Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südaukštaiten (Teil 2)

HARALD BICHLMEIER Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg, Sächsische Akademie der Wissenschaften zu Leipzig Arbeitsstelle Jena Forskningsområden: aliranistik, mykenologi, germansk/keltisk-gammal/forneuropeisk toponomastik, indoeuropeistik. DOI MORFOLOGISK OCH SEMANTISK ANALYS AV VATTENNAMNEN I VÄSTRA SÖDRAUKŠTAITISKA (DEL 2) Morfologisk och semantisk analys av vattennamnen i västra sydaukštaitiska (del 2) ANNOTATION Artikeln ansluter innehållsligt och strukturellt till den första delen och behandlar de vattennamn (sjönamn och rinnande vattendragsnamn) i distriktet/rajōnas (lit. rajōnas) Alytus som inte undersöktes i den första delen, inom kommunen (lit. seniūnija) Simnas (Si), samt i distriktet Lazdijai inom kommunerna Kapčiamiestis (Ka), Kučiūnai (Ku), Noragėlis (No) och Šventežeris (Šv). Sjönamn och namn på rinnande vattendrag undersöks separat för att kunna fastställa eventuella skillnader i bildningssätten för de båda namntyperna. Sammanlagt undersöks 120 namn (75 sjönamn, 45 namn på rinnande vattendrag). Slututvärderingen av de 43 namnen i båda delarna visar att även om hierarkin mellan de olika bildningssätten är nästan identisk, utgör suffixavledningar bland sjönamnen en ungefär en och en halv gång så stor andel som bland namnen på rinnande vattendrag, medan andelen avledningar med ändelse och konversioner bland namnen på rinnande vattendrag omvänt är var för sig mer än en och en halv gång så stor som bland sjönamnen. NYCKELORD: litauiska sjönamn, litauiska namn på rinnande vattendrag, hydronymernas morfologi, baltiska hydronymer Straipsniai / Articles 195 Harald Bichlmeier ANNOTATION Artikeln är innehållsmässigt och strukturellt en fortsättning på den första studien om hydronymerna i västra södra Aukštaitija (Dzukija). Den innehåller analyser av 120 hydronymer (75 sjönamn och 45 flodnamn) för vattendragen i distriktet (lit. rajonas) Alytus (kommunen [lit. seniūnija] Simnas [Si]) och i distriktet Lazdijai (kommunerna Kapčiamiestis [Ka], Kučiūnai [Ku], Noragėlis [No] och Šventežeris [Šv]). Sjö- och flodnamnen analyseras separat för att finna möjliga skillnader i deras strukturer. Den avslutande analysen av sammanlagt 423 namn visar att hierarkierna för de strukturella typerna å ena sidan är mycket likartade, men att det också finns betydande skillnader. Bland sjönamnen är suffixavledningar omkring 50% vanligare än bland flodnamnen, medan denominativa avledningar och konversioner å andra sidan vardera är mer än 50% vanligare bland flodnamnen än bland sjönamnen. NYCKELORD: litauiska sjönamn, litauiska flodnamn, hydronymers morfologi, baltiska hydronymer 1. INLEDNING I den antologi som redigerats av Grasilda Blažienė och Laimutis Bilkis, Litauische Orts-, Flur- und Gewässernamen im europäischen Kontext, behandlades de mest skilda typerna av toponymer i vid bemärkelse i regionen västra södra Aukštaitija (Dzukien/Džūkija). I dessa bidrag behandlades även hydronymerna (Bichlmeier 2019a). Detta kunde dock bara göras till en del, eftersom en fullständig behandling enligt samma upplägg skulle ha förlängt bidraget med ungefär en tredjedel och därmed sprängt antologins ramar. Även antologins övriga bidragsgivare hade inte alltid möjlighet att fullständigt behandla företrädarna för respektive namntyp. Undersökningsområdet i Bichlmeier 2019a omfattar kommunerna (lit. seniūnija) Alytus (A), Krokialaukis (Kr) och Miroslavas (Mr) i distriktet (lit. rajonas) Alytus, kommunerna Lazdijai (Lz), Seirijai (Se), Šeštokai (Še), Šlavantai (Šl), Teizai (Te) och Veisiejai (Ve) i distriktet Lazdijai samt kommunen Leipalingis (Lp) i distriktet Druskininkai. I Bichlmeier 2019a behandlades inte hydronymerna i kommunen Simnas i distriktet Alytus och inte heller hydronymerna i kommunerna Kapčiamiestis, Kučiūnai, Noragėlis och Šventežeris i distriktet Lazdijai. De hydronymbelägg som saknades i det tidigare bidraget ska nu behandlas på motsvarande sätt i det följande. Det rör sig om 120 namnformer (75 sjönamn [SeeNN], 45 rinnande vattendragsnamn [FließgewNN]). 196 Acta Linguistica Lituanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südostätiens (Teil 2) En del av dessa (ungefär en tredjedel) behandlades redan inom ramen för analysen av de 332 namn beläggen (182 sjönamn, 150 rinnande vattendragsnamn) i Bichlmeier 2019a. Därmed återstår ungefär 80 nya namnformer. Artiklar om namn som redan behandlats återges i det följande med nödvändiga tillägg och, vid behov, korrigeringar; namn som ännu inte behandlats presenteras enligt samma upplägg som i det bidraget. Behandlingen av rinnande vattendragsnamn och sjönamn hålls även fortsättningsvis konsekvent åtskild. Redan i Bichlmeier 2019a kunde tydliga skillnader i frekvensen av de olika bildningstyperna för de båda namngrupperna påvisas. I slutet av detta avsnitt görs åter en tabellbaserad sammanställning av de behandlade namnen. För att underlätta utarbetandet av den övergripande sammanfattningen anges i det följande också flera gånger bildningsmönster för båda namntyperna som inte förekommer för något namn i det aktuella materialet. Eftersom det samlade materialet här, med 120 namnformer, endast utgör drygt en tredjedel av materialet i Bichlmeier 2019a, var det inte att vänta att belägg skulle finnas för alla de sammanlagt fler än 60 differentierade bildningstyperna. Bidraget avslutas med en tabellbaserad helhetssammanställning av namn beläggen från Bichlmeier 2019a och det föreliggande bidraget. 1.1. Undersökningsområde och datab as Undersökningsområdet ligger i gränstrakten mellan Litauen, Belarus och Polen. Dialektalt såväl som etnografiskt hör det till det västliga sydaukštaitiska (lit. vakarinių pietų aukštaičių) respektive västdzükiska (lit. vakarinių dzūkų) området. Det omfattar kommunen (lit. seniūnija) Simnas (Si) i distriktet (rayon; lit. rajonas) Alytus, samt kommunerna Kapčiamiestis (Ka), Kučiūnai (Ku), Noragelis (No) och Šventežeris (Šv) i distriktet Lazdijai. Vattendragsnamnen i de övriga kommunerna behandlades i Bichlmeier 2019a. Undersökningsområdet ligger i en utpräglad kontaktzon mellan det östbaltiska språket litauiska, det västslaviska språket polska och det östslaviska språket belarusiska. Detta återspeglas i viss mån även i vattendragsnamnen, där enstaka slaviska baser och slaviska suffix samt namn som lånats från ett slaviskt språk förekommer. Dessutom ligger undersökningsområdet på ett territorium som enligt den allmänna uppfattningen tidigare var jatvingiskt (och därmed språkligt västbaltiskt), vilket torde återspeglas flera gånger i namnens ljudliga gestalt när de har ljuden s, z i stället för standardspråkets š, ž. Straipsniai / Articles 197 Harald Bichmeier Uppgifterna från Litauens geoinformatiska ortnamnsdatabas som utvärderats inom projektet (http://kiis.lki.lt/lietu-vos-vietovardziu-geoin-formacine-duomenu-baze)1 kan man grosso modo betrakta som synkrona; det äldsta materialet för den här undersökta delen av sydvästra Litauen bygger på insamlingar från 1930-talet. Undersökningens hela korpus omfattar 120 vattendragsnamn för drygt 100 vatten; för några vatten registrerades, vid sidan av det officiella namnet, även ett, och i undantagsfall två eller tre, inofficiella, vardagliga namn. 2. VATTENDRAGSNAMNEN I VÄSTRA SYDAUKŠTAITIEN 2.1. Bildningstyper Vattendragsnamnen kan med avseende på sin morfologiska bildning delas in i olika underklasser: I princip finns det avledda, sammansatta och sammanfogade/syntagmatiska vattendragsnamn. Bland de avledda namnen bör två grupper skiljas åt: appellativiska och deonymiska. De deonymiska bildningarna utgörs i de allra flesta fall inte av suffixlös (kvas i)konversion av ett annat namn till ett vattendragsnamn; bildningen sker i regel genom suffixavledning, där avledningens beroende av grundordet vanligen uttrycks antingen genom ett possessivt eller ett diminutivt suffix. När det gäller appellativiska avledda namn går det ofta inte att avgöra om avledningsprocessen (i regel suffixavledning) redan ägde rum på det preonymiska appellativiska stadiet eller först inom ramen för onymiseringsprocessen. Detta gäller särskilt när ord som avletts med vanliga diminutivsuffix kan användas såväl appellativiskt som onymiskt. Om suffixavledningen ägde rum redan på appellativets stadium, skedde vid onymiseringen endast övergången av ordet från appellativklassen till onymernas klass. Samma 1 I fortsättningen avstår vi från att hänvisa till att uppgifterna härrör från denna databas; detta ursprung får förutsättas. 198 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südostens (Teil 2) Samma situation uppstår också i de fall där appellativonymiseras utan igenkännbara ytterligare suffix. Följaktligen torde samma situation råda för de litauiska GewNN som den som också konstaterats för klassen av med suffix avledda slaviska FamNN (som visserligen överlag står ganska långt därifrån) (jfr Bichlmeier 2019b): I litauiskan finns det sannolikt inget suffix som skulle kunna betecknas som ett genuint onymiskt suffix, det vill säga ett suffix som uteslutande används för att bilda namn (av alla slag); det finns som mest diverse suffix som företrädesvis används vid bildning av namn. En egenhet i litauisk ord- och namnbildning utgörs av de så kallade ”ändelsebildningarna”. Synkront rör det sig i dessa fall om ett suffixbyte; ur ett diakront perspektiv handlar det däremot oftast om suffigering med ett suffix innehållande j. En av de äldsta funktionerna hos dessa suffix, som redan kan beläggas i urindoeuropeiskan och också är väl dokumenterad i de arkaiska skikten av slaviska ortnamn (ONN), är avledning av tillhörighetsbildningar: en j-avledning från appellativet eller ony­men XY betyder alltså ’hörande till XY’. Namn med flera komponenter kan klassificeras efter de beståndsdelar som sammanfogats i kompositumet; efterleden är då i regel ett substantiv (oftast med betydelsen ’sjö’, som lit. ėžeras, dim. ežerėlis, eller ’damm’, som lit. prūdas etc.), medan förleden kan vara ett substantiv, ett adjektiv eller, mer sällan, en verbstam. Vanligtvis sker också en förändring av efterledens/grundordets suffix vid sammansättningen. Sammansatta/syntagmatiska SeeNN kan delas in i två huvudgrupper: dels sådana som består av ett kongruerande adjektiv + substantiv, dels sådana som består av ett styrt substantiv i genitiv + substantiv. Den senare gruppen kan delas in i undergrupper efter det beroende genitivets semantiska tillhörighet; genitiven kan vara ett PN, ett ON (i vidare bemärkelse) eller ett annat substantiv. I den följande framställningen anges vid varje enskilt namn alltid också det län respektive den kommun där namnet är belagt, liksom namnets så kallade geokod (tilldelad inom ramen för den bearbetade databasen), för att säkerställa att vattendrag som ligger i två eller fler län respektive kommuner samtidigt (och därmed i databasen, som är uppdelad efter län och kommuner, följaktligen förekommer två eller flera gånger) inte listas eller räknas flera gånger tillsammans med sina namn. Omvänt garanterar geokoden att olika vattendrag med samma namn kan identifieras som sådana. Straipsniai / Articles 199 HARALD BICHMEIER 2.2. Sjönamn Begreppet Seen ame förstås i denna undersökning i vid bemärkelse. Här undersöks alla benämningar på stillastående vatten som påträffats inom undersökningsområdet och som inte har klassificerats som träsk, mossar etc. När det gäller själva vattendragen görs ingen åtskillnad mellan naturliga och konstgjorda, eftersom en sådan åtskillnad inte är möjlig utifrån uppgifterna i den ovan nämnda databas som undersökningen bygger på. Detta påverkar inte antagandet, som kräver närmare undersökning, att det mycket väl kan finnas skillnader i frekvensen för de enskilda bildningssätten mellan namn på naturliga och på konstgjorda sjöar. 2.2.1. Avledda sjönamn Som redan förklarats ovan i 2.1 är det ofta inte möjligt att skilja mellan suffixering som skett före onymiseringen och suffixering som skett först inom ramen för onymiseringen. Denna åtskillnad görs därför inte i det följande. Namnen presenteras grupperade efter de suffix som deltar i avledningen; inom respektive grupp görs en indelning enligt semantiska kriterier. Detsamma gäller de fall där ett GewN har uppstått ur ett appellativum utan något ytterligare urskiljbart suffix, alltså när det i slutändan endast rör sig om ett slags konversion appellativum > onym. Potentiella för-/urbaltiska bildningar behandlas inte separat, utan inom ramen för respektive morfologiska strukturklass. 2.2.1.1. Avledningar utan (ytterligare) suffix (konversioner) Bland avledningarna utan (ytterligare) suffix (konversioner) kan fyra typer urskiljas: a) ”enkla” konversioner, där ett appellativiskt substantiv omvandlas till ett onymiskt substantiv, b) ”dubbla” konversioner, där det vid sidan av konversionen appellativum > onym även sker en konversion adjektiv > substantiv, c) ”pseudokonversioner”, som ser ut som enkla konversioner men är återbildningar eller liknande, d) ”onymiska konversioner”, överföring av ett namn från en namnklass till en annan. 200 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südkaštens (Teil 2) 2.2.1.1.1. ’Enkla’ konversioner Baladīs m. (2) Ku (40169): från lit. balādīs m. ’duva (Columba)’:² Gālstas m. (1) Ku, Lz, Ve (43067): etymologin är ytterst oklar; namnet bygger kanske på en st-utvidgning antingen till roten i lit. gālas m. ’ände, rand’ eller, med ytterligare avljud, till roten i lit. gelmė f. ’djup, djup plats’, lett. dzelme f. ’detsamma’.³ Att det st-haltiga suffixet skulle vara en kvarleva av suffixkonglomeratet urindoeuropeiska *-is-th₂o-, som användes för att bilda superlativer i urindoeuropeiskan, är teoretiskt möjligt, om än osannolikt. Om så ändå skulle vara fallet måste man räkna med en mycket arkaisk bildning, eftersom detta suffixkonglomerat annars inte har bevarats i de baltiska språken. En förbaltisk bildning *gʷol-st-h₂o-’djup’ eller ’belägen längst bort, närmast änden’ skulle kunna rekonstrueras. Accenten måste dock i så fall fortfarande förklaras. Gāstas m. (1) Ku, Lz, Ve (43067): dialektvariant med velariserat -l- av sjön Gālstas (se ovan).⁴ Līnarka f. (1) Ka (40253): från lit. līnamka, līnarkā f. ’linbastu, plats där lin blötläggs’.⁵ Namnet är anmärkningsvärt, eftersom man utifrån det bakomliggande appellativet snarare skulle vänta sig att det utvecklades till ett ägonamn eller ängsnamn (vilket också är belagt, jfr Mickienė 2019) än till ett sjönamn. Pastovīs m. (³ᵇ) Ka (42941): från lit. pastovīs (³ᵇ) m. ’ståplats, uppställningsplats, skydd för kor under heta dagar’; det har föreslagits att ordet också en gång kan ha betecknat stillastående vatten. Sjön har dessutom det inofficiella sjönamnet Pastovėlis (2) m. Ka (42941) (se nedan 2.2.1.3.10.2.).⁶ Även detta namn är anmärkningsvärt som sjönamn; man skulle snarare vänta sig att det användes som ägonamn. 2 Jfr. LitEW 31; Savukynas 1961: 219; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 12; Vanagas 1970: 31; inte i Vanagas 1981a; Vanagas 1981b: 39, 77; ALEW 88; LVŽ 1: 32f. 3 Jfr. LitEW 130, 151; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 42, 44; Savukynas 1966a: 187; Vanagas 1981a: 105; Vanagas 1981b: 68; LEV 253; ALEW 284–286, 309, 324; LVŽ 3: 61. 4 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 42, 44; Savukynas 1966a: 187; nicht in Vanagas 1970; Vanagas 1981a: 105; LVŽ 3: 61. 5 Jfr. LitEW 373, 440; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 93; Vanagas 1970: 41; Vanagas 1981a: 192; Vanagas 1981b: 22; ALEW 589, 617f. 6 Jfr. LitEW 915f.; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 119; Vanagas 1970: 41; Vanagas 1981a: 248; Vanagas 1981b: 37; ALEW 981f. Straipsniai / Articles 201 HARALD BICHMEIER Ragõžė f. (2) Ku (40168): av lit. ragõžė, Typha latifolia’ (dessutom även lit. ragazis m., ragazė f., ragožis m., alla lån från ryska rahóz, dito).⁷ Förutom det officiella namnet har sjön också namnet Ragõžis m. (se nedan). Ragõžis m. (2) Ku (40168): av lit. ragõzis m., Typha latifolia’ (dessutom även lit. ragazis m., ragazė f., ragožė f., alla lån från ryska rahóz m., dito).⁸ Sjöns officiella namn är Ragõžė f. (se ovan). 2.2.1.1.2. ”Dubbel” konversion Bedùgis m. (2) Ka (40254, 42932), Ku (40174): till lit. bedùgis, -ė, mycket djup, bottenlös.⁹ Dubòji f. (?) Šv (13483), Te (12785, 12793): från den bestämda formen av adjektivet lit. dubùs, djup.¹⁰ Giliojà f. (1) Si (4271, 13123): från den dialektala bestämda formen av adjektivet lit. gilùs, djup.