Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija

DALIA SVIDERSKIENĖ Litauiska språkets institut Forskningsområden: onomastik (studier av egennamnsbildning, ursprung och motivation). MOTIVATIONEN BAKOM SAMMANSATTA HELONYM I MARIJAMPOLES LÄN Motivation hos sammansatta helonymer i Marijampolė län SAMMANFATTNING Artikeln analyserar motivationen bakom helonymer i Marijampoles län som bildats genom sammansättning och registrerats i mellankrigstidens Žemės vardų-enkäter. Denna källa lämpar sig särskilt väl för studier av toponymisering, eftersom enkäterna innehåller bevarade beskrivningar som förklarar den onomastiska situationen samt kommentarer från ortnamnsupptecknarna, vilka gör det möjligt att betrakta det toponymiska materialet genom erfarenheter och bedömningar hos företrädare för den etniska regionen. För att klarlägga regelbundenheterna i namngivningen av våtmarker bygger analysen av ortnamnen på principen om topoobjektens nominering, med beaktande av särdrag i landskapet samt lokala, äganderättsliga och kulturhistoriska förhållanden. Uppmärksamhet ägnas också åt hur en företrädare för den språkliga gemenskapen (folket) deklarerar sitt savojo aš i språkliga enheter. Vidare urskiljs och diskuteras för första gången i litauisk toponymik situaciniai helonymer, där en typifierad situation eller händelse kännetecknar ett föga känt eller svagt bekant objekt. NYCKELORD: ortnamn, hydronymer, helonymer, sammansättningar, motivation, namngivningssituation, nomineringsprinciper, mellankrigstiden. ANNOTATION Artikeln analyserar motiveringen bakom helonymer från Marijampolė län som bildats genom sammansättning och registrerats i frågeformulären ”Land Names” under mellankrigstiden. De utgör en utmärkt källa för forskning om toponomination, eftersom frågeformulären innehåller beskrivningar som förklarar den onomastiska situationen och informanternas kommentarer till ortnamnen, vilket gör det möjligt att betrakta det top— 243 DALIA SVIDERSKIENĖ onymiska materialet genom erfarenheterna och värderingarna hos företrädare för den etniska regionen. För att fastställa tendenserna i namngivningen av sumpiga platser bygger analysen av ortnamnen på en åtskillnad mellan principerna för topoobjektsnominering utifrån landskapets särdrag samt lokala, äganderättsliga och kulturhistoriska relationer. Uppmärksamhet ägnas också åt hur en medlem av den språkliga gemenskapen (nationen) ger uttryck för sig själv i språkliga enheter. För första gången urskiljs och diskuteras även situationsbundna helonymer inom litauisk toponymi, där en typisk situation eller händelse utmärker ett föga känt och obekant objekt. NYCKELORD: ortnamn, hydronymer, helonymer, sammansättningar, motivering, namngivningssituation, nomineringsprinciper, mellankrigstiden. 0. INLEDNING En analys av helonymer (namn på sumpiga platser)1 som bildats genom sammansättning inom ett visst område ur ett motivationsperspektiv utgör en fortsättning på tidigare undersökningar av ortnamnen i Marijampolė län från mellankrigstiden, med avseende på deras bildning och ursprung. Be Laimučio Bilkio vykdytų lietuvių helonimų tyrimų (Bilkis 2008), kelių Lietuvos plotų helonimija analizuota regioninės toponimikos studijose (Mickienė 2001; Endzelytė 2005; Bartkutė 2008) ir atskirame straipsnyje (Adamonytė 2013). Dalis sudurtinės toponimijos – oikonimų ir oronimų – taip pat yra sulaukusi mūsų tyrėjų dėmesio (Razmukaitė 2002; Sviderskienė 2006; Kačinaitė 2008). Atsižvelgiant į esamą pelkėtų vietų ir kitų klasių (poklasių) sudurtinių vietų vardų tyrimų padėtį2, tenka konstatuoti, kad vieno darbo būdo toponimų motyvacijos analizė ne tik papildytų iki šiol aktualiais ir įprastais (darbo ir kilmės) aspektais vykdytus lietuvių toponimijos tyrimus, bet atsižvelgus į kalbos vartotojų kalbinės sąmonės duomenis, padėtų atskleisti tam tikro ploto vietovardžių motyvaciją. Tarpukario Žemės vardų anketos3, kaip šaltinis, nominacijos tyrimams ypač tinkamos, nes jose yra išlikę užfiksuoti onomastinę situaciją paaiškinantys aprašai, vietovardžių pateikėjų komentarai, leidžiantys pažvelgti į toponiminę medžiagą per etninės srities atstovų patyrimo, vertinimo prizmę. Be to, motyvaciją kalboje suprantant ir kaip tam tikros atrankos mechanizmą, šį tyrimą ypač paremia Prano Skardžiaus sudurtinių žodžių vertė 1 Dėl termino žr. Bilkis 1997: 35–57. 2 Dėl helonimų tyrimų padėties plačiau žr. Bilkis 2008: 27–29. 3 Plačiau dėl tyrimui naudojamos medžiagos dar žr. Sviderskienė 2015: 170. 244 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija argument som stöder detta: ”till sin karaktär lämpar de sig framför allt för ett mer precist, mer koncentrerat och mer innehållsrikt, mer meningsfullt uttryckssätt. Därför har sammansatta ord ofta ett mycket rikare, mer innehållsrikt och samtidigt mer specifikt innehåll än enskilda delar av ordgrupper som ännu inte har uppfattats som en enhet”. ”På så sätt utgör sammansatta ord ett av de viktigaste särskilda uttrycks<...>medlen, <...> de innehåller oftast något utvalt” (Skardžius 1943: 396–397). Även den lokala aspekten av den aktuella undersökningen är viktig. Grunden för denna utgörs inte av att identifiera betydelseområden för helonymer, utan av att fastställa motiverande kännetecken och tydliggöra deras hierarki, eftersom ”den regelbundna upprepningen av motiverande kännetecken återspeglar vissa folklynnen och uppmärksamhet riktad mot den ena eller andra verklighetssfären” (Gudavičius 2007: 221). Den presenterade ståndpunkten får stöd av en tanke som Aleksandras Vanagas framförde i fråga om undersökningar av hydronymers semantik och som även gäller i sammanhanget för studier av helonymers motivation: ”det är svårt att föreställa sig att de semantiska fenomenen i sig skulle bilda områden”. ”De viktigaste hydronymbetydelserna är ju till sin natur ett ’antiarealt’ fenomen, en otvivelaktig hydronymisk universalie. Man kan i huvudsak endast tala om det kvantitativa (och i viss mån även kvalitativa) förhållandet mellan olika semantiska kategorier” (Vanagas 1981: 124). Artikelns syfte är att klargöra motivationen bakom helonymer som bildats genom sammansättning inom ett visst område, att blottlägga det särpräglade i hur ett fragment av verkligheten kategoriseras i språket, att tydliggöra hierarkin bland motiven bakom namngivningen av sumpiga platser och att fastställa namngivningstendenser. På materialet tillämpas metoden för toponymisk bildningsanalys, metoden för tolkning av kommentarerna från ortnamnsupptecknare i det undersökta etniska området, komponentanalys samt den beskrivande metoden med inslag av den jämförande metoden. Till att börja med bedömdes materialet enligt den strukturellt-grammatiska klassifikation som A. Vanagas utarbetat för studiet av hydronymklassen (för en utförligare redogörelse, se Vanagas 1970: 21–27). Som forskning om litauisk toponymi visar, kan den enkelt tillämpas även vid analys av ortnamn i andra klasser (underklasser). På detta sätt urskildes determinativa4bildningar, där de första leden är appellativ (substantiv, adjektiv osv.) och onymer (i vårt material förekom endast personnamn). Eftersom de undersökta ortnamnen upptecknats ur levande språkbruk, betraktades kommentarerna från ortnamnsupptecknare i det undersökta etniska området, som åtföljer ortnamnen registrerade i formulären för Žemės vardų, som sannolikt den viktigaste källan för att klarlägga betydelsen hos de appellativ som ortnamnen bildats av. Erfarenheten visar dock att kommentarerna inte är någon absolut måttstock. Språkanvändare försöker ofta hitta på ett semantiskt samband och använda det för att underbygga tolkningar av ortnamnens motivation. Således de underliggande 4 Dėl termino žr. Urbutis 1978: 173. Straipsniai / Articles 245 DALIA SVIDERSKIENĖ Tolkningen av betydelserna hos orden (appellativerna) byggde på dokumentation av hur ett eller annat ord används i andra källor – i termordböcker5, Lietuvių kalbos žodyne (härefter LKŽe). En viktig källa för undersökningen av toponymers motivation var den samling ortnamn som nedtecknats ur levande språkbruk under olika perioder (Vietovardžių kartoteka; härefter VK), förvarad i LKI:s namnarkiv6. De viktigaste källorna till personnamn var litauiska antroponymiska ordböcker: Lietuvių pavardžių žodynas (LPŽ), Lietuvių vardų kilmės žodynas (LVKŽ)7 samt ett alfabetiskt register över historiska personnamn, förvarat i namnarkivet vid Litauiska språkets institut (IAK). Undersökningen visade att polska ordböcker var oumbärliga när appellativer och personnamn söktes som grundord (etymon)8. De utvalda sammansättningarnas andra led är -bal-, -pelk-, -plyn-, -raist-, vilket visar att de tillhör den valda underklassen av namn på våtmarker. Pelkė betyder ’sank mark med stillastående vatten, kärr’. Som framgår ingår den fysiografiska termen pėlkė, använd i denna betydelse, i ett visst semantiskt paradigm – termerna för våtmarker betecknar besläktade begrepp och omfattar fysiografiska termer som benämner andra underordnade begrepp: bala ’sank mark, vanligen med stillastående vatten; kärr, myr; vattenpöl, vattensamling’, plynė ’kärr, myr’, raistas ’sank mark bevuxen med buskar eller träd, kärr, sank skog’. I undersökningsmaterialet ingick även objektnamn med det andra ledet -kamp-, bildat av appellativet lit. kañpas ’kant’, som betecknar en del av ett visst område – dess kant eller rand (i vårt fall en del av våtmarkerna, vilket beläggs av objektangivelserna – b., rst. – som noterats i enkäterna). Vid analysen av materialet ur motivationssynvinkel utgick man inte bara från den egna onomastiska traditionen, det vill säga A. Vanagas semantiska klassificering av vattennamn (se Vanagas 1981: 4–153 för en utförligare redogörelse), utan även från exempel på klassificering som används i rysk toponymiforskning (om kvalificering och klassificering, se Sviderskienė: 2014). I denna artikel begränsar man sig inte till att urskilja enbart motiven bakom helonymers uppkomst. Att urskilja principerna för topoobjektens namngivning gav ett ytterligare semantiskt kriterium för att klarlägga ortnamnens motivation. Därför klassificeras våtmarksnamnen i artikeln också efter namngivningsprinciper: 1) efter objektens egenskaper, 2) efter objektens förhållande till andra objekt, 3) efter deras förhållande till människan. En sådan klassificering av namn är betingad av de verkliga företeelsernas egenskaper och särdrag. Under undersökningen visade det sig vara problematiskt att fastställa den lexikala statusen hos den första, bestämmande leden i vissa helonymer – om den är appellativisk eller onymisk (i vårt 5 För dessa, se källförteckningen i slutet av artikeln. 6 Plačiau apie šią kartoteką žr. Maciejauskienė 2002: 57; 2002a: 103–105; LVŽ I: XIII–XIX. 7 I artikeln har dessa förkortningar utelämnats eftersom de förekom alltför ofta. 8 För dessa, se källförteckningen i slutet av artikeln. 