Zur Phraseologie in der Bibel des Johann Bretke

RAINER ECKERT Vetenskapliga forskningsområden: baltoslavistik, baltistik, slavistik, baltisk och slavisk historisk morfologi, etymologi, fraseologi i de baltiska och slaviska språken, lexikologi, de baltiska och slaviska folklorernas språk, baltistikens och slavistikens historia. OM FRASEOLOGIN I JOHANN BRETKEs BIBEL Om fraseologin i Jonas Bretkūnas bibel ANMÄRKNING Den fullständiga översättningen av Bibeln till litauiska, som Johann Bretke gjorde i slutet av 1500-talet, innehåller en mängd komplexa element (idiom, fraseologiska uttryck). När det gäller bibliska fraseologiska enheter är det viktigt att skilja mellan två kategorier: 1) element som går tillbaka på bibliska idiom; 2) element som går tillbaka på bestämda situationer. Harald Burger beskrev i sin handbok i fraseologi en effektiv metod för att urskilja idiomatiska uttryck i äldre översättningar. Bland annat visade han en typ av ekvivalens i idiomatiskt bruk: ”Källspråk: ett ord – målspråk: ett fraseologiskt uttryck”. I Luthers bibelöversättning kan därför ett enskilt ord motsvara en prepositionsfras i Bretkes översättning. Dessutom varierar fraseologiska uttryck och förekommer ofta i olika former. Slutligen nämns exempel på fraseologiska uttryck med satsfunktioner, såsom hälsningsfraser. ANNOTATION Johann Bretkes första fullständiga översättning av Bibeln till litauiska från slutet av 1500-talet innehåller många komplexa enheter (idiom, ordspråk etc.). När det gäller bibliska fraseologiska enheter är det viktigt att skilja mellan två kategorier: 1) enheter som går NYCKELORD: fraseologism, fraseologiskt uttryck, fraseologiskt texteem, fraseologisk variant, översättningslån (kalkering), fraseologiska scheman, figura etymologica, bibliska fraseologismer (bibliska fraseologiska uttryck). NYCKELORD: fraseologism, fraseologiskt uttryck, fraseologiskt texteem, fraseologisk variant, översättning, fraseologiskt schema, figura etymologica, bibliska fraseologismer. Straipsniai / Articles 9 RAINER ECKERT tillbaka till bibliska idiom; 2) enheter som går tillbaka på vissa situationer. En av de effektiva metoderna för att undersöka idiomatiska uttryck i äldre översättningar beskrivs av Harald Burger i hans Handbuch der Phraseologie. Bland annat pekade han ut följande typ av ekvivalens mellan idiomatiska uttryck: ”källspråk: ett ord – målspråk: en fras”. I Luthers bibelöversättning kan ett enda ord motsvaras av en prepositionsfras i Bretkes översättning. Fraseologiska enheter förekommer ofta i olika varianter. Slutligen nämnde jag exempel på fraseologiska enheter med satsfunktion, såsom hälsningsformeln. INLEDNING Till motivering av ämnet kan följande anföras: Jag försöker här behandla fraseologin i Johann Bretkes första fullständiga översättning av Bibeln till litauiska, eftersom texter inte bara består av ”fria satser”, och dessa inte enbart av mer eller mindre ”fria ordkombinationer”, utan också av specifika (stereotypa) satser och specifika ordkombinationer (fasta, idiomatiska). Den kombinatorik som ligger till grund för satser och texter begränsar sig således inte till sammanlänkning av elementära (minimala) enheter, utan omfattar även hela block av (icke-minimala) enheter, vilka som sådana direkt medverkar i uppbyggnaden av satser och texter. Detta gäller också bibeltexten. I detta sammanhang är flera självreflexioner i Bibeln av särskilt intresse. Man behöver bara tänka på hänvisningar som allmänt talesätt eller ordspråk i Lutherbibeln, vilka Johann Bretke har återgett med kalbefis (resp. kalbefys) respektive paſaka och prikalbefys, jfr.: (1) Ir anis ieme pinigus, ir dare, kaip buvo pamokiti. Schitai [toios paſpalitwas kalbeſis tarp Sżidu [iſcheio ta paſaka tarp Sżidu] ik ſchei dienai – Vnd ſie namen das geld, vnd theten wie ſie gelert waren. Solchs iſt eine gemeine rede worden bey den Jūden, bis auff den heutig tag – At illi, accepta pecunia, fecerunt, sicut erant docti. Et divulgatum est verbum istud apud Judaeos usque in hodiernum diem (Mt XXVIII 15) eller (2) Bila iam io Apaſchtalai, Schitai atwirai kalbi, ir ne kalbi ne wieno prikalbeſio – SPrechen 3u jm ſeine Jünger, Sihe, nu redelſtu frey heraus, vnd jageſt kein Sprichwort – Dicunt diſcipuli eius: “Ecce nunc palam loqueris, et proverbium nullum dicis” (Jn XVI 29). (Här och i det följande återger jag de motsvarande citaten ur Vulgata enligt NVBS). I exemplen (1) och (2) – och sannolikt även på andra ställen – rör det sig med all säkerhet om textställen med överförd betydelse. Ordspråk används här i den betydligt vidare betydelsen liknelse, parabel. En viss stabilitet och semantisk särprägel kännetecknar dem dock lika väl som fraseologiska enheter. 10 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Zur Phraseologie in der Bibel des Johann Bretke På många ställen används bilder i Bibelns språk, som är uttrycksfullt och målande. Bildlighet, emotionalitet och expressivitet är emellertid fraseologins egna områden. Under efterkrigstiden har fraseologin utvecklats till en självständig lingvistisk disciplin, men dess forskningsresultat utnyttjas ännu otillräckligt i språklig analys och även exempelvis i lexikografisk praxis. Detta gäller i synnerhet äldre texter. Det är inte heller någon tillfällighet att den fraseologiska forskningen efter de omvälvande händelserna 1989/1990 åter i högre grad har vänt sig till sakrala texter. År 1996 hölls således i polska Opole en första konferens på temat ”Fraseologi och religion”, vars material publicerades 19971. Under hela det senaste decenniet har ett stort antal bidrag om fraseologin i Bibeln, biblicismer i olika språks fraseologiska bestånd och liknande publicerats, även om det måste sägas att detta ämne också har sysselsatt forskare under tidigare perioder. Dessa arbeten har allt tydligare visat att de enskilda språkens fraseologi i betydande grad har påverkats av den Heliga skrift, och att ett intressant samspel mellan det internationella och det nationella har ägt rum i utvecklingen av de enskilda nationalspråkens fraseologi. Slutligen bör den synkroniska fraseologiforskningen, efter en längre period av utveckling, kompletteras med diakronisk (historisk) fraseologiforskning. En del har redan åstadkommits på detta område; tänk bara på Harald Burgers arbeten om tyskans historiska fraseologi eller på förberedelserna för historisk-etymologiska beskrivningar av fraseologin i enskilda slaviska språk som Valerij Mokienko och hans grupp genomför (Бирих, Мокиенко, Степанова 1998). Den baltiska fraseologins historiska forskning befinner sig ännu i sin linda. Jag har bidragit till denna unga forskningsinriktning med en monografi (Eckert 1991) och ett antal artiklar om litauiskans, lettiskans och fornpreussiskans historiska fraseologi. I detta sammanhang intar undersökningen av fraseologin i Johann Bretkes första fullständiga bibelöversättning till