¹¹ I fallet Giliojà Si (4271) är det ett inofficiellt namn för Gilõjis (se nedan). Gilõjis f. (1) Si (4271): från den dialektala bestämda formen av adjektivet lit. gilùs, djup.¹² Officiellt namn för Gilõjis (se ovan). Ìlgis m. (1) Ka (4024), Ve (4306): till lit. ìlgas, lång.¹³ Om det likalydande FIN Ìlgis m. (1) Se (35930), se Bichmeier 2019a: 2.2.1.2.1. Veisėjis m. (2) Ka, Ku, Ve (43069): troligen en ombildad form av jatving./syd. *Veisija till ett adj. *veisija-, ’träsk’, till urbal. *veisa f., ’träsk’, 7 Vgl. eLKŽ s.v. ragožė; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 131; Vanagas 1970: 191; Vanagas 1981a: 271; Vanagas 1981b: 93. 8 Vgl. eLKŽ s.v. ragožis; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 131; Vanagas 1970: 191; Vanagas 1981a: 271; Vanagas 1981b: 93. 9 Jfr LitEW 38, 108; Savukynas 1961: 221; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 16; Vanagas 1970: 44; Vanagas 1981a: 60f.; ALEW 101, 238; LVŽ 1: 414. – Jfr även sjönamnet Bedùgnė f. (2) Al (42731) i Bichlmeier 2019a: 2.2.1.1. 10 Vgl. Savukynas 1962: 196; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 33; Vanagas 1970: 51, 108; Vanagas 1981a: 93; Vanagas 1981b: 67; LVŽ 2: 354f. 11 Jfr LitEW 151; saknas hos Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963; saknas hos Savukynas 1966a; saknas hos Vanagas 1970; saknas hos Vanagas 1981a; ALEW 324; LVŽ 3: 169ff., särskilt 169 (endast formen Gilõja). 12 Jfr LitEW 151; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 48; Savukynas 1966a: 189; Vanagas 1970: 51, 96, 145; Vanagas 1981a: 115; Vanagas 1981b: 109; ALEW 324; LVŽ 3: 169ff., särskilt 169. 13 Jfr LitEW 183f.; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 56; Vanagas 1970: 64; Vanagas 1981a: 129; Vanagas 1981b: 108; ALEW 392f. 202 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südostens (Teil 2) vilket i sin tur torde kunna hänföras till en uralt./urindog. rot *ḱeis- ’flyta’. 2.2.1.1.3. Pseudokonversioner Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.1.4. ’Onymiska’ konversioner Gadekà f. (2) Šv (4299): identiskt med personnamnet Gadeka15. Den ibland föreslagna härledningen av namnet från urbaltiskan framstår däremot som mycket långsökt. 2.2.1.2. ’Ändelseavledningar’ De så kallade ’ändelseavledningarna’ är synkront sett avledningar genom suffixbyte. Basorden kan vara appellativ (adjektiv, substantiv) eller onymer (oftast ortnamn, gårdsnamn). Hit kan också räknas de jämförelsevis sällsynta avledningar som bildas direkt från en rot och inte har några (nominala) bildningar med samma rot vid sidan av sig på samma avledningsnivå. Ett specialfall av ändelseavledning utgörs av bildningar som bildas genom att en preposition respektive ett prefix fogas till samtidigt. Inom litauisk språkvetenskap betecknas sådana bildningar vanligen som prefixeringar eller prefixavledningar. I sista hand är det dock sannolikt mer ändamålsenligt att beteckna dem som cirkumfixavledningar. Strukturellt motsvarar de exakt den typ som används för att bilda kollektiv i nyhögtyska Berg m. → Gebirge n. (urgerm. *berg-a- → *ga-berg-ia-), liksom strukturellt och etymologiskt exakt den slaviska typ som används för att bilda områdes- respektive platsbeteckningar: serbokroat. Dunav m. ’Donau’ → Podunavlje n. ’område vid/längs Donau’, tjeck. břeh m. ’strand’ → po-břež-í n. ’strandområde’, ná-břež-í n. ’kaj, strandpromenad’ (< urslav. *berg-a-: *pa-/nā-berg-ia). 2.2.1.2.1. Deappellativa ”ändelseavledningar” Áncia f. (1) Ka, Ve (43028): Namnet är också belagt som flodnamn: Juodži/Baloži Áncia (se nedan 2.3.3.1.). Det rör sig sannolikt här om 14 Jfr LitEW 114; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 189; Savukynas 1966b: 170; Vanagas 1970: 143, 167; Vanagas 1981a: 369; ALEW 1208 (*ḱeis-, skjuta skott, frodas). 15 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 41; Savukynas 1966a: 185, 186; Vanagas 1970: 107, 108, 134; Vanagas 1981a: 102; Vanagas 1981b: 32; Zinkevičius 2008: 281; LVŽ 3: 7. Straipsniai / Articles 203 HARALD BICHLMEIER ett hydronym grundat på ett djurnamn; grunden är då lit. ántis ’anka’.16 Namnet har bildats från detta appellativ med formanten uralt. *ia/ā-, som bildar tillhörighetsbildningar: uralt. *ánt-iā-. – Mindre sannolik, inte minst på grund av accenten, är en förbindelse med lit. antìs ’barm, bröst, bröstkorg’, lett. ots, ote ’avloppsränna; hålighet; rör i muren, i ugnen’.17 Ángė f. (1) Si (4269): till lit. angis f. (4) ’orm, huggorm (Vipera berus)’.18 Inofficiellt namn på Ángininkų ežeras (se nedan 2.2.3.2.1.). Dessutom finns namnet Angÿs m. för sjön (se nedan). Angÿs m. (4) Si (4269): till lit. angis f. (4) ’orm, huggorm (Vipera berus)’.19 Inofficiellt namn på Ángininkų ežeras (se nedan 2.2.3.2.1.). Dessutom finns namnet Ángė f. för sjön (se ovan). Dumblis m. (2) Ka (4290), Ka (4295), Lz (4051): till lit. dùblas m. ’slam, dy på botten av en damm’.20 I fallen Ka (4290) och Lz (4051) en variant av Dumblÿs (se nedan); i fallet Ka (4290) finns också den inofficiella varianten Dumblis (se nedan 2.2.1.3.7.1.2.). I fallet Ka (4295) en officiell variant av Dumblinis (sjö). Dumblÿs m. (4) Ka (4290), Lz (4051): till lit. dùblas m. ’slam, dy på botten av en damm’.21 Variant av Dumblis (se ovan). Niedis m. (2) Ka (4307): möjligen en arkaisk bildning på grundval av den urindoeuropeiska roten *neid- ’flyta’, jfr ai. nédati ’strömmar, flyter’.22 Kanske bör en form urbal. *neid-iā-/*neid-iā- antas, om 16 Vgl. Savukynas 1960: 295; Būga 1961: 450f.; Otresbki 1962b: 265f.; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermantė 1963: 6; Vanagas 1970: 59; Toporov 1973: 38; Vanagas 1981a: 42; Vanagas 1981b: 77, 118; Pupkis 2002: 21; LVŽ 1: 122f. – Zum Grundwort: LitEW 11f.; SEJL 17f.; ALEW 45. 17 Jfr LitEW 12; LEV 94f.; SEJL 18; ALEW 44f. 18 Jfr LitEW 10; inte hos Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermantė 1963; inte hos Savukynas 1960; inte hos Vanagas 1970; Vanagas 1981a: 42 (Ángė enl. Būga apud Vanagas s.v. Anginas); ALEW 40f.; LVŽ 1: 98f. 19 Jfr LitEW 10; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermantė 1963: 6; inte hos Savukynas 1960; inte hos Vanagas 1970; Vanagas 1981a: 42; Vanagas 1981b: 77; ALEW 40f.; LVŽ 1: 98f. 20 Jfr LitEW 108; Savukynas 1962: 197; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermantė 1963: 35; Vanagas 1970: 11, 65, 148; Vanagas 1981a: 96; Vanagas 1981b: 65; ALEW 243; LVŽ 2: 386–388. 21 Jfr LitEW 108; Savukynas 1962: 197; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermantė 1963: 35; Vanagas 1970: 11, 148; Vanagas 1981a: 96; Vanagas 1981b: 65; ALEW 243; LVŽ 2: 386–388. 22 Inte hos Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermantė 1963; jfr Vanagas 1970: 69; Vanagas 1981a: 230; Vanagas 1981b: 86; EWia 2: 55; LIV² 449. 204 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südostasiens (Teil 2) namnet inte är en ändelseavledning av den officiella namnformen Nies m. (se nedan) eller av flodnamnet Niedā f. (4) Ka (37154). Niedūs m. (2) Ka (43070): möjligen en arkaisk bildning på grundval av den urindoeuropeiska roten *neid- ’flyta’, jfr ai. néḍati ’strömmar, flyter’.²³ En förform urbalt. *neid-u-/*naid-u- kan möjligen antas. Därutöver finns den icke-officiella namnformen Nies m. (se ovan). Jfr även flodnamnet Niedā f. (4) Ka (37154). Samānius m. (2) Ka (42923): till lit. sãmana, samana f. ’mossa’.²⁴ Zapsýs m. (4) Ku, Ve (40167): sannolikt en jatvingism och kanske förknippad med lit. zapsėti ’droppa’.²⁵ 2.2.1.2. Deonymiska ”ändelseavledningar” Atesýs m. (3ᵇ) Al, Mrs, Si (42705): Sjönamnet lit. Atesýs (3ᵇ) kan återföras på en förform urbalt. *at-es-ig-. Namnet anses allmänt höra till ett vidare europeiskt sammanhang och sammanställs vanligen med det antika namnet på Adige eller identifieras med dess i antiken belagda form At(h)esis.²⁶ – Vattennamnen kan föras till den urindoeuropeiska roten *h₂et(h₂)- ’gå, vandra’.²⁷ Det rör sig då, när det gäller vattennamnen, om vidarebildningar från den urindoeuropeiska s-stammen *h₂et(h₂)-es- ’gående, vandring, vandrande’. – Semantiken förblir dock problematisk: en benämning som ’vandrare’ (→ ’flytande’ [→ ’flod’]) är atypisk för en sjö. Den likställning mellan lit. Atesýs och At(h)esis/Adige som traditionellt framförts i den onomastiska litteraturen sedan Hans Krahe och Wolfgang P. Schmid kan vara en skenbar likhet, eller så kan det helt enkelt röra sig om oberoende parallellbildningar (särskilt eftersom varken den språkliga klassificeringen av förformen till flodnamnet Adige eller stamformationen [i-stam, io-stam?] på något sätt är klar). Snarare förefaller en inhemsk litauisk bildning av detta namn sannolikare: vid sidan av sjönamnet Atesýs finns också flodnamnet ²³ Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 110; Vanagas 1970: 69; Vanagas 1981a: 230; Vanagas 1981b: 86; EWAia 2: 55; LIV² 449. ²⁴ Jfr LitEW 761; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 142; Vanagas 1970: 69, 220; Vanagas 1981a: 289; Vanagas 1981b: 93. ²⁵ Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 201; nicht in Vanagas 1970; vgl. Vanagas 1981a: 292f.; Vanagas 1981b: 73, 135. ²⁶ Vgl. Savukynas 1960: 298; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 9; Schmid 1971: 41f. mit Anm. 20; Schmid 1972: 7; Vanagas 1970: 137; Vanagas 1981a: 50; Vanagas 1981b: 74, 96, 131; Kühbacher 1995: 65f.; Pukis 2002: 29; LVŽ 1: 201. ²⁷ Jfr LIV² 273; IEW 69. Straipsniai / Articles 205 HARALD BICHMEIER Atesē f. (³ᵇ) Si (34967; se nedan 2.3.1.3.13.): < ur balt. *at-es-i̯ā-, eftersom det för ett FIN är fullt rimligt att härleda namnet från en ”rörelserot”, torde sjönamnet sannolikt vara en inhemsk litauisk ”ändelseavledning” från FIN. – För mer om etymologin, se nedan under FIN Atesē (2.3.1.3.13.). – Sjön har dessutom det inofficiella namnet Atesnīkų ežeras m. Si (se nedan 2.2.3.2.1.). Daunōris m. (1) Šv (42825): från personnamnet Daunōris, Daunōras, Daunōrius28 2.2.1.2.3. Cirkumfixbildningar Prūntas m. (1) Šl, Šv (43017): bildat med prefixet pra- till litauiska pūsti, pūnta, ”svälla upp, blåsas upp, bli tjock”, puntùs, ”svullen”.29 2.2.1.2.4. Avledningar direkt från roten Dessa avledningar utgår inte från ett redan befintligt appellativ eller onym, utan bildas direkt från roten. Det är dock möjligt att ett motsvarande appellativ/onym helt enkelt inte är belagt. Denna osäkerhet kan inte undanröjas. Dusìa f. (2) Se, Si, Šl, Te (43042): Sjönamnet Dusìa30 bör sannolikt härledas till litauiska dūsti, ”kvävas, kippa efter andan, törsta, längta”, 31 eller till dūsas, ”en sumpfågel; andnöd, astma, dis, suck, apoplexi”32. Kanske rör det sig om en sjö med vatten med låg syrehalt och därför få fiskar? En annan möjlig anknytning kan vara till FIN Daūsinas33, som kan härledas till de från samma rot bildade litauiska orden dausà, dāusios, ”paradis, tropiker”, daũngas, ”tropisk”. 28 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 28; Vanagas 1970: 48; Vanagas 1981a: 82; Vanagas 1981b: 32; Zinkevičius 2008: 82, 122, 199. 29 Jfr. LitEW 668, 67f.; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 127; Vanagas 1970: 223; Vanagas 1981a: 265; ALEW 83f. 30 Vgl. Savukynas 1962: 198; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 37; Vanagas 1970: 28, 29, 155, 183; Vanagas 1981a: 98 [s. v. Dusà]; Vanagas 1981b: 101; Pukis 2002: 94; LVŽ 2: 45. 31 Jfr. LKŽ 2: 922f.; LitEW 115f.; SEJL 137; ALEW 250f. 32 Jfr. LitEW 115. 33 Vgl. Savukynas 1962: 193; Vanagas 1970: 155; Vanagas 1981a: 82; Vanagas 1981b: 101; LVŽ 2: 165. 206 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südostens (Teil 2) 2.2.1.3. Suffixavledningar Suffixavledningar bildas genom att ytterligare ett suffix fogas till en rot respektive en stam. Avgränsningen gentemot konversioner av utvidgade stammar (t.ex. diminutiver) kan i enskilda fall vara svår. 2.2.1.3.1. Avledningar med suffixet lit. -aitė är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.2. Avledningar med suffixet lit. -aitis34 Suffixet lit. -aitis bildar tillhörighetsbildningar, däribland även patronymikon av (tilltals)namn. Avledningar från adjektiv modifierar adjektivet. 2.2.1.3.2.1. Deadjektiviska bildningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.2.2. Desubstantiviska avledningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.2.3. Deonymiska avledningar Selovinaitis m. (1) Ku (40194): avledning från sjönamnet Selovinis m. (2) Ku (40192)35 (se nedan 2.2.1.3.24.). 2.2.1.3.3. Avledningar med suffixet lit. -alis36 är inte belagda för sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.4. Avledningar med suffixet lit. -aas är inte belagda för sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.5. Avledningar med suffixet lit. -ėkė är inte belagda för sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.6. Avledningar med suffixet lit. -elė Suffixet lit. -elė bildar diminutiv och tillhörighetsbildningar.37 34 Jfr Skardžius 1943/1996: 358–360; Vanagas 1970: 161; Vanagas 1981b: 47, 96. 35 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 143; Vanagas 1970: 76; Vanagas 1981a: 304. 36 Jfr Skardžius 1943/1996: 174f.; Vanagas 1970: 85–90; Vanagas 1981b: 47, 96. 37 Jfr Skardžius 1943/1996: 175–177; Vanagas 1970: 113–124; Vanagas 1981b: 47, 96. Straipsniai / Articles 207 Harald Bichmeier 2.2.1.3.6.1. Substantiviska bildningar Duobėlė f. (?) Ka (40210): till lit. duobė f. ’hålighet, fördjupning’.38 Eftersom diminutiven lit. duobėlė f. redan är belagd som appellativ i fornlitauiska, kan det i princip även röra sig om en ’enkel konversion’ (i betydelsen 2.2.1.1.) av appellativet till ett onym. 2.2.1.3.6.2. Deverbala bildningar respektive bildningar från en rot är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.7. Avledningar med suffixet lit. -ėlis Suffixet lit. -ėlis bildar diminutiver och tillhörighetsbildningar.39 2.2.1.3.7.1. Deadjektiviska bildningar 2.2.1.3.7.1.1. Deadjektiviska bildningar Deadjektiviska bildningar är oftast benämningar efter vattnets respektive sjöns egenskaper. Ylėlis m. (2) Si (42694): till icke belagt lit. *ýlas, som motsvarar lett. īls ’mörk, svart, svartaktig’, respektive till det uråldriga *īla- som förutsätts av det lettiska ordet.40 Jfr även nedan 2.3.1.3.15.1 FIN Ylyd f. (4) Si (3928). Plakėlis m. (2) Ka (40198): till det slaviska låneordet lit. plākis ’platt’.41 2.2.1.3.7.1.2. Substantiviska bildningar Blūdėlis m. (2) Ka (13516), Ka (12237), Ku (4019), Ve (13025): till det slaviska lånordet lit. blūdās m ’skål’.42 I fallet Ka (12237) har sjön också det inofficiella namnet Ežerėlis m. se nedan 2.2.1.3.10.1. 38 Jfr LitEW 108; Savukynas 1962: 197; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 36; Vanagas 1970: 118 (Duobėlė); Vanagas 1981a: 97; Vanagas 1981b: 68; LVŽ 2: 39ff., särskilt 399; ALEW 245. 39 Jfr Skardžius 1943/1996: 175–178; Vanagas 1970: 113–124; Vanagas 1981b: 96. 40 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 56; Vanagas 1970: 114, 117; Vanagas 1981a: 129; Vanagas 1981b: 68; LEV 341. 41 Jfr eLKŽ s.v. plāks2; inte belagt hos Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963; inte belagt hos Vanagas 1970; inte belagt hos Vanagas 1981a. 42 Jfr LitEW 50; Savukynas 1961: 224; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 20; Vanagas 1970: 67, 116, 148; Vanagas 1981a: 68; Vanagas 1981b: 64, 125; ALEW 124; LVŽ 1: 517f. 208 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südostens (Teil 2) Bonēlis m. (2) Ku (40173): till lit. bonì, bónia f. ’stor flätad flaska, ugn för tebryggning eller kalkbränning’.⁴³ Dubēlis m. (2) Ka (40197), Se (12081): till lit. dùbė f. ’grop, fördjupning, urgröpning’.⁴⁴ Dumbrēlis m. (2) Ka (42940), Ve (4293): till lit. dùmblas m. ’slam, dy på bottnen av en damm’.⁴⁵ I fallet Ka (42940) en inofficiell variant av sjönamnet Dūmbis (se ovan 2.2.1.2.1.). Markēlis m. (2) Ku (4015): bildat av lit. markà f. ’linrester, plats där linet blötläggs’.⁴⁶ Šūrēlis m. (2) Ka (4055): I detta fall verkar den dialektala formen ha blivit det officiella namnet. Den standardiserade formen skulle vara *Šūrēlis. Namnet hör samman med lit. šùrti, šùra, šùro ’resa ragg, skava, darra’, šùris m. ’eldkvast’, šùrė f. ’stall, fårfålla, åkerfräken’.⁴⁷ En avledning från det ovan nämnda växtnamnet förefaller mest sannolik. 2.2.1.3.7.1.3. Deverbala bildningar respektive bildningar från en rot är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.7.2. Deonymiska bildningar: Zapsēlis (2) m. Ku (4016): avledning från sjönamnet Zapsys m. (4) Ku, Ve (4017) (se ovan 2.2.1.2.1.).⁴⁸ 2.2.1.3.8. Avledningar med suffixet lit. -el̃s Suffixet lit. -el̃s bildar diminutiver och tillhörighetsbildningar.