Prieraišus, prieraišumas valentingumas dabartinėje lietuvių (rašto) kalboje

LORETA VALČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ Litauiska språkets institut ORCID-id: orcid.org/0000-0003-2196-8937 Forskningsområden: morfosyntax, valens, semantik, typologi. DOI: doi.org/10.35321/all88-09 PRIERAIŠŪS, PRIERAIŠUMAS VALENS I DET SAMTIDA LITAUISKA (SKRIFT)LIGET Adjektivet prieraišuss och substantivet prieraišumass valens i samtida litauiska (skrift)språket ABSTRAKT Föremålet för denna artikel är adjektivet prieraišus och dess substantivavledning (prieraišumas). Syftet är att med utgångspunkt i materialet från Corpus of Contemporary Lithuanian Language (DLKT) klarlägga dessa predikats kombinerbarhet ur ett valensperspektiv. Undersökningen visade att uttrycket för det indirekta objektet till prieraišus och prieraišumas i satsen påverkas av semantiken och grammatiken hos predikaten från det minimala lexikala semantiska fältet. Det visade sig att normen inte följs och att det finns en tendens att ange det indirekta objektet till prieraišumas med dativ, särskilt tillsammans med ord som betecknar livlösa ting. NYCKELORD: valens, adjektivet prieraišus, adjektiviskt substantiv, lexikalt semantiskt fält. ANNOTATION Artikelns objekt är adjektivet prieraišus och dess substantivavledning (prieraišumas). Syftet är att undersöka dessa predikats kombinerbarhet ur ett valensperspektiv, baserat på material från Corpus of Contemporary Lithuanian Language. Undersökningen visade att uttrycket för det indirekta objektet till prieraišus och prieraišumas påverkas av semantiken och grammatiken hos predikaten från det minimala lexikala semantiska fältet. Det visade sig att normen åsidosätts och att det finns en tendens att uttrycka Straipsniai / Articles 181 LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ det indirekta objektet till priera išumas i dativ, särskilt när det används tillsammans med ord som betecknar en livlös sak. NYCKELORD: valens, adjektivet priera išus, adjektiviskt substantiv, lexikalt semantiskt fält. 1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR Syftet med denna artikel är att, med utgångspunkt i uppfattningen om den verbocentriska satsmodellen och valensteorins principer, undersöka valensen hos adjektivet prieraišus och dess substantivavledning prieraišumas samt fastställa vad som påverkar den. För att uppnå syftet ställs följande uppgifter: med stöd av exemplen från Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas (DLKT) kortfattat behandla valensen hos de ord som ingår i det minimala lexikalt-semantiska fältet för adjektivet prieraišus och dess substantivavledning ur ett semantiskt, syntaktiskt och lexikalt perspektiv (se delarna 2–5); undersöka valensen hos prieraišus, prieraišumas och överväga om och vilken påverkan valenserna hos predikaten från det lexikalt-semantiska fältet har på den (se del 6); sammanfatta allt (se del 7). Såvitt känt har valensen hos prieraišus, prieraišumas inte undersökts ur denna aspekt. Den tillämpade forskningsmetoden är tolkning samt deskriptiv-analytisk, grammatisk och semantisk analys. Exempel med olika former av de ord som behandlas i artikeln samlades in i¹ DLKT:s utökade sökfält genom att ange ordstammen, exempelvis prieraiš, prisiriš, lipšn och så vidare, och välja kriteriet ”börjar med”. Exemplen klassificerades inte efter funktionella stilar. Det exakta antalet analyserade exempel anges längre fram vid behandlingen av det aktuella predikatets valens. När prieraišus, prieraišumas valdes för valensanalys kan det sägas att valens är en egenskap hos ett ords betydelse som avgör dess förmåga att öppna ett visst antal tomma platser, vilka i en sats eller en ordkombination fylls av ord och deras former med vissa betydelser eller av deras motsvarigheter (se Sližienė 1994: 16; Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 19, 46 och den där citerade litteraturen). Valens förknippas med tre nivåer: den abstrakta nivån för logisk semantik och två konkreta språkliga nivåer – syntax och lexikal semantik. På den logisk-semantiska nivån fastställs antalet tomma platser hos ett ord och de semantiska funktionerna hos deras möjliga aktanter; på syntaktisk nivå fastställs de valentiella aktanternas grammatiska form samt deras obligatoriska eller fakultativa karaktär; på den lexikalt-semantiska nivån fastställs de valentiella aktanternas semantik. Utöver valentiella syntaktiska aktanter, vars obligatoriska eller fakultativa karaktär fastställs i satsen, urskiljs ¹ Exemplen från DLKT samlades in för undersökningen i februari 2023. 182 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Prераišus, prераišumas valens i nutida litauiska (skriftspråk) fria led – satsord som inte betingas av ordets betydelse och inte ingår i dess valens. Fria led fyller inte de fria platser som predikatet öppnar, utan deras samband med predikatet bestäms av dess rent grammatiska förmåga, som en viss ordklass, att ansluta andra ord och deras former (Sližienė 1994: 35). Obligatoriska syntaktiska aktanter kan inte utelämnas i satsen, eftersom satsen blir ogrammatisk om de utelämnas. Med obligatoriska syntaktiska aktanter uttrycks den del av situationen som är viktigast och mest relevant för ordets betydelse (där, 31). Fakultativa syntaktiska aktanter är sådana som kan utelämnas i satsen, medan satsen förblir grammatisk och begriplig. Satser utan fakultativa aktanter betyder ungefär samma sak som satser med dem, eftersom fakultativa aktanter är implicerade i själva ordets betydelse (där, 35). Av Lietuvių kalbos būdvardžių valentingumo framgår att adjektivet prераišus, –i² ’som snabbt och lätt fäster sig’ enligt det empiriska materialet har två syntaktiska valensstrukturer: i det ena fallet markeras den aktant som motsvarar subjektet med nominativ, medan det indirekta objektet står i dativ; i det andra fallet uttrycks det indirekta objektet genom en konstruktion med prepositionen prie och genitiv, medan subjektet står i nämnda nominativ (Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 65, 79, 84). Den syntaktiska aktant som fungerar som indirekt objekt och markeras variantmässigt är fakultativ. I båda fallen är den semantiska valensen hos prераišus densamma: subjektet motsvarar percipienten³, medan det indirekta objektet motsvarar kontentyven⁴ (se 1, 2). Kort sagt är den syntaktiska valensen hos det tvåvalenta prераišus Nom, Dat / prie Gen, och den semantiska [Pcp, Con]. Semantiskt hör detta adjektiv (se 1), liksom prieplai­kus (se 3, jfr 4) och andra (likgiltig, känslig, trogen etc.), till gruppen adjektiv som beskriver en persons inställning till något, hans eller hennes psykiska förhållningssätt till detta (Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 79). 1) Han har stark vilja och skulle vara mycket prераišus med familjen. (citerat från Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 79) 2) Detta sto var inte lika prераiši vid en enda plats som Bėris. (citerat från Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 84) 3) Martynienė är långsam, tyst, prieplai­ki med släktingarna, och allra mest med sin man. (citerat från Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 79) ² I fortsättningen i artikeln anges vid en generell hänvisning till olika genus hos detta eller något annat adjektiv endast maskulinum – adjektivets omarkerade genus. ³ Percipient [Pcp] – funktionen hos den som upplever ett psykiskt tillstånd, typisk för levande varelser som varseblir företeelser i verkligheten, har en viss inställning till dem och reagerar psykologiskt på dem (Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 32; Sližienė 1994: 21). ⁴ Kontentyv [Con] – funktionen hos innehållet i ett tillstånd eller en egenskap, typisk för olika föremål och företeelser (Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 32, jfr Sližienė 1994: 22). Straipsniai / Articles 183 LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ 4) Mannen är sällan särskilt fäst vid den sjuke. (citerat ur Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 84) 5) Människan såg tyst på avstånd, till synes helt likgiltig inför det som hände runtomkring. (citerat ur Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 79) 6) Men poeterna, liksom hängda, är trogna sin natur. (citerat ur Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 79) I de fall då adjektiv som fäst vid, likgiltig inför, trogen eller liknande uttrycker en persons sympati, välvilja eller antipati gentemot en annan person, tilldelas adjektivet en annan valens: percipientens subjekt uttrycks med nominativ eller med en annan kasusform som bestäms av kongruensens givare⁵, medan det indirekta objektet som motsvarar beneficienten⁶ betecknas med dativ (se 7, 8). Det semantiska valensvärdet för adjektivet fäst vid ([Pcp, B]) illustreras dock med samma exempel 3 (Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 80). Vid en jämförelse mellan exemplen 1–4 och 5–8 framgår att predikatets semantiska valensstrukturer – [Pcp, Con] och [Pcp, B] – skiljs åt med hänsyn till den lexikala semantiken hos det ord som fungerar som indirekt objekt (en levande varelse (människa) respektive en sak). Med hänsyn till detta bör det indirekta objektet i exemplen 1, 3 och 4 tolkas som beneficient, medan det i exempel 2 ska tolkas som kontentiv. 