litauiska en särskild ställning. Innan jag går direkt över till behandlingen av ämnet behöver jag kort säga något om det fraseologibegrepp jag använder, vilket utförligare redovisas i en monografi (Eckert, Günther 1992). Jag använder samlingsbegreppet fraseologism (−men) för språkliga enheter som kännetecknas av 1 Frazeologia a religia. Problemy frazeologii europejskiej 2, pod red. Andrzeja M. Lewickiego i Wojciecha Chlebdy. Warszawa: Energeia, 1997. Straipsniai / Articles 11 RAINER ECKERT utmärks av följande kännetecken: 1) en specifik semantik, 2) hyperordskaraktär (dvs. fraseologismer är formellt sett större än ordformer) och 3) sin särskilda funktion. Vad gäller den sistnämnda delas de in i: 1) fraseologismer med satsdelsfunktion = frasem och 2) fraseologismer med satsvärde = fraseotextem. Frasemer kännetecknas av olika grader av idiomaticitet, dvs. deras betydelse kan inte (eller åtminstone inte helt) härledas ur komponenternas betydelser. Helhetsbetydelsen existerar vid sidan av den bokstavliga betydelsen, där den senare inte realiseras. Avgörande för deras användning är den fraseologiska betydelse som uppstått genom överföring. Frasemen knyts i satsen till ordformer och fungerar som satsdelar. På detta grundar sig deras indelning i frasemklasser (i viss analogi med ordklasserna). Frasemer bygger upp satser tillsammans med ordformer och fria ordkombinationer. Fraseotextemer är fullständiga utsagor. De kan fogas samman med satser (i sammansatta meningar) och bygger tillsammans med satser upp texter. Hit hör exempelvis ordspråk (paremier), aforismer, hälsningsfraser osv. De betecknar sakförhållanden och situationer. Jämfört med frasemernas semantik har deras semantik två skikt, eftersom den består av: 1) den bokstavliga betydelsen (därav att de kan översättas till andra språk) och 2) den generaliserande innebörden, som är avgörande för deras användning. Semantiken cementerar på sätt och vis fraseologismerna – de får därigenom en hög grad av stabilitet. Enskilda komponenter kan utelämnas eller ersättas med andra, dvs. frasem och fraseotextemer kan variera. Även detta skiljer dem tydligt från fria ordkombinationer och ”fria meningar”. Bildlighet, expressivitet, emotionalitet och intensitet spelar en framträdande roll inom fraseologin. I det följande kommer jag främst att behandla frasemin och endast helt kort i slutet även ta upp fraseotextemin (och där framför allt några ordspråk). NÅGRA SÄRDRAG I FORSKNINGEN OM BIBELNS FRASEOLOGI 1. Man bör i princip skilja mellan två kategorier av bibliska fraseologismer: 1) fraseologismer som direkt går tillbaka på språkliga enheter i Bibeln (Vladimir Gak kallar dem bibliska fraseologismer med zi- 12 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Zur Phraseologie in der Bibel des Johann Bretke tatcharakter (Гак 1996: 10)) und 2) Phraseologismen, die keine direkte Quelle in Form einer sprachlichen Einheit aufweisen, sondern eine bestimmte Situation (Begebenheit) aus der Heiligen Schrift widerspiegeln (Nach Gak – situative biblische Phraseologismen). Först följer två exempel (ett frasem och en fraseotextem) på den förstnämnda kategorin: (3) werkļmas ir griežumas dantų – heulen und zeenklappen (Lk XIII 28). Detta frasem motsvaras i modern litauiska av dantų griežimas ‘ajmanavimas’ (LKŽ 60) och i dagens tyska av Heulen und Zähneklappern ‘allmän rädsla och förtvivlan’ (MDL 212); (4) ką raščiau, tatai raščiau – was ich geschrieben hab, das hab ich geschrieben (Jh XIX 22). Jfr lat. quod scripsi, scripsi. Fraseotextemen har innebörden: ”Det som är gjort är gjort och kan inte längre ändras”. Det rör sig om den aforism som enligt uppgift går tillbaka på Pontius Pilatus uttalande, när han vägrade ändra inskriften som skulle sättas upp ovanför Kristi huvud på korset. Till den andra kategorin, de så kallade situationsbundna bibliska fraseologismerna, hör till exempel följande exempel: (5) modern lit. atpirkimo ožys – om en människa på vilken andras skuld läggs (LKŽ VIII 1029): ty. Sündenbock: ry. козёл отпущения. Jfr följande textställe ur 3 Mose XVI 22: (6) Jog schitaipo Awins wifsus ių nuffideghimus ant sawens ing Pufchcze nu neſchtu, ir tepaliekt ghi puſtineie – Das also der Bock alle jre miſſethat auff jm in eine wildnis trage, und laſſe jn in die wuſte. Jag kommer inte att behandla den sistnämnda kategorin av fraseologismer, som först sekundärt bildades på grundval av bibliska situationer (kontexter) och inte har något samband med språkliga enheter i Bibelns text. 2. Vid bedömningen av bibliska fraseologismer som går tillbaka på språkliga enheter i den Heliga skrift uppstår, som en väsentlig svårighet i jämförelse med exempelvis undersökningen av nutida språks fraseologi, problemet att vi saknar språklig kompetens i fråga om tidigare språkperioder och inte heller kan fastställa vissa uttrycks grad av idiomaticitet exakt. Därför förblir mycket hypotetiskt. Enligt min mening bör man följaktligen i historiska undersökningar av fraseologi utgå från ett mycket brett fraseologibegrepp, som inte bara omfattar frasemer och fraseotextemer utan även pref fraseologiska uttryck med låg idiomaticitet (sådana som endast signalerar vissa intensitetsgrader) och till och med fasta (stabila, stereotypa) uttryck. Straipsniai / Articles 13 R A I N E R E C K E R T I denna bemärkelse vill jag kort ta upp två typer av sådana uttryck: a) Sådana som bygger på ett bestämt grammatiskt schema (av vissa forskare även kallat fraseologiskt schema), till exempel de typiskt litauiska uttryck som består av infinitiv II (būdinys) + en finit verbform, där båda formerna har samma rot. Till sin betydelse uttrycker de en förstärkning, en intensifiering av semantiken i verbroten och bör därför inte betraktas enbart som en rent grammatisk kategori. Jämför uttryck av typen gužė gužės i: (7) iog Strowe (upe) warlemis gu̇žete gu̇žes (krebždes) – att strömmen vimlade av grodor (2 Mose VIII 3)2; uttrycket dengte apdenge i: (8) Bei Aarons ischtieje fawa Ranką and Wandenu Ægypto, ir j[chejia] warles, iog Ægyptų Sẓemę dengte apdenge [apdengta ftoioi] – Och Aron räckte ut sin hand över vattnen i Egypten, och grodor kom upp, så att Egyptens land blev täckt (2 Mose VIII 6). b) I Bretkes bibelöversättning går det att urskilja ett större antal uttryck av typen figura etymologica. Dessa är ännu inte fullt utvecklade fraseologismer, men i följande exempel tycks redan en viss semantisk specialisering föreligga, vilket åtminstone för figura närmare en fraseologism, jfr: (9) Bet kaip tą Regeghima regeio, toiaus dumoiom eiti ing Macedonia... – Men när han hade sett synen, tänkte vi genast resa till Macedonien... – Ut autem visum vidit, statim quaesivimus proficisci in Macedoniam (Apg XVI 10); (10) Tikejose regėjima regis (Vilentas, Epistolos ir Evangelios 156 – nach LKŽ XI 360). Jämför även dagens tyska Gesichte haben ”förutse framtiden” (WW 268) och latinets visa videre ”se drömsyner”. 