1759 metų „Ziwato“ moteriškojo linksniavimo daiktavardžiai ir jų raida

SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ Litauens universitet för utbildningsvetenskap Forskningsområden: synkron och diakron morfologi. SUBSTANTIV MED FEMININ DEKLINATION I ZIWATO1 FRÅN 1759 OCH DERAS UTVECKLING Substantiv med feminin deklination i Ziwato från 1759 och dessa substantivs morfologiska utveckling S A M M A N F A T T N I N G Artikeln analyserar utvecklingen av substantiv med feminin deklination i Ziwato från 1759, det främsta skriftliga monumentet från 1700-talets nordžemaitiska Kretinga-dialekt. Till den feminina deklinationstypen hör tre stammar: ā- och iā-stammar samt ē-stammen. I arbetet jämförs dialektuppgifterna i Ziwato med uppgifter från den nutida nordžemaitiska Kretinga-dialekten. En jämförelse av de analyserade substantivstammarnas paradigm blottlägger tendenser och drag i utvecklingen av nominalmorfologin i den nordžemaitiska Kretinga-dialekten. Den jämförande analysen visar att förändringarna i substantivformer med feminin deklination och förekomsten av många homonyma former orsakas av dialektens fonetiska utveckling och även av accentueringen. Dialektens morfologiska utveckling beror således på morfologiska och fonologiska företeelser.2 1 ZIWATAS PONA YR DIEWA MUSU JEZUSA CHRISTUSA, Metų Pona 1759. Dabartine bendrine kalba knygos pavadinimas reikštų „Mūsų Viešpaties ir Dievo Jėzaus Kristaus gyvenimas“. Mokslo darbuose ji vadinama tiesiog Ziwatu. 2 Artikeln bygger på den hierarki över substantivens deklinationstyper som föreslagits av Aleksas Girdenis och Albertas Rosinas (se utförligare (Girdenis 2000b: 50–62). N Y C K E L O R D: Ziwato-dialekten, nordžemaitiska Kretinga-dialekten, feminin deklination, ändelse, morfologisk förkortning. N Y C K E L O R D: Ziwato-dialekten, nordžemaitiska Kretinga-dialekten, feminin deklination, böjning, morfologisk reduktion. Straipsniai / Articles 51 SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ ANNOTATION Denna artikel ägnas åt analysen av utvecklingen hos substantiv med feminin böjningstyp, sådan den framträder i den bästa dokumentationen från 1700-talet av kretingadialekten inom nordžemaitiskan – Ziwato, utgiven 1759. Den feminina böjningstypen omfattar tre slags stammar: ā- och iāstammar samt ēstammar. Uppgifterna i Ziwatos dialekt jämfördes med uppgifter om dagens språkbruk i den nordžemaitiska kretingadialekten. Den jämförande studien av substantivens stamtparadigm blottlade vissa karakteristiska drag och tendenser i den morfologiska utvecklingen av egennamn i den nordžemaitiska kretingadialekten. Den jämförande analysen visade att förändringarna i substantivformerna i den feminina böjningstypen och förekomsten av många homonyma former hade betingats av dialektens fonetiska utveckling liksom av accentueringsmönstren. Dialektens morfologiska utveckling är alltså beroende av både morfologiska och fonologiska företeelser. INLEDNING Dagens forskning i historisk morfologi gör det utan tvekan möjligt att betrakta Zi- watą från 1759 som det bästa 3monumentet4 över 1700-talets nordžemaitiska kretingadialekt. I publikationen återges den nordžemaitiska kretingadialektens fonologiska system samt grammatiska och morfologiska struktur tydligt och konsekvent med den tidens polska bokstäver. Ziwatos dialekts fonologiska och morfologiska system har undersökts och beskrivits ingående (se mer i Girdenis, Girdenienė 1997: 19–44). Redan Kazimieras Būga (1958: 561–578) stödde sig ofta på former belagda i Ziwate när han analyserade fonetiska vokalförändringar i de litauiska dialekterna. Det saknas ännu ingående och heltäckande arbeten om morfologin i det analyserade skriftliga monumentet5. Ziwatas ålderdomliga grammatiska drag har intresserat flera historiker inom litauiska och forskare i dess dialekter. Aleksas Girdenis har skrivit mycket om Ziwatos lexikala särdrag och syntaktiska kännetecken, särskilt om morfologin (2000a: 204–210; 233–257; 2000b: 183–190; 355–356; 2001: 170–181; 292–325; Girdenis, Girdenienė, 1997, 11–19; Girdenis, Skirmantas, 1998, vii–xiv). Vladas Grinaveckis använde Ziwatos text när han redogjorde för uppkomsten av skillnader mellan affrikator i žemaitiska dialekter (1973: 292, 365 m.fl.). Zigmas Zinkevičius talade om 3 I den fortsatta texten förkortas namnet på denna dialekt ŠVŽK. 4 Mer om att Ziwatas skrevs på den kustžemaitiska dialekten från trakten kring Kretinga: Girdenis 2000a: 237–257; Girdenis, Girdenienė 1997: 11–19; Girdenis, Skirmantas 1998: vii–xiv; Vaičiakauskytė 2002b: 4–7. 5 Čia minėtini du gana išsamūs Vilniaus universiteto studentų darbai: Bazinys 1995, Šiliauskaitė 1992. 52 Acta Linguistica Lithuanica LXVIII 1759 metų Ziwato moteriškojo linksniavimo daiktavardžiai ir jų raida den gradvisa etableringen av samogitiskan i det litauiska skriftspråket under 1700-talet Ziwatą hänförde han till texter som var ”skrivna helt på samogitiska” och angav de viktigaste fonologiska och morfologiska dragen hos detta skriftspråksmonument (1966: 217–218 m.fl.; 1980: 196 m.fl.). Giedrius Subačius (1998: 38, 44–58) intresserade sig för bokens samogitiska särdrag och fastställde vilka samogitiska drag som var svårast respektive lättast att upptäcka, samt betonade de ortografiska nyheterna i dåtidens Ziwato. När Jonas Palionis (1979: 114–115; 1995: 122) analyserade språket i 1700-talets religiösa skrifter framhöll han att Ziwate finns en tydlig tendens att överge vissa former från kustsamogitiskan och göra språket mer höglandslitauiskt. Författaren angav textens vanligaste höglandslitauiska drag, vars användning sannolikt påverkades av den dåtida ortografiska traditionen i höglandslitauiska texter. Jonas Kazlauskas (1958: 59, 62; 1959: 17–44; 1963a: 333; 1963b: 178–179; 1968: 248 m.fl.) använde den undersökta utgåvan i sin förklaring av litauiska formers ursprung, utveckling och accentuering. Det bör nämnas att Albertas Rosinas (1995: 25 m.fl.) också använde de där belagda formerna av pronominala particip när han rekonstruerade baltiska språks pronomenböjningsparadigm i Ziwate. Skriftspråksmonumentet som undersöks har en arkaisk morfologi, varför det är lämpligt att jämföra böjningsparadigmen för substantiv av feminin böjningstyp i Ziwato-dialekten med dem i den nutida kretingadialekten (liksom, mer allmänt, paradigmen för alla substantivtyper6). En jämförelse av böjningsparadigmen för de analyserade substantivstammarna blottlägger tendenser och kännetecken i utvecklingen av nominalmorfologin i ŠVŽK-dialekten. Syftet med artikeln är alltså att ge en synkron beskrivning av utvecklingen hos substantiv av feminin böjningstyp i ett skriftspråksmonument från 1700-talets nordliga samogitiska kretingadialekt, nämligen Ziwato från 1759, och framför allt att jämföra dem med det nutida böjningssystemet för substantiv i ŠVŽK-dialekten. Artikeln analyserar systematiskt de sammanställda böjningsparadigmen för substantiv med de nämnda stammarna, diskuterar ursprunget till de analyserade substantivens ändelser och försöker förklara historiska utvecklingsprocesser i nominalböjningen samt orsakerna och motiven till förändringarna. En jämförelse mellan uppgifterna från Ziwato och ŠVŽK-dialekten gjorde det möjligt att rekonstruera morfologin hos substantiv av feminin böjningstyp i den undersökta dialekten i mitten av 1700-talet. I Ziwato-dialekten urskiljs tre feminina stammar: ā- och jā-stammarna samt ē-stammen. De två första stammarna liknar varandra mycket och skiljer sig endast åt genom mjukheten hos stamkonsonanten; därför skulle de kunna behandlas tillsammans (jfr Rinkauskienė 1999). I artikeln behandlas de nämnda stammarna separat, eftersom ändelsernas ursprung skiljer sig åt och ändelserna återges på olika sätt i texten7. Undersökningen visade att jā- och ē-stammarna har blivit mycket lika varandra i samogitiskan. 