Šnekamosios kalbos ir emocinės-ekspresinės leksikos apibūdinimo problemos

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XLII (2000) Violeta ČERNIUTĖ Institutet för litauiska språket, Vilnius PROBLEM VID BESKRIVNINGEN AV TALSpråk OCH EMOTIONELL-EXPRESSIV LEKSIK 1. Motsatsen till stilistiskt neutrala ord, som inte förmedlar någon ytterligare information och används i alla språkstilar, utgörs av konnoterad lexis. Den delas in i funktionell och emotionell-expressiv lexis, som förmedlar information om positiva eller negativa känslor. Till den funktionella lexisen, som har ett specifikt användningsområde, hör ord eller ordkombinationer med talspråklig eller boklig prägel1. Det är viktigt att påpeka att variationen i hur stilistiskt konnoterad lexis markeras i ordböcker beror på att språket inte bildar något helt strikt stilistiskt system; dessutom är det litauiska språkets stilistiska system föga utforskat (Župerka 1977: 68). J. Pikčilingis (1975: 10–11) och andra lingvister har lyft fram detta problem. I denna artikel undersöks hur talspråk och emotionell-expressiv lexis presenteras i ”Dabartinės lietuvių kalbos žodyne” (nedan DŽ3), och det diskuteras också hur denna lexis skulle kunna presenteras i den under utarbetande varande ”Bendrinės lietuvių kalbos žodyne” (nedan BŽ). I grunderna och principerna för utarbetandet av den senare ordboken anges att publikationen återger den normerade lexis i standardspråket som är i bruk i dag (Pagrindai 1998). 2. I DŽ3 utgör lexis som markeras med förkortningen šnek. den största ordgruppen, jämfört med den emotionell-expressiva lexisen. Enligt den digitala versionen av ”Dabartinės lietuvių kalbos žodynas” (nedan DŽ (k)) hittades 2527 sådana ord2. Eftersom beskrivningen av förkortningen šnek. i inledningen till DŽ3 inte är informativ – ”ord i talspråk” (DŽ3: XIV) – kan man utifrån exemplen se vilka ord som räknas till talspråkslexikonet. Ord som gleižagleiža3 markeras till exempel med šnek. ”en som är slemmig, kladdig”; glėizotiglėizoti4 šnek. ”kladda, smeta ner”; samt dess prefixavledningar med samma betydelse, apglėizoti, išglėizoti, suglėizoti och glėža, glėzotiapglėizoti, išglėizoti, suglėizoti och glėža, glėzoti, som har motsvarande betydelser, men terlentiterlenti 1 Artikelns författare utgår från J. Pikčilingis stilistiska indelning av ordförrådet. Boklig lexis och dialektala former behandlas inte i artikeln. 2 Antalet ord som betecknas med respektive markering anges i artikeln enligt DŽ(k). 3 Frågan om ordurval behandlas inte i artikeln, men den är aktuell och bör lösas. 4 Accentueringsvarianter anges inte i artikeln. 160 ”kladda, smutsa ned, smörja in” och med samma betydelse ter̃linti, terlióti, ter̃lyti, terménti samt prefixed derivatives of these words are considered stylistically neutral in DŽ₃. The words grabála colloq. ‘clumsy person’; grabãlius, -ė colloq. ‘someone who fumbles, clumsy-handed person’ are given with the label colloq., whereas grabalinėti ‘to grope, feel about’ and, with an analogous meaning, grabalióti; grabinėti, grabóti and their prefixed derivatives are considered stylistically neutral in DŽ₃. Words connoted as colloquial include kliūka colloq. 1. ‘a thin, puny mare’; 2. ‘a rather foolish person, a halfwit’; klūikinti colloq. ‘to walk aimlessly, gawp about’; klūikis, -ė colloq. ‘a kluika, a halfwit’ and, with the same meaning, klūikšas, -ė; klūikšis, -ė, as well as klūikti colloq. ‘to grow foolish, become dazed’; kvánka colloq. ‘a dawdler, a scatterbrain’; kvankinti colloq. ‘to dawdle’ and, with a corresponding meaning, kvanklinėti; kvanklinti, whereas kváiša derog. ‘a dawdler, a scatterbrain’; kvaišys, -ė derog. ‘a fool, a scatterbrain’ are characterized in terms of emotional-expressive value. Colloquial words include lepšėti colloq. ‘to become a weakling, grow soft’ and the prefixed derivative sulepšėti, used with the same meaning, as well as lepšis, -ė colloq. ‘a limp, spineless person’ and the like. In DŽ₃ the words marmãkas colloq. 1. ‘a person who speaks rapidly and indistinctly’; 2. ‘a talkative person’; mãrmalas colloq. 1. ‘a muddy place, a quagmire’; 2. ‘poor food, drink’; 3. ‘someone who speaks rapidly and indistinctly’; and 4. ‘a chatterbox, a blabbermouth’; marmalienė colloq. ‘a poorly prepared stew’; marmalynė colloq. 1. ‘a muddy place’; 2. ‘a quagmire, a bog’; marmályti colloq. 1. ‘to boil while bubbling’; 2. ‘to stir ineptly’; and also the prefixed forms primarmályti colloq. 1. ‘to boil or make a large amount’; 2. ‘to pour in a large amount’; sumarmályti colloq. ‘to pour together, mix’ and the like. Marmaliúoti, in the sense ‘to sink, go under’ (as well as in other senses), is given without a label, whereas primarmaliúoti, in the sense of sinking and also in sense 2, ‘to pour in a large amount’, is marked colloq. Nugrùbnagis, -ė colloq. ‘someone with rough hands, a clumsy person, sugrubnagis’; sugrùbnagis, -ė colloq. ‘someone with stiff, cramped fingers, a clumsy person’ are considered colloquially connoted, whereas atgrub(a)nãgis, -ė derog. ‘someone with rough nails who works poorly and slowly, often drops things, sugrubnagis’, as we can see, is marked derog.; thus, the latter word is characterized in terms of emotional-expressive value. In addition, attention should be drawn to the differences in the definitions of these last words (hands, fingers, nails). Words used to refer to a scoundrel, a wicked person, include nelabàsis, -óji, nevidõnas, -ė, vélnias and others, and are considered colloquial; gyvãtė is given with the label contemptuous, whereas bjaurybė is considered unmarked. Many more examples of this kind could be cited. I tabell 1 kan man jämföra hur DŽ₂, LKŽ och SŽ beskriver ord som i DŽ₃ har beteckningen colloq. 