3. Reformationen betraktade det som en av sina främsta uppgifter att göra Guds ord tillgängligt för människorna, och det på de språk som de förstod och använde. Martin Luthers bibelöversättning till tidig nyhögtyska hade som bekant stor betydelse för protestantismens spridning i norra, östra och sydöstra Europa och för den därmed inledda första översättningen av den Heliga skrift till de olika språken i denna region. I detta sammanhang bör tillkomsten av den gamla baltiska skriftkulturen på 1500-talet nämnas- 2 Siehe Rainer Eckert (1987: 20), wo zu der Wendung aus der Bibelübersetzung des Bretke noch. lit. krebždėte krebžda – von einem Gewimmel von Wildenten (LKŽ VI 487) und russ. kimša kišit – von einem großen Gewimmel, gestellt wird. 14 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X I V – L X V Zur Phraseologie in der Bibel des Johann Bretke ordna och slutligen även Johann Bretkes storverk, den första översättningen av hela Bibeln till ett baltiskt språk, nämligen litauiska, under 1500-talets sista tredjedel. Som förlaga använde han i första hand Luthers översättning, men delar översatte han också från latin. Undersökningen av fraseologismer i en sådan text måste ta hänsyn till en rad särdrag: a) Först och främst kännetecknas den naturligtvis av ett särskilt nära förhållande till förlagorna. Den heliga texten måste följas strikt, och friheter är inte utan vidare tillåtna. Samtidigt ska dock översättningen nå fram till och vara begriplig för lyssnaren och läsaren. Inom detta spänningsfält uppstår särskilda problem när källspråkets (dvs. den omedelbara förlagans) frasemer ska återges på målspråket. Dagens lit. frasem (sàvo) krỹžių nešti ’lida mycket’ (FŽ 353) har redan i Bretkes bibel en föregångare och en variant till denna, vilka nära ansluter sig till Luthers förlaga: (11) ir jei kas ne neſchaie krížaus sawa ir eit paskui manes: ne gal buti mana Apaſchtalas – Vnd wer nicht ſein Creutz tregt, vnd mir nachfolget, der kan nicht mein Jĕnger ſein – Et, qui non baiulat crucem suam et venit post me, non potest esse meus discipulus (Lk XIV 27); (12) Kurſai mane nor ſekti, te uſsigina pats sawe ir teim Krížu ant sawes – Wer mir wil nachfolgen, der verleugne ſich ſelbs, vnd neme sein Creutz auff sich, vnd folge mir nach (Mk VIII 34). Jfr tyska sein Kreuz tragen; sein Kreuz auf sich nehmen ’tålmodigt bära sina lidanden’ (MDI 271), som också har en förebild i latinet, även om det i de fall där det sägs att Jesus bär sitt kors säkert fortfarande rör sig om ett prefrasematiskt uttryck. I en rad andra fall förekommer, nära anslutna till förlagan, översättningar av verbfrasemer, såsom bùrną laikýti ’tiga’, ordagrant ’hålla munnen’ och láužti širdį ’nästan döda någon av sorg’, ordagrant ’krossa hjärtat’: (13) Bei ſchitai eſti pawarguliojo Nūdeia, jog Piktenibe sawa Burną turres laikiti – Vnd ift des Armen hoffnung, das die bosheit wird iren mund müſſen zuhalten – et erit egeno spes, iniquitas autem contrabet os suum (Hiob V 16); (14) Ka darot, werkdomi, ir lauſzdami mano ſchirdi? – Was machet jr, das jr weinet, vnd brechet mir mein Hertz? – Tunc respondit Paulus: „Quid facitis flentes et affligentes cor meum?“ (Apg XXI 13). Frasemet bùrną laikýti är inte karakteristiskt för litauiskt standardspråk; enligt FŽ 114 förekommer det i de västliga och nordvästliga dialekterna samt hos Kristijonas Donelaitis, Philip Ruhig, Johannes Brodowski Straipsniai / Articles 15 R A I N E R E C K E R T och Ieva Simonitytė. För övrigt har Quandt-bibeln här ett mycket liknande uttryck (sawo burną užlaikyti), som också har uppkommit, sannolikt under tyskt inflytande, jfr: (14a) Ir yra warg=dieno nuflitikkėjimas, kad piktenybe turrės sawo burna užlaikyti. Vad gäller frasemet láužti širdį kunde jag inte belägga det i senare källor. I Litauens akademiska ordbok (LKŽ XIV 884) finns endast frasemer med prefixförsedda verb och andra betydelser upptagna, varför jag antar att Bretke här i båda fallen återger ekvivalenter till tyska hålla munnen respektive krossa hjärtat, vilka nära ansluter till Luthers förlaga. Den latinska förlagan avviker formellt tydligt med verbet affligere ‘kasta våldsamt; slunga; slå till marken, skada; slå ned sinnet; göra hjärtat tungt’. I Quandt-bibeln finner vi ett uttryck av typen ‘göra hjärtat tungt’, jfr: (14b) Men Paulus svarar: Vad gör ni, när ni arbetar och plågar mitt hjärta? Bretke förstår i regel frasemen i Lutherförlagan tämligen väl och återger dem följaktligen korrekt, även om han inte sällan ligger nära Luther. Nedan anför jag ett av de få misslyckade översättningsfallen: (15) De öppnade sina munnar mot mig – De har irenmut med varandra mot mig kylelet – Aperuerunt super me ora sua (Job XVI 10). Det var inte utan anledning som Jonas Palionis i sin kommentar rättade Bretkes ganska obegripliga översättning av detta predikativfrasem i B RR 14 till: (16) De lät all sin harm gå ut över mig, jfr litauiska apmaudą giežti ant ko, kam ‘reta; låta sin ilska gå ut över någon’. Dagens tyska sein Mütchen an j-m kühlen betyder ‘låta sitt övermodiga (dåliga) humör (sin ilska) gå ut över någon’. Hos Luther förekommer ännu den icke-diminutiva formen Mut, men han använder också redan mütlein, jfr LSR III 664 (se vidare Eckert 2004). b) Man måste räkna med att uttrycket i förlagan, dvs. hos Luther, skiljer sig från dagens tyska och att Bretkes översättningsekvivalent därför måste bedömas mot denna bakgrund. Följande exempel är belysande i detta avseende: (17) ...kallades Job, han var redbar och rättskaffens [rättfärdig] inför Gud och undvek det onda – han hette Job, han var redbar och rättskaffens, gudfruktig och undvek det onda –...nomine Job, et erat vir ille simplex et rectus ac timens Deum et recedens a malo (Job I 1); (18) Har du inte gett akt på min tjänare Job? Ty det finns ingen like till honom på jorden, redbar och rättskaffens [rättfärdig], gudfruktig och en som undviker det onda – Har du inte gett akt på min tjänare Job? Ty det 16 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Zur Phraseologie in der Bibel des Johann Bretke är hans like inte i landet, enkel och rättskaffens. Gudfruktig... – Numquid considerasti servum meum Iob, quod non sit ei similis in terra, homo simplex et rectus ac timens Deum et recedens a malo (Hiob I 8). Rim- eller parformeln schlecht und recht är redan känd i medelhögtyskan, och Luther använder den flera gånger i bibelöversättningen; utöver de ovan citerade ställena även i 2 Sam XV 3 och Psalm XXV 21. Jfr följande vid det sistnämnda stället: (18a) Pratibe ir teifibe [det] teiffaugoia mane, nefa esch tawes laukiu – Schlecht und recht det beskyddade mig, ty jag väntar på dig (TE 84–85)3. Den tidigmoderna högtyska vändningen schlecht und recht betydde ’enkel (=okomplicerad) och riktig’, jfr LSR III 853. Först efter Luther förändrades betydelsen alltmer i negativ riktning, jfr dagens schlecht