7) Kristina är fortfarande inte helt likgiltig inför herr Petras. (citerat enligt Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 80) 8) Varför terroriserar och griper ni människor som är trogna oss? (citerat enligt Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 80) Med utgångspunkt i de viktigaste litauiska ordböckerna behandlar artikeln adjektivet prieraišus, som är förbundet med verben prisirišti, atsid uoti. Mer specifikt definieras adjektivet prieraišus i Dabartinės lietuvių kalbos žodyne (DLKŽe) som ’snabbt och lätt fästande’, och i den akademiska Lietuvių kalbos žodyne (LKŽe) som ’1. en som fäster sig mycket och hänger sig’. I de illustrativa exempel som ges i ordböckerna sägs det om en fäst levande varelse (människa, djur) (se 1). Adjektivet prieraišuss valens är framför allt förbundet med betydelserna hos de nyckelord som nämns i dess betydelse – verben pri(si)rišti, atsid uoti – och deras ⁵ För mer om kongruens samt begreppen kongruensens givare och kongruensens mottagare, som används här, se Semėnienė (2003: 38–42). ⁶ Beneficient [B] – adressatens eller innehavarens funktion, som huvudsakligen är karakteristisk för levande varelser, särskilt personer, till vars fördel eller nackdel något är eller blir (Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 32, jfr Sližienė 1994: 21). 184 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Prie raišus, prieraišumass valens i nutida litauiska (skriftspråket) med avseende på valens⁷. Av Nijolė Sližienės Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodyno (LKVJŽ) (Sližienė 1998: 309) framgår att det transitiva (pririšti ‘fästa vid något’ har två olika valenser: det fyrvalenta (pri)rišti kräver exempelvis ett agentivt⁸ subjekt markerat med nominativ, ett direkt objekt uttryckt med ackusativ som betecknar patienten⁹, ett instrument uttryckt med instrumental samt ett indirekt objekt som motsvarar funktionen hos en slutpunkt¹⁰ och uttrycks genom konstruktionen med prepositionen prie (se 9). Det trevalenta (pri)rišti öppnar i satsen plats för aktanterna agentivt subjekt, patient och slutpunktsobjekt (se 10). Författaren till LKVJŽ (Sližienė 1998: 309) skriver i anmärkningarna: ”Ibland används verbet rišti (pririšti) i denna betydelse också enligt modellen Nom Acc Dat [A₁ P B], t.ex.: Och hur många gånger har han inte redan sagt åt Kalpokas att binda fast grimskaftet åt henne (suggan) Krv. Ibland kan i stället för prieGen konstruktionen antGen användas, t.ex.: Jie pririšo man ant nugaros mėsos gabalą”. 9) Rövarna [...] band fast Greitutė med spindeltrådar vid en stadig stråstjälk. (citerat från Sližienė 1998: 309) 10) En pojke band en vit näsduk vid en käpp. (citerat från Sližienė 1998: 309) Rita Miliūnaitė (2022: 408) uppmärksammar att det indirekta objektet med prisirišti, prisirišimas ur språkvårdssynpunkt måste uttryckas med en konstruktion med prepositionen prie, medan dativ, som inte överensstämmer med normen, är ett föråldrat (psn.) fenomen. Av LKŽe framgår att prisirišti betyder ‘12. ansluta sig till någon, haka fast med anspråk’ (Hon letar bara efter någon att haka fast vid Alks.) eller är förbundet med det transitiva pririšti i betydelsen ‘10. vänja vid, dra till sig’ (Förfärligt fäst vid sin mamma [barnet] Ėr.). I DLKŽe skiljs prisirišti ut i betydelsen ‘2. knyta nära an¹¹, överlämna sig’ (Det barnet är mer fäst vid fadern). I LKŽe förklaras betydelsen av adjektivet prieraišus genom atsiduoti, som i DLKŽe definieras som ‘1. ägna sig åt, viga sig åt’ (Han ägnade sig åt vetenskapen). Semantiken hos verbet atsiduoti i LKŽe kan förbindas med betydelsen hos det transitiva atiduoti ‘5. överlämna, utse’ (jfr Sonen dog, han kommer att få överlämna livet åt dottern (gården) Vvr.; I dina händer ⁷ Om hur en enskild leksikons valens (kan) hänga samman med den semantiska och syntaktiska valensen hos de centrala orden i dess betydelse samt med det semantiska nätverket, se Vaičiulytė-Semėnienė (2020). ⁸ Agent [A₁] – funktionen hos initiatorn eller utföraren av en handling, kännetecknande för levande varelser (Sližienė 1994: 19). ⁹ Patient [P] – funktionen hos mottagaren av handlingens påverkan eller innehavaren av ett tillstånd (Sližienė 1994: 20). ¹⁰ Slutpunkt [Ad] – en funktion ”som kännetecknar ett ting uppfattat som den slutpunkt till vilken eller intill vilken aktören eller det påverkade tinget rör sig och där handlingen upphör när punkten nåtts” (Sližienė 1994: 24). ¹¹ Jfr valensen hos verbet pritapti ‘anpassa sig, acklimatisera sig’ (Sližienė 1998: 265) i satserna: Han [P] anpassade sig snabbt till människor [Con]; Bondemannen [P] kunde inte anpassa sig till vårt liv [Con]. Straipsniai / Articles 185 LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ överlämna själarna och våra kroppar PK32.) och dess nyanser: ‘förlita sig på, ägna sig åt, lita på (Skulle vi på ålderdomen överlämna oss åt någon svärsons nåd? V. Krėv.), ‘offra, ägna sig åt (Han är mycket hängiven åt vetenskapen Sb.). I LKVJŽ finns ingen beskrivning av verbet atsiduoti. Det synonymiska atsidėti ‘ägna sig åt, sätta in alla krafter’ i LKVJŽ (Sližienė 1994: 128) bör nämnas; den semantiska funktionen hos det indirekta objektet som markeras med dativ beror på det valenta aktantens lexikala valens. När det indirekta objektet utgörs av ett ord som betecknar något abstrakt motsvarar dativen ett ändamål (Han [Pcp] ägnade sig åt vetenskapen [Fin] (jfr studera)), medan dativen motsvarar en beneficient när det indirekta objektet betecknar en levande varelse (±Anim) (Hon [Pcp] ägnade sig åt familjen och hemmet [B]). Det bör också nämnas att adjektivet atsidavęs enligt Antanas Lyberis Sinonimų žodyną (SŽe) är synonymt med adjektivet ištikimas. Det senare kräver dativ. Av SŽe framgår också att adjektiven prieraišus och prieplaikus är synonymer. Således kan även semantiken och grammatiken hos adjektivet prieplaikus (prieplaikumas) påverka valensen hos prieraišus (prieraišumas). Enligt DLKŽe betyder adjektivet prieplaikus ‘inställsam, vänlig’, medan det i LKŽe beskrivs som ‘inställsam, fäst, vänlig’. Sambandet mellan adjektivet draugiškas och det här behandlade prieraišus framgår också av Jono Paulauskos Sisteminiame lietuvių kalbos žodyne (SisŽe): prielai­pus, prieraišus, prieplaikus nämns i det semantiska fältet vänskap, där också det redan nämnda prisirišti ingår. Verbet atsiduoti i SisŽe hör till det semantiska fältet klusnumo. Det är sannolikt att valensen hos adjektiven lipšnus (åt vem / vid vad¹²), draugiškas (åt vem / med vem¹³) också kan ha betydelse för valensen hos prieraišus, som behandlas i artikeln (se nedan). Valensen hos det abstrakta prieraišumas skulle kunna likna valensen hos grundadjektivet prieraišus. Å andra sidan hävdar Jonas Šukys (1998: 155) att ”[a]bstrakta adjektivavledningar med suffixet -umas, bildade av adjektiv som inte styr dativ, kräver vanligtvis ingen kasus (förutom en svagt styrd genitiv för egenskapen eller aktören); därför är deras kombinationer med dativ omöjliga och måste strikt korrigeras – genom att kasusformen eller det adjektiviska substantivet utelämnas eller på något annat sätt. […] Allt detta vittnar om människors fäste vid sitt land (= fästhet vid sitt land; mer levande: hur människor är fästa vid sitt land. Således är substantivets indirekta ¹² Det tvåvalenta lipšnuss syntaktiska valens Nᴅ, Dat motsvarar den semantiska valensen [Pcp, B], t.ex. Ksaveras var sällan mycket inställsam, kysste händer, kelade som en kattunge Vaižg. (Vaičiulytė-Semėnienė 2001: 80). Det tvåvalenta lipšnus, som kräver en prie-konstruktion, nämns inte tillsammans med lipnus ‘inställsam’, prieplaikus ‘inställsam, vänlig’ m.fl. på grund av brist på illustrativa exempel (där, 84). Jfr valensen hos verbet (pri)lipti ‘ha dragning till, fästa sig vid, närma sig’ i LKVJŽ (Sližienė 1994: 399). ¹³ I Lietuvių kalbos būdvardžių valentingumo apraše (Vaičiulytė-Semėnienė 2001) behandlas inte valensen hos adjektivet draugiškas. 