianter än substantiv med a-stam. Några morfologiska varianter förekommer i Acc Sg hos substantiv med ė-stam: a) ändelselösa former dominerar, t.ex. brūt, dvēsel, mut, pasaul (26 belägg); b) ändelsen -u är mer sällsynt, t.ex. atraitnu, nāvu, niedru, reizu (6 belägg); c) den moderna språkformen med ändelsen -i används endast två gånger: nāvi, sili. Det hävdas att Acc Sg-ändelsen -u uppkom efter mönster av substantiv med a-stam, men formen är inte särskilt utbredd i G. Mancelis skrifter, eftersom fragmentet ur Postille återspeglar hur den ändelselösa formen etableras. L. Berzinis hävdar i verket ”Valoda un izteiksme Mancel̦a rakstos” att ordändelserna inte är regelbundna överallt och att ändelselösa former förekommer både som Acc Sg och Nom Sg (Berzin̦š 1944: 1, 142). i-stammens paradigm: Nom | Gen | Dat | Acc | Loc Sg | Ahwis; Affin̦s; Wehste; Wall̦ta | Debbes; Debbe̦es | Wall̦tai | Affin̦i; Enghela-Wehst; Debbes; Wall̦tu | Nackțn Pl | Ahwis (divi); Wall̦tes | Durwo-Sargs | Ahweem; fahr̦tim | Sin̦is; Wehste̦s | Affin̦ies Flest morfologiska varianter finns i i-stammens paradigm: här har gamla Nom Sg-former belagts, såsom ordet avis: men / så dessa 19. Deema Wab̦ru Basn̦ā p̦irrde̦i̦s / med Mah̦ab̦ p̦ahr- 20. ghai̦s så goda Ahwis to Dweb̦elles Barr̦ibu att-ahr̦ammoh̦t / 21. Deewam par Ghod̦u / to Ewed̦eenu n̦he Elim̦tod̦ams / men 22. Deewa Wab̦ru allașh appoh̦madams ib̦șdieboh̦t. [94 18–22] och balksnis: Wings gir ar to Ghod̦u ar Meeru / 30. to win̦jam Deews deb̦wis / factah̦ affoh̦s / faugama Bal̦knis 31. Turn̦eh̦y [46 29–31]. Substantiven med i-stam i modern lettiska, cilts och valsts, används av Mancelis som substantiv med ā-stam, medan vēsts används som ett substantiv med ē-stam. I den stelnade adverbformen kārt kārtim har den gamla substantivändelsen Dat Pl -im bevarats: 14. Ka nu / factu es / Leela Nabbafiba bn / to Kunghu Jefu 15. Christo peed̦fammoh̦t / jar-ah̦ds / tad leec̦t Wings tomahr sch̦o Lee- 50 16. så att de säger till tuppen med hög röst och 17. med högljudda rop vid varje daggryning / 18. tills solen gått upp och elden slocknat. [54 14–18]. E. Blese, som undersökt J. Langijos lettisk-tyska ordbok från 1685 (med en kort beskrivning av lettisk grammatik), hävdar att ”i allmänhet vållade substantiv med i-stam och konsonantstam 1600-talets författare stor huvudvärk; även i Mancelis skrifter har dessa stammar ännu inget fast system”.8 I postillan förekommer flera substantiv vars genus har förändrats. De finns också belagda i ordboken ”Lettus” eller i ”Phraseologia Lettica”, t.ex. Nom Sg balksne och balksnis; Nom Pl bėdas och bėdi; Nom Sg jūris och jūre. Vissa exempel kan förklaras som Mancelis försök, i egenskap av talare, att finna en passande rytm för sin postilla, t.ex. nolįkdami tos darbus tās tumsības un aplikdami tos brunus tās ticības; eller: tu svētu dienu nesvėti un neei baznīcā / nemāceis pātarus un Dieva dziesmus; medan vissa exempel förblir oklara: miela tapa (substantivet mieles) eller: tiem citiem trim lieliem piliem. Formen actiniem som Mancelis använder (Acc Pl acis, Dat Pl acīm, acīms; men actiniem) är också intressant. I Mühlenbachs-Endzelyns ordbok nämns diminutiven actina (Mülenbachs 1923–1925: I, 9), men där finns ingen uppgift om att formen också kan vara maskulin. En sådan diminutiv finns varken i ordboken ”Lettus” eller i ”Phraseologia Lettica”, men T. Fennell nämner att en sådan form förekommer när han behandlar feminina substantiv med maskulina ändelser i J. Langijos ”Latvisk-tysk ordbok” (1685) (Fennell 1991: 344). T. Fennell hävdar att sådana fall kan uppträda till följd av inflytande från tamnieki-dialekten. J. Endzelīns ger sådana exempel i ”Lettisk grammatik”, eftersom ”de feminina formerna har försvunnit i alla liviska dialekter” (Endzelīns 1951: 461–464). G. Mancelis använde också den intressanta formen Acc Pl pūkus: Mig själv ger jag honom dock inte / den sjätte gåvan, jag ger åt djävulen hans ungdom om natten / men hans onda själ åt Gud i gengäld. 