⁴⁹ Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. ⁴³ Jfr LitEW 52; inte i Savuknas 1961; inte i Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermantė 1963; inte i Vanagas 1970; inte i Vanagas 1981; ALEW 127; LVŽ 1: 537. ⁴⁴ Jfr LitEW 108f.; Savuknas 1962: 196; Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermantė 1963: 33; Vanagas 1970: 118; Vanagas 1981a: 93; Vanagas 1981b: 67; ALEW 237; LVŽ 2: 346ff. ⁴⁵ Jfr LitEW 108; Savuknas 1962: 197; Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermantė 1963: 35; Vanagas 1970: 114; Vanagas 1981a: 96; Vanagas 1981b: 65; ALEW 243; LVŽ 2: 386–388. ⁴⁶ Jfr LitEW 440; Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermantė 1963: 98; Vanagas 1970: 118, 146, 167; Vanagas 1981a: 205; ALEW 617f. ⁴⁷ Jfr LitEW 995; Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermantė 1963: 168; Vanagas 1970: 121, 207; Vanagas 1981a: 332, 336; Vanagas 1981b: 88; ALEW 1038f. ⁴⁸ Vgl. Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermantė 1963: 201; Vanagas 1970: 115; Vanagas 1981a: 392f. ⁴⁹ Jfr Skardžius 1943/1996: 175–178; Vanagas 1970: 113–124. Straipsniai / Articles 209 HARALD BICHLMElER 2.2.1.3.9. Avledningar med suffixet lit. -ėlė är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.10. Avledningar med suffixet lit. -ėlis Suffixet lit. -ėlis bildar diminutiver och tillhörighetsbildningar.50 2.2.1.3.10.1. Deappellativa avledningar Ėžėris m. (2) Ka (40261), Ka (4293), Ka (12237), Ku (13291), Lp, Lz, Se (9756, 12149, 12525), Te (42759): diminutivavledning av lit. ėžeras m. ’sjö’.51 I fallet Te (42759) är namnet också en alternativ benämning på Bakšių ėžeras (se Bichlmeier 2019a: § 2.1.3.2.1.). I fallet Ka (12237) är det ett inofficiellt namn för Bliūdėlis m. (se ovan 2.2.1.3.7.1.2.). 2.2.1.3.10.2. Deonymiska avledningar Pastovėlis (2) m. Ka (4294): avledning av sjönamnet Pastovys m. (³ᵇ) Ka (4294) (se ovan 2.2.1.1.) och icke-officiellt namn på samma sjö.52 2.2.1.3.11. Avledningar med suffixet -ėna Avledningar med suffixet -ėna är konkreta eller abstrakta substantiv.53 Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.12. Avledningar med suffixet -ėnis Avledningar med suffixet -ėnis är vanligen denominala bildningar.54 Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.13. Avledningar med suffixet -esė är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.14. Avledningar med litauiska suffixet -ica är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 50 Jfr Skardžius 1943/1996: 178–181; Vanagas 1970: 124–130. 51 Jfr LitEW 125; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 40; Savukynas 1966a: 184f.; Vanagas 1970: 128; Vanagas 1981a: 101; ALEW 271; LVŽ 2: 498ff. 52 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 119; Vanagas 1970: 126; Vanagas 1981a: 248. 53 Jfr Skardžius 1943/1996: 228–232; Vanagas 1970: 131f. 54 Jfr Skardžius 1943/1996: 238f.; Vanagas 1970: 134. 210 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südskaiten (Teil 2) 2.2.1.3.15. Avledningar med suffixet lit. -y̆ia är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.16. Avledningar med suffixet lit. -(i)kas Suffixet -(i)kas bildar vanligen konkreta substantiv.55 Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.17. Avledningar med suffixet lit. -ietis Suffixet -ietis bildar vanligen invånarbeteckningar respektive nomina agentis.56 Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.18. Avledningar med suffixet lit. -ija Suffixet -ija bildar vanligen abstrakta substantiv, kollektiv, land-/områdesnamn och liknande.57 Obelijā (2) No, Mrs, Se (43012): till lit. obelis m., obelė f., ’äppelträd’.58 2.2.1.3.19. Avledningar med suffixet lit. -ijis Suffixet -ijis bildar endast mycket få avledningar, oftast ortnamn.59 Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.20. Avledningar med suffixet -ylis Suffixet -ylis bildar substantiv och var föga produktivt.60 Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.21. Avledningar med suffixet -yna Avledningar med suffixet -yna är denominala och uttrycker i regel att det som betecknas av det ord som utgör avledningsbas förekommer i större mängd.61 Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 55 Jfr. Skardžius 1943/1996: 125f.; Vanagas 1970: 144. 56 Jfr. Skardžius 1943/1996: 360f.; Vanagas 1970: 144f. 57 Jfr Skardžius 1943/1996: 80–83; Vanagas 1970: 145–148. 58 Jfr LitEW 515; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 111; Vanagas 1970: 146; Vanagas 1981a: 23f.; Vanagas 1981b: 92; ALEW 719f. 59 Jfr Skardžius 1943/1996: 80; Vanagas 1970: 148. 60 Jfr Skardžius 1943/1996: 183; förekommer inte hos Vanagas 1970. 61 Jfr Skardžius 1943/1996: 268–270; Vanagas 1970: 166. Straipsniai / Articles 211 HARALD BICH LMEIER 2.2.1.3.22. Avledningar med suffixet -ynas Avledningar med suffixet -ynas är denominala och uttrycker i regel att det som betecknas av det ord som utgör avledningsbas förekommer i större mängd.62 Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.23. Avledningar med suffixet -inė Suffixet -inė bildar vanligen denominala avledningar, oftast materialadjektiv och tillhörighetsbildningar; substantiviska bildningar anger ofta platser.63 Till -inė hör som maskulin form -inis (se nedan). Kemsinė f. (2) Šv (13483): till lit. kėmas m. ’mosstäckt kulle’.64 Meškinė f. (2) Šv (42795): till lit. meška m. ’björn’.65 2.2.1.3.24. Avledningar med suffixet -inis Suffixet -inis bildar vanligtvis denominala avledningar, främst materialadjektiv och tillhörighetsbildningar.66 Till -inis hör den feminina formen -inė (se ovan 2.2.1.3.23.). Dumblinis67 m. (?) Ka (4294): avledning av lit. dūblas m. ’slam, dy på bottnen av en dam’.68 Gudinis m. (2) Ka (4297): troligen från etnonymen lit. gūdas m. ’vitryss’ (sällan även ’polack, ryss’).69 Krakinis m. (2) Ka (4023): från lit. krakė f. ’svart hackspett; ruda (Carassius carassius)’.70 62 Jfr Skardžius 1943/1996: 266–268; Vanagas 1970: 166f.; Vanagas 1981b: 96. 63 Jfr Skardžius 1943/1996: 263–266; Vanagas 1970: 156–164; Vanagas 1981b: 47, 96. 64 Jfr LitW 239; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 72; Vanagas 1970: 159; Vanagas 1981a: 152; Vanagas 1981b: 69. 65 Jfr LitW 443; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 102; Vanagas 1970: 158; Vanagas 1981a: 212; Vanagas 1981b: 80; ALEW 641. 66 Jfr Skardžius 1943/1996: 245ff.; Vanagas 1970: 156–164; Vanagas 1981b: 47. 67 Namnet är oaccentuerat i namnregistret. 68 Jfr LitW 108; inte i Savukynas 1962; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 35 (Dumblinis, Dumblinis); Vanagas 1970: 54, 160; Vanagas 1981a: 96; Vanagas 1981b: 65; ALEW 243; LVŽ 2: 386–388, särskilt 387. 69 Jfr LitW 174; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 54; Savukynas 1966a: 193; Vanagas 1970: 163; Vanagas 1981a: 125; Vanagas 1981b: 115; LVŽ 3: 331–337, särskilt 331; för ytterligare etymologiska förslag, se 334f. 70 Jfr LitW 287; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 77; Vanagas 1970: 103, 131, 152, 158; Vanagas 1981a: 163; Vanagas 1981b: 79. 212 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südostens (Teil 2) Seloịnis m. (2) Ku (40192): av lit. šliōva, šliōva f. ’fisk av laxfiskarnas familj (Coregonus albula). Till detta hör som avledning sjönamnet Seloịnitīs m. (1) Ku (40194; se ovan 2.2.1.3.2.3.).71 Vadinis m. (2) Ka (40258): till lit. vadė f. ’uttorkande flod, plats översvämmad av vatten’, vadà f. ’glänta’.72 2.2.1.3.25. Avledningar med suffixet lit. -(i)nyčia Suffixet lit. (i)nyčia är antingen lånat från pol. nica respektive ry. nyča, eller är det nedärvt och fortsätter då uråldrigt *-inìa/ā-. Det bildar oftast platsbeteckningar och kollektiv.73 Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.26. Avledningar med suffixet -ìškē Suffixet -ìškē f. bildar vanligen denominala avledningar, oftast tillhörighetsbildningar o. dyl.,74 men ibland även deadjektivala. Bland de denominala kan man skilja mellan appellativiska och onyma avledningar. Den maskulina formen är -ìškis (se nedan 2.2.1.3.27.). 2.2.1.3.26.1. Denominala bildningar av appellativ Bedanìškē f. (1) Šv (13397): av lit. bedantìs ’tandlös’ – sannolikt metaforiskt om en harmoniskt formad strand eller dylikt.75 2.2.1.3.26.2. Denominala bildningar av onymer är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.27. Avledningar med suffixet -ìškis Suffixet -ìškis bildar vanligen denominala avledningar, oftast tillhörighetsbildningar respektive,76 men ibland även deadjektivala. Vid 71 Jfr. LitEW 774; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 143; Vanagas 1970: 158; Vanagas 1981a: 295; Vanagas 1981b: 81. 72 Vgl. eLKŽ s.v. vadà, vadė; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 182; Vanagas 1970: 107, 129, 161; Vanagas 1981a: 357. 73 Jfr. Skardžius 1943/1996: 357f.; Vanagas 1970: 142f.; Vanagas 1981b: 96. Skardžius 1943/1996: 150–158; Vanagas 1970: 172–178; Vanagas 1981b: 47.74 75 Jfr. LitEW 38, 82; inte i Savukynas 1961; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 16; Vanagas 1970: 176; Vanagas 1981a: 60; Vanagas 1981b: 54; ALEW 101, 174f.; LVŽ 1: 412. Skardžius 1943/1996: 150–158; Vanagas 1970: 172–178; Vanagas 1981b: 47.76 Straipsniai / Articles 213 Harald Bichmeier Bland de denominala kan man skilja mellan appellativavledningar och deonymiska avledningar. Den feminina formen är -iškė (se ovan 2.2.1.3.26.). 2.2.1.3.27.1. Denominala bildningar av appellativ är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.27.2. Denominala bildningar av onymer Kāu̯kis m. (1) ka (4303): troligen till det litauiska personnamnet Kāvis m. eller ett ortnamn Kāl-viai eller till appellativet lit. kālvis m. ’smed’, kalvė f. ’smedja’, med dialektalt bortfall av velart l före v77 2.2.1.3.27.3. Deadjektivala bildningar är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.28. Avledningar med suffixet -ytė är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.29. Avledningar med suffixet -ka är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.30. Avledningar med suffixet -ys är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.31. Avledningar med suffixet lit. -nas Suffixet bildar ett fåtal substantiviska avledningar, däribland oftare onymiska än appellativiska.78 Žūvintas m. (3ᵇ) Si (4263): till lit. žūvis f. ’fisk’.79 Därutöver har sjön det inofficiella namnet Žūintų ežeras (se nedan 2.2.3.2.1.). 2.2.1.3.32. Avledningar med suffixet lit. -oris80 Placeringen av den följande bildningen är oklar vad gäller suffixets form. Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 77 Jfr LitEW 211f.; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 71; Vanagas 1970: 177; Vanagas 1981a: 150; ALEW 443f.; Zinkevičius 2008: 543, 618. 78 Jfr Skardžius 1943/1996: 374; Vanagas 1970: 93. 79 Jfr LitEW 132; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 207; Skardžius 1973: 39, 43, 47; Vanagas 1970: 93, 155; Vanagas 1981a: 406; Vanagas 1981b: 83; ALEW 131f. 80 Inte hos Skardžius 1943/1996; där endast 307 lånesuffixet lit. -orius; Vanagas 1970: 189. 214 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südküsta (Teil 2) 2.2.1.3.33. Avledningar med suffixet lit. -orius Avledningar med suffixet lit. -orius, lånat från gemenslav. *-arjb, är oftast nomina agentis.81 Den följande bildningens placering är oklar med avseende på suffixformen. Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.34. Avledningar med suffixet -otis Det sällsynta litauiska suffixet -otis används främst för att bilda denominala och deverbal substantiv.82 Dabōtis m. (1) Ku (40183): kanske till lit. dobā f., dobas m., dobė f., ”grop (med tak), grop för torkning av lin” eller daburys m. ’virvel, vattenvirvel’.83 2.2.1.3.35. Avledningar med suffixet -tē Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.36. Avledningar med suffixet -uīsis Det mycket sällsynta suffixet lit. -uīsis används framför allt för bildning av diminutiver respektive pejorativa former och namn.84 Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.1.3.37. Avledningar med suffixet -uitis Det mycket sällsynta suffixet lit. -uitis är en framför allt östaukštaitisk variant av suffixet -uotas och används liksom detta framför allt för bildning av denominala och deadjektivala adjektiv.85 Glūitis m. (1) Si (4304): till lit. glūs ’djup’.86 81 Jfr Skardžius 1943/1996: 307; Vanagas 1970: 189. 82 Jfr Skardžius 1943/1996: 351f.; Vanagas 1970: 190f. 83 Jfr LKŽ 2: 599; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 26 (Dabōtis); Savukynas 1966a: 192 (Dabōtis); Vanagas 1970: 190; Vanagas 1981a: 78; Vanagas 1981b: 67; LVŽ 2: 90. 84 Jfr Skardžius 1943/1996: 319; Vanagas 1970: 193. 85 Jfr Skardžius 1943/1996: 349; Vanagas 1970: 51, 193. 86 Jfr LitEW 151; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 48; Savukynas 1966a: 189; Vanagas 1970: 51; Vanagas 1981a: 115; Vanagas 1981b: 109; ALEW 24; LVŽ 3: 176–178, särskilt 176. Straipsniai / Articles 215 HARALD BICHMEIER 2.2.1.3.38. Avledningar med suffixet -kas Suffixet lit. -kas används framför allt för att bilda diminutiver och hypokoristiska former.87 Diminutiverna kan i princip vara antingen deappellativa eller deonymiska. 2.2.1.3.38.1. Deappellativa bildningar Dėliūkas m. (2) Si (13243): avledning från djurbeteckningen lit. dėlė f., blodigel (Hirudo medicinalis).88 2.2.1.3.38.2. Deonymiska bildningar Sperniūkas m. (2) Si (13365): avledning från flodnamnet Spernė f. (4) Si (38103)89 (se nedan 2.3.1.3.45.). 2.2.1.3.39. Avledningar med suffixet -ulis Suffixet lit. -ulis används framför allt för att bilda nomina agentis, mer sällan även diminutiver.90 Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.40. Avledningar med suffixet -uonis Det litauiska suffixet -uonis används framför allt för att bilda nomina agentis.91 Sådana avledningar är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 2.2.1.3.41. Avledningar med det litauiska suffixet -ūtas Det sällsynta litauiska suffixet -ūtas bildar konkreta substantiv.92 Mėkšrūtas m. (1) Ka (4029): av lit. mėkšras m., karpliknande fisk, mört (Leuciscus rutilus).93 2.2.1.3.42. Avledningar med suffixet -utė är inte belagda bland sjönamnen i undersökningsområdet. 87 Jfr Skardžius 1943/1996: 136–139; Vanagas 1970: 193–197; Vanagas 1981b: 47, 96. 88 Jfr LitEW 87; Savukynas 1962: 194; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 29; Vanagas 1970: 193, 195; Vanagas 1981a: 84; Vanagas 1981b: 78; ALEW 19; LVŽ 2: 198f. 89 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 153; Vanagas 1970: 194; Vanagas 1981a: 311. 90 Jfr Skardžius 1943/1996: 186–188; Vanagas 1970: 200. 91 Jfr Skardžius 1943/1996: 284f.; Vanagas 1970: 205. 92 Jfr Skardžius 1943/1996: 364; Vanagas 1970: 211. 93 Jfr LitEW 425; Skardžius 1943/1996: 364; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 100; Vanagas 1970: 211; Vanagas 1981a: 209; Vanagas 1981b: 80; ALEW 631. 216 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südostens (Teil 2) 2.2.1.3.43. Avledningar med suffixet -ūtis Det litauiska suffixet -ūtis används framför allt vid bildning av agentnomina, mer sällan av diminutiver.94 Diminutiverna kan i princip vara antingen deappellativa eller deonymiska. Senūtis m. (2) Šv (4285): antingen avlett från personnamnet lit. Senka, Sėnkus eller från lit. sėti, sėka, ’minska (om vatten)’.95 2.3.1.3.44. Avledningar med det slaviska suffixet -ika är inte belagda i undersökningsområdet. 2.2.1.3.45. Suffixavledningar som inte klart kan kategoriseras Akunučias m. (2) Ka (4026): Sjöns bildning är ytterst sett oklar både vad gäller roten och suffixet. Suffixet är svårt att urskilja.96 Roten tycks inte ha några motsvarigheter i litauiskan eller baltiskan. Kanske ligger en tidig och enbart dialektal lånform från urs. ok̑no ’fönster’ till grund? Eller en redan i fornryska bildad avledning *ok̑nъtbjь ’försedd med ett fönster, fönsterlik’, som användes som sjönamn i en överförd betydelse? 2.2.2. Sammansatta sjönamn Sammansatta sjönamn kan delas in i flera typer med avseende på sin morfologiska struktur. Vanligast är sådana som består av substantiv + substantiv med ytterligare förändring av stamklass. Dessa kan delas in vidare i sådana som består av appellativ + appellativ och sådana som består av onym + appellativ. 