186 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Valensen hos prieraišus, prieraišumas i nutida litauiska (skriftspråket) Objektet för prieraišumas bör endast betecknas med prepositionen prie-konstruktionen. När J. Šukys (1998: 477) diskuterar prepositionen prie-konstruktioner som betecknar objekt tillsammans med verb för att vänja sig, fästa sig, förena, tillhöra m.m., skriver han: ”Priklausyti, priskirti prie tenderar man att använda när prie följs av abstraktare substantiv. När det handlar om tillhörighet till en person eller personer, en stat, väljer man endast dativ, jfr. Det landet tillhörde min far”, men ”Om han inte tillhör någon organisation (jfr. någon organisation)”. Av det som kortfattat sagts framgår att prieraišus (prieraišumas) vid uttryckandet av det indirekta objektet, som en fakultativ valensaktant, kan påverkas inte bara av grundordet (prisirišti prie ko), utan också av valensen hos andra ord som ingår i det minimala lexikala semantiska fältet prieraišus (atsiduoti, atsidavęs, draugiškas, lipšnus, prieplaikus). Flera antaganden formuleras: vid uttryckandet av det indirekta objektet hos divalenta prieraišus, prieraišumas har (i) grundordets valens, (ii) aktantens lexikala valens (levande varelse resp. sak); (iii) semantiken och grammatiken hos predikaten i det lexikala semantiska fältet prieraišus betydelse. Med hänsyn till att det i DLKT inte finns exempel med olika former av den synonyma prieplaikus, prieplaikumas, diskuteras de inte vidare. 2. VALENSEN HOS OLIKA FORMER AV PRISIRIŠTI OCH PRISIRIŠIMAS Av 1200 DLKT-exempel där olika (opersonliga och personliga) former av verbet prisirišti används och det indirekta objektet uttrycks i satsen, framgår det, efter att sådana som 11–16 (jfr. 9, 10) lämnats åt sidan och 500 exempel av typen 17–21 analyserats, att det indirekta objektet i de senare uttrycks med prepositionen prie-konstruktionen. Exempel 17 och 18, där ett nära förhållande mellan levande varelser uttrycks, visar att de nödvändiga aktanterna hos det divalenta prisirišti i satsen uttrycks genom percipientens subjekt och beneficientens indirekta objekt. I analogi med exemplen 5 och 6 motsvarar subjektet i satserna 19–21 percipienten, medan det indirekta objektet – som betecknas med prie-konstruktionen – är kontentivet. 11) [Mykolas band fast dessa alrispiskvastar vid underarmarna, gjorde korstecknet och ropade: jag flyger! 12) För att inte trycka på gaspedalen i stället för bromsen band professorn fast det ena benet vid sätet. 13) Sedan hjälper han den unga drottningen att fästa barnet vid bröstet [...]. 14) Hon [kvinnorna] [...] försökte fästa dig vid sig (jfr. vid sig själva) för livet. 15) Jag måste binda fast mig (jfr. mig själv) vid stolpen, för jag kan falla på alla fyra. Straipsniai / Articles 187 LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ 16) Ännu [flickan Fjärilen] fäst vid (jfr sig själv / till sig själv) fjärilens vingar – liknande dem som lågstadieelever som spelar änglar i skolpjäser pryder sig med. 17) Omkring den åttonde levnadsmånaden fäster sig barnet vid mamman. 18) Han [skuggfiguren] är oerhört lekfull, fäst vid familjen och mild. 19) Vi litauer, är mycket fästa vid vårt fosterland. 20) Människorna är arbetsamma, bofasta, fästa vid de eviga traditionella värdena. 21) Mest av allt är jag väl inte fäst vid kärleken, utan vid tankarna och den uppdelade tiden. I exemplen 22–23 aktualiseras i den berättade situationen en annan typ av anknytning: det tvåvalenta fästa sig är semantiskt förbundet med begäret som beroende (jfr Sližienė 1998: 240). Detta påverkar den semantiska valensen hos fästa sig: subjektet som betecknas med nominativ kännetecknas inte så mycket av en percipientfunktion som av en patientfunktion, medan det indirekta objektet, uttryckt genom prepositionskonstruktionen vid, motsvarar en contentiv. Här måste man åtminstone erkänna subjektets tvåskiktade¹⁴ – percipient-patientens – semantiska funktion. Ett subjekt som motsvarar patienten illustreras av exemplen 24 och 25, där aktanten till fästa sig uttrycks inte med en levande varelse utan med ett ord som betecknar något abstrakt. 22) Men alkohol kan finnas eller inte finnas för min skull, jag är inte fäst vid den. – Och vad är ni fäst vid? – Anknytning är en mycket dålig sak. Det betyder att du är beroende. I det här livet borde man inte fästa sig vid någonting. 23) Aztekerna brukade konsumera choklad på långt fler sätt än vi, som är så starkt fästa vid söta drycker. 24) Eftersom hon insåg att den akademiska världen var alltför fäst vid nutidens skadliga regler, beslutade hon sig först för att tiga i en vecka. 25) Den [traditionella filosofin] är fäst vid det varande och ställer inte frågan om villkoret för det varandes möjlighet – att vara. En undersökning av 500 exempel ur DLKT med olika former av det verbala substantivet anknytning visar att när det indirekta objektet till substantivet anknytning uttrycks i satsen, betecknas det vanligtvis med en prepositionskonstruktion med vid (se 26–28). I fyra exempel förekom den kulturellt olämpliga dativen för det indirekta objektet (Šukys 1998: 155–156) (se 29–30). Subjektet motsvarar percipienten, medan det indirekta objektet motsvarar beneficienten (26, jfr 27) eller contentiven (27–30). 26) Barnets anknytning till modern – en typ av anknytning som kännetecknas av att ha en egenskap. Detta är etablerandet av nära band mellan modern och det nyfödda barnet under förlossningen. ¹⁴ För mer om tvåskiktade semantiska funktioner, se Drukteinis (2009). 188 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Prіeraіšus, prіeraіšumass valens i nutida litauiska (skriftspråket) 27) Men han tappar inte heller Litauens väsen ur sikte: människornas anknytning till jorden, boskapen, fridsamheten och lugnet. 28) Hennes [Moskvas] inaktivitet tillfredsställde henne inte, och anknytningen till det gamla. 29) Värdena omvärderas, och den som av anknytning till det gamla inte vill omvärdera sina egna får inte blunda för dem som redan har omvärderats. 30) I deras [bybornas] hjärtan stärktes kärleken, respekten och anknytningen till de gamlas jord, till deras levnadssätt, och till traditionerna. Det indirekta objektet, som i satsen markeras med dativ, kan tolkas som valensmässigt knutet till två olika predikat. Till exempel kan 31 i satsen sin man förbindas både med substantivet anknytning och med verbet uttrycka (åt vem). Den fortsatta kontexten visar att det indirekta objektet till anknytning som en nära relation15 i detta exempel är markerat felaktigt. 31) Men hon rättade sig inte: nå, låt det vara, eftersom hon sade så i glömska, utan att önska personen något ont, och endast genom att uttrycka sin anknytning till sin man. Därefter kallade hon gästen Kosta på detta sätt ytterligare några gånger. Med utgångspunkt i exemplen 22 och 23 kan man hävda att den underförstådda subjektet till det tvåvalenta anknytning i exemplen 32–33 har patientens roll, medan det indirekta objekt som markeras av prepositionskonstruktionen prie-konstruktion har kontentiv funktion. Att anknytningens subjekt semantiskt kan vara förbundet med en beneficient framgår av kontexten i exempel 34. 32) Anknytning till alkohol eller narkotika: * uppslukar alla dina önskningar, * du blir slav under dessa frestelser, * driver dig till fattigdom. 33) Men kli har alla dessa nödvändiga ämnen, medan vitt siktat vetemjöl saknar dem. Därför är en överdriven anknytning till bullar och limpor skadlig för hälsan. 34) Han hade särskilt stora framgångar inom byggbranschen – R. Steinkros företag hörde till de tio största byggorganisationerna i New York. Den framgångsrike affärsmannens anknytning till ”Statens” universitet berodde mer på personliga intressen än på stor kärlek till Alma Mater-institutionerna. Av det som sagts om valensen hos anknyta och anknytning framgår att när det är fråga om en levande varelses anknytning som känsla motsvarar subjektet en percipient (Hon berättar att hon när hon skapade logotypen främst utgick från känslor: hon försökte förena sådana känslor som längtan, anknytning till sitt hem och sina närstående, kärlek till fosterlandet och... (DLKT)), medan subjektet vid anknytning som beroende eller vana aktualiseras som patient (Vem ”knyter an” till skärmen, 15 Jfr. exemplet från DLKT: Närheten till hemlandet för A. Miškinas – det är anknytning till folkets kultur och seder. Straipsniai / Articles 189 LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ det saknar rörelse och aktivt umgänge med saker och människor (DLKT)). Ibland kan man även skönja en beneficiant subjektroll. Vanligtvis motsvarar det indirekta objekt som markeras med prepositionskonstruktionen prie antingen en beneficiant eller en kontent. 