161 1 lentelė Ord som i DŽ3 betraktas som talspråkliga Stilistisk beskrivning DŽ2 LKŽ SŽ gleiža utan beteckning utan beteckning dial. gléizoti colloq. utan beteckning dial. kvánka colloq. utan beteckning dial. lépšis, -ė derog. derog. utan beteckning mármalas 2. ‘dålig mat, dryck’; derog. utan beteckning –5 3. ‘någon som talar snabbt och otydligt’; derog. utan beteckning – 4. ‘pratmakare, pladdermaja’ utan beteckning utan beteckning dial. sugrūbnagis, -ė utan beteckning utan beteckning derog. Med beteckningen colloq. karakteriseras i DŽ3 ord med mycket varierande stilistiska nyanser. Jämför de talspråkliga exempel som ges på s. 1–2 i denna artikel med orden nedan, som också i DŽ3 har beteckningen colloq., t.ex.: ádata 3. colloq. ‘injektion, insprutning, spruta’; arbatėlė 2. colloq. ‘sammankomst med förtäring, festmåltid’; bal̃sas 7. colloq. ‘röstsedel, valsedel’; bėgis 4. colloq. ‘växel på ett fordon’; centimėtras 2. colloq. ‘linjal eller måttband graderat i centimeter’; ceñtras 5. colloq. ‘centerforward’; dáktaras, -ė 2. colloq. ‘läkare’; daktarỹstė colloq. 1. ‘läkaryrket, behandling’; 2. ‘att vara doktor eller läkare’; garaĩ colloq. ‘avgaser’; greitūkas colloq. ‘snabbtåg, snabbuss’; ketvirtūkas colloq. ‘buss, trådbuss etc. med linjenummer fyra’; komandiruõtė 2. colloq. ‘tjänstereseorder’; lašaĩ vard. ”droppande läkemedel”; liáudis 3. vard. ”människor”; madà 2. vard. ”vana, böjelse”; 5 I denna och följande tabeller betyder ett streck att ordet eller den angivna betydelsen inte anges. 162 1 mètras 3. vard. ”kubikmeter”; nèrvai 2. vard. ”psykiskt tillstånd”; penkinė vard. ”sedel med ett värde av fem monetära enheter”; pirmoji vard. ”första gången, premiär”; pòpierius 2. vard. ”officiell skrivelse, dokument”; pròcentai vard. ”ränta”; pùblika 2. vard. ”människor, allmänhet”; sesėlė 2. vard. ”sjuksköterska”; táškas 8. vard. ”transistorradio”; vidurinė vard. ”högstadieskola”; žòlės vard. ”läkemedelsörter” och dylikt. De presenterade exemplen visar: a) Med beteckningen talspr. i DŽ3 markeras även ord med emotionell-expressiv valör, t.ex. sugrubnagis, -ė, men också ord som varken är expressiva eller bildliga, t.ex. bėgis; b) Det förekommer inkonsekvenser i den stilistiska värderingen av ord med likartad betydelse, t.ex.: marmaliuoti betraktas i betydelsen ”sjunka, störta” som okonnotativt, medan primarmaliuoti i samma betydelse har beteckningen talspr.; c) Ordboken ger en ofullständig stilistisk beskrivning av orden: i många fall anges inte den emotionell-expressiva valören, t.ex.: lepšėti, sulepšėti, lėpšis, -ė har en tydlig nedsättande valör, men beskrivs i DŽ3 enbart funktionellt osv. För att undvika inkonsekvenser i den stilistiska beskrivningen av ord och inte överbelasta ordboken med beteckningar skulle förkortningen talspr. i BŽ kunna användas för ord eller betydelser som saknar emotionell-expressiv valör. Exempel: numirėlis*, -ė talspr. ”avliden person”; žòlės talspr. 1. ”läkeörter”; 2. ▽ ”narkotika” osv. 2.1. Till talspråkets periferi hör ord ur barnspråket, som ibland också används av vuxna. Exempel: čiùčkis* ”hund (i barnspråk)”; dėdė 2. talspr. ”varje äldre man (särskilt i barnspråk)”; kùžė*, kùzis* ”häst (i barnspråk)”; tetà 2. talspr. ”varje äldre kvinna för varje barn” osv. För att undvika uppenbar inkonsekvens borde kanske liknande lexik i BŽ anges endast med beteckningen talspr., utan att kontrollera om det rör sig om ett ord som används i barnspråk. BŽ borde inte heller ignorera det allmänt använda avskedsordet ”atia”, som inte ens finns med i LKŽ. 2.2. Till talspråkets periferi hör ord som används i folklore och som i DŽ3 betecknas med förkortningarna d. och flk. Användningen av dessa beteckningar i litauiska ordböcker är traditionell, jfr DŽ1, DŽ2, LKŽ. Det finns 16 uppslagsord beskrivna med förkortningen d., t.ex.: čiulbuonėlis, -ė d. ”den som kvittrar”; čiulbutis, -ė d. ”den som kvittrar, čiulbuonėlis”; pūronėlis, -ė d. ”kring- * Här och i fortsättningen betyder en asterisk att ordet inte har beteckningen talspr. i DŽ3. ▽ En triangel betyder att denna betydelse inte anges i DŽ3. 163 nio eller vallmots smeknamn”; 2 raitėlis d. ”ryttare”; raitojėlis d. ”liten ryttare, raitėlis”; raitūnėlis d. ”raitojėlis”; raitūonėlis d. ”raitūnėlis” och liknande. Dessutom används beteckningen d. för att ange att en mening tillhör en folkvisa, t.ex. laivas 2. flk. ”båt, galär”: Dirbinsiu ~ą, geltoną ~ą (d.); 1 nókti 3. flk. ”jaga”: ~o rūtą, ~o mietą, ~o lelėlę (d.) osv. Det finns 26 ord märkta med förkortningen flk., till exempel báltas, -à 4. flk. ”god, kär, dyrbar”; 2 bègūnas, -ė 2. flk. ”budbärare”; eidininkas, -ė 2. flk. ”snabb häst, travare”; lakūnas, -ė 2. flk. ”någon som far, flyger, svävar”; pakloja 2. flk. ”liggunderlag, bädd”; ragūotasis flk. ”djävul”; 1 ragūotis 3. flk. ”djävul”; 2 ūbas, -à flk. ”avlägsen, jämn”; vagavarys flk. ”plöjare” och liknande. Frågan är varför ragūotasis, 1 ragūotis inte betraktas som eufemismer. Folk säger: ”Kalla inte djävulen för djävul, utan kalla honom horntuss, hin onde eller något annat” (LKŽ XI: 42). För övrigt klassificeras redan orden piktàsis och 1 skeltanágis i DŽ₃ som eufemistiskt ordförråd. Folktraditionen, som delas in i sånger, berättelser och korta folkliga former, är en del av folkloren. Gåtor, ordspråk och annan muntlig folkdiktning har dock inga egna förkortningar i DŽ₃. BŽ:s markering d. kunde utgå, och ord eller meningar ur folkvisor kunde i stället markeras med förkortningen flk. 3. För att markera känsloexpressivt ordförråd används i DŽ₃ förkortningarna euf., fam., iron., juok., malon., menk., mžb., niek., vulg. Först ska vi diskutera orden som betecknas med den sistnämnda markeringen. 