Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė

DALIA KISELIŪNAITĖ Institutet för litauiska språket Forskningsområden: jämförande baltisk språkvetenskap, geolingvistik, etnolingvistik. NIDAKORT NR 30084 I ARKIVET FÖR TYSKA SPRÅKATLASEN VID PHILIPPS-UNIVERSITETET I MARBURG: SPRÅKANALYS Språkanalys av Nida-frågeformulär nr 30084 i arkivet för Tysklands språkatlas vid Philipps-universitetet i Marburg SAMMANFATTNING Artikeln analyserar ett av de få skriftliga beläggen på det utdöende kuriska språket – det så kallade Wenker-kortet nr 30084, som införlivades i det register över ”Tysklands språkatlas” (Deutscher Sprachatlas eller DSA) som Georg Wenker initierade. Själva manuskriptet till detta kort, omständigheterna kring dess tillkomst och dess stavningssystem har redan presenterats av författaren i en artikel publicerad tillsammans med Christiane Schiller. Det enda kortet på kuriska i registret sammanställdes av Nidas lärare Otto Pohlmans, med uppgifter från den lokala informanten, fiskaren Mikel Pleikis. I denna artikel analyseras manuskriptets språk på flera nivåer (stavning, fonetik, morfologi, lexikon och syntax). Störst uppmärksamhet ägnas åt språkets autenticitet – hur den nedtecknade texten återspeglar den faktiska situationen för kuriska vid den tiden och vilka uppgifter som bör betraktas som brister i dokumentationsmetoden (översättningen). De iakttagna språkliga särdragen jämförs med material från Adalbert Bezzenbergers studie, som publicerades några år senare, samt med material från Jūrs Plakios studie, publicerad ett halvt sekel senare. Eftersom ett digitaliseringsprojekt för DSA (DiWA) för närvarande pågår i Tyskland, kan en ingående lingvistisk analys av varje kort förväntas bidra även till detta arbete. NYCKELORD: Georg Wenker, ”Tysklands språkatlas”, språkdokumentation, utdöende språk, kuriska, språkkontakt, lingvistisk textanalys. 76 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pylpo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė A B S T R A K T Artikeln analyserar ett av de få skriftliga minnesmärkena från det hotade kursenieku-språket, kort nr 30084 från Nida/Niden, som tillsammans med andra motsvarande kort från de tyska områdena på 1800-talet införlivades i arkivet för den tyska språk atlasen (Deutsche Sprachatlas, eller DSA), som Georg Wenker initierade. Kortets manuskript, omständigheterna kring dess tillkomst och dess ortografiska system presenterades redan av författaren och medförfattaren Christiane Schiller i en artikel publicerad 2015. Det enda kortet på kursenieku i Wenkers projekt fylldes i av Nidas lärare Otto Pohlman. Det byggde på uppgifter från den lokale fiskaren Mickel Peleikis. Artikeln analyserar manuskriptets språk på flera nivåer (ortografi, fonetik, morfologi, lexikon och syntax). Författaren fokuserar på språkets autenticitet – hur den skrivna texten återspeglar den faktiska situationen för kursenieku-språket vid den aktuella tiden, och vilka omständigheter som bör betraktas som svagheter i dokumentationsmetoden (översättning). De observerade språkliga särdragen jämförs med Bezzenbergers studie, publicerad några år senare, och en annan studie av Plakis, publicerad femtio år senare. I Tyskland har digitaliseringsprojektet för DSA (DiWA) nyligen genomförts, och därför anses en omfattande språklig analys av varje kort också fylla ett syfte. NYCKELORD: Georg Wenker, tysk språk atlas, språk dokumentation, hotat språk, kursenieku-språket, språkkontakt, språklig textanalys. INLEDNING Skriftliga minnesmärken över kursenieku-språket1 är inte särskilt gamla. Enstaka belägg för lexem förknippas med namnen Matthias Pretorius och Paul Ruig (se Schiller, Kiseliūnaitė 2015: 444 för en utförligare redogörelse). Såvitt vi vet betraktas en liten ordlista i Peter Simon Pallas språk atlas Linguarum totus orbis vocabularia comparativa (Pallas 1786: 89) som det första publicerade minnesmärket över kursenieku-språket; den har behandlats av Victor Diederich (Diederichs 1883: 44–46), Daina Zemzare (Zemzare 1961: 164–174), Vanda Kazakienė (Казакене 2013) och Arina Ivanicaja (Иваникая 2017). I den sistnämnda artikeln publiceras det äldsta kända skriftliga minnesmärket på kursenieku – det handskrivna registret till den ovan nämnda P. S. Pallas ordlista, daterat till omkring 1773. Några ord på kursenieku kom med i den så kallade Richters ordlista (Schiller 2014). 1 I denna artikel utgår vi från att språket som talas av invånarna på Kuriska näset bör benämnas språk i sociolingvistisk mening, men när dess särdrag jämförs med standardlettiska eller dess dialekter används, med utgångspunkt i ett genealogiskt perspektiv, termen kursenieku-dialekt. Straipsniai / Articles 77 DALIA KISELIŪNAITĖ Källan som behandlas i denna artikel är den så kallade Wenker-kortet – handskrivet kort nr 30084 i arkivet för Georg Wenkers ”Tyska språk atlas” (Sprachatlas des Deutschen Reiches)2, daterat till 1879, det vill säga några år före Adalbert Bezzenbergers studie (Bezzenberger 1888). Den senare innehåller, utöver enstaka exempel som illustrerar beskrivningen av kursenieku-språkets särdrag, även flera sammanhängande texter, vilka senare publicerades med standardlettisk stavning av Jūris Plakis i studien Kursenieku valoda (Pl). En faksimil av texten på Wenkers Nida-kort, omständigheterna kring dess tillkomst och dess stavningsegenskaper, tillsammans med en avskrift, presenterades av författaren och Christiane Schiller i en artikel (Schiller, Kiseliūnaitė 2015), men själva språket analyserades där knappt. Här presenteras en analys av de viktigaste särdragen i kursenieku-språket som återspeglas i Nida-kortet i Wenkers atlasregister. Syftet är att fastställa både de äldre särdrag i kursenieku-språket som förts med från Kurland och de särdrag som utvecklats senare, att blottlägga tecken på och tendenser i språkkontakten samt att urskilja drag som är specifika för just denna källa och inte nödvändigtvis gäller alla talare. I bilagan återges manuskriptet i numrerade meningar; på andra raden står samma avskrift på normerad kursenieku med lettiska bokstäver3, på tredje raden en ordagrann översättning till lettiska4 med en redaktionell version på standardlettiska i fotnoterna, och på fjärde raden en avskrift av den tyska mening som skulle översättas. Analysen av källspråket är indelad efter språkliga nivåer; textologiska och komparativa metoder tillämpas. På Wenker-kort nr 30084 finns översättningar av de så kallade ”40 Wenker-meningarna” till kursenieku, handskrivna av läraren i Nida, Otto Pohlman5, med både tyska och litauiska bokstäver. Baksidan av det andra bladet är ifylld med enkätuppgifter; på rad 1 är orden ”durch Schüler” i svaret på frågan ”Geschah die Uebersetzung durch Schüler oder durch den Lehrer?” överstrukna för hand, och följande har lagts till: ”mit Hilfe eines Eingeborenen (Mikel Pelēkis)” (med ett gravtecken över e, troligen för att markera betoning). Det är nu svårt att säga vilken Mikel Pelēkis som hjälpte läraren. Den överstrukna raden visar att det, i motsats till Wenkers rekommendationer, troligen inte var 2 Plačiau apie lietuvišką šios kartotekos medžiagą žr. Fleischer, Sommer 2012. 3 Denna avskrift har utarbetats av författaren enligt regler för rekonstruktion av förhållandet mellan stavning och fonetik, utan att korrigera språkformen i texten; vid behov (om den fonetiska realiseringen är osäker) anges möjliga varianter inom parentes, och kommentarer ges i fotnoterna. 4 Författaren tackar sin kollega dr Liene Markus-Narvila för hjälpen med redigeringen av den lettiska delen av avskriften. 5 Otto Pohlman, som kom från kretsen Preußisch Eylau, arbetade vid skolan i Nida från 1878 till 1883 (Chronik 2013: 75, 137). 78 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė … Genealogiska databaser6 registrerar flera personer som Michel Peleis, vilka bodde i Nida eller fick barn där under den period då enkäten fylldes i. Det är dock mest sannolikt att läraren fick hjälp av M. Peleikis, hos vilken han hyrde sin bostad7. Språket i verken, nedtecknat som översättningar av Wenkers meningar, återspeglar språkdrag från den tiden. Både fonetiskt och morfologiskt, och till stor del även lexikalt, bör språket i Nidas verk betraktas som en dialekt av de kuriska lettiska dialekterna, som hade utvecklats på näset före 1600-talet8. Det bör dock understrykas att den inte är en fortsättning på någon enskild lettisk dialekt, utan resultatet av samverkan mellan olika dialekter, med ett starkt inflytande från litauiska och tyska. STAVNINGSKARAKTERISTIKA I meningarna i Nidas enkätsvar används tyska bokstäver9, med vilka författaren försöker återge de fonetiska särdragen hos de baltiska språken, men detta lyckas inte konsekvent. Vokalsystemet. Kort vokal återges ofta med hjälp av geminerade konsonanter: e, a + dd (is ledus ’i isen’, prada snkti ’det börjar snöa’, pradim ’regn’10), i + tt (kritīs ’fallen’), a + nn (par mani ’mig’, i + bb (gribb 3:e person ’vill’, a + mm (namms ’hus’, u + rr (eβ turu dikti saukti ’jag måste ropa högt 6 http://www.online-ofb.de/namelist.php?nachname=PELEIS&ofb=memeland&modus=lang=de. 7 Efternamnet Pelekis är mycket vanligt på Kuriska näset, men släktforskningsportalerna anger inte födelse- eller begravningsort för alla. Det är därför bara bland dem som bodde i Nida vid den aktuella tiden, även om de kan ha kommit från en annan ort, som man bör söka efter möjliga informanter. Det är svårt att säga vad läraren menade med ”lokalbo”. I Nidas skolkrönika nämns Michel Peleis från Preila bland medlemmarna i Nidas kyrkoråd år 1887 (Chronik 2012: 142). Det är dock mest sannolikt att läraren utnyttjade sin nära bekantskap med M. Peleis, som sedan 1878 hyrde ut bostad åt honom i sitt hus (ibid., 137). Troligen nämns samme Michel Peleikis även senare i historiska källor som den som hyrde ut lokaler till skolan (ibid., 149). 8 Även om det finns uppgifter om att de första inflyttarna från Kuriska näset nådde området redan på 1400-talet, saknas deras personnamn i de historiska källorna från det första århundradet, och det är svårt att säga om just dessa nybyggare lade grunden till det språk som senare utvecklades och etablerades. En större migration från Kurland nådde näset på 1500-talet och ökade särskilt från 1600-talet (se Elertas 2014 för mer information). 9 Litauisk stavningspåverkan kan anses ligga bakom den något inkonsekventa markeringen av konsonanternas palatalisering med bokstaven i; bokstaven ž används konsekvent för att beteckna det ljud som saknar motsvarighet i tyskan; ā och ū med diakritiska tecken förekommer, men det verkar som om dessa endast kan betraktas som längdtecken i ordet bedšan ’apa’, ty. Affe. 10 Se ”Lexikala särdrag” för betydelsen. Straipsniai / Articles 79 DALIA KISELIŪNAITĖ ‘ropa’) och så vidare. Ibland vittnar en sådan markering av vokalkorthet om regelbundna dialektala fonetiska egenskaper, såsom korta vokaler i verbens prefix: gaidėti (lett. standardspråk gaidīt ‘vänta’), daretė (lett. standardspråk darīt ‘göra’), nedarės (lett. standardspråk nedarīs ‘kommer inte att göra’), eller om särdrag i ordbildningens prefix, till exempel: ar abelenis ‘med äpplen’, awenu (gen. pl. diminutiv av dial. ave, lett. standardspråk aita ‘får’). Pasaiko även längd (närmare bestämt korthet) som inte markeras: radusci (lett. standardspråk radusi ‘de som har hittat’), eller former som skrivs på två sätt: es neparmanu jummies ‘jag förstår er inte’, men wintsch numis11 neparmane ‘han förstår oss inte’. Det finns också tveksamma fall: exempelvis förekommer tadus, taddi två gånger (tadus nieks ‘sådana struntsaker’; mūbu kalni nau taddi diži ‘våra berg är inte så stora’), jfr lett. standardspråk tāds ‘sådan’. Längden hos vokalen ī i ordet wiers = vīrs ‘man’ markeras på något sätt med ie, men bara en gång; på andra ställen varierar stavningen av ī: czijsi = čsti ‘rent’, ziti = dzīti ‘driva, fösa’. Längden hos andra betonade vokaler återges sällan. udnigi = ūdnā ‘vatten’, jubu = jūsū ‘er’, buri = būri ‘bönder, jordbrukare’, kajas = kājas ‘ben’; ett diakritiskt tecken används en enda gång i bedschan = bēdzane ‘apa’ (jfr bedzāne ‘parakit’ (Plāķis 1927: 50) och bēdzāns m. (Pietsch 1991: 36)) samt ack. sg. būdel-ki12 ‘en flaska’. De obetonade långa vokalerna i lettiska återges, som väntat, inte i detta dokument, eftersom de i dialektens språkbruk vanligen förkortas till korta vokaler, i vissa fall till halvlånga, och mer sällan bevaras som långa; exempelvis i rötter med prefix iega ‘gick’, i lokativändelser (mežā ‘i skogen’), i adverb av lokativiskt ursprung (pakalā ‘bakom’), samt i pronominalformer i vissa kasus (tā ‘den där’). Den betonade diftongen ie skrivs oftast iā: iābrits = iebrītis ‘omkullfallen’; så betecknas även betonade ē och ę: ēd = ēd ‘äter’, valgo, biāz = sēž ‘sitter’, miās iām = mēs iesam ‘vi går’, men det finns också andra skrivsätt: pi tas sewos = pie tās sievas ‘till den kvinnan / hos den kvinnan’. Pasaiko har till och med två olika skrivsätt i samma position i en och samma mening: kur tu ietī wa meb ar tevi ēbam? (kur tu iej, va mes ar tevi iesam? ‘vart går du, ska vi gå med dig?’). Om eventuell monoftongering av obetonat ie, se avsnittet ”Dialektens fonetiska särdrag”. Diftongen uo i betonad position markeras oftare med oa: doadao = duodau, lett. standardspråk dodā ‘tänk’, koaki = kuoki, lett. standardspråk koki ‘träd’, gowes ack. pl. guoves, lett. standardspråk govis ‘kor’, soasis koasch (zuoses kuož, lett. standardspråk zosis kož ‘gässen pickar’), ibland uo: uoglis, lett. standardspråk ogles ‘kol’, eller o: kiozi = kuoci ‘hackar’. 