Rytų aukštaičiai panevėžiškiai: klasterinė analizė ieškant tarmiškumo

AGNĖ PUKEVIČIŪTĖ Litauiska språkets institut Forskningsområden: geolingvistik, dialektologi, sociolingvistik, experimentell fonetik. Östaukštaiter från Panevėžys: klusteranalys i sökandet efter dialektal prägel Östaukštaitiska från Panevėžys: klusteranalys i sökandet efter dialektal prägel SAMMANFATTNING Artikeln syftar till att pröva lämpligheten hos en av de klusteranalysmetoder som används inom statistiken för att fastställa likheter mellan bosättningsorter i den östaukštaitiska dialekten Panevėžys utifrån frekvensen av användningen av särskiljande dialektdrag. De grupperingsmönster för de undersökta orterna som framträder under analysen gör det möjligt att utforma en undersökningsmodell för att mäta dialektprägel och perifer karaktär hos de undersökta orterna. För undersökningen valdes slumpmässigt ljudinspelningar på 90 minuter av den östaukštaitiska dialekten Panevėžys, insamlade från två centrala dialektpunkter – Pašvalys (112), Kapčiūnai (138) – och två gränsområdespunkter – Bučiūnai (52) och Stumbriškis (171). Vid avlyssning av inspelningarna registrerades frekvensen av 13 särskiljande dialektdrag hos Panevėžys-dialekten. Dessa fördes senare in i datorprogrammet SPSS Statistics, varefter en klusteranalys genomfördes. Resultaten visar att den klusteranalysmodell som användes i undersökningen är lämplig för att blottlägga regelbundenheter i grupperingen av fyra panevėžiškiska LKA-punkter utifrån de undersökta variablerna. Analysen visar att LKA-punkter belägna vid dialektområdets gräns inte nödvändigtvis är perifera – dialektdragen är väl bevarade där (vid LKA-punkterna Bučiūnai, Pašvalys och Kapčiūnai bevaras de starka dragen bättre, medan de svaga dragen bevaras bättre i Stumbriškis). Undersökningen visar att urvalet av undersökningsmaterial är mycket viktigt när dialekter studeras med klusteranalysmetoden. NYCKELORD: östaukštaiter från Panevėžys, dialektprägel vid LKA-punkter, perifer karaktär hos LKA-punkter, klusteranalys. Straipsniai / Articles 175 AGNĖ PUKEVIČIŪTĖ ANNOTATION Denna artikel syftar till att pröva lämpligheten hos en av de statistiska metoderna – klusteranalys – för att fastställa likheten mellan befolkade orter i östra högaitiska dialektområdet Panevėžys utifrån hur ofta särskiljande dialektdrag används. De grupperingsmönster som framkom vid analysen av undersökningsområdena gör det möjligt att skapa en modell för att mäta dialektaliteten och periferiteten hos undersökningsområdena. För denna studie valdes slumpmässigt 90 minuter långa inspelningar av östra högaitiska dialektområdet Panevėžys från två centrala dialektpunkter – Pasvalys (112), Kapčiūnai (138) – och två marginella – Bučiūnai (52), Stum̃briškis (171). Genom att lyssna på inspelningarna fastställdes användningsfrekvensen för 13 dialektdrag i östra högaitiska dialektområdet Panevėžys. Dessa uppgifter fördes sedan in i datorprogrammet SPSS Statistics, varefter klusteranalysen genomfördes. Resultaten tyder på att den klusteranalysmodell som tillämpades i studien lämpar sig för att synliggöra grupperingsmönstren hos punkterna i östra högaitiska dialektområdet Panevėžys (LLA) utifrån undersökningsdimensionerna. Analysen visar att marginella LLA-punkter inte nödvändigtvis är perifera – de dialektala särdragen bevaras väl där (i Bučiūnai-, Pasvalys- och Kapčiūnai-punkterna i LLA bevaras de starka dragen bättre, medan de svaga dragen bevaras bättre i Stum̃briškis). Studien visar att valet av undersökningsmaterial är mycket viktigt när dialekter undersöks med klusteranalysmetoden. NYCKELORD: östra högaitiska dialektområdet Panevėžys, dialektalitet hos LLA-punkter, periferitet hos LLA-punkter, klusteranalys. 1. ÖVERSIKT ÖVER FORSKNINGEN OM PANEVEŽIAI-DIALEKTEN Intresset för de litauiska dialekterna uppstod i slutet av 1800-talet. Östra högaitiska dialektområdet Panevėžys nämns redan i de allra första dialektologiska arbetena om litauiska. Leopold Geitler (Geitler 1875)1, Eduard Volteris (Вольтеръ 1886; 1904: 325–335, 338–340, 345–354), Kazimieras Jaunius (Jaunius 1898)2: 114–161)), Antanas Baranauskas (Барановский 1898) skrev om panevėžiškiernas särskiljande drag. Arbetena fortsatte med samma beskrivande metod även i början av 1900-talet – viktiga bidrag gjordes av Kazimieras Būga (1924)3, Antanas Salys (1930, 1946)4, Jurgis Gerulis (1930: 35–46, 54–65, 66–76) och Petras Būtėnas (1932: 168–193). 1 Remiamasi Danguole Mikulėniene (2011: 19–27). 2 Se Jaunius 1970. 3 Se Būga 1961: 82–83. 4 Se Salys 1992: 114–119, 122–131. 176 Acta Linguistica Lithuanica LXXII Rytų aukštaičiai panevėžiškiai: klasterinė analizė ieškant tarmiškumo Arbetena. Den forskningstradition som övertagits från nygrammatikerna var populär även under efterkrigstiden. I senare studier började de framträdande särdragen hos panevėžiškiai-dialekten, deras utbredning och likhet med andra dialekter (Zinkevičius 1966; Girdenis, Zinkevičius 1966: 139–147; LKT 1970: 14, 32–36; LKA 1977, 1982, 1991; Ručinskaitė 1984: 72–76; Kačiūskienė 1984: 42–53; Kačiūskienė, Girdenis 1997: 31–36)5 samt orsakerna till deras uppkomst (Kazlauskas 1968: 10–20; Zinkevičius 1974: 148; Garšva 1977: 76–87; Kačiūskienė, Girdenis 1982: 189–191) undersökas med experimentella auditiva, akustiska och spektrografiska metoder. Redan i slutet av 1900-talet började sociolingvistiska drag göra sig gällande i studierna av panevėžiškiai: vid bedömningen av undersökningsmaterialet började man ta hänsyn till informanternas ålder. Detta märks både i deskriptiva arbeten (Zinkevičius 1975: 85; Zinkevičius 1979: 92–93) och i experimentella, spektrografiska och auditiva studier (Kačiūskienė 1982: 39–45; Garšva 1982a: 68–70; Kačiūskienė 1983: 24–38). På så sätt jämfördes dialektbruket hos panevėžiškiai från olika generationer. I arbeten från början av 2000-talet började man använda statistiska, psykoakustiska, spektrala och oscillografiska metoder (de tillämpas både i omfattande studier (Markevičienė 2001: 29–32; LKTCh 2004: 30–34, 184–1946; Zinkevičius 2006: 74–82) och i enskilda forskares studier (Kačiūskienė 2000: 25–31; Garšva 2002: 9–18; Kačiūskienė 2003: 88–92; Kačiūskienė 2005a: 49–53; Kačiūskienė 2005b: 499–503; Kačiūskienė 2009: 61–67; Kačiūskienė 2012: 53–62). Under denna period blev även arbeten med sociolingvistiska inslag fler: enkäter började användas (Kačiūskienė 2005c), ålders- (Kačiūskienė 2006; Meiliūnaitė 2009) och utbildningsvariabler (Kačiūskienė 2013a: 8) infördes och den språkliga självmedvetenheten undersöktes (Kačiūskienė 2013b: 22). Det ökande inslaget av sociolingvistik i forskningen om panevėžiškiai-dialekten visar att de traditionella metoderna inte längre räcker för att identifiera och förklara detta fenomen, eftersom dialekterna genomgår en intensiv förändringsprocess i början av 2000-talet. 