6 Om utvecklingen hos andra böjningstyper av substantiv i det undersökta skriftspråksmonumentet, se Vaičiakauskytė 2001: 119–133; 2002a: 223–236; Vaičiakauskienė 2005: 91–99. 7 Apie Ziwato grafiką ir rašybą jau ne kartą rašyta (plačiau žr. Girdenis 2000a: 233–257; 2000b: 183–190; 2001: 292–326; Girdenis, Girdenienė 1997: 11–44; Girdenis, Skirmantas 1998: vii–xiv; Vaičiakauskytė 2001: 119–133; 2002a: 223–236; 2002b: 4–7), todėl šiame straipsnyje nekartojama. Straipsniai / Articles 53 SONATA VAIČIAUSKIENĖ ā- OCH iā-STAMMAR Alla substantiv med ā, iā-stammar är feminina och har sju kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, instrumentalis, lokativ (inessiv) och vokativ) samt tre numerus (singular, plural och dualis). ā-stammen Singular Plural N. rąka 57₁₀ ~ rǫnkà⁸ N. rąkas 108₉ ~ rǫnkas G. gałwos, rąkas 119₁₃ ~ gálvũos, rǫnkas G. rąku 4₁₄ ~ rǫnku D. zmona, dyinay ~ žmúonas, dėinâ D. žmonoms 273₂ ~ žmuonũoms G. rąka 2₁₇ ~ rǫnka G. rąkas 2₉ ~ rǫnkàs In. rąku 81₁₇, ~ rǫnkǫ In. rąkomis 75₁ ~ rǫnkũoms Lok. rąko 8₂, dyinoy 21₁₉, dienoj 32₁₅, kalbojy 59₁₄ ~ rǫnkũo, dėinũo, kálbũo Lok. rąkoły 9₁₆ ~ rǫnkũosę Š. karuna 291₈ ~ kàrù·nà Š. žmonas 118₂ ~ žmũonas 1. Nominativ singular har ändelsen -a, t.ex.: [...] niera zwycziaus, idant balta galwa tokiu śmertiu numyrtum, ney mialwje Panna, ant tawęs ira tokſay dekretas yſzdutas 235₂ₐ–₄. I jämförelsedialekten är nominativ singular också ändelsen -a (rǫnkᵃ ~ rankà⁹, trúobᵃ ~ trobà), som kan härledas från det forna långa *-ā̄. De gamla akutändelserna förkortades i litauiskan omkring slutet av 1200-talet och början av 1300-talet (Būga 1961: 46; Girdenis 2001: 173–174; Grinaveckis 1973: 267). 2. Genitiv singular har ändelserna -as, -os, t.ex.: Ar nežynote, jog qnfay jumis yſzwede yſz newales Faraona; yſz maces rąkas neprietelyſzkas 185₁₉–₂₁; Tada negiediekemos pry jo ſzauktÿ, norint ne lupomis, ale ſzyrdy, abyczaju to ne regynte, yr prikłodu, teypag yr anos Zmonos Pagonkas 97₁₆–₁₈. I dagens kretingadialekt har genitiv singular för substantiv med rotaccent ändelsen -as, medan substantiv med ändelseaccent har -uos (rǫnkᵃˢ ~ rañkos, trúobũos ~ trobõs). Genitiv singularändelsen kommer från *-ãs. Som dialektstudier visar förkortades obetonade långa cirkumflexändelser i nordliga samogitiska dialekter tidigare än akutändelser. Detta framgår tydligast av olika reflexer av *-an och *-án. I det första fallet hade diftongen monoftongerats men var fortfarande öppen (t.ex. nom. sg. dárba ‘arbete’), medan den i det andra fallet inte bara hade monoftongerats utan också nått mellanhög vokalhöjd (t.ex.: 8 I artikeln används typsnittet Palemono och dess diakritiska tecken för dialektexemplen. 9 Här och i fortsättningen har exemplen från jämförelsedialekten konstruerats av artikelns författare. 54 Acta Linguistica Lithuanica LXVIII 1759 metų Ziwato moteriškojo linksniavimo daiktavardžiai ir jų raida sg. instr. šàkò ‘gren’; jämför även: sg. nom. rąka 57₁₀ och sg. instr. rąku 81₁₇) (Girdenis 2001: 174). Cirkumflexvokaler i obetonade ändelser är i mer eller mindre grad reducerade i de samogitiska dialekterna (Grinaveckis 1973: 272). Genitivformerna i det analyserade skriftliga monumentet bekräftar att den obetonade ändelsen –as sedan länge hade förkortats i dialekten, medan den betonade ändelsen – (förmodligen via ett mellanliggande –o·s) utvecklades till –uos. 3. Singularis dativ har följande ändelser: –ay, –a = [a·], t.ex.: Stojofy, kada Ju dydy nobażenſtwu, cuda to Diewa ławkie aż ligi trete dienay, neregiedamy niekokie cuda, parsýganda 8₂–₅; Abludnikay (tay ira bludyjentis) ne tepkiet tay žmogaws ney mozokiet, kas yłž burna eyta ale kas yłž burna paeyta yr [zyrdies, kaypo tay mysles pyktas, fwetym moteriltes, už mušimas, yr kytas toms padabnes 86₃–₆. I den nutida ŠVŽK-dialekten slutar det aktuella kasusets ändelse på –a (lí́ovå̄ ~ lóvai, trío-bâ ~ tróbai). Ziwatas bekräftar att singularis dativändelsen –a i dialekten har monoftongerats från *–ai (se närmare Vaičiakauskytė 2002b: 18). Översättaren av Ziwato använde inga diakritiska tecken som kunde markera den monoftongerade vokalens längd. Utan sådana tecken kan de samogitiska monoftongerade ändelserna –[a·] (för övrigt även –[e·]) endast återges med digraferna –aa, –ee. Ziwatos författare använde sannolikt, för att undvika digrafen –aa, den samogitiska singularis dativformen endast några få gånger i den analyserade texten. 4. Singularis ackusativ har ändelsen –a, t.ex.: Dufiu jums znoka, jog kuri aſz pabučiusiu yr ant kurio rąka pyrmu pakielſiu, tafay bus 134₂₇–₂₈. Kretingadialektens singularis ackusativform överensstämmer med den belagda formen i Ziwate, dvs. det aktuella kasusets ändelse är –a (lí́ovå̄ ~ lóvá, trióbᵃ ~ tróbą). Ackusativens flexion –a härleds otvivelaktigt från *–ān. 5. Singularis instrumentalis har ändelsen –u = [ọ], t.ex.: Weyziek tada kaypo ława rąku Apaſztalams duna dalyje, lyipdams, idaut wyſims dalitum ne šiſztay, yr kaypo rąkoſy anu, yr rąkoſy tu, kuryi nu anu jeme duna skielſtum 81₁₇–₁₉. I Kretinga-dialekten kan singularis instrumentalisändelsen –ọ (rõnk’o ~ ranką, trióbᵒ ~ tróbą) härledas från *–ā̄ < *–ān < *–ān. Undersökningen visade att singularis instrumentalisändelsen hos substantiv med feminin böjning sammanfaller med singularis instrumentalisändelsen –ọ < *–ō hos substantiv med maskulin böjning av o-stammen (Vaičiakauskytė 2001: 121). Så hade redan i Ziwatos dialekt formerna för singularis instrumentalis hos substantiv med o- och ā-stam sammanfallit (jfr även Girdenis, Girdenienė 1997: 13). 