Pietų žemaičių raseiniškių šiaurinės dalies tarmiškumo pokyčiai (XX a. 2-oji pusė – XXI a. 2-asis dešimtmetis)

DIANA DAMBRAUSKIENĖ Litauiska språkets institut ORCID id: orcid.org/0000-0002-0346-8421 Forskningsinriktningar: geolingvistik, sociolingvistik, DOI: doi.org/10.35321/all87-13 DIALEKTALA FÖRÄNDRINGAR I DEN NORRA DELEN AV SÖDRA SAMOGITISKA HOS RASEINIAI (ANDRA HÄLFTEN AV 1900-TALET – DET ANDRA ÅRTIONDET AV 2000-TALET) Dialektala förändringar i den norra delen av södra samogitiska hos Raseiniai (2nd hälften av 20th-talet – 2nd årtiondet av 21st-talet) ANNOTATION I artikeln undersöks dialektalitet i den norra delen av södra samogitiska hos Raseiniai under andra hälften av 1900-talet och det andra årtiondet av 2000-talet. Förändringar i dialektaliteten synliggörs genom analys av dialektdata från material från två perioder (fragment av handskrivna texter från andra hälften av 1900-talet och ljudinspelningar från det andra årtiondet av 2000-talet) från sju LLA-punkter som bäst ansågs representera Raseiniai-subdialekten under 1900-talet: Kùrtuvėnai (LKA 195), Kušlekiai (LKA 225), Pãdubysys (LKA 226), Krãžiai (LKA 257), Kel̃mė (LKA 258), Adomáičiai (LKA 292) och Pãkražantis (LKA 293). Under mer än sex decennier har användningen av dialektala särdrag förändrats i subdialektens norra del. Under det andra årtiondet av 2000-talet talar dock representanterna för Raseiniai-subdialekten från den äldre och äldsta generationen lokala varianter av Raseiniai-subdialekten (dialektalt språk), som har utvecklats på grundval av den traditionella subdialektens särdrag. Skillnaderna mellan minimala och maximala dialektalitetsindikatorer samt variationerna i de dominerande indikatorerna visar att dialektal heterogenitet kännetecknade det undersökta Kelmė-området redan under andra hälften av 1900-talet. De större variationerna i dialektalitetsvärden i ljudinspelningarna än i textfragmenten 270 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Pietų žemaičių raseiniškių šiaurinės dalies tarmiškumo pokyčiai (XX a. 2-oji pusė – XXI a. 2-asis dešimtmetis) gör det försiktigt möjligt att hävda att subdialekten förändras snabbare under 2000-talet till följd av konvergensprocesser. NYCKELORD: södra samogitiska Raseiniai-subdialekten, Kelmė-området, dialektalitet, dialektalitetsindikator. ANNOTATION Artikeln behandlar dialektalt tal (dialektalitet) i den norra delen av södra samogitiska hos Raseiniai under 2nd hälften av 20th-talet och det 2nd årtiondet av 21st-talet. Dialektala förändringar synliggörs genom analys av dialektdata från två perioder (fragment av handskrivna texter från 2nd hälften av 20th-talet och ljudinspelningar från 2nd årtiondet av 21st-talet) från sju punkter i Lithuanian Language Atlas, vilka ansågs vara de bästa representanterna för Raseiniai-subdialekten under 20th-talet: Kurtuvėnai (LLA 195), Kušleikiiai (LLA 225), Padubysys (LLA 226), Kražiai (LLA 257), Kelmė (LLA 258), Adomaičiai (LLA 292) och Pakražantis (LLA 293). Användningen av dialektala särdrag har förändrats under mer än sex decennier. Under 2nd årtiondet av 21st-talet använder dock representanterna för Raseiniai-subdialekten från den äldre och äldsta generationen lokala varianter av Raseiniai-subdialekten (dialektalt tal), vilka utvecklats på grundval av den traditionella subdialektens särdrag. Skillnaderna mellan minimala och maximala dialektalitetsindikatorer samt variationerna i de dominerande indikatorerna visar att Kelmė-området redan under 2nd hälften av 20th-talet uppvisade dialektal heterogenitet. De tydligare variationerna i dialektalitetsvärden i ljudinspelningar jämfört med textfragment antyder försiktigt att subdialekten förändras snabbare under 21st-talet till följd av konvergensprocesserna. NYCKELORD: södra samogitiska Raseiniai-subdialekten, Kelmė-området, dialektalitet, dialektalitetsindikator. 1. INLEDNING En omfattande undersökning av hela området för södra samogitiska Raseiniai-subdialekten visade att Kelmė-området i den norra delen kännetecknas av aktiva kommunikativa förbindelser mellan lokalsamhällen (Dambrauskienė 2021: 65, fig. 19).1 Det omfattar tretton punkter i Lithuanian Language Atlas (nedan LKA): Gūdumoniškė (LKA 162), Šaukėnai 1 Med kommunikativa förbindelser avses lokalsamhällenas kontakter med andra lokalsamhällen, vilka bestäms av de vanligaste rörelseriktningarna mot vissa objekt; se Dambrauskienė 2021: 64–65 och där angiven litteratur för en utförligare redogörelse. Straipsniai / Articles 271 DIANA DAMBRAUSKIENĖ (LKA 194), Kūr­tuvėnai (LKA 195), Vāigūva (LKA 224), Kušlėikiai (LKA 225), Padubysys (LKA 226), Kiaunoriai (LKA 227), Kražiai (LKA 257), Kelmė (LKA 258), Kubiliai (LKA 259), Týtuvėnai (LKA 260), Adomaičiai (LKA 292) och Pākražantis (LKA 293). Enligt sociokulturella nätverksdata är de samogitiska lokalsamhällena direkt eller via ”strukturella hål” förbundna med högaitiska samhällen (västliga šiauliškiai och kauniškiai) och/eller med samogitiska varniškiai (Dambrauskienė 2021: 63–75)². Detta visar att den Kelmė-geolekt som formas på grundval av traditionella subdialektala särdrag är övergångsartad (jfr Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014: 259–260; Dambrauskienė 2021: 93–97). En granskning av dialektalitetsindikatorerna bekräftade också den dialektala heterogeniteten i Kelmė-området, eller subdialektens norra del (Dambrauskienė 2021: 102–106). Dialektalitet i nya dialektala formationer, geolekter (och regiolekter), förstås som ett uttryck för realiseringar av dialektala särdrag, vilka beror både på objektiva (sociodemografiska) och subjektiva (språkliga attityder) faktorer (Mikulėnienė 2020: 4–5)³. På grundval av en analys av isofoner för särskiljande och karakteristiska särdrag som fastställts under andra hälften av 1900-talet konstaterades att en blandning av samogitiska och högaitiska dialektala särdrag endast kunde förekomma vid subdialektens gräns mot västliga högaitiska šiauliškiai, kring Gūdmoniškė (LKA 162) och Kūr­tuvėnai (LKA 195) (jfr LKA II: 44–45, karta 27; LKA II: 53–54, karta 35; LKA II: 77–79, karta 64; LKA II: 77–79, karta 66; LKA II: 84–86, karta 69; LKA II: 87–88, karta 71; LKA II: 93–97, karta 80; Dambrauskienė 2021: 40), se fig. 1. Av fig. 1 framgår att isofonerna för de betonade stamvokalerna