3.1. Markeringen vulg. används för att beteckna 5 ord. Dessa är idiòtas, -ė 2. vulg. ”dumskalle”; pãpas vulg. 1. ”bröst”; 2. ”bröstvårta”; 3. ”napp”; rùpūžė 2. vulg. ”rackare, usling”; rupùžynė 2. vulg. ”äcklig sak” och rupūžiuoti vulg. 1. ”kalla någon för en rupūžė, svära åt”; 2. ”traska (dit man inte borde)”. Låt oss jämföra hur dessa ord stilistiskt värderas i andra källor. Tabell 2 Betecknas som vulgära i DŽ₃ | Stilistisk beskrivning | DŽ₂ | LKŽ | SŽ | idiòtas, -ė 2. ”dumskalle” | utan markering | utan markering | utan markering | pãpas | vard. | utan markering | – | rùpūžė 2. ”rackare, usling” | vulg. | (som svordom) | – | rupùžynė 2. ”äcklig sak” | – | nedsättande | – | rupūžiuoti | vard. | nedsättande | – 164 Till vulgärlexik tillhör grova, burdusa ord och uttryck som används för att benämna könsorgan och fysiologiska processer o.d. I vid bemärkelse kan grövre ord med nedsättande betydelse räknas till vulgärismerna, till exempel i stället för ordet burnà – žąbtai, i stället för tuščiai kalbėti – pliaukšti, pliurpti, taukšti, tauzyti, žaūnyti o.d. (LKE: 713). I de angivna betydelserna betraktas orden pliaukšti, pliurpti, taukšti, tauzyti DŽ3 som talspråkliga, žaūnyti är försett med beteckningen menk., och žąbtai har förkortningen niek. DŽ3 markerar ord och motsvarande betydelser med förkortningen vulg.; med undantag för ordet pąpas hör de till det bredare förstådda lagret av vulgärlexik. Det är dock oklart varför exempelvis gyvātė, šūnsnukis, som används om en usling, har beteckningen niek. i samma ordbok, medan vėln ias betraktas som ett talspråkligt ord, det vill säga dessa ord räknas inte till vulgärlexiken. I VDU-korpusen, som återspeglar autentiskt skriven litauiska, kan vi hitta många ord med rötterna miž-, pap-, šik-, šūd- och andra. BŽ bör fatta ett beslut: fortsätta att ignorera detta lexikala skikt eller (jfr Oxford, Petit Robert, Thésaurus Larousse och andra ordböcker) ta med det. 3.2. För att beteckna svordomar och svärord används följande beskrivningar i DŽ36: 1. ”svärord”, t.ex. perkūnas 3.; 2. ”svordom”, t.ex. Kad tu ~stum! (svordom) (uppslagsord; härefter – až) – išpušti 1.), O kad tu ~ėgtum! (svordom) (až – prasmėgti), Kad tave kur ~ai! (svordom) (až – vilkas); 3. ”sådan svordom”, t.ex. Kad tu ~tum! (sådan svordom) (až – nusprógti 2.), Kad tu ~stum! (sådan svordom) (až – pasiūsti 2.), Kad tave p~! (sådan svordom) (až – plynė 2.); 4. ”vid svärande”, t.ex. čemerýš 2. ”bock, djävul (vid svärande)”; 5. ”även vid svärande”, t.ex. žaltys 2. ”slug, listig person (även vid svärande)”; 6. ”svärande”, t.ex. dieglýs 2. ”fan, djävul (svärande)”; 7. ”mild svordom”, t.ex. Galas žino (mild svordom, sägs när man tvivlar eller inte vet något) (až – gālas), Kad tave zuikiai subadytų! (mild svordom) (až – zuikis, -ė 1.) och andra. Exemplen visar variationen i hur denna lexik betecknas. Det är oklart vad som motiverar att vissa uttryck betraktas som svordomar, jfr Gālas žino (až – gālas) o.d., men inte andra, jfr Eik po galais! (až – gālas), och liknande uttryck inte anses vara det. För att beteckna svordomar och svärord bör BŽ systematiskt lägga till anmärkningen (svordom) efter ett ord eller ett konkret exempel på dess betydelse. 3.3. Som nämnts markeras en del av den emotionellt-expressiva lexiken i DŽ3 med förkortningen šnek., medan en del presenteras som stilistiskt neutral. Icke-konnotativa le— 6 De uppräknade beskrivningarna innebär inte att DŽ3 inte också använder andra sätt att återge svordomar och svärord. 165 komi blevyzgà 1. ”oanständigt språk, pladder”; 2. ”en som svamlar”; blevýzgoti ”tala oanständigt, pladdra, babbla”; čiauškala 1. ”tomt prat, pladder, strunt”; 2. ”en som pratar mycket, pladdrar, kvittrar”; čiauškalius, -ė ”en som pratar mycket, en pratkvarn”; čirškelė ”en som kvittrar, grälar”; dabišius, -ė ”en som tycker om att klä upp sig, smycka sig, göra sig fin, en fåfäng person”; galvažudys, -ė ”människomördare, dråpare”; kekšė ”utsvävande kvinna, lösaktig kvinna”; lápė 2. ”en slug, listig person som kan smickra”; múlkis, -ė ”dumskalle, dumbom, okunnig person”; paleist(a)burnis, -ė ”en som talar fult, svamlar”; paleist(a)liežuvis, -ė ”en som pratar strunt, babblar”; paleistūvis, -ė ”en liderlig, utsvävande person” osv. En betydande del av detta ordförråd betraktas även i DŽ₂, LKŽ och SŽ som stilistiskt neutralt. Det bör sägas att vissa suffix, ändelser och prefix ofta kan ge ord en negativ betydelse. I DŽ₃ betraktas omkring 200 substantiv, avledda med suffixet -ėlis, -ė, som stilistiskt neutrala. Exempel: apdribėlis, -ė ”en som är slapp och klumpig”; apsigimėlis, -ė ”en som av naturen har fysiska eller psykiska defekter”; išdvėsėlis, -ė ”ett kadaver, ett lik, ett vrak”; išglebėlis, -ė ”en som är slapp, vek” osv. ”Benämningar på bärare av verbala egenskaper, bildade med suffixet -ėlis, -ė, betecknar vanligen personer och har nedsättande betydelse [...]” (DLKG: 105). Några avledningar med detta suffix saknar negativ bibetydelse, jfr: numirėlis, -ė ”en död människa”, nusikaltėlis, -ė ”en som har begått ett brott”, pabėgėlis, -ė ”en som har flytt, lämnat sin plats eller sitt land” osv. De flesta substantiv som bildats med suffixen -alas, -alius, -eklis, -ena, -ynė, -la, -lys, -na, -ūnas osv. och betecknar handlingar eller personer har nedsättande betydelse (DLKG: 106–111). Låt oss se hur avledningar med dessa suffix beskrivs i DŽ₃. Exempel: giedalas ”dålig sång”; tauškalas vard. 1. ”struntprat, pladder”; 2. ”en som pratar strunt, pratkvarn”; karkalius, -ė ”en som kraxar; en som rosslar när han andas”; žabalius, -ė ”en som ser dåligt, en närsynt person”; murmėklis, -ė 1. ”en som muttrar, talar otydligt och snabbt”; 2. vard. ”en som uttrycker missnöje, protesterar”; stenėklis, -ė 1. ”en som stönar, jämrar sig”; 2. vard. ”en som uttalar orden otydligt”; dūsena ”en som har andnöd, en andfådd person”; čirškynė 2. ”en som kvittrar, skriker, en skrikare” osv. Som vi ser betraktas en del av dessa avledningar som okonnotativa, till exempel čirškynė 2.; dūsena, medan en annan del karakteriseras funktionellt, till exempel murmėklis, -ė 2.; tauškalas, men någon nedsättande betydelse anges inte. I DLKG (112–113) hävdas att avledningar med ändelserna -a (-ia) osv. betecknar personer nedsättande och är substantiv av gemensamt genus. Ändå betraktas adiba 1. ”en som tittar under lugg, dystert, en butter person”; 2. ”en stor, klumpig och tafatt person” osv., bildade med ändelser, som stilistiskt neutrala i DŽ₃. Prefix kan ofta ge ett ord en viss stilistisk nyans, till exempel nukalbėti 1. ”säga något dumt” (i DŽ₃ har ordet inga stilmarkeringar) osv. 3.4. 