6. Singularis inessivform varierar: –o = [uo], –oj, –oy, –oįy, t.ex.: Gałwo nu Erſzkiešiu karunas (y kurę kieturesdešimt kartu wiezdays užgawa, tankiey įę dielodamy) buwa ronu gylu tukſtąnte 332₁₁–₁₃; Ale tay Jezus kalbieje apey Bazničių kuna ława, kurſay trečioy dienoy yłž numyrusių atsikiele 115₁₇–₁₈; Jaw ira ciefas 10Här och nedan återges dialektens fonetiska ändelser, vilka inte överensstämmer med textens stavning, inom hakparenteser enligt Ziwatos grafik och stavning. Straipsniai / Articles 55 SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ skynda er snabbt, för den dagen kan vi kanske finna och ta det från min hand, så att ingen tar det ifrån oss 15726–28. Arbeta, himlarnas arbetare, ni har fått en gåva av lätta moln. Arbeta, Perkūnas, och himmelens krafter, vid Herrens grav 33315–18. I den jämförande dialekten slutar singularis inessivformen på -uo ~ -o(je) (rõnkiọ ~ rañko[je], trūobūọ ~ trobõ[je]). Detta är en sekundärt uppkommen ändelse, härledd ur den gamla lokativen *rankāi och postpositionen *-én. Den aktuella ändelsens utveckling var alltså följande: *-āi + en > -ājęn > -ōję. Som Rosinas (2000: 181) påpekar måste postpositionella lokativformer ha bildats redan innan *-āi, *-ān eller *-ēi, *-ēn förkortades; annars skulle vi i dag ha former som *rankaje, *žemena). Singularis inessivformerna blev en stavelse längre än formerna i de övriga kasus och förkortades därför morfologiskt. De gamla skrifterna visar att förkortade former redan förekom i 1500- och 1600-talens skrifter (Zinkevičius 1980: 192). En analys av Ziwatos grafik och stavning gör det möjligt att hävda att den autentiska singularis inessivändelsen bör betraktas som -uo; (jfr även Girdenis 1996: 221), medan övriga grafiska varianter av det aktuella kasusets ändelse är textförfattarens upphöjda former (jfr Girdenis, Girdenienė 1997: 31–32). Den analyserade texten visar att singularis inessivändelsen hos substantiv av den aktuella stammen i kretingadialekten redan hade förkortats i mitten av 1700-talet. 7. Singularis vokativändelsen är -a, t.ex.: O k a r u n a fprav edliwałtys! 33025. I den nutida jämförande dialekten har substantiv med ā-stam i praktiken ingen vokativform: den har sammanfallit med nominativformen och skiljer sig endast genom betoningen (mérgà ~ mergà). Vokativböjningen -ā, som förlorat sin morfologiska betydelse, måste med tiden ha fallit bort, t.ex.: motin, Onut (Zinkevičius 1966: 222; Girdenis 1962: 60). Sådana ”korrekta” singularis vokativformer utan ändelse förekommer även i Ziwate, t.ex.: motin 6121; žmon 681. 8. Pluralis nominativändelsen är -as, t.ex.: Ale rąkas yr koies jo buwa furyjztas, yr tare Ponas Jezufas Apafztalms yfzyrzkiet ij tegut waykščio 1089–11. I dagens dialekt i kretingaområdet slutar den också på -as (rõnkᵃs ~ rañkos, trūobᵃs ~ tróbos). Ändelsen -as härleds ur *-ās. Undersökningar visar att obetonat -ā i samogitiska mycket tidigt förkortades (Girdenis 2001: 171; Vaičiakauskytė 2002b: 14). Pluralis vokativ har sedan gammalt sammanfallit med pluralis nominativ. I Ziwate sammanfaller också pluralis nominativ- och vokativformerna. 9. Pluralis genitivändelsen är -u, t.ex.: O kada netolyi buwa, [zwėčaw]e Panna yfgzyrda traklma anu ieme ant rąku fawa Suneli 3519–21; Po kiek d i e n u pa žiegnojufi Elzbieta Zacharioju yr Jona, eje fu Juzupu Panna y Nazaretha [...] 4017–18. I dagens SVŽK-dialekt är ändelsen i det aktuella kasuset antingen betonat -u eller obetonat -u, det vill säga sammanfaller med den form som återges i texten (rõnkᵘ ~ rañkų, trūobūᵘ ~ trobų). Ändelsen i detta kasus bör härledas ur *-ūn. 56 Acta Linguistica Lithuanica LXVIII 1759 metų Ziwato moteriškojo linksniavimo daiktavardžiai ir jų raida En analys av substantiv av maskulinum- och blandad böjningstyp i Ziwato (Vaičiakauskytė 2002a: 223–236; 2002b: 18) skulle göra det möjligt att hävda att den betonade genitivändelsen hos de behandlade substantiven ännu uttalades med en nasal vokal (jfr även Aleksandravičius 1963: 102). En sådan hypotes skulle dessutom kunna stödjas av pronomenets tu Ziwate genitivform i plural tun 17410 eller av att diftongen un fakultativt används i icke-ändelsepositioner, till exempel: Kam munęs ape tay kławfi, kada muny mi netyki, kławskies tun, kuryi munęs kławfę, nes afz pataiemnay ne mokiaw nieka 1748–10; apskunstas 18817, skundės 31410. 10. Pluralens dativändelse är -oms, till exempel: Yr yłz kalbynieje iems ne ityk iema ju, yr kyitiby šyrdyis, jog ne norieje tykiety žmonoms, kurios regieje ij yłznumyrufiu kiełufi, tada ftroławoje anus yr bara 2731–3. I kretingadialekten är ändelsen i detta kasus -uoms (rõnkúoms11 ~ rańkoms, trọbųoms ~ trobóms) (jfr Alminauskis 1931: 92). Vokalen i den aktuella ändelsen diftongerades enligt dialektens ljudlagar från -omus, som utvecklats ur det forntida *-āmus. Studier av äldre skrifter visar att oförkortade dativformer *šakāmus ’till grenar’, *rankāmus ’till händer’ ännu användes under 1500–1600-talen. Oförkortade dativformer förekommer i regel inte i dagens dialekter. Dialektologer är eniga om att de korta varianterna först etablerades i samogitiskan (jfr Zinkevičius 1966: 232), och därför har de förkortade dativformerna blivit allmänt etablerade även i Ziwate. 11. Pluralens ackusativ har ändelsen -as, till exempel: Diel to kławpufis rąkas fudiejufi pakarney kalbieje 166–7. I den jämförda dialekten har pluralens ackusativform också ändelsen -as (rõnkà’s ~ rankàs, trúobà’s ~ tróbas), som är en förkortning av *-āś. Vissa lingvister (Kazlauskas 1968: 189; Zinkevičius 1980: 195) anser att böjningsändelsen i det aktuella kasuset härstammar från *-āns12. Troligen var den gamla pluralackusativändelsen (liksom hos ord med andra stammar) utan n, det vill säga *-āś, eftersom vi annars i dag skulle ha: *-ā́ns → -ā́ns → -ā́ś → -ọ́ś → -ọ̀s. 12. Pluralens instrumentalisändelser är -omis, -oms, till exempel: Afz fugriawju tą Bažničių rąkomis dyrpta, o po tryju dienu paftatifiu aną nawjy, try mis dienomis 18119–21; Yr pabudyna Pons Diews Juzupa yr Nikodema, kuryi iemy pazwaleny nu Pyłota, ateje fu drobinoms <...> 24718. I dagens kretingadialekt är pluralens instrumentalisändelse -uoms (rõnkųoms ~ rańkoms, trúobūoms ~ trobōms). Girdenis har hört oförkortade former av det aktuella kasuset i en sång (Girdenis, Pabrėža 1998: 20; jfr även LKA 1991: 66, karta nr 63). Den morfologiskt oförändrade ändelsen påträffas bäst i dialekt- 11 I nordžemaitisk telšiai-dialekt kan pluralens dativ hos substantiv med ā-stammar (liksom hos i̯ā- och ē-stammar) ha instrumentalisens betoning och intonation, till exempel: dėinūoms ’dagar’, mērgūoms ’flickor’ (Girdenis 1996: 57, 103, 142). 12 Dėl šios fleksijos kilmės dar žr. Mažiulis 1970: 311–312. Straipsniai / Articles 57 SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ je išlaikė i ir prebal­s inio kamieno daiktavardžiai (Zinkevičius, 1966, 233; dar plg. Vaičiakauskytė 2002b: 59). Galūnė -uomis atsirado iš senovinės lietuvių *-āmīs, kur -ā kamiengalis ir galūnė *-mīs. Daugiskaitos įnagininko galūnėje i neteko morfologinės reikšmės ir išnyko – tokiu būdu aptariamojo linksnio forma sutapo su daugiskaitos naudininku. Šiuo metu oksitoninio kirčiavimo galūnė skiriasi nuo naudininko tik priegaide ir su ja susijusiu atitrauktiniu kirčiu13: naudininko formos kirčiuojamos tvir­tapradžiai, įnagininko – tvirtagališkai; baritoninio kirčiavimo abu linksniai sutampa (dar žr. Aleksandravičius 1963: 105). Ziwatas visar att kustsamogiterna – kretingaborna – ännu i mitten av 1700-talet använde de oförkortade formerna av pluralis instrumentalis (i den analyserade texten förekom de förkortade formerna endast ett par gånger). 