ē (27) och o (35) ligger vid subdialektens nordligaste utkant (jfr LKA II: kartorna 27, 35). Från det norra hörnet söderut löper subdialektens östra gräns, som skiljer samogiter och högaiter, genom isofonerna för de betonade stamvokalerna ie (64) och uo (66), medan den västra gränsen, som skiljer samogitiska Raseiniai- och Varniškiai-talare åt, utgörs av isofonerna för stamvokalernas fallande diftonger am, an (69) och em, en (71) (jfr LKA II: kartorna 64, 66, 69, 71). Endast isofonen för de gamla förbindelserna *tj, *dj (80), som sträcker sig söderut från den norra kanten, delar subdialektens område (jfr LKA II: karta 80). Således sammanfaller isofonknippet med gränsen som skiljer Raseiniai-talare från västliga högaitiska šiauliškiai. Följaktligen kan ingen blandning av dialektala särdrag ha förekommit på platser som låg långt från gränsområdet. Dock ² För en utförligare redogörelse för de sociokulturella nätverkens koncept, se Dambrauskienė 2021: 63–64 och där angiven litteratur. Med ”strukturellt hål” avses en situation där en eller flera sekundära källor till språklig spridning, som kan påverka förändringen av det lokala språket, ligger mellan två LKA-punkter; om begreppet ”strukturella hål”, se Burt 1992: 8–311; 2000: 345–423; 2004: 349–399; jfr även Gečienė 2009: 133; Dambrauskienė 2021: 63, not 90. ³ Det bör framhållas att begreppet dialektalitet i de senaste dialektala formationerna ”rymmer” både dialektalt och dialektaliserat språk. Om begreppen dialektalt och dialektaliserat språk, se avsnitt 3 i denna artikel. 272 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Pietų žemaičių raseiniškių šiaurinės dalies tarmiškumo pokyčiai (XX a. 2-oji pusė – XXI a. 2-asis dešimtmetis) För några år sedan bekräftades ”överlappningen” av samogitiska och högaitiska särdrag i det dialektala materialet från andra hälften av 1900-talet vid Kelmė-punkten (LKA 258) (Mikulėnienė, Čepaitienė, Bakšienė m.fl. 2019: 15–16, 270). 1 FIG. Isofoner för särskiljande och karakteristiska dialektala särdrag inom området för södra samogitiska Raseiniai-subdialekten (sammanställd av L. Geržotaitė). Isofonerna markeras med siffror som motsvarar kartnumren i LKA II. Siffrorna som markerar LKA-punkterna motsvarar de angivna numren på LKA-punkterna (LKA I: 21–30; LKA II: 9–17; LKA III: 9–19) De konstaterade avvikelserna i användningen av dialektala särdrag under andra hälften av 1900-talet samt den bekräftade övergångsartade karaktären hos hela Kelmė-området under det andra årtiondet av 2000-talet antyder att särdragen redan under 1900-talet inte heller bevarades konsekvent vid de andra LKA-punkter som bäst skulle ha representerat Raseiniai-subdialekten. Därför Straipsniai / Articles 273 DIANA DAMBRAUSKIENĖ är det viktigt att bedöma realiseringen av de dialektala särdragen vid de LKA-punkter där särdragen under andra hälften av 1900-talet borde ha bevarats bäst. Syftet med denna artikel är att fastställa förändringarna i dialektaliteten i den norra delen av södra samogitiska hos Raseiniai från andra hälften av 1900-talet till det andra årtiondet av 2000-talet. För att uppnå syftet ställs följande uppgifter: 1) att undersöka realiseringen av dialektala särdrag i fragment av handskrivna texter från andra hälften av 1900-talet och i ljudinspelningar av talat språk från det andra årtiondet av 2000-talet samt fastställa dialektaliteten; 2) att beräkna dialektalitetsindikatorerna och fastställa dialektalitetsnivån; 3) att granska de sammanfattade dialektalitetsvärdena och bedöma förändringarna i dialektaliteten. Undersökningsobjektet är dialektaliteten i Kelmė-området under andra hälften av 1900-talet och det andra årtiondet av 2000-talet. Undersökningsmaterial och urvalsmetodik. Under andra hälften av 1900-talet bevarades de dialektala särdragen inte konsekvent vid alla LKA-punkter i Kelmė-området⁴, och Raseiniai-subdialekten representerades bäst av sju LKA-punkter: Kūr­tuvėnai (LKA 195), Kušleikiai (LKA 225), Padubysys (LKA 226), Kražiai (LKA 257), Kelmė (LKA 258), Adomaičiai (LKA 292) och Pākražantis (LKA 293) (jfr Zinkevičius 1966: 13–14, 101–102, 448, 452, 453, 473, 477–479, 487–489, 491–493, 503, 505, 512, 513, 515–516, 518; 1994: 106–108; LKA II: 73, 77–78, 80, 84–85, 87–88, kartorna 3, 7, 19, 20, 27, 32, 35, 40, 41, 43, 64, 66, 68, 69, 71, 105; LKT 1970: 22–23; se även dialektala texter LKT 1970: 100–103, 106–108, 111–112, 115–117, 118–128; LKTCH 2004: 206–208; 211–212; Salys 1992: 36; jfr Dambrauskienė 2021: 40–41, 43). I artikeln jämförs således dialektala materialdata från två perioder (från andra hälften av 1900-talet till det andra årtiondet av 2000-talet) från dessa sju LKA-punkter i Kelmė-området. Materialdata från den första perioden hämtades ur fragment av texter i handskrivna häften som förvaras i dialektarkivet vid Institutet för litauiska språkets geolingvistiska centrum och som samlades in och skrevs ned omkring 1957–1961 (se bilaga 1). Handskrivna texter används eftersom det inte finns några ljudinspelningar av dialekter från andra hälften av 1900-talet från de undersökta LKA-punkterna i dialektarkivet vid Institutet för litauiska språkets geolingvistiska centrum. Materialdata från den andra perioden består av dialektala fakta från informanter, insamlade av artikelförfattaren 2016–2019 och inspelade på diktafon (se bilaga 2). Fragment av handskrivna dialektala texter från Kūr­tuvėnai (LKA 195), Kušleikiai (LKA 225), Kražiai (LKA 257), Kelmė (LKA 258), Adomaičiai (LKA 292) och ⁴ Inkonsekvent användning av dialektala särdrag fastställdes i Gūdumoniškė (LKA 162), Šaukėnai (LKA 194), Vaiguva (LKA 224), Kiaunoriai (LKA 227), Kubiliai (LKA 259) och Tytuvėnai (LKA 260) (för en utförligare redogörelse, se Dambrauskienė 2021: 30–31, 40–43 och där angiven litteratur). Därför analyseras dialektaliteten vid dessa LKA-punkter inte i artikeln. 