99 ord är försedda med förkortningen niek. Exempel: atėjūnas, -ė niek. ”en ovälkommen inflyttad, en objuden gäst” (atsibastėlis, -ė ”en som har drällt in” – utan markering); avigalvis, -ė niek. ”en glömsk person, dumbom, halvgalning”; išgama niek. ”missfoster, degenererad person”; išpera 2. niek. ”en värdelös varelse”; kaitalynė 2. niek. ”växlande- 166 sis”; marmūžė niek. ”ansikte, mun” (šnukis har en liknande betydelse men är markerat menk.); mi̇gis 3. niek. ”en obäddad säng; en tillruskad, smutsig bädd”; padlaižiauti niek. ”vara inställsam”; padlaižys, -ė niek. ”smickrare”, medan palaIžūnas, -ė ”smickrare, ynkrygg” är markerat menk. (ordet padlaižūnas, -ė finns inte med i DŽ₃). Ord med nedsättande betydelse är pakalikas, -ė niek. ”smickrare” (pataikūnas, -ė ”en som fjäskar och försöker ställa sig in” betraktas som stilistiskt neutralt); plėrza niek. ”en slapp, klumpig person”, medan ord med liknande betydelse, dribšas, -ė och drimba, karakteriseras med förkortningen menk., medan sudribėlis, -ė betraktas som okonnotativt. En tydlig förvirring. Har verkligen marmūžė starkare negativ valör än ordet šnukis? Vad motiverar den olika märkningen av orden plėrza och sudribėlis, -ė? I tabell 3 kan man jämföra hur andra källor bedömer det nedsättande ordförråd som beskrivs i DŽ₃. Tabell 3 DŽ₃, markerade med beteckningen niek. | Stilistisk karakteristik | DŽ₂ | LKŽ | SŽ | avigalvis, -ė | niek. | niek. | vard. | išgama | utan markering | utan markering | utan markering | marmūžė | niek. | niek. | niek. | pakalikas, -ė | menk. | menk. | niek. | plėrza | niek. | menk. | dial., menk. 3.5. Varierande stilistiska bedömningar framgår också av ord som karakteriseras nedsättande; det finns 496 sådana. Exempel: apakėlis, -ė 2. menk. ”en som är ouppmärksam” (men 1. ”en som ser dåligt” – utan markering); baltarankis, -ė 2. menk. ”en som inte arbetar, undviker fysiskt arbete”; bliāuti 2. menk. ”gråta högljutt”, 3. menk. ”sjunga fult” (šliumbti ”gråta högljutt” har markeringen vard.); cypynė 2. menk. ”en som piper, skriker”, medan cyplýs, -ė ”en som ständigt piper, gråter, en gnällspik” betraktas som stilistiskt neutralt. I DŽ₃ karakteriseras orden dribšas, -ė menk. ”en som är slapp och klumpig” och drimba med samma betydelse nedsättande; gvēra menk. ”en som är förfallen, en dumbom”, men gvērauti niek. 1. ”gå och glo, stå och glo” (och andra betydelser); gvērinti niek. ”gå som en gvėras, glo omkring” har förkortningen niek., medan išgverėlis, -ė 1. ”en som är förfallen, utsliten”; 2. ”en vekling, en slarver” saknar markering. Nedsättande karakteriseras orden karštakošis, -ė menk. ”en hetlevrad person”; kvaiša menk. ”dumbom, dummer”; kvaišys, -ė med liknande betydelse osv., men kvaišas, -à ”dum, korkad” presenteras i DŽ₃ utan markering. 167 Cholèrikas, -ė 2. neds. ”hetsporre, galning”; flegmátikas, -ė 2. neds. ”trög, en stock, en dumbom, en tråkmåns”7 markeras med förkortningen neds., melanchòlikas, -ė 3. ”en person som är känslig för allt, långsam och ledsen, nedstämd, sorgsen, butter” – utan markering, medan sangvínikas, -ė 2. vard. ”en gladlynt, trevlig, öppenhjärtig person” räknas som ett talspråkligt ord. Låt oss jämföra den stilistiska karakteriseringen av nedsättande lexik med andra källor. Tabell 4 DŽ₃ betecknas med markeringen neds. | Stilistisk karakterisering | DŽ₂ | LKŽ | ŠŽ | baltarànkis, -ė 2. ”en som inte arbetar, undviker fysiskt arbete” | neds. | neds. | vard. | bliáuti 2. ”gråta högljutt” | förakt. | förakt. | förakt. | drìmba | neds. | utan markering | neds. | karštakošis, -ė | neds. | förakt. | förakt. | snùkis 3. ”mun, ansikte” | vulg. | neds. | förakt. Exemplen i tabell 3 och 4 visar att märkningen av nedsättande och föraktfulla nyanser är eklektisk. Frågan är om en person som kallas pašlemėku (DŽ₃ har markeringen neds.) borde ta mindre illa upp än en som kallas gyvate (har markeringen förakt.)? Är orden gėrauti, marmūžė, som markeras med förkortningen förakt., mer föraktfulla än orden gėra, snùkis, som har markeringen neds., och så vidare? Om användningen av markeringarna neds. och förakt. utan tydligare kriterier har J. Paulauskas (1974: 46–47), K. Vosyl y tė (1995: 184) med flera skrivit och påpekat svårigheterna med att exakt bedöma dessa nyanser. Det skulle gå att undvika inkonsekvenser genom att avstå från markeringen förakt. och markera ord och betydelser med både nedsättande och föraktfull nyans med den mer allmänna markeringen neds. Ord med en mycket stark föraktfull laddning skulle i BŽ kunna markeras med vulg., till exempel šliùndra vulg. ”lösaktig kvinna, hora” (i DŽ₃ markeras ordet med en föraktfull betydelse). 