13. Ändelsen i pluralis inessiv är -osy = [uosę], t.ex.: Jey ne yſzwiliu rąkoły jo praduryma wyniu yr ne idieſiu pyrſzta muna y wyita wyniu, yr ne ydieſiu rąkas muna y ſzona jo, ne itykeſiu2719–11. De oförkortade lokativformerna (inessiv) har bevarats endast av vissa kretingabor och kustbor (Girdenis, Rosinas 1976: 188–197), medan ändelsen i pluralis lokativ i den jämförda dialekten annars är -uos (rõnkũos ~ rañkos[e], trũobũos ~ trobõs[e]); jfr även (Aleksandravičius 1963: 107). Pluralis inessiv var en stavelse längre än paradigmets övriga former och tenderade därför att förkortas morfologiskt. Ziwato analys gör det möjligt att hävda att formerna av pluralis lokativ (inessiv) i ā-stammen ännu inte förkortades i mitten av 1700-talet. i̯ā-stammen i̯ā-stammens substantiv är fåtaliga. En stor del har övergått till ē-stammen14. Orsaken till övergången är att ljuden *-i̯ā, *-i̯an, *-i̯a och *-ē, *-en i obetonad position har sammanfallit till -e, jfr (Rosinas 1971: 49). Därför fick substantiv med ändelsebetoning sex homonyma former, medan substantiv med rotbetoning fick åtta. Alltså pågick redan i mitten av 1700-talet i kretingadialekten en övergång från improduktiva till produktiva stammar bland substantiv med feminin böjning (liksom för övrigt hos hela nominalböjningen15). 13 Detta kan hävdas endast med förbehåll, eftersom pluralis dativ av nominalformer i ā-stammen i nordlig samogitisk dialekt kan ha instrumentalis betoning och accent (Girdenis 1996: 57, 103, 142). 14 I vissa språkvetenskapliga arbeten behandlas substantiv i i̯ā- och ē-stammarna tillsammans (Aleksandravičius 1963: 101–116; Šiliauskaitė 1991). Här behandlas substantiven i ē-stammen separat. 15 För en utförligare redogörelse för övergången från improduktiva till produktiva nominalstammar i dialekten i Ziwato, se Vaičiakauskytė 2002a: 223–236; Vaičiakauskienė 2005: 91–99. 58 Acta Linguistica Lithuanica LXVIII 1759 metų Ziwato moteriškojo linksniavimo daiktavardžiai ir jų raida Singular Plural N. dwafe55₂₀, poni18 ~ dvàsè, pṹonì N. duśies54₁₇ ~ dũśes G. dwafes15₁₉, ponios247₁₂ ~ dvā.ses, pṹonũos K. dwafiu85₂₅ ~ tvā.šu D. dwafey17₁₄, duśiey44₂₄ ~ dvàśê D. dwafioms242₂₈ ~ dvàṣùoms A. dwafy11₁₁ ~ dvā.se A. dwafes190₁₇ ~ dvàśès I. dwafy19₁₀ ~ dvàṣè I. kojomis53₂₀ ~ kúojùomìs L. baznicio2₂₄, baźnicioj79₂₁, dwafioy77₁₀ ~ bažnĩčùo, ~ dvàṣùo¹⁶ L. kojofyVI₃₄ ~ kúojùõse V. dwafe236₁₀, poniVII₂ ~ dvàṣè, pṹonì V. dwafes243₂₀ ~ dvā.ses 1. Ändelserna i singular nominativ är -’a = [e], -e och -i, t.ex.: Yr teyp tawa d u - ś i e greyta aną atras, iey gieray kaypo Panna ƒzwečiawfe ano yijžkofi 50₁₇–₁₈; Dafylytie kiete, yr pryflyweyziekiete, nes d w a f e kuna yr kawłu ne tur: kayp muni regete turyn ti 269₁₇–₁₉; Tada atimk zapłota už jawa ćijſtata, kuri efi Aniolanis ligi, Tu pati bufi wadinta Poni Aniotu 287₁₃–₁₅. I den jämförande dialekten är singular nominativändelsen -ę (dvàṣę ~ dvasìą, dãlę ~ dalìą), vilken har utvecklats ur den forntida *-i̯ā. I dialekten (liksom i alla nordžemaitiska dialekter, med undantag för de allra sydligaste och östligaste utkanterna) har vokalen a efter en palatal konsonant, när den är obetonad, via mellanvokalen e dragits samman till ę. Juozas Aleksandravičius (1963: 109) menar visserligen att ett sådant a i Kretingadialekten har dragits samman till ę, men det är tveksamt om vokalen kunde dras samman så mycket¹⁷. I Ziwato-dialekten hade ändelsevokalen, som exemplen visar, ännu inte dragits samman. De nämnda grafiska varianterna av singular nominativ (med undantag för -i) betecknar, som analysen av textens grafik visar, vokalen e eller -æ efter j. Atskirai reikia minėti žodį poni (pṹonì ~ põni), kurio galūnė -i (Zinkevičius 1966: 223). Galūninio -i nepaplatėjimas rodo, kad jis kilo iš *-ī (Būga 1958: 566). Tarmių tyrimai rodo, kad ilguosius pralietuvių akūtinių galūnių balsius, taip pat ir *ō ir *ę, sutrumpino visos tarmės. Šiaurės žemaičiai, skirtingai nuo kitų tarmių, *ū, *ī nesuplakė su *ų, *i arba *ō, *ę, pvz.: vns. vard. gražì ‘graži’, dgs. gal. mėškūs ‘miškus’ (Zinkevičius 1966: 116). Singular vokativ skiljer sig inte från nominativ. 2. Genitiv singular har följande ändelser: -es, -os, t.ex.: Kaltas taſay ƒuwa-džiotojes, pyktos d w a f e s apfieƒtas, ƒmerte 182₁₄; Ponas Jezušas uterniky po werbu n e d i e l o s griža y J eruzalu 121₃. ¹⁶ I den jämförande dialekten används för närvarande en form med ē-stamändelse, t.ex.: dvàṣė ’dvasė(je)’. ¹⁷ Här bör nämnas att öppet e i en betonad absolut ändelse ännu helt nyligen förekom i de nordžemaitiska områdena Žemaičių Kalvarija och Nevarėnai. Se Girdenis 2000a: 233–236 för en utförligare diskussion; jfr även Juškaitė, Girdenis 1974: 93–94. Straipsniai / Articles 59 SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ I Kretingadialekten har ändelsen i det kasus som behandlas två former: obetonat -ęs och betonat -uos (dvâ.sęs ~ dvâsios, pūonūos ~ ponió̄s). Den obetonade böjningsändelsen sammanföll både i Ziwato och i den jämförande dialekten med formen med ē-stam. I texten återger de grafiska varianterna av genitiv singular ändelsen -es, som senare i dialekten övergick till -ęs. 3. Dativ singular har ändelsen -ey = [ė], t.ex.: Garbie buk Tiewuy, yr Sunuy, yr Dwafey Szwětay25–26. I dagens ŠVŽK-dialekt har dativändelsen i singular -e (dvâsê ~ dvâsiai) monoftongerats ur -iai, som utvecklats ur det forntida *-iai. I den analyserade texten bör dativformer i singular med -ey, som analysen av Ziwato-grafik och stavning visar (Girdenis 2000a: 233–257; 2000b: 183–190; 2001: 292–326; Girdenis, Girdenienė 1997: 11–44; Girdenis, Skirmantas 1998: vii–xiv), betraktas som förhöjda former skapade av författaren. 4. Ackusativ singular har ändelserna -y = [ė], -e, -q18, t.ex.: O anyi užšmutnity yr iftrósity taries Dwafy regi13–14; Galeie Aniolas paimte aną fukne, yr parodite jė Diewuy Tiewuy kalbiedamas apweyziek Diewy Tiewy fukne1–2 165. I den jämförande dialekten används en ackusativform i singular med -ę (dvâ.sęs ~ dvâsią, vā.ļę ~ vālią). I den žemaitiska dialekten har nasala vokaler förkortats i den cirkumflexa ändelse som aldrig har betoning. Därför har vokalen -ę som förekommer i dialekten i dag förkortats ur det forntida *-į̄an (→ *-įan → *-jęn → -en → -ęn → -ē → -ę), jfr Girdenis 2001: 172. 5. Instrumentalis singular har ändelsen -y = [ė], t.ex.: Nes Jonas szwętas Dwafy fzwetu prypilditas, prypilde Motina Jawa 1919–20. I Ziwate motsvarar den belagda instrumentalisformen i singular den moderna dialektens instrumentalisform i singular med ändelsen -ę (dvâsê ~ dvasią, vāļê ~ valią). Ändelsen i det kasus som behandlas, -ę, förkortades ur *-į̄an (→ *-įan → *-jęn → - ēn → -ęn → -ē → -ę). 