274 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Förändringar i dialektaliteten i den norra delen av södra samogitiska hos Raseiniai (andra hälften av 1900-talet – det andra årtiondet av 2000-talet) Pākražantis (LKA 293) är sammanhängande, medan de från Padubysys (LKA 226) är osammanhängande⁵. Ljudinspelningarna valdes ut från diktafonmaterialet så att materialet skulle vara så autentiskt som möjligt, dvs. inte från början av samtalet utan något senare, när informanterna talar naturligt och inte längre ”korrigerar” sitt språk. De undersökta ljudinspelningarnas längd är 3 timmar 29 minuter 3 sekunder, och informanternas ålder är 43–85 år; se bilaga 2. Exempel som illustrerar dialektala särdrag från textfragment från andra hälften av 1900-talet återges med de handskrivna häftenas stavning, medan exemplen från ljudinspelningarna från det andra årtiondet av 2000-talet har transkriberats av artikelförfattaren med det internationella fonetiska alfabetet (IPA)⁶. Eftersom dialektala texter, som brukligt är inom traditionell dialektologi, samlades in enligt NORM-kriteriet⁷, fastställs dialektaliteten, i förhoppningen om en så objektiv jämförelse av data som möjligt, genom analys av ljudinspelningar av den äldre och äldsta generationen⁸. Eftersom insamlingsprocesserna för materialet från de båda perioderna skiljs åt av mer än 50 år kommer analysen av dialektaliteten inte bara att visa förändringar i användningen av dialektala särdrag från andra hälften av 1900-talet till det andra årtiondet av 2000-talet, utan också dialektalitetsnivån i Kelmė-området. Metodologi. Dialektaliteten fastställs både i textfragment och i inspelningar genom att alla särdrag som kan och faktiskt realiseras (skrivs ned och uttalas) registreras: särskiljande, karakteristiska och svagt markerade särdrag. Särskiljande särdrag: 1) standardspråkets diftonger uo, ie motsvaras av [i̯], [u̯] eller diftongoiderna [i̯i̯], [u̯u̯]; 2) diftongerna an, am, en, em bevaras intakta (Zinkevičius 1966: 13–14, 101–102, 503, 505, 512, 513; 1994: 106, 108; LKA II: kartorna 77–78, 84–85, 87–88, 64, 66, 68, 69, 71; LKTCH 2004: 206 m.fl.). Karakteristiska särdrag: 1) långa spända ė, o i stammen och den betonade ändelsen motsvaras av [ɪɛ], [ʊɔ] (Zinkevičius 1966: 473, 479; 1994: 107; Salys 1992: 36; LKA II: kartorna 27, 35; LKTCH 2004: 207), 2) de gamla förbindelserna *ti, *di bevaras inkonsekvent (Zinkevičius 1966: 518; 1994: 107; LKA II: karta 80; LKTCH 2004: 208). Svagt markerade och andra, eller särpräglade, särdrag: 1) korta vokaler i obetonade ändelser uttalas inte (de bevaras endast mellan s, š, z, ž och l, r, m, n), långa vokaler förkortas ⁵ Någon sammanhängande nedskriven text från LKA-punkten Padubysys (LKA 226) hittades inte i Geolingvistikcentrums dialektarkivs bestånd. ⁶ Om användningen av IPA för att återge litauiska dialektala särdrag, se Bakšienė, Čepaitienė 2017: 105–135; Bakšienė, Čepaitienė 2017a: 203–229. ⁷ Engelska non-mobile older rural man, lit. bofast äldre lantlig man (jfr Aliūkaitė, Mikulėnienė 2014a: 32–33 och där angiven litteratur). ⁸ Representanter för den äldre generationen är 36–60 år, och representanter för den äldsta generationen från 61 år. Om informanternas indelning i generationer, se Dambrauskienė 2021: 10. Straipsniai / Articles 275 DIANA DAMBRAUSKIENĖ (Zinkevičius 1966: 448, 452, 453; 1994: 107; LKT 1970: 23; LKA II: kartorna 3 och 7; LKTCH 2004: 207), 2) i obetonad ändelse uttalas o, ė som [a], [ɪ], [ɛ] (Zinkevičius 1966: 477, 478, 487, 489; LKA II: kartorna 32 och 40), 3) obetonade y, ū i stammen och i sluten ändelse förkortas (Zinkevičius 1966: 491, 492, 493; LKA II: kartorna 41, 43; se även dialektala texter LKT 1970: 100–103, 106–108, 111–112, 115–117, 118–128), 4) vokalerna i, u samt de första komponenterna i diftongen ui och diftongerna il, ir, ul, ur breddas (Zinkevičius 1966: 515, 516; 1994: 108; LKT 1970: 23; LKA II: kartorna 19, 20; LKTCH 2004: 108; se även dialektala texter LKT 1970: 100–103, 106–108, 111–112, 115–117, 118–128), 5) diftongerna ai, ei bevaras intakta i ordets inre, men i ändelserna, i suffixet –aitis, –aitė och i småorden kaip, taip monoftongeras (LKT 1970: 22; LKA II: 73; LKTCH 2004: 207), 6) prefixet per och prepositionen per uttalas [per] (LKTCH 2004: 211, 212)⁹, 7) konstruktionen med prepositionen pas används med genitiv (LKTCH 2004: 212), 8) betoningen flyttas från den korta ändelsen till vilken föregående stavelse som helst (LKA II: karta 105; LKTCH 2004: 208) samt andra särdrag som förekommer i enskilda dialekter. Dialektdata presenteras i en matris som sammanställts på grundval av dialektdata från båda perioderna. Metoder. I artikeln används metoder för kvantitativa värden, statistisk metod, jämförande analys och beskrivande analys. För att fastställa dialektalitetsindikatorerna används den metodik för en skala över förändringar i dialektala varianter som utvecklats av Danguolė Mikulėnienė på grundval av Fumio Inoues kvantitativa språkbedömningar (Inoue 2012: 121–122; Mikulėnienė 2020: 6; Dambrauskienė 2021: 89–106). Den statistiska metoden är lämplig för att beräkna dialektalitet och medelvärden för dialektalitetsindikatorerna¹⁰. Jämförande och beskrivande analys används vid analysen av objektivt beräknade dialektalitetsindikatorer, genom att användningen av dialektala särdrag, data om dialektalitetsindikatorer jämförs och de erhållna resultaten beskrivs. Artikeln fortsätter undersökningarna av variationen i södra samogitiska Raseiniai-subdialekten och analyserar för första gången dialektalitetsvärden i dialektalt material från olika perioder. ⁹ Detta särdrag urskiljs inte i LKA-volymerna (LKA II, LKA III), men anges i LKTCH (2004), se Dambrauskienė 2021: 39. ¹⁰ Se not 16 i denna artikel för metoden för beräkning av medelvärden. 