246 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija fall – antroponymisk). Det förekom också andra svårtolkade fall av motivationsanalys, förknippade med polysemi och homonymi hos den första appellativiska leden. Avsaknaden av kommentarer i enkäterna om marknamn fördjupade problemet ytterligare. Som bekant bygger metaforisk uttrycksform för ett motiverande kännetecken på en jämförelse, som å ena sidan ger en associativ riktning och å andra sidan lämnar utrymme för tolkning. När det saknades ytterligare uppgifter i enkäterna återstod därför bara att med välgrundade argument spekulera om vilken egenskap hos platsen som inspirerat till att platsnamnen uppkommit i överförd betydelse. Eftersom materialet är heterogent med avseende på hur tydligt eller otydligt det är, skiljer artikeln mellan två kapitel om helonymer bildade genom sammansättning: helonymer med tydlig motivation (I) och helonymer med tvetydig (mångtydig), det vill säga numera inte helt klar, motivation (II). 1. SAMMANSATTA HELONYM MED TYDLIG MOTIVATION 1.1. Efter objektens egenskaper 1.1.1. Helonymer vars motivation är förknippad med djurbeteckningar – de mest talrikt belagda representanterna bland namnen på de undersökta platserna: Anč-balė b. Ss⁹; Anč-plynė b. KzR: lit. ántis; Avin-a-raistis b. Gdl: lit. ãvinas ’bagge’; Barsūk-raistis rst. Gdl: lit. barsūkas; Bùl-ia-raistis rst. Brb: lit. bùlius ’tjur’; Gaidž-ia-raistis b. Ss: lit. gaidỹs; Géru-a-balė rst. Igl; Gerv-a-raistis 9 Nominativa semantiska grupper ordnas efter antalet representanter i varje grupp. I artikelns avsnitt skrivs helonymerna vanligen i alfabetisk ordning; annars när det krävs av det analyserade materialets särart. I sammansättningarna skiljs den ena leden från den andra med bindestreck. Ortsnamn som säkert har accentuerats i enkäterna för jordens namn accentueras. Om ett toponym enligt mellankrigstidens uppgifter saknar accentmarkering eller om accentueringen är oklar, markeras den inte i artikeln. Om accenttypen är osäker understryks den betonade stavelsens kärna. För alla platsnamn anges hänvisningar till de betecknade objekten och deras lokalisering. Dessa och listorna över förkortningar för objekthänvisningar har inte sammanställts på nytt; man har utgått från dem som redan sammanställts för arbetet med Lietuvos vietovardžių žodynas (nedan LVŽ). En lista över de förkortningar som används i artikeln finns i slutet av artikeln. 10 Se även LVŽ I 244–245. 11 Se LVŽ I 612–613, där möjligheten till appellativiskt ursprung hos besläktade ortnamn vid sidan av även deras koppling till personnamn erkänns. Bildningsbasen för helonymerna Bulinė plk. Gir, Pdv; Buliùkas b. Pkn är enligt uppgift oklar (se även Bilkis 2008: 48, 185). Straipsniai / Articles 247 DALIA SVIDERSKIENĖ rst. Brb: lit. gérvė; Karõs-balė 2 b. Klvr; Karos-balė b. Klvr: lit. karõsas ’benig karpfisk i familjen Cyprinidae (Cyprinidae), även kallad karass eller dammruda (Carassius ca-rassius); Kiaũl-ia-balė b. Igl, Mrj12: lit. kiaũlė; Kiel-a-balė b. Mrj; Kiel-ia-balė b. Ldvn: lit. kielė; Krek-a-balė b. Prn: lit. krėkė ’karass (Carassius carassius); Kumél-balė b. Lbv, Ss; plk. Ss; Kumel-balė b. Brb: lit. kumelỹs ’ung häst; hingst’, kumėlė ’husdjur som används i arbete – hona (Equa); Kùrk-a-balė b. Mrj: lit. kùrka ’kalkonhona’; Ož-ia-raistis rst. Prn, Vv: lit. ožỹs ’getabock’;13 Õžk-a-raistis rst. Brb: lit. ožkà; Pãrp-plynė (< *Pãrpl-plynė) plk. KzR: lit. par-plỹs ’mullvad’; 14; Pelėd-balė b. Ss: lit. pelėda; Šárk-a-balė b. Lbv; Šark-a-raistis rst. Prn: lit. šárka; Špók-a-raistis b. Ss: lit. špókas ’stare (Sturnus vulgaris); Stirn-a-plynė b. KzR: lit. stirna; Varn-a-balė b. Klvr; Varn-a-balė b. Klvr; Várn-a-plynė b. KzR; Varn-ā-plynė rst. KzR; Varn-a-plynė b. KzR: lit. várna ’fågel i familjen kråkfåglar, med grå och svarta fjädrar (Corvus corone)’, var̃nas ’stor svart kråkfågel, korp, svartkråka (Corvus corax)’; Višt-a-balė b. Mrj: lit. vištà; Žalč-ia-balė b. Brb: lit. žaltỹs ’ogiftig ormliknande reptil (Natrix); vilket djur som helst som tillhör ormarna’; Žvirbl-ia-raistis rst. Brb: lit. žvirblis. 1.1.2. I det undersökta området har flera helonymer noterats, namngivna efter sin utsträckning (dimensioner): Didž-balė b. Igl, KzR, Mrj; rst. KzR; Didž-plynė b. KzR – vid objektnamnet Didžbalė står i objektangivelsens fält i enkäten från Velniakalnio skogsbruk en stor vattensamling. Utifrån denna information om denotatet kan man anta att grundordet i ortnamnet är lit. didis, -ė (‑ė, -i, didžia) ’stor till omfånget, grov’. Adjektivet lång har utöver betydelsekomponenten utsträckning även betydelsekomponenten mängd. Troligen var det av denna anledning som även A. Vanagas tvekade när han kvalificerade och klassificerade hydronymer bildade av det sistnämnda adjektivet: skulle de betraktas som representanter för konfigurationsbetydelse (såsom avlånga vattenobjekt) eller för omfattningsbetydelse (storleksbetydelse)15. Om man antar att ett topografiskt objekt kan betecknas som långt oberoende av dess läge i rummet, eftersom objektets delars kvantitativa förhållanden är viktigare, klassificeras helonymer (liksom hydronymer) vars första led är ilg- i artikeln som nominerade efter omfattning (dimensioner): Īlg-a-balė b. KzR, Lbv, Prn; rst. Igl; Ilg-a-balė b. Lbv; Ilg-a-plynė rst. KzR; Īlg-a-raistis rst. Gdl; 12 ’Užakūsi; förr i tiden brukade man här släppa ut grisarna på bete tidigt på våren’ – står det i enkäten från byn Dambrauka. 13 Eftersom kärrnamnet är nedtecknat i enkäten från Prienai-Ašminta skogvaktardistrikt kan en koppling till litauiska get ’råbock’ inte uteslutas. 14 Dėl pelkėvardžio darybos dar žr. Bilkis 2008: 296. Čia jis vertinamas kaip priesagėtasis. 15 Dar žr. Vanagas 1981: 108. 248 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija Ilg-a-raistis by Prn; 2 myrar Prn, myr Šil; Ilg-a-kampis by KzR: lit. ilgas, -à ‘som sträcker sig på längden, långt (i rummet)’. Andra representanter för den analyserade semantiska gruppen är helonymer med motivet liten vattenmängd16: Saūs-balė rst. Igl; Saūs-plynė b. KzR; 3 rst. KzR; Saus-plynė 2 rst. KzR: lie. saūsas, -à ’utan fukt, utan vatten, inte våt, uttorkad’. Endast en helonym med motivet stort vattendjup har registrerats – Gil-ì-balė b. Lbv. Adjektivet djup har, liksom lång, förutom betydelsekomponenten rumslig (jfr djupt) även betydelsekomponenten mängd. I detta fall är det sannolikt den senare som aktualiseras. 1.1.3. Su augalų pavadinimais susijusios motyvacijos helonimai gausumu mažai nusileidžia „gyvūniniams“: Alksn-io-balė b. Prn: lie. ãlksnis; Bérž-balė b. Klvr: lie. béržas; Buil-ia-raistis b. Brb: lie. builỹs ‘augalas, augantis pelkėtose vietose’ (DKŽ 39), lie. builė ‘balos žolė, panaši į samanas’, lie. builis, builỹs ‘skėtinių šeimos augalas (Chaerefolium); pelkinis gailis (Ledum palustre)’; Gail-ia-raistis b. Krsn: lie. gailė ‘pelkių pušynų, durpynų stipriu kvapu augalas (Ledum palustre)’; Geguž-balė b. Krsn: lie. gegužė ‘tokios žolės, augančios pūdymuose’; Yv-ā-raistis rst. Šil – galbūt sietinas su le. iwa ‘gluosnis’ (SJP II 116, VII 587), ‘gluosnių rūšis (Salix caprea)’ (LLKŽ 162); Kanā-plynis (< *Kanāpl-plynis) b. Prn: lie. kanāplė ‘kultūrinis augalas, iš jo stiebo gaunamas pluoštas, o iš sėklų spaudžiamas aliejus (Cannabis sativa)’; Karkl-a-balė b. Mrj: lie. kar̃klas; Nendrin-balė b. Mrj: lie. néndrinis, -ė, nendrinis, -ė, plg. nèndre ‘varpinių šeimos vandens augalas ilgu tuščiaviduriu stiebu (Phragmites communis)’; Plov-a-balė b. Krsn: lie. plovà, plõvos ‘vandenyje augančios žolės, maurai’; Pùp-a-balė b. Igl; Pùp-a-raistis rst. Brb: lie. pupà. Till denna undergrupp hör även ett sumpnamn med något annorlunda semantik: Lapìn-balė Mrj: lit. lapinė ‘lövklädd kvist, gren’. Enligt uppgifter från enkäten från Skunskų skogvaktardistrikt var sumpen bevuxen med svartalar. Av motiveringen17 framgår att det nominerande kännetecknet här uttrycks metonymiskt på grundval av förhållandet mellan helhet och del: namnet på en växtdel (en lövklädd kvist, en gren) ersätter namnet på hela växten (svartalen). Den första leden i ytterligare en helonym kommer från ett ortnamn som betecknar en samling föremål18: Beržýn-balė by Krsn: lit. beržýnas ‘björkskog’, beržỹnė ‘björkskog; plats där många björkar växer’ (motiveringen är att det tidigare fanns en björkskog). 16 Dėl tokio hidronimų semantinio kvalifikavimo ir klasifikavimo dar žr. Vanagas 1981: 108–110. 17 Konkre­tūs motyvacijos atvejai nusakomi terminu motyvuotė (dėl jo žr. Drotvinas 1987: 33). 18 Enligt A. Vanagas har hydronymer som härrör från växtnamn med kollektiv betydelse innebörden ’plats där det finns gott om sådana växter’. Men denna plats är inte nödvändigtvis själva vattnet, eftersom det inte handlar om vattenväxter. Hur som helst karakteriseras topografiska objekt av detta slag utifrån växtligheten <...> (se även Vanagas 1981: 90). Straipsniai / Articles 249 DALIA SVIDERSKIENĖ 1.1.4. Helonymer med fysiografisk motivation. Semantiken hos dessa namn på sumpiga platser är knuten till de fysiografiska egenskaperna hos bottnen och ytan (täcket) (form, konfiguration eller liknande)19. 1.1.4.1. Två topografiska objekt med namn som har uppkommit på grund av bottenförhållandena är belagda: Grįst-a-balė20 2 sumpmarker Ss: lit. grįstas ‘stockar för bro- (väg-, golv-)beläggning, golv’ (motiveringen är att platsen förr var belagd med trä). Vid sidan av dessa kan man tydligen också ta upp andra namn på de analyserade objekten, som uppkommit på grund av ytegenskaper, eftersom ytan i fråga om helonymer oftast också är bottnen21. Som framgår nedan kan den bestämmande leden i vissa sammansatta namn beteckna ojämn botten/yta (1) Kūpst-a-balė by Vv: lit. kūpstas (motivationskännetecknet uttrycks direkt); Park-a-balė by Ss: lit. párkai ‘sådan hudsjukdom, skabb, sårskorpor’22 (motivationskännetecknet uttrycks metaforiskt – ojämnheter, upphöjningar som sårskorpor)23 samt ytans/bottnens beskaffenhet (2) Šlyn-a-raistis myr Brb: lit. šlȳnas ‘gråblå eller vitaktig, glatt lera med inblandning av organiska ämnen <...>’. 1.1.4.2. De topografiska objekt som behandlas nedan har namngivits efter sin form. För många av dem uttrycks motivationskännetecknet metaforiskt. Sumpmarkerna fick sannolikt namnen Bõsiaraistis och Plaučiabalė på grund av sin konvexa yta. Den välvda, ”utspända” ytan kan ha berott på växttäcket eller torvlagret24. Bõs-ia-raistis myr Šil25: lit. bõsas ‘tunna, tunna’26 – en sådan tolkning av ortnamnets motivation stöds också av en mening upptecknad ur levande språkbruk i undersökningsområdet: Išsipūtus karvė kaip bõsas Gs27. Grunden för motivationen hos sumpnamnet Plauč-ia-balė Krsn, som hör till denna grupp, är namnet på ett inre organ (lit. plaučiai ‘andningsorgan’). Detta ord används 19 Jfr A. Vanagas syn på hydronymernas motivation: även om en vattenförekomst fysiografiskt kan beskrivas på olika sätt, hör konfiguration och bottnens beskaffenhet till dess viktigaste egenskaper (jfr Vanagas 1981: 67). 