3. VALENS HOS FORMERNA AV LIPŠNUS OCH LIPŠNUMAS Med utgångspunkt i de exempel som ges i LKŽ markeras det indirekta objektet till adjektivet lipšnus, använt i betydelsen ’öm, vänlig, artig’, med dativ eller med prepositionskonstruktionen prie (se 35, 36). Den senare uttrycksformen bestäms av grundordets syntaktiska valens (lipti prie ko), medan dativen tycks väljas utifrån valensen hos orden meilus, malonus (’öm, vänlig’) som anges i definitionen av lipšnus (vem / med vem) (jfr DLKŽe). 35) Ksaveras var ömsint mot sin moster, kysste hennes händer och kröp intill henne som en kattunge Vaižg. 36) Han var en hemsk tvärvigg och ömsint mot ingen BsMtII98. En genomgång av 200 exempel i DLKT där olika former av lipš-nus används visade att det indirekta objektet sällan uttrycks i satsen – endast i 10 exempel. Det indirekta objekt som uttrycks med dativ (se 37, 38) eller med prepositionen su-konstruktionen (se 39, 40) motsvarar en beneficiant; subjektet, som markeras med nominativ, motsvarar en percipient. 37) Lūšius var ovanligt vänlig, behövde kärlek och var ömsint mot människor. 38) När hon var berusad brukade hon ganska ofta slå Ženka Čiuptuvas, ibland till och med riktigt hårt, men efter att ha nyktrat till var hon åter ömsint mot sin vän och blev åter ömsint. Var skulle hon annars hitta någon? Ingen ville längre köpa hennes kärlek, medan Ženka Čiuptuvas, när han lyckades stjäla en tjock plånbok, inte var snål. 39) Så mycket uträttade han under kriget, och i fredstid var han rättvis i domstolen, ädel i vänskapen, eftergiven mot grannarna, ömsint mot familjemedlemmarna, likgiltig inför sin egen förmögenhet men omsorgsfull om statens väl, förlåtande mot de skyldiga och generös mot de fattiga. 40) Vytautas tyckte inte om att Jonas plötsligt blev fruktansvärt ömsint mot den verkligen välbyggda, tydligen mycket yngre än sin man, mörkhåriga och brunögda kvinna, som om sanningen skulle fram inte verkade tyngd av hushållsbekymmer. De 50 exemplen i DLKT med olika former av lipšnumas visar också att det indirekta objektet sällan uttrycks i satsen. I tre exempel uttrycks det med dativ (se 41–43), i ett med prepositionskonstruktionen med su (se 44). 190 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Valens hos prieraišus och prieraišumas i nutida litauiska (skriftspråket) Liksom i satser med lipšnus är den semantiska valensen [Pcp, B], där det indirekta objektet utgörs av ett lexem som betecknar en levande varelse (människa). 41) Flickorna offrade sig – lipšnumas hos den motbjudande, till leda äckliga ryssen räddade ibland livet på till och med ett dussintal människor. 42) Modern gav henne lite pengar, och denna spenderade dem tillsammans med Verutė. Akinuotė, som fått en ny understödjare, blev högfärdig; all hennes tidigare lipšnumas mot oss försvann, och berusad kom hon för att gräla om varje småsak som uppstod i vardagen. 43) Einar, Evos Lotos morbror, som oväntat och oplanerat kom på besök, väcker med sin överdrivna familiaritet och lipšnumu misstanke inte bara hos hjältarna utan även hos läsaren. 44) Eller hjälpte, enligt Algirdas Patackas, dessa och andra kandidater helt enkelt deras ”lipšnumas” med väljarna att vinna. Det sägs att de politiker som lyckades övertyga sina väljare på ett vänligt sätt om att de kunde lita på dem segrade. Som nämnts finns det fall där det indirekta objekt som betecknas med dativ kan vara knutet till två predikat i satsen. I exempel 45 kan tėvas som uttrycks med dativ vara aktant både till verbet neparodė (neparodė kam) och till substantivet lipšnumas (lipšnumas kam). På liknande sätt kan dativsubstantivet pavaldinys i exempel 46 tolkas. 45) Döttrarna neparodė tėvui någon större lipšnumo; efter att kort ha berättat om sina närmaste livsplaner försvann de genast iväg på egna ärenden för resten av kvällen. 46) Det vore emellertid inte märkligt: vart ska en man ta vägen om hans arbetsgivare visar sig ha ”en annan läggning”, och om pavaldiniui hans lipšnumas är nepriimtinas? Med utgångspunkt i DLKT-exemplen med formerna lipšnus, lipšnumas och deras kontexter kan man tala om två slags lipšnumas: i det ena fallet aktualiseras främst den emotionella aspekten av lipšnumas – ömhet (jfr 47, 48), i det andra fallet förverkligas genom tillståndet av ((o)äkta) ömhet ett lipšnumas som kan övergå i något negativt – inställsamhet, påträngande beteende, hat och liknande (jfr 40, 49–51). 47) Det är dags att överskrida ensamhetens förtrollade cirkel och kasta sig in i en läkande gemenskap, i att vara två, i kärlek. Överväldigad av lipšnumo frågade hon om han visste hur gott det är att somna och vakna bredvid den man älskar. 48) Den nyväckta aggressionen riktas antingen mot en själv eller någon annanstans. Motina, som är arg på spädbarnet, försöker vara mycket lipšni, eftersom en god mor inte kan vara arg. 49) – Nej, vänta! – ger hon sig inte. – Sluta nu! Han stötte då bryskt undan hennes händer, men av hennes tidigare lipšnumo fanns inte ett spår kvar. Han väntar; Aušrelės andning blir jämnare och djupare. 50) Ständigt ignorerande av barnets behov och dess försök att kommunicera. En störning i prieraišumas som uppstår i barndomen yttrar sig i beteendeavvikelser genom påträngande lipšnumu och icke-selektivt prieraišumas. När barnet växer kvarstår prieraišumas, medan det påträngande lipšnumą ersätts av uppmärksamhetssökande och kontakt utan val av person. Straipsniai / Articles 191 LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ 51) För länge sedan tassade Buzai omkring kring valpen, som visserligen var ganska storvuxen men fortfarande dum, mycket kärvänlig, som kröp in överallt, fastnade i allting och föll omkull. Av det som sagts kort framgår att lipšnus, lipšnumass semantiska valens är [Pcp, B], medan den syntaktiska är Nom, Dat / med Instr. I DLKT-exemplen används, när nära relationer mellan levande varelser (vanligen människor) uttrycks med dessa predikat, ingen konstruktion med prepositionen prie. 4. VALENSEN HOS FORMERNA ATSIDUOTI OCH ATSIDAVIMAS I DLKT-sökningen gav inmatningen ägnar sig åt, hängiver sig över 3 000 exempel med olika (icke-)personböjda hängiv former. En analys av 500 exempel visar att när det i meningen finns ett indirekt objekt markerat med dativ¹⁶, kan dess semantiska funktion vara olika. När det berättas om en levande varelses (vanligen en människas)¹⁷ känslomässiga hängivenhet åt en annan, har det aktuella predikatet två obligatoriska aktanter: ett percipient subjekt och ett benefaktivt indirekt objekt (se 52–54). I exempel med former av hängiv, där den situation som omtalas aktualiserar inte så mycket den känslomässiga som den (snarare) förverkligade hängivenheten åt den andre som beneficient, kan subjektet förstås som patient (se 55, 56). Att subjektets aktant i semantiskt tvåvalenta former av hängiv kan vara tvåskiktad, det vill säga att två semantiska funktioner kan sammanflätas, visar också exempel 57 och 58, där det berättas om människans hängivenhet åt kroppen och själen eller omvänt (jfr även 59). 52) Men jag är ändå övertygad om att de var hängivna (jfr trogna) varandra och älskade varandra mycket. Denis tänkte gifta sig med henne och planerade deras gemensamma framtid. 53) Vi har redan förklarat varför Džeinė och alla andra mödrar är mer hängivna sina barn än Džimas och alla andra fäder. 54) Förgätmigejer. Det är en typ av flickor som förknippas med drag hos en mild, hämndfri och älskande kvinna. Det enda målet för dessa ”blommor” är att älska, hängivet ägna sig åt den älskade med hela sitt hjärta, sina önskningar och gärningar, att skapa en trivsam miljö och offra sig. 55) Även om människan naturligtvis förmår tygla sitt sexuella begär och behärska det. Samme A. Molis skrev: En kvinna som hänger sig åt en man för att bli gravid kan i förväg överväga alla ”för” och ”emot”, och om hon beslutar sig för att föra släktet vidare är det en fri handling. ¹⁶ I artikelns material återstod exempel där objektet till former av atsiduoti betecknas med instrumental, till exempel: Tog några klunkar [te] och sköt undan det: teet luktade av sill och lök för henne. ¹⁷ Jfr DLKT-exemplet: Björkens löv överlämnade sig tyst åt solen. 