276 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Förändringar i dialektaliteten i den norra delen av södra samogitiska hos Raseiniai (andra hälften av 1900-talet – det andra årtiondet av 2000-talet) 2. EN MATRIS ÖVER REALISERINGEN AV DIALEKTALA SÄRDRAG Enligt analysen av det dialektala materialet har användningen av dialektala särdrag förändrats i subdialektens norra del under sex decennier. Det konstaterades att realiseringen av dialektala särdrag skiljer sig inte bara vid nästan alla LKA-punkter, både under andra hälften av 1900-talet och under det andra årtiondet av 2000-talet, utan också att varje informant använde dem med olika frekvens; se tabellen. Det konstaterades att det särskiljande särdraget – att diftongerna ie, uo motsvaras av monoftonger [iː], [uː] eller diftongoiderna [i̯i̯], [u̯u̯] – används osystematiskt i textfragmenten från andra hälften av 1900-talet, t.ex.: [l̃i̯.pi] ~ liẽpė, [v̯i.na] ~ viẽną, men [niẽka] ~ niẽko, [tie] ~ tiẽ (LKA 195), [padeg­lũ.s] ~ Padegliuosè, [gidúodami] ~ giedó­dami, [puõ miẽstą] ~ po miẽstą, [už ariẽlką] ~ už ariẽlką, [viẽna] ~ viẽną, [niẽka] ~ niẽko, [vakarienī] ~ vakarienę, [li.taũs] ~ lietaũs, [dī.nas] ~ dienàs, [žiẽmišką] ~ žiẽmišką¹¹, [tamsúoli] ~ tamsuõlė, [seniejė] ~ seniejì, [kiėk] ~ kiẽk, [dúti] ~ dúoti, [vūnc] ~ vienas, [niẽka] ~ niẽko, [niẽkur] ~ niẽkur, [kiėk] ~ kiẽk (LKA 195), [padeg­lũ.s] ~ Padegliuosè (byn Padegliai – förf. anm.), (LKA 226), (LKA 257), (LKA 292). I ljudinspelningarna från det andra årtiondet av 2000-talet är detta särdrag sällsynt. En något vanligare realisering av ie, uo med monoftongerna [i̯], [u̯] eller diftongoiderna [i̯i̯], [u̯u̯] registrerades endast i talet hos informanter från Kušleikiiai (LKA 225) och Kražiai (LKA 257) ([u̯aˈʒu̯dau̯] ~ važiúodavo (LKA 225_3_1), [ˈmʲiˈstʲe] ~ miestè (LKA 257_3_1); övriga informanter använde oftare standardspråkets motsvarigheter. Särdraget registrerades inte (eller registrerades endast en gång) vid punkterna Padubysys (LKA 226), Adomaičiai (LKA 292) och Pākražantis (LKA 293) (vid några av dem spelades mer än en informant in), vilket visar att dess användning minskar. Realiseringen [ɛ], [ɔ] av de långa spända ė, o i stammen och i den betonade slutändelsen är mycket vanlig i textfragmenten ([tuoks vu̯ãrkšas] ~ tóks varg̃šas, [žmũogus] ~ žmõgus (LKA 195), [pradėjau] ~ pradė́jau (LKA 225), [į̯ kalėjimą] ~ į kalėjimą (LKA 226), [pridėjom žuolės] ~ pridėjom žolės (LKA 257), [žvė́ju̯ot] ~ žvejóti (LKA258), [múotinas] ~ mótinos (LKA 292), [valduõvs] ~ valdõvas, [idė̃s] ~ idė̃s (LKA 293). I ljudinspelningarna används särdraget inkonsekvent: om det är mycket vanligt i vissa informanters tal registrerades det inte i talet hos invånaren i Pākražantis (LKA 293), LKA 293_3 ([ˈʔkoːlukʲi] ~ kolūkyje, [bʲiˈbʲi̯ʑɔtʲɛka] ~ biblioteka). Den bevarade breddningen av de korta vokalerna i, u (och av de första komponenterna i diftongerna il, ir, ul, ur samt diftongen ui) och tillbakadragningen av betoningen förekommer fortfarande, men båda särdragen används inkonsekvent både i textfragment och i ljudinspelningar. ¹¹ Exemplen återges så som de skrivits i originalet; därför har detta och andra fall av accentuering inte korrigerats. Straipsniai / Articles 277 DIANA DAMBRAUSKIENĖ LKA-punkt Kur tuveniai (LKA 195) Kuslėkiai (LKA 225) Textfragment och ljudinspelning LKA 195 LKA 195_2 LKA 195_3 LKA 225 LKA 225_3_1 LKA 225_3_2 Särskiljande särdrag Fallande diftonger an, am, en, em (on, om (un, um)) ie, uo: y, ū Karakteristiska särdrag Långa spända e, o i stammen och betonad ändelse: ie, uo *tj, *dj Svagt markerade särdrag Prepositionen pas med genitiv Prefixet per och prepositionen per: par-, par Tillbakadragning av betoning Förkortning av ändelser (utom mellan s, š, z, ž och l, r, m, n) ai, ei: a, e Breddning av i, u (il, ir, ul, ur, ui) y, ū i obetonad stam och ändelse: i, u ė, o i obetonad stam och ändelse: a, i, e a, e, i, u i obetonad ändelse: a, e, i, u (an, en) Initiala diftonger am, an, em, en + + + + + + (+) (+) +/− + (+) (+) 0 +/− +/− 0 0 0 ¹ Teckenförklaringar: ”+” ett särdrag som används mycket ofta (eller genomgående); ”(+)” ett särdrag som används; ”−” ett särdrag som används mycket sällan (eller inte alls); ”+/−” ett särdrag som används av en generation (eller mycket sällan); ”0” – särdraget används inte en enda gång. Textfragment och deras illustration anges med LKA-punktens nummer (t.ex. ett textfragment från Kūr­tuvėnai (LKA 195) betecknas LKA 195), ljudinspelningar anges med LKA-punktens nummer, men den äldre generationens informants ljudinspelning anges med ”2” och den äldsta generationens informants inspelning med ”3”. Kursiverat anges LKA 225, beteckningarna LKA 225_3_1–LKA 225_3_2. TABELL. Matris över dialektalitet¹² 278 Acta Linguistica LXXXVII Pietų žemaičių raseiniškių šiaurinės dalies tarmiškumo pokyčiai (XX a. 2-oji pusė – XXI a. 2-asis dešimtmetis) Straipsniai / Articles 279 DIANA DAMBRAUSKIENĖ Breddningsfallen är vanligast i textfragmenten från Kūr­tuvėnai (LKA 195) och Kušleikiai (LKA 225) ([dùręs] ~ dùris (LKA 195), [didelẽ] ~ didelę, [išmirì] ~ išmirė (LKA 225); i Kražiai (LKA 257) och Adomaičiai (LKA 292) används också standardspråkets motsvarigheter parallellt ([būva] ~ būvo, men [dùkter.] ~ dùkterį, [rišėjoms] ~ rišėjoms, [aplinkine.] ~ aplinkiniai (LKA 257), [nūorem] ~ nórim, men [būva] ~ būvo, [auginti] ~ auginti, [biški] ~ biški (lite, från ty. bißchen), medan breddning antingen inte förekom eller inte markerades i texterna i Padubysys (LKA 226), Kelmė (LKA 258) och Pàkražantis (LKA 293). Systematisk breddning av de korta vokalerna i, u (och av de första komponenterna i diftongerna il, ir, ul, ur samt diftongen ui), liksom tillbakadragning av betoningen, fastställdes endast i ljudinspelningen av informanten LKA 258_3 från Kelmė (LKA 258), som föddes och bodde i Plungė-distriktet till 25 års ålder ([susʲiˈdʉrtʲ] ~ susidùrt, [ʒʲeˈmɛtʲɪˌjɛ] ~ Žemaitiją, [ˈdʉkra] ~ dukrą)13 Betoningen dras oftast tillbaka i textfragmenten från Kūr­tuvėnai (LKA 195) och Pādubysys (LKA 226) ([žmuõgus] ~ žmõgùs, [vìsus] ~ vìsùs, [tãda] ~ tadã (LKA 195), [pãčìus] ~ pačiùs, [jàvùs] ~ javùs, [jàunì] ~ jaunì (LKA 226), mer sällan i Kelmė (LKA 258); i fragmenten från övriga LKA-punkter återfanns särdraget endast några få gånger. Realiseringen av y, ū i obetonad stam och ändelse som korta i, u varierar i textfragmenten: i vissa är den mycket vanlig, i andra förekommer den inte alls. En konsekvent förkortning av y, ū fastställdes i textfragmenten från Pàdūbysys (LKA 226) ([gyvėntuojë] ~ gyvėntojai), medan den inte registrerades från Kūr­tuvėnai (LKA 195) och Adomaičiai (LKA 292) ([ku.tie] ~ kūtėje, [vãlgi.sma] ~ válgysime (LKA 195), [Bùtautìkė] ~ Butautikė, [žù.riek] ~ žiūrek, [gyvėnti] ~ gyvėnti, [paruodìti] ~ parõdyti, [vìniuo] ~ vynioja, [lãistìti] ~ láistyti, [rùpùži] ~ rupūžė (LKA 292). I alla ljudinspelningar återfanns korta motsvarigheter till y, ū ([bʲerʒʲiˈnʲuks] ~ beržynūkas (LKA 225_3_2), [grʲi²nʲe] ~ grynai (LKA 258_3)), vilket visar att särdraget för närvarande används oftare i subdialektens norra del än under andra hälften av 1900-talet. Användningen av de gamla förbindelserna *tj, *dj har minskat sedan andra hälften av 1900-talet: även om särdraget är ovanligt i textfragmenten ([nelėid] ~ neléidžia, men [išdžū.val] ~ išdžiūvo (LKA 195), [á.ud] ~ áudžia, men [iždžiuovi.n] ~ išdžiovina, [didžã.usi] ~ didžiausi, [su vì.ce] ~ su vytim (en tunn, böjlig kvist) (LKA 225), [išlėid] ~ išlėidžia, men [saldžùs] ~ saldžius, [plačáuses] ~ plačiausios (LKA 226)), realiserades det endast i en ljudinspelning ([liˈlʲeːid] ~ lėidžia (LKA 195_2). I ljudinspelningarna används konstruktionen med prepositionen pas och genitiv mer sällan än i textfragmenten. Även om både dialektala varianter och standardspråkets motsvarigheter förekom i textfragmenten ([pàs buõžù] ~ pàs buõžės, ¹³ Även om denna person har bott mer än hälften av sitt liv i Raseiniai-området, har hans språk sannolikt bevarat en hel del västsamogitiska särdrag. 