20 Ortsnamnen upptecknades i enkäterna från byarna Nuoragėliai och Pavengliška. 21 Artikelförfattaren tackar den anonyme granskaren för denna iakttagelse. 22 Enligt uppgiftslämnaren i enkäten från byn Serbentiškiai. 23 I A. Vanagas undersökning redovisas hydronymer som beskriver topografiska objekt utifrån strändernas växtlighet, kalhet eller liknande under underrubriken hydronymer med betydelser som beskriver omgivningen (se Vanagas 1981: 112–113). 24 Dėl šio teiginio dar žr. Jaras̄ius 2012: 60. 25 Enligt uppgifter från enkäten i byn Liepalotas fanns det tidigare många grova alar där, av vilka man tillverkade tunnor. Detta vittnesmål från uppgiftslämnaren är ett utmärkt exempel på mellanliggande motivation, där ett motiverande kännetecken (utspänd) av personer inom den etniska gruppen tillskrivs ett annat denotat (inte det topografiska objektet, utan alarna som växer på platsen). 26 Se även LVŽ I 541. Förkortningar i meningar som underbygger motivationsförklaringarna, såsom LKŽe. De förklaras inte separat. 27 250 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija när ett ortnamn bildas i överförd betydelse, tycks det inte bara ske på grund av en association efter formen, utan också efter funktionen. Undergruppen kompletterades med flera objekt i undersökningsområdet som namngivits på grund av sin placering (konfiguration) i rummet: Kryž-balė kärr Prn: lit. kryžius ’en figur av korsande linjer’ (DŽe); Kuk-ia-balė kärr Prn: lit. kūjis ’krok, hake’. Det motiverande draget hos ett kärrnamn uttrycks med ett adjektiv: Kūm-balė (< *Kūmp-balė) kärr Lbv: lit. kūmpas, -à ’krokig, böjd’ (KzRŠŽ II 405), ’böjd, krökt, krokig’28. 1.1.5. Några ytterligare objekt fick namn på grund av ytans / bottnens / vattnets färg. Eftersom inga informantutsagor som styrker hur kärrnamnet Raudón-plynė KzR uppkom har dokumenterats, försöker man förstå motivationen utifrån motiveringen av det suffixavledda kärrnamnet Raudõnė Krsn, som noterats i undersökningsområdet: jorden intill kärret är rödaktig och rost bildas i kärret. Därav kan man dra slutsatsen att raudõnu, -à (rausvù, -à) troligen betecknar sumpiga platser där järnmalm är upplöst och vars mark är dålig, sumpig och uppblandad med torv. Liksom i det beskrivna fallet fick topoobjektet namnet Palš-a-raistis kärr Brb: lit. pálšas, -à, pãlšas ’gråaktig’ Mrj (jfr Šlýnarais­tis kärr Brb: lit. šlýnas ’gråblå eller vitaktig, seg lera med inblandning av organiska ämnen <...>’), på grund av ytans färg, som troligen var gråblå lera färg,. Denna grupp kompletterades med ortnamn med första leden juod-: Júod-balė kärr KzR; Júod-a-raistis kärr Brb; Júod-a-raistis kärr Igl; Juod-raistis kärr Vv; kärr Šil. Kommentarer till de två sistnämnda ortnamnen har dokumenterats i enkäterna: bevuxet med alar, men blött – står det i enkäten från byn Skriaudžiai (Vv); enligt uppgifterna i den andra enkäten (Šil), är kärrjorden svart – torv. Som bekant är torvens färg mörkbrun; lit. júodas, -à betyder ’kolsvart, mörk’ (LKŽe). Troligen stöds denna motivationsförklaring bäst av kärrnamnets Júodraistis synonym Rūd­raistis, noterad i enkäten från byn Mauručiai – Júod-raistis || Rūd-raistis Vv. Av det dokumenterade paret helonymer framgår att lexemet júodas inte bara betyder ’kolsvart, mörk’, utan också betecknar olika mörka nyanser (i vårt fall mörkbrun). Således kan namnen på båda typerna av objekt med det determinativa ledet juod- ha givits på grund av den mörka färgen på vattnet eller jorden färg29. 28 Å andra sidan är kanske en förklaring av ortnamnets motivation möjlig utifrån en annan betydelse av lit. kūmpas, -à – ’med en upphöjning, kulle, ojämnhet’. Denna senare hypotes fick överges, eftersom inga exempelmeningar från det levande språket i undersökningsområdet som belägger användningen av nämnda adjektiv i denna betydelse hade noterats. Inte heller finns informantutsagor dokumenterade i enkäten. 29 I. S. Prosvinnina, som har undersökt särdragen hos ryska sammansatta ortnamn, noterar att hydronymen Juoda upelė (Черная речка) har terminologiserats. Den toponymiska termen juoda upelė (черная речка) betecknar floder med svart vatten som samlar upp vatten från kärr, floder som rinner genom avlägsna områden, samt källmatade floder som inte fryser till och floder vars mynningar utgörs av källor. Här stöder sig forskaren på en annan forskare inom rysk toponomastik, E. M. Murzajev: det finns många svarta bäckar, men inte en enda stor flod (se även Просвирнина 2001: 47). Straipsniai / Articles 251 DALIA SVIDERSKIENĖ Balovardis Rūd-balė KzR: lit. rùdas, –à ’mörkgul’ har sannolikt fått sitt namn efter den bruna färgen hos objektets vatten/botten färg30. 1.1.6. Helonimer med demonologisk motivation. Våta platser bedöms enligt en viss standarduppfattning: där det finns träsk, finns det gott om djävlar. Representanter för denna grupp är: Vaidyk-raistis rst. Vv: lit. vaidýklė ’en icke-existerande varelse som tycks visa sig som ett spöke, en gengångare, ett skrömt’ (jfr semantiken med det i Šatins kų k. enkäten antecknade namnet Vaidenýčia i Klvr – förr brukade det spöka där); Vėln-ia-balė by. KzR31; Mrj32; Vėln-ia-balė 2 by. Krsn; by. KzR33; Vėln-ia-plynė plk. KzR34: lit. vėlñias ’jordens och underjordens gudom, djävul, smådjävul; i religionerna – en ond ande, den onde’35. Här finns också ett träsknamn Vėln-ia-bliūdis Prn. Namnformen består av två kännetecken, inte ett: den ena leden bygger på beteckningen för en mytisk varelse, den andra på ett kärl36. Den andra leden, uttryckt metaforiskt (bliūdas ’skål; den mängd som ryms i den’), ger ortnamnet en emotionell och konnotativ laddning. Träsknamnet Pėkl-ia-raistis Šil etymon, ordet peklà, som betyder ’helvete’37, för tankarna till en avgrund, ett bråddjup eller liknande och påverkar därmed den föreställningsmässiga innebörden av namnet. Nej- 30 Som analysen av motivationen bakom andra helonymer visade, kan bottnen och vattnet ha varit bruna på grund av rost som uppstår i träsket. 31 Namnet antecknades i Runkių skogvaktardistrikts enkät. 32 Enligt uppgifter i Šunskų skogvaktardistrikts enkät, bevuxen med träd. 33 Namnet antecknades i Velniakalnio skogvaktardistrikts enkät. 34 Det berättas att det spökade här, står det i Jūrės skogvaktardistrikts enkät. 35 Jelena L. Berezovič, som har undersökt en del av den ryska nordliga toponymien med anknytning till lexemet velnias (чёрт), påpekar att detta överträffas i frekvens av andra ”demonologiska” och ”sakrala” topolexem. De aktuella ortnamnen undersöktes för att klarlägga regelbundenheter: vilka objekt som får dessa namn och vilken deras motivation är. När det befintliga materialet kompletterades med uppgifter insamlade vid fältundersökningar 1999–2015 framgick det av de motivationsbeskrivande uppgifterna att djävulen i första hand uppfattas som en vattenande. Förekomsten av ”djävulska” ortnamn förknippas också med röjningsarbeten i skogarna. Dessa kan ha varit helvetiskt svåra och därför förknippats med djävulen. När områdena till sist omvandlades till odlingsmark och ”återvanns” från kärr och skogar, omgavs åkermarken av ”onda platsandar”, eftersom jorden snabbt torkade ut och blev ofruktbar, vilket också ledde till att den förknippades med djävlar. Här antar forskaren att betydelserna ’jordbruksrelaterad’ och ’demonisk’ kan ha uppstått efter varandra eller som resultat av en omkodning, men att de till en början hade en skyddande betydelse. J. L. Berezovič uppmärksammar ytterligare ett språkligt faktum som avgränsar motivationen bakom ”djävulska” namn i rysk toponymi – de associativa sambanden mellan orden velnias ↔ juodas (чёрт ↔ чёрный), vilka kommer till uttryck genom att ”djävulska” ortnamn betecknar mörka skogsområden (hörn), bottenlösa sjöar och floder med smutsigt vatten. Platser med ”djävulska” namn kännetecknas av ojämn, vanligen våt mark; jordbruk är omöjligt där eller kräver stora, det vill säga helvetiska, ansträngningar (se även Березович 2010: 47–57; 2015: 187–206). 36 Dėl struktūrinio modelio panašumo lietuvių frazeologijoje žr. Jasiūnaitė 2007: 112. 37 Jfr även en mening nedtecknad från levande språkbruk: Ištrauk iš vandens agurk ą – tuo kai peklà (svart) blir Jrb; ur folkloren: Tamsu kai pėkloj (mycket mörkt) [kursivering min – D. S.]; likaså en annan 252 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija svårt att lägga märke till att det metaforiskt benämnda uttrycket är mer uttrycksfullt och effektivt; med detta namn förmedlas information om platsen inte bara till förnuftet utan också på ett känslomässigt plan38. Förledet i sammansättningen pekl- gör ortnamnet mer levande, eftersom det har en tydligare prägel av talspråk. Sambandet mellan det sistnämnda namnet och talspråket framgår också av fraseologismen gyvà peklà. Betydelsen av denna stelnade ordkombination är ’(av något) mycket, oerhört mycket’. Alltså är peklà en plats där det finns många djävlar, en sorts ”boplats” för djävlar. Dessutom bör möjligheten att det determinativa ledet pekl- används av eufemistiska skäl inte förbises39. 1.1.7. Helonymer motiverade av vattnets kvalitet är av olika slag. Många av dem betecknar någon egenskap hos vattnet (1), uttryckt med ett adjektiv (a) eller ett substantiv (b): a) Klamp-ā-balis b. KzR: lit. klampùs, -i ’trögflytande, seg (om vätskor)’; Skýst-a-balė Mrj: lit. skýstas, -à ’som har egenskapen att flyta, strömma, rinnande; som innehåller mycket vatten, vattenrik, vattensjuk’; b) Pūsl-ia-raistis b. Gdl: lit. pūslẽ̇ ’en luftfylld kula som uppstår i en vätska (och på dess yta) eller i en flytande massa’ (heloobjektet har fått sitt namn på grund av den vattenrika jorden med bubblor som tränger upp40); Tūrl-a-balė b. Igl: lit. tūrlẽ ’flytande lera’ (DKŽ 154)41. På grund av vattnets klarhet har topoobjektet fått ett metaforiskt namn Cidabr-a-balė b. Brb: lit. cidãbras ’silver’. Andra representanter för denna semantiska undergrupp beskriver vattnet inte utifrån en egenskap hos själva vattnet, utan utifrån namn på material och föremål som finns rikligt / påträffas i vattnet42 (2): Rūd-balė b. Ss: lit. rūdys ’järnmalm upplöst i kärr’; Žagar-balė dial. Klvr: lit. žãgaras ’bladlös kvist (vanligen torr), ris’. 1.1.8. I helonymi som bildats genom sammansättning i detta område förekom fall där topoobjekt namngavs efter sin position i rummet. Betydelsen av Balovardis Aukšt-a-raistis Krsn är ’belägen högt’. Ytterligare två representanter för undergruppen LKŽė: betydelserna av ordet peklà är ’en mycket avlägsen, avsides belägen plats; en dålig, svårframkomlig väg, ett träsk’. 38 Dėl panašių metaforų kūrimo tikslų dar žr. Gudavičius 2009: 115. 