2.2.2.1. Appellativum + Appellativum 2.2.2.1. Substantiv + substantiv Bužėris m. (1) Ku (40175): av lit. buzà ’tunnflytande gröt, mjölgröt, gyttjig sumpmark’ och ėžeras ’sjö’.97 ⁹⁴ Jfr. Skardžius 1943/1996: 362f.; Vanagas 1970: 209–211; Vanagas 1981b: 96. ⁹⁵ Jfr. LitEW 772f.; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 144; Vanagas 1970: 48; Vanagas 1981a: 295f.; ALEW 899f. ⁹⁶ Jfr. Skardžius 1943/1996: 353f.; inte i Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963; Otrebski 1965: 265; inte i LVŽ 1? ⁹⁷ Jfr. LitEW 63, 125; inte i Savukynas 1961; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 23; Vanagas 1970: 238; Vanagas 1981a: 73; Vanagas 1981b: 67; ALEW 271. Straipsniai / Articles 217 Harald Bichlmeier 2.2.2.1. Adjektiv + substantiv Báltable f. (1) Šv (42792): av lit. báltas ’vit, glänsande’ och lit. bal̃ f. ’sumpmark’.98 Šventaduõnis m. (2) Ka (42930): av lit. šventas ’helig’ och duõna f. ’bröd’.99 2.2.2.1.3. Adjektiv + adjektiv Sådana avledningar är inte belagda för sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.2.1.4. Verb + substantiv Sådana avledningar är inte belagda för sjönamn i undersökningsområdet. 2.2.2.1.5. Onym + appellativ Cijūnãmiškis m. (1) Ku (13243): Första ledet är sannolikt ett litauiskt personnamn *Cijūnas; jfr familjenamnet Cijūnãitis etc. Efterledet bygger på litauiska miškas m. ’skog’.100 2.2.3. Sammansatta/syntagmatiska sjönamn 2.2.3.1. Kongruerande namn av adjektiv + substantiv Báltas Kaũkūris m. Ka (40205): av litauiska báltas ’vit’ + ett substantiv, litauiska kaũknoris m., vars förled består av antingen litauiska kaũkas m. ’troll’ eller kaũti ’ropa, skrika’, och vars efterled består av ett nomen agentis av litauiska nar̃inti ’dyka, sänka’ eller litauiska norė́ti ’vilja’.101 Juõdas Kaũknoris m. Ka (40217): av litauiska juõdas ’svart’ + substantivet litauiska kaũknoris m. (se ovan Báltas Kaũknoris).102 2.2.3.2. Relationella sjönamn 98 Jfr LitEW 30f., 32; inte i Savukynas 1961; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 13; Vanagas 1970: 251, 252, 254; Vanagas 1981a: 56; ALEW 87, 89f.; LVŽ 1: 338. 99 Jfr LitEW 111, 104f.; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 169; Vanagas 1970: 252, 256; Vanagas 1981a: 337; Vanagas 1981b: 111; ALEW 245f., 1060–1062. 100 Jfr LitEW 460f.; inte i Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963; inte i Vanagas 1970; inte i Vanagas 1981a; Vanagas 1985: 391; ALEW 663. 101 Jfr LitEW 230, 495, 507; inte i Savukynas 1961; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 71; Vanagas 1970: 275 (i registret på s. 298 tryckfel Kaũknoris); Vanagas 1981a: 56, 150; Vanagas 1981b: 118; ALEW 467, 697, 709–711; inte i LVŽ 1? 102 Jfr LitEW 197; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 71; Vanagas 1970: 275; Vanagas 1981a: 150; Vanagas 1981b: 118; ALEW 419f. 218 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südostens (Teil 2) 2.2.3.2.1. Rektionella sjönamn med ett onymiskt förled Akmēnių ėžeras m. Ku, Lz (4305): av ortnamnet Akmeniai (2) och lit. ėžeras m. ’sjö’.103 Detta ortnamn är en kollektiv pluralform av familjenamnet Akmēnis104 Som avledningsgrund ligger lit. akmuõ (³ᵇ) ’sten’.105 Ángininkų ėžeras m. Si (4268): av ortnamnet Ánginiai och lit. ėžeras m. ’sjö’.106 Sjön har dessutom det inofficiella namnet Ángė f. (1) (se ovan 2.2.1.2.1.). Arãdninkų ėžeras m. Ku (4019): av ortnamnet Arãdninkai och lit. ėžeras m. ’sjö’.107 Atesninkų ėžeras m. Si (4205): av ortnamnet Atesnėnai och lit. ėžeras m. ’sjö’.108 Sjön har dessutom det officiella namnet Atesỹs m. (³ᵇ) Al, Mrs, Si (se ovan 2.2.1.2.2.). Babrų ėžeras m. Šv (4305): av ortnamnet Babrai och lit. ėžeras m. ’sjö’.109 Černiuškės ėžeras m. Si (133683): av ortnamnet Černiuškė och lit. ėžeras m. ’sjö’.110 Šimno ėžeras m. Si (4263): av ortnamnet Šimnas m. (som självt torde bygga på ett ursprungligt sjönamn *Šim̃nas, vilket i sin tur bör klassificeras som jatvingiskt, om det etymologiskt kan förbindas med lit. šìmšà f. ’fuktig äng, träsk’) och lit. ėžeras m. ’sjö’.111 Šventėžerio ėžeras m. Šv (4276): av ortnamnet Šventėžeris m. (som självt bygger på ett sjönamn) och lit. ėžeras m. ’sjö’.112 103 Jfr LitEW 125; Savukynas 1960: 293; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 3; Vanagas 1970: 260; Vanagas 1981a: 37; Pukis 2002: 14; ALEW 271; LVŽ 1: 44. 104 Jfr Vanagas 1985: 72. 105 Jfr LitEW 5; SEJ 7f.; ALEW 28f.; IEW 19; NIL 287; LVŽ 1: 37ff. 106 Jfr LitEW 125; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 6; Vanagas 1970: 260; Vanagas 1981a: 42; ALEW 271; LVŽ 1: 99. 107 Jfr LitEW 125; saknas i Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963; saknas inte i Vanagas 1970; saknas inte i Vanagas 1981a; ALEW 271; LVŽ 1: 169. 108 Jfr LitEW 125; saknas inte i Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963; Vanagas 1970: 260; Vanagas 1981a: 42; ALEW 271; LVŽ 1: 99. 109 Jfr LitEW 125; Savukynas 1961: 219; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 11; Vanagas 1981a: 55; ALEW 271; LVŽ 1: 288. 110 Jfr LitEW 125; Savukynas 1962: 191; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 25; Vanagas 1970: 261; Vanagas 1981a: 77; ALEW 271; LVŽ 2: 54. 111 Jfr eLKŽ s.v. šìmšà, šìmšė; LitEW 125; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 146; Vanagas 1970: 265; Vanagas 1981a: 299; ALEW 271. 112 Jfr LitEW 125; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 169; Vanagas 1970: 265; Vanagas 1981a: 337f.; ALEW 271. Straipsniai / Articles 219 HARALD BICHMEIER Žuvintų ežeras m. Si (42635): troligen till ett annars inte belagt ON *Žu-vintai113. Sjön har dessutom det officiella namnet Žuvintas m. (3b (se ovan 2.2.1.3.31.). 2.2.3.2. Rektionella sjönamn med appellativ som förled Kūnigo valkā f. Ka (13398): av lit. kūnigas m. ’präst, andlig’ och valkā f. ’pöl, vattenpöl, fördjupning på en äng eller väg fylld med regnvatten’.114 2.2.3.3. Låne(namn)? Eftersom undersökningsområdet ligger i gränstrakten mellan Litauen, Polen och Belarus är det i princip möjligt att enstaka namn har övertagits från ett slaviskt språk till litauiskan. Mūčelninkas m. (1) Ku (4017): troligen till belarusiska mačýlnja f. ’plats där (lin) blötläggs’, mačýc’ ’göra fuktig, blöta’. Substitutionen av lit. ū för belarusiska a förefaller ovanlig men är väl allmänt accepterad. Det kan föreslås att en belarusisk avledning *mačýlnik ’arbetare som blötlägger (lin)’ (belarusiska -nik för bildning av Nomina agentis) eller det tydligare *mačýlnik ’plats där (lin) blötläggs’ (belarusiska -nik för bildning av Nomina loci) genom suffixbyte har litauiserats med lit. ninkas.115 2.3. Flodnamn För flodnamnen gäller i princip samma indelning som för sjönamnen; framställningen följer samma upplägg som där, och numreringen av underavsnitten löper i huvudsak parallellt. 2.3.1. Avledda flodnamn Liksom för sjönamnen skiljer man bland de avledda flodnamnen mellan konversioner (det vill säga ”nollavledningar”), ändelseavledningar och suffixavledningar. 2.3.1.1. Konversioner Om typerna av konversioner, se ovan 2.2.1.1. 113 Jfr Skardžius 1973: 39, 43, 47; Vanagas 1970: 93, 155; Vanagas 1981a: 406. 114 Jfr. LitEW 310, 1191; inte i Vanagas 1970; inte i Vanagas 1981a; ALEW 538f., 1180. 115 Vgl. Vanagas 1970: 169 (Mūčelninkas Ve); Vanagas 1981a: 200, 220; Vanagas 1981b: 117. 20 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südostens (Teil 2) 2.3.1.1.1. ”Enkla” konversioner Brādas m. (4) Ka (35210): av lit. brādas (4) m. ”stor vattenpöl, fuktig väg, våt plats”.116 Icke-officiellt namn på Bradelis m. (2) Ka (35210; se nedan 2.3.1.3.7.1.2). Brastā f. (4) Ka (35214): Flodnamnet Brastā bygger på appellativet lit. brastā (4) ”vadställe, fuktig, sumpig väg, fuktig äng”.117 Beteckningen grundar sig således antingen på ett ägonamn eller har fått sitt namn efter ett karakteristiskt vadställe eller liknande. Appellativet är bildat till verbet lit. bìsti, bràsti, ”vada”,118 och går alltså tillbaka på urgammalt *brad- + *-tō-;119 den ursprungliga betydelsen torde därför ha varit ”vadande, plats där man kan vada (i ett vattendrag)” eller liknande.120 Salotē f. (2) Ka (37853): av lit. salotē f. (2) ”liten ö i ett träsk, grund plats i en flod”.121 Ūpē f. (2) Lz (12543), Si (35062): till lit. ùpē f. ”flod”.122 I fallet Si (35062) är namnet en inofficiell benämning på Bambē (se nedan 2.3.1.3.11.). 2.3.1.1.2. ’Dubbla’ konversioner Kreivāji f. (?) Si (13328): pronominaliserad form av lit. kreivas ’sned, krokig, böjd’.123 Nēmunas m. (3ᵇ) Al, Ka, Lp, No (37080): enligt en allmänt vedertagen uppfattning bygger FIN Nēmunas på ett urgammalt adj. *nemu- ’böjd’. Detta betraktas i sin tur som en avledning med det urgamla suffixet *-na- (< urg. *-nō-) av det u-stammande substantivet urgammalt *nemu- ’böjning’, till roten urg. *nem- ’(att) böja sig’. Denna rot antas numera vanligen betyda ’luta sig’, vilket gör denna etymologi något 116 Jfr LitEW 58; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 21; Vanagas 1970: 34, 99, 108, 136, 216; Vanagas 1981a: 69; ALEW 128; LVŽ 1: 542f. 117 Jfr LKŽ 1: 1005; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 21; Vanagas 1970: 34; Vanagas 1981a: 69; LVŽ 1: 547ff. 118 Jfr LitEW 58; SEJL 68f., 73f.; ALEW 128, 135f.; LIV² 91. 119 Jfr Skardžius 1943/1996: 325. 120 Jfr även FIN Brastā f. (4) Lz (35219, 124685) i Bichlmeier 2019a: § 2.2.1.1.1. 121 Jfr LitEW 758; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 141; Vanagas 1970: 144, 190; inte i Vanagas 1981a; Vanagas 1981b: 61; ALEW 887f. 122 Jfr LitEW 1169; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 178; Vanagas 1970: 38, 87; Vanagas 1981a: 354f.; ALEW 1155f. 123 Jfr LitEW 292; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 78; Vanagas 1970: 51; Vanagas 1981a: 164; Vanagas 1981b: 57; ALEW 522. Straipsniai / Articles 221 HARALD BICHMEIER gör den mindre slät. Den är dock sannolikt fortfarande möjlig. I litauiskan finns dessutom kanske därifrån oskiljbara etyma belagda, såsom lit. dial. nėmógė f., ’blåbär’ och nemūnė f., ’svamp som växer i sumpiga trakter’. De resonemang som förts i litteraturen för att kunna sammanföra växtbeteckningarna och FIN under en etymologi är tämligen krystade och går ungefär så här: ’böjning’ → ’som har en böjning’ = ’som ligger intill’ → ’som har högre/lägre partier’ → a) ’som har högre partier’ → ’som är torr’ → ’som har torr mark’ → ’skog’ → ’tallskog’ (nėm-uoɡė, ’skogsbär’ > ’blåbär’); b) ’som har lägre partier’ → ’som är fuktig’ → ’träsk’ (nemùnė, ’träskssvamp’). Här förs även lat. nemus n. ’(helig) lund (’där offer tilldelas gudarna’)’ in i diskussionen. Detta är emellertid inte en u-stam, utan en s-stam (gen. nemoris); vid sidan av urindoeuropeiskt *nem-u-, som bevarats i baltiskan, står alltså urindoeuropeiskt *nem-e/os-124, bevarat i latinet (och indo-iranskan etc.). Huruvida detta ord är identiskt med ai. námas- n. ’vördnad’, av. namah- n., d.s., beror ytterst på om man för urindoeuropeiskan bör anta två rötter, *nem-1 ’tilldela’ och *nem-2 ’böja sig’ (så LIV2 453f.) eller endast en urindoeuropeisk rot *nem- ’tribute’ (så EDIL 405). I det senare fallet kan det förstås bli nödvändigt att utforma en ny härledning för Nėmunas, eftersom en etymologi ’den böjde, den som har krökar’ då knappast längre är hållbar. Möjligen måste man då även här anta en utveckling jämförbar med den i latinet, där ett ord för ’plats där (gudarna) tilldelas något’ utvecklas till ett ord för ’skog’. Om detta stämmer kan uråldrigt *nem-na- också ha betytt ’den som är försedd med skog’, vilket även lit. dial. nemógė och nemùnė skulle tyda på. Något entydigt avgörande är tills vidare inte möjligt. Rūdė f. (2) Al, Kr (37767), Si (3770), Si (13368): till lit. rūdas, ’mörkgul, räv röd, brunröd’.125 124 Vgl. LitEW 492f.; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 109; Vanagas 1970: 28, 29, 180, 202; Vanagas 1981a: 227; Vanagas 1981b: 106, 131; PKEŽ 3: 174–178; LIV2 453f.; PKEŽ 630–633. 125 Vgl. LitEW 745; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 137; Vanagas 1970: 62, 98, 112, 146, 154, 177; Vanagas 1981a: 281f.; Vanagas 1981b: 99; ALEW 875f. 22 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südostäïens (Teil 2) 2.3.1.1.3. Pseudokonversioner är inte belagda bland FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.1.4. ”Onymiska” konversioner Igar f. (4) Ka (5925): till PN Įgaris m.126 2.3.1.2. ”Ändelseavledningar” 2.3.1.2.1. Deappellativa ”ändelseavledningar” Glūosnė f. Si (35785): från lit. glūosnis m. ’vide (Salix)’.127 Marā f. (4) Ka (36857): sannolikt snarare en ändelseavledning till lit. mãrės, mãrios f. pl. ’lagun, hav’ än en folklig bildning.128 Vattnet har också det inofficiella namnet Marikā f. (2) (se nedan 2.3.1.3.44.). Niedā f. (4) Ka (3714): möjligen en arkaisk bildning på grundval av den urindoeuropeiska roten *neid- ’flyta’; jfr ai. nēdati ’svämmar över, flyter’.129 En förform urarisk *neid-ō-/*naid-ō- kan möjligen rekonstrueras. Zapsā f. (2) Ka, Ku (39300): sannolikt en jatvingism och kanske förknippad med lit. zapsėti ’droppa’.130 En annan namnform av Zāpsē (se nedan). Zāpsē f. (2) Ka, Ku (39300): sannolikt en jatvingism och kanske förknippad med lit. zapsėti ’droppa’.131 En annan namnform av Zapsā (se ovan). 2.3.1.2.2. Deonymiska ”ändelseavledningar” Nemajūnė f. (?) Lz, Šv (3717): troligen till ON Nemajūnai m. pl.132 Konstgjord standardlitauisk form för Nemajūnka (se nedan 2.3.1.3.29.). 126 Vgl. Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 55; Vanagas 1970: 94; Vanagas 1981a: 128; Vanagas 1981b: 32; nicht in Zinkevičius 2008. 127 Jfr. LitW 158; Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 50; Vanagas 1970: 63; Vanagas 1981a: 118; Vanagas 1981b: 91; ALEW 346; LVŽ 3: 228. 128 Jfr. LitW 403f.; Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 98; Vanagas 1970: 192; Vanagas 1981a: 204; Vanagas 1981b: 70; ALEW 617. 129 Vgl. Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 110; Vanagas 1970: 199; Vanagas 1981a: 230; Vanagas 1981b: 86; EWAia 2: 55; LIV² 449. 130 Vgl. eLKŽ s.v. zapsėti; Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 201; Savuknas 1966b: 170; nicht in Vanagas 1970; vgl. Vanagas 1981a: 392f.; Vanagas 1981b: 73. 131 Vgl. eLKŽ s.v. zapsėti; Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 201; Savuknas 1966b: 170; nicht in Vanagas 1970; vgl. Vanagas 1981a: 392f.; Vanagas 1981b: 73, 135. 132 Vgl. Savuknas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 108; nicht in Vanagas 1970; Vanagas 1981a: 226. Straipsniai / Articles 223 HARALD BICHMEIER 2.3.1.2.3. Cirkumfixavledningar Neviedis m. (1) Ka (40259): Traditionellt härleds namnet från lit. atsivedėti, išsivedėti ’glänsa upp’, alltså ytterst troligen ’den som inte bildar sig, den som inte glänser’.133 2.3.1.2.4. Avledningar från rötter är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3. Suffixavledningar 2.3.1.3.1. Avledningar med suffixet lit. -aitē Suffixet lit. -aitē bildar tillhörighetsbildningar, däribland även patronymer, av (för)namn. Avledningar från adjektiv modifierar adjektivet.134 Sådana avledningar är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.2. Avledningar med suffixet lit. -aitis är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.3. Avledningar med suffixet lit. -alis är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.4. Avledningar med suffixet lit. -avas är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.5. Avledningar med suffixet lit. -ėkė Suffixet lit. -ėkė bildar substantiv.135 Perskė f. (1) Al, Kr, Mrs, Si (37409): troligen till lit. pra-pėš f., ’en ofrusen plats i en i övrigt frusen flod’, pró-pėš f., ’att’.136 2.3.1.3.6. Avledningar med suffixet lit. -elė Suffixet lit. -elė bildar diminutiver och tillhörighetsbildningar.137 133 Jfr eLḰŽ s.v. atsivedėti, išsivedėti; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 110; Vanagas 1970: 218; Vanagas 1981a: 230; Vanagas 1981b: 111. 134 Jfr Skardžius 1943/1996: 358–360; Vanagas 1970: 75f.; Vanagas 1981b: 96. 135 Jfr Skardžius 1943/1996: 127; Vanagas 1970: 112. 136 Jfr LitEW 578; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 123; Vanagas 1970: 99, 112, 121, 132, 187; inte i Vanagas 1981a; Vanagas 1981b: 70. 137 Jfr Skardžius 1943/1996: 175–177; Vanagas 1970: 113–124; Vanagas 1981b: 96. 224 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südostens (Teil 2) 2.3.1.3.6.1. Substantiviska bildningar är inte belagda bland FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.6.2. Deverbala bildningar respektive bildningar från en rot är inte belagda bland FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.6.3. Deadjektiviska bildningar är inte belagda bland FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.6.4. Deonymiska bildningar Spernė f. (2) Si (38103): avledning från FIN Spernė f. (4) Si (38103; se nedan 2.3.1.3.45.), till vilken namnet utgör en inofficiell variant.138 2.3.1.3.7. Avledningar med suffixet lit. -ėlis Suffixet lit. -ėlis bildar diminutiver och tillhörighetsbildningar.139 2.3.1.3.7.1. Deappellativa bildningar 2.3.1.3.7.1.1. Deadjektiviska bildningar Sådana bildningar är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.7.1.2. Desubstantiviska bildningar Bradėlis m. (2) Ka (35210): av lit. brādas (4) m. ’stor pöl, fuktig väg, våt plats’.140 Vattendraget har också det inofficiella namnet Brādas m. (4) Ka (35210; se ovan 2.3.1.1.1.). 