11 Korrekturfel; det ska stå munis. 12 Av gåtan att döma markerades ū troligen på detta sätt i manuskriptet. 80 Acta Linguistica Lithuanica LXXVIII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pylpo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė Konsonantism. Frikativor och affrikator: lettiskt c återges oftast som tʒ (wetzaich = vecais, lett. standardspr. vecais ’den gamle’), ibland som ts (līts = lec ’flyger’) och en gång som dz (dzīma = ciema ’gårdens’); dz återges oftare som ds (idser i = iz-deri ’så in’, pabādis = pazadis ’har stulit’, kādads = kā daudz ’hur mycket’), men ziti = dziti ’driva, jaga’; z – s (ar sirgu = zirgu ’med häst’), š – sch (sadegschi = sadeguši ’brända’), men också andra återgivningar förekommer, t.ex.: wirchus = veršus (lett. standardspr. vērsus), č – cz (czijsti = cīsti, lett. standardspr. tīri ’rent’), ž – litauiska skriftens ž (bjāž = sēž 3 pres. ’sitter’, laužī = laužī, lett. standardspr. lauzīs ’människor’), men även sch förekommer (koasch = kuož ’biter’). Bokstaven β betecknar s: isch krābnis (= iz krānes, lett. standardspr. krāni ’in i ugnen, i ugnen’), βaubas lapas (= torrt blad ’torra löv i januari’), es eβu (= esu, lett. standardspr. esmu, ’jag är’), men inkonsekvent – jfr is gaisa (= iz gaisa, lett. standardspr. gaisā ’i luften’) och gaβas (gais, lett. standardspr. gais och laiks ’väder’). Ibland betecknas även z så: pabādis (pazadis ’har stulit’), uβ¹⁵ to lauk (uz tuo lauk ’till det fältet’), men detta är sällsynta fall. Historiska konsonantkombinationer med j: kombinationen *nj återges snarare som ng: is ta undi = iz tā ūnda ’i vattnet’, winga = vina ’i’; andra lettiska palataliserade konsonanter återges som i nutida litauiska, med palatalisering markerad med bokstaven i: nedęlo = nedu (Plāks 1927: 69), lett. standardspr. nedēļu ’veckor’, plauti = plauti, lett. standardspr. pļaut ’slå’, gallu = gaļu ’kött’, kiucchis = ķaušis, lett. standardspr. ola, ’ägg’, kiozi = kūci, lett. koci, groz ’korg’. I ordet wurschzu (= gen. pl. vuršķu, nom. vuršķis ’låda’) uttalas rotens final sannolikt som ett lettiskt k, som på gehör liknar c. Det finns ingen fullständig konsekvens i fallen med palataliserat l < ļ: exempelvis tiā lauzi = tie laužī ’de människorna’; i en annan mening finns tre positioner där palataliserat ļ kan förväntas, men just i ordet ļauzi markeras palataliseringen inte: Es eβu ar tes ļauzis tiā pakalla par plaβam ib gradu i žjāβ. ’Jag har tillsammans med de människorna där (?) kört bakom över ängarna in i rågen’. Konsonantpalatalisering är en av de intressantare frågorna i kuršiniekernas språkutveckling; för en utförligare behandling, se kapitlet ”Dialektens fonetiska särdrag”. Konsonanten j skrivs vanligen j (jau, kajas = kājas ’ben’), men mellan vokaler förekommer även g: satsegu = saciju, lett. standardspr. saciju ’jag säger’, pagings = pakajings ’lugn, artig’, mazis = mācijs, lett. standardspr. mācījis ’kommer att undervisa’. Assimilationsfall återges oftast fonetiskt: snikłi = snigti, aukti = augti, laps = labs, jodsch = juo dž osv. Men det förekommer också morfologisk stavning, till exempel tads = tāds ’sådan’, och fel: pudneni = den. putneni (lett. standardspr. putni ’fåglar’). 13 Se ”Lexikala särdrag”. 14 Detta fall kan återspegla ett fonetiskt särdrag; jfr fiedat ’sjunger’, firdi 2 pres. ’hör’ (Bezenberger 1888: 37). 15 Det bör sannolikt betraktas som en fonetisk markering; se nedan. Straipsniai / Articles 81 DALIA KISELIŪNAITĖ Prepositioner skrivs ibland ihop: ista = is tā (lett. iz tā), kaduds = kā daudz ’hur mycket (mycket)’, nußirds = nu(o) sirds, lett. standardspr. no sirds ’från hjärtat’, jodsch = juo dižs, lett. standardspr. lielāks ’större’. FONETISKA DRAG I språkprovskortet för nidiska i Wenkers atlas, ifyllt med tyska bokstäver som inte är anpassade till de baltiska språken, ser vi en icke-modersmålstalande lärares försök att återge det hörda språkets ljudsystem, vilket gör det möjligt att urskilja några (men ingalunda alla) drag i dåtidens kuriska språk. En del av dem är ärvda från kuriska dialekter, men här finner vi element från olika underdialekter; därför är rubriken villkorlig och tillämpas på kuriska som en geolet av lettiskan. Ändelsereduktion. Kuriska kännetecknas i dag av långt framskriden ändelsereduktion. Materialet i denna källa visar dock att de flesta ändelser ännu var relativt väl urskiljbara under 1800-talets andra hälft, även om de långa vokalerna troligen hade förkortats långt tidigare. I många fall gör stavningen av ändelserna det fortfarande möjligt att skilja mellan kasusformer: Kas tur mane kozi ar galiu pabdis? = kas tur mana koči ar galu pazdis?, lett. övers. kas tur (ir) man koči (grozu) ar galu pazdis?; ”vem har stulit min korg med kött, dvs. vem […] stal den”; wing16 tur tas dranas par sawa mati gatawas schti = vina tur tas dranas par sava mati gatavas šūti, lett. övers. vina tur tās drānas priekš savas mates gatavas šūt (vina ir jaužus) ”hon har de där kläderna färdigsydda åt sin mor”; ar to wendamo = lepli (ar tuo vendamo lepi), lett. ar to vārāmo karoti ”med den kokande skeden” etc. Olika stavning av samma ändelse visar att vokalerna på grund av reduktionen inte alltid är tydligt åtskilda: ack. sg. mane kozi (= mana koči), jfr lettisk skriftspråksform manu grozu; ack. tewe / tewi (= tevi), pret. akt. nom. pl. ebam pawargusch (= pavarguši) / (och) sadagusch, vok. sg. be(ž)dzān (be(ž)dzāne) / mišaisch waikili (= mielai vaikeli). Sådana fall är dock relativt få. Förekommande stavningsvarianter av ändelser hänger också samman med andra fonetiska förändringar (vokalöppning), och ibland rör det sig om grammatiska fel: kad tu wing but pasnis (= kad tu winu būt(u) paznis) ”om du hade känt honom/henne”. Ändelsereduktionen i kuriska uppmärksammades också av A. Bezzenberger, som uppger att han i stället för obetonat a och u hörde ett reducerat e, men att konsonanterna framför detta inte palataliseras: galdē ’des Tisches’, mane meit (mana meita) etc. (Bezzenberger 1888: 24–25). J. Plakis skriver också om förkortade ändelser. 16 Ändelsen är troligen ett skrivfel. 82 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pylpo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė (Plāks 1927: 17). I kuriska faller det slutliga a inte bort om det uppstår konsonantkluster som s+s, z+s, sn+s etc. Ett sådant exempel på kortet är gaibas, lettisk skriftspråksform gaiss ’luft’, jfr svēss, lettisk skriftspråksform svess ’främmande’, tiesnas, lettisk skriftspråksform taisns ’rak’ etc. (Plāks 1927: 83, 86). Skriftliga kuriska texter från 1900-talets andra hälft visar att ändelsereduktionen är mycket tydlig och leder till utjämning av kasusformer: Kad tie zvejes par labes savumes jua duag āspelni, tap piges cēpe [...] (Pietsch 1983: 116 (= kad tie zveji par labis savumis juo daug āspelņa, tapa pīragi cēpi), lett. kad tie zveji par labiem savumiem (lomi) vairāk nopelna, tika pīragi cepi ’när fiskarna tjänade mycket (på) sina goda fångster, bakades piroger’. Mer om utjämningen av kasusformer och upplösningen av kasussystemet i 1900-talets kuriska, se Ivanauskas, Kisiliūnaitė 2015. Förkortning av obetonade vokaler. Förkortning av obetonade vokaler i icke-ändelseposition har noterats av alla forskare i kuriska (Plāks 1927: 17; Bezenberger 1888: 24–26), men i Wenkers kort illustreras detta drag endast genom fall som återspeglas i stavningen, dvs. konsonantgeminering. Det är särskilt tydligt att vokaler i verbala suffix förkortas: darete (= dareti, lettisk skriftspråksform darīt ’göra’), gaideti (= gaideti / gaidīt lettisk skriftspråksform gaidīt ’vänta’). Vokalöppning. I kuriska öppnas de korta vokalerna i och u i obetonad position, men detta återges inkonsekvent på kortet: darete (= daryti, lettisk skriftspråksform darīt ’göra’), wīno (= vienu ’en’), nedares (= nedaris, lettisk skriftspråksform nedarīs ’kommer inte att göra’), priekš schiescho niedelo niers (= priekš šešu nedēļu nirš, lettisk skriftspråksform pirms sešām nedēļām miris ’död sedan sex veckor’, āmeguš (= iemiguši ’insomnade’), ei und stawe (= ej un stāvi ’gå och stå’), pulātis¹⁷ (= palicis ’kvarlämnad’; wiņa [...] pasi (= viņi pasi), jumies = jumes < jumis ’ni’, men snkti ’snöa’, eβ turu dikti saukti (= es turu dikti saukti, lettisk skriftspråksform man ir dikti jāsauc) ’jag måste ropa högt’ etc. I andra skriftliga kuriska källor förekommer detta drag endast i vissa fall (om man bortser från ändelser, där tecknet e kan beteckna ändelsereduktion), till exempel i former av partikeln si / se och i verbalsuffixet -inat (lettisk skriftspråksform -ināt): ziema saserinkas (= ziemā sasirinas, lettisk skriftspråksform ziemā salasījās ’samlades på vintern’); iemācēne (= iemācī-nati, lettisk skriftspråksform iemācīt ’lära ut’) (Pietsch 1983: 82). Det bör noteras att forskare i kuriska hittills, med undantag för Christliebe El Moghabel (Moghabel 1993: 66, 68), har ägnat detta drag föga uppmärksamhet och inte gjort någon särskild analys av det¹⁸. Vokalslutning. Ett annat tydligt drag har noterats av nästan alla: obetonat slutet e, särskilt efter sonanter, sammanfaller med i (Bezenberger 1888: 33, 17 Bilagan innehåller en rättelse. 