39 Dessa resonemang får stöd av Birutė Jasiūnaitės undersökning av žemaitiska formelartade svordomar (se Jasiūnaitė 2007a: 257–262). Enligt forskaren i helvetet håller till, lever djävlarna [min kursivering – D. S.] – syndarnas plågoandar. Detta känner varje företrädare för bondekulturen till, och därför är en sådan ”topografisk” substitution helt begriplig. Delvis gör talaren så även av eufemistiska skäl och undviker därmed att dra på sig denna farliga gestalts vrede genom att nämna den (se även samma ställe, 260). 40 Enligt Leonas Jarašius (anställd vid Naturforskningscentret, Botaniska institutet) tränger en stor mängd vatten i jorden undan luften, vilket försämrar luftningen och leder till att skadliga produkter från anaerob andning ansamlas (se även Jarašius 2012: 61). 41 Jfr beträffande semantiken sjönamnet Purvinis Lbv (LUEV 130), belagt i undersökningsområdet, vilket A. Vanagas behandlar i avsnittet om hydronymer motiverade av vattnets kvalitet (se Vanagas 1981: 102). 42 Enligt A. Vanagas härrör dessa egenskaper inte från vattnets natur; de är senare och sekundära (se även Vanagas 1981: 103). Straipsniai / Articles 253 DALIA SVIDERSKIENĖ Púodž-ia-plynė träsk i KzR och Púodž-ia-raistis kärr i KzR betyder ’belägna lågt’. Här aktualiseras den semantiska komponenten ’vertikalitet, avlägsenhet, rörelse uppåt och rörelse nedåt från ytan’ hos de grundläggande orden. Denna tolkning bekräftas också av en sagesmans vittnesmål i frågeformuläret från Papilvys skogvaktardistrikt: Púodžiaplynė är en trädlös myr omgiven av kullar, Púodžiaraisтис ett djupt kärr. Det motiverande kännetecknet uttrycks här metaforiskt genom (i). 1.1.9. Motivationer som beskriver vattnets fysiska tillstånd Kärrnamnet Sklydž-ia-raistis i Gdl kan knytas till litauiska sklydėti, sklydi, -ėjo ’vara utbredd, bölja, breda ut sig’, jfr Vanduo sklydi lankose DŽ¹ (beträffande källförkortningen, se LKŽė). 1.2. Enligt relationen till andra objekt 1.2.1. Helonymer med possessiv och lokal motivation⁴³: Bùkt-a-raistis kärr i Igl: litauiska buktà, bùktas ’vik i en flod, sjö eller pöl; bukt; djup plats som vattnet har gröpt ur’; Darž-a-balė träsk i Klvr: litauiska daržas ’trädgård’; Degim-balė träsk i Ss: litauiska degìmas, dẽgimas ’bränd plats (äng, våtmark, skog), brandrest’; Degìn-balė träsk i Mrj – med antagandet att sammansättningsleden degìn- har uppkommit ur *degìm- är namnet sannolikt knutet till litauiska degìmas⁴⁴; Dúá-raistis (< *Dváŕ-raistis) träsk i Prn: litauiska dvãras ’<...> godsägarens gård, boställe; gårdsplan; gård’; Eglyn-balė träsk på högslätten i Ldvn: litauiska eglýnas, eglýnė ’granskog’; Ežer-balė träsk på högslätten i Klvr: litauiska ẽžeras ’sjö’; Lank-a-balė träsk i Prn: litauiska lankà ’stor, jämn äng, vanligen vid en flod, som översvämmas vid högvatten’; Lyg-plynė träsk i KzR: litauiska lygė, lỹgė ’glänta i skogen, skogsbryn⁴⁵; Naujien-balė träsk i KzR: litauiska naujìena, naujienà ’nyodlad mark; nyodling’; Plyn-balė träsk i Brb: litauiska plýnė ’våtmark, kärr⁴⁶; Prūd-balė kärr i Igl: litauiska prūdàs ’damm’; Rubež-balė träsk i Ss: litauiska rubẽžius ’territoriegräns, gräns’; Šaltin-balė träsk i Ss: litauiska šaltìnis ’vattenkälla som springer fram ur jorden’; Trāk-balė träsk i Mrj: litauiska trãkas ’hög, torr äng bevuxen med glest stående buskar och träd, ⁴³ A. Vanagas analyserar dessa vattennamn i avsnittet Hydronymer med betydelsen plats där vattenobjektet finns. Han hävdar att den ursprungliga betydelsen hos vattennamn inte bara, och inte ens främst, var knuten till hydrobjektens egna egenskaper, utan till appellativiska betydelser som beskriver flodernas och sjöarnas omgivningar (Vanagas 1981: 104). De flesta har bildats av appellativer med fysiografisk eller närliggande betydelse (ibid., 105). Eftersom helonymer, liksom andra hydronymer, kan ha både lokal och possessiv betydelse (de kan till exempel beteckna hela egendomens, byns eller liknande ägande), men det är svårt att skilja mellan dessa och fastställa vilken som avses, har vi gett avsnittet en något annorlunda rubrik. ⁴⁴ Se även LVŽ II 182 för en tolkning av träsknamnet. ⁴⁵ Träsknamnet är belagt i frågeformuläret från Agurkiškės skogvaktardistrikt. ⁴⁶ Tolkningen av ortnamnets motivation bekräftas av uppgifterna i frågeformuläret från Balbieriškis skogvaktardistrikt: en pöl som aldrig torkar ut, och stöds av en mening nedtecknad ur talspråket i undersökningsområdet: Ajerai växer i plý nėse, där det aldrig torkar ut Jrb. 254 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija skogsglänta; äng där det finns björkar’ (enligt uppgifter i enkäten från Šunskų skogvaktardistrikt, en sankmark bevuxen med träd). 1.2.2. Motivationsgrunder som beskriver omgivningen De första ledens etyma i sammansatta helonymer är benämningar på byggnader (1), platser intill byggnader (2) samt benämningar som anger andra egenskaper hos topoobjektens omgivning (3). 1) Būd-baliai sankmark Klvr; Būd-baliai sankmark Klvr: lit. būdà, būdė ’tält, skydd, liten stuga (för en vakt, herde eller dylikt); Tilt-a-balė sankmark Krsn: lit. tiltas ’bro’; 2) Pakluon-raistis sankmark Gdl: lit. pakluonė ’plats intill en tröskloge’. 3) Helonymer med attributiv betydelse, som anger en egenskap hos platsen utifrån vad som finns där: Kiaušin-raistis sankmark Vv: lit. kiaušinis ’ägg’ (enligt enkäten från byn Būdelė lade vilda änder ägg på tuvorna); Lāuž-a-plynė sankmark Mrj: lit. lãužas ’hög av störar, ris, grenar och träbitar47; Spal-iā-kampis sankmark KzR: lit. spãliai ’massa av sådana småflisor’, jfr lit. spãlis, spalỹs ’en träig flisa från lin- eller hampstjälken som lossnar när man trampar på den’. 1.3. Enligt förhållandet till människan Helonymer som uppkommit till följd av ägandeförhållanden och kulturhistoriska relationer. De första leden i de helonymer som diskuteras nedan har olika ursprung. Vissa har bildats av appellativer (1), andra av onym (2). 1) Företrädarna för denna grupp skiljer sig också åt: (a) ortnamn bildade av appellativa personbeteckningar: Čypl-ia-balė sankmark Lbv – kan sannolikt föras samman med lit. čyplė ’en som pratar för mycket’48; Duidž-ia-balė sankmark Prn: lit. duidė ’halvtokig, omtöcknad kvinna, dumbom’49; Kerždž-ia-balė sankmark Mrj: lit. kerždžius ’herdarnas förman’; (b) bildade av etnonymer: Cigōn-raistis sankmark Vv lit. cigōnas, -ė; Maskōl-raistis sankmark Vv: lit. maskõlis, maskõlius ’soldat i tsarens armé; ryss’. Spår av fransktiden, det vill säga den franska arméns fälttåg genom Litauen under Napoleon i början av 1800-talet, vittnar ett sankmarksnamn som finns belagt i en enkät från Runkių skogvaktardistrikt: Prancūz-bales KzR med tillägget: det sägs att det fanns ett läger. Detta ortnamn bör betraktas som ett vittnesbörd om etnokulturellt minne. 47 Enligt uppgifter i enkäten från Šunskų skogvaktardistrikt är sankmarken bevuxen med träd. 48 Detta antagande tycks också stödjas av den variant av sankmarksnamnet Čypliabalė som finns belagd i LVŽ och enligt VK-uppgifter används i det levande språket i Lbv: Čipliabalė (se LVŽ II 70). Det personnamnsbaserade sammansatta namnet har possessiv betydelse, ’som tillhör Čiplius’, och används med den närliggande likvärdiga formen Čypliabalė. Som nämnts tidigare kan den första delen av den determinativa sammansättningen, čypl-, knytas till den appellativa personbeteckningen čyplė ’en som pratar för mycket’. Det är lätt att se att grundordet i det ena ortnamnet är lexikalt neutralt, medan det andra har en negativ emotionell konnotation. 49 Jfr meningar nedtecknade i levande språkbruk inom det undersökta området: Vad frågar du den där duidė för! Vv; Med en sådan duidė finns det inget att prata om Vv. Straipsniai / Articles 255 DALIA SVIDERSKIENĖ 2) Iš asmenvardžių: Agot-plynis pln. Vv: v. Agôtė, Agotà; Bãkš-a-balė b. Ldvn⁵⁰: Bakšà; Baniōn-balė b. Prn: avd. Baniōnis⁵¹; Bãrtk-a-balė b. Lbv: pvd. Bãrtkus; Bruzɡ-a-raistis rst. Šil: pvd. Brùzgas; Čekausk-a-balė (t. Čekauckabalė) b. Lbv: pvd. Čekãuskas, Čekãuskas; Čiùkn-a-raistis b. Šil: pvd. Čiùknà; Daniēl-plynė b. KzR⁵²: avd. Daniēlius; Gerùl-raistis rst. Vv: pvd. Gerùlis; Gìb-a-balė b. Lbv: pvd. Gìbas; Grìg-a-raistis rst. Gdl: pvd. Grìgas; Grìšk-a-raistis b. Brb: pvd. Grìškà; Grùm-balė b. KzR: pvd. Grùmas; Jōn-balė plk. Mrj: v. Jōnas; Kačērg-ia-rais-tis rst. Gdl: pvd. Kačērgis; Kajãck-a-raistis b. KzR: pvd. Kajãckas; Kaũn-a-balė b. Klvr: pvd. Kaũnas; Kazl-ã-plynė b. KzR: pvd. Kãzlas; Kirvãl-balė rst. Ss – greičiausiai asmenvardinės kilmės vv., sietinas su pvd. Kirvėlis⁵³; Klim-a-balė b. KzR: pvd. Klìmas; Kliùč-balė b. Mrj: pvd. Kliùčius; Kundok-raistis rst. Vv: pvd. Kuñdoka, Kundõkas; Lañdž-ia-balė plk. Klvr⁵⁴: avd. *Landys, plg. pvd. Lañdžius; Luck-a-balė b. Klvr: pvd. Lùckus; Mauš-ia-raistis rst. Vv: avd. *Maušius ar pan., plg. avd. Woiciech Mauszas 1662 m. (IAK); Micùt-raistis plk. Gdl: pvd. Mìcu-ta, Micutà; Nãik-a-raistis rst. Brb: avd. Naĩkus; Pataš-a-raistis rst. Krsn: pvd. Patašius, plg. le. pvd. Pat asz (SNP VII 224); Paũl-ia-balė b. Ldvn: avd. Paũlius; Pečk-a-balė b. Ss: avd. Pečkỹs ar pan.; Rač-balė b. Klvr: pvd. Rãčius; Ramõšk-a-balė b. Mrj: pvd. Ramõškà; Señk-a-balė b. Ldvn: pvd. Señkus; Šãb-a-balė b. Mrj: pvd. Šãbas; Šaln-a-plynė b. KzR: pvd. Šalnà; Vasiliáusk-a-raistis rst. Brb: pvd. Vasiliáuskas; Valent-raistis rst. Gdl: avd. Valentà ar pan. 1.4. Situationella helonymer Toponymer som återspeglar en typiserad situation (denna kan vara overklig, påhittad eller ett vanligt förekommande fenomen) som kan förknippas med objektet, skulle kunna kallas situationella55: 50 Där en flicka hade fått barn – står det i enkäten från byn Ąžuolynas. Jfr lit. apturėti, àpturi, -ėjo ’föda’ [Merga apsiturėjo Mrj]. Jfr vidare den första leden i balonymens struktur med lit. bakščioti, -iója, -iójo ’stöta, peta, sticka’. Birutė Kabãšinskaitė har beskrivit sådana företeelser i språket. Enligt henne försöker språkbrukaren skapa ett semantiskt samband och underbygga det med särskilda förklaringar (Kabãšinskaitė 2013: 73). Av vårt funna exempel framgår att områdets invånare utifrån formmässig likhet med hydronymen Bãkšabalė finner en semantisk association med det nämnda verbet. 51 Efter varje representant för den litauiska antroponymikonet anges ingen källhänvisning (LPŽ I, II; LVKŽ). Dessa finns i artikelns slut, i källförteckningen. 52 Enligt uppgifterna i enkäten från Papilvys skogvaktardistrikt bodde Danielius där; den närliggande skogen och den öppna gläntan har också fått namn efter honom. 53 Enligt LPŽ bodde två familjer med detta efternamn i Sasnavas omgivningar (se LPŽ I 1003). 54 En bonde som levde för hundra år sedan, Landys – står det i enkäten. 