3.6. De 13 ironiska betydelserna markeras med förkortningen iron., till exempel aristokràtas, -ė 2. iron. ”en som håller sig undan vanliga människor”; devyndarbis, -ė iron. ”en som har och arbetar med många jobb”; galvóčius 2. iron. ”en okunnig”; grietinėlė 2. iron. ”utvalda människor”; mokslinčius 2. iron. ”en som låtsas vara mycket lärd”; 2 náuda iron. ”bra, 7 Betydelserna bör förklaras med neutrala ord. 168 en berömvärd person“, för övrigt är den senare i DŽ3 också markerad med förkortningarna vak., dz. Till ironier i DŽ3 räknas orden preikšas 2. iron. ”älskare” (för övrigt framgår det av de källor som anges i LKŽ att det senare ordet är en samogitism); tūzas 2. iron. ”en inflytelserik person med en bra position”; vadėiva iron. ”obetydlig ledare” och dylikt. Tabell 5 Ironier i DŽ3 Stilistisk beskrivning DŽ2 LKŽ ŠŽ galvočius 2. ”okunnig person” iron. iron. – mokslinčius 2. ”en som håller på mycket med studier” iron. iron. – preikšas 2. ”älskare” iron. obetydl. dial., neds. tūzas 2. ”en inflytelserik person med en framträdande position” iron. utan markering – vadėiva iron. nedsättande iron. När det gäller ironiska egenskaper bör man uppmärksamma kontextens och situationens betydelse. Detta gäller för övrigt all emotionellt-expressiv lexis, med undantag för eufemismer. Till exempel känner vi en ironisk underton när vi använder diminutiverna ”små pappor” och ”små barn” i utsagan Kokie tėveliai, tokie ir vaikeliai. Variationerna i ordens stilistiska karakterisering i ordböcker visas tydligt i tabell 6. Tabell 6 Ord som J. Pikčilingis betraktar som ironiska Deras beteckningar DŽ3 DŽ2 LKŽ ŠŽ bliūti 2. ”gråta” neds. neds. neds. neds. makaūlė „galva“ neds. neds. neds. neds. pakarāila „didelis, aukštas, sudžiūvęs žmogus“ vard. östl. utan markering dial., neds. veizolai „akys“ lågt., neds. geogr., nedsättande nedsättande dial., nedsättande Man kan inte säga att orden bliūti, veizolai osv. i de angivna betydelserna inte är hånfulla, ironiska eller bitska, men ironin överskuggas av den mer framträdande nedsättande graden. 169 Ibland kan vissa suffix ge ett ord en ironisk nyans. J. Pikčilingis räknar suffixen -(i)ūkštis, -eiva osv. till dessa (Pikčilingis 1975: 301). I DLKG §158; §257; §294 behandlas den nedsättande nyans som de nämnda suffixen tillför. Låt oss se hur några avledningar med dessa suffix återges i DŽ₃ och andra källor. Tabell 7 Uppslagsord, dess betydelse | Stilistisk karakteristik | DŽ₃ | DŽ₂ | LKŽ | SŽ | vaikiūkštis ”barn” | utan markering | nedsättande | talspr. | – | varliūkštis, -ė ”litet barn, busunge” | nedsättande | nedsättande | nedsättande | – | velniūkštis 2. ”busunge, odåga, slyngel” | talspr. | talspr. | utan markering | – | gražeiva ”prydnadsälskare, en som klär sig fint, sprätt” | utan markering | utan markering | utan markering | nedsättande | gudreiva ”klipsk person” | nedsättande | nedsättande | utan markering | ironisk | karėiva ”stackars krigare” | nedsättande | nedsättande | ironisk | föraktfull | narsėiva ”modig person” | nedsättande | utan markering | utan markering | nedsättande | rimtėiva ”en som uppträder allvarligt, en alltför allvarlig person” | utan markering | nedsättande | utan markering | – | stilėiva ”en som klär sig eller smyckar sig överdrivet moderiktigt, prydnadsälskare, sprätt” | nedsättande | nedsättande | nedsättande | nedsättande | švarėiva ”en som överdrivet håller rent, tvättar sig” | nedsättande | – | utan markering | – Det är uppenbart att även märkningen av detta ordförråd är inkonsekvent. I avledningar med suffixet -eiva är ändå den ironiska nyansen mer framträdande än den nedsättande eller föraktfulla, och i BŽ borde dessa avledningar markeras med förkortningen iron. När fraseologismer, ordspråk och liknande tas med i BŽ bör den fakultativa emotionellt-expressiva nyansen anges. I DŽ₃ används dessa markeringar osystematiskt. Exempelvis har följande folkloristiska uttryck markerats med förkortningen iron. i DŽ₃: Överlämnade hönsen åt räven att vakta (iron.) (se – överlämna 2.); Du får havre av ~en (iron. du får ingenting) (se – gås); En sparv trampade ~s ben (iron.) (se – uggla 1.); De passar ihop som hund och katt (iron.) (se – passa ihop 6.); Passar som hundens femte ben (iron. passar inte alls) (se – passa 1.) osv. För övrigt anges inte markeringen flk. Markeringen iron. karakteriserar fraseologismerna Leda geten till försäljning (iron. gå till bikt) (se – get); Stor v~! (iron. ynkrygg) (se – plats) osv. 170 3.7. Förkortningen skämts. förekommer hos endast 11 ord, t.ex. džirinti vard. 2. skämts. ”spela dåligt”; gudročius, -ė skämts. ”småsmart person” (används denna feminina form i praktiken?); išdėlis 2. skämts. ”familjens yngsta barn, sladdbarn”; kiaūliarisčia skämts. ”lätt (gris)trav, småtrav”; lašiniai 2. skämts. ”kroppsfett”; pyraginė 2. skämts. ”luftstrupe”; smegeninė 2. skämts. ”huvud”; tupykla 2. skämts. ”utedass”; varlė 3. skämts. ”litet barn”; 2 vienstypis, -ė skämts. ”ungkarl” och liknande. I tabell 8 jämförs hur ord som märkts med beteckningen skämts. markeras i andra ordböcker. Tabell 8 Markerade med beteckningen skämts. i DŽ₃ | Stilistisk karakteristik | DŽ₂ | LKŽ | SŽ | gudročius | utan markering | utan markering | iron. | kiaūliarisčia | skämts. | utan markering | – | lašiniai 2. ”kroppsfett” | skämts. | skämts., nedsätt. | – | smegeninė 2. ”huvud” | skämts. | skämts. | nedsätt. | tupykla 2. ”utedass” | vard. | vard. | – Vid behandlingen av lexik som karakteriseras med beteckningen skämts. (detta är delvis även relevant för ord markerade med förkortningen iron.), uppstår frågan om man i ordboken ska ta med eller utelämna tillfälligt förvärvade expressiva betydelser, det vill säga om det är värt att ange ordens tillfälliga, kontextuella konnotation? Låt oss illustrera förändringen i den expressiva nyansen hos ordet gudročius med ett enkelt exempel. Skämtsamt kallas en person som försöker ”slingra sig ur” en besvärlig situation för gudročiumi. Men säg Atsirado, matai, gudročius så märks en tydligare ton av ironi och hån. SŽ markerar för övrigt ordet med iron. (se tabell 8). Låt oss jämföra hur galvočius beskrivs i DŽ₃: 1. ”en tänkande, vis