18 I J. Plākis studie nämns övergången från suffixen -īt och -ināt till -ēt och -enāt i grammatikavsnittet (Plāks 1927: 33). Straipsniai / Articles 83 DALIA KISELIŪNAITĖ 34; Plāķis 1927: 16; Endzelīns 1931: 574). På Wenkers kort noteras sådana fall ofta med bokstaven i: ack. sg. uglis = uogles, iš krãnis = iš krãnes, la. b. k. krãsni, ta ugnī (= tā ugne); kanske övergick accenten på grund av denna egenskap från *-el(ia)s / -ele till -ils: mergìls, vaikìls, stiklìs; jfr även sīgīles < ty. Ziegel, mentìlis < ty. Mantel (Bezenberger 1888: 33–34). Diftongisering. I kursenieku-dialekten är den inte regelbunden och förekommer oftare i allmänna ord till följd av påverkan från litauiska dialekter: vielu, la. b. k. vēlu ‘sent’; viel ‘igen’ m.fl. (Plāķis 1927: 16). På Wenkers kort är denna egenskap belagd endast i ordet tie, lett. te ‘där’ (Plāķis, ibid.), men wel = vēl ‘igen’. Diftongernas reflexer. Monoftongisering. Endast ett par fall med obetonat ie har påträffats, återgivna som i (schadin = šuodin ‘i dag’, ti < tie ‘där’) och e (ar tes laũzis = ar ties laužis, jfr lett. b. k. ar tiem laudim, där pronomenet tie har instrumentalisformen ties (Plāķis 1927: 27), se ”Morfologiska egenskaper”). Detta räcker dock inte för att fastställa om sådan monoftongisering var regelbunden. I den dialekt som dokumenterats senare förekommer monoftongisering av obetonat ie ganska ofta (Mogharbel 1993: 8519). Liksom i andra lettiska dialekter monoftongiseras proklitiska prepositioner naturligt: nubīdis = nu sirds, lett. b. k. no sirds ‘från hjärtat’. Ett annat fall av monoftongisering som märks i dialekten är att ei närmar sig ett slutet o 20, vilket numera ibland återges med den litauiska bokstaven ė: grēt < greit <snabbt, mēte < meita ‘flicka’, vēds < veids ‘ansikte’, rēz < reiz ‘en gång’ osv. (Pietsch 1991: 126, 142, 261; Mogharbel 1991: 72), men denna egenskap syns inte på Wenkers kort: grait ‘snabbt’. Ett karakteristiskt drag i den utdöda kursenieku-dialekten i Kurland är sekvensen uv i ordet dui (lett. b. k. divi) ‘två’, men sådana illustrativa ord som ‘fisk’ och ‘botten’ förekommer inte i denna källa; jfr: zuve (lett. b. k. zivs ‘fisk’), dubens (lett. b. k. dibens ‘botten’), suvens (lett. b. k. sivēns ‘gris’) (Plāķis 1927: 16; Ābele 1927: 119). Konsonantpalatalisering. Forskare som studerat kursenieku-språket framhåller att palatalisering av konsonanten l är oregelbunden – i orden laužī, pak ju uttalades även ett opalataliserat l ofta (Bezenberger 1888: 38; Plāķis 1927: 17); följaktligen är den ”konsekventa stavningen” som vi har noterat, ar tes laužis, på Wenkers kort troligen inte ett misstag. J. Endzelīns noterade detta under mellankrigstiden (Endzelīns 1931: 574), och författaren kan efter att ha undersökt dagens informanters tal bekräfta att under språkets sena period neutraliserades kontrasten mellan l och l i alla positioner till alveolärt l (sannolikt på grund av påverkan från tyskan); det är svårt att med hörseln skilja palataliseringsgrader åt i sådana fall som valoda, lēt och laužī. Materialet på Wenkers kort gör det möjligt att konstatera att palataliseringen av konsonanten l framför historiskt i på 1800-talet ändå 19 Det är inte motiverat att knyta prepositionen pi < pie till regelbunden monoftongisering, eftersom formen används i många lettiska dialekter där regelbunden monoftongisering saknas (Endzelīns 1951: 679). 20 Ši ypatybė būdinga Ventspilio apylinkių tarmėms (Šmite 1928: 116). 84 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė var utmärkande, trots försök att markera den. Vissa skrivningar ger ändå upphov till olika överväganden, till exempel om ordkombinationen able koki ‘Apfelbaum’ står för ett palataliserat l eller för en artikulatoriskt reducerad ändelse som sannolikt förlorar sin funktion när två ord växer samman till ett enligt tysk ordbildningsmodell. Om man däremot följer utvecklingen av l efter vokaler och i kombination med l från de tidigaste skriftliga källorna fram till i dag, kan man anta en fortskridande neutralisering av dessa fonem till följd av tyskans påverkan21. Nors J. Plakis rašo tik apie veiksmažodžių kamiengalį (Plākis 1927: 32), tačiau ir vardžodžiai, kurių kamienas baigiasi istoriniais bi, pi, rods, jau XIX a. nebuvo jų išsaugoję – kortelėje tai liudija žepu = ziepu, la. b. k. ziepu ‘muilo’. Här är det också värt att notera ett annat drag: på Wenkers kort förekommer j som mjukhetstecken även i andra positioner (priækš [...] schiešo niedelo mieres (före [...] sex veckor sedan); jumies = jumes < jumis ‘er’, tos kiauschis ‘ägg’). Denna stavning skulle kunna tyda på att konsonanter mjuknar även framför främre vokaler, det vill säga att ”litauisk” palatalisering äger rum. Detta fenomen fortskred sannolikt också i takt med talarnas kontakt med litauiskan (särskilt om mödrarna var litauer). Palataliserade konsonanters, js och historiskt js, påverkan på den efterföljande vokalismen: vokalerna a och o i ordslut efter j, l, n återges på kortet som e, ibland till och med som i. Troligen återspeglar detta uttalet: ista auksta udina (iz tā aukstā ūdena), lett. iz tā auksta ūdena / tajā aukstā ūdenī ‘i det kalla vattnet’, darė = darja, lett. b. k. darja ‘gjorde’, bij = bija ‘var’, pargjem = pargjam, lett. b. k. pargjam ‘vi kom tillbaka’, jfr nedre litauiska turje (hade), peile (knivens). I de pronominella formerna har nominativ singular regelbundet ändelsen -aiš: mielaisch = mielais, lett. b. k. mīlais ‘den käre’, brunaisch = brūnais, lett. b. k. brūnais ‘den brune’, tas labaisch wetwaisch wers = tas labais, vecais vīrs, lett. b. k. tas labais, vecais vīrs ‘den gode, gamle mannen’. Dialekten har bevarat detta drag fram till i dag. J. Plāķis förknippar det med påverkan från j i den följande stavelsen (vējš, zvejš); i kursenieku-språket återges även tonaccenten -āj som > -aiš, -ēj som > -īš (plavš ‘påfågel’ osv.) (Plākis 1927: 17). Vokalinskjutning. I Nidas dialekt skjuts vokaler in i TR- och SR-position före en ordslutsposition med nollvokal, men ingen inskjutning sker om den följande stavelsen innehåller en vokal (nom. tīkls ‘nät’, men gen. tīkla) (se Kiseliūnaitė 2005 för en utförligare redogörelse). På Wenkers kort beläggs detta drag i ordet agirs = agrs, jo āgrirs (= juo agri, lett. b. k. agrāk ‘tidigare’). En annan typ av vokalinskjutning – anaptyxis (inskjutning av vokaler efter diftonger) – är ett drag som A. Bezenberger utförligt beskriver 21 Ch. El Mogharbel (1993: 32) skriver att palataliseringen av konsonanten l varierar beroende på informanternas ålder. 22 Diakritiska tecknet ovanför a är sannolikt ett misstag. Straipsniai / Articles 85 DALIA KISELIŪNAITĖ (Bezenberger 188: 28–29), belagt i ordet pi smertšes = pi smerčes23 < lett. slav. smerties / smerčio ’död’. Plāķis nämner att anaptixis försvagats ett halvt sekel senare (Plāķis 1927: 15, 23). Konsonantbortfall. Konsonanterna v, n faller bort efter tautosyllabiska konsonantgrupper. Denna egenskap förekommer regelbundet i kursenieki och är karakteristisk för nästan hela den lettiska mellandialekten, men i den analyserade texten förekom endast ett exempel: mels (lett. standardspråk melns) ’svart’; jfr i andra källor: vēls, lett. standardspråk velns ’djävul’ (Pietsch 1991: 291), cilēks, lett. standardspråk cilvēks ’människa’, ciris, lett. standardspråk cirvis ’yxa’, gala, lett. standardspråk galva ’huvud’, tēs, lett. standardspråk tēvs ’far’ osv. (Bezenberger 1888: 39; Plāķis 1927: 17). MORFOLOGISKA EGENSKAPER Meningarna på Wenker-kortet är inte grammatiskt felfria, men de återspeglar vissa morfologiska drag i kursenieki som beskrivits i andra studier. Nominalord. Äldre maskulina former i instrumentalis pluralis av nominalord med o-stam har bevarats: ar sarkanis abolenis, lett. standardspråk ar sarkaniem āboliem ’med röda äpplen’, ar tes (= ties) laužis, lett. standardspråk ar tiem ļaudīm ’med de människorna’. Sådana former användes regelbundet även under 1900-talet (Plāķis 1927: 21–23; Mohrbel 1993: 127), men i dagens dialekter i sydvästra Kurland ersätts de oftare av standardspråkets former (Ozola 2007: 383). I kursenieki har substantiv med i-stam övergått till ē-stam. På kortet finner vi följande exempel: isch krabnis = från krānes, gen. i lett. standardspråk krāsns ’från ugnen’; ta ugni = den där ugne, lett. standardspråk tā uguns ’den där elden’; bi bales = utan sāles, lett. standardspråk bez sāls ’utan salt’; nufridis = från nu(o) sirdes, lett. standardspråk no sirds ’från hjärtat’; tur [...] dewines govas = där devinas guves, ack. plur. i lett. standardspråk devinas guovis ’har nio kor’. I vissa fall är det svårt att avgöra detta utifrån regeln, eftersom obetonade e och i ofta förväxlas (tas piktas soais = de där arga gässen, lett. standardspråk tās piktas zos ’de där arga gässen’), men andra samtida källor ger tillräckliga belägg, jfr ause, aze, awe, smilte, suwe m.fl. (Bezenberger 1888: 65). Lokativ (inessiv och illativ, jfr lett. skriftspr. bo i skogen och färdas in i skogen) uttrycks med prepositionskonstruktioner med is / iš + gen.: is gais (lett. skriftspr. gais) ’i luften’, is ledus (lett. skriftspr. ledū ’in i isen’), iβ graudu (lett. skriftspr. graudos ’surmjölk’ ’i surmjölken’), isch krānis (lett. skriftspr. krāsnī ’in i ugnen’), i mušu dārž buduati (lett. skriftspr. mūsu dārzā būvet ’bygga i vår trädgård’) och så vidare. Lokativ används 23 smērīs, -ča (Plāķis 1927: 81). 86 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė mer sällan: med inessivisk betydelse gulėjo […] jau gulta (lett. standardspråk gulēja gultā ’låg i sängen’), och i adverbialiserade former: apakša (lett. standardspråk apakšā ’nedanför’). Om konkurrensen mellan lokativ och prepositionskonstruktioner, se även Bezenberger 1888: 48–49. I takt med att det tyska inflytandet ökade under 1900-talet fick analytiska former ännu större spridning. Analytiska komparativformer av adjektiv används med juo: tu turi […] judis but (= juo džis, lett. standardspråk lielaks ’större’), mužu kalni […] daug jo didži (lett. standardspråk lielāki ’större’). Även adverbens komparativ bildas på detta sätt: tu wari jo āgri pis maju īt, lett. standardspråk tu vari agrāk mājās iet ’du kan gå hem tidigare’. Sådana gradformer beläggs även i dialekterna i Kurland (Ozola 2007: 387). Superlativformen förekom endast i en konstruktion med ett substantiv som fungerade adverbiellt: Tu ebi schadin wibu daugumu mazis = tu esi šuden visu daugumu mažis, lett. standardspråk tu esi šoden visvairāk mažies ’du lärde dig mest i dag’. Räkneordet du har två numerusformer av böjningselementet: grib du (ack.) pius jaunus namus […] budavai, jfr lett. standardspråk grib divas skaitas mājas būvēt, ’vill bygga två fina hus’, men substantiven som står tillsammans med det står i pluralform²⁴. En kontaminerad form av räkneordet ’fyra’ förekom: gen. tschēturi (= čet(u)ru, Plāķis 1927: 29 nom. četri, lett. četri, jfr lit. keturi), och den återgivna reducerade ändelsen kan återspegla ett mjukt r, som A. Bezenberger fortfarande kunde höra (Bezenberger 1888: 38; Plāķis 1927: 17). I kursenieki är formerna av räkneorden 12 till 19 lånade från litauiskan; kortet innehåller ett exempel: dewika ’tolv’, se ”Lexikala egenskaper”. Tarmė būdingos įvardžių linksnių formos: ac. ir dat. pl. munis, jumis (Plāķis 1927: 26) kortelėje liudijamos pavyzdžiais: nepamanu jumis (la. b. k. ak. jūs) ‘nesuprantu jus (jūs)’, wintsch numis (= mumis) nepamane ‘jis mus (mūsų) nesupranta’, ųmumis gaideti (uz mumis gaiditi), la. b. k. mūs gaidīt ‘mus (mūsų) laukti’, kurias J. Plāķis laiko perimtas iš vakarų žemaičių (Plāķis 1927: 26)²⁵. Tačiau kortelėje yra formų, nesutampančių su J. Plāķio nurodytomis: instr. ar jums (plg. instr. jumis Plāķis 1927: 26), suns tewi nieka nedares (tev – Plāķis 1927: 26), la. b. k. suns te nekā nedarīs. Kitos vienaskaitos formos yra tokios kaip la. b. k.: kasch tewi (la. b. k. kož tevi) ‘kanda tave’, ar tewi (la. b. k. ar tevi) ‘su tavimi’, par mani (la. b. k. par mani) ‘dėl manęs, man’. Possessiva pronomen används i oböjd form: Mana mīlalis waiki; us manna galdu; sati twa mājai. Sådana former beläggs också i sydvästra 24 J. Plāķis nurodo ac. dui sievu, bet nekmentuoja (Plāķis 1927: 29). Tokią daiktavardžių dviskaitos formą galėtų atsirasti dėl kaimynų lietuvių tarmių įtakos, tačiau iki šiol daugiau pavyzdžių neteko užfiksuoti. 