55 Dėl termino ir šių vv. dar žr. Березович 1998: 136–142. Čia rusų mokslininkė pastebi, kad toponimų vidinė forma neturi situacinių žymiklių, kurie yra akivaizdūs motyvuotėse, taigi 256 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija Mėrg-a-raistis rst. Vv: kärr. mergà ‘vuxen ogift kvinna, flicka; en flicka som anställts som arbetare, piga eller tjänsteflicka av en bonde eller storbonde’. Flickorna badade, en drunknade – står det i enkäten. Žyd-balė kärr. Šil – enligt uppgifterna i enkäten från byn Juodaraisčio berättas det att en jude drunknade tillsammans med sitt sto. Alltså kan en situation eller händelse sätta sin prägel på ett föga känt och föga bekant objekt56. 1.5. Toponymiskt komplex (mikrosystem) I enkäterna från mellankrigstiden finns också ett mikrosystem av helonymer belagt57. Om det berodde på den dåliga lukten, den vidgade formen58 eller på någon annan tänkbar orsak59 fick ett element i detta mikrokomplex namnet Šikn-ã-balė kärr. KzR. I samma enkät från Jūrės skogvaktardistrikt finns hydronymen Uodegėlė KzR belagd. Enkäten säger: detta är Šiknãbalės utskjutande del. Därav kommer namnet. Semantiskt besläktade namn uppstår oftast som ett resultat av föreställningar om objekten: i nomineringsprocessen, när det toponymiska systemet bildas, ”dras” först landskapets konturer upp, och först senare, när man har lärt känna topobjekten inom ett visst område bättre och tagit dem i besittning, börjar man precisera dem (jfr Березович 1991: 77). Det verkar ha gått till så även i detta fall. Nomineringsprocessen förlöpte på ett tämligen specifikt sätt. Topobjektens egenskaper på grund av konfigurationen (hur inbördes relaterade objekt var placerade) föreföll för namngivaren vara förbundna med varandra60; därför fick det första elementet i mikrosystemet först namnet Šiknãbalė (av orsaker som, såsom redan nämnts, nu inte är exakt kända), och först därefter fick den närbelägna mossen ett namn61 – Uodegėlė: lit. uodega ’den avsmalnande delen av mark, äng, åker eller skog’. Det mikrosystem som belagts i det undersökta materialet – Šiknãbalė och Uodegėlė – är alltså resultatet av människans strävan att jämföra, knyta samman och konkretisera. Det är värt att framhålla den obalans mellan nominering och motivation som är karakteristisk för situationsbaserade namn (ibid., 142). 56 Dėl šio teiginio dar žr. Березович 2008: 278. Čia minimos ir nekalbinės situacinių toponimų atsiradimo priežastys. Sėslus gyvenimo būdas, anot kalbininkės, lemia gana uždarą gyvenseną uždaroje erdvėje, kuri ir parodo žmogaus ir erdvinių realijų vienpusį ryšį. Be to, pasakojimai (mitai) formuojasi apie visus dalykus, apie kuriuos trūksta informacijos. 57J. L. Berezovitj (Jekaterinburg) kallar semantiskt besläktade ortnamn för semantiska mikrosystem. Om dessa i rysk toponymi, se Березович 1991: 75–90. 58 Jfr lit. dial. šiknà ’den tjocka änden eller undersidan på något föremål’ Mrj. 59 Jfr också kaĩp šiknojė dial. ’mycket, fullständigt mörkt’ Šk. 60 Dėl šio nominacinio komplekso elementų semantinių ryšių dar žr. Sviderskienė 2015: 178–179. 61J. L. Berezovitj har noterat att toponymiska mikrosystem kan bestå av två eller flera toponymer som är förbundna genom olika slags lexikala systemrelationer (se närmare Березович 1991: 75–90). Straipsniai / Articles 257 DALIA SVIDERSKIENĖ 2. SAMMANSATTA HELONYM MED INTE HELT KLAR MOTIVATION I DAG I enlighet med de enhetliga analysprinciper som redogörs för i artikelns inledning och tillämpades på den första gruppens representanter försöker man tolka motivationen bakom dessa helonym. I vissa fall, på grund av brist på ytterligare information som stöder den ena eller andra tolkningen av motivationen, nöjer man sig med att konstatera möjligheten. 2.1. Det lexikala innehållet i bildningsbasen för sammansättningarnas första led är inte helt klart, liksom inte heller dess tillhörighet till appellativ- eller antroponymklassen: Barōn-plynė myr. KzR: lit. barōnas ’bagge, gumse’ /62 personnamn Barōnas, lit. plýnė ’kärr, träsk’63; Mōrk-a-balė träsk. KzR: lit. morkà, mōrkas / personnamn Mōrkus64; Ragaiš-balė träsk. Prn: lit. ragaišis ’bröd av grovt vete- eller kornmjöl, karaišis’65 / personnamn Ragaišis; Rož-balė träsk. Mrj66: lit. rožė ’näckros (Nymphaea)’, jämför semantiskt ortnamn med Rožýnas i Dg (VK), som tycks kunna knytas till lit. rožė ’detsamma’ / personnamn Rōžas, jämför personnamnet Rožēnas.67 2.2. Gruppen av ortnamn med möjlig dubbel motivation är också liten. Här kan helonymens motivation förklaras utifrån båda betydelserna hos grundordet: Bais-raistis träsk. Vv: lit. baisùs, -ì ’som väcker rädsla, skrämmande’ – ett helonym med betydelse av känslomässig värdering68 / lit. baisùs, -ì ’mycket stor’ – motivation utifrån objektets parametrar (storlek); Čyst-a-balė träsk. Lbv; Čyst-a-balė träsk. Igl: lit. čýstas, -à ’ren, obefläckad’ – platsen har fått sitt namn 62 Eftersom båda tolkningsmöjligheterna för motivationen är sannolika anges de sida vid sida, åtskilda av det konventionella tecknet /, som betyder ”å andra sidan, en möjlig motivation från”. Detta val grundades på en önskan att undvika att detta uttryck förekommer alltför ofta i artikeln och att artikeln i onödan blir längre. 63 Se även LVŽ I 379–380, där ytterligare en förmodad härledning anges – från lit. barōnas ’adlig titel, lägre än greve; person som innehar denna titel’. 64 Enligt LPŽ-materialet har efternamnet Morkūnas belagts i det undersökta området (se LPŽ II 271), och nära de undersökta ortnamnens lokalisering även Morkėlis (se samma verk, 270). 65 Om det rör sig om appellativiskt ursprung kan det motiverande draget, enligt den ryske forskaren N. V. Ovčiar (Sverdlovsk), knytas till vattendragets rikedom på fisk (se vidare Овчар 1991: 62, 71). Å andra sidan kan motivationen för träsknamnet kanske också förklaras med topoobjektets möjliga runda form. 66 Enligt informanten hette den jordbrukare som tidigare bodde där Rožēnas. Uppgifterna i LPŽ bekräftar detta – detta efternamn är belagt i närheten av de undersökta toponymernas lokalisering (se LPŽ II 625). 67 Alternativt enligt L. Bilkis – kopplat till lit. rožýnas ’plats där rosor odlas’ (se Bilkis 2008: 282). 68 Dėl emocinio vertinimo reikšmės hidronimų dar žr. Vanagas 1981: 115–116. 258 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija på grund av vattnets kvalitet69 / lit. čỹstas, -à ‘tom’70– kan platsen ha fått sitt namn av en annan anledning: en vattenpöl utan fisk71; Degùs-balė vattenpöl, Klvr: lit. dẽgus eller liknande, jfr. dẽgti ‘utsättas för eld, förtäras av eld, flamma’72 [Torv i mossar brinner bra, men ger ingen värme Gs; Vattenpölar brinner, vad som helst kan brinna, bara bergen inte brinner Dkš] (en möjlig tolkning av namnmotivet är en uttorkad/bränd vattenpöl) / lit. dẽgti ‘lysa, glöda, glänsa, stråla’, jfr. Solnedgångens kanter glöder redan som glöd V. Myk-Put. (en möjlig tolkning av namnmotivet är vattendragets egenskaper). Tams-plynė våtmark, slätt KzR: lit. tamsùs, -ì ‘som inte är ljus till färgen, mörk’. Utifrån denna betydelse hos grundordet kan man anta att helonymerna fått sina namn på grund av vissa egenskaper hos vattnet, dvs. det grumliga vattnet. Eftersom vattenpölens namn är antecknat i en enkät från Runkių skogvaktardistrikt, kan även en annan tolkning av namnmotivet vara möjlig – platsobjektets grad av belysning/avsaknad av belysning. I detta fall skulle vv. kunna förbindas med betydelsen hos lit. tamsùs, -ì ‘svagt belyst eller obelyst’. 2.3. När det gäller lexem med identiskt uttryck men olika betydelser (lit. kulė, kūlė ‘träredskap för att slå med, slaga’ / lit. kulė, kūlė ‘påse mitt i ett fisknät där fiskarna samlas; fiskarnas håv’), vilka kan utgöra det första ledet i den determinativa sammansättningen Kùl-ia-raistis kärr. Vv. kan alltså tolkas som motiverat på två sätt utifrån det första ledet. Lexemens olika betydelser motsvarar olika tolkningar av namnmotivet: utifrån formen (konfigurationen) eller utifrån djupet. I det senare fallet skulle grunden för den metaforiska rumsliga benämningen vara komponenten vertikalitet, avstånd, rörelse nedåt från ytan, jfr. Púodžiaplynė våtmark KzR och Púodžiarais­tis kärr KzR (se I. 1.1.8 om dessa). Tyvärr är det, i avsaknad av mer exakta uppgifter om denotatet, landskapets geografiska särdrag och namngivningssituationen, omöjligt att fastställa exakt vilken av de nämnda egenskaperna som inspirerade uppkomsten av ortnamnet Kùliarais­tis. 2.4. Ytterligare två namn på vattenpölar är särpräglade till uttrycket: Lašin-balė vattenpöl Mrj: lit. lašiniai ‘fettlager under huden på slaktkroppen (vanligen en gris); skämtsamt, nedsättande: kroppsfett’; Smeton-balė vattenpöl Prn: lit. smetonà ‘gräddfil; grädde’. Vad gäller semantiken hos dessa helonymer, jfr. Sviestăkalnis kulle Klvr, Sviestinė äng Lbv. Betydelsen hos ordet sviestas är ‘fast fett som framställs av gräddfil’, jfr. den mening som upptecknats ur folkligt material Jorden är som smör ‘bördig, välbearbetad’. Av betydelsen framgår att smör, liksom fläsk och gräddfil, är fett, medan riebùs, -ì betyder ‘som har rikligt med73 69 Jfr. vidare čỹstai. Čỹstai tvättar händerna Kt. 70 Jfr. vidare Det finns inga djur, ingenting – ren mark Prn; Åh, så svårt för ett stort träd mitt i den rena åkern Mrs. 71 Dėl tokio vandenvardžių motyvacijos aiškinimo rusų toponimijoje dar žr. Овчар 1991: 62, 71. 72 Om bildning och ursprung för vv., se även LVŽ II 191. 73 Hänvisningar (förkortningar) som i LKŽe förklaras inte separat. Straipsniai / Articles 259 DALIA SVIDERSKIENĖ näringsämnen för växter, gödslad, gödslad’ (om jord), jfr. Riebūs kai Šakių laukai (ur skrifter), ‘rik, bördig, frodig’, och jfr vidare ängsnamnet Taukióji Mrj (lit. taukióji, jfr. taukùs, –i ‘frodig, bördig’). Å andra sidan verkar en sådan tolkning semantiskt ligga närmare jordnamn (jfr också Lašinýnas drb. ž. Klvr). För att förklara motiveringen bakom namn på sumpiga platser är kopplingar till vattnets kvalitet74 eller förekomsten av fisk75 sannolikt lämpligare, kanske också kvaliteten hos ytan / bottnen (som skikt). Oavsett vilken version av motiveringen som visar sig stämma, är en sak klar: uttrycket för överförda egenskaper från metaforernas källområde (namn på livsmedel)76 har i den strukturella modellen (deras inre form) hos balovardis Lašinbalė, Smetonbalė använts för att framhäva ytans / bottnens / vattnets kvalitet. 