6. Vienaskaitos inesyvo galūnės yra -o = [uo], -ioi, -ioy, pvz.: Trécioie dieyno ftejos balfas dydis Baźnićio, kuri wyły gyrdieie 719–20; Dyino pewno fubatos Ponas Jezuzas mokie Baźnićioj, kur tynay buwa žmogus nekurfay fudziuwufy ręka turynti 7921–23; Patayminty ira ubagay dwaśioy (tyi ira pyrmyi žodey) nes anu ira Karalifte Dangaus 6319–21. Den jämförande dialektens autentiska singularis inessivändelse bör betraktas som -uo och skiljer sig från ändelserna hos ā-stamsubstantiv endast genom stamkonsonantens palatalitet (jfr de diskuterade ā-stamformerna). 18 Dėl šios galūnės plačiau žr. Girdenis, Girdenienė 1997: 23–25. Su šia fleksija tekste pasitaikė tik vienas žodis, kuris dėl sakralumo veikiausiai vertintinas kaip lenkiška forma, pvz.: O tay Ponas Jezuzas kalbieje, diet to, idant butum pakarny, yr tare iems eydamy po wyfa fwieta apfakikiete Ewangelią wyfam futwierymuy3–6. 60 Acta Linguistica Lithuanica LXVIII 1759 metų Žiwato moteriškojo linksniavimo daiktavardžiai ir jų raida 7. Nominativ plural har ändelserna -’as = [es], -es, t.ex.: Potam jogiey anos kojes ſzwętas buwa ſu waykſčiotas yr ſuronitas nu akmenu yr ſmyltu karſzte; maſty bragy patepe yr bučiawa neparſtodama 70₁₆–₁₈; Dabar kunay ſzwętuju, duſies pryaždabitas bus karunomis trejokiomis 326₂₅–₂₆. I den jämförande dialekten är nominativ pluraländelsen -ęs (dvà.sę ~ dvãšios, và.łęs ~ vàlios). Samogitierna har sedan länge förkortat obetonade långa cirkumflexändelser; därför härleds ändelsen -ęs i det aktuella kasus från det fornärvda *-į̃as (→ *-į̄as → *-’ãs → -’as → -es → -ęs). Žiwatas belägger ett mellanled i utvecklingen, -es. Vokativ plural sammanfaller med nominativ plural. 8. Genitiv plural har ändelsen -’u, t.ex.: Teyp ana pry ejufi pry Pona Jezuſa pole po koju jo; dudama garby jem, yr tare: Pony padiek mąn 85₅–₇; [...] kurie priemy Wiera Szwęta kada kayte pry Myſiu. Szwętu Ewangeliyjy [...] IV₈–₉. I den jämförande dialekten kan genitiv pluraländelsen vara betonad eller obetonad (kúoi̯ ~ kóįų, marč̃ų ~ marčių). I Žiwato dialekt är ändelsen i den betonade genitivformen, som redan nämnts, sannolikt fortfarande nasaliserad. 9. Dativ plural har ändelsen -oms, t.ex.: Tada ſu dydziu ſzturmu, yr ałafu uźgiedintas, y Pekła biega, yr pyktoms dwaſioms apſakie 242₂₇–₂₈. Ändelsen i detta kasus skiljer sig från ā-stammens endast genom stamkonsonantens palatalitet (jfr de diskuterade ā-stamformerna). 10. Ackusativ plural har ändelsen -es, t.ex.: Yr teyp uſtawyczney aſzaromis maźgoje kojes jo ſzwętas 70₁₀–₁₁. I Kretinga-dialekten slutar ackusativ plural på -es (dvàšės ~ dvasiàs, vàlės ~ valiàs), vilket har utvecklats ur fornärvd litauiska *-jãs (→ *-jās → *-’ãs → -’as → -es → -ęs). Ziuwatas belägger det ännu inte sammandragna slut-e:t. 11. Instrumental plural har ändelsen -omis, t.ex.: Kada jau buwa awźtanti, tada eje Ponas Jezuſas nu kalna, pry anu par Mary wyŕźumi wąndens, Sawſonis ko-jomis kaypo źemy 83₂₁–₂₃. I dagens nordvästsamogitiska dialekt skiljer sig instrumentalformerna i plural av ord med baritonisk accentuering inte från dativ (dvàšiõms ~ dvãšioms), även om dativen, som redan nämnts, i den nordliga samogitiska dialekten ofta kan ha instrumentalens betoning och tonaccent (jfr de diskuterade ā-stamformerna); ord med oxitonisk accentuering skiljer sig från dativ endast genom tonaccenten (vâl̃džioms ~ valdžiõms). I Kretinga-dialekten har ändelsen i det aktuella kasus, vilket exemplen visar, förkortats morfologiskt. 12. Inessiv plural används med ändelsen -ofy = [uose], t.ex.: Tada ćionay Szwetas Bernotas kalba: o diwna prowa yſzganima muſu, jog Chriſtufas Ponas kibodamas ant kriźiaus, daug ronu, daug muku, yr fopulu kięntieje, kaypo tay karuna Erſzkiečiu ant Galwu Szwęčiaufyj, rąkoſy, koioſy wynis, o wyinog apey muka tiljeje: ne ſzawkie skawd, ale trokſtu 240₁₆–₂₂. Straipsniai / Articles 61 SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ I den jämförande dialekten skiljer sig formen i det aktuella kasus endast genom mjukheten hos stamfinalens konsonant från ā-stammen (jfr de behandlade formerna av ā-stammen). ē-STAM Substantiven med denna stam (liksom substantiven med de stammar som just behandlats) är feminina (med undantag för ordet diedes 7₂₁ ’diedė’), har sju kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, instrumentalis, lokativ (inessiv) och vokativ) och tre numerus (singular, plural och dualis). Singular Plural V. meyle 34₁₀, garbie 105₂₇ ~ mêile, gấrbīe V. linkɱibes 229₄ ~ linkšmîbes K. meyles 11₁₅, garbies 2₄ ~ mêiles, gấrbīes K. links mibiu 288₁₀ ~ linkšmîʹbu N. meyle 300₄, sawley 258₁₆ ~ mêilê, sáulê N. paneliems 177₂ ~ panèlèms G. meyly 28₃ ~ mêilę G. linkɱibes 20₁₁ ~ linkšmîʹbès Įn. meyly 58₂₃ ~ mêilę Įn. links mibiemis 152₁₃ ~ linkšmîʹbiemìs Vt. žiemie 5₂₂, žiemiey 199₂₂ ~ žèmîè Vt. giesmiefy 30₂₆ ~ géismièsę Š. meyle 145₄, zwaɣzdie 291₈ ~ mêile, žvaizdė Š. gymynes 312₂₂ ~ gèmę.nes 1. Singularens nominativändelser är –e och –ie, t.ex.: Dielko tawa meyle ateje 34₁₀; Blagasłowitas, kurłay wardon Diewa eyta: ant amžiu tegul garbie iem bułey 113₅–₆. I den jämförda dialekten är singularens nominativändelse för substantiv med ändelsebetoning –ie, medan den är – –ę för substantiv med stamaccent (pêłkę ~ pélkę, žuolė ~ žolė) (Zinkevičius 1966: karta nr 38, 42). Resultatet av utvecklingen av obetonat *–ē (efter en palatal konsonant) sammanfaller med resultatet av utvecklingen av *–ā (Girdenis 2001: 171). Vanligen tränger den betonade allomorfen av ändelsen undan den obetonade; exempelvis börjar man säga *(bált)–a i stället för nom. sg. *(bált)–ā och *(bált)–u i stället för instr. sg. *(bált)–ō. Som Girdenis (2001: 377) påpekar kunde också en obetonad allomorf av en eller annan ändelse etablera sig, om ändelsen hörde till en böjningstyp (stam) som tydligt tenderade mot baritonisk accentuering. Så förklaras tydligen utvecklingen av det aktuella kasusets ändelse, dvs. (sául)–ė < *(sául)–ē och i synnerhet (giesm)–ẽ < *(gęsm)–ē < *(gęsm)–è. Ziwatas bevarar i ordslut den ännu inte förträngda vokalen e. Singularens vokativ sammanfaller med nominativformen. 2. Singularens genitivändelser är –es, –ies, t.ex.: Yļžzódžiu Motinas milawłes, yr yļz meyles Jawa uaykielis ne werkie 33₁₁–₁₂; Swyłiby ant apšwitytma Pagon iu, yr ant garbies žmoniu tawa Jzraelu 38₁₈–₂₀. I ŠVŽK-dialekten har singularens genitiv (liksom singularens nominativ) två ändelser: för substantiv med stamaccent är ändelsen –ęs, medan den för substantiv med ändelsebetoning är – 62 Acta Linguistica Lithuanica LXVIII 1759 metų Žiwato moteriškojo linksniavimo daiktavardžiai ir jų raida -ies (pêlkᵉ ~ pêlkės, žuol̃lės ~ žol̃ės) (Zinkevičius 1966: karta nr 40, 44). Flexionen i det aktuella kasus har sitt ursprung i det fornlitauiska *-ẽs. Som analysen av Ziwato visar skilde sig flexionen -es < *-ẽs i den kretingiska dialekten ännu i mitten av 1700-talet från ändelsen -ęs < *-ę̄s, jfr: meyles 33₁₂ < *-ęs ’kärlek’ och ugnys 90₄₁₉ < *-ę̄s ’eld’. 