25 J. Endzelīns anger att formerna jumis, mumis i Kurland användes i dativisk betydelse (Endzelīns 1951: 514). Straipsniai / Articles 87 DALIA KISELIŪNAITĖ Kuržemėje, kalbininkai linkę laikyti jas lietuvių kalbos įtaka (Ozola 2007: 387). Pasitaikė, kad dėl vokiečio originalo įtakos savybiniai įvardžiai mano, tavo vartojami vietoje savybinio savo: saki tawa maβai (la. b. k. saki sawai maša ‘sakyk savo seseriai’), tačiau ne visada: par sawa mati ‘savo motinai’, wing gribejə sawo mait (= meitai) satse (= saci), la. b. k. viņa gribējə savai meitai sacīt ‘ji norėjo savo dukteriai sakyti’. Įvardis viņš, viņa vartojamas ir asmenims, ir neasmenims reikšti: Tas sniegs[...], wintsch satrips (la. b. k. tas sniegs[...] tas iskusis) ‘tas sniegas [...] jis ištirpęs’. Verb. Struktur. Infinitivformen varierar på Wenkers kort: -ti // -t (snikt ’sinnika’, saswiri ’koka (ihop), dvs. koka upp’, satse = saci, lett. standardspr. sācīt ’säga’, darete = dareti, lett. standardspr. darīt ’göra’, men stawed = stāvet, lett. standardspr. stāvēt ’stå’, iat = iet ’gå’; variation förekommer till och med i samma mening: isderi, du måste [...] växa och jodisch but = izderi, växa, vara ’dricka upp, växa, vara’ etc., likaså suti = šūti ’sy’ och pataisit = pataisit ’reparera, göra’ osv. De varierande formerna används än i dag. J. Plakis återger överallt formen med -ti (Plāķis 1927: 37), medan Ch. E. Mogherl betraktar formerna med -i som en sällsynt förekommande fakultativ variant (Mogherl 1993: 159). Bland atematiska verb har ieti ’gå’ en kontinuerad form i 2 pers. pres. sg.: kur tu iētti, jfr iēti vid sidan av ēji (Plāķis 1927:31); den kan också ha sitt ursprung i de livländska dialekterna i Kurland, och inflytandet från de västsamogitiska litauiska dialekterna kan ha bidragit till att den etablerades (se även Kiseliūnaitė 1998: 130). Formen pagajem = pāgājam ’vi kom tillbaka’ har också den äldre betydelsen av parta, jfr lett. standardspr. atnācām. Strukturen hos presens- och imperativformerna i singularis av verb utan suffix skiljer sig oftast inte från lettisk standard eller dialekterna i Kurland: id = ed ’äter’, liats = liec ’lägg’, lāts = lec ’flyger, flyger iväg’, koasch = kuož ’biter’, eβi = esi ’är’. Men det finns också strukturella skillnader: virti har en presensform med da-stam: ar to werda-mo = leppili = ar tuo verdamo lepil, lett. standardspr. ar vāramo kari ’med en slev som används till att röra om’, samma form finns belagd hos A. Bezzenberger och J. Plakis (Bezzenberger 188: 83; Plāķis 1927: 32) och används än i dag. Det är oklart om presensformen siš²⁶ används med futurumbetydelse i mening 11 på grund av inflytande från den tyska texten (jfr lett. standardspr. sītu ’jag slår, du slår’), men det kan också vara en futurumform där ingen vokal skjuts in efter t, som i lettiska (sišu), utan där rotens slut smälter samman med suffixet som i litauiska²⁷: Es scha tewe tuiu ar to werdamo = leppili (= es sišu tevi tuju ar tuo verdamo-lepili), jfr ty. ich schlage Dich gleich mit dem Kochlöffel. Att översättaren inte nödvändigtvis kopierade den tyska grammatiken framgår av att ty. Hund thut Dir nichts i mening 39 översatts med futurum 26 Šis veiksmažodis turi ia kamieno præs. formą, žr. Kiseliūnaitė 1998: 133. 27 Ch. El Mogherl tokias formas laikė reta išimtimi (Mogherl 1993: 174), tačiau autorės pastebėjimu, dabartinių kuršininkų kalboje jos nėra retenybė. 88 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė sns tevi nieka nedres (tevi nieka nedaris, lett. standardspr. tev neka nedaris) ’hunden kommer inte att göra dig något’. I kursenieki användes, liksom i vissa lettiska dialekter, preteritumformer med ē-stam28 (se Kiseliūnaitė 1998: 136–138 för en utförligare behandling). Men övergången till ā-stam hade tydligen redan kommit i gång innan de flyttade till Kuriska näset, eftersom endast en försvagad palatalisering och sporadiskt brukade tredje person-former vittnar om spår av den äldre strukturen. På Wenkers kort kan man hypotetiskt anta att den är belagd i nazi = nāce, lett. standardspr. nāca ’kom’. Vokalerna i alla verbprefix är korta, och prefixen -eti < -ēt och -iti < -īt böjs inte, men detta förekommer framför allt i preteritumformer (saci-ju, turiju, gribju, net runaju // runju – Plāķis 1927: 34). Det finns få prefixförsedda preteritumformer i Wenkers meningar. Den varierande stavningen sacit (lett. standardspr. sacīt) ’säga’ tyder på att detta fenomen kan ha börjat som en fonetisk förändring (till plattiska): es wingu satse un wingu satse, wing gribēja savo maita satseta = es ūnu (ūnai) sacēju un(d) ūna sacēja, ūna gribēja savo maita (meitai) sacīt (lett. standardspr. es ūnai saciju un ūna sacīja, (ka) ūna gribēja savai meitai sacīt ’jag sade till henne, och hon sade (att) hon ville säga till sin dotter’; men pažakes pažazija = pasakas pasacija, lett. standardspr. pasakas pasacīja ’berättade sagor’; mazigis = māci(j)e(s), lett. standardspr. mācī-jes ’lärde sig’ wintsch darie = viņš darīja, lett. standardspr. viņš darīja ’han gjorde’; gribēja = gribēja, lett. standardspr. gribēja ’ville’. Eftersom i-stamsverbet (turet, lett. standardspr. turēt) i 2 pers. pluralis-former kan uppvisa antingen i-utvidgning eller försvagad palatalisering, kan man möjligen se reflexer med i eller -ia i ändelserna i kortexemplen: newaret, turret < *varīt / varīt, *turit / turīt jfr lett. standardspr. nevarat, turat. Eftersom spår av i-stammar levde kvar i dialekterna i Kurland fram till 1900-talet (Endzelīns 1951: 790–800), är det sannolikt att det också fanns reflexer av dem i kursenieki, även om de snabbt försvann till följd av kontakterna med den västsamogitiska dialekten, särskilt vid bruk av ord med gemensamt ursprung. På Wenkers kort finns fut. 1 pers. pluralis-formen med -am belagd: ėbam (iesam, lett. standardspr. iesim) ’vi kommer att gå’; sådana former används regelbundet även i dagens språk, trots att J. Plāķis uppger sig ha hört former också med -i- (Plāķis 1927: 34). Reflexiva verb med prefix har den reflexiva partikeln efter prefixet, och ibland används två (Plāķis 1927: 36). Formen på den reflexiva partikeln efter prefixet varierar i kursenieki – sa används oftare, si något mer sällan. Följande reflexiva former finns belagda på Wenkers kort: sasviti = sasvirti / sasvirti, lett. standardspr. uzvārīties ’koka upp’, parsķerjes = parskrējis, lett. standardspr. par daudz skrejis ’ha sprungit för mycket’, mazigis29 = mācij(e)s, lett. standardspr. mācījies ’har lärt sig’. 28 Daugiau apie ē kamieno pėdsakus Kuržemėje žr. Ābele 1928: 136; Ozola 2007: 389. 29 Denna participform är inte helt tydlig; betydelsemässigt borde den vara reflexiv. Straipsniai / Articles 89 DALIA KISELIŪNAITĖ Formų daryba. Kadangi kūrinių tarmeje nebuvo vartojamos dėtyvo formos (Endzelīns 1931: 574; Bezenberger 1888: 88), jo funkciją atlieka analitinės formos su veiksmažodžiu turēt ‘turėti, reikėti’: turr tas dānas par sava mati šuti = tur tās dānas par sava mati šūti, la. b. k. (viņai ir apgērbs savai mātei jāšuj ‘ji turi tuos drabužius savo motinai siūti’; tu turri dar bischki aukti = tu turi dar biški augti, la. b. k. tev vēl biški (drusku) jāaug ‘tu turi dar truputį (pa)augti’. Kitų analitinių formų (su vaizdeli = la. b. k. vajadzēt ar lietuvišku reikia, pavyzdžiui, reik zvejoti30) Wenkėrio kortelėje nepasteikė. Formos su tureti paplitusios ir Šventosios latvių kalboje, fiksuojamos ir vakarų Kuršėje bei ten sukūtoje XVII a. raštijoje (Ozola 2009). Tačiau veiksmažodis turet vartosena tuo neapsiriboja – kaip pagalbinis veiksmažodis jis tarnauja sudėtinėms formoms sudaryti, kurios dažniausiai nukopijuojamos iš originalo vokiečių sakinio (žr. toliau). Į. Plāks ger många exempel som visar att kuršu-niederungarnas talare använder litauiska konjunktivformer, dvs. växling: es būčiau, tu būtum osv. (Plāks 1927: 34). Den 2 cond. sg. som återfinns på kortet bekräftar inte detta: Kad tu winga but pasinis, buti zitadi nazis und but stawis ar winga labi. I A. Bezzenbergers arbete från samma period anges att litauiska och lettiska konjunktivformer då konkurrerade (Bezenberger 1888: 96, 97), vilket innebär att litauiskans roll i konjunktivändelserna blev starkare. Även om olika icke-sammandragna verbformer användes i kuršu-niederungarnas tal, förekommer nästan alla particip i Wenkers text i sammansatta former, vanligen genom att den tyska satskonstruktionen kopieras31: ir ar zirgu is ledus ākritis ir sta aukta undi kritis = ir ar zirgu is ledus iekritis ir (un) is tā aukta und(a) kritis, la. b. k. ir ar zirgu ledū iekritis (ielūzis) un (aukstajā ūdenī) (ie)kritis ‘har fallit i isen med hästen och fallit i det kalla vattnet’. På liknande sätt: ir [...] mēres, ir [...] sadaguschi, ebu [...] parsiskrejs, ebu [...] bijis, ebi [...] magis, turr [...] pabads, ir [...] pulūzis ale sho it ir wintsch satris, neturat raduschi, turr [...] adaduschu, ebu [...] ijājis. Verbet turet fungerar som kopula i motsvarande sammansatta former, sådana som kan förväntas i ett språk påverkat av tyskan (Wer hat mir meinen Korb mit Fleisch gestohlen? kas turr mane kozi ar gallu pabads? = kas tur mana koci ar gaļu pazadis?, pl. ‘vem har min korg med kött stulen, dvs. vem stal min korg med kött’); på liknande sätt habt ihr [...] gefunden: wa jus neturat [...] raduschi = neturat [...] radūši? ‘har ni inte [...] hittat, dvs. hittade ni inte’). I den här situationen används även i dagens lettiska sammansatta 30 Se Plāks 1927: 35. 31 Se ”Syntaktiska särdrag” för en utförligare behandling. 90 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė former, men med hjälpverbet būt. Hur stor del av detta som beror på tyskt inflytande och hur gammalt det är, är en annan fråga. Det verkar finnas få fall där participet används i en sammansatt form enligt den baltiska traditionen, dvs. där korrelationen mellan hjälpverbets och huvudverbets tempus eller modalitet bevaras: but pasinis = būtų pazinis ‘du skulle ha känt igen’, butu drėchali pastelajusch = butu drėli pastelajuši ‘de skulle ha anställt en dräng’, ėjam pawargusch = esam pavarguši ‘vi är trötta’, bija [...] įmegusch = bija [...] įmegúši ‘de hade somnat’. Endast en participform med attributiv funktion har påträffats – prt. praes. act. instr. sg. ar werdamo lepli ‘(med) en sked av det som kokar’. Prieveiksmiai. Dalis prieveiksmių pavarti įprastai: apkarti (Plāks 1927: 47 apkārt) ‘aplink’, bischi = biški, la. tarm. biški, biškin ‘truputį’, zitai = citādi ‘kitaip’, labi ‘gerai’, wacker ‘vakar’, scho rit = šuorit, la. b. k. šorīt ‘šįryt’ ir kt. Dialektala lexem och former som är typiska för Kurland har belagts: ne mag = nemag, la. b. k. nemaz ‘inte alls’, nu ‘ännu’³², gana ‘nog’, dikti ‘starkt’ < vo. dicht, la. b. k. loti, stipri, aukstum = augšum, la. b. k. augšā ‘högt’ (ME I 218). Kortelėje galima rasti prieveiksmių („įpėnėjus veidojums“ – Plāks 1927: 38), kuriuos kuršininkai sudarė savitai: šāmi = žemu ‘žemai’ (žr. „Leksikos ypatybės“). Prieveiksmio daug / dauz formos kortelės sakiniuose įvairuoja (EH I 310): pardau ‘per daug’, wißu daudum ‘daugiausiai’, bet kadudus = kā daud ‘kiek’ (žr. „Leksikos ypatybės“). Kuršininkų kalboje prieveiksmio daug laipsnių formose nėra latviams įprastos leksemos vairāk, visvairāk, čia, kaip ir būdvardžiuose, vartojamos analitinės formos su juo ir visu. J. Plāks laiko latviška ir prieveiksmio formą ciec ‘kiek’ (Plāks 1927: 38; ME I 392 tik iš raštų). Det finns adverb och adverbkonstruktioner som lånats från litauiskan (se ”Lexikala särdrag”). Ett enda belägg finns på germanismen fasti, som bör betraktas som tillfällig, eftersom någon motsvarighet till uttrycket fest am schlafen ‘sova djupt, hårt’ inte har påträffats, även om ciets tillsammans med ordet miegs fortfarande används i kuršininkiska. Prepositionernas bruk sammanfaller endast delvis med dagens lettiska eller traditionellt dialektbruk: ar sigu = ar zigžu ’med hästen’; bi bales = be sāles, lett. skriftspr. bez sāls ’utan salt’; pi tas sewas = pi tās sievas, lett. skriftspr. pie tās sievas ’hos (den) kvinnan’; pi smerrishes = pi smēr(e)s, lett. skriftspr. līdz nāvei ’till döds, dödligt’; ar tewi (= ar tevi) ’med dig’, par [...] mati = par māti, lett. skriftspr. māte ’mor’; par mani, lett. skriftspr. man ’mig’ osv. Den mest påtagliga skillnaden är den tidigare nämnda användningen av prepositionen is / iš (lett. dial. iz) i ablativisk funktion: is musu darza = is mūsu dārza och så vidare. Detta kan vara en kontaminerad form: jfr lett. dial. iekš krāns = krāsnī och lett. iz (med gen. ME I 712), möjligen också litauiska iš 32 Betones nu ‘jetzt’ – ME II 752, 753. Straipsniai / Articles 91 DALIA KISELIŪNAITĖ påverkan. Det finns också fler skillnader: lettiska aiz ’bakom’ monoftongiseras i kursenieku med förkortat a < āz (as nama = az nama, la. b. k. aiz nama)33; prepositionen už med ackusativ har en inessiv