8. Därför misströsta inte, o människa, över de krossade benen. [96 5–8]. G. Mancelis kände till substantivet med i-stam pukis. Detta gör det möjligt att anta att formerna i ordboken ”Lettus” Nom Sg pukis, Dat Pl no pukiem, Acc Pl pūkus lasīt [Fennell 1988: 74], liksom meningen i ”Phraseologia Lettica” 8 E. Blese nämner att ”redan generellt vållade dessa båda (i-stammar och tillägg av konsonantstammar) grupper stora huvudbry för 1600-talets författare när det gällde stammar och flexion, och även i Mancels skrifter finns det i dessa stammar inget fast system” (Blese 1936: 577). 51 dievs ģērb tos puķus [Fennell 1989: 94], Mülenbacho-Endzelyno žodyne užfiksuota G. Mancelio vartota forma puķis (Mülenbachs 1925–1927: II, 405). Tuo būdu yra paaiškinama tokia Postilės Acc Pl forma. I postillafragmentet förekommer variantformer av substantivet siksna med o-stam och ā-stam: kurpes siksna och kurpes siksnus atraisīt; dessutom förekommer i G. Mancelis postilla en numera obekant form med i-stam av substantivet solis, en form med ā-stam sola, dvs. Acc Pl soļas vid sidan av Dat Pl-formen soļiem. I ordboken ”Lettus” är en ā-stamform sola belagd [Fennell 1988: 87], och i ”Phraseologia Lettica” formerna: Nom Sg sola, sole, Acc Sg ne vienu solu viņš manis priekšā ne ir spēris [Fennell 1989: 94]. Mühlenbachs-Endzelyns ordbok anger den av G. Mancelis använda formen solis med a-stam suola (Mülenbachs 1927–1929: III, 1137). G. Mancelis kände till former av båda stammarna och använde dem i postillan. I det undersökta fragmentet av Mancelis postilla påträffas två varianter av Dat Pl-ändelsen: den äldre -ms och den nyare -m, t.ex. acīms, durvīm̄s och acīm, durvīm, burviem, akmeniem. L. Berzinis förklarar att -s i Dat Pl-former redan hade försvunnit före G. Mancelis tid, men att den äldre Dat Pl-formen lever kvar i skriftspråkstraditionen. Inte heller i de äldre skrifterna upprätthålls dock konsekvensen överallt, eftersom vi redan på första sidan av postillan läser: ”…nosūtīja Jēzus divi no saviem mācekļiem und sacīja uz tiem“ (I 1), medan det i Reminis cere – söndagstexten – står: ”neklājas tiem bērniem to mais jem̄t und priekš sun̄iem mest“ och ”no drusciņiems“ (I 296). L. Berzinis drar slutsatsen att ändelsen -s i Dat Pl-former ännu är känd på 1600-talet, men inte är obligatorisk; författaren kan välja vilka former som ska användas (Berziņš 1944: 2, 30). En tendens märks där den nyare ändelsen -m huvudsakligen används för maskulina substantiv; sådana former utgör 82%. Det statistiska materialet bekräftar att av de undersökta Dat Pl-formerna har feminina substantiv bevarat den äldre ändelsen -ms i högre grad än maskulina, nämligen i förhållandet 33% mot 8%. Materialet i postillan visar att Dat Pl-ändelsen med -m redan är den dominerande under 1600-talet, medan feminina substantiv fortfarande bevarar även den äldre Dat Pl-ändelsen med -ms. I modern lettiska gäller att en preposition styr ett fast kasus, medan vissa prepositioner styr två kasus; i sådana fall hänger detta samman med en betydelseskillnad. Vid undersökning av prepositionerna caur, iekšan, no, pēc, pie, uz, virs kan två tendenser urskiljas: 1) maskulina substantiv efter prepositionen i singular används endast med Acc Sg-kasus; 2) för feminina substantiv efter prepositionen är Gen Sg-kasus dominerande i singular, även om också Acc Sg-kasus används vid sidan av. D. Nytinia monografijoje „Prielinksnių sistema latvių raštų kalboje“ (Nītiņa 1978: 207) teigia, kad pirmuosiuose latvių raštų paminkluose prielinksnių vartojimas atspindi įvairias kuršių bei žiemgalių vidurio tarmių ypatybes. Tai parodo prielinksnių valdymas. Būtent G. Mancelio darbams būdingas toks Acc var- 52 … i singularis efter alla genitivstyrande prepositioner (mask. 100%). Sådana styrningsförhållanden förekommer inte bara i Kurland och Semgallen, utan också i nordvästra Vidzeme; därför lever de kvar i skriftspråket fram till andra hälften av XIX-talet. (Bland andra prepositionskonstruktioner där man kunde vänta sig formen Gen Sg av ett maskulint substantiv har endast