2. METODIK FÖR UNDERSÖKNING AV DIALEKTALITET I takt med att dialekterna förändras förändras också den geolingvistik som studerar dem – den har blivit tvärvetenskaplig: sociolingvistiken kompletterar dialektologernas traditionella mål (till exempel, 5 Resultaten från denna period publicerades också i andra publikationer. Kazimieras Garšvas texter med tal från trakten kring JoniškėlisJoniškėlio apylinkės šnektos tekstai (1982b) bör nämnas. 6 Talat språk spelades in av Aldona Jonaitytė, Stasys Tumėnas, D. Kazilionytė, S. Liolytė, Kazys Morkūnas, Aloyzas Vidugiris och Edmundas Trumpa; transkriberades av Aloyzas Vidugiris, Asta Leskauskaitė och Rima Bacevičiūtė. Straipsniai / Articles 177 AGNĖ PUKEVIČIŪTĖ Sociolingvistiska variabler (ålder, kön, utbildning osv.) beaktas. I och med att geolingvistiken har fått nya kännetecken började de teoretiska utgångspunkterna och metodologiska principerna för dialektologin i början av 2000-talet att beskrivas med termen sociogeolingvistik (Aliūkaitė 2011: 257; Mikulėnienė, Meiliūnaitė 2014). Språkfenomen kan i sociogeolingvistiska studier undersökas inte bara med instrument från dessa två inriktningar, utan även med metoder från andra vetenskapsområden. Syftet med denna artikel är att pröva lämpligheten hos en klusteranalysmetod som används inom statistiken för att fastställa likheter mellan östaukštaitiska panevėžiškiai-bosättningar utifrån frekvensen av särskiljande dialektdrags användning7. Undersökningsobjektet är de karakteristiska dragen hos panevėžiškiai-dialekten. Den genomförda statistiska klusteranalysen gör det möjligt att kontrollera hur de undersökta orterna grupperas utifrån frekvensen av särskiljande dialektdrags användning. På så sätt skapas en undersökningsmodell för att mäta dialektprägeln och periferiteten i de undersökta orternas språk – genom att välja fyra LKA-punkter (två centrala och två randpunkter) fastställs hur väl dialektdragen har bevarats där och om den tillämpade modellen är lämplig för detta. I artikeln används begreppen central och randbelägen LKA-punkt i geografisk bemärkelse: en ort som geografiskt ligger närmare centrum av östaukštaitiska panevėžiškiai-området kallas central, medan en bosättning nära gränserna till andra dialekter kallas randbelägen. Av detta skäl kan den ur språklig synvinkel ha blivit perifer (övergångsartad, dvs. kan ha övertagit språkliga drag från andra språk eller särskiljande dialektdrag från andra dialekter)8. Undersökningsmaterialet består av slumpmässigt utvalda ljudinspelningar på sammanlagt 90 minuter från östaukštaitiska panevėžiškiai-dialekten. De samlades in 1992, 2004 och 2012 på orter som hade undersökts redan 60 år tidigare (se LKA 1977: 21–23, LKA 1982: 9–11, LKA 1991: 9–11) – Bučiūnai (52) (inspelning nr LK259701, CD-registreringsnr CD 1496 RAP 116), Pąsvalys (112) (inspelning nr LK204602, CD-registreringsnr CD 1508 RAP 122), Kapčiūnai (138) (inspelning nr LK029101, CD-registreringsnr CD 1156 RAP 79) och Stūm̃briškis9 (171)10. 7 Östaukštaitiska panevėžiškiai bor i den västra delen av det östaukštaitiska området. De gränsar till västaukštaitiska šiauliškiai, östaukštaitiska kupiškėnai, anykštėnai och širvintiškiai (se figur 1). 8 Apie centrinio ir periferinio LKA punkto terminus plačiau žr.: Morkūnas 1993: 4–7; Kardelis 2014; Kardelis, Stakutytė 2015). 9 Denna inspelning har ännu inte tilldelats något registreringsnummer; den förvaras på servern hos Litauiska språkets institut tillsammans med andra uppgifter som samlades in 2012. 10 Inspelningarna samlades in 2007–2013 inom projektet Moderna geolingvistiska studier i Litauen: optimering av punktnätverket och interaktiv spridning av dialektinformation (se Litauiska dialekter). 178 Acta Linguistica Lithuanica LXXII Rytų aukštaičiai panevėžiškiai: klasterinė analizė ieškant tarmiškumo Dialektdragen i tal med liknande tempo hos tre kvinnor (D. N., f. 1926, bosatt i Bučiūnai; J. L., f. 1934, bosatt i Pasvalys11; V. M., f. 1909, bosatt i Klovainiai12) och en man (B. N., f. 1946, bosatt i Stumbriškis) undersöks experimentellt13. Som framgår av figur 1 ligger de undersökta orterna inom höglandsmålens område, varför de uppvisar det särskiljande drag som är gemensamt för alla höglandsmål: de betonade diftongerna ie, uo bevaras intakta, liksom i standardspråket, till skillnad från i låglandsmålens område (Zinkevičius 1966: 13–14; LKT 1970: 15; LKTCh 2004: 29). LKA-punkterna hör till de östra höglandsmålens område, eftersom diftongerna an, am, en, em samt de tidigare nasala vokalerna ą, ę förträngs i denna dialekt och uttalas som ɔn, ɔm, ɛn, ɛm samt o, e (Zinkevičius 1966: 15, 83–84, 99–101; LKT 1970: 32–33; LKTCh 2004: 30, 173–175)14. Det viktigaste särskiljande draget hos panevėžiškiai är sammansmältningen av de korta ändelsevokalerna, den så kallade vokalreduktionen. Utifrån graden av reduktion hör de undersökta LKA-punkterna till de nordliga panevėžiškiai, där de korta ändelsevokalerna har blivit otydligt artikulerade murmljud, till skillnad från de sydliga, som i ändelserna sammanfaller de korta a, u till ett enda ljud som liknar