funktion (och [...] uβ to lauku, la. b. k. uz tā lauka, lauka. pž. ’på fältet’, dvs. ’på fältet’; us to muren, la. b. k. uz tā mūra ’på den lilla muren, stengärdesgården’; us mana galdu, la. b. k. uz mana galda ’på mitt bord’); prepositionen pic < pēc används sannolikt under inflytande från tyskan för att ange rörelseriktning (pis maju iät = pic māju iet, la. b. k. mājas iet) (Endzelīns 1951: 677). Till skillnad från i dagens lettiska används prepositioner med olika plural kasus: pis maju = pic māju (gen. pl.), la. b. k. mājas vid sidan av ac. sg. uz māju; priekš schiešo niedelio miēres = priekš šešu nedēļu miris (gen. pl.), pi mušu (= pi mūsu, la. b. k. pie mums, uz mums (ac. pl.) (mer ingående Plakis 1927: 40; Ivanickaja, Kiseliūnaitė 2015: 217). Det enda fallet där en preposition i plural används med instrumentalis (i dagens språk i singular med ackusativ) är gar ausim (ty. ac. um die Ohren)34. LEXIKALA SÄRDRAG De flesta ord i texten är bekanta från lettiskt standardspråk eller dialekter. Det är särskilt värt att uppmärksamma några intressanta lexikala exempel som är typiska för Kurlands dialekter: arkaiska ordformer, egentliga och semantiska dialektismer samt germanismer som kännetecknar de västlettiska dialekterna. Det rör sig om lexem som används eller beläggs i dessa dialekter: maģģ (= maģ), la. b. k. maz ’lite’ (ME I 548); par diždžu = par dižu, la. b. k. par lielu ’för stor’, eftersom dižs = juo dižs, la. b. k. lielāks ’större’ (ME I 475)35; dikti, la. b. k. ļoti, stipri, skaļi ’kraftigt, högt’ (ME I 466); drānas = drānas, la. b. k. drēbes ’kläder’ (ME I 494 drāna = drēbes bibl. u. in Kurl. ’Kleider’); kiozi = ķuoči, nom. kuocis från ty. dial. kō(t)z ’Korb’ ’korg’ (ME II 393; jfr lit. zemaitiska kiočis ’korg, kasse’); uz murens = mūrens / mūrēnes ’på staketet’ (muris, murieneks – Plakis 1927: 68) < ty. dial. mur. På kortet är följande avledningar med diminutiva suffix belagda: el > il (vaikeli, ’lilla barn’, stukila ’liten bit’), vilka används i diminutiv betydelse utan nedsättande nyans, vilket också är typiskt för Kurlands dialekter (Markus-Narvila 2011: 98); även om de förekommande exemplen är litauismer finns det gott om genuina avledningar med suffixet el > il i kursenieku (pušilis ’pojke’, laivis ’liten båt’, ruokile 33 Prėdelis āz- ir prielinksnis az (Plaķis 1927: 39, ME I 233). 34 gar ausim duot ’einen um die Ohren kran’ (ME I 601). 35 I kursenieku på Kuriska näset är ordet lies obekant; lexemet dižs, -a har kommit från Kurland (Ābele 1928: 142). 92 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė ’liten hand’ m.fl. – Plāķis 1927: 14). Ett annat diminutivt suffix som kursenieku gärna använder är en, till skillnad från i lettiskt standardspråk med kort vokal (Plāķis 1927: 19): ar abelenis = ar ābuolenis ’med äpplen’; avenu = āvenu ’lamm, små baggar’ (från dial. ave, la. b. k. aita ’får’), pūdeni = pūteni ’små fåglar’; uz murens = mūrena / mūrenes ’på det lilla staketet’. Ett karakteristiskt drag i kursenieku är benägenheten att vid bildning av abstrakta substantiv (med betydelser som tillstånd till följd av en egenskap, resultat m.m.) använda suffixet -ums: slapumu = slāpumu, la. b. k. slāpes ’törst’, jfr situms, la. b. k. sitiens ’slag’; nuronajums, la. b. k. noruna ’överenskommelse’ (Plāķis 1927: 19, 69) m.m. Det verkar som om dessa verbformer har tjänat som grund för att bilda adverbets superlativform wibu daugumu ’mest’. Det bör också uppmärksammas att adverbens särpräglade bruk, som nämnts ovan, delvis liknar det i Kurlands dialekter: aukschum = augšum, la. b. k. augša ’högt’ (Paula 1926: 56); sām = zemī, la. b. k. apakša ’lågt, nedanför’ (jfr virsuoji Paula, där, jämte apakša= apakā ’detsamma’). Andra forskare har redan noterat att kursenieku använder olika lexem med betydelsen ’mycket’: dikti, tā, tā daug, par daug och det lettiska ordet loti, som inte förekommer annars (Plāķis 1927: 38); på kortet motsvaras tyskans sehr ’mycket’ av pardaug = par daug, tadi dzi = tādi dzi. Det tyska adverbet to(d)t ’dödligt’ återges här med prepositionskonstruktionen pi smerithes = pi smerā, jfr la. b. k. līdz nāvei. Semantiska drag visar att betydelserna hos vissa ord är föga differentierade, men i detta fall är det inte nödvändigtvis en egenskap hos själva språket, utan snarare ett val av översättaren: exempelvis återges ty. erzählen ’berätta’ i dagens kursenieku med rākot (la. b. k. stāstīt), medan kortet har pasacia = pasacia (la. b. k. pasacīa); det är inte heller helt klart om ordet pasakas (ty. Geschichte) används stilistiskt neutralt eller om man velat ge det en förminskande nyans, ’en osann, påhittad berättelse’. Även om kursenieku har ordet tupeti ’sitta på huk’ (Plāķis 1927: 86), sägs det här om fåglar, sannolikt på grund av påverkan från det tyska originalet, bīāz = sēž ’sitter’. Det finns dock också betydelseskillnader som otvetydigt kan hänföras till kursenieku och som beläggs i olika källor fram till våra dagar, såsom: iāijβ = iējis ’gefahren’ ’inkörd’ (jāti la. braukt, ’åka’ – Plāķis 1927: 60), namme = namus, la. b. k. māja ’hus’³⁶. I kortets meningslexikon ser vi ett betydande inflytande från litauiskan, särskilt från närliggande dialekter. Både litauiska lexem och lexem som kommit från andra språk via litauiskan har lånats in och anpassats fonetiskt och morfologiskt på olika sätt: graiti = greiti < lit. greitai, la. b. k. ātri 36 I kursenieku används ordet māja i singular oftast i den lexikaliserade lokativformen mā(jā) ’hemma, hem’ eller i pluralformen mājās ’hemma’. I betydelsen ’hus, stuga, byggnad’ används nams. Straipsniai / Articles 93 DALIA KISELIŪNAITĖ kiauschis = kaŭšus < lög. kiaũšis, lett. dial. k. ola waikili = vaikilis < lög. vaikẽlis, lett. dial. k. bērniņš prada = prada, inf. pradēt < lög. pradėti, lett. dial. k. sākt wis pradim < lög. tam. pradēm ‘ständigt’, lett. dial. k. vienmēr dewika < lög. dỹlika, lett. dial. k. dipadsmit miels < mīlas (Plākis 1927: 68 – mīls), la. b. k. mīļš schischi = šīš(i) < lög. tam. šīš ‘här’, lett. dial. k. te, še tujau < zem. tujau ‘genast’, lett. dial. k. tūlīt dar < lög. dar, lett. dial. k. vēl arb < lie. arb (Plākis 1927: 41 –va), la. b. k. vai. Ordet pradēt ’börja’ har i kursenieku anpassats till personer av blandad typ: pradēt, prada, pradija (Kiseliūnaitė 1998: 128). Vissa lexikala särdrag som ser ”litauiska” ut har av andra forskare inte alltid med fog klassificerats som lån, till exempel användes lāts = lec ’flyger, svävar’, lett. standardspråk lido i kuršu-dialekten (ME II 458). Ord som traditionellt räknas till litauismer kan vara kuronismer; exempelvis är puik ‘utmärkta, vackra’, som är utbrett i det litauiska samogitiska området, också känt i kuršu-dialekterna (ME 3: 403). Slaviska lånord kom in i kursenieku främst genom litauiskt talspråk och religiöst språk. Av de gamla ord som förts med från Kuršas (baznīca, cil(v)ēks och liknande) finns bara ett fåtal; bland dem på Wenker-kortet hör domajo = duomoju, lett. standardspråk domāt ’tänka’. Fler slaviska lånord förekommer som kommit in via litauiskan⁷: pakajings = pakajings < hib. pakajęs ’lugn’, lett. standardspråk mierīgs; cizti = čišti < lit. sl. čystai, lett. standardspråk tīri ’rent’; smerits = smerd / smetes < lit. sl. smėris, lett. standardspråk navė ’död’; būdeli = būdeli (būdelė ’flaska’ Plākis 1927: 51) < lit. sl. butėka ’flaska’; budavati = budavati < lit. sl. budavōti ’bygga’, lett. standardspråk celt, būvēt; bedschan = bezdāne < lit. bezdžionė / beždžionė < belarusiska абязьяна, lett. standardspråk pērtiķis. Per lietuvių tarmes bus atėję ir kai kurie germanizmai: stukla (= stukėla, plg. vak. žem. stukės ‘gabaliukas’ < vo. dial. stuk; bū ‘būra’, valstiečiai < vo. dial. buhr; slekti, plg. lie. tam. šlėtas < vo. schlecht, la. b. k. slikts ‘blogas’ (Plākis 1927: 81); wurschu (= vuršku, nom. vuršis) < lie. tam. vuršis / vurštas < vo. Wurst, plg. la. b. k. desa ‘dešra’; pastelajusch = pastelajuši < lie. tam. steliuoti ‘kviesti’, vo. stellen; ar bērschtu ‘su šepečiu’ (bērštas la. birste, šukas – Plākis 1927: 50) < lie. tam. bērštas < vo. Bürste ‘šepetys, šukos’. Įdomus žodis ac. sg. drāschali = *drēš(i)s < vo. Drescher ‘kūlėjas’, neužfiksuotas kuršininkų žodynuose, o vo. dreschen verčiamas kulte ‘kulti’ (Pietsch 1991: 88). Kuršininkų leksika, susijusi su žemės ūkiu, daugiau veikė lietuvių, o ne vokiečių kalbą, ir 37 Plačiau žr. Hinze 1993. 94 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė det är svårt att säga om ordet *drēlis över huvud taget var bekant för kūrnikerna. Jag har inte heller kunnat finna det i källor till de preussiska litauernas språk, men fonetiskt ser det ut som en germanism som anpassats i litauiskan, jfr. skrybėlė < vo. term. skriver osv. Det finns också fler nyanser i ordbruket som väcker tanken på samspelet mellan litauiska och kursenieki: ordet vel = vēl används i kortets meningar inte i den lettiska betydelsen ’ännu’, utan som litauiskans vėl; lauku < žem. lauku, jfr. lett. d. s. laukā, āra ’ute, utåt’ (lauku hänförde J. Plakis till särskilda kurseniekiavledningar (Plāks 1927: 38), men det kan hända att han inte kände till det samogitiska ordet); satirpis38, lett. d. s. izkusis ’smält’; scha = šā, ty. sonst, jfr. lit. konj. šiaip ’annars, i annat fall, på annat sätt’; det kan också vara så att bruket av konjunktionen ir bredvid un(d) (bi šales ir bi piparu = be šales ir be piparu ’utan salt och utan peppar’) är ett inflytande från litauiskan, även om den också är belagd i lettiska dialekter (ME I 708). Den direkta inlåningen av lexikalt material från tyskan är relativt begränsad i den här texten: und < ty. und ’och’, ganz < ty. ganz ’ganska, helt’, fasti < ty. fest ’fast, hård’, i andra kursenieki-källor används lett. ciets, -a > adv. cieti; lepile ’sked’ från ty. Löffel, jfr. lett. d. s. karote ’sked’; brunaisch = brunāiš ’brun’, det senare kan ha förts med redan från Kurland (ME I 341). Till dessa kan möjligen även koki ’pajer’ räknas, jfr. lett. dial. koka < ty. dial. koke (ME II, 342). När det gäller lexikalt bruk bör man beakta att dessa texter är en översättning, och därför bör inte alla ”egenheter” i lexikanvändningen tillskrivas den tidens kursenieki-samhälle. Det är uppenbart att översättaren ofta följde inte bara den tyska meningsstrukturen utan också lexikala motsvarigheter ord för ord, utan att alltid välja en autentisk semantisk motsvarighet. Därigenom uppstod semantiska kalker i texten både i fria fraser och i fraseologin. Särskilt iögonfallande är den till synes avvikande användningen av pronomenen tas, ta och iens, -a: wienō bisch = vienu biški ’ein Bischen’; wintsch id os kaucsis = vińš ēd tuos kaušus, jfr. er ißt die Eier; tas kajas man padau tap = tās kajas man padau sap, jfr. die Füße thun mir sehr weh; ta uni bi par karta, tīe koki ir [...] sadaguchi = ta une bi(ja) par karta, tie kuoki ir [...] sadeguši, jfr. das Feuer war zu stark / heiß, die Kuchen sind [...] gebrannt; Mušu kalni nau taddi dzi tie jušu daug jo dzi = mušu kalni nav tādi dziži, tie jušu daug jo dziži, jfr. Unsere Berge sind nicht sehr hoch, die euren sind viel höher osv. Vissa tyska ordkombinationer översätts ordagrant: rein machen: czisti pataisit = čisti pataisit ’rengöra’; fertig nähen: gatwas schuti = gatavas šūti ’sy färdigt’; recht von ihnen: labi no viņa = labi nuo viņu ’de gjorde rätt, handlade väl’. På liknande sätt behandlas även fasta tyska uttryck: wiewel: kadaus = kā daudze ’hur mycket’, haben Durst (se nedan). 