192 Acta Linguistica LXXXVIII P r i e r a i š u s, p r i e r a i š u m a s: valens i nutida litauiska (skriftspråket) 56) Nina är ingen tragisk gestalt, hon hänger sig åt soldaterna, eftersom hon längtar efter sex. När Nina har förstått att rollen som lösaktig kvinna inte passar henne, återvänder hon efter Tovos död hem. 57) En kall eller passionerad och inåtvänd kvinna dömer mannen till ensamhet: han måste stöta bort henne. Det krävs att de båda ger sig åt varandra med kropp och själ. Om denna gåvoakt äger rum förblir de trogna mot varandra för alltid. 58) Människor säger att ingen människa förmår vara allt för en annan. Men det kräver jag, förstår du, Berita? Den som slår sig ihop med mig, överlämnar sig med själ och kropp. Med själ och kropp hade jag överlämnat mig åt Saskija. Inte ett steg åt sidan under alla dessa år. 59) Ja, det är sant, jag gjorde det, jag skäms, jag överlämnar mig helt åt er. Sparka på mig, slå mig, håna mig. Det finns exempel där predikatet överlämna sig har ett subjekt som betecknar en percipient (se t.ex. 60–62) eller en patient (se 63, 71), vilket kombineras med ett indirekt objekt som motsvarar antingen ett innehåll (se 60–64) eller ett mål (se 65–67) och som markeras med dativ. Målaktanten kan, som exemplen 68 och 69 visar, också uttryckas genom en infinitivkonstruktion. 60) Mačiau, kaip jam buvo malonu vėl ir vėl prisiminti tas laimingas dienas, kai juo rūpinosi viskam atsidavusi žmona, draugė ir šeimininkė. 61) E. Iruonas var helhjärtat hängiven åt dessa ting. 62) Kodėl atsidavėme baimės stinguliui ir įsitikinimui, kad „vienas nieko ne­pakeis, o niekas neparens“? 63) När föreståndaren förstod att arbetet misslyckats, hängav han sig åt drickandet. Han tuggade korv, hällde ner fulla mängder i sin stora mage och skröt hela tiden. 64) Jis ne tiek atsiduoda Niekiui, jis naikina. 65) Lördagar, söndagar, de ”röda” helgdagarna och kvällarna under tjänsteresor var ägnade åt detta arbete, som drog till sig alltmer, och som jag hängav mig åt med hela mitt hjärta. 66) Endast den som, genom att vara ytterst hängiven åt sin egen vilja att leva, upplever inre frihet från livets händelser och förmår uppriktigt och varaktigt offra sig för andras skull. 67) Jag somnade inte bara framför datorn, jag sov inte på jobbet med huvudet på bordet... så var det inte. Det är svårt. Och studierna blir lidande. Jag klarar inte att ägna mig så mycket åt studierna som jag skulle vilja... 68) Kan en människa som ännu i går kämpade för kommunistiska idéer och troget tjänade ockupanten (särskilt här i Litauen), redan i dag vara hängiven åt att tjäna vår stat? 69) Lägg märke till denna rad: ”Eftersom domen över onda gärningar inte genast verkställs, är därför människornas hjärtan helt och hållet hängivna åt att göra det onda” (Pred. 8:11). Straipsniai / Articles 193 LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ Det förekommer att det indirekta objektet till verbet atsiųduoti uttrycks genom den stelnade konstruktionen į (kieno) rankas, som semantiskt hänger samman med dativ för beneficient (se 70), innehåll (se 71) eller mål (se 72) (jfr 73). 70) Vårt samtal drog ut alltför länge på tiden... – Tänk, fader, ni... Jag kan inte tänka längre. Jag överlämnar mig [jag] i era händer (jfr åt er) med kropp och själ. Rädda eller förgör. Det spelar ingen roll för mig längre. Lämna mig bara inte i en sådan andlig kris, som jag lämnade min mor. 71) Och den natten överlämnade Margarita sig liksom i ödets händer (jfr åt ödet) – man kan säga att hon för första gången kände vad det innebär att bli berusad av alkohol. Även om yrseln naturligtvis var av två slag... 72) Efter att ha upplevt en stark andlig chock, som förändrade henne helt, tänkte hon fortfarande, tvekade, kämpade med sig själv och sköt instinktivt upp beslutet att överlämna sig i läkarens händer (jfr behandla). 73) Varför blir män blint förälskade i sina frisörer. Män, som inte var rädda för att överlämna sitt välvårdade hår i frisörens händer, överlämnar mycket snart också sig själva åt dem. Av det som, på grundval av de tillgängliga DLKT-exemplen, har sagts framgår att den situation som beskrivs med atsiduoti i meningarna presenterar vissa aspekter av den situation vi uppfattar. Dessa aktualiseras i meningen genom olika semantiska strukturer hos satsens predikat, dvs. genom predikatets semantiska valens; där framgår också hur den beskrivna situationen tolkas. Om man håller fast vid uppfattningen att ”predikatets aktanter motsvaras endast av de deltagare i situationen som utsägs i meningen med de former som verbet kräver” (Slįžienė 1994: 27), framgår att i positionen som aktant till atsiduoti, vilket är ett divalent verb och markeras med dativ, aktualiseras en av referenterna med olika semantik (beneficient, innehåll, mål), vilka skiljer sig åt genom sin lexikala semantik (levande varelse resp. abstrakt företeelse). De referenter som hamnar utanför den ena eller andra atsiduoti-strukturens semantiska valensgränser finns i bakgrunden av den beskrivna situationen som dess icke-aktualiserade del, oviktig för betydelsen hos predikatet atsiduoti (jfr exemplen 55 och 56 med 65 och 66, där målet i situationen aktualiseras på olika sätt (fri ledamot vs. valent aktant)). En liknande situation framträder vid analysen av 500 DLKT-exempel med olika former av substantivet atsidavimas. I vissa fall motsvarar det indirekta objekt som markeras med dativ en beneficient (se 74–76), i andra ett innehåll (se 76, 77) eller ett mål (se 78). Subjektsaktanten har funktionen av recipient (se 74, 76, 77) eller patient (se 75, 78). 74) Dotterns kärlek och hängivenhet till modern är oändliga. 75) Eftersom vi av naturen är egoister måste vi gå genom livet som akrobater på en lina: och upprätthålla balansen mellan hängivenhet åt andra, när vi inte skonar oss själva, 194 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Valensen hos adjektivet prieraišus och substantivavledningen prieraišumas i nutida litauiska (skriftspråket) och umgänge med andra, eftersom ett oförsiktigt steg åt sidan kan minska vår lyckopotential. 76) Hon vårdar sådana tankar genom att leva under samma tak som Vanda och Juzef, dessa två osjälviska och modiga människor, vars hängivenhet åt mänskligheten och de polska landsmännen samt medkänsla med förföljda judar vederlade allt som hennes far predikade. 77) Det viktigaste [...] är passion och fullständig hängivenhet åt denna växternas filosofi. 78) Din hängivenhet åt karriären bär frukt, men den blyga Saturnus lämnade dig ett hinder på vägen till framgång. 5. VALENS HOS OLIKA VÄNLIG OCH VÄNLIGHET FORMER DLKT:s sökning på vänlig gav över 4 500 exempel med olika former av adjektivet vänlig. Vid analysen av 300 exempel där adjektivets indirekta objekt uttrycktes i satsen framträdde olika valenser. När det tvåvalenta vänlig används enligt betydelse 2 i Ordboken över det allmänna litauiska språket (BLKŽe), ‘benägen att upprätthålla nära, varma relationer, att umgås’, motsvarar subjektets aktant, uttryckt med nominativ eller ett annat kongruerande kasus, en percipient, medan det indirekta objektet, uttryckt med dativ eller konstruktionen med prepositionen su, betecknar en beneficient (se 79–82). Ibland uttrycks beneficientens indirekta objekt med konstruktionen atžvilgiu (se 83). 79) Just därför kan jag älska mig själv och vara vänlig mot mig själv. 80) Det viktigaste var att alla människor var vänliga mot varandra och öppna, vilket vanligtvis inte längre förekommer. 81) Papijonas [hunden] är vänlig mot alla, kommer bra överens med andra hundar och husdjur och är bra med barn. 82) Vid Vetenskapsakademien var till och med de äldre akademikerna varma och vänliga mot ungdomarna, även de äldre akademikerna. 83) Sedan dess förändrades hennes [grannens] inställning till honom [pojken] i grunden. Hon är vänlig mot honom, tar med små presenter åt honom när tillfälle ges och åtar sig ibland att passa honom. Det tvåvalenta vänlig, använt i betydelsen ‘5. säker, lämplig, gynnsam, anpassad för människans användning’ (BLKŽe), öppnar i satsen en ledig plats för ett patientsubjekt uttryckt med ett kongruerande kasus och ett indirekt objekt uttryckt med dativ, vilket motsvarar en beneficient (se 84, 85) eller en kontentyv (se 86, 87). 84) De senaste åren var särskilt framgångsrika för vinodlingen: naturen var särskilt gynnsam för druvodlare och vinproducenter. Straipsniai / Articles 195 LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ 85) Det är därför som de torkar som finns på toaletterna i kaféer eller stora köpcentrum inte heller är vänliga mot våra händer.” 86) Därför måste man utan tvekan söka efter sätt att främja ett naturvänligt jordbruk. 