und recht ’med möda, på ett ofullkomligt sätt’; mehr schlecht als recht ’så gott det går, men ofullkomligt’ (MDI 415). Bretke återger på ett övertygande sätt schlecht (=okomplicerad) med hjälp av prastas, som sannolikt lånats från slaviskan och också kunde ha betydelsen ’enkel’ (utöver den redan mer negativa betydelsen ’fattig, obetydlig’), jfr Skardžius (1931: 176). Som den andra komponenten i parformen använder han geras respektive teisus, som bland annat också har betydelsen ’hederlig, rättskaffens’. I Quandt-bibeln står i båda textställena wiernas ir teisus för denna tvillingform, där wiernas återigen är ett slaviskt lån med betydelsen ’trofast, troende, hederlig’, jfr Skardžius (1931: 236). c) Översättarens nära förhållande till förlagan väcker slutligen frågan om lån, när det gäller fraseologi framför allt om översättningslån (kalkering), vilket dock ofta är svårt att avgöra. Man kan möjligen anta att det i de ovanstående fallen, såsom burną laikyti, širdį laužti, liksom i en rad andra exempel, rör sig om sådana kalkeringar. Partiella eller hybrida översättningslån kan identifieras entydigt; de kännetecknas av att en komponent hämtas (lånas) direkt från källspråket, medan den andra komponenten (eller de andra komponenterna) översätts, jfr: (19) PONas ufžu ius Baiu mufch [krigaren] – HERRen skall strida för er... – Dominus pugnabit pro vobis (2 Mose XIV 14). För streiten använder Bretke baju mušti, vilket kan härledas till ett östslaviskt *bojb biti ’utkämpa ett slag’. Lit. mušti är översättningen av östsl. biti, medan bojb (pol. boj, vitry., ry. boj) lånades direkt in i litauiskan som bajus, bojus ’strid, slag’, vilket framgår av 3 Detta verk blev tillgängligt för mig först kort före färdigställandet av föreliggande artikel. Straipsniai / Articles 17 RAINER ECKERT enligt Fraenkel (LEW I 30) hos Bretkun och i Kniga Nobaznistes. I det litauiska folkloristiska språket är för övrigt den figura etymologica mūši mūšti ’föra kamp, krig’ vanlig, jfr: (20) Aš buvau didžiam kare, ten didį mūšį mušė, ten kardų tvorą tvėrė (ur L. Rhesas samling av folkvisor enligt LKŽ VIII 454–455). Även östsl. *biti bojb utgör en figura etymologica, som säkert är mycket gammal med tanke på avljudsförhållandena i rotvokalen. Den beläggs av följande exempel, som redan uppvisar en viss betydelseförskjutning, jfr: (21) fornvitr. боем бул ’slog igenom med slagsmål, handgemäng’ (GSBM 120; exemplet härrör från 1400-talet); (22) ry. dial. Чему ж меня отец-мать не учила – До кровавого боя не била ’Varför lärde mina föräldrar mig inte / slog mig inte blodig’ (trakten kring Smolensk – enligt SRNG 66). Glossningen av baju muš ti med kariauti ’föra krig’ hänvisar till uttryckets ursprungliga betydelse. Skardžius (1931: 37) härleder fornlit. bajus, bojus från vitry. boj eller pol. boj. Det förefaller mig som om östslaviskan i första hand är det aktuella källspråket. Det är intressant att Quandt-bibeln här också har karauti (motsvarande den tidigmoderna högtyska förlagans streiten och Vulgatans pugnare): (22a) Pons Diew’s karáus už jus... d) Det kan inte uteslutas att Bretke i ett antal fall erbjuder omskrivningar av enskilda ordformer i Luthers text, vilka utgör ordkombinationer. Det är svårt att bedöma om de är stabila eller rentav lätt idiomatiska. Jfr tyska frönen – lit. dirbti per baudžiavą: (23) Eikitegi dirbkite per baudzevą (rättat från baudžiwą) – Gå nu bort och gör dagsverken (2 Mose V 18); tyska pfeifen – lit. giedojome wamzdeis: (24) Giedaiame iumus wamzdeis (wam/ḑziu) a ne schakinieiat – Vi har spelat flöjt för er, men ni har inte dansat – Cantavimus vobis tibiis, et non saltastis (Lk VII 32). OM IDENTIFIERING AV FRASEMER I BRETKE-BIBELTEXTEN 1. Harald Burger har ingående behandlat identifieringen av frasemer i äldre tyska texter (Burger och andra 1982: 346–382) och särskilt tagit upp indicier som kan härledas ur översättningstexter— 18 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Zur Phraseologie in der Bibel des Johann Bretke (op. cit.: 356–360). Av hans typologi över motsvarigheter vill jag endast ta upp en typ, för vilken jag har funnit ett stort antal exempel i det material jag samlat in. Det rör sig om typen ”källspråk: ett ord – målspråk: en ordkombination”, där det dock krävs ytterligare kriterier för att ordkombinationen i målspråket sannolikt ska ha fraseologisk karaktär. I Bretkes bibelöversättning kan ett betydande antal exempel identifieras, vilka bildar två undergrupper: a) Källspråket (Luthertexten) har den tidignyhögtyska prepositionen fur ’framför’, som i målspråket fornlitauiska motsvaras av uttrycket po akim (ordagrant: ’inför ögonen’), vilket kombineras med beteckningar för personer, institutioner, folk osv. i gen. sg. eller gen. pl., jfr: (25) ...idant mano Wardą neſchotu po akim Pagonų ir karalių, ir po akim waikų Iſrael – att han ska bära mitt namn fur hedningarna, och fur kungarna, och fur Israels barn – ut portet nomen meum coram gentibus et regibus et filiis Israel (Apg IX 15); (26) Po akim Karaliaus ne tieſa dariti (...) ira ne apikanta. Nefa per teiſibe Sołtas ira pałtiprinamas – (1546) Fur den Königen göra orätt är en styggelse. Ty genom rättfärdighet befästs tronen – Abominantur reges agere impie, quoniam iustitia firmatur solium (Spr Sal XVI 12). För detta exempel får man anta att Bretke använde bibelutgåvan från 1546 och inte den från 1522; ty där läser vi: Es iſt der könige grewel wo ſie gottlos handeln. Denn durch gerechtickeyt wird der thron gefertiget. Inte heller den latinska förlagan ger någon anledning till bruket av po akim, endast Lutheröversättningen från 1546. b) I många exempel förekommer den tidignyhögtyska prepositionen fur ’framför’ i kombination med pronomen och följaktligen det fornlitauiska uttrycket po akim: (27) Ir kada iſchwilawo (iſhwiſdawo) io ne cʒistos Dwaſias, parpuldawo po io akim, ſchauke, ir biloio. Tu eſi Diewo Sunus – Och när de orena andarna såg honom, föll de fur honom ned, skrek och sade: Du är Guds son – Et spiritus immundi, cum illum videbant, procidebant ei et clamabant dicentes: „Tu es Filius Dei!