u, men är orundat och betecknas v (Zinkevičius 1966: 92, 119–121; LKT 1970: 35; LKTCh 2004: 175–176). I detta arbete mäts dialektprägeln hos de undersökta orterna genom att undersöka produktiviteten hos sex vokaler (o, ė, i, u, y, ū) och två diftonger (ie, uo) som har olika betoning eller förekommer i olika delar av ord. Dessutom registreras hur ofta betoningen dras tillbaka. Två särdrag används på ett särskilt sätt endast i det nordliga panevėžiškiai-området. I obetonad position motsvarar nordliga panevėžiškiai, till skillnad från de sydliga, diftongerna ie, uo med e, o (Zinkevičius 1966: 16, 87; LKTCh 2004: 176). Betoningen dras tillbaka uteslutande i de undersökta orterna: i de nordliga panevėžiškiai gäller lagen om generell betoningstillbakadragning, enligt vilken betoningen dras tillbaka inte bara från en kort utan också från en lång ändelse med cirkumflex, och inte bara till en lång utan även till en kort stavelse, samt en intensiv villkorlig betoningstillbakadragning, där betoningen dras tillbaka från 11 I denna inspelning hörs flera kvinnor tala. En stor del av tiden är det dock en enda informant som talar, och därför behandlas det i studien som om endast denna kvinnas tal hade undersökts. 12 Denna informant bor i Klovainiai, men inspelningen är i databasen hänförd till punkten Kapčiūnai (138). 13 Andelen kvinnliga informanter är större än andelen manliga informanter, och därför analyseras även i denna studie fler ljudinspelningar av kvinnor än av män. 14 Dessa och andra särdrag som skiljer panevėžiškiai-dialekten från andra dialekter uppmärksammades redan i slutet av 1800-talet: Volteris skrev om skillnader i uttalet av betonade stambildande ie, uo, diftongerna an, en, de korta vokalerna i, u, betonat stambildande o och andra drag i olika delar av landet (Вольтеръ 1886: 1–12). Straipsniai / Articles 179 AGNĖ PUKEVIČIŪTĖ trumpos galūnės į priešpaskutinį bet kokio ilgumo skiemenį (Zinkevičius 1966: 37–40, LKT 1970: 34–35, LKTCh 2004: 30–31)15. De övriga undersökta dragen är mer universella. Dit hör de tidigare nämnda betonade stammarna ie, uo, vars kvalitet i undersökningsområdet inte skiljer sig från andra högaitauiska dialekter och standardspråket. Liksom alla östaukštaitiska dialekter förlänger de nordliga panevėžiškiai de betonade (utan betoningens tillbakadragning) korta u, i utanför ordslutet och uttalar dem mycket slutet (Zinkevičius 1966: 107; LKT 1970: 34; LKTCh 2004: 177). Vid uttalet av de obetonade stammarnas y, ū förhåller man sig omvänt – de omvandlas till motsvarande korta i, u (Zinkevičius 1966: 110; LKT 1970: 34; LKTCh 2004: 176). Till skillnad från många högaitauiska dialekter uttalas emellertid det betonade stammens o i panevėžiškiai-området utan a-klang, men i obetonad ändelse övergår det till a (Zinkevičius 1966: 70). Det betonade stammens ė bevaras vanligen (Zinkevičius 1966: 74), medan obetonat slut-ė uttalas e (Zinkevičius 1966: 75; LKTCh 2004: 176–178). I studien analyseras således frekvensen av sju starka eller framträdande (betonade stammar ie, uo, o, ė, i, u, betoningens tillbakadragning) och sex svaga eller mindre framträdande (obetonade stammar y, ū, ie, uo, obetonade ändelsevokaler ė, o) särskiljande panevėžiškiai-dialektdrag (se tabell 1)16. Dessa drag är frekventa och, som framgår av tabellen över deras användningsfrekvens, förekommer många gånger i panevėžiškiai-dialekten. Detta bekräftas också av de senaste studierna av denna dialekt (se Aliūkaitė et al. 2014: 188–191). Materialet som samlats in från de undersökta dialektområdena bearbetades i flera steg: 1) ljudinspelningar som samlats in vid olika tidpunkter från de undersökta LKA-punkterna lyssnades igenom; 2) ljudinspelningarna analyserades – vid genomlyssningen noterades frekvensen för förekomsten av 13 särskiljande panevėžiškiai-dialektdrag; 3) frekvenserna fördes in i datorprogrammet SPSS Statistics och en klusteranalys genomfördes17. Med klusteranalysmetoden fastställdes likheten mellan fyra utvalda LKA-punkter inom de östaukštaitiska panevėžiškiai-dialekterna, och de grupperades 15 Vanligen flyttas betoningen inte från ändelsen i adverb i komparativ, oxytont betonade pronomen och futurumformer i tredje person singular (Zinkevičius 1966: 38); i ord med flera stavelser flyttas ändelsebetoningen till närmaste stavelse (Zinkevičius 1966: 39), men den flyttas inte till prefixet (LKTCh 2004: 180). 16 De viktigaste kriterierna för att skilja mellan starka (eller framträdande) och svaga (eller mindre framträdande) drag är utbredningsområdet, igenkännbarheten och utjämningen: starka drag är typiska för ett relativt litet område inom en viss dialekt, uppmärksammas snabbt och jämnas lätt ut, medan svaga drag är typiska för många närbesläktade dialekter och är svårare att uppmärksamma; därför är man också mindre benägen att korrigera dem (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 46–47). 17 Apie programą plačiau žr.: IBM SPSS Statistics; Vaitkevičius, Saudargienė 2006. 180 Acta Linguistica Lithuanica LXXII Östlitauiska panevėžiškiai: klusteranalys i sökandet efter dialektalitet 1 PAV. Tiriamosios rytų aukštaičių panevėžiškių vietovės (Mikulėnienė, Meiliūnaitė 2014: 189) Straipsniai / Articles 181 AGNĖ PUKEVIČIŪTĖ i grupper av likartade objekt – kluster. De undersökta uppgifterna grupperades så att skillnaderna inom ett kluster som bildats av undersökningsorterna skulle vara så små som möjligt, medan skillnaderna mellan klustren skulle vara så stora som möjligt (Čekanavičius, Murauskas 2002: 195; Vaitkevičius, Saudargienė 2006). ¹ TABELL. Frekvensen av användning av panevėžiškiai-dialektens särskiljande drag på undersökningsorterna18 STYRKA DRAG BUČIŪNAI Inspelningens längd 43 min. 8 sek. PASVALYS Inspelningens längd 46 min. 42 sek. KAPČIŪNAI Inspelningens längd 28 min. 28 sek. STUMBriškis Inspelningens längd 62 min. 11 sek. Stark Stamens betonade ie bevaras ~ 79 ~ 55 ~ 28 ~ 66 Stark Stamens betonade uo bevaras ~ 42 ~ 16 ~ 21 ~ 24 Stark Stamens betonade ė bevaras ~ 59 ~ 67 ~ 50 ~ 70 Stark Betonat stamm-o bevaras ~ 65 ~ 87 ~ 40 ~ 63 Stark Betonat stamm-u förlängs ~ 70 ~ 50 ~ 47 ~ 87 Stark Betonat stamm-i förlängs ~ 63 ~ 70 ~ 50 ~ 83 Accentförskjutning Accentförskjutning ~ 88 ~ 90 ~ 68 ~ 137 Svag Obetonat stamm-uo återges som o ~ 2 ~ 3 ~ 1 ~ 4 Svag Obetonat stamm-ie återges som ę ~ 7 ~ 13 ~ 4 ~ 12 Svag Obetonat stamm-y återges som i ~ 15 ~ 12 ~ 10 ~ 25 Svag Obetonat stamm-ū återges som u ~ 4 ~ 1 0 ~ 7 Svag Obetonat ė i obetonad slutstavelse återges som e ~ 40 ~ 28 ~ 8 ~ 41 Svag Obetonat o i obetonad slutstavelse återges som a ~ 121 ~ 78 ~ 86 ~ 157 18 Inspelningarna avlyssnades av en forskare med dialekten som modersmål. Eftersom frekvensen fastställdes genom att lyssna på ljudinspelningar av spontant tal kan de presenterade uppgifterna innehålla fel till följd av mänskliga faktorer. 