38 tirpt ’flyta sönder, smälta’ från litteraturen (ME 4: 197), se även Endzelīns 1931: 575. Straipsniai / Articles 95 DALIA KISELIŪNAITĖ Ordens betydelser beaktas inte alltid noggrant. Till exempel översätts ty. durch’s Eis gebrochen med iš ledus įkritęs = iš ledus įkritis ’ha fallit i isen, fallit genom isen, gått igenom isen’, trots att ordet įlūžti ’gå igenom isen’ används i kūrnikernas språk. Det finns också missförstånd i översättningen. Till exempel tycks översättaren inte ha förstått ty. durchgelaufen (om fötter) (’skava sönder, skada genom gång’) och det översattes med parsikreis = parsikreisis, vilket förvränger hela meningen. På liknande sätt vållade uttrycket es hört [...] auf ’det slutar, tar slut, upphör (att snöa)’ problem i meningen Es hört gleich auf zu schneien, och det översattes tvärtom: wel jau prada snikti = vėl jau pradeda snigti ’nu börjar det snöa igen’. Det är intressant att iaktta bruket av verbet turėti. I kursenieki används det normalt på samma sätt som litauiskans turėti, ty. haben. Denna betydelse är inte heller okänd i västlettiska dialekter (Ozola 2007: 396–398). Det verkar svårt att hitta en motsvarighet i kursenieki till det tyska verbet (ihr) dürft (nicht) (jfr. lett. d. s. (ne)drīkstat); tyskans dürfen översätts med varet ’kunna’ (Pietsch 1991), och i den här texten med (ne)turėti ’(inte) ha’. Dessutom används verbet turėti inte bara där lettiskan grammatiskt har debitiv, dvs. motsvarande de tyska modala verben müssen, sollen (se ”Morfologiska egenskaper”), utan det används med modal betydelse också för att uttrycka ändamål: kad tas piens greit sasvirit tur = kad tas piens greit sas(i)virti tur ’så att (den) mjölken kokar upp snabbare’. Verbet turėti används också för att uttrycka ett tillstånd: turam slapumu = turam slapumu (ordagrant ’vi har törst’); även om J. Plakis belägger verbet slāpt (Plāks 1927: 81), använder den nuvarande kursenieki-generationen oftare just den analytiska konstruktionen, medan slāpt ’törsta’ förekommer i situationer där man talar om fiskar: ’fiskarna slāpt’. Utöver alla dessa fall fungerar verbet turėti som kopula i sammansatta perfektformer, som bör betraktas som kalker från tyskan (se ”Morfologiska egenskaper”). Vissa tyska ord som används i överförd betydelse översätts ordagrant (t.ex. Das war recht von ihnen), men det finns också fall där översättaren återger betydelsen på ett naturligt sätt: Augenblickchen: biški ’en kort stund, lite grand, ett ögonblick’. Ibland är det inte helt klart om likheterna med tyska konstruktioner är egenheter hos den här översättaren, hos hela kursenieki-samhällets språk eller ett resultat av tyskans påverkan på lettiskan. Till exempel det fraseologiska bruket av stāvet i betydelsen ’komma överens, leva i samförstånd’ (es thate besser um ihn stehen: but staw ejs ar wing labi = būtu stāvejs ar viņa (viņu) labi): jfr. ty. stehen mit [...] ’leva i samförstånd med [...], komma överens med [...]’ och ar vieniem raden saietes, ar citiem – stāv naidā (EH II 574). Ibland verkar man till och med ha gått för långt, eftersom det tyska originalet inte ”kräver” ordet stāvet (sei so gut): staw tads laps = stāi (esi) tāds labs ’var så snäll’. Tyskans inflytande på fraseologin är också tvetydigt. I exemplet ihr dürft nicht solche Kindereien treiben!: jus ne turret tads niakus ziti = jūs neturēt tādus niekus dzīt ’prata strunt, säga dumheter’ ligger användningen av ordet dzīt nära lettisk fraseologi, 96 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė jfr lettiska b. k. jokus džit ’skämta’, men den tyske översättaren av Kinderen återgav inte uttrycket ordagrant, utan fann i stället motsvarigheten niekus. SYNTAXENS SÄRDRAG Det är svårt att bedöma de syntaktiska särdragen i korttexten, inte bara eftersom kuršininkernas syntax är föga utforskad, utan också därför att källans korta meningar översattes från tyska och långt ifrån alla språkbrukare kan eller vet hur man uttrycker en främmande språks tanke med det egna språkets vanliga syntaktiska medel. Översättningarna bygger på information från endast en informant, och därför bör inte varje ovanligt syntaktiskt fenomen här betraktas som ett autentiskt språkdrag hos hela gemenskapen. Å andra sidan övergick man under 1800-talets andra hälft i hela Tyskland till att undervisa på tyska; kuršininkerna fick undervisning med hjälp av tyska läroböcker och andra böcker. Det är därför sannolikt att vissa syntaktiska särdrag i tyskan redan då hade trängt in även i deras talspråk. Utan att gå in på möjliga bedömningar eller en ingående undersökning ska här några mer framträdande syntaktiska drag i texten uppmärksammas. Meningsbyggnad. Många av de översatta meningarna skiljer sig föga i sin konstruktion från det tyska originalet, det vill säga både enkla och sammansatta meningar följer tysk ordföljd. Mest iögonenfallande är den tyska predikatsregeln, som blir tydlig när man läst bara några få meningar, men som märks särskilt där den bryter mot det egna språkets naturliga logiska ordföljd: Was sitzen da für Vögelchen oben auf dem Mäuerchen? kas biž ti par pudeni aukšum us to murens = Kas sėž tie par puteni aukšum uz to (tā?) muren(e)s?, jfr lettiska b. k. kas par putnieni sėž tur augšā uz mūriša?, litauiska kas par paukšteliai tupį ten aukštai ant mūrelio? I det här fallet är kas par putneni ett odelbart subjekt, som i översättningen har skilts åt av predikatet och adverbialet. I enkla meningar med sammansatta predikatsformer placeras kopulan och den nominala predikatsdelen ”klass” enligt tyska språkregler39: 15. eßi pagangs biž = esi pakaģis biž (på liknande sätt i 5, 28, 32, 33, 40); även i de fall då den tyska sammansatta predikatsformen översätts med en enkel form står predikatet ändå kvar sist i meningen: Wem hat er die neue Geschichte erzählt? Kam wints tas jaunas paßas paßiga?; lettiska Kam viņš tās jaunas pasakas (pa)sacija? I sammansatta meningar med bisatser står predikatet nästan alltid kvar sist i bisatsen (3, 9, 16, 17). I sådana meningar saknas också 39 Här och i fortsättningen anges meningsnummer; med hjälp av dem kan exemplen hittas vid. Straipsniai / Articles 97 DALIA KISELIŪNAITĖ det vill säga att bisatsen fogas till utan konjunktion: [...] sag Deiner Schwester, sie solle [...] nähən: [...] saki tava māsai, vingai tur [...] schuti = saki tava māsai, vīnai (vīna) tur [...] šūti; ich glaube, ich habe sie durchgelaufen: es domajo es eβu par daug parsikrējis = es domāju, esu par daug parsikrējis. Samordnade och blandade sammansatta meningar återger också ord för ord den tyska meningsstrukturen (4, 6, 14, 20, 31). Det förekommer också fall där konjunktioner skjuts in: 20. [...] sie haben es aber selbst getan: winga ale pachi darė = vīna (vīni) ale paši darja. Att ordföljden i meningen i många fall inte är naturlig framgår också av översättningen av meningarna till modern lettiska (se bilagan, översatt av Liene Markus-Narvila), där ordföljden ofta är annorlunda. Tyskans prepositionella konstruktioner påverkade också fraserna i de översatta meningarna. Som sådan påverkan kan man betrakta de fall där motsvarigheterna till prepositionskonstruktioner i de baltiska språken, särskilt lettiskan, ser annorlunda ut: gar aūbim = la. b. k. pa ausīm, für mich: par mani = par mani, la. tam, priekš manis; la. b. k. man; für eure Mutter: par sava māti = par sava māti, la. b. k. savai mātei; den redan nämnda användningen av prepositionen pic: pis maju = pic māju (la. b. k. mājās). En annan svårighet för översättaren var negationerna, som på tyska uttrycks med partiklarna nicht och kein, medan de i de baltiska språken måste uttryckas med ett verbprefix. Av de tre fallen på kortet har två översatts enligt de egna reglerna, medan negationsprefixet saknas i verbet i en mening: habt ihr kein Stückchen [...]: wa jus neturat neviena stukla = va jus neturat neviena stukla; Hund thut Dir nichts: uns tevi nieka nedarēs = uns tevi nieka nedaris; men: Ich will es auch nicht mehr wieder thun!: Es gribu ne mag to darte = Es (ne)gribu ne māg to darit. Man kan konstatera att den tyska syntaxen i hög grad fjättrade den naturliga meningsstrukturen i de baltiska språken, och att meningarna, när de översatts med friare ordföljd och egna grammatiska motsvarigheter, knappt går att känna igen på kortet: 12. Wo gehst Du hin? Sollen wir mit Dir gehn? Kur tu īeti wa meβ ar tewi eβam? = Kur tu ieti, va mes ar tevi iesam? (den tyska predikatpositionen följs inte). 29. Unsere Berge sind nicht sehr hoch, die euren sind viel höher: Muβu kalni nau tadi diži tā jūbu daug jo diži = Mūsu kalni nav tādi diži, tie jūsu daug jo diži (predikatkopulan upprepas inte). 30. [...] wieviel Brod wollt ihr haben?: kadus maizes jus gribat = kā daudze maizes jūs gribat? (ordet haben översätts inte). 7. ohne Salz und Pfeffer: bi šales ir bi piparu = be sales ir be piparu (prepositionen upprepas). Naturligare översättningar finner vi i de fall där den grammatiska uttrycksformen i tyska och baltiska språk skiljer sig helt åt: 18. Hättest Du ihn gekannt!: Kad tu viņa but pazinis = kad tu viņa (viņu) būtu pazinis. På liknande sätt ”klarar man sig ur knipan” när en opersonlig tysk mening ersätts med en personlig: 22. Man muß laut schrein: eβ 98 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marbgo Pylpo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė turru måste ropa = es turu dikti saukti. Det verkar som om översättaren har ”förenklat” även konstruktionen legen geblieben i mening 25: Der Schnee ist [...] bei uns liegen geblieben = Tas sniegs ir [...] pi mūsu pultais = Tas sniegs ir [...] pi mūsu palicis. Det är inte helt klart varför ett av de samordnade predikaten i mening 38 har ersatts med ett måladverbial: sind [...] draufen auf dem Felde und mähen / haue: Tā laui ir šcodanin wibu lauku už to lauku plauti = Tie laži ir šodien visi lauku uz to lauku plauti. Syntaxen är alltså sannolikt det språkliga skikt i kuršininkutexten som påverkats mest av valet av metod, men endast en mer ingående språkanalys av andra källor, framför allt ljudinspelningar, skulle kunna besvara frågan om hur kuršininkernas vardagsspråk faktiskt påverkades av tvåspråkigheten. SLUTSATSER Wenkers atlasblad nr 30084 är ett värdefullt skriftligt dokument över kuršininkuspråket. Genom det kom kuršininkuspråket med i ett stort europeiskt språkvetenskapligt projekt. På bladet dokumenteras språket så väl som omständigheterna medgav, genom kreativ anpassning av tyska och litauiska bokstäver till ett skriftspråkslöst språk. Efter att ha redogjort för stavningsprinciperna och genomfört en språklig analys av texten kan man konstatera att Nida-bladet är noggrant nedtecknat och att dess språkliga information i många fall återspeglar det autentiska språket från sin tid. Jämförelsen med studier av kuršininkuspråket utförda av professionella lingvister (A. Bezzenberger och J. Plakis) visade att kuršininkuspråket under 1800-talets andra hälft, ur lettisk dialektologisk synvinkel, fortfarande var en systematisk helhet som vittnade om framväxten av heterogena dialekter. Bladet återspeglar också språkkontakt på Kuriska näset. I fonetiken syns äldre drag från Kurlands dialekter samt resultaten av kontakten med angränsande litauiska dialekter i morfologin (fonetiska förändringar i vissa former), men det tyska inflytandet är relativt obetydligt (exempelvis är lettiska skillnader i palataliseringen av slutljudet l fortfarande synliga, eftersom processen med reduktion av ändelser ännu inte hade ägt rum). I morfologin finns också ett arkaiskt arv från Kurlands dialekter (relativt tydliga deklinationsparadigm, bevarade äldre kasusformer hos substantiv och gradformer hos adjektiv, ännu inte konsoliderade konjunktivformer, en belagd preteritumform av ē-stammen hos verbet, prepositioner som används med olika plural kasus); samtidigt kan litauiskt inflytande iakttas (pronominaländelser, användningen av verbet tureti + inf. m.m.) och ett begynnande tyskt inflytande, vilket visar sig i användningen av prepositionsfraser och sammansatta verbformer. Det tyska inflytandet bör dock inte i alla fall betraktas som ett dialektdrag – exempelvis verkar användningen av pronomenen tas, ta eller verbet tureti i sammansatta former Straipsniai / Articles 99 DALIA KISELIŪNAITĖ bör betraktas som en brist i översättningen. I lexikonet har man, vid sidan av gamla kurländska ord och ordbildningssätt, konstaterat ett tydligt litauiskt inflytande, särskilt från den närliggande samogitiska dialekten, från vilken kuršininkerna övertog ord av inte bara litauiskt utan också tyskt och slaviskt ursprung; vissa gemensamma baltiska ord började dessutom användas i litauiska betydelser. Direkt tyskt inflytande på lexikonet kan inte i alla fall betraktas som ett autentiskt drag i kuršininkuspråket, eftersom senare källor inte belägger vissa ord eller deras betydelser. Det är sannolikt att en del lexikala och semantiska germanismer i texten uppkom genom ordagrann översättning. Vissa samband med de tyska motsvarigheterna är inte lätta att tolka, eftersom liknande företeelser också finns i lettiskan. Detta gäller särskilt syntaxen. De flesta översatta meningarna återger ordagrant originalets tyska meningskonstruktion, som ofta är främmande för de baltiska språken och ibland gör meningen svår att förstå. Det finns dock också undantag – man finner vanliga, naturliga syntaktiska motsvarigheter där tanken uttrycks friare. På grund av den valda undersökningsmetoden (översättning) bör just det tyska språkets inflytande på kuršininkuspråket i denna källa bedömas försiktigt, eftersom en ordagrann följsamhet till originalet nästan är oundviklig när denna metod används. LITERATŪRA Ābele Anna 1927: Rucavas izloksne. – Filologu biedrības raksti 7, 112–128. Ābele Anna 1928: Rucavas izloksne. – Filologu biedrības raksti 8, 135–144. Bezenberger Adalbert 188: Über die Sprache der preußischen Letten. Göttingen: Vandenhoeck und Ruprecht. Chronik 2013: Chronik der Schule zu Nidden, sud. Gitanas Nausėda, Vilija Gerulaitienė. Vilnius: Petro ofsetas. Diederichs Victor 1883: Die kurische Nerung und die Kuren in Preußen. – Ma-gazin hrs. von der Lettisch-Literarischen Gesellschaft. 