87) Litauens skattesystem är i grunden vänligt mot företagen. Det tvåvalenta vänlig ’6. ofarlig, som inte skadar miljön’ (BLKŽe) kräver ett patientsubjekt och ett indirekt kontentyvobjekt uttryckt i dativ (se 88, 89). 88) Det faktum att vi lever på en rik planet med begränsade resurser är således en tydlig utmaning för världens ledare, som diskuterar en miljövänlig balanserad världens utveckling. 89) Det viktigaste är dock att de miljövänliga produkter som tillverkas miljövänliga produkter är nyttiga för vår hälsa. DLKT tillhandahöll över 700 exempel med olika former av substantivet vänlighet. 55 exempel hittades där den andra personen – det indirekta objektet – i en sats som uttrycker en persons sympati eller välvilja gentemot en annan person, vänlighetsaktant uttrycks i dativ (se 90, 91) eller genom konstruktionen gentemot (se 92, 93). Analysen visade att det indirekta benefaktiva objektet, oavsett hur det markeras, kombineras med ett percipient subjekt. 90) Frankrike var förslavat, men behöll vid två tillfällen i hemlighet sin vänlighet mot Litauen. 91) Antanas kom hit här av vänlighet mot Kazimieras. 92) Och upplevelsen av närhet mellan individer som tillhör samma civilisation (t.ex. fransmännens fientlighet mot invandrare från Nordafrika och vänlighet mot polska invandrare). 93) Enligt G. Taujańskis uppvisade Giedrius V. ingen vänlighet mot honom. När en persons välvilliga inställning till något uttrycks i en sats öppnar det tvåvalenta vänligheten en ledig plats för ett percipient subjekt och ett indirekt kontentyvobjekt (se 94). 94) Om varje vetenskap finns i själen såsom i subjektet, oskiljaktigt, och sanningen inte kan gå under, varför, frågar jag, betvivlar vi då själens eviga liv på grund av någon vänlighet mot döden? – utbrister Augustinus Förnuft otåligt. I kontexten kan även vänlighet aktualiseras och göras mer handlingsinriktad. Då kan man tala om ett semantiskt tvåskiktat subjekt: en patient med percipient nyans eller tvärtom. Att vänlighet kan tolkas på två sätt – som övergående (eller möjlig att övergå) från en känsla till en handling – visas också av exemplen 95 och 96. Hur det än förhåller sig här, uppstår verklig vänlighet (liksom hängivenhet) ur en känsla (jfr 97, 98). 196 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Valensen hos prieraišus, prieraišumas i nutida litauiska (skriftspråkliga) språket 95) Hans ständigt visade vänlighet mot mig. Kom alltid förbi, låna alltid av oss om du skulle sakna något; Henrik, jag har några öl i kylskåpet. 96) När den sovjetiska pressen gratulerade de litauiska krigsflygarna skrev den i detta sammanhang om ”det ständigt ökande uttrycket för Litauens vänlighet gentemot landet”, och framhöll att denna flygning skulle bli ännu en allvarlig faktor för att stärka de vänskapliga relationerna mellan de båda länderna. 97) Han log glatt, och Kriuksis, som trodde att leendet uttryckte vänlighet mot honom, fnissade också belåtet. 98) Italiens vänskapskänslor gentemot Litauen (jfr Italiens vänskap med Litauen) är oförändrade, och D. Grandis besök i Warszawa kommer inte att påverka relationerna mellan Litauen och Italien. Det förekom exempel där substantivet draugiškumas var förbundet med den nämnda sjätte betydelsen hos grundordet (BLKŽė) (se 99). Då motsvarar det av adjektivet avledda substantivets valens den som nämndes i exemplen 88 och 89. 99) Sammanfattningsvis kan jag säga att vi strävar efter att skapa ett system som skulle göra ”vänlighet mot miljön” till en attraktiv, ekonomiskt sett enkel och angenäm verksamhet. Av det som hittills har sagts kan man anta att den subjektiva aktanten till prieraišus, prieraišumas inte bara skulle kunna ha funktionen hos den percipient som nämndes i början av artikeln (se del 1), utan även patientens funktion, medan den objektiva aktanten skulle kunna ha beneficientens och kontentyvets funktion. Det är sannolikt att det syntaktiska valensen hos de diskuterade predikaten kan påverka uttrycket för den fakultativa objektiva aktanten till prieraišus, prieraišumas, särskilt när man vill aktualisera semantiska skillnader. 6. VALENS HOS OLIKA FORMER AV PRIERAIŠUS OCH PRIERAIŠUMAS DLKT gav på frågan prieraiš 101 exempel med olika former av adjektivet prieraišus. Vid analysen av de 15 exempel som DLKT tillhandahåller, där det indirekta objektet uttrycks i satsen, framkom att det inte bara markeras med dativ eller med en konstruktion med prepositionen prie, utan även med en konstruktion med prepositionen su eller atžvilgiu (se 103, 104). De två sistnämnda konstruktionerna borde normativt ersättas med dativ (jfr 100) eller med en konstruktion med prepositionen prie (jfr 101). Å andra sidan blir det av det som sagts tidigare klart vad som påverkar eller kan påverka talarens val av en sådan markering av det indirekta objektet. Konstruktionen med prepositionen su eller atžvilgiu med prieraišus är semantiskt Straipsniai / Articles 197 LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ noterade: ”lånats” från semantiken och grammatiken hos den synonymiska prieplaukus ’tillgiven, vänskaplig’ (se även nedan). 100) Saliukis[hunden] är vänlig och värdig, håller sig på avstånd från obekanta, men är hängiven och tillgiven sina ägare. 101) Därför tillhörde han, enligt denna forskares utsago, både den franska och den polska nationen [...]. Det är svårt att säga vilket landdrottningen var mer tillgiven (jfr hängiven). Hon förklarade sig ofta vara trogen Ludvig XIV [...]. 102) Trots denna benägenhet till zigenarliknande kringflackande Ieva säger sig vara mycket tillgiven – inte bara vid människor, utan också vid föremål. 103) Förnuftig, vaksam och känslig [hund]. Tillgiven mot vänner och försiktig med obekanta människor. 104) Relationerna mellan fadern eller modern som stannade kvar med barnet blev till och med bättre – färre konflikter. Barnen var mer tillgivna gentemot familjen (jfr familjen). Sambandet mellan den tvåvalenta tillgiven och predikat från det lexikala semantiska fältet (hängiven, vänskaplig, trogen, vänlig m.fl.) framgår också av DLKT-exemplen, där det indirekta objektet till det undersökta adjektivet är tydligt utifrån kontexten. Exemplen 105–108 visar hur en av de semantiska aspekterna hos tillgiven aktualiseras i den berättade situationen (jfr 100, 101). Med hänsyn till detta och med beaktande av varierande och oklara fall kan man hävda att när man i nutida litauiska väljer att använda den tvåvalenta tillgiven för att beskriva en nära relation mellan levande varelser, markeras det indirekta objekt som motsvarar beneficienten på flera sätt. 105) Žmogus yra prieraiši (plg. prisirišusi) būtybė. Prie ko prisirišą? Tai priklauso nuo individualių pomėgių, būdo bruožų. 106) Bladhaundas är särskilt tillgiven (jfr kärleksfull, vänskaplig), grälar inte vare sig med ägarna eller med andra hundar. 107) Män tittar på kvinnan även när hon leker med valpen. Enligt dem är klappande av djur ett gott tecken som visar att kvinnan är tillgiven (jfr älskvärd, kärleksfull). 108) Hon blev vän med faddrarna (hon brukade alltid kunna närma sig äldre människor på ett hemtrevligt sätt och kallade dem folkligt ”mormödrar” och ”farfäder”). Jag är inte så tillgiven (jfr älskvärd, vänskaplig), kanske till och med lite ”taggig” – jag gav mig inte in i långa samtal med faddrarna. Dessutom var mormodern nästan döv18. Förutom exemplen 100–104, där subjektet till det tvåvalenta tillgiven motsvarar percipienten och det indirekta objektet beneficienten, finns det i DLKT fall där percipientsubjektet förenas med ett indirekt objekt av contenttyp, vilket variabelt markeras 18 Jfr även DLKT-exemplet med adverbet tillgivet: – Hej, orm lille Orm! Vi blev vänner med lille Orm redan i barndomen. Bekanta ända sedan vaggan. Båda lekte tillgivet (jfr vänskapligt, kärleksfullt), som en farfar med sitt barnbarn. Tillsammans sög de båda i sig mjölk. I så många år hade han matat lille Orm ur en lerskål. 198 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Valens för prieraišus, prieraišumas i nutida litauiska (skriftspråket) i dativ eller en konstruktion med prepositionen prie (se 109, 110). Likaså kan prieaišuss subjekt motsvara patienten, medan det indirekta objektet kan motsvara innehållet (se 111). 109) I Lettland har samhället ännu inte blivit fäst vid bilder. 110) Tjädertupparna stannar inte bara kvar hos oss över vintern, de är genetiskt fästa vid de vanliga, redan välbekanta platserna. 