280 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Pietų žemaičių raseiniškių šiaurinės dalies tarmiškumo pokyčiai (XX a. 2-oji pusė – XXI a. 2-asis dešimtmetis) men [pas bū.ožes] ~ pàs būožes, [pas tā. pū.ona] ~ pàs tā pŏnę (LKA 258), i ljudinspelningarna påträffades kännetecknet endast några gånger [pa_s'ėn'i'č'i'ų] ~ pas senelius (LKA 195_2), [pas_t'ė v̇ųkų] ~ pas tėvukus (LKA 195_3), [pas_'mūsu] ~ pas mūs (LKA 293_3). Sedan andra hälften av 1900-talet har användningen av [aː] [εː], som motsvarar ai, ei, samt användningen av [pər] som motsvarighet till prefixet per och prepositionen per minskat mest. I många textfragment är kännetecknen mycket vanliga ([gerã.] ~ gerai, [su lankā.s] ~ su lankais, [ka.ṗanì.] ~ kaip anìe, [kā.p] ~ kaip, virà ~ vỳrai, [darbinìrka.] ~ darbininkai, [regerã.] ~ negerai, [rn atā.] ~ rnatai, [la-bā.] ~ labai, [ketu ruo liktā.s] ~ keturioliktais, [Paldūnāti su Šimulāte] ~ Paldūnaitė su Šimulaitė, [par_tus bandītus] ~ pēr tuõs bandītus, [par_ṗi.tūs] ~ per pietūs, [pártverda va] ~ pértverdavo, [par rādija] ~ per rā diją, [pā.r dvārus] ~ per dvarùs, [pār dīnas] ~ per dienàs, [pársižegnuojo] ~ pérsižegnojo, [v̇eik'ė l'ė] ~ vaikėliai, [per_sᵊd'i-ba] ~ per sodybą, [per_t'ė l'ė'u'żor'ų] ~ per televizorių (LKA 195, 195_3, 225, 226, 257, 258, 292, 293, 258_2). Både i textfragmenten och i ljudinspelningarna påträffas ofta förkortning av ändelsevokalerna ą, ę, į, ų till [a], [ε], [i], [u] (fragm.: [par rā dija] ~ per rādiją, [i.ri.ga] ~ į Rygą, [pruoš lāngą] ~ proč lāngą, [taūre] ~ taūrę, ['uaːlanda] ~ vālandą, [ts'i'ḃsl'u] ~ cibūlių, [būva dvārviētil] ~ būvo dvārviėte, [ą teka] ~ o tēko, [dū.dava] ~ dúodavo, [²'s'n'iegɔ] ~ sniego, [n'e'ḃyua] ~ nebūvo, [²'k'ei̯'m'ės] ~ Kel̃mės, [ka.ṗui.rs] ~ kaip ūyras, [vīnc vaĩks] ~ vienas vaikas, [Gudūks] ~ Gudūkas, [b'ėrʒ'3'i'n'uks] ~ beržynlūkas, [²'p'ļēnts] ~ pléntas (LKA 257, 292, 293, 292_2, 225_3_2, 226, 257, 258, 225_3_1, 226_3_2, 258_2, 195, 292, 225_3_2, 293_3). Förändringarna i användningen av dessa kännetecken i underdialektens norra del är minimala. Diftongerna an, am, en, em bevaras mest konsekvent (fragm.: [pasigalánda] ~ pasigalándo, [vaikā.ms] ~ vaikāms, [krėmt]¹⁴ ~ krìnta, [bražẽntā] ~ brežėnto, [pas'i¹² skam'i̯b'in's'i] ~ pasiskambinsi; [²'ṗ'en's'i'n'ik̇el] ~ peñsiniňkai (LKA 195, 225, 226, 257, 226_3_1, 293_3). Analysen av dialektalitet visar att de undersökta orterna redan under andra hälften av 1900-talet kännetecknades inte av dialektalitet som en helhet av dialektala kännetecken, utan av dialektalitet som ett uttryck för hur dessa kännetecken realiseras (jfr Mikulėnienė 2020: 4). ¹⁴ I den elektroniska ordboken över det litauiska språket anges den samogitiska formen krėmta, se LKŽ. Straipsniai / Articles 281 DIANA DAMBRAUSKIENĖ 3. MÅTT PÅ DIALEKTALITET Dialektalitet kan alltså mätas och dialektalitetsnivån fastställas både i nya inspelningar av talspråk och i äldre textfragment. För att fastställa dialektalitetsnivån är alla dialektala kännetecken lika viktiga (jfr Mikulėnienė 2018: 119–121; 2019: 60). Efter att alla fall av möjliga och realiserade dialektala kännetecken hade beräknats15 skapades ett diagram som tydliggjorde variationerna i dialektalitetsindex: mindre i textfragmenten, större i inspelningarna av talspråk; se fig. 2. FIG. 2. Mått på dialektalitet i textfragment och inspelningar För att mäta dialektalitet används en skala för förändringen av dialektalt tal (dialektalitet): ett dialektalitetsmått från 1,0 till 0,75 visar att den traditionella dialektvarianten har bevarats, från 0,75 till 0,5 – dialektalt språk, medan värden under 0,5 visar en språkvariant som starkt påverkats av konvergensprocesser (jfr Mikulėnienė 2020: 6–7; Dambrauskienė 2021: 89). Skalan har hittills använts i två studier av den sydsamogitiska raseiniškiai-underdialektens område under den undersökta perioden: 1) vid analys av informanternas dialektalitet och dialektalitetsnivåerna hos informanter från utvalda LKA-punkter och 2) vid fastställande av korrelationen mellan dialektalitetsmått och objektiva extralingvistiska faktorer på orter med slutna sociokulturella nätverk (se Dambrauskienė 2021: 136–141; 2021a: 101–116). Verktyget är emellertid också användbart för att klarlägga förändringar i dialektalitet genom att undersöka dialektmaterial från flera utvalda perioder från samma 15 Beräkning av dialektalitetsmått: 1) i textfragmentet (eller ljudinspelningen) räknas alla möjliga fall av kännetecken som är karakteristiska för raseiniškiai och de värderas med koefficienten 1; 2) antalet realiserade kännetecken räknas; 3) dialektalitetsmåttet erhålls genom att koefficienten 1 multipliceras med antalet realiserade kännetecken och divideras med antalet möjliga fall av kännetecken som kan realiseras. Se ett exempel på beräkning av dialektalitetsmått i Dambrauskienė 2021: 90, not 119. 