182 Acta Linguistica Lithuanica LXXII Rytų aukštaičiai panevėžiškiai: klasterinė analizė ieškant tarmiškumo I studien valdes två metoder för klusterbildning ut för experimentell prövning – en hierarkisk och en icke-hierarkisk (tvåstegsmetod). De skiljer sig åt beroende på hur likhetsmåtten väljs, vilka kriterier som används för att fastställa avståndet mellan klustren och vilken strategi som används för klusterindelningen. Den främsta skillnaden är att antalet kluster är känt (väljs) på förhand när undersökningsdata grupperas med tvåstegsmetoden för klusteranalys (Čekanavičius, Murauskas 2002: 202). Vid analysen av de erhållna resultaten från klusteranalysen beaktas att arbetet undersöker informanternas spontana tal, inte enhetliga texter, att talförhållandena varierar och att urvalet av undersökningsdata är mycket litet. Därför kan resultaten från klusteranalysen vara något inexakta. I detta arbete är avsikten dock, med hänsyn till undersökningsmaterialet, endast att pröva om metoden över huvud taget kan visa mönster i hur orterna grupperar sig utifrån frekvensen av använda dialektdrag. Mer precist undersöks om klusteranalys kan identifiera orter med en perifer tendens utifrån frekvensen av använda dialektdrag och visa likheten mellan de orter som bäst har bevarat dialektdragen, med hänsyn till olika faktorer, exempelvis geografiskt avstånd, orternas läge i periferin respektive centralt inom den östaukštaitiska panevėžiškiai-dialektens gränser samt sociogeolingvistiska skillnader. 3. KLUSTERANALYS AV PANEVEŽYS-DIALEKTENS SÄRSKILJANDE DRAG För att undersöka hur de undersökta orterna grupperar sig efter användningsfrekvensen för de 13 huvudsakliga särskiljande dragen hos panevėžiškiai-dialekten (se tabell 1) användes en hierarkisk och en icke-hierarkisk metod – hierarkisk (sammanslagningsbaserad) klusteranalys och tvåstegs klusteranalys genomfördes med datorprogrammet SPSS Statistics. SPSS Statistics På grund av den ringa datamängden valdes det minsta antalet kluster, 2, i båda fallen. Resultaten av den hierarkiska klusteranalysen visar att frekvensen av de särskiljande dialektdragen är mest likartad i Bučiūnai, Pasvalys och Kapčiūnai; dessa LKA-punkter bildade därför ett kluster. Den andra gruppen av likartade objekt består av Stum̃briškis (se tabell 2). TABELL 2. Resultat av hierarkisk klusteranalys utifrån användningsfrekvensen för 13 särskiljande drag hos östaukštaitiska panevėžiškiai Klusternummer LKA-punkt som ingår i klustret 1 Bučiūnai, Pasvalys, Kapčiūnai 2 Stum̃briškis Straipsniai / Articles 183 AGNĖ PUKEVIČIŪTĖ Eftersom den första klustern består av en perifer (Bučiūnai) och två centrala (Pasvalỹs, Kapčiūnai) LKA-punkter kan man hävda att de särskiljande dialektdragen kan vara ungefär lika väl bevarade på undersökningsorterna, oberoende av deras geografiska läge. Å andra sidan visar uppgifterna från Stum̃briškis, en ort i utkanten av det panevėžiškiska dialektområdet som liknar de tre andra undersökta LKA-punkterna minst, att de typiska panevėžiškiska dialektdragen kan vara sämre bevarade vid en perifer LKA-punkt. Dendrogrammet visar tydligt i vilken ordning klustren slogs samman (se figur 2). Det framgår att den perifera och den centrala LKA-punkten liknar varandra mest – i bosättningarna Bučiūnai och Pãsvalys är produktiviteten i användningen av de särskiljande panevėžiškiska dragen likartad. Färre av dessa drag förekom i talet hos informanten som bor nära Kapčiūnai. Den perifera LKA-punkten Stum̃briškis skiljer sig mest från de övriga – graden av dialektprägel på denna ort liknar i minst utsträckning den på de tre andra undersökta orterna. 2 FIG. Klusterdendrogram (1 Bučiūnai, 2 Pasvalỹs, 3 Kapčiūnai, 4 Stum̃briškis) Resultaten av en sådan hierarkisk klusteranalys kan ha berott på olika sociogeolingvistiska förhållanden vid LKA-punkterna: byn Stum̃briškis ligger, till skillnad från de tre andra, närmast den stora residensstaden Panevėžys (det viktigaste urbaniseringscentret), varför standardspråket kan påverka den lokala dialekten och leda till att dialektdragen används mer sällan än vid de andra LKA-punkterna. Resultaten kan också ha påverkats av att Stum̃briškis är en perifer LKA-punkt – den gränsar till kupiškėnai, och en del av byns invånare är inflyttade och talar ett språk som är halvt dialektalt19. 19 Möjligheten att resultaten påverkades av den längsta ljudinspelningen från LKA-punkten Stum̃briškis avfärdas, eftersom resultaten är tämligen lika när uppgifterna från denna LKA-punkt jämförs med den registrerade användningsfrekvensen för dialektdrag på de andra orterna. Dessutom talar informanten inte ensam under inspelningen – forskarna ställer honom fortlöpande frågor. 