17. Bandes 1. Stück. Mitau, 1–97. Endzelīns Jānis, Hauzenberga-Šturma Edīte. Papildinājumi un labojumi K. Mühlenbacha latviešu valodas vārdnīcai 1–2. Prieiga internetu: www.tezaurs.lv/mev. Elertas Dainius 2014: XVI a. visuomenės siluetas šiaurinėje Kuršių nerijos dalyje. – Res humanitariae 15, 17–67. Endzelīns Jānis 1931 (1979): Par kurseniekiem un viņu valodu. – Darbu izlase 3(1). Rīga: Zinātne, 571–578. Endzelīns Jānis 1951: Latviešu valodas gramatika. Rīga: Latvijas valsts izdevniecība. 100 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė Fleischer Jürg, Sommer Florian 2012: Litauische Materialien im Archiv Forschungszentrum Deutscher Sprachatlas Marburg. – Archivum Lithuanicum 14, 417–436. Hinke Friedhelm 1993: Die slawischen lexikalischen Elemente im Nahrungskurischen Wortschatz, die das Alltagsleben der Nahrungskuren bezeichnen. Versuch einer Systematisierung – Contributions to Baltic linguistics. Linguistic and Oriental studies from Poznań, hr. von Michal Hasiuk. Monograph supplement series. 2. Poznań: UAM, 43–52. Ivančaja Arina 2017: XVII a. kuršininkų kalbos žodžių rankraštinis registras. – Res humanitariae 21, 12–42. Ivančaja Arina, Kiseliūnaitė Dalia 2015: Kuršių nerijos kuršininkų tarmės nykimo požymiai: daiktavardžių linksniavimo pokyčiai rašytiniuose paminkluose. – Baltiska, tautinė, regioninė savimonė baltų literatūrose ir kultūrose. Vilnius: Lietuvių literatūros ir tautosakos institutas. 207–227. Kiseliūnaitė Dalia 2005: Balsų įterpimas Vakarų Lietuvos lietuvių ir latvių (kuršininkų) tarmėse. – Baltai ir jų giminaičiai. Tiltai, priedas: Mokslo darbai 26, 139–144. Kiseliūnaitė Dalia 1998: Kai kurie kuršininkų tarmės veiksmažodžių bruožai nuo A. Bezzenbergerio iki šių dienų. – Baltistica 5, priedas, 127–140. LKŽ – Lietuvių kalbos žodynas 1–20, 1941–2002, elektroninis variantas (antras elektroninis leidimas), red. kolegija: Gertūda Naktinienė (vyr. redaktorė), Jonas Paulauskas, Rūtė Petrokienė, Vytautas Vitkauskas, Jolanta Zabarskaitė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2013. Markus-Narvila Line 2011: Rucavas izloksnes vārdnīca: leksikografiska un leksikais aspekts. Promocijas darbs. Liepāja: Liepājas universitāte. ME I–IV – Mühlenbachs Kārlis. Latviešu valodas vārdnīca 1–4, rediģējis, papildinājis, turpinājis Jānis Endzelīns. Rīga, 1923–1932. Elektronisks variants. Prieiga internetu: www.tezurs.lv/mev. Mogharbel El Christlie 1993: Nahrungskurisch. Dokumentation einer moribunden Sprache. Frankfurt am Main: Wissenschaftliche Buchhandlung Theo Hector GmbH&Co. Ozola Ieva 2007: Gramatisās īpatnības un to pārmaiņas rucavnieku valodā. – Rucavā, tur Pauropē... Etnogrāfija, folklora, valoda. Liepāja: LiePA, 379–400. Ozola Ieva 2009: Vajadzības modalitāte Lieksūzemē: par kādu reti dzirdamu konstrukciju. – Vārds un tā pētīšanas aspekti 13(1). Liepāja: LiePA, 292–297. Straipsniai / Articles 101 DALIA KISELIŪNAITĖ Pallas Peter Simon 1786: Linguarum totius orbis vocabularia comparativa. Pars Prior. Petropoli, Typis Iohannis Caroli Schoor, MDCCLXXVI. Paula Lizete 1926: Īvandes izloksne. – Filologu biedrības raksti 6, 48–63. Pietsch Richard 1983: Fischerleben auf der Kurischen Nehrung. Berlin: Camen. Pietsch Richard 1991: Deutsch-kurisches Wörterbuch. – Schriftenreihe Nordost-Archiv 33. Lüneburg: Nordostdeutsches Kulturwerk. Plāķis Juris 1927: Kursenieku valoda. Latvijas Universitātes raksti 16. Rīgā: Valstspapīru spiestuvē. Schiller Christiane 2014: Kuronismen im Halleschen sog. Richter-Wörterbuch. – Res Humanariae 15, 105–114. Schiller Christiane, Kiselinaitė Dalia 2015: Ein kuronisch-kurischer Text im Forschungszentrum Deutscher Sprachatlas in Marburg. Das Blatt Niden 3008. – Archiv Lithuanicum 17, 443–466. Šmite Tekla 1928: Sarkanmūžas pagasta izloksne. – Filologu biedrības raksti 8, 108–134. Zemzare Daina 1961: Latviešu vārdnīcas (līdz 1900. gadam). Rīga: Latvijas PSR Zinātņu Akadēmijas izdevniecība. Казанкене Банда 2013: Материалы балтийских языков в словаре Петра Симона Паласа. – Материалы семнадцати чтений памяти И. М. Тронского «Индоевропейское языкознание и классическая филология – XVII». СПб: Наука. 102 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 3008 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė PRIEDAS DSA KORTELĖS NR. 30084 TRANSKRIPCIJA 1 PUSĖ1 1. Siāma lȧts βaũβas lapas is gaisa apkarti. Ziemā lec sausas lapas is gaisa apkārti. Ziemā lec (ido) sausas lapas gaisa apkārt.2 1. Im Winter fliegen die trocknen Blätter durch die Luft herum. 2. Wel jau prada snkti, tad bus3 gaibas vel laps. Vēl jau prad4 snigti, tad būs gaisas vel labs. Atkal sāk snigt, tad būs laiks atkal labs. 2. Es hört gleich auf zu schneien, dann wird das Wetter wieder besser. 3. Līts Uoglis is krãnis, kad tas piens grāti sawirti tur. Liec ogles iš krānes, kad tas piens greti sas(i)virti tur. Liec ogles ikš krāns, kad tas piens āri vārītos.5 3. Thu Kohlen in den Ofen, daß die Milch bald an zu kochen fängt. 4. Tas labaiš wetaiš wiem ir ar sirgu is ledus ākritis ir ista auksta udin-gi krittis. Tas labāš vecāš vīrs ir ar zīgu is ledus iekritis ir is tā auksta udēna kritis. Tas labāš vecāš vīrs ir ar zīgu ikš ledus (ledū) iekritis (ielūzis) un ikš tā auksta udēna (aukstaja udeni) (ie)kritis. 4. Der gute alte Mann ist mit dem Pferde durch’s Eis gebrochen und in das kalte Wasser gefallen. 5. Wintsch ir präksch schetturri arba schiescho niedelio mières. Viņš ir priekš četru arba (va) šešu nedēļu miris. 1 Antrosios pusės, užpildytos vokiškai, perrašė žr. Schiller, Kiseliūnaitė 2015. 2 Ziemā gaisa īdo sausas lapas. 3 3 a. galūne ū yra klaida. 4 Vertimo klaida, turi būti ‘liaus, baigs’. 5 Liec ogles krāsni, lai piens ātrāk sāktu vārīties. Straipsniai / Articles 103 DALIA KISELIŪNAITĖ Viņš ir piekš (pirms) četrām vai sešām nedēļām miris.6 5. Er ist vor vier oder sechs Wochen gestorben. 6. Tā ugni bi par karta, tē koki ir apakša gauz meli sageuši. Tā ugne bi(a) par karta, tē kuoki ir apā ganč meli sageuši. Tā uguns bija par karta, tie pragi ir apakš gan (loči) meli (melni) sageuši.7 6. Das Feuer war zu stark/heiß, die Kuchen sind ja unten ganz schwarz gebrannt. 7. Wintsch iäd tos kiauschis wis pradim bi ßales ir bi piparu. Vinš ēd tos kaušus vis pradem be sāles ir be piparu. Vinš ēd tos kaušus (olas) vienmēr bez sāls un bez pipariem. 7. Er ißt die Eier immer ohne Salz und Pfeffer. 8. Tas kàjas man pardaug ßap, es domajo es eßu par daug parsikreijis. Tàs kàjas man par daug sāp, es domàju, es esu par daug parsikreijis. Tàs kàjas man par daug (daudz) sāp, es domàju, es esu (esmu) par daug (daudz) skrēis. 8. Die Füße thun mir sehr weh, ich glaube, ich habe sie durchgelaufen. 9. Es eßu pi tas sevos bijis und es wingu sacegu und winga sacega, winga gribeja savo mait satseta8. Es esu pi tas sievas bijis und es viņu9 saciju und viņa sacija, viņa gribeja sa-vo meita(i) saci. Es esu (esmu) pie tās sievas (sievietes) bijis un es viņu (viņai) (to) saciju un viņa sacija, (ka) viņa gribēja sava meitai sacīt. 9. Ich bin bei der Frau gewesen und habe es ihr gesagt, und sie sagte, sie wollte es auch ihrer Tochter sagen. 10. Es gribu ne mag to darte. Es gribu ne māg to date. Es (ne)gribu mag (nemaz) to darīt. 6 Viņš ir miris pirms četrām vai sešām nedēļām. 7 Uguns bija par karstu, pīrāgi apakšā ir sadeguši pavisam melni. 8 Dēļ -ti redukcijas gali būt ne visai tiksliai atstatytas balsis. 9 Klaida, greičiausiai dėl redukcijos neteisingai užrašyta dat. galūnė, turi būti viņai. 104 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė 10. Ich will es auch nicht mehr wieder10 tun! 11. Es sicha tewe tuja ar to wedamo = leppili gar ausim, tu beschān11. Es sīšu tevi tuja ar tuo wedamu lepili gar ausim (-im?), tu bedzān. Es sīšu tevi tult ar to vāram karoti gar ausim, tu pertiķi12. 11. Ich schlage Dich gleich mit dem Kochlöffel um die Ohren, Du Affe! 12. Kur tu iēti wa meß ar tewi eßam? Kur tu ieti, va mes ar tevi iesam? Kur tu ej, vai mēs ar tevi iesam (iesim)? 12. Wo gehst Du hin? Sollen wir mit Dir gehn? 13. Nu ir slekti laiki. Nu ir slekti laiki. Nu ir slekti laiki. 13. Es sind schlechte Zeiten. 14. Mana mālaisch vaikili, pald13 schischi sēmui staved14, tas piktas soasis koasch tewi pi smerishes15. Mana mielā16 vaikili, paliec šīi zemū stāvet, tas piktas zuosis (-es?) kuōz tevi pi smer(i)ča. Mans mīlais bērniņ, paliec te apakšā stāvet, tās piktas zosīs kož tevi līdz nāvei.17 14. Mein liebes Kind, bleib hier unten stehn, die bösen Gänse beißen Dich todt (dt. zu Tode). 15. Tu ebi schoadin wibu daugummu mazis und ebi pakagins bijs, tu wari jo āgni18 pis maju iāt kad tā ziti. 10 Kursinakai vok. k. nicht mehr wieder su veiksmāždžiu paprastai atliepia morfologine forma nibi- < lie. nebe-: es nibėriau ‘aš nebenoriu’, plg. la. b. k. vairs nebrū. 11 Rankraštyje matyti ā (su diakritiku). 12 Es sīšu tevi ar pavāņu pa ausīm, tu pertiķi! 13 Greičiausiai klaida, turėtų būti c. 14 Klaida, inf. turi būti t. 15 Subraukta, atstatyta s pagal sistemą pi su gen. 16 Plg. mīļš, -a (Plāķis 1927: 68). 17 Mans mīlais bērniņ, paliec te apakšā stāvet, tās niknās zosis nokos tevi līdz nāvei. 18 ā greičiausiai klaida vietoje a. Straipsniai / Articles 105 DALIA KISELIŪNAITĖ Tu esi šiōdien visų daugumų māčijis und esi pakajīgs bijis, tu vari jo ag(i)ri pic māju iet ka(d) tie citi. Tu esi šiōdien visvairāk māčijis un esi pieklājīgs (miēgs) bijis, tu vari jo agr(i) (agrāk) mājas iet (ne)kā tie citi.19 15. Du hat heute am meisten gelernt und bist arg gewesen, Du darßt früher nach Hause gehn als die Andern. 16. Tu dar ne ēbi par didžu gana wiāno būdelki20 winā izdēti, tu turi dar biški augti ir jo dižs būt. Tu dar nesī par didžu gana vienu būdelki vnā izdēti, tu turi dar biški augti ir jo dižs būt. Tu vēl neesi gana dižs (iels) (vienu) pudeli vīna izdzert, tev vēl bišķi (mazliet) jāaug un lielākam jākļūst21. 16. Du bist noch nicht groß genug, um eine Flasche Wein auszutrinken, Du mußt erst noch ein End/etwas wachsen und größer werden. 17. Ei und stāve tās labs und saki tava māsa, viņai tur tās dranas par sawa mati gatavas šuti und ar Bāršču czijti pataisit. Ej und stāvi (esi) tās labs und saki tava māsai, viņai22 tur tās drānas par sava mati gatavas šūti und ar bērtu čišti pataisit. Ej un stāvi (esi) tās labs un saki tava (tavai) māsai, viņai tās drānas priekš savas mātes ir gatavas jāuzšuj un ar birsti jāiztīra.23 17. Geh, sei so gut und sag Deiner Schwester, sie sollte die Kleider für eure Mutter fertig nähen und mit der Bürste rein machen. 