111) Till att börja med vill jag betona att tvåfaldiga är fästa vid den sovjetiska traditionen är hela vår histories vetenskap (och ibland även vårt historiska medvetande överlag). DLKT tillhandahöll drygt 500 exempel med olika former av substantivet prieaišumas. Av de 170 exempel där detta substantivs indirekta objekt uttrycks i satsen framgick att det markeras med dativ eller en konstruktion med prepositionen prie. Med betydligt fler exempel än för det nyss behandlade adjektivet prieaišus framför ögonen kan man tala om uttryckstendenser: det indirekta objektet tenderar att markeras med dativ (jfr del 1). Mer konkret väljs den fakultativa dativen tillsammans med former av prieaišumas i 58 procent av alla fall (eller i 98 av 170 exempel). Det indirekta objektets dativ uttrycks oftast (73 procent eller i 72 av 98 exempel) med ett ord som betecknar ett livlöst (konkret, abstrakt) ting, betydligt mer sällan (27 procent eller 26 av 98 exempel) med ett ord som betecknar en levande varelse (vanligen en människa). När det gäller animacitet visar satser där det indirekta objektet markeras med en konstruktion med prepositionen prie liknande tendenser: i 33 procent av de tillgängliga fallen (eller i 24 av 72 exempel) uttrycks det indirekta objektet med ett ord som betecknar en levande varelse, medan det i 67 procent av alla fall (i 48 av 72 exempel) uttrycks med ett ord som betecknar ett livlöst ting. Således är det indirekta objektet till substantivet prieaišumas, som enligt språk normen markeras med den korrigerade dativen eller med en lämplig prepositionskonstruktion prie, vanligtvis (71 procent eller 120 av 170 exempel) ett ord som betecknar ett livlöst (konkret, abstrakt) ting. Det är viktigt att nämna att dessa båda uttryckssätt för det indirekta objektet är (kan vara) variant iskos (se 112–115). 112) Sambandet i barnens uppfostran och fostran bestäms av modern kärlek, känslor och anknytning till sonen eller dottern. 113) För att barnets anknytning till modern ska utvecklas är inte bara den tid som modern tillbringar med spädbarnet viktig, utan även sättet att kommunicera och omsorgens karaktär. 114) De [Vėlinės] påminner om att den anknytning som uppstått till det jordiska livet kommer att försvinna. 19 På internet finns också tillräckligt många exempel med pluralformer av substantivet prieaišumas i olika kasus (prieaišumai, prieaišumų med flera). 20 På internet finns ganska många exempel där prieaišumass indirekta objekt också uttrycks med en konstruktion med prepositionen su, till exempel: Anknytning till modern är inte en prioritet framför anknytning till fadern (citerat från: https://www.dvejinamai.lt/). Straipsniai / Articles 199 LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ 115) I människans anknytning till livet finns något starkare än alla världens bekymmer. De tillgängliga exemplen visar att det indirekta objektet som motsvarar beneficienten förenas med ett percipientsubjekt (se 112, 113). Subjektet kan i exempel 116 tolkas på två sätt – som patient och percipient; där kan också en semantisk överföring av den direkta binda ’fästa vid något’-betydelsen urskiljas (jfr barnet [P] är bundet med navelsträngen [I] vid modern [Ad], modern [P] är bunden vid barnet), en övergång till anknytnings-semantik som ett perceptivt predikat. Den semantiska kopplingen till valensen hos det nämnda binda visas också av exempel 117: handlingen som styvfadern utför, uttryckt i överförd betydelse (fångade, låste fast (jfr. band fast)), är källan till Blankas emotionella anknytning, dvs. handlingar påverkar, formar och skapar den emotionella anknytningen och dess kvalitet21 (jfr även 14–16). När anknytning-kopplingen till grundverbets binda sig genom dess direkta betydelser är (mer) bruten, aktualiseras perceptiv anknytning (se 112, 118). Det kan hävdas att semantiken och grammatiken hos anknytning som känsla (till vem) påverkar den syntaktiska valensen hos anknytning (anknuten): när en sådan anknytning aktualiseras är dativen för det indirekta objektet (mer) omarkerad (jfr 118–121). Till skillnad från exemplen 119–121, där det indirekta objektets dativ grammatiskt också kan knytas till satsens huvudpredikat känna (till vem, vad), visar exempel 122 att till livet inte är ett aktant till substantivet känsla (jfr? Niliūnos känsla för livet), utan till anknytning (jfr Niliūnos anknytning till livet). Utifrån det som sagts kan man hävda att den emotionella självständigheten hos subjektet aktualiseras i exempel 123 – den genom handlingar inom familjen formade emotionella anknytningen har brutits av egen vilja (besegrats). En möjlig koppling mellan anknytning och beroende framgår också av kontexterna i exemplen 124–126. Att subjektets anknytning som emotionell förbindelse markeras med dativ är tydligt i exempel 127. Prepositionskonstruktionen med vid kan sannolikt väljas för att markera en mer handlingsorienterad anknytning hos subjektet (jfr 128). Som nämnts kan naturligtvis båda anknytningsaspekterna markeras variativt (jfr 122, 129). 116) Barnet utvecklas genom att lyssna till moderns tankar och uppleva hennes känslor. På grund av den gravida kvinnans anknytning till sitt ofödda barn kan effekten av den stress hon upplevt minska. 117) Med upprörda ord beskriver Blanka sin anknytning till styvfadern: hon känner sig som ”en fångad och fastkedjad falk, fastspikad vid en guldring” (jfr Styvfadern [A₁] band fast Blanka [P] åt sig). ²¹ Jfr DLKT-exemplet: En signal för att återupprätta kontakten (genom att le mot henne eller be henne att ta upp honom i famnen), därefter lekte och utforskade man igen. Ett sådant beteende hos barnet visar på trygg anknytning. 200 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Valensen hos prieraišus och prieraišumas i nutida litauiska (skriftspråket) 118) För att anknytningskänslan ska utvecklas är stor känslighet för barnets behov och förmåga att tillfredsställa dem särskilt viktigt. 119) Vi kände trots allt varandra någon sorts anknytning. Hur som helst var han min far… 120) Ten ji trejetą metų studijavo specialybės subtilumus, daug ko, kaip pati sako, išmoko, tačiau ypatingo prieraišumo šiam savo gyvenimo etapui nejaučia. 121) Jag tvivlar inte på att den absoluta majoriteten av litauer hörde den minst en gång, eftersom medierna kände, och fortfarande i dag känner en särskild anknytning till detta ämne. 122) Generellt finns i Niliūnos verk en mycket stark känsla av anknytning till livet, som inga olyckor eller svårigheter kan förstöra. 123) Jo kartos amerikiečiams automobilis reiškė laisvę, greitį, judėjimą ir nugalėtą prieraišumą. Namams ir praeičiai, t. y. bet kokio plauko tradicijai ir santvarkai. 124) Han uppfattade beroendet av religionen som en illusionär ersättning för beroendet av bilden av en bestraffande far. Psykoanalytikerns mål är inte att förstärka patientens anknytning till psykoanalytikern, utan att bryta den genom att stärka patientens autonomi och personlighetsmognad, hans eller hennes förmåga att ”stå på egna ben”. 125) Narkologer har sedan länge undersökt människors fysiska och psykiska beroende av alkohol. Det psykologiska beroendet av berusande drycker är mycket svårt att behandla, medan det fysiska kan övervinnas. 126) Kaišiadoriųs fjäderfäfarm hade den enda exklusiva rättigheten i Baltikum – omkring 80 procent av produktionen transporterades till Polen. Det är okänt hur länge polackernas anknytning (jfr vanan att äta) till vår höna skulle ha varat, om direktör Kęstutis Bartkevičius bara hade tänkt på fjäderfäfarmens och inte landets behov. 127) Grundarna dog – klostrets sammansättning förändrades – men syster Beatrice levde fortfarande i en familj som hade vigt sig åt bönen. Hennes anknytning till systrarna var lugn och enkel. 128) Och man hämnas först och främst på sig själv för denna masochistiska anknytning till dem som sårade, förstörde, utplånade … 129) I gruppens mognadsstadium upplever gruppdeltagarna känslor av anknytning till gruppen, skapar nära emotionella band med de andra medlemmarna, men bevarar sin autonomi och blir medvetna om sina olikheter gentemot de andra gruppmedlemmarna. DLKT-exemplen visar att subjektets aktant till substantivet anknytning motsvarar percipienten, medan det indirekta objektet, som uttrycks på två sätt, motsvarar innehållet (se 130). I analogi med exempel 111 framgår det att subjektets aktant i exempel 131 motsvarar patienten, medan det indirekta objektet motsvarar innehållet. 130) En ytterligare egenskap hjälper till att koncentrera och behålla uppmärksamheten på sig själv: suggestibilitet och autosuggestion, en stark anknytning till det som är önskvärt. 