184 Acta Linguistica Lithuanica LXXII Rytų aukštaičiai panevėžiškiai: klasterinė analizė ieškant tarmiškumo Dessa argument ger anledning att anta att LKA-punkten Stum̃briškis kan vara perifer – förutom typiska drag hos de östaukštaitiska panevėžiškiai används möjligen också element från andra underdialekter (uteniškiai, kupiškėnai) eller från standardspråket i undersökningsorten, vilket gör att punkten bildar en egen grupp. Av figur 1 framgår att Bučiūnai också är en perifer LKA-punkt – den gränsar till šiauliškiai. Resultaten av den hierarkiska klusteranalysen visar dock att det inte råder något tvivel om livskraften hos dess särskiljande panevėžiškiska dialektdrag – enligt undersökningsmaterialet liknar byn mest Pãšvalys, vars underdialekt enligt de senaste studierna är en stark geo­lekt i den västra delen av östaukštaitiska (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 261)20. Dialektdragen är alltså lika väl bevarade i Bučiūnai, som ligger vid gränsen till det panevėžiškiska underdialektområdet, som på orten i områdets centrum. Därför finns det, till skillnad från Stum̃briškis, ingen grund för att kalla den perifera LKA-punkten Bučiūnai perifer i dialektologisk mening. En tvåstegs klusteranalys visar något annorlunda resultat: användningsfrekvensen för de särskiljande dialektdragen är mest likartad i Bučiūnai, Pasvalys och Stum̃briškis; dessa LKA-punkter bildar en grupp av likartade objekt, medan Kapčiūnai bildar en annan (se tabell 3). TABELL 3. Resultat av tvåstegs klusteranalys utifrån användningsfrekvensen för de 13 särskiljande dragen hos östaukštaitiska panevėžiškiai Kluster nr LKA-punkt som ingår i klustret 1 Bučiūnai, Pasvalỹs, Stum̃briškis 2 Kapčiūnai Till skillnad från de tidigare resultaten grupperas den här gången en central (Pasvalys) och två perifera (Bučiūnai, Stum̃briškis) LKA-punkter, medan det andra klustret utgörs av en central, inte perifer, ort (Kapčiūnai). Resultaten väcker tvivel – de visar att starka och svaga dialektdrag kan vara bättre bevarade vid perifera LKA-punkter än vid en central punkt. Av tabell 4 framgår att medelvärdena för samtliga förekommande drag är högre vid de LKA-punkter som ingår i det första klustret än i det andra. Det skulle innebära att dialektprägeln är bättre bevarad vid det första klustrets LKA-punkter än vid det andras – frekvensen för samtliga undersökta drag är högre i Bučiūnai, Pasvalys och Stum̃briškis än i Kapčiūnai. Det kan väcka tvivel att nästan alla uppgifter i det första klustret är mycket spridda (standardavvikelsen varierar från 20 En geolect betecknas som ”[...] en icke-homogen (heterogen) regional språkvariant vars utbredningsområde saknar mycket tydliga geografiska gränser. Språkligt sett är den en fortsättning på den traditionella dialekten och har bevarat en viss samling äldre dialektdrag” (Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 41). Straipsniai / Articles 185 AGNĖ PUKEVIČIŪTĖ TABELL 4: Klustercentra utifrån 13 särskiljande drag Kluster | ie Medel 66,67; Std.av. 12,014 | 28,00; · | 57,00; 21,679 | uo Medel 27,33; Std.av. 13,317 | 21,00; · | 25,75; 11,325 | o Medel 71,667; Std.av. 13,317 | 40,000; · | 63,750; 19,207 | ė Medel 65,333; Std.av. 5,686 | 50,000; · | 61,500; 8,963 | i Medel 72,000; Std.av. 10,149 | 50,000; · | 66,500; 13,772 | u Medel 69,000; Std.av. 18,520 | 47,000; · | 63,500; 18,699 | Betoningens tillbakadragande från final stavelse Medel 105,00; Std.av. 27,731 | 68,00; · | 95,75; 29,239 | Obetonade ändelser | Kluster | ie Medel 10,67; Std.av. 3,215 | 4,00; · | 9,00; 4,243 | uo Medel 3,000; Std.av. 1,000 | 1,000; · | 2,500; 1,291 | y Medel 17,333; Std.av. 6,807 | 10,000; · | 15,500; 6,658 | ū Medel 4,000; Std.av. 3,000 |,000; · | 3,000; 3,162 | ė Medel 36,33; Std.av. 7,234 | 8,00; · | 29,25; 15,349 | o Medel 118,667; Std.av. 39,552 | 86,000; · | 110,500; 36,189 | 1 2 Totalt 1 2 Totalt 186 Acta Linguistica Lithuanica LXXII Rytų aukštaičiai panevėžiškiai: klasterinė analizė ieškant tarmiškumo från lågt (1) till mycket högt – ända upp till 39,552). Detta skulle kanske kunna förklaras av att de värden som undersöks i studien är ganska stora. Ju större värdenas medelvärden är, desto större är också standardavvikelserna. De allra lägsta frekvenserna för de drag som förekommer i Kapčiūnai (se tabell 1), vilka naturligtvis sammanfaller med de redovisade medelvärdena (obetonat stam-ū – 0 belägg, obetonat stam-uo – 1, obetonat stam-ie – 4), visar att de nämnda svaga dragen vid denna LKA-punkt är improduktiva och i liten utsträckning bevaras i informanternas tal. Man skulle kunna anta att de därför är på väg att försvinna och ersättas av andra varianter. Dessa uppgifter skiljer sig dock inte mycket från medelvärdena för frekvensen av de drag som förekommer vid de tre LKA-punkter som bildar det andra klustret (4, 3 respektive 10,67). Därför ligger det nära till hands att anta att obetonade stam-ū, uo, ie förekommer sällan i informanternas tal på alla fyra orterna, men att de har bevarats. I studien utesluts inte möjligheten att olika klusteranalysmetoder kan ge olika resultat när de tillämpas på samma data (Čekanavičius, Murauskas 2002: 196). Man antar dock att sådana resultat kan ha berott på att de undersökta ljudinspelningarna hade olika längd – av denna anledning förekom färre av de undersökta dragen i den kortaste inspelningen från LKA-punkten Kapčiūnai än i de övriga tre. Detta kan också ha påverkat de låga medelvärdena för användningsfrekvensen av särskiljande drag i denna ort, vilka visar att dialektgraden i byn är låg. För att styrka antagandet normaliserades frekvensen för de drag som förekom i Kapčiūnai artificiellt (i programmet SPSS Statistics ersattes frekvensen för de särskiljande dialektdrag som förekom vid denna LKA-punkt med medelvärdena för samtliga frekvenser vid de tre övriga LKA-punkterna) och beräkningarna upprepades. Efter detta sammanföll resultaten med de data som erhållits genom den hierarkiska analysen (se tabell 5). TABELL 5. Resultat av tvåstegs-klusteranalysen utifrån användningsfrekvensen för 13 särskiljande drag hos östlitauiska panevėžiškiai, efter artificiell normalisering av frekvensen för de drag som förekom i Kapčiūnai Klusternummer LKA-punkt som ingår i klustret 1 Bučiūnai, Pasvalys, Kapčiūnai 2 Stumbrškis En jämförelse av resultaten av grupperingarna av de undersökta LKA-punkterna med