282 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Pietų žemaičių raseiniškių šiaurinės dalies tarmiškumo pokyčiai (XX a. 2-oji pusė – XXI a. 2-asis dešimtmetis) orterna. Följaktligen kommer förändringarna i dialektalitet under denna period att framträda när dialektaliteten i det dialektala materialet från samma LKA-punkter under andra hälften av 1900-talet och det andra årtiondet av 2000-talet mäts med skalan. Eftersom beräkningen av dialektalitetsindikatorerna baserades på olika mängder källmaterial, beräknades medelvärdena för dialektalitetsindikatorerna i textfragmenten och ljudinspelningarna för att möjliggöra en objektiv bedömning av dialektaliteten16. Medelvärdena för dialektaliteten (0,919 för textfragmenten och 0,776 för ljudinspelningarna) visar att lokala varianter av Raseiniai-subdialekten, som har utvecklats på grundval av den traditionella subdialekten, har bevarats i materialet från båda perioderna. Den lilla skillnaden mellan medelvärdena (0,143) gör det möjligt att hävda att dessa varianter inte har påverkats starkt av konvergensprocesser sedan andra hälften av 1900-talet. Det bör framhållas att medelvärdena och skillnaden mellan dem visade de allmänna tendenserna i användningen av dialektala särdrag. Nivån av dialektalitet och språkförändringen bedöms utifrån gränserna för minimal och maximal dialektalitet (Mikulėnienė 2020: 9; jfr Dambrauskienė 2021: 135–136). I textfragmenten fastställdes således en skillnad på 0,075 mellan den minimala (0,869) och maximala (0,944) dialektalitetsindikatorn, vilket visar inte bara en relativt hög och stabil nivå av dialektalitet, utan också ett förhållandevis likartat antal fall av realiserade dialektala särdrag. Av lådagrammet, där den sammanfattade bedömningen av textfragmentens dialektalitet illustreras, framgår att det dominerande dialektalitetsindexet varierar ungefär mellan 0,91 och 0,93 (huvudsakligen omkring 0,925). Denna indikator innebär att dialektalt språk har registrerats i textfragmenten. En gränssituation framträdde emellertid också; i diagrammet är den markerad med en cirkel, se fig. 317. Den icke-dominerande gränssituationen innebär en särskilt stor avvikelse från den dominerande indikatorn. Det är dock känt att den betecknar den minimala dialektalitetsindikatorn 0,869, som enligt skalan för förändringar i dialektalt tal betraktas som dialektalt språk. Även om denna gränssituation i grunden inte förändrar dialektaliteten, signalerar den en starkare förändring av det lokala språket i trakten kring Pākražantis (LKA 293) än på andra orter. Detta bekräftas också av ljudinspelningarnas data – den lägsta dialektalitetsindikatorn (0,574), som visar en dialektal språkvariant, fastställdes även i talet hos informanten (LKA 293_3) från Pākražantis (LKA 293). 16 Medelvärdena beräknas på följande sätt: summan av dialektalitetsindikatorerna för allt material från en period (textfragment eller ljudinspelningar) divideras med antalet material från den perioden. Exempelvis erhålls det avrundade medelvärdet 0,919 genom att summan av alla dialektalitetsindikatorer för textfragmenten, 6,434, divideras med antalet fragment, 7. 17 Horisontella tunna linjer – datakvartiler (percentiler) och medelvärden (minimala och maximala data). Den framträdande linjen är medianen, som anger stickprovets centrum; till skillnad från medelvärdet påverkas den inte av stora variationer i data utan förblir densamma (se vidare Lapinskas 2010: 2–1–2–5; se även Mikulėnienė 2020: 7). Straipsniai / Articles 283 DIANA DAMBRAUSKIENĖ FIG. 3. Dialektalitetsindex i textfragment Andra resultat framträdde när skillnaden mellan det minimala (0,574) och maximala (0,957) indexet i ljudinspelningarna beräknades. Skillnaden (0,383) gör det möjligt att hävda att starka konvergensprocesser pågår för närvarande och att användningen av dialektala drag har förändrats betydligt. När det sammanfattade dialektalitetsindexet för inspelningarna illustrerades i ett rektangeldiagram förekom inga gränsfall, medan det dominerande dialektalitetsindexet varierar ungefär från 0,68 till 0,85, se fig. 4. FIG. 4. Dialektalitetsindex i inspelningarna 284 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Pietų žemaičių raseiniškių šiaurinės dalies tarmiškumo pokyčiai (XX a. 2-oji pusė – XXI a. 2-asis dešimtmetis) Som framgår av detta diagram finns en ganska betydande variation från det lägsta indexet (cirka 0,57) till det högsta (cirka 0,96). Huvudindexet (cirka 0,79) gör det emellertid möjligt att anta att invånarna i de undersökta orterna i de äldre och äldsta generationerna talar dialekt. Således visade diagrammen över de sammanfattade dialektalitetsindexen för båda perioderna att den traditionella raseiniškiai-underdialekten i Kelmė-zonen under mer än fem decennier inte har påverkats av särskilt starka konvergensprocesser – i denna del av underdialekten används dialekt såväl i textfragmenten från andra hälften av 1900-talet som i inspelningarna av talspråk från 2010-talet. De större variationerna i dialektalitetsindexen i inspelningarna än i fragmenten gör det dock möjligt att hävda att förändringarna under 2000-talet går snabbare. Det är också viktigt att påpeka att variationerna i dialektalitetsindexen och det framträdande gränsfallet bekräftar att LKA-punkterna i den norra delen av de sydliga žemaitiska raseiniškiai, eller Kelmė-zonen, har varit övergångsartade sedan andra hälften av 1900-talet. 4. SLUTSATSER Resultaten av den genomförda undersökningen visar att dialektalitet, som uttryck för realiseringen av dialektala drag, redan under andra hälften av 1900-talet kännetecknade den norra delen av de sydliga žemaitiska raseiniškiai. Från andra hälften av 1900-talet till 2010-talet förändrades användningen av nästan alla dialektala drag. Av de särskiljande dragen förändrades endast inte användningen av de fallande diftongerna an, am, en, em; realiseringen av uo, ie som monoftonger [i], [u̯] eller diftongoider [iʌ̯], [u̯ʌ] minskade. Förändringar i de karakteristiska dragen: realiseringen av de långa spända ē, o som diftonger [ɪɛ], [ʊɔ] minskade minimalt och förblev relativt vanlig; de äldre kombinationerna *tj, *dj realiseras nästan alltid som affrikator. Förändringar i de svagt karakteristiska dragen: realiseringen [a], [ɪ], [ɛ] av obetonat stambokstav och obetonad ändelse ē, o minskade något, liksom förkortningen av ändelser, med undantag för mellan s, š, z, ž och l, r, m, n samt tillbakadragandet av betoningen; monoftongeringen av diftongerna ai, ei, uttalet [pɛr] av prefixet per och prepositionen per samt konstruktionen av prepositionen pas med substantivets genitiv försvann nästan helt; förkortning av obetonade y, ū i stammen och i sluten ändelse samt öppning av i, u (och de första leden i diftongerna il, ir, ul, ur samt i diftongen ui) påträffas oftare. Såväl medelvärdena för dialektalitetsindexen som diagrammen över de