2.3.1.3.7.1.3. Deverbala bildningar respektive bildningar från en rot är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.7.2. Deonymiska avledningar är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.8. Avledningar med suffixet lit. -ėlys är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 138 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 153; Vanagas 1970: 117; Vanagas 1981a: 311; Vanagas 1981b: 71. 139 Jfr Skardžius 1943/1996: 175–178; Vanagas 1970: 113–124; Vanagas 1981b: 96. 140 Jfr LitW 58; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 21; Vanagas 1970: 108, 136; Vanagas 1981a: 69; ALEW 128. Straipsniai / Articles 225 HARALD BICHMEIER 2.3.1.3.9. Avledningar med suffixet lit. -ėlė Suffixet lit. -ėlė bildar diminutiver och tillhörighetsbildningar.141 Sådana avledningar är inte belagda för FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.10. Avledningar med suffixet lit. -ėlis Suffixet lit. -ėlis bildar diminutiver och tillhörighetsbildningar.142 Sådana avledningar är inte belagda för FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.11. Avledningar med suffixet -ėna Bambėna f. (³ᵇ) Si (3502): Namnet är avlett av lit. bambì, växa upp, bli tjock; bambà f. ’kula, boll, klubba’ eller bambėti ’mullra, brumma’.143 Utöver denna officiella benämning har floden också det inofficiella namnet Ūpė f. (2) Si (3502; se ovan 2.3.1.1.1.). 2.3.1.3.12. Avledningar med suffixet -ėnis Sådana bildningar är inte belagda för FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.13. Avledningar med suffixet -ėsė Atešė f. (³ᵇ) Si (34967): FlNN lit. Atešė kan återföras på en urgammal förform *at-es-i̯ā-. Namnet anses allmänt ha vidare europeiska samband och jämställs vanligen (ännu mer än vad som gäller för Atešė gäller dock detta för sjönamnet Atešys! [se ovan 2.2.1.2.2.]) med det antika namnet på Adige eller identifieras med dess antikt belagda form At(h)esis.144 – Därtill knyts vanligen även thrak. (*)at(u)-, ’vattenflöde’,145 även om beläggläget för thrakiskan här knappast utgör mer än en gissning om det thrakiska ordets betydelse. – FlNN kan föras till den urindoeuropeiska roten *h₂et(h₂)-, ’gå, vandra’146. En förbindelse med den teoretiskt också möjliga, men endast belagda i anatoliska, urindoeuropeiska roten 141 Jfr Skardžius 1943/1996: 180f.; Vanagas 1970: 124–130; Vanagas 1981b: 47. 142 Jfr Skardžius 1943/1996: 180; Vanagas 1970: 124–130. 143 Jfr LitEW 33f.; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 14; Vanagas 1970: 131, 219; Vanagas 1981a: 57f.; Vanagas 1981b: 54. 144 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 9; Vanagas 1970: 137, 205; Schmid 1971: 4f. mit Anm. 20; Schmid 1972: 7; Vanagas 1981a: 50; Vanagas 1981b: 74; Küh ebacher 1995: 65f.; Pukis 2002: 29; LVŽ 1: 201, 204. 145 Jfr Duridanov 1969: 90. 146 Jfr LIV² 273; IEW 69. 26 Acta Linguistica Lithuanica LXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südaukštaiten (Teil 2) *h₂et- ’göra ett hål’147 är också av semantiska skäl till en början osannolikt (eller än mer osannolikt). I så fall rör det sig med vattennamnen om vidarebildningar av den urindoeuropeiska s-stammen *h₂et(h₂)-es- ’gång, vandring, vandring’. Tillsammans med thrak. (*)at(u)- och lat. annus ’år’ < urindoeuropeiska *h₂et(h₂)-no- blir här en del av en grupp av derivat med Caland-Wackernagels suffixsystem synlig.148 – Den koppling till jav. aḍu- ’bäck, kanal’? (och till det ej omnämnda avest. adu-) som anförs i äldre litteratur (Schmid 1971: 41, anm. 20, Schmid 1972: 7 och i dess efterföljd Vanagas 1981a: 50 samt LVŽ 1: 201 [i båda fallen med det feltryckta ”av. aḍu-”, ’bäck’, från Schmid 1971 i stället för korrekt jav. aḍu- ’bäck, kanal’ [om etymologin till det senare, jfr Bichlmeier 2014b]) måste uteslutas, eftersom det ”d/t-växling” som krävs för en sådan koppling och som också åberopats knappast någonsin har förekommit. – En inhemsk litauisk bildning av detta namn förefaller fullt möjlig: Förutom FIN Atesė < ur-balt. *at-es-i̯ā- finns också sjönamnet Atesỹs (se ovan 2.2.1.2.2.), där sjönamnet sannolikt är en inhemsk litauisk ”ändelseavledning” från FIN, eftersom, utifrån ovanstående etymologi, endast bildandet av ett flodnamn kan ha varit primärt. Man skulle knappast beteckna en sjö som ’den vandrande, flytande’, såvida den inte faktiskt hade en påfallande strömning (mellan till- och utlopp). – I Litauen tycks det inte finnas några andra vattennamn med suffixet -esė; endast ett fåtal uppvisar suffixet -esys. De senare har inga utomlitauiska eller utombaltiska samband och är, med hänsyn till de derivationsbaser de bygger på, tydligt inombaltiska bildningar, såsom lit. Eglesỹs (till lit. ẽglė ’gran’), Žalesỹs (till lit. žalias ’grön’) etc.149 – Litauiska vattennamn med det suffixala elementet -es- är framför allt vanliga i östra Litauen.150 – Den härledning av sjönamnet från lit. atis ’flundra, piggvar; Rhombus maximus’ (som variant av ōtas m. ’detsamma’) som också övervägts faller på att fisknamnet saknar dialektal spridning, och i än högre grad på att piggvar är en havsfisk. – Eller kan fiskens form ha varit avgörande?151 147 Jfr LIV2 274. 148 Jfr Bichlmeier 2014a med ytterligare litteratur. 149 Vgl. Vanagas 1970: 137f.; Vanagas 1981a: 99, 397; Vanagas 1981b: 91. 150 Jfr Skardžius 1943/1996: 311–313; Vanagas 1970: 136–138. 151 Jfr LitEW 21, 518. Straipsniai / Articles 227 HARALD BICHlMEIER 2.3.1.3.14. Avledningar med suffixet -ica är inte belagda bland FlNN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.15. Avledningar med suffixet lit. -yčia Suffixet lit. -yčia bildar i regel konkreta substantiv.152 Bildningarna kan sällan också vara deonymiska. 2.3.1.3.15.1 Deappellativa bildningar Kiaŭlyčia f. (1) och Kiaulyčià (3ᵇ) Si, Še (36305): till lit. kiaulė f. ’svin’.153 Ylyčia f. (4) Si (39287): till obelagt lit. *ýlas, som exakt motsvarar lett. īls ’mörk, svart, svartaktig’, eller till urbalt. *īla-, som förutsätts av det lettiska ordet154. Jfr även ovan 2.2.1.3.7.1.1. sjönamnet Ylėlis m. (2) Si (42694). 2.3.1.3.15.2 Deonymiska bildningar Atešyčia f. (1) Si (34967): avledning från flodnamnet Atešė f. (3ᵇ) Si (34967) och samtidigt ett annat namn på denna.155 Gluosnyčià f. (4) Si (35785): avledning från flodnamnet Glúosnė f. (1) Si (35785) och samtidigt ett annat namn på denna.156 Simnyčià f. (2) Si (37951): avledning från sjönamnet Sìmno ežeras m. Si (42693) eller från det ursprungliga sjönamnet *Sìmnas, som sannolikt ytterst ligger till grund för detta (se ovan 2.2.3.2.1.).157 2.3.1.3.16. Avledningar med suffixet lit. -(i)ekas är inte belagda bland FlNN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.17. Avledningar med suffixet lit. -ietis är inte belagda bland FlNN i undersökningsområdet. 152 Jfr Skardžius 1943/1996: 357; Vanagas 1970: 141f. 153 Jfr LitEW 249; Savukynas/Vanagas/Vitkaukas/Vosylyvtė/Ermanytė 1963: 73; Vanagas 1970: 131, 142; Vanagas 1981a: 155; Vanagas 1981b: 79; ALEW 485. 154 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkaukas/Vosylyvtė/Ermanytė 1963: 57; Vanagas 1970: 114, 117; Vanagas 1981a: 129; Vanagas 1981b: 68; LEV 341. 155 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkaukas/Vosylyvtė/Ermanytė 1963: 9; Vanagas 1970: 141; nicht in Vanagas 1981a; Vanagas 1981b: 96; LVŽ 1: 204. 156 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkaukas/Vosylyvtė/Ermanytė 1963: 50; Vanagas 1970: 142; Vanagas 1981a: 119; LVŽ 3: 228. 157 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkaukas/Vosylyvtė/Ermanytė 1963: 146; Vanagas 1970: 141; Vanagas 1981a: 299. 228 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südaukštaiten (Teil 2) 2.3.1.3.18. Avledningar med suffixet -ija är inte belagda bland FlNN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.19. Avledningar med litauiska suffixet -ijis är inte belagda bland FlNN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.20. Avledningar med litauiska suffixet -ylis är inte belagda bland FlNN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.21. Avledningar med litauiska suffixet -yna är inte belagda bland FlNN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.22. Avledningar med litauiska suffixet -ýnas Avledningar med suffixet -ýnas är denominala och uttrycker i regel att det som betecknas av ordet som tjänar som avledningsbas förekommer i större mängd.158 Sådana avledningar är inte belagda bland FlNN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.23. Avledningar med litauiska suffixet -inė Suffixet -inė bildar vanligen denominala avledningar, oftast materialadjektiv och tillhörighetsbildningar; substantiviska bildningar anger ofta platser.159 Till -inė hör den maskulina formen -inis (se nedan 2.3.1.3.24.). Dóvinė f. (1) Šv (35433): en internlitauisk eller internbaltisk anknytning förefaller inte möjlig; det kan röra sig om en mycket arkaisk bildning eller en sekundär avledning till en mycket arkaisk bildning. Namnet förs vanligen till en urindoeuropeisk rot *dʰeu- ’springa, skynda’, ai. dhavati, i yngre språk genomgående dhāvati ’skyndar, springer, strömmar’, gr. θοός ’flod(lopp)’.160 Vokalismen förblir dock problematisk: litauiska Dóvinė förutsätter urbaltiska *dāu-, som inte kan ha uppstått direkt ur urindoeuropeiska *dʰeu- (→urindoeuropeiska *dʰōu- > urbaltiska *dōu- > litauiska **duov-). Här krävs ytterligare antaganden (eventuellt urbaltiskt *ō > ā i obetonad ställning?). En bildning till formen dóvana f. ’gåva, skänk’, som sekundärt har uppstått till litauiska duóti ’ge’, kan av semantiska skäl uteslutas161. 158 Jfr Skardžius 1943/1996: 266–268; Vanagas 1970: 166f.; Vanagas 1981b: 96. 159 Jfr Skardžius 1943/1996: 263–266; Vanagas 1970: 156–164; Vanagas 1981b: 47, 96. 160 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 31; Vanagas 1970: 162; Vanagas 1981a: 89; Vanagas 1981b: 84; LIV2 147f.; EWAia 1: 789f.; GEW 1: 668f.; EDG 544f. 161 Jfr LitEW 112; ALEW 218f. Straipsniai / Articles 229 HARALD BICH LMEIER ut. – Eftersom man redan vid den traditionella härledningen räknade med att namnet inte kan förbindas med baltiskt material, läggs här ytterligare två förslag fram, vilka också argumenterar oberoende av baltiskt material, men däremot inte innebär några ljudhistoriska problem: Det kan röra sig om 1) en avledning från den urindoeuropeiska roten *deh₂(i)- ’dela’: urindoeuropeiskt/förurbaltiskt *déḱ₂-u̯o- ’delad, försedd med en delning, delning’, kanske också > urindoeuropeiskt/förurbaltiskt *deh₂-u̯ó- ’delande, delare’ (> urbaltiskt *dā́ua- > lit. *dóva-), varmed floden kanske betecknades i sin funktion som ett slags gräns; eller (betydligt mindre sannolikt) 2) en avledning från den urindoeuropeiska roten *deh₂u- ’fatta eld’: urindoeuropeiskt/förurbaltiskt *deh₂u-o- ’brinnande’ (> urbaltiskt *dā́ua- > lit. *dóva-), antingen metonymiskt i betydelsen ’glänsande’ eller genom överföring av ett terrängnamn på ett vattendrag; alternativt kan man uppfatta Dóvinė som en deonymisk avledning från terrängnamnet lit. *dova-. Här bör också lit. dōvyti ’plåga, pina, besvära’ och lit. dōvytis ’vara yster, tumla runt, slåss’ nämnas; det rör sig sannolikt om ett slaviskt lånord (jfr ryska davit’ ’trycka, tränga, pressa, krossa, strypa’), men ett ursprung i urindoeuropeiskt/förurbaltiskt *deh₂u- kan nog inte helt uteslutas, trots den ’felaktiga’ betoningen’.162 Lydėkinė f. (1) No, Se (36796): till lit. lydeka f. ’gädda (Esox lucius)’.163 Siūklinĕ f. (2) Si (131533): till lit. siūklis, siūklỹs ’fräken (Equisetum)’.164 2.3.1.3.24. Avledningar med suffixet lit. -inis Suffixet -inis bildar vanligen denominala avledningar, oftast materialadjektiv och tillhörighetsbildningar.165 Till -inis hör den feminina formen -inė (se ovan 2.3.1.3.23.). Avledningar med detta suffix är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.25. Avledningar med suffixet -(i)nyčia Suffixet lit. -(i)nyčia är antingen lånat från polska nica respektive gammalryska -nyca, eller är det ärvt och fortsätter då urbaltiskt *-in̄t́ia/ā-. Det bildar oftast 162 Jfr. LitEW 100. 163 Jfr. LitEW 364; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 91; Vanagas 1970: 158; Vanagas 1981a: 188; Vanagas 1981b: 80; ALEW 577. 164 Vgl. eLKŽ s.v. siūklis; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 146; Vanagas 1970: 157; Vanagas 1981a: 299. 165 Jfr. Skardžius 1943/1996: 245 ff.; Vanagas 1970: 156–164. 230 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Süda ukštaiten (Teil 2) Beteckningar för platser respektive kollektivbeteckningar.166 Sådana avledningar är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.26. Avledningar med suffixet lit. -iškė är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.27. Avledningar med suffixet -iškis är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.28. Avledningar med suffixet lit. -ytė Suffixet lit. -ytė bildar diminutiver och patronymer.167 Sådana avledningar är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.29. Avledningar med suffixet lit. -ka Suffixet lit. -ka bildar konkreta substantiv och nomina agentis och är i stort sett improduktivt i modern litauiska.168 Nemajūnka f. (1) Lz, Šv (37117): sannolikt till ON Nemajūnai m. Pl.169 Därutöver finns den artificiella standardlitauiska formen Nemajūnė (se ovan 2.3.1.2.2.). Spernénka f. (1) Si (38103): avledning från FIN Spernià f. (4) Si (38103; se nedan 2.3.1.3.45.), till vilket namnet utgör en inofficiell variant.170 Avledningen kan ha skett via ett obelagt mellanled *Spernenė/is. 2.3.1.3.30. Avledningar med suffixet lit. -lys Suffixet lit. -lys bildar främst nomina agentis.171 Sådana avledningar är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.31. Avledningar med suffixet -ntas 166 Jfr Skardžius 1943/1996: 357f.; Vanagas 1970: 142f.; Vanagas 1981b: 96. 167 Jfr Skardžius 1943/1996: 355f.; Vanagas 1970: 179f.; Vanagas 1981b: 96. 168 Jfr Skardžius 1943/1996: 121–123; Vanagas 1970: 180–182; Vanagas 1981b: 47f. 169 Inte i Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylvytė/Ermanytė 1963; jfr Vanagas 1970: 181; Vanagas 1981a: 226; Vanagas 1981b: 47. 170 Inte i Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylvytė/Ermanytė 1963; inte i Vanagas 1970; inte i Vanagas 1981a. 171 Jfr Skardžius 1943/1996: 166–168; Vanagas 1970: 182f. Straipsniai / Articles 231 HARALD BICH(L)MEIER 2.3.1.3.31.1. Avledningar med suffixet -antas Suffixet bildar få substantiviska avledningar; oftare förekommer ony-miska än appellativa bildningar.172 För undersökningsområdet är sådana F1NN inte belagda; i övrigt förekommer de i Litauen (liksom bergnamn och SeeNN). 2.3.1.3.31.2. Avledningar med suffixet lit. -entas Suffixet bildar få substantiviska avledningar; oftare förekommer ony-miska än appellativa bildningar.173 Sådana avledningar är inte belagda bland F1NN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.32. Avledningar med suffixet -oris är inte belagda bland F1NN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.33. Avledningar med suffixet -orius är inte belagda bland F1NN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.34. Avledningar med suffixet -otis är inte belagda bland F1NN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.35. Avledningar med suffixet lit. -tė Suffixet lit. -tė bildar oftast konkreta, mer sällan abstrakta substantiv.174 Sådana avledningar är inte belagda bland F1NN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.36. Avledningar med suffixet -uišis är inte belagda bland F1NN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.37. Avledningar med suffixet -uitis är inte belagda bland F1NN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.38. Avledningar med suffixet -ukas är inte belagda bland F1NN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.39. Avledningar med suffixet -ulis är inte belagda bland F1NN i undersökningsområdet. 172 Jfr Skardžius 1943/1996: 374; Vanagas 1970: 93. 173 Jfr Skardžius 1943/1996: 374f.; Vanagas 1970: 135. 174 Jfr Skardžius 1943/1996: 38f.; inte i Vanagas 1970. 232 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südaukštaiten (Teil 2) 2.3.1.3.40. Avledningar med suffixet -uonis är inte belagda i FINN:s undersökningsområde. 