3. Dativändelserna i singular är -ey och -e = [eʳ], t.ex.: O Diewy wyfagalis, ne yf̄zpakafitas dudu diekawones tawa galibey, teykies mun tą duty yf̄fawa gieribes, idant pylnay galiečio s̄užity ano s̄zwėtay milafzyrdittey 25₂₃–₂₅; Cionay diwities galem yfzgieribey yr meyle Chrifʃufa Pona, jog diet grieʃzna žmogaws ant tokie ʃmerte afierawojos, yr atʃydawė 300₃–₅. I den kretingiska dialekten används singularens dativform med -e (pêlkê ~ pêlkei, žuolê ~ žolei), vilket monoftongerades från *-ei (Zinkevičius 1980: 205; 1966: 90). Den egentliga, dvs. žemaitiska, dativflexionen i singular är -e, medan former med -ey (liksom hos de tidigare behandlade substantivstammarna) bör betraktas som en följd av aukštaitisering. Av detta skäl är dativformer med monoftongerad ändelsevokal sannolikt ytterst sällsynta i texten²⁰. 4. Singularens ackusativändelse är -y = [ę̄], t.ex.: O unfay mumis užtą y amžyna garby pryimfey 24₁₃–₁₄. I den jämförda dialekten sammanfaller singularens ackusativändelse med ackusativflexionen Ziwato-dialekten -ę (pêlkᵉ ~ pêlkę, žuolᵉ ~ žolę). ę i det aktuella kasuset har sitt ursprung i det forntida *-ę̄ (ęn → -ę̄ → -ę). 5. Singularens instrumentaländelse är -y = [ę], t.ex.: Ale ką tynay raśie, kalba ʃzwetas Ambrażiejus, jog raśie tus źodźius: źieme źiemv pakalba 122₂₃–₂₄. I den nutida kretingiska dialekten sammanfaller singularens instrumentaländelse -ę med ackusativen (pêlkᵉ ~ pêlkę, žuolᵉ ~ žolę). Flexionen -ę i det aktuella kasuset har förkortats från det forntida *-ę̄n (→ -ę̄n → -ę́n → -ę̄ → -ę). 6. Singularens inessivändelser är -ie, -iey, t.ex.: Uźlaykity Prifjakimus Diewa, kurius pyldity reykalas, ne tyktay pagal żwyczjaws, ale pagal intencyes pryfakitoje, tay ira, meylie, yr pagal meyles 329₈–₁₁; Apey paftati Pona muʃu Jeżusa Chriʃtuja, ciely Oktawiona Ciecorawws: ne kurfay Lentulus ʃzaliey Zidu źiemiey Heroda Karalaws Uriedniks, Senatuy yr wyfay Roday Rima apraśie VIII₁₉–₂₁. I den nutida ŠVŽK-dialekten är ändelsen i det aktuella kasuset -ie ~ -ė(je) (pêlkê ~ pêlkė(je), žuolê ~ žole(je)); dialektstudier visar att den sedan gammalt sammanföll med singularens lokativ i i-stammar och konsonantstammar. (Se även Girdenis 1963: 34.) På grund av morfo- 19 Se Vaičiakauskytė 2000²a: 223–236 om utvecklingen av i-stammiga substantiv i Ziwato-dialekten. 20 Den grafiska dativvarianten i singular -e i Ziwate förekommer endast hos sju ord, nämligen meyle 300₄ ~ meilei, pane le 7₃ ~ panele(i), Pylotiene 214₃ ~ Pilotenei, tarneyte 53₁₆ ~ tarnaitei, zdraice 145₁₅ ~ zdraicei, zwazyde 328₁₀ ~ žvaizdei, źieme 310₂₈ ~ žemei. Straipsniai / Articles 63 SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ På grund av den logiska förkortningen har denna kasusform förlorat en stavelse. Den behandlade kasusändelsen är av cirkumflextyp. Den har bildats av den gamla lokativen *žemēi + *ēn (Rosinas 2000: 179). I den analyserade texten är den egentliga böjningsändelsen i den behandlade kasusformen naturligtvis -ie, medan former med -iey bör betraktas som en följd av högaitisering. 7. Plural nominativ har ändelsen -es, t.ex.: Zwayzdes ira [zweetiey Diewa, niejokios [zwayjibes griežnikams ne žičios 31014–15. I kretingadialekten har plural nominativ formen ändelsen -ęs (pẽlkẽs ~ pélkės, žùolẽs ~ žòlės) (jfr Zinkevičius 1966: karta nr 44, 48). Böjningsändelsen -ęs i den aktuella formen är en förkortning av *-ēs (*-ēs → *-es → -es). I Ziwatos dialekt var vokalen e i plural nominativformen, som synes, ännu inte ha blivit sluten. Plural vokativ sammanfaller (liksom i de tidigare analyserade stammarna) med nominativ. 8. Plural genitiv har ändelsen -u, t.ex.: Kaypo tawarcíeys bufte muku, teypo bufete yr l i n k s m i b i u 2889–10. I dagens sydvästliga lågzemaitiska dialekt har plural genitiv ändelserna -u eller –u (pẽlkų ~ pélkių, žùolũ ~ žolių), och den skiljer sig inte från böjningsändelsen i genitiv hos de tidigare behandlade substantiven. 9. Plural dativ har ändelsen -iems, t.ex.: Antra karuna wadinta ira Panelu, o ta P a n e l i e m s ira duta, apey kures gieda Bažničia Szwęta 29414–16. I jämförelsedialekten sammanfaller plural dativändelsen med den belagda formen i Ziwate, dvs. den är -iems (pẽlkiem21 ~ pélkėms, žùolėms ~ žolėms). Ändelsen -iems ~ -ēms har morfologiskt förkortats från det fornlitauiska *-ēmus (*-ēmus → *-ēmos → -iemọs → -iems). 10. Plural ackusativ har ändelsen -es, t.ex.: Kławfely Maria prałydieima Elzbietas [zwętos, Elzbieta kławfes prałydieima [zwęčiawęs Pannos; yr teyp dydes l i n k š - m i b e s paþakoie wyina qntray [...] 209–12. I dagens kretingadialekt kan plural ackusativändelsen -ęs (pẽlkẽs ~ pélkes, žùolẽs ~ žolès) härledas från den forna ändelsen *-ēs. Analysen av Ziwato visar att vokalen e, liksom i plural nominativändelsen, ännu inte hade blivit sluten. Att vokalen nyligen slutits framgår av det öppna e som andra zemaiter har. Som redan nämnts fanns det öppna e fram till nyligen i norra Zemaitien, i trakten kring Žemaičių Kalvarija och Nevarėnai. Detta öppna e förekommer endast i stället för akutformerna *–ā och *–ē som tidigare hade bibehållit sekundär accent (Girdenis 2000a: 233–236, 321–323; jfr även Aleksandravičius 1963: 111; Būga 1958: 560). 21 Om att plural dativ hos substantiv med den behandlade stammen också kan ha instrumentalens betoning och intonation, se dessutom Zinkevičius 1966: 235. 64 Acta Linguistica Lithuanica LXVIII 1759 metų Ziwato moteriškojo linksniavimo daiktavardžiai ir jų raida 11. Ändelsen i pluralis instrumentalis är -iemis, t.ex.: O tų avyneli walgyti pradije, batus nu koju nuawe, frienas par jufe, łazdeliemis pasyrieme, nie wyina kawła netawzie 14316–18. I den jämförda dialekten skiljer sig pluralis instrumentalis för ord med baritonisk betoning (pėlkėms ~ pėlkėms) inte från pluralis dativus, medan ord med oxitonisk betoning från dativus endast skiljs åt av tonaccenten och den därtill knutna tillbakadragna betoningen22 (žūolėms ~ žolēm[i]s). Pluralis instrumentalis skilde sig med en stavelse från paradigmets övriga former och genomgick därför morfologisk förkortning, dvs. vokalen i i ändelsen har försvunnit. De förkortade formerna förekommer visserligen bara i tre ord i den analyserade texten: [...] yr užsłuzyje ant amžynu muku neteyfibiems ława 32118–19; Jezufas milawfis kada yszwida Judósiu yfz toła ateynanti, židus Ju miečieys, yr Ju pachodniems, tada budyna Apałztalus kalbiedamas [...]16812–14; Yr kaypo Zwayzdes Ju žwayzdiems ne tur wyfas ligie [zwie]uma terp Jawes, Sawle Ju Mieneliu [...] 