ett exempel belagts – no nenieka. Man kan anta att denna fossiliserade form var känd redan på XVII-talet och att G. Mancelis, när han hörde människor använda ett sådant uttryck, också använde det i sin Postilėje.) Morfologiska varianter gör det möjligt att undersöka språkdragen hos en av XVII-talets viktigaste författare och bekräftar dessutom att variation i talspråket också återspeglas i skriftspråket. Mottagen 1998 04 17 LITERATŪRA A u g s t k a l n s A. Veclatviešu rakstu apskats. – RLB Zinību Komisijas Rakstu krājums 20, 92–137. B ē r z i ņ š L. 1944: Valoda un izteiksme Manceļa rakstos. – Izglītības Mēnešraksts 1, 8–12; 2, 29–31. B l e s e E. 1936: Nīcas un Bārtas mācītāja Jāņa Langija 1685. gada latviski-vāciskā vārdnīca ar īsu latviešu gramatiku. Pēc manuskripta fotokopijas izdevis un ar apcerējumu par Langija dzīvi, rakstību un valodu papildinājis E. Blese, Dr. phil., Latvijas universitātes profesors, Rīgā, 577. B l e s e E. 1947: Latviešu literatūras vēsture. Vecākais un vidējais posms. No XVII g.s. vidus līdz XIX g.s. vidum, Gaismas pils, 317. E n d z e l ī n e M. 1927: Apcerējums par Jura Manceļa dzīvi un viņa literārisko darbību. – Rakstnieku sejas. Sērija skolai un jaunatnei. A. Dauges un V. Plūdoņa redakcija. Nr.1. Juris Mancelis, Rīgā. E n d z e l ī n s J. 1951: Latviešu valodas gramatika, Rīgā, 1100. F e n n e l l T. G. 1988: A Latvian-German Revision of G.Mancelius’ Lettus (1638), Melbourne, 110. F e n n e l l T. G. 1989: A Latvian-German Revision of G.Mancelius’ Phraselogia Lettica (1638), Melbourne, 150. F e n n e l l T. G. 1991: Feminine Nouns with Masculine Terminations in Johannes Langius’ Latvian-German Dictionary (1685). – Journal of Baltic Studies, Vol. 22, No. 4, 339–346. K r ē s l i ņ š J. 1989: Dominus narrabit in scripturis populorum: A Study of Early Seventeenth-Century Lutheran Teaching on Preaching and the Lettische lang-gewnschte Postill of Georgius Mancelius. – Doctoral Dissertation, Stockholm, 123–131. L ā m e E. 1933: Loģiskais princips Glika rakstībā. – Filoloģijas materiāli, Rīgā, 104–110. M a n c e l i u s G. Lang-gewnschte Lettische Postill, Das ist: Kurtze un Einfltige, jedoch Schriftmässige Auslesung un Erklärung der Sonntglichen und vornehmsten Fest-Evangelien, so im Frstenthumb Curhland und Semmgallen, auch im überdnische Liefflande, so weit die Lettische Sprache sich erstrecket, gelehsen werden... Verfertigt Durch GEORGIUM MANCELIUM Semgallum... Erster Theil. Vom Advent biss zum Fest der Hochheiligen Drey-Einigkeit. Riga... 1654. 555 S. und 6 unpag. S. Druckfehler; S. 1–100. – Tekstas elektronine forma laikomas Latvijos universiteto Matematikos ir informatikos instituto Dirbtinio intelekto laboratorijoje. 53 Mūlenbachs K. 1923–1932: Latviešu valodas vārdnīca. Rediģējis, papildinājis, turpinājis J. Endzelīns, Rīgā, I, 1923–1925; II, 1925–1927; III, 1927–1929; IV, 1929–1932. Nītiņa D. 1978: Prievārdu sistēma latviešu rakstu valodā, Rīgā, 249. Ozols A. 1965: Veclatviešu rakstu valoda, Rīgā, 626. Rudzīte M. 1993: Latviešu valodas vēsturiskā fonētika, Rīgā, 382. Шмидт П. 1895: Особенности языка латышского писателя Г. Манцелия. – Живая старина, вып. 20, Санкт Петербург, 162–170. THE MORPHOLOGICAL VERSIONS OF SUBSTANTIVES OF G. MANCELIUS „LETTISCHE POSTILL“ (1654) Summary ‘The Morphological Versions of Substantives in the Fragment of G. Mancelius’ Sermon Book Lettische Postill’ (1654)’ deals with the introduction to the language peculiarities of one of the most important authors of the 17th century – G.Mancelius. Some trends of Dat Pl ending’s development are mentioned. The fact that the modern ending -m was dominating in the 17th century has been proved by examples from Sermon Book. Morphological versions covering all stems of substantives and reflecting some cases of substantive transition from one gender into another provide information not only on language of G.Mancelius’ work, but they confirm that versions of spoken languages have their reflections in the written language as well. 54