2.3.1.3.41. Avledningar med suffixet lit. -utas Suffixet lit. -utas bildar diminutiver.175 Sådana avledningar är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.42. Avledningar med suffixet lit. -utė Suffixet lit. -utė bildar diminutiver.176 Sådana avledningar är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.1.3.43. Avledningar med suffixet -utis är inte belagda i FINN:s undersökningsområde. 2.3.1.3.44. Avledningar med det slaviska suffixet -ika Marikà f. (2) Ka (36857): deonymisk (och slaviserande) avledning av vattennamnet lit. Marà177 (se ovan 2.3.1.2.1.). 2.3.1.3.45. Suffixavledningar som inte kan kategoriseras entydigt Två FINN kan inte entydigt kategoriseras i de ovan nämnda grupperna och redovisas därför separat. Alnà f. (4) Ku, Ve (34884): På andra håll finns även vattennamnen lit. Aļņas, Aļņe178. – Det finns två i grunden olika etymologiska förslag: Det första förbinder vattennamnen med djurbeteckningen lit. élñias, álnis ’hjort’,179 vilket dock med hänsyn till accenten måste betraktas som ett tämligen tvivelaktigt förslag; det andra räknar med en bildning från en ’vattenrot’ lit. *al- eller urindoeuropeiska (i föråldrad notation) *el-/*ol- ’flyta’.180 En rot med denna betydelse kan emellertid inte rekonstrueras för urindoeuropeiskan, eftersom det helt enkelt inte finns en enda fortsättning av en rot med strukturen (i dagens vedertagna notation) urindoeuropeiska *Hel(H)- i något enskilt indoeuropeiskt språk 175 Jfr Skardžius 1943/1996: 361–363; Vanagas 1970: 209. 176 Jfr Skardžius 1943/1996: 364; Vanagas 1970: 209f. 177 Inte i Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963; inte i Vanagas 1970; inte i Vanagas 1981a. 178 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 5; Savukynas 1966b: 167f.; Vanagas 1981a: 40; Vanagas 1981b: 84; Pupkis 2002: 18; LVŽ 1: 76. 179 Vgl. Gerullis 1922: 9; Jonikas 1950/51: 16; Otrębski 1959: 25; Savukynas 1960: 294; Vanagas 1970: 31 [zu Álnis], 62 [zu Álnė]; Vanagas 1981b: 77 [Álnis]. 180 Vgl. Krahe 1964: 36; Savukynas 1966b: 168; Kuzavinis 1966; Skardžius 1973: 12f. Straipsniai / Articles 233 HARALD BICHLMEIER che gibt, der diese Bedeutung notwendig erfordern würde. 181 Däremot kommer de urindoeuropeiska rötterna *h2elh2– ’gå planlöst’182 i e- eller o-stadium och *h1elh2– ’driva (trans.) någonstans’183 i o-stadium aktuella. Om man antar ett o-stadium *h1/2olh2-no/eh2- är bortfallet av det mellersta laryngalet enligt de Saussures regel, och därmed uppkomsten av rotformen med cirkumflex i Alnà (4), ack. Ālną regelrätt ljudutvecklad. Det går inte att säkert avgöra vilken av de två rötterna som ligger till grund för hydronymen; urindoeuropeiska *h2elh2– ’gå planlöst’ framstår som mer sannolik grund, särskilt eftersom floder i flackare områden tenderar att bilda meandrar. I slutänden kan dock avledningar från de urindoeuropeiska rötterna *h1el– ’rödbrun’ eller *Hel– ’bitter’ inte definitivt uteslutas. Spernià f. (4) Si (38103) har inte fått någon entydig förklaring vad gäller sin bildning. Semantiskt mest övertygande förefaller en förklaring som en avledning från den rot som också ligger bakom apr. sparyus ’äng, betesmark’ (även i det apr. ortnamnet Sparroth). I så fall skulle det sannolikt röra sig om en jatvingism. En förbindelse med lit. spérus, sperùs ’snabbt gående, snabbt flygande, skyndande, rask’ kan inte heller uteslutas. Icke-officiella namnformer för floden är Spernėlė f. (2) Si (38103; se ovan 2.3.1.3.6.4.) och Spernénka f. (1) Si (38103; se ovan 2.3.1.3.29.), vilka samtidigt också är avledningar av flodnamnet Spernià.184 2.3.2. Sammansatta flodnamn Sammansatta flodnamn kan delas in i flera typer utifrån sin morfologiska struktur. Vanligast är sådana som består av substantiv + substantiv med en ytterligare förändring av stamklass. Dessa kan delas in vidare i sådana som består av appellativ + appellativ och sådana som består av onym + appellativ. 2.3.2.1. Appellativ + appellativ 2.3.2.1.1. Substantiv + substantiv 181 Zu den inhaltlich abwegigen Einlassungen Udolphs (2011) vgl. Bichlmeier 2013. 182 Jfr. LIV2 264; IEW 27f. 183 Jfr. LIV2 235; IEW 306f. 184 Jfr. LitEW 865; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylyvtė/Ermanytė 1963: 153; inte i Vanagas 1970; Vanagas 1981a: 311; Vanagas 1981b: 71, 135; PKEŽ 4: 142; PKEŽ2 873. 234 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südaükštaiten (Teil 2) Pečiagrinda185 f. (?) Šv (37415): Förleden är antingen PN lit. Pěčis m. eller det slaviska lånordet lit. pěčius m. ’ugn’; efterleden hör till lit. grindis f. ’stenläggning, golvbeläggning’, grindà f. ’stenläggning, grus’.186 2.3.2.1.2. Adjektiv + substantiv Senāupis m. (1) Si (133679): av lit. sēnas ’gammal’ och lit. ùpė f. ’flod’.187 2.3.2.1.3. Adjektiv + adjektiv Sådana bildningar är inte belagda för FINN i undersökningsområdet. 2.3.2.1.4. Verb + substantiv Zūrzaupe f. (1) Si (133303): antingen från lit. surra ’susa, surra, brumma, knarra, jämra sig’ eller från personnamnet Zūrza och lit. ùpė f. ’flod’.188 Annat namn för Zūrzaupis (se nedan). Zūrzaupis m. (1) Si (133303): antingen av lit. zūr̄zti ’surra, susa, brumma, knarra, jämra’ eller PN Zūrza och lit. ùpė f. ’flod’.189Annat namn för Zūrzaupė (se ovan). Zūrzupė f. (1) Si, Te (39310): antingen av lit. zūr̄zti ’surra, susa, brumma, knarra, jämra’ eller PN Zūrza och lit. ùpė f. ’flod’.190 2.3.2.1.5. Onymer + appellativ Sådana avledningar är inte belagda hos FINN i undersökningsområdet. 2.3.3. Sammanfogade/syntagmatiska flodnamn 2.3.3.1. Kongruerande namn av adjektiv + substantiv Baltōji Ánčia f. (1) Ka, Lp, Ve (35048): Namnets första del är den pronominaliserade formen av adjektivet lit. báltas ’vit’,191 den andra delen 185 Namnet saknar accentmarkering i databasen. 186 Jfr LitEW 170f.; inte i Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylyvtė/Ermanytė 1963; inte i Vanagas 1970; inte i Vanagas 1981a; ALEW 367f.; Zinkevičius 2008: 416. 187 Jfr LitEW 775, 1169; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylyvtė/Ermanytė 1963: 144; Vanagas 1970: 248, 252; Vanagas 1981a: 296 (s.v. Senūtė); Vanagas 1981b: 71; ALEW 901f., 1155f. 188 Jfr LitEW 1169, 1280f.; inte i Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylyvtė/Ermanytė 1963; Vanagas 1970: 240; Vanagas 1981a: 395; ALEW 1155f.; Zinkevičius 2008: 582. 189 Jfr LitEW 1169, 1280f.; inte i Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylyvtė/Ermanytė 1963; inte i Vanagas 1970; inte i Vanagas 1981a; ALEW 1155f.; Zinkevičius 2008: 582. 190 Jfr LitEW 1169, 1280f.; Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylyvtė/Ermanytė 1963: 201; Vanagas 1970: 240; Vanagas 1981a: 395; ALEW 1155f.; Zinkevičius 2008: 582. 191 Jfr LitEW 32; ALEW 89f. Straipsniai / Articles 235 HARALD BICH LMEIER Namnet är också belagt som sjönamn: Áńcia (se ovan 2.2.1.2.1.)192 Det rör sig sannolikt här om ett vattennamn som bygger på ett djurnamn; grundformen är då lit. ántis ’anka’.193 Namnet har bildats från detta appellativ med det urbaltiska formans *-ia̯/ā̯, som avleder tillhörighetsbildningar: urbalt. *ánt-iā̯. – En förbindelse med lit. ańtis ’barm, bröst, bröstficka’, lett. õts, õte ’avloppsränna; hålighet; rör i muren eller ugnen’ är mindre sannolik, inte minst på grund av accenten.194 Juodóji Áńcia f. (1) Ka (36027): Namnets första led är den pronominaliserade formen av adjektivet lit. júodas ’svart’,195 namnets andra led är också belagt som sjönamn: Áńcia (se ovan 2.2.1.2.1.)196 Det rör sig sannolikt här om ett vattennamn som bygger på ett djurnamn; grundformen är då lit. ántis ’anka’.197 Namnet har bildats från detta appellativ med det urbaltiska formans *-ia̯/ā̯, som avleder tillhörighetsbildningar: urbalt. *ánt-iā̯. – En förbindelse med lit. ańtis ’barm, bröst, bröstficka’, lett. õts, õte ’avloppsränna; hålighet; rör i muren eller ugnen’ är mindre sannolik, inte minst på grund av accenten.198 2.3.3.2. Rektionella flodnamn 2.3.3.2.1. Rektionella flodnamn med ett onymiskt förled 2.3.3.2.1.1. Rektionella flodnamn med ett antroponym som onymiskt förled är inte belagda i undersökningsområdet enligt FINN. 192 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 6; Vanagas 1970: 275; Vanagas 1981a: 42. 193 Vgl. Savukynas 1960: 295; Būga 1961: 450f.; Otrębski 1962b: 265f.; Vanagas 1970: 59; Toporov 1973: 38; Vanagas 1981a: 42; Vanagas 1981b: 77, 118, 119; Pupkis 2002: 21; LVŽ 1: 91. – Zum Grundwort: LitEW 11f.; SEJL 17f.; ALEW 45. 194 Jfr. LitEW 12; LEV 94f.; SEJL 18; ALEW 44f. 195 Jfr. LitEW 197; ALEW 419f. 196 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963: 6; Vanagas 1970: 275; Vanagas 1981a: 42. 197 Vgl. Savukynas 1960: 295; Būga 1961: 450f.; Otrębski 1962b: 265f.; Vanagas 1970: 59; Toporov 1973: 38; Vanagas 1981a: 42; Vanagas 1981b: 77, 118, 119; Pupkis 2002: 21; LVŽ 1: 91. – Zum Grundwort: LitEW 11f.; SEJL 17f.; ALEW 45. 198 Jfr. LitEW 12; LEV 94f.; SEJL 18; ALEW 44f. 236 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südaūkštaiten (Teil 2) 2.3.3.2.1.2. Rektionella flodnamn med ett toponym som onymiskt förstaled Bagdononių upėlis m. Šl, Šv (35026): Första ledet är ON Bagdonónys m. Pl., andra ledet diminutivformen upėlis m. till lit. ùpė f. ’flod’.199 Rūdinų revas200 m. Si (132461): Första ledet är ängsnamnet Rūdinės f. Pl., andra ledet lit. rėvas m. ’dike’.201 Sirguškės upėlis m. Ka (37952): Första ledet är ON Sirguškė m., andra ledet diminutivformen lit. upėlis m. till lit. ùpė f. ’flod’.202 Šaltinabalės revas203 m. Si (132897): Första ledet är det i övrigt obelagda toponymet *Šaltinabalės f., andra ledet lit. rėvas m. ’dike’.204 2.3.3.2.2. Rektionella flodnamn med appellativiskt förstaled är inte belagda i FINN inom undersökningsområdet. 2.3.3.2.3. Lånenamn? Eftersom undersökningsområdet ligger i gränstrakten mellan Litauen, Polen och Vitryssland är det i princip möjligt att enstaka namn har lånats in i litauiskan från ett slaviskt språk. Nodavėlta f. (1) Si (37161): sannolikt en sekundärt slaviserad eller omstrukturerad form av en litauisk bildning *Nodelaitė, som bör föras till vitryska nadźél m. ’ett ytmått, landområde’. Det rör sig möjligen om en onymisk konversion av ett ängsnamn.205 199 Jfr. LitEW 1169; Savukynas/Vanagas/Vitkaukas/Vosylyvytė/Ermanytė 1963: 12, 144; Vanagas 1970: 260; Vanagas 1981a: 55; ALEW 1155f. 200 Namnet är inte accentuerat i databasen. 201 Jfr. LitEW 709; inte i Savukynas/Vanagas/Vitkaukas/Vosylyvytė/Ermanytė 1963; inte i Vanagas 1970; inte i Vanagas 1981a. 202 Jfr. LitEW 1169; inte i Savukynas/Vanagas/Vitkaukas/Vosylyvytė/Ermanytė 1963; inte i Vanagas 1970; inte i Vanagas 1981a; ALEW 1155f. 203 Namnet är inte accentuerat i databasen. 204 Jfr. LitEW 709; inte i Savukynas/Vanagas/Vitkaukas/Vosylyvytė/Ermanytė 1963; inte i Vanagas 1970; inte i Vanagas 1981a. 205 Vgl. Savukynas/Vanagas/Vitkaukas/Vosylyvytė/Ermanytė 1963: 110; nicht in Vanagas 1970; vgl. Vanagas 1981a: 231; Vanagas 1981b: 28. Straipsniai / Articles 237 HARALD BICH LMEIER 3. UTVÄRDERING 3.1. Om utvidgningen av korpusen Undersökningen av GewNN i västra Sydaukštaiten med utgångspunkt i Litauens geoinformationella ortnamnsdatabas Litauen (http://lkiis.lki.lt/lietuvos-vietovardziu-geoinformacine-duomenu-baze) har i varje fall avsevärt utökat kunskapen om de där förekommande namnen och deras systematiska samband. Detta främst eftersom ett större, det vill säga sannolikt mer fullständigt, korpus nu kunde analyseras. Jämfört med de två avslutade standardverken Vanagas 1970 och Vanagas 1981a, som analyserar hydronymin i hela Litauen, kunde fler namn behandlas i föreliggande artikel än där. Detsamma gäller Savukynas/Vanagas/Vitkauskas/Vosylytė/Ermanytė 1963, där 18 av de 120 namn som behandlas i denna artikel inte finns med (det är 15%). Av de 120 GewNN som behandlas i denna artikel återfinns 22 inte i Vanagas 1970. 13 av dessa namn återfinns dessutom inte i Vanagas 1981a. Sammanlagt finns 17 av de 120 namnen inte upptagna i Vanagas 1981a, det finns alltså 9 namn i Vanagas 1970 som inte förekommer i Vanagas 1981a: totalt inte i Vanagas 1970 | varav enbart inte i Vanagas 1970 | varken i Vanagas 1970 eller Vanagas 1981a | totalt inte i Vanagas 1981a | enbart inte i Vanagas 1981a | absolut | 22 | 9 | 13 | 17 | 4 | andel | 18,33% | 7,5% | 10,83% | 14,17% | 3,33% Därmed framträder den till en början överraskande bilden att 18,33% av korpusen i undersökningsområdet tycks saknas i Vanagas 1970 och 14,17% i Vanagas 1981a. En blick på beläggen visar dock snabbt vad orsakerna kan vara: Å ena sidan rör det sig i ett visst antal fall om namn som betecknar ett dike eller dylikt och innehåller ett av de litauiska orden för ”dike”, alltså lit. rãvas, rėvas, grãbė, gr(i)ovà, griõvis m.fl. Möjligen spelade dikenas tvetydiga status en roll här; de behöver ju inte nödvändigtvis leda vatten, vilket gör att deras benämningar intar en position i övergångsområdet mellan vattennamn och ägonamn. Det är fullt försvarbart att utesluta denna namnkategori i syfte att skapa ett korpus som endast innehåller entydiga vattenbeteckningar – men det är naturligtvis lika försvarbart att ta med den, eftersom diken 238 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südaškštaiten (Teil 2) potentiellt kan leda vatten. Å andra sidan utgör namn av typen ON + ”flod” (lit. ùpė, upėlis etc.) en stor andel bland dessa namn: ur språkvetenskaplig synvinkel är de ”tråkiga” på grund av sin genomskinliga struktur och har kanske därför helt enkelt inte registrerats fullständigt. Dessutom låg fokus i de båda ovan nämnda arbetena tydligt på standardiserade namnformer, varför icke-standardiserade namn(former) ofta inte beaktades. 3.2. Jämförande sammanfattning av bildningssätten för undersökningsområdets sjö- och rinnande vattennamn I följande tabell tas samtliga ovan presenterade GewNN med. Namnen anges enligt den klassificering som gjorts ovan. Alternativa förklaringar kan inte beaktas. Den indelning som ovan gjorts av enskilda bildningar i deonymiska och deappellativa bildningar, och de senare dessutom i desubstantiviska, deadjektiviska, deverbalbildningar och deradikalbildningar, kunde inte heller behållas i tabellen av överskådlighetsskäl. Förutom det absoluta antalet belägg anges även den procentuella andelen (av utrymmesskäl avrundad till två decimaler) av det totala antalet sjö- respektive rinnande GewNN, för att göra det enklare att säkerställa att andelarna är jämförbara. Typ Undertyp Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Rinnande vattennamn Konversion enkel konversion 7 (9,33%) 2.2.1.1.1. Balandis, Gálstas, Gáustas, Lìnamarka, Pastoỹs, Ragožė, Ragožis 4 (8,89%) 2.3.1.1.1. Brādas, Brastā, Salòtė, Ùpė ”Dubbel” konversion 6 (8,0%) 2.2.1.1.2. Bedùgnis, Dubióji, Gilìojà, Gilióji, Ìlgis, Veisiejis 3 (6,67%) 2.3.1.1.2. Kreivójì, Nẽmunas, Rūdė Pseudokonversion 0 2.2.1.1.3. – 0 2.3.1.1.3. – Straipsniai / Articles 239 HARALD BICH LMEIER Typ Undertyp Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Namn på rinnande vatten ‚Onymisk‘ konversion 1 (1,33%) 2.2.1.1.4. Gadeikà 1 (2,22%) 2.3.1.1.4. Igarà totalt: 14 (18,67%) 8 (17,78%) ‚Ändelseavledningar‘ (EA) EA bildade av appellativer 9 (12,0%) 2.2.1.2.1. Ânčia, Ângė, Angÿs, Dumblis, Dumblÿs, Niėdis, Niedùs, Samānius, Zapsÿs 5 (11,11%) 2.3.1.2.1. Glúosnė, Marà, Niedà, Zapsà, Zāpsė Deonymiska EA 2 (2,67%) 2.2.1.2.2. Atesÿs, Daunòris 1 (2,22%) 2.3.1.2.2. Nemajūnė Zirkumfigeringar 1 (1,33%) 2.2.1.2.3. Prapùntas 1 (2,22%) 2.3.1.2.3. Neviedis Deradikalbildningar 1 (1,33%) 2.2.1.2.4. Dusià 0 2.3.1.2.4. – totalt: 13 (17,33%) 7 (15,56%) Suffixavledningar med lit. –aitė 0 2.2.1.3.1. – 0 2.3.1.3.1. – med lit. –aitis 1 (1,33%) 2.2.1.3.2. Seliovināitis 0 2.3.1.3.2. – med lit. –alis 0 2.2.1.3.3. – 0 2.3.1.3.3. – med lit. –avas 0 2.2.1.3.4. – 0 2.3.1.3.4. – med lit. –ekė 0 2.2.1.3.5. – 1 (2,22%) 2.3.1.3.5. Peršėkė med lit. –elė 1 (1,33%) 2.2.1.3.6. Duobelė 1 (2,22%) 2.3.1.3.6. Spernėlė med lit. –elis 9 (12,0%) 2.2.1.3.7. Bliūdėlis, Bonėlis, Dubėlis, Dumblėlis, Ylėlis, Markėlis, Plaskėlis, Šūrelis, Zapsėlis 1 (2,22%) 2.3.1.3.7. Bradėlis 240 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morfologisk och semantisk analys av västliga sydaukštaitiska vattennamn (del 2) Typ Undertyp Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Rinnande vattendragsnamn med lit. -elỹs 0 2.2.1.3.8. – 0 2.3.1.3.8. – med lit. -ėlė 0 2.2.1.3.9. – 0 2.3.1.3.9. – med lit. -ėlis 2 (2,67%) 2.2.1.3.10. Ežerėlis, Pastovėlis 0 2.3.1.3.10. – med lit. -ena 0 2.2.1.3.11. – 1 (2,22%) 2.3.1.3.11. Bambenà med lit. -ėnis 0 2.2.1.3.12. – 0 2.3.1.3.12. – med lit. -esė 0 2.2.1.3.13. – 1 (2,22%) 2.3.1.3.13. Atesė med lit. -ica 0 2.2.1.3.14. – 0 2.3.1.3.14. – med lit. -yčia 0 2.2.1.3.15. – 5 (11,11%) 