131) Enligt min mening är anknytningen till den marxistiska traditionen inom kulturhistorien något annorlunda, men denna egenskap är uppenbar både i fråga om medborgarhistoria och kulturhistoria. Straipsniai / Articles 201 LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ 7. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER De 600 undersökta DLKT-exemplen med olika former av prieraišus, prieraišumas visar att semantiken och grammatiken hos predikaten (pri(si)rišti, atiduoti, pripleikus, lipšnus, draugiškas m.fl.) från det lexikala semantiska fältet påverkar deras semantiska och syntaktiska valens. Genom det synonymiska pripleikus ‘klängig, vänskaplig’ ”överförs” till uttrycket för det indirekta prieraišus, prieraišumas-objektet en prepositionsfras med konstruktionen. En sådan markering av en fakultativ aktant (ty. markierung) väljs när det handlar om relationen mellan två nära levande varelser (vanl. människor) (I familjen skulle föräldrarna lära ut trygg anknytning till barnet?22). När det tvåvalenta prieraišus används i betydelsen ‘klängig, vänskaplig’, uttrycks dess syntaktiska aktanter med subjektets nominativ (eller annat kongruerande kasus) och det indirekta objektets dativ eller prepositionsfrasen su; den semantiska valensen är [Pcp, B]. Uttrycket för det indirekta objektet med formerna prieraišus ‘som snabbt och lätt knyter an; hängiven’, prieraišumas, med dativ och prepositionsfrasen prie är vanligtvis variantmässigt. DLKT-exemplen visar flera kombinationer av semantisk valens hos prieraišus, prieraišumas, som markeras på olika sätt. I de fall då subjektets percipient kombineras med det indirekta objektets beneficient aktualiseras, i den situation som beskrivs med predikaten prieraišus, prieraišumas, en nära emotionell relation mellan två levande varelser. När situationen handlar om en persons inställning till något kombineras subjektets percipient med det indirekta objektets innehåll. Sammanfogningen av ett patientiskt subjekt med ett indirekt objekt som motsvarar innehållet framgår när anknytning är viktig som en viss vana eller ett beroende. I de fall då det indirekta objektet till prieraišumas uttrycks med ett ord som betecknar ett livlöst ting finns en tydlig tendens att bortse från normen – i stället för prepositionsfrasen med prie används dativ. Vanligtvis aktualiseras den emotionella aspekten genom predikaten prieraišus, prieraišumas (Regissören vänder sig genom filmen till ganska subtila känslor – minnen, anknytning till stadens själ – och skapar en film om bagateller, av vilka allt består (DLKT)). I kontexterna kan man urskilja människans, som tillståndsbärare och patient, bindning av sig själv till något materiellt, en betydelse och grammatik som härrör från grundverbet pri(si)rišti. 22 Citerat från: https://www.bernardinai.lt/2014-07-04-diskusija-apie-globa-kokia-aplinka-palankiausia-augti-vaikui-ii/. 202 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Adjektivet prieraišus och substantivavledningen prieraišumas: valens i nutida litauiskt skriftspråk ŠALTINIAI BLKŽe – Bendrinės lietuvių kalbos žodynas, vyr. red. D. Liutkevičienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2013–2022. Prieiga internete: https://ekalba.lt/bendrines-lietuviu-kalbos-zodynas/. DLKT – Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Prieiga internete: http://tekstynas.vdu.lt/tekstynas/. DLKŽe – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, 8-as patais. ir papild. leidimas, vyr. red. St. Keinys, e. variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2021. Prieiga internete: https://ekalba.lt/dabartines-lietuviu-kalbos-zodynas/. LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), red. kolegija G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, vyr. red. G. Naktinienė, e. variantas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005 (atnaujinta versija 2018). Prieiga internete: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas/. SŽe – Lyberis Antanas 2002: Lietuvių kalbos sinonimų žodynas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas; e. variantas 2015. Prieiga internete: https://ekalba.lt/sinonimu-zodynas/. SisŽe – Paulauskas Jonas 1987: Sisteminis lietuvių kalbos žodynas, Vilnius, Lietuvių kalbos institutas; e. variantas 2015. Prieiga internete: https://ekalba.lt/sisteminis-lietuviu-kalbos-zodynas/perziura. LITERATŪRA Drukteinis Albinas 2009: Semantinės sakinių struktūros su sinkretinės reikšmės predikatais. – Res humanitariae 6, 24–41. Miliūnaitė Rita 2022: Įvairuojantys ir nauji lietuvių kalbos reiškiniai XXI a. pradžioje: sistematika ir pokyčių kryptys, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, DOI: doi.org/10.355321/e-pub.42.lietuviu-kalbos-pokyčiai. Semėnienė Loreta 2003: Būdvardžių derinimas. – Sintaksinių ryšių tyrimai. Lietuvių kalbos gramatikos darbai 1, red. A. Holvoet, A. Judžentis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 37–66. Sližienė Nijolė 1994: Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodynas 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Sližienė Nijolė 1998: Lietuvių kalbos veiksmažodžių junglumo žodynas 2(1), Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Šukys Jonas 1998: Lietuvių kalbos linksniai ir prielinksniai: vartosena ir normos, Kaunas: Šviesa. Straipsniai / Articles 203 LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ Vaičiulytė-Semėnienė Loreta 2001: Lietuvių kalbos būdvardžių valentingumas: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Vaičiulytė-Semėnienė Loreta 2020: Daiktavardžiai atitiktis, atitikimas administracinėje kalboje. – Bendrinė kalba 93, 1–35. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/bendrinekalba/article/view/2059. Valency of the Adjective prieraišus and the Noun prieraišumas in Contemporary Lithuanian (Written) Language SUMMARY The analysis of 600 examples with different forms of prieraišus and prieraišumas drawn from the Corpus of Contemporary Lithuanian Language reveals that their semantic and syntactic valency is influenced by the semantics and grammar of the predicates from the lexical semantic field (pri(si)rišti, at­siduoti, prieplai­kus, lipšnus, draugiškas, etc.). The construction of the preposition su has entered the expression of the indirect object of prieraišus and prieraišumas through the synonymous adjective prieplai­kus ‘affectionate, friendly’. Such marking (Ger. markierung) of a facultative actant is chosen when a close relationship of two living beings (usually people) is meant. In cases where bivalent prieraišus is used in the sense ‘affectionate, friendly’, its syntactic actants are expressed in the nominative of the subject (or another case in agreement) and the dative of the indirect object or the construction of the preposition su; the subject percipient is in agreement with the indirect object beneficiary. The expression of the indirect object with the forms of prieraišus ‘one who gets attached fast and easily; devoted’ and prieraišumas in the dative case and the construction of the preposition prie is usually variable. Several combinations of semantic valency of variably marked prieraišus and prieraišumas are possible. In cases where the subject percipient is in agreement with the indirect object beneficiary, the situation expressed by the predicates prieraišus and prieraišumas conveys a close emotional relationship of two living beings. Where the situation is concerned with the person’s disposition towards something, the subject percipient is in agreement with the indirect object contentive. The agreement of the patient subject and the indirect object corresponding to the contentive can be seen where attachment is highlighted as a certain habit and dependency. 204 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Pr eiraišus, pr eiraišumas valentingumas dabartinėje lietuvių (rašto) kalboje In cases where the indirect object of pr eiraišumas is expressed in the word denoting an inanimate thing, there is a clear tendency to disregard the established norm – the construction of the preposition prie is replaced by the dative case. The predicates pr eiraišus and pr eiraišumas usually convey an emotional aspect. The attachment of a person as the conveyor of a certain state, the so called patient, to something tangible, which comes from the semantics and grammar of the base verb pri(si)rišti can be recognized through contexts. Įteikta 2023 m. gegužės 8 d. LORETA VAIČIULYTĖ-SEMĖNIENĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva [email protected] Straipsniai / Articles 205