de båda metoderna visar en tendens: utifrån likheten i användningsfrekvens för dialektdrag bildar de centrala LKA-punkterna aldrig ensamma ett kluster och de perifera punkterna ett annat. Detta bekräftar uppfattningen att det i östlitauiska panevėžiškiai-området Straipsniai / Articles 187 AGNĖ PUKEVIČIŪTĖ Klustercentra enligt 13 särskiljande egenskaper, panevėžiškiska egenskaper, efter artificiell normalisering av frekvensen för egenskaper som förekommer i Kapsiūnai Kluster ie Medelv. Std.avv. n 67,00 12,000 66,00 · 66,75 9,811 uo Medelv. Std.avv. n 28,33 13,051 24,00 · 27,25 10,874 o Medelv. Std.avv. n 74,67 11,240 63,00 · 71,75 10,874 ė Medelv. Std.avv. n 63,67 4,163 70,00 · 65,25 4,646 i Medelv. Std.avv. n 68,33 4,726 83,00 · 72,00 8,287 u Medelv. Std.avv. n 63,00 11,269 87,00 · 69,00 15,122 Betoningstillbakadragning Medelv. Std.avv. n 94,33 9,292 137,00 · 105,00 22,642 1 2 Totalt Obetonad stam ie Medelv. Std.avv. n 10,33 3,055 12,00 · 10,75 2,630 uo Medelv. Std.avv. n 2,67,577 4,00 · 3,00,816 y Medelv. Std.avv. n 14,67 2,517 25,00 · 17,25 5,560 ū Medelv. Std.avv. n 3,00 1,732 7,00 · 4,000 2,449 ė Medelv. Std.avv. n 34,67 6,110 41,00 · 36,25 5,909 o Medelv. Std.avv. n 106,00 24,269 157,00 · 118,75 32,294 1 2 Totalt 188 Acta Linguistica Lithuanica LXXII Rytų aukštaičiai panevėžiškiai: klasterinė analizė ieškant tarmiškumo Dialektaliteten kan bevaras lika väl både i centrala bosättningar och i bosättningar belägna i dialektområdets periferi (i detta fall Bučiūnai). Resultaten av den hierarkiska klusteranalysen och tvåstegsklusteranalysen (efter normalisering av data) tyder också på att en gränspunkt i LKA inte alltid är perifer: kanske skulle dialektpunkten Stumbríš kio i LKA kunna kallas perifer, eftersom dess resultat skiljer sig mest från data för de tre andra orterna. Bučiūnai är däremot, trots sitt geografiska läge i panevėžiškernas dialektområde, ingen perifer punkt i LKA – dialektdragen är lika väl bevarade där som vid de centrala LKA-punkterna Pãsvalys och Kapčiūnai. Eftersom resultaten förändrades efter normaliseringsprocessen förändrades även medelvärdena för frekvensen av egenskaper som förekom vid LKA-punkterna – de minskade något i den första gruppen av likartade objekt och ökade i det andra klustret (se tabell 6). De erhållna uppgifterna visar att alla svaga drag och merparten av de starka dragen är bättre bevarade i Stumbríškis än i bosättningarna Bučiūnai, Pãsvalys och Kapčiūnai. Detta ger anledning att ifrågasätta antagandet som gjordes tidigare i undersökningen, att dialektaliteten är lägst i Stumbríš kio av olika sociogeolingvistiska skäl. Tvärtom utmärker sig LKA-punkten Stumbríškis gentemot de tre andra genom produktiv användning av betonad stam-ė, i, u, betoningstillbakadragning, obetonad stam-ie, uo, y, ū och obetonad ändelse-ė, o – dessa drag är vanliga och tenderar att bestå i de lokala informanternas språk. De nämnda dialektdragen är tämligen väl bevarade även i Bučiūnai, Kapčiūnai och Pasvalys, även om de mycket spridda undersökningsdata i det första klustret gör att man inte kan hävda detta lika kategoriskt (standardavvikelsen varierar från 0,577 för obetonad stam-uo till 24,269 för obetonad ändelse-o). Dessa resultat förklarar varför LKA-punkten Stumbríškis bildade ett separat kluster enligt resultaten av den hierarkiska klusteranalysen och tvåstegsklusteranalysen (efter normalisering av data). De vederlägger också antagandet i undersökningen att frekvensen av dialektdrag i Stumbríš kio skiljer sig från de tre andra LKA-punkterna därför att orten är perifer. Data från tvåstegsklusteranalysen gör det möjligt att hävda att denna bosättning, trots sitt gränsläge, inte bör kallas perifer, eftersom de nämnda dialektdragen är produktiva där. Analysresultaten bekräftar också uppfattningen att LKA-punkten Bučiūnai inte är perifer i fråga om dialektalitet – medelvärdena för användningsfrekvensen av ortens särskiljande egenskaper liknar dem vid de två andra centrala LKA-punkterna, Kapčiūnai och Pãsvalys. Man kan alltså konstatera att dialektaliteten vid LKA-punkterna Bučiūnai och Stumbríškis, som ligger i utkanten av panevėžiškernas dialektområde, inte påverkas vare sig av den starka men snabbt tillbakagående kupiškėnisk-dialekten eller av šiauliai-dialekten, som har mindre framträdande dialektdrag. Straipsniai / Articles 189 AGNĖ PUKEVIČIŪTĖ I Bučiūnai, Kapčiūnai och Pašvalys är det endast medelvärdena för användningsfrekvensen av tre starka särdrag som är högre än i Stumbr iškis – nämligen betonade stamsuffix ie, uo, o. Därför kan man sammanfattningsvis hävda att dialektprägeln i de tre nämnda LKA-punkterna upprätthålls av de starka särdragens dominans i informanternas tal, medan den i Stumbr iškis upprätthålls mer av svaga än av starka särdrag. Av tabell 6 framgår också att obetonade stamsuffix ie, uo, ū är relativt sällsynta särskiljande särdrag på samtliga undersökta orter. Man bör dock inte hävda att dessa drag tenderar att försvinna – det antas att informanternas tal överlag innehåller få ord med dessa särdrag (till exempel piemuõ, puodynė, pūgà). Om man ser till förekomsten av enskilda särdrag (se tabell 1, 4 och 5), framgår det att de betonade stamsuffixen ie, o, ė, i, u, accentens tillbakadragning och det svaga särdraget – obetonat ändelse-o – har störst benägenhet att bestå i de fyra undersökta LKA-punkterna. De används oftast på de undersökta orterna. I informanternas tal förekommer de svaga särdragen – obetonade stamsuffix ie, uo, y, ū, ē – och ett starkt särdrag – betonat stamsuffix uo – allra mest sällan. Huruvida de tenderar att försvinna är en fråga för andra, mer ingående undersökningar. 