2.5. Balovardis Skálk-a-balė KzR har en inte helt klar motivering och kan sannolikt kopplas till det askfärgade *skalka, jfr lit. skalà ‘en kluven sticka som bränns för att ge ljus eller tända eld, en spån’. Beträffande semantiken, jfr bergets namn Skalkakalnis KzR, upptecknat i samma enkät från Velniakalnio skogsförvaltning, vars motivering är delat på mitten. Enligt den nämnda uppgiftslämnarens vittnesmål bör alltså detta ortnamn anses ha fått sitt namn på grund av sin form och hänföras till toponymer med konfigurationsbetydelse. Eftersom motiveringen bakom balovardis inte har dokumenterats i enkäten kan man endast förmoda att det möjligen betecknar ett topografiskt objekt med förgrenad form, eller överväga andra orsaker till att denna nominativa enhet uppkommit. I strukturen hos myrnamnet Smal-ia-raistis Šil, dess inre form, finns lexemet smalà77. A. Vanagas betraktar namn på vattenobjekt vars bildningsbas är smalà som hydronymer med betydelsen vattenkvalitet (se Vanagas 1981: 102)78. Onomastikerns ställningstagande påverkades av en aspekt av aktualiseringen – en egenskap hos vattenkvaliteten, nämligen viskositeten. Jfr meningen ur Lietuvių tautosakos rankraštynas: Tu jojamas rasi plačią upę, smala tekančią Ls (om denna mening, se LKŽe); jfr även lit. klampùs, –i ‘trögflytande, seg (om vätskor)’. Enligt vår mening kan både tjärans konsistens ha aktualiserats när myren fick sitt namn, sannolikt... 74 Jfr flodnamnet Riebgalỹs Dt (LUEV 135), upptecknat i ett annat område; Vanagas hänför det till hydronymer med betydelsen vattenkvalitet (se Vanagas 1981: 102). 75 Jfr Mėsinė rst. Žž (VK). 76 ”Etnografiska studier av livsmedelssystem visar att matens betydelser sträcker sig till alla mänskliga områden” (Mintz Du Bois, citerad ur Čepaitienė 2013: 255). Enligt etnologen åt man dessutom bättre mat vid högtidliga tillfällen; enligt bondens uppfattning var den fetare och rikligare: mer fett, gräddfil och smör (se även samma ställe, 266). 77 Lit. smalà ‘tjära som framställs genom upphettning’, ‘beck’ (DKŽ 129). Enligt LKŽe används appellativet smãlis, smalỹs i ett annat område i Litauen i betydelsen ‘djävul, den onde (som svordom)’: Na, kurgi tavę dabar smãlis neša? D1. 78 Jfr också vattennamn med bildningsbasen dervà; även dessa bedöms semantiskt på samma sätt av forskaren – som vattennamn med betydelsen vattenkvalitet (se också Vanagas 1981: 101). 260 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija dvs. trögflytande, liksom dess färg79, dvs. dess mörkhet80. Således är det, utan informanternas vittnesmål som dokumenterats i Pajiesios skogvaktardistrikts enkät, svårt att med säkerhet säga vilken egenskap hos denotatet (eller kanske båda) – fysiska egenskaper eller färg – som beaktades i namngivningsprocessen81. Ett annat fall som inte är helt klart ur namngivningssynpunkt är namnet på en torvmosse Vargõn-balė KzR: lit. vargõnai ’ett blåsinstrument med klaviatur’. Eftersom inga informantutsagor har dokumenterats, jämför meningen nedtecknad från levande språkbruk i LKŽe: Mūs klebonas kap vargõnas gieda Vlk82, men jämför också lit. vargonadantis, -ė ’en person med fula, stora tänder’ [Pažinom brolius vargonadančius Btr], lit. vargonėliai bildl. ’veck i ett klädesplagg’ Sn83. Det förblir alltså oklart om platsen fick namnet Vargõnbale från instrumentnamnet använt i överförd betydelse på grund av ljuden från vattensamlingen, dess form, den ojämna bottenytan eller någon annan (för närvarande okänd) orsak. 2.6. För att motiveringen till helonymer med mešk- skulle kunna förklaras underbyggt, skulle det behövas informantutsagor. Tyvärr finns inga kommentarer dokumenterade i enkäterna, förutom att björnar brukade föra omkring sina ungar. Eftersom den litauiske naturforskaren Tadas Ivanauskas uppger att den sista björnen i Litauen sköts 1883 och att björnar endast tillfälligtvis kommer dit från andra håll (jfr cit. ur Papaurėlytė-Klovienė 2007: 91), förefaller det sistnämnda argumentet vara det minst övertygande vad gäller ortnamnens Mėšk-a-balė b. Mrj; Mešk-ã-balė b. Klvr; Mėšk-a-raistis torvmosse Gdl; 2 gölar Krsn84; Mešk-a-raistis torvmosse Brb med de platser där detta djur har levt. Namngivningsenheter med 79 När helonymer hänförs till den semantiska typen efter färg avses färg som beror på markytans beskaffenhet eller vattnets färg – jfr representanter i I. 1.1.5. 80 Jämför också lit. smalinis, -ė ’bildl. svart, mörk’. 81 I samma enkät från Pajiesios skogvaktardistrikt antecknades namnet på en torvmosse Juodvandenis Šil. Varför platsen fick detta namn framgår tydligt av dess inre form – på grund av det svarta vattnet. 82 A. Vanagas har dokumenterat över 85 hydronymer med betydelsen ’ljud från vatten’ (om dem, se Vanagas 1981: 114–115). I den poetiska texten ”Gudo šalis” av sångaren Petras Zalanskas från Mardasavas, som hyllar ”skönheten” i Čepkeliais torvmosse, omnämns ”balos burbeklės” [min kursivering – D. S.] – se vidare Vaitekėvičienė 2012: 34, 35. Forskaren utarbetade artikeln med utgångspunkt i det föredrag hon hade hållit, ”Girdėti vietą ir būti išgirstam”. 83 Konstantinas A. Heinas (Ryssland), som har undersökt toponymer i Vologdaområdet, påpekar att jämförelser mellan topoobjekt och musikinstrument kan ha inspirerats av topoobjektets egen form eller markytans utseende, som en följd av hur marken brukats. Exempelvis benämns topoobjekt med kuperad terräng och förgrenade stränder som Armonika, Armonikos (Гармошки, Гармонь); ett landområde med oregelbunden trapetsform kan kallas Gusli (Гусли) [gusli är ett ryskt folkinstrument med strängar, liknande kanklės; instrumentet förekommer i bland annat rektangulär och vingformad utformning – D. S.] och så vidare (se vidare Гейн 2014: 73). 84 Enligt enkäten från byn Išlandžiai brukade ortnamnen björnungar föras omkring. Straipsniai / Articles 261 DALIA SVIDERSKIENĖ björn-, kan troligen andra egenskaper hos detta djur ha registrerats – som är förknippade med större än vanligt verklighets (i detta fall helioobjektens) omfattning85. Det är svårt att i dag säga vilka andra motivationsdrag som kan ha inspirerat uppkomsten av ortnamnet86. Myrnamnet Mėšk-a-kampis KzR är, eftersom beskrivningar som förklarar motivationen inte har dokumenterats, inte heller något undantag. Enligt Aleksandra J. Baranova är ortnamnet Медвежий Угол (semantiskt ”nära” vårt Meškakampis) ganska vanligt även i rysk toponymi. Enligt forskaren betyder Медвежий ’avsides, avlägsen’ (глухой, отдалённый), medan угол (угол) används bildligt här i betydelsen ’avkrok’ (местность, обычно глухая) (se även Баранова 2012). Den ryska lingvisten I. S. Prosvirnina påpekar att nära semantiska relationer mellan leden i sammansatta toponymer kan leda till deras fraseologisering (Просвирнина 2001: 44)87. Med utgångspunkt i det som sagts och med tanke på att ”ekvivalenta ord i olika språk kan ge upphov till skilda associationer” och att ”den lexikala bakgrunden har nationell särprägel” (Gudavičius 2009: 101), får ortnamnet Meškakampis tills vidare betraktas som oklart vad gäller motivationen. En sak är uppenbar – semantiken hos såväl det litauiska ortnamnet som dess representant i den ryska toponymistiken är komplex. Denna grupp kompletteras tycks det av ortnamn med det första ledet žyd-. Enligt enkätuppgifterna från Trempiniai fick kärrmarken Žyd-balė Lbv sitt namn på grund av hö som slogs på ett vildsvinsbete [= dåligt – D. S.]. Av liknande skäl kan namn också ha givits åt andra topoobjekt som noterades i mellankrigstidens enkäter. Eftersom enkäterna inte innehåller uppgifter som gör det möjligt att bedöma en implicit värderande motivation, kvarstår även en annan möjlig tolkning av motivationen – helonymerna Žyd-balė b. Lbv, Krsn, Mrj, Šil; rst. KzR; Žyd-balė b. Klvr; Žyd-a-raistis b. Krsn, nedtecknade i Žemės vardų-enkäterna, skulle kunna betraktas som possessiva ortnamn, där etymonet till det första ledet är lit. žydas, –ė ’person av judisk nationalitet’. Denna tolkning stöds av demografiska uppgifter med anknytning till det undersökta området: det undersökta etniska området beskrivs under mellankrigstiden som en etniskt blandad miljö; enligt 1923 års allmänna folkräkning bodde 6,42% judar i Marijampolė län88. 85 Jfr ortnamn i det undersökta området: Kurapkelis kl. Gdl: lit. kurapkà; Rupužkelis kl. KzR: lit. rupùžė. Som dessa nominativa enheter visar är de levande varelserna rapphöna och padda små; kanske är det därför just deras namn användes i namngivningsprocessen för att beteckna topoobjekt (vägar) med mindre än vanlig omfattning (jfr Sviderskienė 2015: 182). 86 Om motiven bakom sammansatta svampnamn med mešk- i det litauiska mykonymiska namngivningssystemet, se Lubienė 2012: 111–112. 87 Detta tycks gälla även i det här fallet. 88 Dėl šių ir kitų demografinių duomenų dar žr. Sabačius 2009: 228. 262 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija I undergruppen behandlas också de sammansatta namnen Šùn-a-balė b. Klvr; Šùn-ia-balė b. Mrj; lit. šuõ, šùns89; Vilk-a-balė 2 b. Brb: lit. vìlkas90. Även om inga enkätanteckningar som gör det möjligt att bedöma implicit värderande motivation har hittats, har den observerade andelen ortnamn sannolikt sådan motivation91. Den negativa värderingen av platserna beror troligen på markens dåliga kvalitet – att den är våt, olämplig för jordbruk och har värdelös vegetation eller liknande. 3. RESULTATDISKUSSION 3.1. Störst variationsrikedom i namngivningen uppvisar helonymer som bildats genom sammansättning utifrån objektens egenskaper (192 / 64%). Djurnamn inspirerade namngivningen av 38 (20%) myrmarker. Det analyserade materialet visade att ”djuriska” toponymer kännetecknas av drag av implicit motivation – konnotation och storlek. Som bekant bidrar informanternas vittnesmål till att klarlägga dessa drag. På grund av vittnesmålens knapphet kan vissa av dragen ha förblivit oupptäckta. Därför är antalet representanter för den aktuella undergruppen troligen inte heller exakt. På grund av omfattningen (dimensionerna) (längd1292, storlek5, djup1, liten vattenmängd, dvs. torrhet7) namngavs 25 (13%) myrmarker. längd noteras särskilt ofta. Växtnamn inspirerade namngivningen av 14 (7%) myrmarker. På grund av särskilda fysiografiska egenskaper (egenskaper hos botten / ytan5, form / rumslig utbredning5) fick 10 (5%) objekt sina namn. I topoobjektnamn som bildats genom sammansättning i det undersökta området förekommer följande representanter för färgkategorin: svart6, brun2, röd1, ljusgrå1 (sammanlagt 10 (5%)). De tre första är polysema. De betecknar färgen på myrmarkernas yta / botten / vatten. 89 Om motiven bakom sammansatta växtnamn med šun- i det litauiska fytonymiska namngivningssystemet, se även Gritėnienė 2010: 163–181. Enligt Jūratė Lubienė är zoonymen šuo typiskast i litauiskan för att uttrycka särskilt negativ konnotation i mykonymisystemet (jfr Lubienė 2012: 111). 90 Flodnamnet Волчьи Воды (Ryssland) har en pejorativ betydelse som visar att dess vatten är olämpligt att dricka (se även Березович 1991: 86). Enligt Lubienė ”uttrycks den negativa emotionella värderingen av ryska fytonymer och mykonymer särskilt tydligt just genom benämningen på vargen; giftiga växter eller svampar kallas ’varg-’” (Lubienė 2012: 111). 91 Detta beslut stöds av Aloyzas Gudavičius påstående att ”djur i språket vanligtvis värderas negativt” (Gudavičius 2007: 87) samt av studier av motivationen bakom litauiska fytonymer och mikonymer (se utförligare Gritėnienė 2006; 2010: 163–181; Lubienė 2012: 99–122). 