„Aušrai“ 110 metų

Angelė KAULAKIENĖ ”AUŠRA” 110 ÅR Ursprunget till den litauiska nationella återfödelsen hänger samman med 1800-talets första hälft. Redan då hade den litauiska landsbygden en medvetenhet om sin etniska särart, som kom till uttryck i en stark anknytning till det egna språket och den egna kulturen. En viktig skola i politisk folkbildning var händelserna 1857–1864: diskussionerna om den förestående jordreformen, reformen 1861–1864 och upproret 1863–1864¹. Den rasande reaktionen efter upproret och förbudet mot litauisk press, utan motstycke i historien², slog hårt mot den litauiska kulturen, särskilt litteraturen. När reaktionen ströp möjligheterna att utveckla den litauiska andliga kulturen stod nationen vid avgrundens rand. Därför reste utländska filologer till Litauen för att samla in det döende språket och lämningar av folkdiktningen. Men små lågor av nationell återfödelse brann fortfarande³. Den ryska pressen hade därför grovt fel 1882 när den skrev att ”en litauisk tidning nu är omöjlig”⁴. Planerna på att ge ut en egen tidning hade de unga litauiska lekmannaintellektuella arbetat med i flera år⁵. Det är därför inte förvånande att den första illegala litauiska månadstidskriften (kallad tidning) avsedd för Stor-Litauen, ”Aušra”, tryckt med latinska bokstäver, utkom i mars 1883, mindre än ett år efter det nämnda uttalandet i den ryska pressen. Till det första numret skickade doktor J. Basanavičius in de flesta artiklarna; på numrets titelsida står han angiven som utgivare. Men redan i detta nummer finns också artiklar som J. Mikšas hade förberett och redigerat. Med andra ord sammanställdes och gavs ”Aušra” ut av flera redaktörer. De valde ut artiklar som de fått in eller skrivit själva till numren av ”Aušra”, skrev svar på brev till redaktionen, vilka publicerades i avdelningarna ”Gromatnyčia” och ”Gromatų skardinė”, övervakade tryckningen och korrekturläste hela numrets texter. Sådana ”Auš 1 Dainauskas J. Auszra ir jos gadynė// Lietuvių tautos praeitis. 1983. T.7. P. 649. 2 Merkys V. Nelegalioji lietuvių spauda kapitalizmo laikotarpiu (ligi 1904 m.). V., 1978. P. 3–274. 3 Vėbra R. „Aušros“ idėjinės orientacijos// „Aušra“ ir lietuvių visuomeninis judėjimas 19 a. pabaigoje. V., 1988. P. 44. 4 Голос. 1882. Но.134. С. I. 5 Dainauskas J. Min. veik. P. 647–677. 52 „Aušras“ redaktörer var fyra — J. Mikšas, J. Šliūpas, M. Jankus, J. Andziulaitis. J. Basanavičius skickade artiklar till „Aušra“, redigerade nummer 1–76 och var dess själ. „Aušra“ fick ett brett erkännande från både den litauiska och andra nationers allmänhet. Detta framgår också av det faktum att den polskspråkiga tidningen „Kraj“, som utkom i Sankt Petersburg, 1883–1887 tryckte hela 29 korrespondenser och artiklar där läsarna informerades om „Aušras“ framträdande, om de senast utkomna numren, artiklarnas innehåll med mera.7 Under „Aušras“ första år hade den endast 69 prenumeranter, varav 64 i det ryska imperiet. När J. Šliūpas kom för att redigera tidskriften hade man i början av 1884 fått 240 prenumeranter. När han avgick som redaktör och ersattes av J. Mikšas återstod åter endast omkring 70 prenumeranter. J. Šliūpas hade nämligen nära kontakter med litauiska intellektuella i Moskva, Sankt Petersburg och Samogitien, medan J. Mikšas, som var bosatt i Litauen Minor, hade betydligt mindre möjligheter8. J. Mikšas