4. SLUTSATSER Efter att experimentellt ha tillämpat klusteranalysmetoden för att fastställa likheten, dialektprägeln och periferiteten hos fyra LKA-punkter bland östaukštaitiska panevėžiškiai kan följande preliminära slutsatser dras. Den klusteranalysmodell som tillämpades i studien är lämplig – med denna metod kunde regelbundenheter i grupperingen av fyra LKA-punkter bland panevėžiškiai utifrån de undersökta variablerna påvisas. Analysen visar att LKA-punkter i randområden inte nödvändigtvis är perifera i fråga om dialektprägel – i orterna Bučiūnai och Stumbr iškis, som ligger i utkanten av det östaukštaitiska panevėžiškiai-dialektområdet, är dialektprägeln väl bevarad; dessa LKA-punkter har inte övertagit tydliga dialektdrag från de angränsande dialekterna. I LKA-punkterna Bučiūnai, Pašvalys och Kapčiūnai bevaras dialektprägeln bäst genom att de starka särdragen (betonade stamsuffix ie, uo, o) dominerar i informanternas tal, medan den i Stumbr iškis bevaras mer genom svaga särdrag (obetonade stamsuffix ie, uo, y, ū och obetonade ändelsesuffix ė, o) än genom starka särdrag (betonade stamsuffix ė, i, u och accentens tillbakadragning). De övriga särdrag som undersöktes i studien uppvisar inga tydliga regelbundenheter. Vid undersökning av dialekter med klusteranalysmetoden är urvalet av undersökningsmaterial mycket viktigt: man bör välja ljudinspelningar av liknande längd och ett större antal av dem. Även varierande tidpunkter för materialinsamlingen och informanternas taltempo kan påverka resultaten. För att undvika felaktigheter bör användningsfrekvensen av särdragen 190 Acta Linguistica Lithuanica LXXII Rytų aukštaičiai panevėžiškiai: klasterinė analizė ieškant tarmiškumo En specialist med utmärkta kunskaper om dialektala drag kan bedöma dem. Transkriberade texter skulle kunna användas i undersökningen. LITERATŪRA Aliūkaitė Daiva 2011: Projektas „Šiuolaikiniai geolingvistikos tyrimai Lietuvoje: punktų tinklo optimizacija ir interaktyvioji tarminės informacijos sklaida“. – Respectus philologicus 20(25), 257–260. Aliūkaitė Daiva, Bakšienė Rima, Jaroslavienė Jurgita, Judžentyte Gintarė ir kt. 2014: Punktų tinklo tankis geolingvistinės skirties aukštaičiai: žemaičiai požiūriu. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), 129–196. Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2014: Geolingvistika: ideologija, teorija ir metodai. Pagrindinės sąvokos. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), 29–47. Būga Kazimieras 1961: Rinktiniai raštai 3. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Būtenas Petras 1932: Aukštaičių tarmės okuojančiosios pašnektės sienos. – Archivum Philologicum 3, 168–209. Čekanavičius Vydas, Murauskas Gediminas 2002: Statistika ir jos taikymai 2. Vilnius: TEV. Garšva Kazimieras 1977: Akcentuacijos ir vokalizmo sąryšis šiaurės vakarų panevėžiškių tarmėje. – Lietuvių kalbotyros klausimai 17, 76–87. Garšva Kazimieras 1982a: Svarbesnės šiaurės vakarų panevėžiškių fonologijos ypatybės. – Baltistica 18(1), 65–74. Garšva Kazimieras 1982b: Joniškėlio apylinkių šnektos tekstai. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Garšva Kazimieras 2002: Panevėžiškių fonetikos raida abipus Latvijos sienos. – Acta Linguistica Lithuanica 47, 9–18. Gerullis Georg 1930: Litauische Dialektstudien. Leipzig: Markert & Petters Verlag. Girdenis Aleksas, Zinkevičius Zigmas 1966: Dėl lietuvių tarmių klasifikacijos. – Kalbotyra 14, 139–147. IBM SPSS Statistics. Prieiga internete: http://www.insol.lt/statistics. Straipsniai / Articles 191 AGNĖ PUKEVIČIŪTĖ Jaunius Kazimieras 1898 (1970): Panevėžiškių tarmė. – Kalbininkas Kazimieras Jaunius, sud. Vincentas Drotvinas, Vladas Grinaveckis. Vilnius: Mintis. Kačiuškienė Genovaitė 1982: Vakarinių šiaurės panevėžiškių balsių kiekybė ir jos fonologinė interpretacija. – Kalbotyra 33(1), 39–45. Kačiuškienė Genovaitė 1983: Šiaurės panevėžiškių murm amųjų balsių fonetinės ypatybės, distribucija ir fonologinė interpretacija. – Kalbotyra 34(1), 24–38. Kačiuškienė Genovaitė 1984: Šiaurės panevėžiškių tarmės balsių psichoakustinė klasifikacija. – Kalbotyra 35(1), 42–53. Kačiuškienė Genovaitė 2000: Nekirčiuotų i/u ir ę/ǫ vartojimas Joniškėlio ir Pakruojo apylinkių rišli uose tekstuose. – Baltų filologija 9, 25–31. Kačiuškienė Genovaitė 2003: Trečiojo amžiaus universitetas Šiauliuose: klausytojų požiūris į gimtąją tarmę. – Pedagogija 69, 88–92. Kačiuškienė Genovaitė 2005a: Panevėžio tarmių aprašas – pirmoji mokslinė šiaurės panevėžiškių tarmės studija. – Kalbos istorijos ir dialektologijos problemos 1, 49–53. Kačiuškienė Genovaitė 2005b: Antano Baranausko ir Kazimiero Jauniaus vieta šiaurės panevėžiškių tarmės tyrimo istorijoje. – Lietuvių katalikų mokslo akademijos suvažiavimo darbai 19, 499–503. Kačiuškienė Genovaitė 2005c: Sodybų statinių pavadinimai šiaurės panevėžiškių tarmėje: anketinis tyrimas. – Žmogus kalbos erdvėje, 60–64. Kačiuškienė Genovaitė 2006: Šiaurės panevėžiškių tarmės fonologijos bruožai. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Kačiuškienė Genovaitė 2009: Sakytinės lietuvių kalbos tekstynas: tarminių formų vartosena. – Filologija 14, 61–67. Kačiuškienė Genovaitė 2012: Tarmių fonetinių ypatybių atspindžiai „Sakytinės lietuvių kalbos tekstyne“. – Baltistica 8, 53–62. Kačiuškienė Genovaitė 2013a: Stipriosios ir silpnosios šiaurės panevėžiškių tarmės ypatybės XXI a. pradžioje. – Tarptautinė tarpdaykinė mokslinė konferencija XXI amžiaus tarmių tyrimai: geolingvistinė ir sociolingvistinė perspektyvos. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 8. Kačiuškienė Genovaitė 2013b: Šiaurės panevėžiškių tarminės nuostatos: sociolingvistinis tyrimas. – Tarptautinė mokslinė konferencija Tarmės – Europos tautų kultūrų paveldas (pranešimų tezės). Vilnius: Mykolo Romerio universitetas, 22. Kačiuškienė Genovaitė, Girdenis Aleksas 1982: „Žiemgališkoji“ anaptiksė šiaurės panevėžiškių tarmėje ir jos kilmė. – Baltistika 18(2), 189–191. 