sammanfattade dialektalitetsindexen bekräftade att lokala varianter av raseiniškiai-underdialekten (dialektalt språk) används i Kelmė-zonen från andra hälften av 1900-talet till 2010-talet. Straipsniai / Articles 285 DIANA DAMBRAUSKIENĖ De fastställda skillnaderna mellan minimala och maximala dialektalitetsindikatorer samt variationerna i de dominerande indikatorerna visar att denna zon har kännetecknats av dialektal heterogenitet redan sedan andra hälften av 1900-talet. De större variationerna i dialektalitetsvärdena i ljudinspelningarna än i textfragmenten gör det dock möjligt att hävda att dialekten förändras snabbare under 2000-talet till följd av konvergensprocesser. LITTERATUR OCH KÄLLOR Aliūkaitė Daiva, Mikulėnienė Danguolė 2014: Geolektens och de regionala dialekternas bildningssärdrag i Litauen. – XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas (žemėlapiai ir jų komentarai), red. D. Mikulėnienė, V. Meiliūnaitė, Vilnius: Briedis, 257–262. Bakšienė Rima, Čepaitienė Agnė 2017: Möjligheterna att tillämpa det internationella fonetiska alfabetet på ljud i litauiska dialekter. – Baltistica 52(1), 105–135. Bakšienė Rima, Čepaitienė Agnė 2017a: Transkription av litauiska dialekter: tradition och IPA. – Linguistica Lettica 25, 203–229. Burt Ronald S. 1992: Structural Holes: The Social Structure of Competition, Cambridge: Harvard University Press. Burt Ronald S. 2000: Sociala kapitalets nätverksstruktur. – Research in Organizational Behavior 22, red. B. M. Staw, R. I. Sutton, 345–423. Burt Ronald S. 2004: Strukturella hål och goda idéer. – American Journal of Sociology 110(2), 349–399. Dambrauskienė Diana 2021: Pietų žemaičių raseiniškių kalbinis pereigiškumas: horizontalusis ir vertikalusis variantiškumas: doktorsavhandling, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Dambrauskienė Diana 2021a: Korrelationen mellan dialektalitetsindikatorer och objektiva extralingvistiska faktorer i lokalsamhällen med slutna sociokulturella nätverk bland raseiniškiai i sydsamogitiskan. – Lietuvių dialektologijos profiliai: XXI amžiaus pradžios regioniniai variantai, jų santykiai ir perspektyvos, red. V. Meiliūnaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Tillgänglig online: http://lki.lt/wp-content/uploads/2022/01/Lietuviu-dialektologijos-profiliai-1.pdf. Gečienė Ingrida 2009: Analys av sociala nätverk i migrationsstudier. – Sociologija. Mintis ir veiksmas 2(25), 130–143. Inoue Fumio 2012: Förbättringar av dialekternas sociolingvistiska status, observerade genom språkliga landskap – användning av Google Maps och Google Insights. – Dialectologia 8, 85–132. 286 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Förändringar i dialektalitet i den norra delen av sydsamogitiskan i Raseiniai-området (andra hälften av 1900-talet – 2010-talets andra decennium) Lapinskas Remigijus 2010: Pats trumpiausias taikomosios statistikos kursas su R, Vilnius: Vilniaus universitetas. Prieiga internete: http://web.vu.lt/mif/a.reklaite/files/2013/02/2010.01-Pats-trumpiausias-su-R.pdf. LKA I – 1977: Lietuvių kalbos atlasas I. Leksika, ats. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas. LKA II – 1982: Lietuvių kalbos atlasas II. Fonetika, ats. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas. LKA III – 1991: Lietuvių kalbos atlasas III. Morfologija, ats. red. K. Morkūnas, Vilnius: Mokslas. LKT 1970: Lietuvių kalbos tarmės (chrestomatija), sud. E. Grinaveckienė, A. Jonaitytė, K. Morkūnas, B. Vanagienė, A. Vidugiris, Vilnius: Mintis. LKTCH 2004: Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija, sud. R. Bacevičiūtė, A. Ivanauskienė, A. Leskauskaitė, E. Trumpa, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. LKŽ: Elektroninis lietuvių kalbos žodynas. Prieiga internete: http://www.lkz.lt/?zodis=kristi&id=17217250000. Mikulėnienė Danguolė 2018: Multimodalusis tarmėtyros modelis: vietinės lenkų kalbos variantiškumo Lietuvoje tyrimo galimybės. Prieiga internete: http://www.lenkutarmes.flf.vu.lt/files/mikuleniene_%20tarmetyros_modelis.pdf. Mikulėnienė Danguolė 2019: Nomenklatur för dialektalitetsdrag: från dialektala kännetecken till dialektalitetsmarkörer. – Respectus philologicus 35(40). Tillgänglig online: https://www.zurnalai.vu.lt/respectus-philologicus/article/view/12716/11395. Mikulėnienė Danguolė 2020: Dialektalitet som en mätbar storhet. – Lietuvių kalba 15. Tillgänglig online: https://www.zurnalai.vu.lt/lietuviu-kalba/article/view/22434/21701. Mikulėnienė Danguolė, Čepaitienė Agnė, Bakšienė Rima, Geržotaitė Laura, Kardelytė-Grinevičienė Daiva, Leskauskaitė Asta, Meiliūnaitė Violeta, Vyniautaitė Simona 2019: Dialektometrinis tradicinių lietuvių tarmių klasifikacijos pjūvis: žvalgomasis tyrimas, sud. D. Mikulėnienė, A. Čepaitienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Nerbonne John, Kleiweg Peter 2007: Mot ett dialektologiskt måttstock. – Journal of Quantitative Linguistics 14(2–3), 148–166. Salys Antanas 1992: Raštai. Lietuvių kalbos tarmės IV, Roma: Lietuvių Katalikų Mokslo Akademija. Szmrecsanyi Benedikt 2011: Kor­pusbaserad dialektometri: en metodologisk skiss. – Corpora 6(1), 45–76. Straipsniai / Articles 287 DIANA DAMBRAUSKIENĖ Zinkevičius Zigmas 1966: Lietuvių dialektologija, Vilnius: Mintis. Zinkevičius Zigmas 1994: Lietuvių kalbos dialektologija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Dialektala förändringar i den södra raseiniškiai-samogitiskan dialektens norra del (andrand hälften av 1900th-talet – andrand decenniet av 2000st-talet) SAMMANFATTNING En omfattande studie av den södra raseiniškiai-samogitiska subdialektens område visar att Kelmė-området, beläget i subdialektens norra del, kännetecknas av aktiva kommunikationsförbindelser mellan lokalsamhällena. Tretton punkter från Lithuanian Language Atlas (nedan kallat LLA) ingår i detta område: Gudmoniškė (LLA 162), Šaukėnai (LLA 194), Kurtuvėnai (LLA 195), Vaiguva (LLA 224), Kušlėikiai (LLA 225), Padubysys (LLA 226), Kiaunoriai (LLA 227), Kražiai (LLA 257), Kelmė (LLA 258), Kubiliai (LLA 259), Tytuvėnai (LLA 260), Adomaičiai (LLA 292) och Pakražantis (LLA 293). Förbindelserna mellan samogitiska lokalsamhällen (direkta eller genom ”strukturella hål”) och aukštaitier (talare av den västliga Šiauliai-subdialekten och Kaunas-subdialekten) och/eller