skrev visserligen själv till J. Basanavičius i ett brev att han hade haft 175 prenumeranter, men några av dem var skyldiga pengar9. „Aušras“ spridning tog särskild fart när de första organisationerna för distribution av den sekulära pressen uppstod10. När „Aušra“ hade spridits över hela Litauen fick de idéer om nationellt uppvaknande som publicerades i dess spalter stor inverkan på samhället. Därför kan „Aušra“, som R. Vėbra påpekar, med full rätt kallas det litauiska folkets livsmanifest11. Vad stod då skrivet i detta manifest? „Vår tidning, som utkommer endast en gång i månaden, må täcka det område som ligger i träda <...>. Kort sagt, vår tidning ska vara endast «världslig» och, efter våra tillgångar och krafter, förmedla kunskap från den allmänna vetenskapen. När vi förmedlar denna kunskap till våra läsare ska vi framför allt sträva efter att sprida kunskap bland bröderna om vår släkts (nations) forntida angelägenheter, liksom om våra angelägenheter som litauer i denna tid <...>. Hela vår släkt (nation) bör minnas och känna den gångna tiden, som den har levt på denna litauiska jord, och alla lyckliga och olyckliga händelser som på ett eller annat sätt har gjort vår släkt sådan som vi ser den i dag och fört den till de svårigheter som vi lever i <...>.” 6 Varpas. 1903. Nr. 3. P. 25. 7 Vėbra R. Min. veik. P. 45. 8 Merkys V. Lietuvos valstiečiai ir spauda 19 a. pabaigoje — 20 a. pradžioje. V., 1982. P. 91. 9 Basanavičius J. Iš „Aušros“ gyvenimo// Vienybė lietuvninkų. 1903. Nr. 51. P. 606. 10 Merkys V. Lietuvos valstiečiai... P. 90–96. 11 Vėbra R. Min. veik. P. 45. 53 När vi vidare talar om arbetet med ”Auszra” måste vi också nämna att vi inte kommer att glömma att samla in och beskriva olika litauiska fornlämningar och kvarlevor (det som blivit kvar), genom vilka man kan lära känna våra förfäders liv, seder, arbete och forntida tro. Därför kommer insamlare av sånger, sagor osv. att få plats i vår tidskrift för sina arbeten, i enlighet med deras värde och betydelse. När vi berättar om det förflutna kommer vi inte att låta tillfället gå oss förbi utan att samtala med läsarna om vår nations angelägenheter i denna tid. Även nyttiga lärdomar och kunskaper, vare sig från naturkunskapen eller naturvetenskapen, från jordbrukets skötsel (agronomi) eller läkekonsten (medicin) osv., kommer alltid att få plats i vår ”Auszra” (1883, 1)12. Även om ”Aušras” redaktörer och författare förändrades, följde man också senare J. Basanavičius ståndpunkter, som framfördes i ”Priekalba”. Utan tvivel publicerades flest artiklar om historia, kultur och utbildningsfrågor. Det finns en del artiklar där även språkfrågor behandlas. De flesta ägnas åt undersökningar av litauiska efternamn, förnamn och ortnamn i Litauen (”Daukantos smeknamn” (1885, 2–3), ”Litauiska smeknamn” (1885, 9), ”Litauiska furstars namn” (1885, 7—8), ”Namnet på forntidens litauiska härskare” (1885, 6), ”De verkliga namnen på vissa platser i Litauen” (1884, 10—11)); enstaka artiklar behandlar etymologi (”Det litauiska språkets ursprung” (1885, 4—5), ”Det tyska och latinska namnet på tyskarna” (1885, 10—11)), lexikologi (”Om användningen av vissa ord” (1885, 6), ”Några litauiska ord” (1885, 7—8), ”Kultitrypiti” (1886, 2)) och rättskrivning (”Litauisk ortografi” (1884, 1—2—3). När man således uppmärksammade ”Aušras” tjugoårsjubileum skrev