2.3.1.3.15. Atesỹčia, Kiaũlyčia, Gluosnyčia, Ylyčia, Simnyčia med lit. -(i)ėkas 0 2.2.1.3.16. – 0 2.3.1.3.16. – med lit. -ietis 0 2.2.1.3.17. – 0 2.3.1.3.17. – med lit. -ija 1 (1,33%) 2.2.1.3.18. Obelijà 0 2.3.1.3.18. – med lit. -ijis 0 2.2.1.3.19. – 0 2.3.1.3.19. – med lit. -ylis 0 2.2.1.3.20. – 0 2.3.1.3.20. – med lit. -yna 0 2.2.1.3.21. – 0 2.3.1.3.21. – med lit. -ýnas 0 2.2.1.3.22. – 0 2.3.1.3.22. – med lit. -inė 2 (2,67%) 2.2.1.3.23. Kemsinė, Meškinė 3 (6,67%) 2.3.1.3.23. Dóvinė, Lydėkinė, Siūklinė Straipsniai / Articles 241 HARALD BICH(L)MEIER Typ Undertyp Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Vattendragsnamn med lit. -inis 5 (6,67%) 2.2.1.3.24. Dumblinis, Gudìnis, Krakinis, Selioninis, Vadinis 0 2.3.1.3.24. – med lit. -(i)nyčia 0 2.2.1.3.25. – 0 2.3.1.3.25. – med lit. -iškė 1 (1,33%) 2.2.1.3.26. Bedanìtìškė 0 2.3.1.3.26. – med lit. -iškis 1 (1,33%) 2.2.1.3.27. Kàviškis 0 2.3.1.3.27. – med lit. -ytė 0 2.2.1.3.28. – 0 2.3.1.3.28. – med lit. -ka 0 2.2.1.3.29. – 2 (4,44%) 2.3.1.3.29. Nemajùnka, Spernénka med lit. -lys 0 2.2.1.3.30. – 0 2.3.1.3.30. – med lit. -ntas 1 (1,33%) 2.2.1.3.31. Žùvintas 0 2.3.1.3.31. – med lit. -oris 0 2.2.1.3.32. – 0 2.3.1.3.32. – med lit. -orius 0 2.2.1.3.33. – 0 2.3.1.3.33. – med lit. -otis 1 (1,33%) 2.2.1.3.34. Dabòtis 0 2.3.1.3.34. – med lit. -tė 0 2.2.1.3.35. – 0 2.3.1.3.35. – med lit. -uišis 0 2.2.1.3.36. – 0 2.3.1.3.36. – med lit. -uitis 1 (1,33%) 2.2.1.3.37. Gilùitis 0 2.3.1.3.37. – med lit. -ukas 2 (2,67%) 2.2.1.3.38. Dėlìukas, Sper-niùkas 0 2.3.1.3.38. – med lit. -ulis 0 2.2.1.3.39. – 0 2.3.1.3.39. – 242 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morfologisk och semantisk analys av vattennamnen i västra sydaukštaitiska (del 2) Typ | Undertyp | Antal (andel) | Sjönamn | Antal (andel) | Namn på rinnande vatten | med lit. -uonis | 0 | 2.2.1.3.40. – | 0 | 2.3.1.3.40. – | med lit. -ūtas | 1 (1,33%) | 2.2.1.3.41. Mekšrūtas | 0 | 2.3.1.3.41. – | med lit. -utė | 0 | 2.2.1.3.42. – | 0 | 2.3.1.3.42. – | med lit. -utis | 1 (1,33%) | 2.2.1.3.43. Senkūtis | 0 | 2.3.1.3.43. – | med slav. -ika | 0 | 2.2.1.3.44. – | 1 (2,22%) | 2.3.1.3.44. Marikà | inte tydligt kategoriserbar | 1 (1,33%) | 2.2.1.3.45. Akunuočias | 2 (4,44%) | 2.3.1.3.45. Alnà, Spernià totalt: | | 31 (41,33%) | | 18 (40,0%) | Sammansättningar | appellativ + appellativ | 1 (1,33%) | 2.2.2.1.1. Substantiv + substantiv Buižėžeris | 1 (2,22%) | 2.3.2.1.1. Substantiv + substantiv Pečiagrinda | | 2 (2,67%) | 2.2.2.1.2. Adjektiv + substantiv Báltbalė, Šventaduõnis | 1 (2,22%) | 2.3.2.1.2. Adjektiv + substantiv Senãupis | | 0 | 2.2.2.1.3. Adjektiv + adjektiv – | 0 | 2.3.2.1.3. Adjektiv + adjektiv – | | 0 | 2.2.2.1.4. Verb + substantiv – | 3 (6,67%) | 2.3.2.1.4. Verb + substantiv Žūrzaupė, Žūrzaupis, Žūrzupis | onym + appellativ | 1 (1,33%) | 2.2.2.1.5. Cijūnamiškis | 0 | 2.3.2.1.5. – totalt: | | 4 (5,33%) | | 5 (11,11%) | Straipsniai / Articles 243 HARALD BICHlMEIER Typ Undertyp Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Namn på rinnande vatten Syntagmatiska namn Kongruerande namn 2 (2,67%) 2.2.3.1. Báltas Kaũknoris, Júodas Kaũknoris 2 (4,44%) 2.3.3.1. Baltóji Ánčia, Juodóji Ánčia Rektionella namn med onymiskt förled 9 (12,0%) 2.2.3.2.1. Akmėnių ežeras, Ángininkų ežeras, Arãdninkų ežeras, Atesinìnkų ežeras, Babrų̃ ežeras, Černìukiškės ežeras, Sĩmno ežeras, Šventėžerio ežeras, Žuvintų̃ ežeras 4 (8,89%) 2.3.3.2.1. Bagdononių upėlis, Rūdinių rev̇as, Širguškės upėlis, Šaltinabalės rev̇as Rektionella namn med appellativiskt förled 1 (1,33%) 2.2.3.2.2. Kùnigo valkà 0 2.3.3.2.2. – totalt: 12 (16,0%) 6 (13,33%) lånenamn? 1 (1,33%) 2.2.3.2.3. Mũčel ninkas 1 (2,22%) 2.3.3.2.3. Nodavėlta Totalt: 75 45 På grund av de ibland mycket få beläggen för vissa företeelser är det inte möjligt att dra säkra slutsatser under stora delar av undersökningen. Följande företeelser är dock tämligen tydliga för undersökningsområdet: Båda namntyperna har lika stor andel konversioner, knappt 18,67% respektive 17,78% av hela korpusen. ”Ändelseavledningarna” är något vanligare bland sjönamnen, med 17,33%, än bland flodnamnen, med 15,56%; i båda fallen utgör deappellativa bildningar drygt 2/3. Även suffixavledningarna är endast något vanligare bland sjönamnen i undersökningsområdet än bland rinnande vattendragsnamnen (41,33%: 40,0%), och dubbelt så många olika suffix används som bland rinnande vattendragsnamn (15: 10). I undersökningen förekommer sammanlagt 24 olika suffix bland 244 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südaukštaiten (Teil 2) Bildning av GewNN kan beläggas (3 av dessa har oklar status). 12 suffix är belagda endast bland SeeNN, 6 suffix endast bland FließgewNN och 3 suffix bland båda namntyperna. Sammansatta namn är drygt dubbelt så vanliga bland FließgewNN som bland SeeNN (11,11%: 5,33%). Bland syntagmatiska namn skiljer sig de båda namntyperna knappt åt. Om man upprättar en frekvenshierarki för båda namntyperna får man följande för SeeNN: Suffixavledningar (41,33%) > Konversioner (18,67%) > Ändelseavledningar (17,33%) > syntagmatiska namn (16,0%) > sammansättningar (5,33%) och för FließgewNN: Suffixavledningar (40,0%) > Konversioner (17,78%) > Ändelseavledningar (15,56%) > syntagmatiska namn (13,33%) > sammansättningar (11,11%) För SeeNN och FließgewNN är suffixavledningar den vanligaste bildningstypen i den här presenterade delen av undersökningsområdet, medan konversioner, ändelseavledningar och syntagmatiska namn förekommer nästan lika ofta. Endast sammansättningarna ligger lägre i båda namntyperna. Om man däremot betraktar de ändelseavledningar som traditionellt uppfattas som en egen kategori inom litauisk språkvetenskap som ett specialfall av suffixavledningar (vilket de utan tvekan är ur ett språkhistoriskt perspektiv), blir bilden av sjöNN följande: Suffixavledningar inkl. ändelseavledningar (58,66%) > Konversioner (18,67%) > syntagmatiska namn (16,0%) > Komposita (5,33%) och för rinnande vattenNN: Suffixavledningar inkl. ändelseavledningar (57,78%) > Konversioner (17,78%) > syntagmatiska namn (13,33%) > Komposita (11,11%) Straipsniai / Articles 245 HARALD BICHlMEIER Hierarkierna är ganska likartade, även om de procentuella andelarna naturligtvis kan skilja sig avsevärt. Den främsta skillnaden gäller andelarna av komposita. Om man slutligen också betraktar konversionerna som nollavledningar som ytterst har uppstått inom ramen för onymering, blir resultatet följande för sjönamnen: Suffixavledningar inklusive ändelseavledningar och konversioner (77,33%) > syntagmatiska namn (16,00%) > komposita (5,33%) och för rinnande vattendragsnamn: Suffixavledningar inklusive ändelseavledningar och konversioner (75,56%) > syntagmatiska namn (13,33%) > komposita (11,11%) Hierarkierna är då ännu mer likartade; endast andelarna är fortfarande olika stora. Den största skillnaden är den ungefär dubbelt så stora andelen komposita (11,11%) bland rinnande vattendragsnamn jämfört med bland sjönamnen (5,33%). 3.3. Jämförande sammanfattning av bildningssätten för sjö- och rinnande vattennamnen i hela västra Sydaukštaiten Eftersom någon räkning av hela det litauiska hydronymförrådet ännu inte har gjorts på detta sätt, kan det här inte sägas i vilken utsträckning förhållandena i undersökningsområdet är ”normala” eller avviker från det litauiska genomsnittet. I följande tabell ställs samtliga sjöNN och rinnande vattenNN i västra Sydaukštaiten mot varandra; uppgifterna från Bichlmeier 2019a och den föreliggande artikeln sammanfattas alltså. Eftersom vissa namn på grund av den geografiska fördelningen behövde nämnas i båda artiklarna, motsvarar talen i följande sammanfattning inte helt enkelt summan av antalet belägg för namnen i de båda bidragen, utan ett något lägre antal. Den totala korpusen omfattar 422 (332 vs. 120) namn, 240 (182 vs. 75) sjönamn och 183 (150 vs. 45) rinnande vattennamn: 246 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morfologisk och semantisk analys av vattendragsnamnen i västra Sydaukštaiten (del 2) Typ Under–typ Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Rinnande vattennamn Kon-version enkel konversion 24 (10,00%) Akis, Apýdemė, Arielýnas, Aviris, Azãgis, Balãndis, Bedùgnė, Dublìa, Gálstas, Gáustas, Į́uodas, Klõnis, Krãštas, Lìnamarka, Lapū̃kas, Pastovỹs, Ragõžė, Ragõžis, Pẽlekas, Skùistas, Stìrtos, Teirùs, Trikõjis, Vĩlkas 27 (19,57%) Brãdas, Bẽndrė, Brastà, Brastvà, Dùisakis, Grãbė, Grovà, Gulʹbė, Kirmýnas, Kraus̃ius, Kriaus̃iùs, Ravaĩ, Salõtė, Sánt aika, Skar̃džiai, Spãrtas, Stelérnia, Stìrta, Stìrta, Sutra, Upẽlis, Ùpė, Upẽsnis, Varputỹs, Vìlkė, Vilkinỹčia, Vodà ”Dubbel” konversion 12 (5,00%) Bałtajis, Bedùgnis, Dubióji, Dùlgas, Giliójà, Gilióji, Gìlujis, Ìlgis, Skãistis, Skuñdis, Spãrtas, Veisìėjis 4 (2,19%) Išilgìnis, Kreivóji, Nẽmunas, Rùdė Pseudokonversion 1 (0,42%) Šaulỹs 0 – ”Onymisk” konversion 6 (2,50%) Antòkolis, Aukštãkalnis, Dailìdė, Gadeikà, Vidùgašlis, Zuokas 1 (0,55%) Gailiūniškė totalt: 43 (17,92%) 32 (17,49%) ändelseavledningar Appellativavledda ”ändelseavledningar” 16 (7,50%) Ánčia, Ángė, Angỹs, Dùmblis, Dumblỹs, Kavalỹs, Krùglis, Lapū̃kis, Niẽdis, Niedùs, Sãknas, Saknius, Samãnis, Samãnius, Tabãlis, Zapsỹs 25 (13,66%) Avirė, Bìlsa, Degùtė, Glúosnė, Gumbrė, Ìlgis, Marà, Niedà, Rùčiõjus, Saknà, Seirà, Sidãbris, Sùtrė, Trùmpė, Ùidė, Ùpis, Vardžius, Vĩlka, Zapsà, Zãpsė, Zebriùs, Žebriùs, Zembrė, Žembrė, Žilvià Straipsniai / Articles 247 HARALD BICH LMEIER Typ Undertyp Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Namn på rinnande vatten Deonymiska ”ändelseavledningar” 3 (1,25%) Atešys, Daunōris, Liškiavis 4 (2,19%) Igarà, Mikasà, Nemajūnė, Senkonė Cirkumfixeringar 2 (0,83%) Pamelnyčys, Prapūntas 4 (2,19%) Neviedis, Paežerėlė, Pāgeležnyčė; Pakrošklė Deradikala bildningar 4 (1,67%) Dusià, Pluvijā, Skirziùs, Straužais 0 – totalt: 25 (10,42%) 33 (18,03%) Suffixavledningar med lit. -aitė 0 – 1 (0,55%) Dumblaitė med lit. -aitis 6 (2,50%) Juodáitis, Selio-vináitis, Sidabrináitis, Skirzáitis, Varnenáitis, Vilkái-tis 0 – med lit. -alis 1 (0,42%) Drapālis 0 – med lit. -avas 2 (0,83%) Mõrkavas, Šagavas 0 – med lit. -ėkė 0 – 1 (0,55%) Peršėkė med lit. -elė 3 (1,25%) Duobelė, Dubėlė, Dusėlė 4 (2,19%) Dulgėlė, Rynėlė, Rudėlė, Spernėlė 248 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morfologisk och semantisk analys av vattennamnen i västra Sydaukštaitien (del 2) Typ Undertyp Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Vattendragsnamn med lit. -elis 23 (9,58%) Aklėlis, Bliūdėlis, Bonėlis, Dubėlis, Dumblėlis, Ylėlis, Ilgėlis, Juodėlis, Kiepėlis, Krugėlis, Liubėlis, Liūnėlis, Lukštėlis, Lu(o)bėlis, Markėlis, Mašnėlis, Maušėlis, Mažėlis, Plaskėlis, Prūdėlis, Šūrėlis, Varėlis, Zapsėlis 3 (1,64%) Bradėlis, Krokšėlis, Varėlis med lit. -elỹs 1 (0,42%) Metelỹs 0 – med lit. -ėlė 0 – 1 (0,55%) Dubenėlė med lit. -ėlis 7 (2,92%) Drapalėlis, Ešernėlis, Ežerėlis, Ežerynėlis, Pastovėlis, Šlavantėlis, Tabelėlis, 1 (0,55%) Malūnėlis med lit. -ena 0 – 1 (0,55%) Bambenà med lit. -enis 1 (0,42%) Lukšnėnis 0 – med lit. -ėnis 1 (0,42%) Lukšnėnis 0 – med lit. -esė 0 – 1 (1,09%) Atesė med lit. -esỹs 1 (0,42%) Atesỹs? 0 – med lit. -ica 0 – 1 (0,55%) Metėlīca med lit. -yčia 0 – 5 (2,73%) Atesỹčia, Kiaūlyčia, Gluosnyčia, Ylyčia, Simnyčia med lit. -(i)ekas 1 (0,42%) Gáiliekas 0 – Straipsniai / Articles 249 HARALD BICH LMEIER Typ Undertyp Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Vattendragsnamn med lit. –ietis 1 (0,42%) Rìmietis 0 – med lit. –īja 1 (0,42%) Obelijà 2 (1,09%) Kirmijà, Uosijà med lit. –ijis 3 (1,25%) Pālazdijis, Seirijis, Vernijis 0 – med lit. –ylis 1 (0,42%) Zervýlis 0 – med lit. –yna 2 (0,83%) Ežerýnos, Zervýna 0 – med lit. –ýnas 3 (1,25%) Ežerýnas, Snaigýnas, Zervýnas 1 (0,55%) Snaigýnas med lit. –inė 4 (1,67%) Kemsinė, Mekšrinė, Meškinė, Pālšinė 6 (3,28%) Balìne, Dóvine, Gervinė, Kárvinė, Lydėkinė, Siūklinė med lit. –inis 14 (5,83%) Dėlinis, Dielìnis, Dumblinis, Gervinis, Gudinis, Krakinis, Pālšinis, Purvinis, Salinis, Seliovinis, Vadinis, Vidutinis, Vilkiniai, Vilkinys 0 – med lit. –(i)nyčia 1 (0,42%) Anglinyčia 2 (1,09%) Aviérnyčia, Biłsinyčia med lit. –iškė 3 (1,25%) Bedañtiškė, Melešiškė, Melešiškės 3 (1,64%) Baliūniškės, Daunkiškė, Maneliškė med lit. –iškis 4 (1,67%) Juodiškis, Kāviškis, Ônči(u)škis, Purviškis, 0 – med lit. –ytė 0 – 1 (0,55%) Metelytė med lit. –ka 0 – 6 (3,28%) Dubénka, Nemajūnka, Saltonkà, Smenči-onkà, Spernénka, Ziželka med lit. –lys 0 – 2 (1,09%) Kriokšlys, Krokšlys 250 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morfologisk och semantisk analys av hydronymerna i västra Sydaukštaitien (del 2) Typ Undertyp Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Vattendragsnamn med lit. -ntas 3 (1,25%) Šlavañtas, Térmentas, Žuvintas 1 (0,55%) Térmentas med lit. -oris 1 (0,42%) Naudõris 0 – med lit. -orius 1 (0,42%) Naudõrius 0 – med lit. -otis 1 (0,42%) Dabótis 0 – med lit. -tė 0 – 1 (0,55%) Laikštė med -uišis 1 (0,42%) Gilùšis 0 – med lit. -uitis 1 (0,42%) Gilùitis 0 – med lit. -ukas 7 (2,92%) Deliùkas, Delinùkas, Gervinùkas, Maušiùkas, Pirčiùkas, Šauliùkas, Sperniùkas 0 – med lit. -ulis 1 (0,42%) Naujùlis 0 – med lit. -uonis 1 (0,42%) Veliuõnis 0 – med lit. -ūtas 1 (0,42%) Mekšrūtas 0 – med lit. -utis 2 (0,83%) Menkùtis, Senkùtis 0 – med slav. -ika 0 – 1 (0,55%) Marikà inte tydligt kategoriserbar 1 (0,42%) Akunuõčias 2 (1,09%) Alnà, Spernià totalt: 105 (43,75%) 48 (26,23%) Straipsniai / Articles 251 HARALD BICHlMEIER Typ Undertyp Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Vattendragsnamn Sammansättningar Appellativ + appellativ 11 (4,58%) Substantiv + substantiv Buižėzeris, Ežėrebale, Ežerėliabalė, Galādusis, Galadusỹs, Gėdavardỹs, Giedavardỹs, Gùdežeris, Pelialapùkas, Šikinėzeris, Vil̃ kežeris 11 (6,01%) Substantiv + substantiv Beržavietis, Pečiagrinda, Perceležia, Rūdupė, Snaigupėlė, Vaišupis, Varnalėšupis, Vilkupis, Vilkotakis, Viñkšnupis, Žirgupė 4 (1,67%) Adjektiv + substantiv Báltabalė, Jūodažeris, Jūodežeris, Šventaduōnis 6 (3,28%) Adjektiv + substantiv Giliagrabė, Dùlpis, Gilrevis, Raišupis, Senāupis, Šventupė 1 (0,42%) Adjektiv + adjektiv Lapōčiažalis 0 Adjektiv + adjektiv – 2 (0,83%) Verb + substantiv Skinežeris, Tulupis 7 (3,83%) Verb + substantiv Kvirabalis, Šliaužupis, Ūrkupis, Žurzaupė, Žurzaupis, Žuržupė, Žuržupis Onym + appellativ 2 (0,83%) Cijūnamiškis, Dap-kėvičiabalė 3 (1,64%) Alītupis, Račkūpỹs, Stasiūpė totalt: 20 (8,33%) 27 (14,75%) syntagmatiska namn Kongruerande namn 5 (2,08%) Báltajis Bīlsas, Báltas Kaūknoris, Gilūlis nendryn̄as, Jūodajis Bīlsas, Jūodas Kaūknoris 3 (1,64%) Baltoji Ānčia, Juodōji Ānčia, Smalinis Pėčius 252 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südaukštaiten (Teil 2) Typ Undertyp Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Vattendragsnamn Rektionella namn med ett onymskt förled 38 (15,83%) Akių ežerėlis, Akmenių ežeras, Angininkų ežeras, Aniškio ežeras, Antokolio ežeras, Aradininkų ežeras, Atesnininkų ežeras, Aukštakalnių ežeras, Babrų ežeras, Bakšių ežeras, Černiukiškės ežeras, Dailidės ežerėlis, Gudelių ežeras, Jonkiškės ežeras, Kanaukų ežeras, Lėipalingio ežeras, Likiškėlių ežeras, Luksnėnų ežeras, Norūnų ežerėlis/ežeras, Pãlazdijų ežeras, Pãserninkų ežeras, Radžiūnų ežeras, Ročkių ežerėlis, Rolių ežeras, Sabališkių ežerėlis, Simno ežeras, Smalinių ežeras, Šventežerio ežeras, Tãlokių ežeras, Teizinininkų ežeras, Teizų ežeras, Tolkūnų ežeras, Ūdininkų ežeras, Ūdrijos ežeras, Užubalių ežerėlis, Verstaminų ežeras, Žagarių ežerėlis, Žuvintų ežeras 30 (16,39%) Bagdononių upėlis, Dubėlio upė, Galinaraiščio ravėlis, Gardinų rāvas, Gáusto rāvas, Geištariškių upėlis, Giedavardžio upėlis, Giraitės upėlis, Gõjaus upėlis, Grigo rāvas, Gudiniškių upė, Juralēvičiaus rāvas, Jurčiūnų rāvas, Kampinės upėlis, Lankõs rāvas, Maišymų upėlis, Márgio rāvas, Maslaūčiškių upėlis, Morkavo upėlis, Pãbilsio upėlis, Paũkščiarevo upėlis, Rūdinių revas, Sãgavo upėlis, Strãigių upėlis, Šinkaus upėlis, Širguškės upėlis, Šaltinabalės revas, Šventõ Jõno upėlis, Tarpūoežerės upėlis, Vernijo upėlis Straipsniai / Articles 253 HARALD BICH LMEIER Typ Undertyp Antal (andel) Sjönamn Antal (andel) Namn på rinnande vatten Relationella namn med appellativ som första led 2 (0,83%) Kūnigo valkà, Ravo duobė 9 (4,92%) Gluosnių griovis, Kreisòs upėlis, Kròkšlio upėlis, Lazdynų griovis, Liepos ùpė, Liūno rāvas, Mùrgų upėlis, Vaĩto Gõjus, Vúodos ùpė sammanlagt: 45 (18,75%) 42 (22,95%) Lånenamn? 