“ (Mk III 11); Även här är det Luthers översättning som ligger till grund för bruket av po akim. (28) Om du sitter och äter med en herre, så ge akt. Vad som finns inför akim dig – När du sitter och äter med en herre, så märk väl vem du har fur dig – Quando sederis, ut comedas cum principe, diligenter attende, quae apposita sunt ante faciem tuam (Spr Sal XXIII 1). Även här antar jag att Bretke sannolikt använde Lutherutgåvan från 1546 (som just citerades), trots att också utgåvan från 1522 innehåller ett fur: So mercke drauff was fur dyr ſtehet. Den latinska förlagan har emellertid här det ännu tydligare ante faciem ’framför ansiktet’. Straipsniai / Articles 19 R A I N E R E C K E R T c) I några fall återger Bretke det hos Luther förekommande bey dir mit po tawa akim: (29) Kas po tawa akim ko ƒtow? – Vem räknas bey dir för något? – Quid ad te? (Hiob XXXV 3); (30) Neƒa ir tarnƒibes po tawa akim ne tamƒibes ira. Ir naktiſ ƒzib kaip diena, tarnƒibe ira kaip ƒchwieƒibe – Ty också är mörker inte mörkt bey dir, och natten lyser som dagen, mörker är som ljus – etiam tenebrae non obscurabuntur a te (Ps 139 12). d) I ett antal fall återger po akim ira att något finns eller existerar: (31) ...neƒa Piuwe po akim ira – ty skördetiden är inne – quoniam adest messis (Mk IV 29); (32) Schi tai, hadina po akim ira, kaip Sunus ƒzmog aus ingi rankas Griefchnuj tur buti iſchdu- tas – Se, stunden är här då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer – ecce appropinquauit hora (Mt XXVI 45). Utgåvan från 1522 har en något avvikande formulering: ƒihe, die ƒtund iſt er bey komen (d.h. ist herbeigekommen), liksom i det latinska förlagan (närma sig, komma närmare). Det bör dock också konstateras att Bretke i några få fall återger ordkombinationerna von ihren Augen med pa akim iu och vor mein Angesicht med mano akim, alltså helt ordagrant: (33) Girpelnei ne iſſilaika po tawa akim – De ogudaktiga består inte fur deinen Augen – neque permanebunt iniusti ante oculos tuos (Ps 5 6); (34) Eƒch Wieƒchpati wiƒsada tureiau po mano akim – (1546) Jag har alltid haft Herren för ögonen fur mein angesichte (Apg II 25). Lutherutgåvan från 1522 har här: Ich hab den herren allȝeyt furgeſeſt fur meyn gesicht (Apg II 25). Frågan om det redan på Bretkes tid förekom variation mellan po akim // po akiu kunde jag inte helt klarlägga. Jolanta Gelumbeckaitė (2002: 167–168) menar i sin monografi att pa akiu har korrigerats till pa akim i följande exempel: (35) ...nuleida pa akiu (korrigerat till: pa akim) Jesaus – mitt ibland dem för Ihesum – summiserunt... ante Iesum (Lk V 19). Det gick inte att avgöra, utifrån de fakta som stod till mitt förfogande, om detsamma gäller i följande exempel: (36) ... ir nuwede ghi po akiu (po akim) Rodos –...och förde honom fur rådet – et adduxerunt in concilium (Apg VI 12); (37) Ir atwadina anus po ƒawo akiu (po sawo akim) – och ställde dem fur ſich (Apg IV 7). Slutligen sker ett skifte mellan konstruktionerna į akis // po akim ”emot”: 20 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X I V – L X V Zur Phraseologie in der Bibel des Johann Bretke (38)...ir kaip ne mȧgzas furtmas prieſch mus buwo (po akim, į akis) wissa nussitikȩghima sziwato pametem – (1546) und nicht ein klein Vngewitter vns wider war, war alle hoffnung vnſers lebens dahin – et tempestate non exiqua imminente (Apg XXVII 20). För övrigt lyder detta ställe avvikande från det just citerade i Lutherutgåvan från 1522: vnd nit eyn kleyne vnftumickeyt vns auff dem hals lage, war alle hoffnung vnſers lebens dahyn. Vulgata har också här en annan formulering. Det måste framhållas att po akim // į akis på grund av sin betydelse bör betraktas som separat från frasemet po akim ’framför’. Det är intressant att relationerna mellan tidig nyhögtyska fur ’framför’ och fornlitauiska po akim typologiskt kan jämföras med etymologierna för latinets coram och grekiskans ἐν-ώπιον; jfr latinets coram preposition ’inför; i närvaro av; framför’, som går tillbaka på co(m) ‘mit’ + ōram till ōs, ōris ’mun, ansikte, öppning’4 och grekiskans ἐν-ώπιον preposition 1. ’mot’, 2. ’framför’, 3. ’i förhållande till’, 4. ’i närvaro av’, som i sin tur har samband med grekiskans ὤψ, ἡ, Pl τα ὦπα ’blick; utseende; Pl ’ögon, ansikte’; jfr homeriska εἰς ὦπα ἰδέασθαι ’se någon i ansiktet; blicka någon i ögonen’. Se Eckert (2004: 51–62) för en utförligare diskussion. 2. Ett viktigt kriterium för att identifiera ett frasem är enligt min mening att finna frasemvarianter (i Bretkes bibeltext, i andra forn litauiska språkminnesmärken och även i förlagans språk). Fria ordkombinationer bildar inte varianter. Nedan tar jag endast upp några exempel ur ett större antal fall, jfr: a) Substantivfrasemet hos Luther heulen und zeenklappen5, vårt nutida Heulen und Zähneklappern ’allmän ångest och förtvivlan’ (MID 212), representeras hos Bretke av följande variantuttryck: (39)...werkſmas ir grieſzumas dantų – Da wird ſein heulen vnd zeenklappen – Ibi erit fletus et stridor dentium (Lk XIII 28): kaukim as ir dantu drebeghimas (Gallus: kaukim as ir dan-tu klabeghimas) (Mt XIII 42). B. Vilentas har verksmas ir griežimas dantų (enligt LKŽ XVIII 760), medan det nutida litauiska språket har den redan förkortade varianten dantų griežimas (FŽ 129). b) Verbalfrasemet griežti dantis ant ko respektive griežti dantimis ant ko, ordagrant ’gnissla tänder (med tänderna) på någon’, med den fraseologiska betydelsen ’vara arg på någon’, beläggs av följande ställe: 4 Siehe Alois Walde (1910: 191). Für den wertvollen Hinweis auf latein. cōram und griech. ἐν-ώπιον in der Diskussion zu meinem Vortrag bin ich Frau Prof. Dr. Jolanta Gelumbeckaitė (Frankfurt) sehr dankbar. 5 Keith Spalding (HDGFU III 1319) upptar hos Hans Sachs varianten: heulen, grießgramen und zeenklappern. Straipsniai / Articles 21 RAINER ECKERT (40) Kaip tai girdeio, eio iemus per schirdi, ir griežę dantis (dantimis) ant jo – (1546) DA fie solchs hōreten, Giengs jnen durchs hertz, vnd bißen die zeene zufammen vber jn – Audien-tes autem haec, dissecabantur cordibus suis et stridebant dentibus in eum (Apg VII 54). Utgåvan från 1522 har en något avvikande lydelse: Da fie solchs horeten, zůschneyds yhn yhr hertz, vnd kyrreten mit zeenen vbir yhn. Forn litauiska griesze dantis uppvisar sannolikt den morfologiska varianten griesze dantimis. Den nya akademiska ordboken över litauisk fraseologi (FŽ 131–132) anger en hel rad varianter av detta frasem: danįti giẽžti, danįti griežti, dančių griežti, dantis griežti und dantimis griežti – alla med betydelsen ’vara arg; bli arg’. A. Kurschat (LDW I 646) belägger dessutom varianten sàvo iltį grięžti ant ko (ordagrant ’gnissla sin ögontand på någon’) ’vara arg på någon’. c) Bretkes motsvarigheter till tyska zu Herzen nehmen: deti širdina samt deti širdiesp(i): (41) Bei dek schirdina mana pamokſła – Vnd nim zu herczen meine Lere – Inclina aurem tuam et audi verba sapientium, appone autem cor ad doctrinam meam (Spr Sal XXII 17); (42) ...ir giwenafis tai deſt schirdielpi – vnd der Lebendige nimpts zu hertzen (Pred VII 3). d) Adverbfrasemet iš visos sylos förekommer hos Bretke också i varianten iš visų sylų, jfr: (43) Milek Wieſchpati Diewa tawa iſch wiſsas schirdes tawa, ir iſch wiſsas duſchas tawa, ir iſch wiſsa filas (isch wissu silu) tawa – Du solt Gott deinen HERRN lieben, von gantzem hertzen, von gantzer ſeele, von allen krefften... (Lk X, 27). I anmärkningarna till textutgåvan av Nya testamentet (Range Ed 488) uppmärksammas sandhiföreteelsen i wissa silas (< visos sylos), liksom uttrycken i förlagorna: Luther – von allen krefften, Vulgata – et ex omnibus viribus tuis. 3. Ett indicium på att identifiera ett frasem är att en bild och det uttryck som återger bilden är förankrade i en viss kultur och ett visst språk, varigenom detta uttryck tydligt skiljer sig från liknande men separata uttryck i andra språk och kulturer. Detta gäller särskilt frasem som får en viss symbolisk karaktär. Jfr till exempel gammaltestamentliga ”mjölk och honung”, representerat av ”land där mjölk och honung flödar” = ’ett land med rikedom, överflöd, välstånd och enastående möjligheter; ett förlovat land’, jfr: (44) ...ir idant ios iſchweſcziau iſch ſchos Szemes, ing gera ir platų Szemę, ing Szemę, pluſtanczę Pienu ir Medumi –...und fie ausfure aus dieſem Lande, in ein gut vnd weit Land, In ein land, darinnen milch vnd honig fleuſſt... – et educam de terra illa in terram bonam et spatiosam, in terram quae fluit lacte et melle (2 Mose III 8). 