man med full rätt i ”Varpas” att ”Aušra” ”måste bana väg inte bara för rättskrivningen utan också för språket. Även om några litauiska böcker (av Valančiauskas och Daukantas) med god litauiska hade kommit ut, var de svåra att få tag på och helt okända för andra. Därför < > fattades ord för att uttrycka tankar, och man måste skapa dem”13. Författarna till populärvetenskapliga artiklar ställdes särskilt inför en påtaglig brist på termer. De försökte diskutera frågor inom olika vetenskapsområden så enkelt och begripligt som möjligt, förklara lånade termer och ge litauiska motsvarigheter till dem. Så här behandlar A. Krishčiukaitis 12 Årtal och nummer för ”Aušra” anges inom parentes. Här och på andra ställen återges texten i original. Stavning och interpunktion har inte ändrats. 13 Ss. Musu rašyba ir kalba (1883–1903) Varpas. 1903. Nr. 3. P. 60. 54 aritmetika, istoriją, geografiją straipsnyje „Matematiszkas žemės aprašzimas“ (1884, 5–6). „Daug ira mokslu ir kožnas iš jų apie ką-nor, mokina. Taip ira aritmetika; ji mokina skaitlių; istorija jau suvis kitoks mokslas: joje randame, kaip kitą syk gyveno tokia ar kitokia giminė, kokie buvo joje nesutikimai, kokias ir išz kokios priežasties kėlė kares (vainas); „<>“. Det finns också en vetenskap om jorden; den vetenskapen kallas geografi; den beskriver jorden, hur den ser ut, var och vilka människor som bor där och vad de sysslar med. Geografi är ett ord som inte är litauiskt; på litauiska blir det — jordbeskrivning”. Att skapa eller välja en lämplig term är emellertid inte så enkelt. Svårigheterna med att skapa termer nämns i en av ”Aušras” språkartiklar (1885, 6). ”Vårt språk har först nyligen börjat anpassas till vetenskaperna, och därför används vissa litauiska ord ännu inte helt träffande och korrekt; ofta stöter vi åter på sådana fall där det i själva språket är svårt att finna något ord för abstrakta begrepp, och därför måste man hitta på ett nytt, men ett sådant arbete är inte särskilt lätt: det händer att man går vilse och ibland ”smider” man ett ord som inte är särskilt smidigt eller vackert ”<>”.” Författare och redaktörer som hade bättre språklig känsla och en starkare känsla för modersmålet, och som var förtrogna med lingvistisk forskning från den tiden, bildade lyckade termer, till exempel angla-rūkšte, dirbtuvė, įstatas ”lag”, juodmena ”svart föremål”, mokslavyris ”vetenskapsman”, pervirzis ”överskott”, pobūdis ”karaktär”, prieplidis14 osv. Den nämnda artikeln anger också en av källorna till terminologins uppkomst. ”Det förefaller mig som om det vore mycket lämpligt och nyttigt ifall läsarna offentliggjorde de goda och behövliga ord som de nyligen upptäckt bland folket i Auszra, och bifogade sina kommentarer om dem.” Denna källa behandlades senare mycket utförligare av vår terminologiteoretiker, professor St. Šalkauskis15. Det betyder att ”Aušra” inte bara lade grunden till ett nytt skede i utvecklingen av det moderna litauiska litteraturspråket, eller standardspråket16, utan också utvecklade terminologin inom olika vetenskapsområden, vars rötter redan kan spåras i ”Keleivis”. 14 Plg. Dainauskas J. Min. veik. P. 717–718. 15 Šalkauskis S. Raštai. V., 1991. T.2. P. 24–31. 16 Palionis J. Dėl „Aušros“ vaidmens lietuvių literatūrinės kalbos istorijoje// „Aušra“ ir lietuvių visuomeninis judėjimas 19 a. pabaigoje. V., 1988. P. 189. 55