2 (0,83%) Bezdankà, Mūčėlininkas 1 (0,55%) Nodavėlta 2 (0,83%) Totalt: 240 (däribland 4 sjödelnamn) 183 Båda namntyperna uppvisar en lika stor andel konversioner, knappt 18% av hela korpusen, men bland rinnande vattennamnen är den procentuella andelen enkla konversioner mer än hälften högre än bland sjönamnen; omvänt är ”dubbla” konversioner mer än dubbelt så vanliga bland sjönamnen som bland rinnande vattennamn. ”Ändelseavledningar” är proportionellt nästan dubbelt så vanligt förekommande bland rinnande vattennamn, med 18,03%, som bland sjönamn, med endast 10,42%, och i båda fallen utgör de deappellativa bildningarna majoriteten (ca 2/3 bland sjönamn, ca 3/4 bland rinnande vattennamn). Suffixavledningar är proportionellt ungefär hälften vanligare bland sjönamnen i undersökningsområdet än bland rinnande vattennamn (43,75%: 26,23%), och ungefär hälften så många fler olika suffix används som bland rinnande vattennamn (34: 23). Sammantaget kan 48 olika suffix beläggas synkront vid bildningen av vattennamn genom suffixavledning i undersökningsområdet: 25 suffix är belagda endast bland sjönamn, 14 suffix endast bland rinnande vattennamn, och 9 suffix förekommer i båda namntyperna. Eftersom de enskilda bildningarna oftast är mycket lågfrekventa företeelser bör deras inbördes förhållande i regel inte betraktas som särskilt talande. Följande förhållanden är dock så påfallande att de kanske också är relevanta för Litauen i allmänhet: 254 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südau(k)štaiten (Teil 2) Suffix | Sjönamn med suffixet | Namn på rinnande vatten med suffixet −aitis | 6 | 0 −elis | 23 | 3 −ėlis | 7 | 1 −inis | 14 | 0 −ka | 0 | 6 −ukas | 7 | 0 Två suffixbildade namn förekommer som sjönamn (Snaigýnas m. [1] Ve [38087], Varėlis m. (2) Lp [42873]) och som rinnande vattennamn (Snaigýnas m. [1] Mrs [42899], Varėlis m. (2) Kr [38600]). Sammansatta namn är däremot proportionellt nästan dubbelt så vanliga bland rinnande vattennamn som bland sjönamn (8,33%: 14,75%). Bland de syntagmatiska namnen skiljer sig de båda namntyperna tydligt åt endast när det gäller rektionella namn med appellativ som första led: två sjönamn (0,83%) jämförs med 9 namn på rinnande vatten (4,92%). Sammantaget är syntagmatiska namn dock ungefär en fjärdedel vanligare bland rinnande vattennamn än bland sjönamn (22,95%: 18,75%). Om man upprättar en frekvenshierarki för båda namntyperna blir resultatet följande för sjönamnen: Suffixavledningar (43,75%) > syntagmatiska namn (18,75%) > konversioner (17,92%) > ändelseavledningar (10,42%) > Sammansättningar (8,33%) och för rinnande vattennamn: Suffixavledningar (26,23%) > syntagmatiska namn (22,95%) > ändelseavledningar (18,03%) > konversioner (17,49%) > sammansättningar (14,75%) För sjönamn är alltså suffixavledningar tydligt den vanligaste bildningstypen, medan suffixavledningar för rinnande vattennamn endast är något vanligare än Straipsniai / Articles 255 HARALD BICHlMEIER syntagmatiska namn. Sammantaget uppvisar vattendragsnamnen en jämnare fördelning mellan bildningstyperna än sjönamnen. För vattendragsnamnen är andelen ändelseavledningar respektive sammansättningar drygt 2/3 högre än för sjönamnen. Om man däremot betraktar ändelseavledningarna, som traditionellt uppfattas som en egen kategori inom litauisk språkvetenskap, som ett specialfall av suffixavledningarna (vilket de utan tvekan är ur ett språkhistoriskt perspektiv), får man följande bild för sjönamnen: Suffixavledningar inklusive ändelseavledningar (54,17%) > syntagmatiska namn (18,75%) > konversioner (17,92%) > sammansättningar (8,33%) och för vattendragsnamnen: Suffixavledningar inklusive ändelseavledningar (44,26%) > syntagmatiska namn (22,95%) > konversioner (18,67%) > sammansättningar (14,75%) Hierarkierna är då likartade, även om de procentuella andelarna naturligtvis kan skilja sig avsevärt. Om man slutligen betraktar konversionerna som nollavledningar som i sista hand har uppkommit inom ramen för onymering, får man följande resultat för sjönamnen: Suffixavledningar inklusive ändelseavledningar och konversioner (72,09%) > syntagmatiska namn (18,75%) > sammansättningar (8,33%) och för rinnande vattennamn: suffixavledningar inklusive ändelseavledningar och konversioner (62,91%) > syntagmatiska namn (22,95%) > sammansättningar (14,75%) Sjönamn uppvisar alltså en betydligt större andel derivationella bildningar (suffixavledningar inklusive ändelseavledningar och konversioner), medan 256 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südaukštaiten (Teil 2) andelen sammansättningar är tydligare framträdande bland rinnande vattennamn; den är ungefär en och tre fjärdedelar gånger så stor som bland sjönamnen. Eftersom någon räkning av hela det litauiska vattennamnsbeståndet ännu inte har gjorts på detta sätt (det vill säga med en uppdelning i sjönamn respektive rinnande vattennamn), går det tills vidare inte att uttala sig om i vilken utsträckning förhållandena i undersökningsområdet är ”normala” eller avviker från det litauiska genomsnittet. 3.4. Utblick Ett forskningsbehov som kvarstår både för undersökningsområdet och för hela Litauen är att utarbeta en historisk hydronymordbok (liksom naturligtvis en historisk ortnamnsordbok). L I T T E R A T U R A m b r a z a s S a u l i u s 1993: Daiktavardžių darybos raida. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. B i c h l m e i e r H a r a l d 2013: Zum sprachwissenschaftlichen Niveau der Forschungen zur ‚alteuropäischen Hydronymie‘ – Eine Erwiderung auf eine Polemik. – Acta Linguistica Lithuanica 68, 9–50. B i c h l m e i e r H a r a l d 2014a: Caland System and Greek. – Encyclopedia of Ancient Greek Language and Linguistics [EAGLL], Giannakis Georgios (Hrsg.). Leiden, Boston: Brill, 256–260. B i c h l m e i e r H a r a l d 2014b: Jav. adū-, ap. adū-, das Caland-Wackernagel’sche Suffixsystem und die alteuropäische Hydronymie. – Na-wa/i-VIR.ZI/A MAGNUS.SCRI-BA. Festschrift für Helmut Nowicki zum 70. Geburtstag (Dresdner Beiträge zur Hethitologie 45), Payne Annick, Brosch Cyril (Hrsgg.). Wiesbaden: Harrassowitz, 13–25. B i c h l m e i e r H a r a l d 2019a: Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südaukštaiten. – Litauische Orts-, Flur- und Gewässernamen im europäischen Kontext (Schriftenreihe der Gesellschaft für baltische Studien 2), Blažienė Grasil da, Bilkis Laimutis (Hrsgg.). Hamburg: Baar. [im Druck] Straipsniai / Articles 257 HARALD BICHlMEIER Bichlmeier Harald 2019b: Die häufigsten Suffixe in Familiennamen slawischer Herkunft: ein etymologischer Überblick. – Namenkundliche Informationen 2018 [2019] (im Druck). Bilkis Laimutis 2008: Lietuvių helonimų daryba. Priesaginiai ir priesagėtieji helonimai. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Būga Kazimieras 1961: Rinktiniai raštai 3. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. Duridanov Ivan 1969: Thrakisch-dakische Studien. Erster Teil: Die thrakisch- und dakisch-baltischen Sprachbeziehungen. Sofia: Verlag der Bulgarischen Akademie der Wissenschaften. EDG – Beekes Robert with the assistance of Lucien van Beek 2010: Etymological Dictionary of Greek (Leiden Indo-European Etymological Dictionary Series 10). Leiden, Boston: Brill. EDPG – Kroonen Guus 2013: Etymological Dictionary of Proto-Germanic (Leiden Indo-European Etymological Dictionary Series 11). Leiden, Boston: Brill. EDLIL – de Vaan Michiel 2008: Etymological Dictionary of Latin and the other Italic Languages (Leiden Indo-European Etymological Dictionary Series 7). Leiden, Boston: Brill. eLKŽ – Lietuvių kalbos žodynas. I–XX, 1941–2002. Antrasis elektroninis leidimas. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas 2013. EWAia – Mayrhofer Manfred 1992–2001: Etymologisches Wörterbuch des Altindoarischen. 3 Bde. Heidelberg: Carl Winter Universitätsverlag. Gerullis Georg 1922: Die altpreußischen Ortsnamen. Berlin, Leipzig: Walter de Gruyter & Co. GEW – Frisk Hjalmar 1960–1972: Griechisches etymologisches Wörterbuch. 3 Bde. Heidelberg: Carl Winter Universitätsverlag. IEW – Pokorny Julius 1959: Indogermanisches etymologisches Wörterbuch. I. Band. München, Basel: Francke. Jonikas Petras 1950/51: Om litauiska ortnamn. – Beiträge zur Namenforschung 2, 1–32. Krahe Hans 1964: Unsere ältesten Flußnamen. Wiesbaden: Harrassowitz. Kühebach(er) Egon 1995: Die geschichtlich gewachsenen Namen der Täler, Flüsse, Bäche und Seen (Die Ortsnamen Südtirols und ihre Geschichte 2). Bozen: Athesia. Kuzavinis Kazimieras 1966: Etymologica. – Baltistica 1/2, 177–184. 258 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südukäštaiten (Teil 2) LEV – Karulis Konstantīns 1992: Latviešu etimoloģijas vārdnīca. I: A–O. II: P–Ž. Rīga: Avots. [²2001; unveränderter Nachdruck mit durchgehender Paginierung] LitEW – Fraenkel Ernst 1962–1965: Litauisches etymologisches Wörterbuch. 2 Bände (Indogermanische Bibliothek: 2. Reihe Wörterbücher). Heidelberg: Carl Winter Universitätsverlag. LIV² – Rix Helmut et al. 2001: Lexikon der indogermanischen Verben. Die Wurzeln und ihre Primärstammbildungen. Andra, förbättrade och utökade upplagan. Wiesbaden: Reichert. LKŽ – Lietuvių kalbos žodynas. 20 band. Vilnius, 1941–2002. LVŽ 1 – Balode Laimute et al. 2008: Lietuvos vietovardžių žodynas. Band I. A–B. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. LVŽ 2 – Bilkis Laimutis (red.) 2014: Lietuvos vietovardžių žodynas. Band II. C–F. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. LVŽ 3 – Bilkis Laimutis (red.) 2018: Lietuvos vietovardžių žodynas. Band III. G–H. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Mickienė Ilona 2019: Die Ony me der Region Südwest–Aukštaitija: Überblick über Ursprung und Bildung der Wiesennamen. – Litauische Orts-, Flur- und Gewässernamen im europäischen Kontext (Schriftenreihe der Gesellschaft für baltische Studien 2), Blažienė Grasil da, Bilkis Laimutis (Hrsgg.). Hamburg: Baar. [im Druck] NIL – Wodtko Dagmar S., Irslinger, Britta, Schneider, Carolin 2008: Nomina im Indogermanischen Lexikon. Heidelberg: Winter. Otrębski Jan 1959: Tiernamen als Gewässernamen in Litauen. – Beiträge zur Namenforschung, Neue Folge 1, 24–27. Otrębski Jan 1962a: Beiträge zur baltisch-slawischen Namenkunde. – Beiträge zur Namenforschung, Neue Folge 2, 148f. Otrębski Jan 1962b: Beiträge zur baltisch-slawischen Namenkunde. – Beiträge zur Namenforschung, Neue Folge 3, 265–267. Otrębski Jan 1965: Gramatyka języka litewskiego. Tom II: Nauka o budowie wyrazów. Warszawa: Państwowe wydawnictwo naukowe. PKEŽ – Mažiulis Vytautas 1988–1997: Prūsų kalbos etimologijos žodynas. 4 Bde. Vilnius: Mokslas. PKEŽ² – Mažiulis Vytautas 2013: Prūsų kalbos etimologijos žodynas. Andra reviderade och kompletterade upplagan. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras. (online på: http://www.prusistika.flf.vu.lt [utan tryckversionens paginering]). Straipsniai / Articles 259 HARALD BICHlMEIER Pupkis Aldonas (Hg.) 2002: Vietovardžių žodynas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidyklos institutas. Savukynas Bronys 1960: Ežerų vardai [A]. – Lietuvių kalbotyros klausimai 3, 289–299. Savukynas Bronys 1961: Ežerų vardai [B]. – Lietuvių kalbotyros klausimai 4, 216–226. Savukynas Bronys 1962: Ežerų vardai [Č–D]. – Lietuvių kalbotyros klausimai 5, 191–198. Savukynas Bronys 1966a: Ežerų vardai [E–G]. – Lietuvių kalbotyros klausimai 8, 183–194. Savukynas Bronys 1966b: K probleme zapadnobalti̇jskogo substrata v jugozapadnoj Litve. – Baltistica 1/2, 165–176. Savukynas Bronys, Vanagas Aleksandras, Vitkauskas Vytautas, Vosylýtė Klementina, Erm anytė Irena 1963: Namn på Litauens SSR:s floder och sjöar. Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur. Schmid Wolfgang P. 1971: Zum litauischen Flussnamen Aitra. – Baltistica 7/1, 37–42. Schmid Wolfgang P. 1972: Baltische Gewässernamen und die Vorgeschichte Europas. – Indogermanische Forschungen 77/1, 1–18. Schmid Wolfgang P. 1973: Aura und Aurajoki. – Baltistica 9/2, 189–194. SEJL – Smoczyński Wojciech 2007: Słownik etymologiczny języka litewskiego. Wilno: Wydawnictwo Uniwersytetu Wileńskiego. Skardžius Pranas 1943 / 1996: Litauisk ordbildning / Ordbildningen i litauiskan. Vilnius / Wilna: Litauens vetenskapsakademi, Institutet för litauisk språkforskning / Litauiska vetenskapsakademin, Institutet för litauisk språkforskning 1943. [Omtryck: Rosinas Albertas (red.): Skardžius Pranas: Samlade skrifter 1. Litauisk ordbildning. Faksimilutgåva. Vilnius: Förlaget för vetenskap och encyklopedier 1996.] Skardžius Pranas 1973: Lietuvių vandenvardžiai su –nt. – Lituanistikos darbai 3, 9–72. Smoczyński Wojciech 2018: Słownik etymologiczny języka litewskiego. [erweiterte elektronische Version Februar 2018]. Toporov Vladimir Nikolaevič 1973: Iz istorii balto-slavjanskich jazykovych svjazej. – Baltistica 9/1, 29–44. 260 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morphologische und semantische Analyse der Gewässernamen des westlichen Südaukštaiten (Teil 2) Udolph Jürgen 2011: Alteuropa, Iller, Alster, Elster und gléti. – Acta Linguistica Lithuanica 62–63, 161–176. Vanagas Aleksandras 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba. Vilnius: Mintis. Vanagas Aleksandras 1981a: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas. Vilnius: Mokslas. Vanagas Aleksandras 1981b: Lietuvių hidronimų semantika. – Lietuvių onomastikos tyrinėjimai (= Lietuvių kalbos klausimai XXI). Vilnius: Lietuvos TSR mokslų akademija, Lietuvių kalbos ir literatūros institutas, 4–153. Vanagas Aleksandras (Hrsg.) 1985: Lietuvių pavardžių žodynas. A–K. Vilnius: Mokslas. Vanagas Aleksandras 1988: Lietuvių vandenvardžiai. Vilnius: Mokslas. Vanagas Aleksandras (Hrsg.) 1989: Lietuvių pavardžių žodynas. L–Ž. Vilnius: Mokslas. Vanagas Aleksandras 2002: Lietuvių vandenvardžiai. Antrasis, pataisytas leidimas. Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Zinkevičius Zigmas 2008: Lietuvių asmenvardžiai. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. FÖRKORTNINGAR Adj. – adjektiv Al – Alytaus seniūnija dial. – dialektal Dimin. – diminutiv f. – femininum FamN(N) – familjenamn FließgewN(N) – rinnande vattendragsnamn germ. – germansk GewN – vattennamn Ka – Kapčiamiestis (Lazdijai-distriktet) No – Noragelis (Lazdijai-distriktet) Straipsniai / Articles 261 HARALD BICH LMEIER Kr – Krokialaukis (Alytus distrikt) Ku – Kučiūnai (Lazdijai distrikt) Lp – Leipalingi (Druskininkai distrikt) Lz – Lazdijai (Lazdijai distrikt) m. – maskulinum Mrs – Miroslavas (Alytus distrikt) ON(N) – ortnamn poln. – polsk Pl. – plural PN(N) – personnamn russ. – rysk Se – Seirijai (Lazdijai distrikt) Si – Simnas (Alytus distrikt) slaw. – slavisk Še – Šeštokai (Lazdijai distrikt) Šl – Šlavantai (Lazdijai distrikt) Šv – Šventežeris (distriktet Lazdijai) Te – Teizai (distriktet Lazdijai) Ve – Veisiejai (distriktet Lazdijai) ukr. – ukrainska wruss. – vitryska Morfologisk och semantisk analys av vattennamnen i västra sydaukštaitiska (del 2) SAMMANFATTNING Den här artikeln anknyter till de vattennamn i västra sydaukštaitiska som författaren redan har behandlat, både till innehåll och struktur. År 2019 kommer en kollektiv volym tillägnad onymien i den aktuella regionen att ges ut. Artikeln behandlar de vattennamn (sjönamn och flodnamn) i Simnas äldsteområde i Alytus distrikt och i Kapčiamiestis, Kučiūnai, Noragėliai och Šventežeris äldsteområden i Lazdijai kommun som författaren ännu inte har undersökt. De sistnämnda vattennamnen behandlas separat för att belysa skillnader i deras ordbildning. Sammanlagt behandlas 120 namn ur morfologisk och semantisk synvinkel (75 sjönamn och 45 flodnamn). Efter en ingående 262 Acta Linguistica Lithuanica LXXX Morfologisk och semantisk analys av vattennamnen i västra Sydaukštaitien (del 2) En analys av de 303 vattennamn som redan behandlats i den kollektiva samlingen och de ytterligare 120 vattennamn som presenteras i denna artikel (sammanlagt 423 vattennamn) visade att hierarkin mellan olika bildningssätt är nästan identisk. Det bör dock framhållas att sjönamnens suffixavledningar är nästan 50 procent vanligare än flodnamnens, medan avledningar av flodnamn med ändelse och genom konversion är 50 procent vanligare än sjönamnens avledningar. Vid undersökningen av vattennamnen i den aktuella regionen används också belägg från andra baltiska språk och från indoeuropeisk språkvetenskap. Inkommen den 6 mars 2019. HARALD BICHlMEIER Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg Orientalisches Institut Seminar für Indogermanistik und Allgemeine Sprachwissenschaft Ludwig-Wucherer-Str. 2 D-06099 Halle (Saale) [email protected] Sächsische Akademie der Wissenschaften zu Leipzig Arbeitsstelle Jena: Etymologisches Wörterbuch des Althochdeutschen Zwätzengasse 12a D-07743 Jena [email protected] Str aipsniai / Articles 263