Žvilgsnis į kasybos barą

Eduardas VODZINSKAS EN BLICK PÅ GRUVBRANSCHEN De litauiska gruvtermerna består av allmänspråkliga ord, nybildningar, internationella termer, lånord och översättningslån från ryska, tyska och andra språk. Alla termer som har kommit in i skriftligt bruk slår inte rot. Vissa översättningslån ersätts med mer meningsfulla ord. Exempelvis är den ryska termen целик översatt som pilmūtė, vilket V. Gudelis föreslår i sin ”Geologijos ir fizinės geografijos terminų žodynas” (V., 1956), svår att föreställa sig även när man känner till dess betydelse: ”en del av en fyndighet som lämnas kvar som stöd för att bära upp taket i en underjordisk utvinning så att det inte rasar in”. Därför används en annan term — atram.sluoksnis. Den motsvarar den engelska termen pillar, ’stöd, pelare, stolpe’. Även den del av en fyndighet som lämnas kvar i ett dagbrott för att maskiner ska kunna köra fram, om det under den finns plastiska bergarter, kallas atramsluoksnis. I J. Dalinkevičius artiklar står det att han studerade vid ett bergsinstitut (på ryska горный институт); senare, efter andra världskriget, sägs det att han började vid ett gruvinstitut för att ”studera geologi och gruvindustrins vetenskaper”1. Litauer som senare studerade vid detta institut brukade säga att de hade studerat vid ett bergs- eller gruvinstitut och arbetade där mineral utvinns, oavsett om gruvorna ligger i bergen eller i sänkor. Om man inte skiljer mellan kalnakasius ir daubakasius, utan kallar hela det vetenskapliga fält som omfattar gruvor för kasyba, bör även detta institut i Sankt Petersburg kallas ett kasybos institutu, som vissa också gör. När termen kalnakasyba övergavs och kasyba började användas, sade V. Kvietkauskas, dåvarande vice chefredaktör vid huvudredaktionen för encyklopedier, att han kände sig som om han hade klivit ur en lastbilsflak och in i en personbils kupé. Litauen har ännu inga underjordiska gruvor, trots att man länge har talat om behovet av sådana, exempelvis för utvinning av anhydrit. I grannländerna — Polen, Belarus och Estland — finns sådana. Uppgifter om gruvor och arbetet där sprids också genom litauiska politiska fångar, deporterade och emigranter i andra länder. Man vet föga om vilka litauiska gruvtermer som används i emigranternas böcker och tidningar. De hinner inte samla in dem— 1Žr. kn.: Lietuvos geologija ir profesorius Mykolas Kaveckis. V.-K., 1969. P.45; Juozas Dalinkevicius. V., 1988. P. 30. 44 la in från skrifter av politiska fångar som arbetat i gruvor och publicerats i Litauen; där förekommer till och med okända termer, till exempel: schakt-dagbrott, schaktöppningens tak, temperaturmätare, slagborrmaskin för berg2. De två sistnämnda termerna är tydliga, men de två första är som gåtor. Förr, när arbetet i gruvorna utfördes med de enklaste hackorna, kallades arbetsplatsen kirtaviete, och eftersom man också behövde gräva där kallades den kasviete. Men sedan länge bryts bergarter i gruvorna med maskiner, till och med med sprängämnen, och de grävs upp och transporteras med olika mekaniska hjälpmedel. Det är inexakt att kalla en sådan arbetsplats kirtaviete, eftersom termen inte omfattar den viktigaste verksamheten – grävandet. Därför kallas den kasviete, på samma sätt som kasykla (inte kirtykla), angliakasys (inte angliakirtys) och så vidare. I litauiskan används orden asla och padas både med olika betydelser (stugans golv, skosula) och som synonymer (golvbeläggning, golvunderlag). Inom gruvdriften används dessa termer ibland med samma betydelse, särskilt i talspråk, men oftast har de egna betydelser; exempelvis kallas den undre ytan av ett utvalt lager eller en fyndighet padu, medan den yta den vilar mot kallas asla. De blir synonymer först när till exempel det utvalda lagret har grävts ut i gruvan (i stället för aslos sägs också padas). För att undvika förvirring föreslås att man inte blandar ihop dessa termer och använder dem liktydigt, oavsett om lagret är utbrutet eller inte. Något liknande gäller beteckningarna på det övre lagrets yta och det undre lagret (och bergarterna) som täcker det. Bergarterna som oftast ligger ovanför det utvalda lagret kallas kraigu (på ryska кровля, på engelska roof), och om detta lager har brutits ut under jord kallas ytan på bergarterna som hänger över hålrummet lubomis. Ibland, när lösa bergarter ligger ovanför det utvalda lagret och en del av lagret lämnas kvar för att stabilisera dem, kallas denna del också kraigu eller tillfälligt tak. Det vore bäst att kalla det utvalda lagrets övre yta kraigu och den yta som täcker det lubomis, oavsett om lagret har brutits ut eller inte. För övrigt kommer detta förmodligen att lösas i praktiken när det finns en underjordisk gruva i Litauen. När man nu mäter tjockleken på ett lager eller en fyndighet sägs mätningen gå från kraigo till pado, och för en underjordisk utvinning från lubų till aslos. 2 Žr. kn.: Norilsko vyčiai. V., 1992. P.48-50, 127, 155. 45 Före andra världskriget kallade geologer, till exempel Dalinkevičius, mängden (volymen) av nyttiga mineral i en fyndighet för reserver. Under efterkrigsåren översatte vissa geologer, uppenbarligen efter att ha glömt eller inte känt till denna term, det ryska ordet запас med lager, eller använde båda orden till och med i samma mening som synonymer: «...> att kartlägga mer färskvattenreserver och mineralvattenlager3. Dessutom började de kalla mängden av dåligt undersökta nyttiga mineral för resurser. I dag används endast en term i den litauiska statliga geologiska myndighetens skrivelser – reserver, medan geologer med lager menar nyttiga mineral och andra material som har grävts upp och lagts på lager, exempelvis inför vintersäsongen. Inom hydrogeologin har termen filter alltid använts. Det är en anordning som håller upp borrhålsväggen i en akvifer, så att berg inte rasar ut från den och partiklar inte tränger in i borrhålet, samtidigt som den släpper igenom vatten fritt, det vill säga fyller en sils funktion. Vattnet filtreras genom små hål eller nät i den, tillverkade av rostfria metaller, plast, glasfiber och andra material. Denna typ av filter kan dock kallas sil först när hydrogeologerna själva beslutar sig för det, eftersom dessa termer för närvarande bedöms olika. Exempelvis beskrivs ett filter i ”Litauiska sovjetencyklopedin”, medan en sil inte nämns. I ”Moderna litauiska språkets ordbok” (V., 1972) är filter och sil likvärdiga synonymer. Inom gruvdrift har dessa termer olika betydelser: en sil används för att sila, medan ett filter används för att fälla ut, till exempel damm ur luften med hjälp av elektrisk laddning. Här har endast variationen i användningen av några få gruvtermer nämnts, men det finns fler. Användningen av internationella termer trots att det finns ett litauiskt ord, vilket exemplet med filter och sil visar, beror främst på språkvetarnas beslutsamhet, beslutets välgrundade karaktär och användarnas enighet. 3Geologų darbai Tarybų Lietuvoje. – V., 1977. P. 61. 46