31122–23. Således förkortades pluralis instrumentalisformerna sporadiskt vid mitten av 1700-talet. I Ziwatos dialekt skilde sig pluralis instrumentalis från dativus genom att ändelsevokalen i fanns med. 12. Ändelsen i pluralis inessivus är -ieły = [iese], t.ex.: Apey tą karunawoima ira Giefmieły Salomona parašita 2067–8. Även i dagens ŠVŽK-dialekt är ändelsen i pluralis lokativ -iese. Formen i det aktuella kasus var en stavelse längre än paradigmets övriga former, och därför förkortades ändelsen morfologiskt i trakterna kring Kretinga (pėlkies ~ pėlkės(e), dõubies ~ duobės(ė)). I Ziwatos dialekt hade formen i det aktuella kasus (liksom i andra tidigare behandlade stammar) ännu inte förkortats. SUBSTANTIV MED FEMININ DEKLINATION I DUALIS I Ziwate används, liksom i hela det litauiska språket, former av nominativ, dativ23, ackusativ och instrumentalis i dualis för substantiv med feminin deklination (liksom för nominalord i allmänhet, se Vaičiakauskytė 2002b: 62–66). Det bör visserligen nämnas att genitivformer i dualis används några gånger i den undersökta texten. Paradigmet i dualis för de analyserade substantivstammarna ser alltså ut så här: N. dwy žwayzdy 208 ~ dvè žvàizdè G. dwyiu dyinu 1062 ~ dvėjų: dėinū 22 Detta kan endast hävdas med en reservation, eftersom, som nämnts flera gånger, dativus pluralis för substantiv med feminin deklination kan ha instrumentalisens betoning och tonaccent; jfr även (Zinkevičius 1966: 243). 23 Dativformer av substantiv med de analyserade stammarna förekom inte i texten. Straipsniai / Articles 65 SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ G. dvy dviny 106₁₄, aby kojy 224₁₄ ~ två dagar, ett huvud In. dwym gatwym 311₁₉ ~ med två huvuden 1. I nominativ och ackusativ dualis har substantiv av femininumtyp ändelsen -y = [ę], t.ex.: Yr teyp par d w y d i n y ape tay tilieje, yr tare potom po dwyiu dyinu Jawa Mokitynems: Eyk iem y židu žiemy 106₁–₃; Yr teypo ij yſtzæſy kaypo ſtriuna ant Lutnes, dydy wyny a b y [zwæčiawſy k o j y pry kriziaws prymušie 224₁₃–₁₅; Patam ana ſu uczčiwałty pakiele anà: yr teyp ſiedieje aby ligiev, yr pradjeje terp ſawaes kałbiety d w y ž w a y z d y Dangaws, Motinas [zwaetas 20₆–₉]. I den nutida jämförelsedialekten sammanfaller nominativ- och ackusativformerna i dualis av substantiv med det undersökta böjningsmönstret med de belägg som finns i Ziwate (dvė žvaizdė ~ två stjärnor). Nominativ- och ackusativändelsen -ę ~ -i i femininum dualis härleds från fornlitauiska *-ḗ (jfr Kazlauskas 1968: 130; se även Zinkevičius 1980: 181). 2. Genitivändelsen i dualis är -u, t.ex.: Yr teyp par d w y d i n y ape tay tilieje, yr tare potom po dwyiu dyinu ſawa Mokitynems: Eyk iem y židu žiemy 106₁–₃. I den nutida kretingadialekten är substantivets genitivändelse i dualis också -u (dvėjųˑ būobu ~ dvijųˑ bóbu) och sammanfaller med genitiv pluralis för de substantiv som behandlas. 3. Instrumentaländelsen i dualis är -ym = [em], t.ex.: Norint wynu butum [weykiy buwy, kyty ulomny: raku koju neturiejy: kuprotty, akly, d w y m g a l w y m, kieturiomis kojomis […] 311₁₇–₂₀. I den nutida ŠVŽK-dialekten är instrumentaländelsen i dualis också -em (dvėm šakėm ~ med två högafflar). Det finns olika förklaringar till instrumentalens ursprung och utveckling i dualis (jfr Mažiulis 1970: 209–218; Zinkevičius 1980: 198). I denna artikel följs Kazlauskas hypotes. Således är stamslutet i de gamla instrumentalformerna i dualis nominativ- och ackusativändelsen. Den äldsta formen av detta kasus hade ändelsen -ma, som möjligen härrör från *-mā (Kazlauskas 1968: 128, 132; jfr även Aleksandravičius 1967: 239; Zinkevičius 1966: 206). Sannolikt är den aktuella dualisformen hos kretingaborna av morfologiskt ursprung²⁴ – samogiterna anpassade vokalismen i instrumentaländelsen (liksom för övrigt även i dativändelsen) till vokalismen i nominativ- och ackusativändelsen. Avslutningsvis kan man, efter genomgången av dualisformerna hos substantiv av den analyserade typen, konstatera att sådana dualisformer av substantiv av femininumtyp redan användes på Ziwatos tid, vilket exemplen visar, som också används i dag i kretingabornas område (jfr även Aleksandravičius 1963: 104). 24 Antanas Salys försökte förklara dessa dualisformer hos kretingaborna fonetiskt, men detta motsägs av att femininumändelsen -em har sitt ursprung i *ām; det skulle heller inte gå att fonetiskt förklara en sådan form som (dộm) gaidôm ’(två) tuppar i dativ’, eftersom konsonantkombinationen *djā i den samogitiska dialekten har utvecklats till en främre artikulation innan de aktuella diftongerna försnävades (Girdenis 2001: 430). 66 Acta Linguistica Lithuanica LXVIII 1759 metų Žiwato moteriškojo linksniavimo daiktavardžiai ir jų raida SLUTSATSER Efter att ha analyserat och jämfört paradigmerna för substantiv med feminin deklination i Žiwato-dialekten och ŠVŽK kan följande slutsatser dras. 1. En jämförelse mellan paradigmerna för substantiv med feminin deklination i Žiwato-dialekten och ŠVŽK visade att inga väsentliga morfologiska förändringar har ägt rum i Kretinga-dialekten sedan mitten av 1700-talet. Dialektens morfologiska utveckling beror på morfologiska och fonologiska företeelser. 2. Redan vid mitten av 1700-talet pågick i Kretinga-dialekten en övergång från improduktiva till produktiva stammar hos substantiv med feminin deklination (liksom hos hela nominalböjningen). 3. Studien visade att formerna för singularis instrumentalis av substantivstammarna o och ā redan hade sammanfallit i Žiwato-dialekten. 4. Redan vid mitten av 1700-talet hade singularis inessivformerna av substantiv med feminin deklination i Kretinga-dialekten genomgått morfologisk förkortning. Pluralformerna (liksom för övrigt formerna i maskulin deklination) hade ännu inte förkortats. I dag förekommer de förkortade formerna endast i Kretinga-dialekten. 5. Analysen av Žiwato visar att pluralis dativ av substantiv med feminin deklination hade genomgått morfologisk förändring före mitten av 1700-talet – förkortade former används genomgående i texten. 6. I Žiwato-dialekten skilde sig pluralis instrumentalis av substantiv med feminin deklination från dativ endast genom förekomsten av ändelsevokalen i. I jämförelsedialekten skiljs de nämnda formerna endast åt av accent och den därtill hörande tillbakadragna betoningen. 7. Som analysen av Žiwato visar, skilde sig i mitten av 1700-talet i kretingadialekten substantiv med ē-stamändelsen -ē- es < *-ēs fortfarande från ändelsen -es < *-ēs, jfr.: meyles 33₁₂ < *-ēs ‘kärlek’ och uġnys 90₄ < *-ēs ‘eld’. 8. I den undersökta texten är dualisformerna sällsynta men konsekvent belagda. Som exemplen visar användes redan på Žiwatos tid sådana dualisformer av substantiv av feminin deklinationstyp som fortfarande används i Kretingaområdet. LITERATŪRA A l e k s a n d r a v i č i u s J u o z a s 1963: Kretingos tarmės daiktavardžio kait ybos ypatybės ir galūnių raida. – Kalbotyra 9, 101–117. A l m i n a u s k i s K., 1931: Vyskupo A. Baranausko laiškai Hugo Weberiui. – Archivum Philologicum 2, 68–116. B a z i n y s R. 1995: 1759 metų „Žiwato“ veiksmažodis ir jo formos (bakalauro darbas). Vilniaus universitetas. Straipsniai / Articles 67 SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ Būga Kazimieras 1958: Rinktiniai raštai 1. Vilnius: Valstybinė polit. ir moksl. lit. leidykla. Būga Kazimieras 1961: Rinktiniai raštai 3. Vilnius: Valstybinė polit. ir moksl. lit. leidykla. Girdenis Aleksas 1962: Tirkšlių tarmės morfologija ir žodžių daryba (rankraštis). Girdenis Aleksas 1996: Taip šneka tirkšliškiai. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Girdenis Aleksas 2000a: Kalbotyros darbai 1. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Girdenis Aleksas 2000b: Kalbotyros darbai 2. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Girdenis Aleksas 2001: Kalbotyros darbai 3. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Girdenis Aleksas, Rosinas Albertas 1976: Keletas samprotavimų dialektologinės fonetikos klausimais. – Baltistica 12(2), 188–197. Girdenis Aleksas, Girdenienė Danutė 1997: 1759 metų „Ziwato“ indeksas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Girdenis Aleksas, Skirmantas Petras 1998: 1759 metų „Ziwatas“: Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Girdenis Aleksas, Pabrėža Juozas 1998: Žemaičių rašyba. Vilnius–Šiauliai. Grinaveckis Vladas 1973: Žemaičių tarmių istorija. Vilnius: Mintis. Juškaitė T., Girdenis Aleksas 1974: Tas pats ir Nevarėnuose. – Kalbotyra 25(1), 93–94. Kazlauskas Jonas 1968: Lietuvių kalbos istorinė gramatika. Vilnius: Mintis. Kazlauskas Jonas 1958: Lietuvių kalbos į-kamieno daiktavardžių vienaskaitos įnagininko ir vietininko formų kilmės klausimu. – Kalbotyra 1, 51–67. Kazlauskas Jonas 1959: Daiktavardžių (i)ų linksniavimo nykimas. – Lietuvių kalbotyros klausimai 2, 17–45. Kazlauskas Jonas 1963a: Archajiškos priebalsinio kamieno linksnių formos. – Kalbotyra 6, 333–334. Kazlauskas Jonas 1963b: Dėl lietuvių kalbos vardažodžio kirčiavimo sistemos raidos. – Kalbotyra 7, 171–181. LKA II – Lietuvių kalbos atlasas 2. Fonetika. Vilnius: Mokslas, 1982. LKA III – Lietuvių kalbos atlasas 3. Morfologija. Vilnius: Mokslas, 1991. Mažiulis Vytautas 1970: Baltų ir kitų indoeuropiečių kalbų santykiai. Vilnius: Mintis. Palionis Jonas 1979: Lietuvių literatūrinės kalbos istorija. Vilnius: Mokslas. 68 Acta Linguistica Lithuanica LXVIII 1759 metų Žiwato moteriškojo linksniavimo daiktavardžiai ir jų raida Palionis Jonas 1995: Lietuvių rašomosios kalbos istorija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Rinkauskienė Regina 1999: Rytų aukštaičių uteniškių vardažodis: dabartinė padėtis ir istorinė raida (daktaro disertacija). Vilniaus pedagoginis universitetas. Rosinas Albertas 1971: Šaukėnų šnektos iā, ē ir i kamieno daiktavardžiai. – Kalbotyra 23(1), 49–54. Rosinas Albertas 1995: Baltų kalbų įvardžiai: morfologijos raida. Vilnius: Vilniaus universitetas. Rosinas Albertas 2000: Inesvy o ir adesyvo kilmės ir raidos klausimu. – Baltistica 34(2), 173–183. Subačius Giedrius 1998: Žemaičių bendrinės kalbos idėjos: XIX amžiaus pradžia. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Šiliauskaitė R. 1991: 1759 metų „Ziwato“ daiktavardžių linksniavimo sistema (diplominis darbas). Vilniaus universitetas. Vaičiakauskytė Sonata 2001: 1759 metų „Ziwato“ o, io, iio kamienų daiktavardžiai ir jų raida. – Kalbotyra 50(1), 119–133. Vaičiakauskytė Sonata 2002a: 1759 „Ziwato“ i ir priebalsinio kamieno daiktavardžiai ir jų raida. – Baltistica 36(2), 223–236. Vaičiakauskytė Sonata 2002b: 1759 metų „Ziwato“ vardažodžio linksniavimo sistema (daktaro disertacija). Vilniaus pedagoginis universitetas. Vaičiakauskienė Sonata 2005: 1759 metų „Ziwato“ u ir iu kamieno daiktavardžiai ir jų raida. – Acta linguistica lithuanica 53, 91–99. Zinkevičius Zigmas 1966: Lietuvių dialektologija. Vilnius: Mintis. Zinkevičius Zigmas 1980: Lietuvių kalbos istorinė gramatika 1. Vilnius: Mokslas. Nouns of Feminine-type Declension in the Ziwato of 1759 and the Morphological Development of Those Nouns SUMMARY The aim of the article was to research and describe the development of the feminine-type noun declension, with emphasis on the Ziwato of 1759, the written record of the 18th century Northern Žemaičiai of Kretinga Dialect. There are three kinds of stem identified in the feminine-type declension – ā and iā stems, and also ē stem in the Ziwato Dialect. The first two Straipsniai / Articles 69 SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ of the three stems are very much alike, the only difference being the palatalized consonant in the immediate post-stem position. As the present research proves, a very close similarity can be observed between the stems jā and ē in the Zemaičiai Dialect. The research presents an accurate and consistently carried out analysis of the aforementioned noun stems in terms of the study of their declension paradigms, and the obtained data were compared with the data of the present-day use in the Northern Zemaičiai of Kretinga Dialect. With the help of the method of inner reconstruction, the following points were disclosed and given solid grounding: the origin of noun inflections, some processes in the historical development of proper names, causes and motives for change. The method of comparative study enabled us to present the reconstructed morphology of nouns of the feminine-type declension in the Northern Zemaičiai of Kretinga Dialect of the mid-eighteenth century. The thorough study and the subsequent analysis carried out provide sufficient grounds to state that that singular locative case forms of the feminine-type declension in the Northern Zemaičiai of Kretinga Dialect in the 18th century had already undergone the processes of morphological reduction. Although the forms of plural locative cases had not as yet been reduced. In the present-day use, reduced forms of this kind are typical only of the sub-dialect of Kretinga. The comparative study of the data of the Ziwato Dialect and of the Northern Zemaičiai of Kretinga Dialect revealed that in the Ziwato Dialect, in the nouns under discussion, the stems of the plural instrumental case and dative case forms differed only in the presence of the final vowel i. In the present-day dialect of Kretinga, in the feminine-type declension, these noun forms are differentiated only by the tonic accent and, related to it, the fronting of the stress shift. Thus, it is evident that the plural dative forms in the Ziwato Dialect had already been morphologically reduced. With reference to the nouns of the ē stem, it should be noted that the inflection of the nouns of the ē stem speaks for the fact that in the mid-18th century, in the dialect of Kretinga, the inflection -es < *-ēs still differed from the inflection -ęs < *-ęs, cf.: meyles12 < *-ēs ‘meilēs’ and ugnys04 < *-ęs ‘ugnies’. Įteikta 2012 m. rugpjūčio 2 d. SONATA VAIČIAKAUSKIENĖ Lietuvos edukologijos universitetas Taraso Ševčenkos g. 31, LT-03111 Vilnius, Lietuva [email protected] 70 Acta Linguistica Lithuanica LXVIII