talare av Varniai-samogitiskan visar att Kelmė-geoekten, som utvecklas på grundval av subdialektens traditionella särdrag, är övergångsartad. Samtidigt bekräftar undersökningen av dialektala indikatorer den dialektala heterogeniteten i Kelmė-området. Baserat på analysen av isofoner för särpräglade och karakteristiska drag som fastställdes under andrand hälften av 1900th-talet är en blandning av samogitiska och aukštaitiska dialektdrag endast möjlig i det område där subdialekten gränsar till den västliga aukštaitiska dialekten i Šiauliai. För flera år sedan konstaterades emellertid en ”överlappning” av dialektdrag i det dialektala material som under andrand hälften av 1900th-talet samlades in i Kelmė-punkten (LLA 258), som ligger på större avstånd från gränsen. Vi kan anta att dialektdragen inte heller redan under 1900th-talet upprätthölls konsekvent vid andra LLA-punkter som bäst representerar raseiniškiai-subdialekten. Artikeln jämför realiseringen av dialektala drag i dialekttexter från andrand hälften av 1900th-talet och i ljudinspelningar från andrand decenniet av 2000st-talet från sju LLA-punkter som ingår i Kelmė-området (Kurtuvėnai (LLA 195), Kušlėikiai (LLA 225), Padubysys (LLA 226), Kražiai (LLA 257), Kelmė (LKA 258), Adomaičiai (LLA 292) och Pakražantis (LLA 293). 288 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Pietų žemaičių raseiniškių šiaurinės dalies tarmiškumo pokyčiai (XX a. 2-oji pusė – XXI a. 2-asis dešimtmetis) Den dialektala matrisen, baserad på de dialektala uppgifterna från de två perioderna, visar att realiseringen av dialektala särdrag under den 2nd hälften av 20th-talet och under det 2nd decenniet av 21st-talet inte bara skiljer sig vid nästan alla LLA-punkter, utan att varje informant också använde dem med olika frekvens. Dialektala indikatorer beräknades på grundval av skalan för förändringar i dialektalt tal (dialektalitet). För att objektivt bedöma dialektaliteten beräknades medelvärdena för de dialektala indikatorerna i textfragmenten och ljudinspelningarna samt skillnaderna mellan dem. De ovanstående uppgifterna visade de allmänna tendenserna i användningen av dialektala särdrag, det vill säga de bevarade lokala varieteterna av Raseiniai-subdialekten, som har bildats på grundval av den traditionella subdialekten. För att synliggöra den dialektala nivån och språkförändringen fastställdes gränserna för minimal och maximal dialektalitet. Efter att de generaliserade dialektala indexen hade illustrerats med ett diagram visade det sig att den traditionella Raseiniai-subdialekten inte har genomgått särskilt starka konvergensprocesser i Kelmė-området under de senaste sex decennierna: dialektalt tal används både i textfragmenten från den 2nd hälften av 20th-talet och i ljudinspelningarna av dialektalt tal från det 2nd decenniet av 21st-talet. Skillnaderna mellan minimala och maximala dialektala indikatorer samt variationerna i de dominerande indikatorerna som identifierades i undersökningen leder till slutsatsen att Kelmė-området har uppvisat dialektal heterogenitet sedan den 2nd hälften av 20th-talet. De mer uttalade variationerna i de dialektala värdena i ljudinspelningarna jämfört med textfragmenten visar emellertid på snabbare dialektala förändringar, drivna av konvergensprocesser under 21st-talet. Straipsniai / Articles 289 DIANA DAMBRAUSKIENĖ BILAGA 1 Register över fragment av dialektala texter LKA-punkt Anteckningsbokens reg.nr Dialektens upptecknare Dialektens informanter Datum för materialets upptecknande Kūrtuvėnai (LKA 195) 629 (1) / 195 (1) VVU IV-kursstudenten Albertas Rosinas M. D., f. 1883. J. M., cirka 60 år. K., cirka 70 år. 1960 Kušlei̇kiai (LKA 225) 543 (1) / 225 (5) III-kursstudent vid fakulteten för litauiska språket och litteraturen vid VVPI Žana Urbonavičiūtė, Elena Tamošaitytė, Janina Keliotytė N., 96 år. V. S., född 1888. R. B., 60 år. S. V., 54 år. B. V., 53 år. S. V., född 1942. Nenurodyta Padubysys (LKA 226) 696 (1) / 226 (1) Nenurodyta J. M. L. P. M. P. J. M. P. I. M. Nenurodyta Krž̌iai (LKA 257) 558 (2) / 257 (2) G. Narauskaitė D. Jonikaitė G. Čičelytė L., 69 år. S., 78 år. G., 63 år. E. B., född 1942. K., 97 år. K:s dotter, 56 år. Nenurodyta Kelmė (LKA 258) 406 (3) / 258 (3) III-kursstudent vid fakulteten för litauiska språket och litteraturen vid Šiaulių pedagoginis institutas Ona Lukošiūtė A. L., 56 år. O. L., 55 år. 5 maj 1957 Adomaičiai (LKA 292) 672 (1) / 292 a (1) Strodomskytė M. Š., född 1900. K. J. R., född 1894. Nenurodyta Pākražantis (LKA 293) 721 (1) / 293 b (1) Juozas Levickas, litauist i tredje årskursen vid Vilnius statliga universitet uppkallat efter V. Kapsukas J. L., född omkring 1903. J. G., född 1898. K. N., född 1895. S. V., född 1888. A. P., född 1928. 1960–1961 290 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Pietų žemaičių raseiniškių šiaurinės dalies tarmiškumo pokyčiai (XX a. 2-oji pusė – XXI a. 2-asis dešimtmetis) BILAGA 2 Register över ljudinspelningar LKA-punkt | Uppgiftslämnare | Bostadsort | Inspelningens längd Kūrtuvėnai (LKA 195) | LKA 195_2 (47 år) | Kūrtuvėnų mstl. | 30 min. 47 sek. | LKA 195_3 (79 år) | Kūrtuvėnų mstl. | 225 Kušleikiai (LKA 225) | LKA 225_3_1 (62 år) | Kušleikių k. | 13 min. 14 sek. | LKA 225_3_2 (75 år) | Šaltenių k. (1 km från Kušleikių k.) | 16 min. 36 sek. Padubysys (LKA 226) | LKA 226_2 (56 år) | Kaniūkų k. (tidigare Pādubysio k.) | 23 min. 49 sek. | LKA 226_3_1 (78 år) | Kaniūkų k. (tidigare Pādubysio k.) | | LKA 226_3_2 (80 år) | Kaniūkų k. (tidigare Pādubysio k.) | 12 min. 55 sek. Kražiai (LKA 257) | LKA 257_3_1 (61 år) | Kražių mstl. | 9 min. 27 sek. | LKA 257_3_2 (70 år) | Piliakalnio k. (1 km från Kražiai) | 13 min. 51 sek. Kelmė (LKA 258) | LKA 258_2 (60 år) | Kelmės m. | 12 min. 26 sek. | LKA 258_3 (85 år) | Kelmės m. | 8 min. 40 sek. Adomaičiai (LKA 292) | LKA 292_2 (43 år) | Ląplėgių k. (1 km från Adomaičiai) | 13 min. 54 sek. Pąkražantis (LKA 293) | LKA 293_2 (51 år) | Pąkražančio k. | 38 min. 58 sek. | LKA 293_2 (72 år) | Pąkražančio k. | 4 min. 26 sek. Totalt antal inspelningar: | 3 tim. 29 min. 3 sek. Inskickat den 30 juni 2022 DIANA DAMBRAUSKIENĖ Institutet för litauiska språket, Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Litauen [email protected] Straipsniai / Articles 291