92 Siffran nedan anger antalet representanter. Straipsniai / Articles 263 DALIA SVIDERSKIENĖ 9 (4,5%) benämningar som kan kopplas till lexemen djävul, helvete och vålnad beror sannolikt på de sumpiga platsnamnens klass (underklass) särart93. Med hänsyn till vattenkvaliteten på de sumpiga platserna har 7 (4%) topobjekt namngivits: på grund av vattnets trögflytande (klibbiga) karaktär1, flytbarhet1, klarhet1 och så vidare (totalt 5). Övriga benämningar har tillkommit genom att vattnet på de sumpiga platserna beskrivits med namn på ämnen och föremål som det finns gott om / som återfinns i vattnet2. 3 (1,5%) helonymer som uttrycker läge i rummet har belagts. En av dem betyder belägen högt1, de andra belägna lågt2. Ett fall visar att en sumpig plats namngavs på grund av vattnets fysiska tillstånd. 3.2. Sumpiga platser namnges betydligt mer sällan utifrån sitt förhållande till andra objekt (23 / 13%). Bland dessa är helonymer motiverade av possessivitet och läge rikligare belagda15. De utgör också den dominerande betydelsen (65%). Färre belägg finns för helonymer med miljöbeskrivande motivation4 och för helonymer som anger platsens särdrag utifrån vad som finns där4. 3.3. Ännu intensivare än den föregående är namngivningen av de analyserade objekten utifrån ägande och kulturella-historiska relationer (43 / 23%). Den absoluta majoriteten gäller ägande. 3.4. Den mikrosystemŠiknābalė och Uodegėlė som belagts i undersökningsmaterialet utmärker sig genom sin semantiska särart; den har uppkommit genom de sinsemellan förbundna objektens rumsliga placering. Även situationsbetingade helonymer, som uppkommit till följd av bristande kännedom om objekten, är särpräglade. Diskussionen av resultaten visade att undersökningen klargjorde mångfalden av motivation bakom helonymer bildade genom sammansättning, blottlade särarten i hur ett fragment av verkligheten kategoriseras i språket och tydliggjorde hierarkin bland motiven bakom sumpiga platsnamn. 93 ”När det kulturella rummet är territoriellt präglat, det egna och slutet, betraktas människors bosättning vanligen som ett kulturellt och tryggt rum. Den ställs i motsats till det som ligger utanför dess gränser (skogen, <...>) – ett främmande, öppet och okulturellt rum” (J. Lotman, citerad i Masiulionytė 2008: 77). Analysen av det insamlade materialet ger således anledning till en försiktig slutsats: kärr, mossar, träsk och andra våta platser uppfattas sannolikt av folket som en mellanzon som öppnar sig mot det annorlunda. Virginija Masiulionytė, som ville undersöka om man i litauisk kultur kan tala om gränssymboler som markerar övergången från ett rum till ett annat (författarens termer šiapus och anapus betecknar inte bara de levandes och de dödas värld; de används också för att beskriva savai och svetimai rum), konstaterar att människor såväl i folklore som i fraseologi ”möter representanter för den andra världen vid vattenrika landskapsobjekt: i skogar intill kärr, mossar, träsk och liknande”, och att ”mossen är förgården till den egna världen” (se utförligare Masiulionytė 2008: 77–91). Eftersom denna artikels ämne och syfte inte direkt anknyter till det som sagts, nöjer vi oss med att konstatera att ett bredare folkloristiskt och etnologiskt perspektiv i framtiden skulle stödja studier av denna typ av toponymi och bidra till att motivationens särdrag och regelbundenheter kunde klarläggas mer exakt. 264 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija 4. SLUTSATSER Analysen av namn på sumpiga platser bestäms av de inbördes relationerna mellan denna klass (underklass) språkliga uppbyggnad (struktur) och samtliga extralingvistiska faktorer av historisk, etnisk och social karaktär. Att beakta dessa är en nödvändig förutsättning för att underbygga tolkningar av platsnamnens motivation. Analysen av motivationen hos helonymer bildade genom sammanfogning (se även 3. Diskussion av resultaten) bidrog till att klarlägga tendenser i namngivningen av sumpiga platser inom ett visst område. Det konstaterades att 64% av objekten namngivits utifrån själva företeelsernas egenskaper, 23% utifrån relationen till människan och 13% utifrån de undersökta företeelsernas relation till andra objekt. Varje grupps dominerande motiv vittnar om den språkliga gemenskapens medlemmars uppmärksamhet på ett eller annat verklighetsområde. Övervikten för namngivningsprincipen som anknyter till landskapets egenskaper hänger samman med själva företeelsens – sumpiga platsers – särart. Valet av namn på sumpiga platser styrdes av visuella iakttagelser. De egenskaper hos objekten som tydligast skiljer dem från såväl omgivningen som en mängd andra topografiska objekt uttrycks direkt och indirekt. Metaforisk namngivning är mer övertygande och väcker ytterligare associationer. Som grund för överföringen väljs den mest typiska ”representanten” för en viss egenskap (genomskinlighet – silver, klibbighet och mörker – beck osv.), lättbegriplig för den språkliga gemenskapens medlemmar. På så sätt registreras folkets genom århundradena framvuxna världsbild, förbunden med den etniska gruppens (folkets) materiella och andliga kultur. Med namngivningsenheterna Pėklaraistis, Vaidykraistis, Vėlniaplynė m.fl. (sammanlagt 4,5%) uttrycks en stereotyp, känslomässigt färgad föreställning om platsen och en negativ värdering, utan hänsyn till de namngivna platsernas särskiljande särdrag. Det noterades att merparten av sammansättningarna med veln- som första led finns antecknade i skogvaktardistriktens enkäter. Tydligen registreras på detta sätt gränserna mellan ”egna” och ”främmande” rum i språkliga enheter (i vårt fall ortnamn). Utifrån sina fysiska och funktionella egenskaper uppfattas de undersökta topografiska objekten av språkbrukarna som sådana som har ett inre rum (Vėlniabliūdis: vėln̄ias, bliū̄das ’skål; den mängd som ryms i den’ osv.) och själva som rum, vilka står i relation till omgivningen: (a) andra objekt (Beržýnbalė, Daržabalė, Tiltabalė m.fl.) och (b) människan (Duidžiabalė, Jõnbalė, Kerāžiabalė, Micùtraistis m.fl.). Under undersökningen iakttogs fenomenet att lexemet juodas, som fungerar som det bestämmande ledet i en sammansättning, inte bara betyder ’kolsvart, mörk’, utan också nyanser av mörka färger (i vårt fall mörkbrun), medan lexemet rūdas betyder ’svart, mörk’ osv.; detta kan tolkas som polymotivation. Analysen av namn på sumpiga platser ur motivationsperspektiv bidrog till att klarlägga namngivarens (språkbrukarens, en medlem av en språklig gemenskap inom ett visst etniskt område) position i förhållande till heloobjekten: objektiv – utifrån hans faktiska existentiella relationer till sumpiga platser (lokativa, possessiva osv.), och subjektiv – utifrån Straipsniai / Articles 265 DALIA SVIDERSKIENĖ ett uttryck för det egna förhållandet (oftast värderande) till ett eller annat inslag i landskapet. En språklig gemenskaps (ett folks) representants deklaration av det egna jaget i namnangivande enheter uppmuntrar till framtida korrigeringar av vissa ortnamnsklassifikationer som bygger på att principerna för namngivning av topografiska objekt och motiven bakom deras tillkomst urskiljs, det vill säga kompletteringar som kommer att bidra till att fånga toponymins mångfald. I denna klassifikation kommer plats att ges åt situationsbetingade ortnamn och ortnamnsmikrosystem, som för första gången (såvitt känt) har urskilts och behandlats inom litauisk toponomastik. OBJEKTSHÄNVISNINGAR OCH ÖVRIGA FÖRKORTNINGAR avd. – personnamn b. – sankmark drb. ž. – åkermark k. – by kln. – berg plk. – myr pv. – äng pvd. – efternamn rst. – kärr t. – kallas v. – namn vv. – ortnamn 266 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija FÖRKORTNINGAR FÖR LOKALISERINGSHÄNVISNINGAR Brb – Balbieriškis (Prienai distrikt) Brt – Bartninkai (Vilkaviškis distrikt) Dg – Daugai (Alytus distrikt) Dl – Deltuva (Ukmergė distrikt) Dmk – Domeikava (Kaunas distrikt) Ds – Dusetos (Zarasai distrikt) Dt – Dotnuva (Kėdainiai distrikt) Gdl – Gudėliai (Marijampolė kommunområde) Gir – Girininkai (Tauragė distrikt) Grš – Griškabūdis (Šakiai distrikt) Igl – Igliškėliai (Marijampolė kommunområde) Jrb – Jurbarkas Jrgž – Jurgežeriai (Kalvarija kommunområde) Klvr – Kalvarija (Marijampolė kommunområde) Krsn – Krosna (Lazdijai distrikt) Kt – Keturvalakiai (Vilkaviškis distrikt) KzR – Kazlų Rūda Lbv – Liubavas (Kalvarija kommun) Ldvn – Liudvinavas (Marijampolė kommun) Lp – Leipalingis (Druskininkai kommun) Mrj – Marijampolė Pdv – Padievytis (Šilalė distrikt) Pdvn – Padovinys (Marijampolė kommun) Pkn – Pakūonis (Prienai distrikt) Prn – Prienai Ss – Sasnavà (Marijampolė kommun) Šil – Šilavotas (Prienai distrikt) Šn – Šunskai (Marijampolė kommun) Vlkv – Vilkaviškis Vv – Veiveriai (Prienai distrikt) Žž – Žiežmariai (Kaišiadorys distrikt) Straipsniai / Articles 267 DALIA SVIDERSKIENĖ ŠALTINIAI DKŽ – Labutis Vitas. Daukšių krašto žodynas. Vilnius: Alma littera, 2002. DŽe – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Prieiga internete: http://www.lki.lt/dlkz/. IAK – Istorinių asmenvardžių kartoteka. Lietuvių kalbos instituto Vardyno fondas. KzRŠŽ I – Pupkis Aldonas. Kazlų Rūdos šnektos žodynas 1. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008. KzRŠŽ II – Pupkis Aldonas. Kazlų Rūdos šnektos žodynas 2. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2009. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas (I–XX, 1941–2002), redaktorių kolegija: G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, Z. Šimėnaitė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, vyr. red. G. Naktinienė, elektroninis variantas (antras elektroninis leidimas). Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2013. LLKŽ – Vaitkevičiūtė Valerija. Lenkų–lietuvių kalbų žodynas. Vilnius: Mokslas, 1979. LPŽ I–II – Vanagas Aleksandras, Maciejauškienė Vitalija, Razmukaitė Marija. Lietuvių pavardžių žodynas 1–2. Vilnius: Mokslas, 1985–1989. LUEV – Lietuvos TSR upių ir ežerų vardynas, atsak. red. E. Grinaveckienė. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1963. LVKŽ – Kuzavinis Kazys, Savukynas Bronys. Lietuvių vardų kilmės žodynas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2007. LVŽ I – Lietuvos vietovardžių žodynas 1, redaktorių kolegija: L. Balode, V. Blažek, G. Blažienė, V. Kardelis, A. Ragauskaitė, S. Temčinas, J. Udolph. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008. LVŽ II – Lietuvos vietovardžių žodynas 2, autoriai L. Bilkis, G. Blažienė, M. Norkaitienė, A. Ragauskaitė, M. Razmukaitė, D. Sviderskienė, atsak. red. L. Bilkis. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2014. SJP I–VIII – Słownik języka polskiego 1, Warszawa: Nakładem prenumeratorów, 1900; 2–6, Warszawa: Nakładem prenumeratorów i Kasy im. Mianowskiego, 1902–1915; 7, Warszawa: Przez K. Króla i W. Niedźwiedzkiego, z zapomogami Kasy im. Mianowskiego, 1919; 8, Warszawa: Wydawnictwo Kasy im. Mianowskiego, 1927. SNP I–X – Słownik nazwisk współcześnie w Polsce używanych 1–10. Kraków: Polska Akademia Nauk, Instytut Języka Polskiego, 1992–1994. VK – Vietovardžių iš gyvosios kalbos kartoteka. Lietuvių kalbos instituto Vardyno fondas. 