22 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Zur Phraseologie in der Bibel des Johann Bretke (45) ...Till landet som flödar av mjölk och honung... – till det land där mjölk och honung flödar – ad terram fluentem lacte et melle (2 Mose III 17)6. Vid sidan av varianterna pienas ir medus respektive pienas ir midus förekommer också medus ir sviestas ’mjölk och smör’, vilket redan förekommer i denna form i Luthers förlaga och i Vulgata: (46) Han skall inte se strömmarna eller vattenbäckarna, som flödar med honung och smör – Han skall inte se oljefårorna, honungsströmmarna och smörets strömmar (Hiob XX 17). Parformeln med ’honung och mjölk’ förekommer också i Salomos höga visa, efter en jämförelse som innehåller beteckningen för honungsdroppar: (47) Dina läppar, min brud, är som rinnande honung, honung och mjölk är under din tunga – Dina läppar, min brud, är som droppande honung, honung och mjölk är under din tunga – Favus distillans labia tua, sponsa; mel et lac sub lingua tua (Hohel Sal IV 11). På ett annat ställe i Salomos höga visa föreligger sannolikt ännu den prefraseologiska användningen av ”honungsdroppar”, ”honung”, ”vin” och ”mjölk”, och därmed också utgångssituationen för varianten ”mjölk och vin”, jfr: (48) Jag åt min honungskaka och honung, jag drack mitt vin och min mjölk – Jag har ätit min kaka med honung, jag har druckit mitt vin med min mjölk – comedi favum cum melle, bibi vinum cum lacte meo (Hohel Sal V 1) Keith Spalding (HDGFU V 1692) vermerkt, dass auch „Milch“ und „Wein“ in Juxtaposition vorkommen und zwar ebenfalls in der Bibel, vgl.: (49) ...bergen skall drypa av sött vin, och kullarna flöda av mjölk – bergen skall drypa av must, och kullarna flöda av mjölk (Joel IV 18). Han anför också uttrycken ”mjölk” och ”söt kost” respektive ”mjölk och vin” från barocktidens skrifter, t.ex. (50) munnen har vederkvickt mig med mjölk och söt kost’; (51) till det förlovade landet, där mjölk och vin ständigt flödar in. Quandbibeln har samma uttryck på de ovan anförda beläggställena, nämligen pienas bey meddus respektive meddus ir swi estas, jfr: (51a) ...och föra er ut ur detta land till ett gott och vidsträckt land, ett land där mjölk och honung flödar (2 Mose III 8); 6 Här använder Bretke i stället för det annars vanliga fornlitauiska medus ’honung’ den något avvikande formen midus ’mjöd, honungsdroppar’, som passar semantiskt mycket väl och utgör en viss övergång till varianterna med ”vin”. Fraenkel antar att midus är ett lån från germanskan (LEW 446–447). Straipsniai / Articles 23 R A I N E R E C K E R T (51b) aβ jus iβwellu...i žėme...kur pien’s bey meddus ʃklyfta (2 Mose III 17); (51c) Jis ne mattys ʃtrowės, ney páuppes, meddumi ir ʃwieftu tékanʒes (Hiob XX 17); Kazys Grigas behandelt in seiner Monographie Литовские пословицы (1987: 77–95) das litauische Sprichwort Kur mūšų nēra, veršiai midų geria (wörtlich: ‘Wo wir nicht sind, trinken die Kälber Honigtrank’; Sinn: ‘Wo wir nicht sind, ist es sehr gut’) und seine vielzähligen Varianten. Dabei streift er die biblischen Wendungen des Typs „Milch und Honig“ und verbindet das lit. Sprichwort Kur mūšų nēra, ten ir upės pienu plaukia damit. Er unterstreicht allerdings, dass letzteres ironisch gebraucht wird, was auf die biblischen Wendungen keineswegs zutrifft, allerdings ist der Einfluss der biblischen Wendung augenscheinlich. Von besonderem Interesse jedoch ist, dass Grigas unter Verweis auf meinen ersten Aufsatz zur historischen Phraseologie des Baltischen und Slawischen (siehe Eckert 1968: 79–81) für diese Sprachen eine alte Wendung „Honig & Bier trinken“ voraussetzt, der gegenüber das oben erwähnte litauische Sprichwort spezieller und jünger ist. Nach meiner Meinung existiert neben der biblischen (alttestamentlichen und möglicherweise mit der hebräischen Folkloretradition in Zusammenhang stehenden) Wendung „Milch und Honig“ bzw. „Honig und Wein“ eine davon völlig separat zu betrachtende Wendung „Honig & Bier“ (ostbalt. medus & alus; ursl. medъ & olъ) im Baltischen und Slawischen, die auf die Verknüpfung (und Opposition) der Bezeichnungen für das alte berauschende Süßgetränk und Bittergetränk zurückgehen. Es liegen hier von ihrem Inhalt gesehen ziemlich ähnliche Wendungen vor, die jedoch ganz verschiedenen Traditionen und damit zusammenhängenden Kulturen entspringen. 4. Vid fastställandet av fraseologismer är flera belägg från ett språkligt monument, eller flera belägg från olika språkliga monument från samma epok, till hjälp. Ett exempel på detta är den stående jämförelsen (eller komparativfrasemet) ”A är vit som snön”: (52) Ir io Weidas buwa kaip Sӡiebai, ir io Rubas baltas kaip Sniegas – Vnd ſeine geſtalt war wie der bliʒ, vnd ſein Kleid weis als der ſchnee – Erat autem aspectus eius sicut fulgur, et veſtimentum eius candidum sicut nix (Mt XXVIII 3). Från Bretkes postilla från 1599 (II 399) är följande belägg känt enligt Klementina Vosylyte (LKPŽ 250), med stavningen redan anpassad till dagens norm: (53) Ir rūbas jo baltas kaip sniegai. I Samuel Boguslav Chylinskis bibelöversättning lyder samma ställe: (54) Rūbai jo balti kaipo sniegas (enligt LKŽ XIII 250 också med anpassad stavning). 24 A c t a L i n g u i s t i c a L i t h u a n i c a L X I V – L X V Zur Phraseologie in der Bibel des Johann Bretke OM NÅGRA ORDTAG OCH TVÅ HÄLSNINGSFORMELER I detta sista avsnitt vill jag göra några korta anmärkningar om fraseotextemik, närmare bestämt om ett viktigt område inom denna: parömerna eller ordspråken. 1. Låt oss först uppehålla oss vid det tyska ordspråket Den som gräver en grop åt andra faller själv däri, vars källa enligt Horst och Annelies Beyers „Sprichwörterlexikon“ (1987: 232) är Salomos ordspråk. Där står det: (55) Kafasis dübe, ipuls. Ir kas raicӡoji (?) [i stället för det överstrukna ritta] akmeni, ant to puls (ateis) – Den som gräver en grop, han faller däri, Och den som vältrar en sten, på honom kommer den att falla – Qui fodit foveam, incidet in eam; et, qui volvit lapidem, revertetur ad eum (Ordspr Sal XXVI 27) och (56) O kaſanſis dübe, pats ipuls. Ir ardanti tworą, kirmis (ſzaltis, ingels) įkas – Men den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som river ner ett stängsel blir stungen av en orm (Pred X 8). Båda beläggställena innehåller ytterligare ett synonymt ordspråk vardera. Man kan sannolikt återge innebörden i det bildliga ordspråk vi intresserar oss för så här: ’Den som vill vålla någon annan skada drabbas själv av en olycka.’ Det finns ett samband mellan fraseotextem och frasem, som framför allt består i att inte få frasem består av delar (segment) av fraseotextem, dvs. en av vägarna till frasembildning är att delar av fraseotextem blir självständiga. Jfr: (57) Jus uſӡpūlat Sȳrata, ir kaſat Artimoiui iuſu Dūbe – (1545) Och ni faller över en fattig faderlös och gräver en grop åt er nästa – Super pupillum irruitis et subvertere nitimini amicum vestrum (Job VI 27). Bretke utgår sannolikt även här från Luthers utgåva från 1545, eftersom utgåvan från 1524 har en något annorlunda lydelse: yhr fallet uber eynen armen wayſen, vnd rottet ewern nehſten aus. 2. Ordspråk uppvisar också ofta varianter, jfr: (58) Ne wienas bernas ne gal dwiem ponam ſluſziti – Ingen tjänare kan tjäna två herrar – Nemo servus potest duobus dominis servire (Luk XVI 13) och (59) Newienas negal dwiem Ponam ſluſziti – Ingen kan tjäna två herrar (Matt VI 24). Det nyss citerade ordspråket har genom att bernas fallit bort redan fått en mer allmän innebörd. 3. Även om följande exempel delvis skiljer sig avsevärt från varandra, bör de ändå betraktas som varianter av ett fraseotextem (här ett ordspråk): Straipsniai / Articles 25 RAINER ECKERT (60) Men Jesus sade till dem. En profet saknar anseende endast i sitt eget land och hemma hos sina egna – Jheſus aber ſprach zu jnen, Ein Prophet gilt nirgend weniger, denn im Vaterland, vnd daheim bey den ſeinen – Et dicebat eis Iesus: “Non est propheta sine honore nisi in patria sua et in cognatione sua et in domo sua” (Mk VI 4). (61) En profet har inte mindre anseende någon annanstans än i sitt eget land och i sitt eget hus (1546) Ein Prophet gilt nirgend weniger, denn in ſeinem Vaterland vnd in ſeinem Hauſe (Mt XIII 57). Även här skiljer sig Lutherutgåvan från 1522: Eyn prophet gilt nyrgend weniger denn da heym vnd bey den ſeynen. (62) Ingen profet (ingen profet) är välkommen i sitt eget land – Kein Prophet iſt angenem in ſeinem Vaterlande (Lk IV 24). (63) Ty Jesus själv vittnade att en profet inte har något anseende i sitt eget land – Denn er ſelber Jhesus zeugete, das ein Prophet da heim nichts gilt (Jh IV 44). Det säger sig självt att det förekommer betydligt fler ordspråk i Bretkes bibelöversättning, och att här endast några har kunnat tas upp som exempel. Överlag kan man konstatera att ordspråksförrådet i de moderna europeiska språken i betydande grad har präglats av de paröemier som redan förekommer i Bibeln. För fullständighetens skull tar jag allra sist upp ytterligare två phraseotextem med appellativ funktion (här: hälsningsfraser): (64) Giwenk ſu Diewu [weikas]! – Farväl! (Apg XXIII 30). Här är det nödvändigt att ta in en större kontext: Det rör sig om ett brev som översten skrev till Klaudius Lysias, vilket citeras i detta 23:e kapitel och i vars slut den nämnda hälsningsfrasen står. Den alternativt tillagda hälsningen (Swei-kas!) lämnar inget tvivel om att Giwenk su Diewu! (ordagrant: ’Lev med Gud!’) är en hälsningsfras. Denna hälsningsfras förekommer i förkortad form i följande exempel: (65) Su Diewu (!) – Farväl! –...avhålla sig från avgudaoffer och blod och kött av kvävda djur och otukt; om ni håller er borta från detta, gör ni rätt. Valete (Apg XV 29). Ett utvidgat sammanhang återger jag här efter Lutherutgåvan från 1546: Das jr euch enthaltet vom Götzenopffer vnd vom Blut, vnd vom Erſticktem, vnd von Hurerey, von welchen, so jr euch enthaltet, thut jr recht, Gehabete euch wol. Naturligtvis skulle man också kunna anföra fler exempel på denna typ av phraseotextem. Av det som har lagts fram framgår att hela rikedomen och den stora mångfalden av fraseologiska enheter i den Heliga Skrift har kommit till uttryck i Johann Bretkes samlade bibelöversättning till forn­litauiska. Det gäller olika kategorier av fraseologiska 26 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Zur Phraseologie in der Bibel des Johann Bretke … av enheter, från minimala fraseologismer av typen gammallitauiska po akim, via de olika fraseologiska klasserna (såsom nominala fraseologismer, verbala fraseologismer, predikativa fraseologismer, adverbiala fraseologismer etc.) till särskilda typer som parformler, stående jämförelser, fraseologiska scheman, figurae etymologicae och slutligen olika typer av fraseotextem (ordspråk, hälsningsformler). En betydande del av undersökningen ägnas åt redogörelsen för återgivningen av de idiomatiska uttryck som förekommer hos M. Luther och deras översättningar av Bretke, vilka, med några få undantag, kan betecknas som lyckade. Problematiken kring kalkering behandlas ingående. Särskild uppmärksamhet ägnas åt problemen med fraseologiska varianter samt åt de olika graderna av idiomaticitet hos de undersökta uttrycken. Några av de nämnda problemen (såsom förhållandet mellan tidig nyhögtyska fur ’framför’ och gammallitauiska po akim, liksom motsvarigheterna till tidig nyhögtyska seinen Mut / Mütelein / an j-m (ab)kühlen i Bretke-bibeln och i andra gammallitauiska minnesmärken samt i modern litauiska) undersöktes och beskrevs vidare i min uppsats Phrase and Idiom in Bretke’s Old Lithuanian Bible. Sammanfattningsvis vill jag bara slå fast en sak: Det idealiska vore om det gick att utarbeta en kort monografisk beskrivning av varje enskild fraseologism och fraseotextem i Bibeln, med hänsyn till källspråket (Lutherbibeln, men också dess förlagor på latin, grekiska och hebreiska) och målspråket (gammallitauiska från 1500-talets sista tredjedel). Detta skulle utgöra en i alla avseenden tillfredsställande grund för den diakroniska fraseologiforskningen om litauiska. LITTERATUR Beyer Horst, Beyer Annelies 1987: Sprichwörterlexikon. Leipzig: Bibliographisches Institut. Burger Harald, Buhofer Annelies, Sialm Ambros 1982: Handbuch der Phraseologie. Berlin, New York: de Gruyter. Eckert Rainer 1968: Minimale Textfragmente im Slawischen und ihre Entsprechungen im Baltischen. – Baltistica 4(1), 79–81. Eckert Rainer 1987: Martin Luther und das frühe baltische Schrifttum. – Polata knigopisnaja sī (Priloženije Early protestantism in Eastern Europe, ed. by Veronica du Feu) 16, 6–25. Eckert Rainer 1991: Studien zur historischen Phraseologie der slawischen Sprachen (unter Berücksichtigung des Baltischen) (Slawistische Beiträge 281). München: Verlag Otto Sagner. Straipsniai / Articles 27 RAINER ECKERT Eckert Rainer 2004: Phrase and Idiom in Bretke’s Old Lithuanian Bible. – Studies in Baltic and Indo-European Linguistics. In honor of William R. Schmalstieg, ed. by Philip Baldi, Pietro U. Dini. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 51–62. Eckert Rainer, Günther Kurt 1992: Die Phraseologie der russischen Sprache. Leipzig–Berlin–München–Wien–Zürich–New York: Langenscheidt Verlag Enzyklopädie. Frazeologia a religia (Problemy frazeologii europejskiej 2), pod red. Andrzeja M. Lewickiego i Wojciecha Chlebdy. Warszawa: Energeia, 1997. FŽ – Frazeologijos žodynas, red. Jonas Paulauskas. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2001. Gelumbeckaite Jolanta 2002: Linksnių ir prielinksnių konstrukcijų sintaksė Jono Bretkūno Biblijos Evangelijoje pagal Luką (Opera linguistica Lithuanica 1). Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Grigas Kazys 1987: Литовские пословицы. Вильнюс: Vaga. GSBM – Гістарычны слоўнік беларускай мовы, рэд. А. И. Жураўскі, вып. 2, Мінск: Навука і тэхніка, 1983. HDGFU – Spalding Keith. An Historical Dictionary of German Figurative Usage 3, 5. Oxford: Blackwell, 1974, 1991. LDW I–IV – Kurchat Alexander. Litauisch-deutsches Wörterbuch 1–4. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 1968–1973. LEW I–II – Fraenkel Ernst. Litauisches etymologisches Wörterbuch 1–2. Heidelberg: Vandenhoeck & Ruprecht, 1962–1965. LKFŽ – Paulauskas Jonas. Lietuvių kalbos frazeologijos žodynas. Kaunas: Šviesa, 1977. LKPŽ – Vosylytė Klementina. Lietuvių kalbos palyginimų žodynas. Vilnius: Mokslas, 1985. LKŽ – Ordbok över det litauiska språket 1–2, Vilnius: Mintis, 1968–1969; 3–6, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1956–1962; 7–9, Vilnius: Mintis, 1966–1973; 10–15, Vilnius: Mokslas, 1976–1991; 16–17, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1995–1996; 18–20, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1997–2002. LSR I–IV – Röhrich Lutz. Lexikon der sprichwörtlichen Redensarten 1–4. Freiburg–Basel–Wien: Herder Verlag, 1973. MDI – Wolf Friedrich. Moderne deutsche Idiomatik. München: Max Hueber Verlag, 1976. NVBS – Nova vulgata Bibliorum sacrorum editio. Romae: Libreria Editrice Vaticana, 1979. 28 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV Zur Phraseologie in der Bibel des Johann Bretke Skardžius Pranas 1931: Die slavischen Lehnwörter im Altlitauischen. – Tauta ir žodis 7, 3–249. SRNG – Ordbok över ryska folkdialekter, red. F. P. Filin, häfte 3. Leningrad: Nauka, 1968. TE – Textkritisk utgåva av översättningen av Psaltaren till litauiska av Johannes Bretke, pastor i Labiau och Königsberg i. Pr., efter handskriften från år 1580 och den reviderade versionen av denna psalmöversättning av Johannes Rehsa, pastor i Königsberg i. Pr., efter trycket från år 1625, tillsammans med Martin Luthers översättning av Psaltaren till tyska enligt utgåvan från år 1545, med Friedemann Kluges medverkan, försedd med en inledning och utgiven av Friedrich Scholz, Biblia Slavica, utgiven av Hans Rothe och Friedrich Scholz, med medverkan av Christian Hannick och Ludger Udolph, serie VI: Supplementum: Biblia Lithuanica, serie 2: utgåvevolymer, band 6, Paderborn, München, Wien, Zürich: Ferdinand Schöningh, 2002. Walde Alois 1910: Lateinisches etymologisches Wörterbuch, 2. Auflage. Heidelberg: Carl Winter Verlag. WW – Ord och uttryck. Ordbok över det tyska språkbruket, utgiven av Erhard Agricola med medverkan av Herbert Görner och Ruth Küfner. Leipzig: Bibliographisches Institut, 1975. Бирих Александр, Мокиенко Валерий, Степанова Людмила 1998: Словарь русской фразеологии. Историко-этимологический справочник. Под ред. В. М. Мокиенко, Санкт-Петербург: Фолио-Пресс. Гак Владимир 1996: Специфика библейских фразеологизмов в русском языке. – Frazeologia a religia. Tezy referatów międzynarodowego sympozjum naukowego. Opole, 4–6 września 1996 r., 10. KÄLLORNA I. För min undersökning har jag ur Gamla testamentet endast använt delar, nämligen de som ingår i utgåvan av J. Palionis och J. Žukauskaitė Jonas Bretkunas. Rinktiniai raštai (förkortat: B, RR), Vilnius 1983: 33–312. Även kommentardelen till denna (s. 332–359) har beaktats. II. Nya testamentet i Bretkes bibelöversättning kunde jag gå igenom med hjälp av utgåveband 7, som ännu inte hade publicerats (förkortat: Range Ed). Jag vill här varmt tacka prof. dr Jochen D. Range för hans vänliga tillmötesgående att låna mig detta band under en tid. Det gäller utgåvan: Navias Testamentas Ing Lietuwischka Lieszuwi perraschitas per Jana Bretkuna Labguwos plebona 1580. Das Neue Testament in die litauische Sprache übersetzt von Johann Bretke, Pastor zu Labiau 1580. Utgåva av handskriften, band 7 och 8, Straipsniai / Articles 29 RAINER ECKERT Labiau i. Pr. 1580. Bd. 7: Evangelien und Apostelgeschichte. Bearbeitet von Jochen D. Range. Ferdinand Schöningh Paderborn–München–Wien–Zürich sowie um das Beiheft zu Bd. 7: Anmerkungen und Erläuterungen (S. 520–544) bearbeitet von Jochen D. Range. III. För Luthers förlaga använde jag följande verk: D. Martin Luthers Werke. Kritische Gesamtausgabe. Die Deutsche Bibel 1522–1546. Band 1 – Weimar, 1906; band 2 – Weimar, 1909; band 6 – Weimar, 1929; band 8 – Weimar, 1954; band 10, första hälften – Weimar, 1956; band 10, andra hälften – Weimar, 1957; band 11, andra hälften – Weimar, 1960. IV. Quandtbibeln citerar jag efter: Biblia Tai esti Wissas Szwentas Raßtas Seno ir Naujo Testamento, Karalauczuje, 1736. [Anmärkning av författaren: Föreliggande bidrag återger föredraget som jag höll den 27.09.2002 vid den internationella konferensen ”400 år av litauisk bibel: filologiska och teologiska aspekter av Bretkeforskningen”. Den nämnda konferensen arrangerades den 26–29 september 2002 vid Ernst-Moritz-Arndt-universitetet i Greifswald av prof. dr Jochen D. Range. Eftersom konferensmaterialet ännu inte har publicerats fram till nu (08.04.2011), ser jag mig föranledd att på detta sätt se till att mitt arbete blir publicerat. – R. E.]. Om fraseologin i Johann Bretkes bibel SAMMANFATTNING Artikelns syfte är att diskutera fraseologismerna i Johann Bretkes bibelöversättning. Översättningen innehåller många komplexa element, idiom och frasemer. I artikeln urskiljs två kategorier: element som bygger på bibliska idiom och element som bygger på vissa situationer. Artikeln innehåller många exempel som visar att en prepositionskonstruktion i Bretkes översättning kan motsvaras av ett enda ord i Luthers bibel. Av det material som presenteras i artikeln framgår hur fraseologismerna varierar och hur de uttrycks. Artikeln nämner också fraseologismer som fungerar som meningar i form av hälsningsfraser, till exempel: I Luthers bibel står det: Gehab dich wol!: fornlit. Giwenk su Dievu! (farväl): lat.: Valete! (Apg XV 29). Det vore viktigt att utarbeta en kort beskrivning av hur varje bibliskt frasem uttrycks i båda språken – både källspråket och målspråket – och diskutera varianter och deras specifika semantiska särdrag. Inlämnad den 8 april 2011. RAINER ECKERT Murtzner Ring 16, D-12681 Berlin, Deutschland [email protected] 30 Acta Linguistica Lithuanica LXIV–LXV