person, en visman”; 2. iron. ”okunnig person”. Frågan är om BŽ borde ange orden galvočius ”en tänkande, vis person”, gudročius ”en klok, fyndig person” och liknande endast med dessa angivna betydelser och betrakta dem som vardagsspråkliga ord. För att beteckna dåligt spelande används, förutom det tidigare nämnda džirinti, även fler verb. En del betraktas som neutrala i den betydelse som nämns i DŽ₃, t.ex.: čirenti, čirpinti, čirpti, andra betraktas som vardagsspråkliga ord, t.ex.: kliūnkinti och liknande. I definitionerna av orden birbinti 1. ”spela på en birbynė, blåsa i pipa”; birbti 1. ”blåsa i en birbynė” måste ordet ”dåligt” läggas till; för övrigt betraktas de som konnotationsfria i DŽ₃. Vissa fraseologiska uttryck är markerade med beteckningen skämts. i DŽ₃, t.ex. Ne iš tos ~os (skämtsamt sagt till någon som talar vid sidan av ämnet) (až – òpera); Ožio pienas (skämts. 171 vodka) (až – get); I ~ų bažnyčią važiuoti (skämts. dö) (až – skata); ~ų bažnyčia (skämts. kyrkogård) (až – skata) och liknande. Denna förkortning skulle kunna användas för det uttryck som DŽ₃ redan nämnt som en mild svordom: Kad tave –iai subadyti! (až – hare), liksom A kad tave vabalas; Lįsk vabalui į blauzdą (LKŽ XVII: 764) och liknande. DŽ₃ tar inte med de sistnämnda. I BŽ skulle beteckningen skämts. kunna användas för ord eller uttryck som sägs utan ilska, på ett vänligt skämtsamt sätt, i syfte att roa adressaten. 3.8. 9 ord har förkortningen fam. Det gäller bamb­linėti fam. ”gå omkring” (vanligen om ett litet barn); bamblys 6. fam. ”litet, tjockt, ibland även busigt barn; kort, tjock person”; bambùs, -ì fam. ”som ofta och ihärdigt förebrår och uttrycker missnöje”; bóba 2. vard. fam. ”hustru, fru”; 2 burbùlis, -ė 2. fam. ”tjockis, rundansikte”; móčia östl. fam. ”mor”; sėnis, -ė 3. dial. fam. ”man, hustru”; susiburkuóti fam. ”bli förälskade genom att tala kärleksfullt”; susičiulbėti fam. ”prata vänligt med varandra, komma överens”. Låt oss jämföra den stilistiska karakteristiken av dessa ord i andra ordböcker. Tabell 9 Betecknade som familiarismer i DŽ₃ | Stilistisk karakteristik | DŽ₂ | LKŽ | ŠŽ bamb­linėti | fam. | utan markering | – bamblys 6. ”litet, tjockt, ibland även busigt barn; kort, tjock person” | fam. | utan markering | vard. bambùs, -ì | – | utan markering | nedsätt. bóba 2. ”hustru, fru” | vard. | vard. | nedsätt. 2 burbùlis, -ė 2. ”tjockis, rundansikte” | fam. | utan markering | – móčia | utan markering, men med tillägget: (sagt grövre, utan respekt) | utan markering, men med tillägget: (sagt med mindre respekt) | utan markering, men med tillägget: (i grövre språkbruk) sėnis, -ė 3. ”man, hustru” | vard., skämts. | skämts. | senė – nedsätt. senis – vard., iron. susiburkuóti | fam. | utan markering | – susičiulbėti | fam. | utan markering | utan markering 172 Det är uppenbart att det i den lexik som DŽ₃ betraktar som familjär finns tydliga skillnader i stilistisk färgning, jfr. susiburkúoti – bóba, susčiulbėti – móčia, burbùlis – sénis osv. För övrigt betraktas de oprefixerade verben burkúoti, čiulbėti, liksom ulbėti med motsvarande betydelse, som stilistiskt neutrala i DŽ₃. I de angivna betydelserna av orden bambùs, -ì; bóba; móčia; sénis, -ė dominerar en respektlös, grov och kränkande värdering, typisk för nedsättande lexik. Man kan också jämföra vilka ord andra författare betraktar som familjära, till exempel bóba, patì, pàts, som används om makar – J. Pikčilingis (1975: 12–13); mamà, tévas med samma betydelse – K. Vosylitė (1995: 185); vissa avledningar med suffixet -okas och särskilt ordet klasiòkas – K. Župerka (1983: 14) osv. I BŽ skulle dessa och andra ord med liknande betydelse som används om makar (med undantag för bóba) kunna förses med stilmarkeringen talspr., särskilt eftersom talspråkets lexik ofta har en familjär nyans. Man skulle alltså kunna avstå från markeringen fam. 3.9. Det eufemistiskt konnoterade lexikala skiktet i DŽ₃ består av 11 ord. Det rör sig om substantiven nelabàsis euf. ”djävul”; pamatinė euf. ”padda”; piktàsis euf. ”djävul, den onde”; piktóji euf. ”orm”; 1 skeltanagis euf. ”djävul”; šnypštelė euf. ”orm”. Markeringen euf. används för verben 1 čiurinti talspr. 2. euf. ”kissa”; nusilengvinti 2. euf. ”uträtta sina naturbehov”; nusišlapinti euf. ”släppa ut urin” och med samma betydelse šlapintis; tuštintis euf. ”uträtta sina naturbehov”. Låt oss se hur andra källor stilistiskt bedömer de ord som DŽ₃ betraktar som eufemismer. Tabell 10 Betraktas som eufemismer i DŽ₃ | Stilistisk beskrivning | DŽ₂ | LKŽ | SŽ | 1 čiūrinti 2. ”kissa” | talspr. | utan markering | – | nusilengvinti 2. ”uträtta sina naturbehov” | euf. | utan markering | – | nusišlapinti | utan markering | utan markering | – | šlapintis | utan markering | utan markering | – | tuštintis | utan markering | euf. | – I vissa ordböcker beskrivs denna lexik ur funktionell synvinkel, i andra ur emotionell synvinkel, medan den i ytterligare andra betraktas som stilistiskt neutral. Att orden nusišlapinti, šlapintis, tuštintis betraktas som eufemismer i de angivna betydelserna kan ifrågasättas. 173 Till den eufemiska lexiken skulle kunna räknas följande benämningar på djävulen: kinšas, pikčius, pinčiukas (i DŽ₃ betraktas de som talspråkliga ord), raguótasis, ragùtis (se avsnitt 2.2. i denna artikel) osv. Eufemismer som används för att benämna döden är gãlas, giltinė (i DŽ₃ betraktas de som konnotativt neutrala); paskutinióji (märkt talspr.) osv. I BŽ skulle de kunna ha märkningen euf. Förutom synonymer hör även fraseologiska uttryck till den eufemiska lexiken. När man inte vill uttala ordet mirti ’dö’, säger man Akis užmerkti (lit. ’sluta ögonen’ – akis ’öga’); Galvą padėti (’lägga ned huvudet’, ’lägga till vila’) (lit. – galvà ’huvud’); Vãlandos suskaitytos (’timmarna är räknade’ – valandà ’timme’) osv. Konnotationen hos dessa eufemiska fraseologismer anges inte i DŽ₃. 3.10. För att beteckna diminutivord används förkortningarna malon. och mžb. ”En stor del av de litauiska diminutiverna uttrycker föremålens objektiva storlek (oftast att de är små) och har inte någon särskilt framträdande expressiv eller emotionell nyans” (DLKG: 87). Därför behandlas inte lexik som i DŽ₃ märkts med förkortningen mžb. i denna artikel. 