268 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija L I T E R A T Ū R A A d a m o n y t ė V e r o n i k a 2013: Daujėnų valsčiaus vietovardžiai. Prieiga internete: http://www.ll.lt/pdf/dauj enai/daujenai-1_kalba-2013.pdf (žiūrėta 2016-07-04). B a r t k u t ė N e r i j a 2008: Joniškio rajono teritorijos toponimija: daryba ir raidos polinkiai (daktaro disertacija). Šiaulių universitetas ir Vytauto Didžiojo universitetas. B i l k i s L a i m u t i s 1997: Lietuvių helonimai: termino teikimas, sąvoka, vieta toponiminėje sistemoje. – Lituanistica 1(29), 35–57. B i l k i s L a i m u t i s 2008: Lietuvių helonimų daryba: priešaginiai ir priesagėtieji helonimai. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Č e p a i t i e n ė A u k s u o l ė 2013: Gyvenimo etnografija: vietos, struktūros ir laikas. Vilnius: LII leidykla. D r o t v i n a s V i n c e n t a s 1987: Lietuvių kalbos leksika ir frazeologija. Vilnius: LTSR aukštojo ir specialiojo vidurinio mokslo ministerija. E n d z e l y t ė R e n a t a 2005: Šiaurės vidurio Lietuvos vietovardžiai (daktaro disertacija). Lietuvių kalbos institutas ir Vytauto Didžiojo universiteto leidykla. G r i t ė n i e n ė A u r e l i j a 2006: Augalų pavadinimų motyvacija šiaurės panevėžiškių patarmėje. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. G r i t e n i e n ė A u r e l i j a 2010: Sudurtiniai augalų pavadinimai su sandais šun- ir kal-. – Leksikografija ir leksikologija 2, 163–181. G u d a v i č i u s A l o y z a s 2007: Gretinamoji semantika. Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla. G u d a v i č i u s A l o y z a s 2009: Etnolingvistika (Tauta kalboje). Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla. J a r a š i u s L e o n a s 2012: Lietuvos pelkių būklė ir ateities perspektyvos. – APLINKA: Darna. Atsakomybė. Apsauga 11, 58–62. J a s i ū n a i t ė B i r u t ė 2007: „Velnio kėdė“ (mitologinių personažų aplinka frazeologijoje: namai, sodyba, bažnyčia). – Baltistica 42(1), 89–115. J a s i ū n a i t ė B i r u t ė 2007a: Žemaičių formul iniai keiksmai. – Tautosakos darbai 34, 257–262. K a b a š i n s k a i t ė B i r u t ė 2013: Etimologija: istorijos ir teorijos bruožai lietuvių kalbos kontekste. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. K a č i n a i t ė D a l i a 2008: Lietuvių sudurtinių oronimų darybos bruožai. – Baltistica 43(2), 275–288. Straipsniai / Articles 269 DALIA SVIDERSKIENĖ Lubienė Jūratė 2012: Žvėrių pavadinimai lietuvių kalbos mikonimų motyvacijos sistemoje. – Res Humanitariae 12, 99–122. Maciejauskienė Vitalija 2002: Lietuvių vietovardžiai – visuomenei ir mokslui. – Kalbos kultūra 75, 56–65. Maciejauskienė Vitalija 2002a: „Lietuvos vietovardžių žodynas“: pobūdis ir sandara. – Lituanistica 2(50), 102–117. Masiulionytė Virginija 2008: Riba tarp šiapus ir anapus bei ją ženklinantys simboliai lietuvių tautosakoje ir frazeologijoje. – Filologija 13, 77–91. Mickienė Ilona 2001: Telšių rajono toponimų daryba (daktaro disertacija). Lietuvių kalbos institutas ir Vytauto Didžiojo universiteto leidykla. Papaurelytė-Klovienė Silvija 2007: Lingvistinės kultūrologijos bruožai. Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla. Razmukaitė Marija 2002: Lietuvos sudurtinių oikonimų darybos bruožai. – Acta Linguistica Lituanica 46, 121–130. Skardžius Pranas 1943: Lietuvių kalbos žodžių daryba. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Subačius Kęstutis 2009: Marijampolės miestas. Priešistorė, miesto ištakos, istorija, mintys, kūrėjai. Marijampolė: Piko valanda. Sviderskienė Dalia 2006: Marijampolės apskrities sudurtiniai oronimai. – Lituanistica 4(68), 47–59. Sviderskienė Dalia 2013: Sintautų valsčiaus vandenvardžiai. – Sintautai 2. Vilnius: Versmė, 2011–2022. Sviderskienė Dalia 2014: Dėl Marijampolės apskrities žemėvardžių semantinės motyvacijos (kvalifikavimo ir klasifikavimo problema). Tarptautinės mokslinės konferencijos „Onomastikos dabartis: inovacijos ir tradicijos“ tezės 2014 m. lapkričio 20–21 d., Vilnius. Prieiga internete: http://www.lki.lt/LKI_LT/images/Instituto_darbai/Konferencijos/onomastikos_dabartis_tezės.pdf (žiūrėta 2015-08-14). Sviderskienė Dalia 2015: Dėl pragmatinės lingvistinės vietovardžių analizės (remiantis Marijampolės apskrities vietovardžiais). – Acta Linguistica Lituanica 73, 166–199. Urbutis Vincas 1978: Žodžių darybos teorija. Vilnius: Mokslas. Vaitkevičienė Daiva 2012: Apie savas vietas lietuvių prigimtinėje kultūroje. – Liaudies kultūra 4(145), 30–49. Vanagas Aleksandras 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba. Vilnius: Mintis. 270 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija Vanagas Aleksandras 1981: Lietuvių hidronimų semantika. – Lietuvių kalbotyros klausimai 21, 4–153. Баранова А. Ю. 2012. Топонимия как средство актуализации ментальности в русско-адыгской лингвокультуре. Prieiga internete: http://www.vestnik.adygnet.ru/files/2012.3/2017/baranova2012_3.pdf (žiūrėta 2013-10-14). Березович Е. Л. 1991: Семантические микросистемы топонимов как факт номинации. – Номинация в ономастике: Вопросы ономастики 19, 75–90. Березович Е. Л. 1997: О специфике топонимической версии этнокультурной информации. – Известия Уральского государственного университета 7, 90–106. Березович Е. Л. 1998: Семантическая типология русских топонимов: проблемы, возможности, перспективы. – Ономастика и диалектная лексика. Екатеринбург: Издательство Уральского университета, 129–148. Березович Е. Л. 2008: Русская топонимия в этнолингвистическом аспекте: Пространство и человек, под ред. А. К. Матвеева. Москва: Книжный дом ЛИБРОКОМ. Березович Е. Л. 2010: Русская топонимия в этнолингвистическом аспекте: Мифопоэтический образ пространства. Москва: КомКнига. Березович Е. Л. Макарова А. А., Муллонен И. И. 2015: „Демонологические“ названия в русской и субстратной топонимии Русского Севера и Карелии (на материале основ черт- и hiisi-). – Linguistica 55, 187–206. Гейн К. А. 2014: О некоторых проблемах идеографического описания топонимического материала. – Вопросы ономастики 2(17), 68–77. Просвирнина И. С. 2001: Особенности семантики русских составных топонимов. – Известия Уральского государственного университета 20, 35–48. Straipsniai / Articles 271 DALIA SVIDERSKIENĖ Motivation of Compound Helonyms of Marijampolė County SUMMARY The motivational analysis of the helonyms formed through compounding enabled the distinction of the tendencies of naming swampy places in a certain area. It was determined that 64 per cent of the objects were nominated according to the peculiarities pertaining to specific realia (when the name is given according to dimensions with length (Lith. ilgīs) predominating in linguistic units); 23 per cent of the objects were nominated by their relationship to the human being (an absolute majority of them pertain to ownership); 13 per cent of the objects were nominated with reference to the relationship of the realia in question with other objects (helonyms of possessiveness and place motivation were mentioned most commonly). The dominants of each of them testify to the attention paid by linguistic community members to one or another sphere of reality. The domination of the principle of nomination associated with landscape peculiarities is most likely related to the specificity of the realia – swampy places – themselves. The selection of names for swampy places was determined by visual observations. The features of objects which best distinguish them from the environment and a group of other topobojects are expressed both directly and indirectly. Metaphorical nominations are more persuasive; they trigger additional associations. The most typical ‘expresser’ of one or another property easily understood by the linguistic community is selected as the basis of the transfer (transparency – silver; viscosity, darkness – tar). In this way, the nation’s worldview developed through ages and concerned with the material and spiritual culture of its representatives is recorded. Nominative units such as Pėkliaraistis, Vaidykraistis, Vėlniaplynė and others (a total of 4.5 per cent) reflect a stereotypical, emotionally shaded perception of the place and its negative evaluation without regard to the distinctive properties of the places being nominated. It was observed that the majority of compounds including veln- in the first component were recorded in the questionnaires completed by forestry officers. It seems to be a way to record the boundaries of “familiar” and “unfamiliar” spaces in place names. By their physical and functional characteristics the topobojects under analysis are perceived by language users as having an internal space (Vėlniabliūdīs: vēlnias, bliūdas ‘bowl; the quantity it can contain’) and as being spaces themselves interacting with the environment: (a) other objects (Daržabalė, Tiltabalė) and (b) the human being (Jōnbalė, Micūtraistis). The phenomenon identified during the study according to which the lexeme júodas used as a defining component in a compound does not only mean ‘of coal colour, dark’ but also the shades of dark colours (dark brown) and the lexeme rùdas also implies ‘black, dark’, etc. should be interpreted as polymotivation. 272 Acta Linguistica Lithuanica LXXV Sudurtinių Marijampolės apskrities helonimų motyvacija A microsystem recorded in the material under analysis, which resulted from naming the interrelated objects arranged in space, as well as situational helonyms resulting from the lack of knowledge on the objects stand out by their peculiar semantics. The analysis of swampy place names from the perspective of motivation helped to reveal the position of the name-giver (language user, member of a linguistic community from a certain ethnic region) in relation to topoobjects: objective – based on the actual relationship of his/her existence with the places (locative, possessive, etc.) and subjective – based on the expression of the personal relationship (usually evaluative) with one or another landscape element. The analysis of helonymy is determined by the relationships between the linguistic composition (structure) of the system of this class (subclass) as well as the entirety of extralinguistic factors of historical, ethnic and social nature. Their consideration is a prerequisite for validating the interpretations of the motivation of place names. Įteikta 2016 m. spalio 14 d. DALIA SVIDERSKIENĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, Vilnius LT-10308, Lietuva [email protected], [email protected] Straipsniai / Articles 273