18. Kad tu vīna būtu pazinis, būtu citādi nācis un būtu stāvējis ar viņa labā24. Kad tu viņa (viņu) būt(u) pazinis, būt(u) citādi nācis und būt(u) stāvējis ar viņa (viņu) labā. Kad tu viņu būtu pazinis, būtu citādi iznācis un būtu stāvējis ar viņu labā.25 19 Tu esi šiōdien visvairāk māčijis un esi bijis pieklājīgs (miēgs), tu vari iet mājās agrāk nekā citi. 20 ū su diakritiku yra užrašytojo klaida, nes po to einanti germanų dd turi reikšti trumpą balsį. 21 Tu vēl neesi gana liels, (lai) vienu pudeli vīna izdzertu, tev vēl mazliet jāpieaug. 22 Dat. forma čā neregulāri: jeigu reikamybė reiškiama su turėt, vartojamas nom. formos. 23 Ej un esi tik labs, un saki savai māsai, ka viņai ir apģērbs savai mātei jāuzšuj un jāiztīra. 24 Rankraštyje raidė a išbraukta. 25 Ja tu viņu būtu pazinis, būtu citādāk bijis, (tu) būtu labi ar viņu satics. 106 Acta Linguistica Lithuanica LXXVII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė 18. Hättest Du ihn gekannt! dann wäre es anders gekommen, und es täte besser um ihn stehen. 19. Kas tur mane kozi ar galiu pab̃dis? Kas tur maną kuoci ar galų padzis? Kas ir manų koci (grou) ar galų padzis?26 19. Wer hat mir meinen Korb mit Fleisch gestohlen? 20. Winsch darė tą jaunas pabkes pabziga27 kad wingi butu drėschali pas-tellajusch, winga ale paschi darie. Viñs darija tą, kad viñ butu drėeli pastelauši, viñ ale paši darija. Viñs darija tą, ka viñ butu kūleju pastelejuši (pasūtijuši), bet viñ (to) paši darija. 20 Er hat so, als hätten sie ihn zum Dreschen bestellt; sie haben es aber selbst gethan. 21. Kam winsch tas jaunas pabkes pabziga. Kam viñs tas jaunas pasakas pascija? Kam viñs tās jaunas pasakas pascija (stāstija)?28 21 Wem hat er die neue Geschichte erzählt? 22. Eβ turu dikti sakti cha winsch numis29 nepamane. Es turu dikti sakti, šā viñs mumis nepamane. Es turu (man ir) dikti (skali) saukt, citādi viñs mumis (mūs) nesaprot.30 22 Man muß laut schreien, sonst versteht er uns nicht. 23. Męβ ębam pa wargusch und turam sląpum. Mes esam pavarguši(i) un turam sląpum. Mēs esam pavārguši un turam (mums ir) slāpes31. 23. Wir sind müde und haben Durst. 26 Kurš ir man gals grozu nozadzis? 27 Rankraštyje išbraukta; matyt, per klaidą buvo įrašytas fragmentas iš kito sakinio, žr. toliau. 28 Kuram viñs tās jaunās pasakas stāstīja? 29 Klaida, turi būti mumis (Plaķis 1927: 26). 30 Man ir ļoti skali jāsauc, citādi viņš mūs nesaprot. 31 Mēs esam pavārguši un izslāpuši. Straipsniai / Articles 107 DALIA KISELIŪNAITĖ 24. Kad mäß wacker wacker pargajem, ta gullejo ta zitti jau gultā und bija fasti iāmegusch. Kad mēs vakar vakar(ā?) pārgājam, ta guleja tie (?) citi jau gultā und bija fasti (cieti) iemiguš(i). Kad mēs vakar vakarā pārgājām, tad tie citi jau gulēja gultā un bija cieti iemiguši.32 24 Als wir gestern Abend zurück kamen, da lagen die Andern schon zu Bett und waren fest am schlafen. 25. Tas sniäks ir scho nakti pi muḷbu pulātzis33 ale scho rit ir wintsch satirpis. Tas sniegs ir šo nakti pi mūsu palicis, ale šopit ir viņš satirpis. Tas sniegs ir šo nakti pie mūsu (pie mums) palicis, bet šorīt viņš ir satirpis (izkusis).34 25. Der Schnee ist diese Nacht bei uns liegen geblieben, aber heute Morgen ist er geschmolzen. 26. As muḷbu namma stav trīs puiki ābole koaki ar sarkanis abolennis. Az mūsu nama stāv trīs puiki ābol(1?)a (-u?) kuoki ar sarkanis ābuolenis. A(i)z mūsu nama stāv trīs puiki (skaisti) ābolu koki ar sarkanis ābolēnis (ar sarkaniem āboliem).35 26. Hinter unserm Hause stehen drei schöne Apfelbäumchen mit rothen Aepfelchen. 27. Wa jus newaret wieno bischki uʃmumīs gaidetti tad mēs iäbam ar jums. Vai jūs nevarat (nevarētu?) vienu biški uz mums gaideti, tad mēs iesam ar jums. Vai jūs nevarat (nevarētu?) bišķi uz mums (mūs) (pa)gaidīt, tad mēs iesim ar jums. 27. Könnt ihr nicht noch ein Augenblickchen auf uns warten, dann gehn wir mit euch. 28. Ius ne turret taddus36 niäkus ziti. 32 Kad mēs vakar vakarā pārnācām, tad tie citi jau bija gultā un bija cieti iemiguši. 33 Priēsdēlejie greičiausiai korektūros klaida. 34 Sniegs ir šonakt pie mums saglabājies, bet no rīta tas ir nokusis. 35 Aiz mūsu nama stāv trīs skaistas ābeles ar sarkaniem ābolīšiem. 36 Mažai tikėtina, kad tads būtų su trumpuoju, tačiau du kartus parašyta geminata dd (žr. Nr. 29), leidžia spėti, kad gali būti ir ne klaida. 108 Acta Linguistica Lithuanica LXXVIII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė Jūs neturat tādus niekus dzī̄t. Jūs nedrīkstat tādus niekus dzīt. 28. Ihr dürft nicht solche Kindereien treiben! 29. Mußu kalni nau tādi diži tiā juḅu daug jo diži. Mūsu kalni nav tādi diži, tie jūsu daug juo diži. Mūsu kalni nav tādi lieli, tie jūsu (ir) daudz lielāki. 29. Unsere Berge sind nicht sehr hoch, die euren sind viel höher. 30. Ziäk schwarru wurschu ir kadauds maīes jus gribat. Ciek svaru (švaru?) wuršku ir kā daudź maizes jūs gribat? Cik svaru desas un cik (daudz) maizes jūs gribat? 30. Wieviel Pfund Wurst und wieviel Brod wollt ihr haben? 31. Es neparmanu jummies jus turrat wienu bischki dikti satziti. Es neparmanu jumis, jūs turat (vienu) bišķi dikti saciti. Es jumis nesaprotu, jums bišķi (mazliet) diktak (skaļak) jāsaka.37 31. Ich verstehe euch nicht, ihr müßt ein bißchen lauter sprechen. 32. Wa jus neturrat newiena stukkila baltu Žȩpu par manni us manna galdu raduschi. Va jūs neturat (neesat) neviena stukiļa baltu ziepu par mani uz mana galdu (galda?) raduši? Vai jūs neturat (neesat) nevienu gabaliņu baltu ziepju priekš manis uz mana galda atraduši?38 32. Habt ihr kein Stückchen weiße Seife für mich auf meinem Tische gefunden? 33. Winga bralis gribb dui puikus jaunus namm us is muḅu darźa39 būdawati. Viņa brālis grib dui puikus jaunus namus is mūsu darza būdavati. Viņa brālis grib dui (divus) puikus (skaistus) jaunus namus mūsu dārzā būvēt. 33. Sein Bruder will sich zwei schöne neue Häuser in eurem Garten bauen. 34. Tas warts nazi wingam nußirdis. Tas vards nāce viņam nu(o) sirdes. 37 Es jūs nesaprotu, jums jārunā mazliet skaļāk. 38 Vai jūs neesat nevienu baltu ziepju gabaliņu uz mana galda man atraduši? 39 Tikriausiai ž yra rašybos klaida, nes latvišką darzs kuršininkai vartoja iki šių dienų. Straipsniai / Articles 109 DALIA KISELIŪNAITĖ Tas vārds nāca viņam no sirds. 34. Das Wort kam ihm von Herzen! 35. Tas biji labi no winga. Tas bija labi nuo viņu40. Tas bija labi no viņiem41. 35. Das war recht von ihnen! 36. Kas Bǟž ti par pudnenni aukschum us to murenns. Kas sēž tie par putneni aukšum uz tuo muren(e)s42? Kas sēž tur par putniniem aukšum (aukšā) uz mūr(en)a?43 36. Was sitzen da für Vögelchen oben auf dem Mäuerchen? 37. Tā būri tur piätzus wirzchus und dewinges goawes und dewìlika awennu priäksh ta dziāma advādušchu tos wingi gribbeja parduati. Tie būri tur piecus vēršus und deviņas goves und dvìlika avenu priekš ta ciema atwedušu44, tuos viņi gribēja parduoti. Tie zemnieki ir piecus vēršus un deviņas goves (govis) un divpadsmit aitiņas priekš tā ciema atveduši, tos viņi gribēja pārdot.45 37. Die Bauern hatten fünf Ochsen und neun Kühe und zwölf Schäfchen vor das Dorf gebracht, die wollten sie verkaufen. 38. Tā ļauži ir schoadinni wißu46 lauku uß to lauku pliauti. Tie ļauži (ļauži) ir šodien visi lauku uz to lauku plauti. Tie ļauži (ļaudis) ir šodien visi ārā uz lauka pļaut47. 38. Die Leute sind heute alle draußen auf dem Felde und mähen/hauen. 39. Ei nu tas brūnaisch suns tewi niēka nedarres. Ej nu, tas brūnais suns tevi nieka nedaris. 40 Vokiškas sakinys rodo daugiskaitą. 41 No viņu puses tas bija labi / taisnīgi (darīts). 42 Su –en– nuo muris (Plāķis 1927: 68), la. b. k. mūris, tačiau neaiškus vedinio linksniavimo tipas. 43 Kas par putniņiem sēž tur augšā uz mūriša? 44 Greičiausiai klaida, turėtų būti atveduši. 45 Zemnieki atveda pie ciema piecus vēršus un deviņas govis, un divpadsmit aitiņas, tos viņi gribēja pārdot. 46 Galbūt klaida: turėtų būti visi (lauži). 47 Tie ļaudis ir šodien visi ārā uz lauka pļaut. 110 Acta Linguistica Lithuanica LXXVIII Nidos kortelė Nr. 30084 Marburgo Pilypo universiteto vokiečių kalbos atlaso archyve: kalbos analizė Ej nu, tas brūnais suns tev nekā nedarīs. 39. Geh nur, der braune Hund thut Dir nichts. 40. Es eßu ar tes ļaužis tiä pakaļļa par pliawam iß graudu iäjajiß. Es esu ar ties ļaužis (laužis) tie pakaļā par pļavam(s) is graudu iejājis. Es esmu ar ties ļaužis (tiem ļaudīm) tur pakaļā par pļavām graudos iejājis (iebraucis?).48 40. Ich bin mit den Leuten da hinten über die Wiese ins Korn gefahren. 48 Es esmu ar tiem ļaudīm pāri pļavām graudu laukā iebraucis. Language Analysis of Nida Questionnaire № 30084 in the Archive of the Linguistic Atlas of Germany at the Phillips University, Marburg S U M M A R Y The article presents a written source of the Kursenieku language - Card No. 30084 (Nida/Nidden) from Deutscher Sprachatlas (DSA) launched by Georg Wenker. The linguistic analysis led to the following conclusions: The Nida card is carefully written, and its linguistic information in many cases reflects the authenticity of the language. The comparison with the research by professional linguists (Bezzenberger and Plakis) showed that in the nineteenth century the Kursenieku language was still a systematic geolect derived from a heterogeneous dialectal basis. The card also reflects the interaction of languages in the Curonian Spit. Phonetic features reflect the dialects of Courland and the results of interaction with the neighbouring Lithuanian dialects in terms of phonomorphology and a relatively insignificant influence of the German language. Morphology also contains archaic features of the dialects of Courland (the manifested declension paradigms, the old flections of nouns and the grades of adjectives, the preserved Straipsniai / Articles 111 DALIA KISELIŪNAITĖ preterit forms of verbs, prepositions with plural forms). At the same time, the influence of the Lithuanian language (pronoun flections, verb tureti + inf., etc.) and the beginning of the influence of the German language, which manifests itself in the use of prepositions and compound verb forms, is observed. However, the effect of the German language cannot always be regarded as a dialect feature – for example, the often-repetitive use of tas, or the verb tureti in compound verb forms looks more like a fault of translation. In the lexis there is a strong Lithuanian influence, especially from the neighbouring Samogitian dialects, next to the lexis inherited from Courland. The Kursenieki also adopted German and Slavic lexemes from Western Lithuanian dialects, and some common Baltic words absorbed the Lithuanian meaning. The direct influence of the German language on lexis is not always considered to be an authentic feature of the Kursenieku language, since some words or their meanings are not confirmed by later sources; a part of lexical and semantic Germanisms in the text arose due to literal translation. Some similarities with German language equivalents are not easy to interpret, because analogical features can be found in Latvian. This makes the determination of the time of their occurrence in the Curonian Spit difficult. This is most applicable to syntax. Most of the translated sentences literally repeat the construction of the German original sentence, which is often not typical of the Baltic languages and sometimes makes the sentence hard to understand. However, there are exceptions – some natural, creative syntactic equivalents are found. Due to the chosen method of language documentation (translation), the effect of German on the Kursenieku language in the 19th century should be carefully considered in this source, because the use of this method makes the literal transfer of the original almost inevitable. Įteikta 2018 m. birželio 8 d. DALIA KISELIŪNAITĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva [email protected] 112 Acta Linguistica Lithuanica LXXVIII