27 substantiv har märkningen malon. ’kärleksfullt’. Exempel: bernelis malon. ”ung, ogift man, ung kille” och en motsvarande betydelse hos bernytis; mamà malon. ”mor”; 2 mažùtėlis, -ė malon. ”litet barn”; pùmpuras 3. malon. ”litet barn”; pupùlis, -ė malon. ”liten plutt”; pupùtis, -ė malon. ”liten plutt, pupulis”; pùtė malon. ”höna eller annan fågel (vanligen i barnspråk)”; sėsė malon. ”syster”; tėtė malon. ”far”; tėtis malon. ”far” m.fl. Låt oss jämföra hur ord med märkningen malon. betecknas i andra källor. Tabell 11 I DŽ₃ betraktas som kärleksfulla | Stilistisk beskrivning | DŽ₂ | LKŽ | ŠŽ | mamà | malon., tillägg (till barn) | talspr. tillägg (till barn) | malon., barnspr. | 2 mažùtėlis, -ė | utan märkning | – | familjärt | pùmpuras 3. ”litet barn” | familjärt | malon. | – | pupùlis, -ė | talspr., malon. | malon. | familjärt | pupùtis, -ė | talspr., malon. | malon. | – | pùtė | talspr., malon. | malon. | barnspr. | sėsė | utan märkning | utan märkning | utan märkning | tėtė | familjärt | familjärt | familjärt | tėtis | familjärt | familjärt | familjärt 174 Vanligen är ömhetsord avledningar med vissa suffix. I DŽ beskrivs icke-suffixavledda ord 3 med en ömhetsbetydelse mamà, pùtė, tėtė, tėtis liksom den icke-diminutiva avledningen pùmpuras. I DŽ2, LKŽ och ŠŽ tėtė och tėtis klassificeras som familjära, men mamà, sėsė med motsvarande betydelse räknas inte till det familjära ordförrådsskiktet. I BŽ skulle de nämnda orden, med undantag för pùmpuras, kunna märkas som talspråkliga. För övrigt, kallas inte ett litet barn oftare pipiru, men DŽ anger inte denna betydelse av ordet 3. Barnspråksorden kùžė, kùzis (se avsnitt 2.1. i denna artikel) m.fl. saknar förkortningen malon., men pùtė beskrivs redan med en ömhetsbetydelse. Ordet 2 mažùtėlis, -ė har märkningen malon., men 2 mažýlis, -ė; 2 mažýris, -ė; 2 mažìulis, -ė betraktas i DŽ3 som stilistiskt neutrala, trots att alla definitioner lyder likadant: ”ett litet barn”. Om de ord som räknas upp i DŽ3 anges utan märkningar eftersom den stilistiska beskrivningen framgår av betydelsedefinitionen, borde förkortningen malon. då inte användas för att märka ordet 2 mažùtėlis, -ė. De ovan nämnda orden som används för att benämna ett litet barn uttrycker både ömhet och litenhet. För övrigt gäller detta också ordet sesėlė 1. fam. ömhetsord för sesė. Fler sådana exempel kan ges. Vid beskrivningen av diminutiva substantiv i BŽ skulle man kunna avstå från förkortningarna malon. och mėb. och i stället använda märkningen dem. 3.11. Framställningen av expressiva ord är värd att diskutera. I DŽ3 används ibland märkningen šnek. för att markera sådana ord, till exempel bindzinėti talspråkligt ”gå omkring utan att arbeta”; bìndzinti talspråkligt ”gå långsamt och lättjefullt, släpa sig fram”; 1 kìrsti 8. talspråkligt ”göra något intensivt (gå, äta, spela, dansa, regna osv.)”; máuti 4. talspråkligt ”springa, åka snabbt”; šáuti 3. talspråkligt ”gå, springa, flyga fort” osv. Ibland betraktas expressiva ord som stilistiskt neutrala, till exempel: čiùožti 2. ”gå, åka”; dùmti 6. ”gå, springa, åka snabbt”; rūkti 5. ”springa snabbt” osv. Låt oss jämföra beskrivningen av expressiva ord i andra källor. Tabell 12 Expressiva ord Stilistisk beskrivning DŽ₃ LKŽ ŠŽ bindzinėti talspr. utan märkning talspr. bìndzinti talspr. utan märkning nedsättande čiùožti 2. ”gå, åka” utan markering utan markering – dùmti 6. ”gå, springa, åka snabbt” utan markering utan markering vard. rūkti 5. ”springa snabbt” utan markering vard. vard. šáuti 3. ”gå, springa, flyga snabbt” utan markering utan markering vard. 175 Det är uppenbart att de uppräknade orden är konnotativa. Alla ord eller betydelser som inte tillhör lexikens neutrala skikt bör förses med vissa stilistiska markeringar (Paulauskas 1974: 46). Problemet med att återge bildlig lexik i LKŽ har tagits upp av K. Vosilytė (1995: 185). Förkortningen vaizd. användes av K. Pakalka (1995: 205–216) i en ordbok över talverb i Daugėliškis dialekt. Markeringen šnek. används för att beteckna funktionell konnotation. Bildlig lexik är en variant av emotionellt-expressiv lexik (Pikčilingis 1975: 53). Följaktligen bör bildliga ord inte markeras med förkortningen šnek. i BŽ. En möjlig lösning för att återge denna lexik vore att använda förkortningen vaizd. Men är det värt att införa denna markering? 4.Utan att upprepa det som sagts om lexikens specifika skikt kan följande konstateras: – mängden emotionellt-expressiv lexik i BŽ bör minskas, särskilt den nedsättande (både sådan som är markerad med vissa förkortningar och sådan som i DŽ₃ betraktas som icke-konnotativ); – den stilistiska karakteriseringen av många ord som i verkligheten har en expressiv nyans och som bör tas upp i BŽ bör ändras jämfört med DŽ₃; – de stilistiska markeringarna i inledningen till BŽ bör förklaras informativt, dvs. definieras med mer än ett ord; exempel kan också ges: menk. – ord eller uttryck med nedsättande betydelse, använda för att förringa eller förakta en person, sak eller företeelse, t.ex. gremėzdas etc. – följande stilistiska markeringar skulle kunna användas i BŽ: šnek. – ett ord eller uttryck i allmänt talspråk som används i vardagligt, informellt språk när man samtalar obehindrat med en adressat. Denna markering bör användas för ord som saknar emotionell-expressiv