192 Acta Linguistica Lithuanica LXXII Rytų aukštaičiai panevėžiškiai: klasterinė analizė ieškant tarmiškumo Kačiūškienė Genovaitė, Girdenis Aleksas 1997: Rytų aukštaičių ir šiaurės žemaičių priegaidės: bendrybės ir skirtumai. – Kalbotyra 46(1), 31–36. Kardelis Vytautas 2014: Lietuvių kalbos salos: probleminiai aspektai. – Lietuvių kalba 8. Prieiga internete: http://www.lietuviukalba.lt/index.php/lietuviu-kalba/article/view/56/60. Kardelis Vytautas, Stakutytė Emilija 2015: Iš lietuvių dialektologijos raidos. – Lietuvių kalba 9. Prieiga internete: http://www.lietuviukalba.lt/index.php/lietuviu-kalba/article/view/161/131. Kazlauskas Jonas 1968: Lietuvių kalbos istorinė gramatika. Vilnius: Mintis. Labov William 1972: Sociolinguistic patterns. Philadelphia: University of Pennsylvania Press. Lietuvių kalbos tarmės. Prieiga internete: www.tarmes.lt. LKA 1977: Lietuvių kalbos atlasas. 1. Leksika. Vilnius: Mokslas. LKA 1982: Lietuvių kalbos atlasas. T. 2. Fonetika. Vilnius: Mokslas. LKA 1991: Lietuvių kalbos atlasas. T. 3. Morfologija. Vilnius: Mokslas. LKT 1970: Lietuvių kalbos tarmės. Chrestomatija, red. Elena Grinaveckienė, Kazimieras Morkūnas. Vilnius: Mintis. LKTCh 2004: Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija, sud. Rima Bacevičiūtė, Audra Ivanauskienė, Asta Leskauskaitė, Edmundas Trumpa. Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Markevičienė Žaneta 2001: Aukštaičių tarmių tekstai 2. Vilnius: VU leidykla. Meiliūnaitė Violeta 2009: Pietų panevėžiškių vokalizmas ir jo raidos bruožai. Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas, Lietuvių kalbos institutas. Mikulėnienė Danguolė 2011: Leopold Geitler’s Contribution to Lithuanian dialectology: geolinguistic aspect. – Dialektologie a geolingvistika v současné střední Evropě, 19–27. Morkūnas Kazys 1993: Dėl sąvokos „periferinės tarmės“. – Lietuvių kalbotyros klausimai 30, 4–7. Ručinskaitė Irena 1984: „Murmamųjų“ balsių kokybinė opozicija šiaurės panevėžiškių tarmėje. – Kalbotyra 35(1), 72–76. Salys Antanas 1992: Raštai 4. Lietuvių kalbos tarmės. Roma: Lietuvių katalikų mokslo akademija. Straipsniai / Articles 193 AGNĖ PUKEVIČIŪTĖ Spolsky Bernard 2011: Ferguson and fishman: Sociolinguistics and tge sociology of language. The SAGE handbook of sociolinguistics. London: SAGE Publications. Vaitkevičius Raimundas, Saudargienė Aušra 2006: Statistika su SPSS psichologiniuose tyrimuose: mokomoji knyga. Kaunas: VDU leidykla. Mikulėnienė Danguolė, Meiliūnaitė Violeta (sud.) 2014: XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai). Vilnius: Briedis. Zinkevičius Zigmas 1966: Lietuvių dialektologija. Vilnius: Mintis. Zinkevičius Zigmas 1974: Smulkmenos VI. – Baltistica 10(2), 148. Zinkevičius Zigmas 1975: Apie č‘, dž‘ // t‘, d‘ kaitą šiaurės panevėžiškių vardažodžių paradigmoje. – Kalbotyra 26(1), 85. Zinkevičius Zigmas 1979: Kirčio atitraukimas ir kirčiavimo paradigmos. – Kalbotyra 30(1), 90–93. Zinkevičius Zigmas 2006: Lietuvių tarmių kilmė. Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Барановскій Антоній 1898: Замѣтки о литовскомъ языкѣ и словарѣ. Санктпетербургъ: Типографія Императорской Академіи Наукъ. Вольтеръ Эдуардъ 1886: Программа для указанія особенностей говоровъ Литвы и Жмуди. СанктПетербургъ: Типографія Императорской Академіи Наукъ. Вольтеръ Эдуардъ 1904: Литовская хрестоматия 2. СанктПетербургъ: Типографія Императорской Академіи Наукъ. Eastern Aukštaitian of Panevėžys: Cluster Analysis in Search of Dialecticism SUMMARY This paper aims to test the appropriateness of one of the statistical methods – cluster analysis (both hierarchical and two-steps) – to determine the similarity of the populated localities of Eastern Aukštaitian of Panevėžys in accordance with the frequency of usage of distinctive dialectal features. The grouping peculiarities that emerged from the analysis of the research areas allow us to create a model to measure the dialecticism and peripherality of the research areas. 194 Acta Linguistica Lithuanica LXXII Rytų aukštaičiai panevėžiškiai: klasterinė analizė ieškant tarmiškumo 90 minute long recordings of the Eastern Aukštaitian of Panevėžys collected from two central – Pasvalys (112), Kapčiūnai (138) – and two marginal – Bučiūnai (52), Stumbriškis (171) – dialectal points were randomly selected for this study. While listening to the recordings, the frequencies of usage of 13 dialectal features of the Eastern Aukštaitian of Panevėžys were identified: 7 of the dialectal features are strong (the stressed ie, uo, o, ė, i, u in the stem and the retraction of accent), while 6 of them are weak (the unstressed y, ū, ie, uo in the stem and the unstressed ė, o in the ending). The frequencies were then entered into the SPSS Statistics computer program and the cluster analysis was performed. The results suggest that the cluster analysis (both hierarchical and two-steps) model applied in the research is suitable for revealing the grouping patterns of the Eastern Aukštaitian of Panevėžys LLA points according to the research dimensions. The analysis indicates that the marginal LLA points are not necessarily peripheral – dialectal features are perfectly maintained in the marginal areas of Bučiūnai and Stumbriškis. In Bučiūnai, Pasvalys and Kapčiūnai points of LLA dialecticism is better maintained due to the strong features (the stressed ie, uo, o in the stem), while in Stumbriškis – the weak ones (the unstressed ie, uo, y, ū in the stem and the unstressed ė, o in the ending) more than the strong ones (the stressed ė, i, u in the stem and the retraction of accent). Other analyzed features show no clear regularities. The research indicates that the selection of the research material is very important for the examination of dialects by the cluster analysis method: recordings of similar duration and a higher number of them should be selected. The results may be influenced by a different collection period or the speech rate of informants. To avoid the inaccuracies, the frequency of the usage of dialectal features should be examined by the specialist of dialectal features. Transcribed texts, as well, could be used for the research. Įteikta 2015 m. sausio 21 d. AGNĖ PUKEVIČIŪTĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva [email protected] Straipsniai / Articles 195