nyans. Exempel: adata (1) 3. šnek. ”injektion, spruta, lavemang”⁸; bėgis (2) 4. šnek. ”ett fordons drivmekanism” etc.; Till talspråket hör också barnspråksord som ibland används även av vuxna. Exempel: atià jst. šnek. ”adjö” (vid avsked); flk. – folklore; denna markering används för ord och uttryck som förekommer i muntlig folktradition. Exempel: 1 nókti (1) 3. flk. ”vissna”; 2 svėčias, -ià (4) flk. ”främmande” etc. För att beskriva emotionellt-expressivt lexikon: dem. – diminutiver; denna beteckning används för ord som betecknar samma sak eller en sak av samma slag som grundorden, men som dessutom uttrycker litenhet och älskvärdhet. Exempel: mergėlė (2) 1. dem. ”ung og ogift kvinna, flicka”; motulė (2) dem. ”mor” osv. ⁸ Definitionerna hämtas ur DŽ₃, men det innebär inte att de inte kommer att ändras i BŽ. För övrigt kan ordningen för betydelsernas presentation och dylikt ändras. 176 euf. – eufemismer; mildare, neutrala ord eller uttryck som används i stället för grova eller obehagliga. Exempel: nelabasis substantiv euf. ”djävul”; akis užmerkti (euf. mirti) osv. juok. – skämtsamt; ord eller uttryck som sägs med vänlig humor, utan att såra, och vars syfte är att roa adressaten. Exempel: smegeninė (2) 2. skämtsamt ”huvud”; Ne iš tos operos (sägs skämtsamt till någon som talar om något ovidkommande) osv. iron. – ironiska ord eller uttryck som används i en ofta motsatt betydelse jämfört med den bokstavliga och har en bitande, förlöjligande eller hånfull nyans. Exempel: griežtinėlė (2) 2. iron. ”utvalt folk”; Gausi iš žąsino avižų (iron. du får ingenting) osv. neds. – nedsättande ord eller uttryck som används för att förringa eller förakta en person, sak eller företeelse. Exempel: gremėzdas (2) neds. 1. ”klumpig sak, otymplig möbel, otymplig stor sak”, 2. ”klumpig person, drummel”; lãkti 2. neds. ”dricka, supa” osv. vulg. – vulgära, det vill säga grova eller obscena ord och uttryck som inte passar i en civiliserad miljö; ofta direkta benämningar på könsorgan, fysiologiska processer och dylikt. Exempel: pãpas (2) vulg. 1. ”bröst”; šūdas (1) vulg. ”avföring” osv. – För svordomar, svärord föreslås att man efter det konkreta exemplet lägger till markeringen (svordom). Exempel: Kad tu išpustum! (svordom); Kad tu nusprogtum! (svordom) osv. Mottaget 1999 05 12 FÖRKORTNINGAR BŽ – Ordbok över det allmänna litauiska språket DŽ(k) – datorversion av DŽ₃ VDU – Vytautas Magnus-universitetets textkorpus až – uppslagsord d. – ord, uttryck eller mening ur en folkvisa dem. – diminutiv dz. – från Dzūkija euf. – eufemism fam. – familjärt flk. – folklore iron. – ironiskt jst. – interjektion juok. – skämtsamt, på skämt malon. – kärleksfullt menk. – nedsättande mžb. – diminutiv niek. – nedsättande prk. – bildlig betydelse 177 ryt. – östlig höglandsmål; šnek. – talspråkligt ord; tarm. – dialektalt; vaik. – barnspråkligt ord; vaizd. – bildligt; vak. – västlig höglandsmål; vulg. – vulgärt; žem. – samogitiska LITTERATUR OCH KÄLLOR DLKG: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1997. DŽ1: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1954. DŽ2: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: Mintis, 1972. DŽ3: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993. KTŽ: Gaivenis K., Keinys S. Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa, 1990. LKE: Lietuvių kalbos enciklopedija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1999. LKŽ I–XIX: Litauisk ordbok 1–2, Vilnius: Mintis, 1968–1969; 3–6: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, 1956–1962, 7–9: Mintis, 1966–1973; 10–15: Mokslas, 1976–1991; 16–17: Förlaget för vetenskap och encyklopedier, 1995–1996; 18–19, Vilnius: Institutet för vetenskap och encyklopedisk utgivning, 1997–1999. Oxford Advanced Learner’s Encyclopedic Dictionary, Oxford University Press, 1995. Pagrindai 1998: Bendrinės lietuvių kalbos žodyno pagrindai ir principai [rankraštis]. Pakalka K. 1995: Daugėliškio tarmės kalbėjimo veiksmažodžių (Verba Dicendi) žodynėlis. – Lietuvių kalbotyros klausimai 35, 205–217. Paulauskas J. 1974: Aktualios leksikos norminimo problemos ir žodynas. – Kalbos kultūra 27, 40–49. Pikčilingis J. 1975: Lietuvių kalbos stilistika 2, Vilnius: Mokslas. Robert P. Le petit Robert, Paris: Le Robert, 1990. ŠŽ: Lyberis A. Sinonimų žodynas, Vilnius: Mokslas, 1980. Thésaurus Larousse, 2e upplagan, Larousse, Paris, 1992. Vosylūtė K. 1995: Stilistinis žodžių apibūdinimas „Lietuvių kalbos žodyne“. – Lietuvių kalbotyros klausimai 35, 180–186. Župerka K. 1977: Praktinė stilistika, Vilnius, Lietuvos TSR Aukštojo ir specialiojo vidurinio mokslo ministerijos Leidybínė redakcinė taryba. Župerka K. 1983: Lietuvių kalbos stilistika, Vilnius: Mokslas. PROBLEM MED TALSPO̊KLIGT OCH EMOTIONELLT-EXPRESSIVT ORDFÖRRÅD Sammanfattning Artikeln behandlar problem i den stilistiska beskrivningen av ordförrådet i Dictionary of Modern Lithuanian (DML) (Dabartinės lietuvių kalbos žodynas). Förslag ges också om hur ordförrådet bör presenteras i Dictionary of Standard Lithuanian (DSL) (Bendrinės lietuvių kalbos žodynas). 178 Jämfört med DML bör antalet uppslagsord med emotionellt och expressivt ordförråd i DSL minska, särskilt sådana som är märkta med etiketten menk. (eng. nedsättande); den stilistiska beskrivningen av ett antal ord med expressiv nyans bör ändras. Flera förslag ges för att förbättra den stilistiska märkningen, nämligen: i DSL bör etiketterna d. (daina; eng. sång), fam. (familiarus – eng. familiar, informell), malon. (maloninis – eng. ameliorativ), niek. (niekinamasis – eng. pejorativ) slopas; en ny etikett dem. (deminutyvas – eng. diminutiv) bör införas, och etiketten vulg. (vulgarus – eng. vulgär) bör användas endast för ord som hänvisar till fysiologiska processer och könsorgan. 179