Fizikos leidiniai – terminų žodynų pagrindas

Eglė MAKARŪNIENĖ FYSIKUTGIVNINGAR – GRUNDEN FÖR TERMORDBÖCKER Fysikböcker på litauiska började ges ut i slutet av 1800-talet, i samband med den nationella pånyttfödelsen. I takt med utgivningen av dessa böcker utvecklades också naturvetenskapens, särskilt fysikens, vetenskapsspråk och skapandet av litauiska termer. Terminologin inom varje vetenskapsområde har sin egen utveckling. De första tekniska termerna och fysiktermerna finner vi redan under 1800-talets andra hälft i kalendrar utgivna av J. Zavadskis och L. Jakimavičius [1], i tekniska artiklar publicerade i ”Keleivis” [2] samt i naturvetenskapliga småskrifter av P. Vileišis, en framstående aktör i Litauens nationella pånyttfödelse. Han skrev också den första litauiska läroboken i fysik, som gavs ut under pseudonymen P. Neris [3]. I samband med att fysikläroböcker började ges ut skapades fysiktermer, och fysikens vetenskapsspråk började växa fram (prof. P. Brazdžiūnas har skrivit om den litauiska fysikterminologins utveckling [4]). Det vore därför intressant att överblicka utgivningen av fysikböcker i kronologisk ordning. För att fastställa den har man utgått från registret över fysikpublikationer publicerade 1899–1992 i ”Lietuvos fizikų ir astronomų sąvadas” [5]. Detta är ingen fullständig förteckning över fysiklitteratur. Den omfattar främst böcker skrivna på litauiska av litauiska författare och utgivna av litauiska förlag. Undantag utgörs av kapitel i monografier. Förteckningen återspeglar inte alls vare sig vetenskapliga artiklar eller populärvetenskapliga artiklar, vilka, särskilt de senare, utan tvivel bidrog till att utveckla fysikens vetenskapsspråk när de skrevs på litauiska. Alla publikationer visas i histogrammen (fig.), indelade i åtta grupper. Vi ska kort gå igenom var och en av dem. Den första publikationen i det första histogrammet är den tidigare nämnda fysikläroboken av P. Vileišis [3]. Med streckad linje markeras I. Končius fysiklärobok, som färdigställdes för tryckning 1919 men aldrig gavs ut. Man kan föreställa sig hur stor bristen på fysiktermer var för lärobokens författare. I ett brev från Vero (1917.VIII.4), som finns i läroboksmanuskriptet och handlar om brådskan att färdigställa det, skrev I. Končius: ”<...> Jag skulle inte ha skrivit en fysikhandbok så snabbt – jag skulle själv ha studerat ordentligt lite till och väntat med att smida termer” [6], men läroboken var verkligen trängande nödvändig. I denna 20 lärobok har de använda och skapade termerna samt den första ordboken över fysiktermer, sammanställd av I. Končius, redan behandlats [7]. Därefter följde K. Šakenis fysiklärobok (1920), som kom ut i fem upplagor, två upplagor av P. Mašiotas lärobok (1922), den första meteorologiläroboken som gavs ut i Litauen, skriven av I. Končius och av författaren kallad tillämpad fysik (1924), samt J. Dragūšaus lärobok för folkskolan (1925). Sedan 1940 har alla studerat med hjälp av fysikläroböcker utarbetade av K. Baršauskas med medförfattare; de gavs ut under ganska lång tid (den sista 1960). Därefter, ända fram till 1992, studerade man fysik ur läroböcker översatta från ryska (översättare L. Kulviecas, E. Juškienė m.fl.). Det fanns visserligen många ”läromedel” (av S. Jakutis, V. Valentinavičius m.fl.), det vill säga publikationer för lärare och elever som kompletterade fysikkursens undervisningsplan. Först efter tre decennier gavs åter en originalskriven fysiklärobok ut, V. Valentinavičius lärobok för klass VIII (1992). Det andra histogrammet visar fysikläroböcker för högre läroanstalter. Utgivningen av dem hänger samman med grundandet av Litauens universitet i Kaunas. De första publikationerna var föreläsningskompendier för studenter. Flest sådana gavs troligen ut 1923–1928. Det rör sig om föreläsningskompendier och beskrivningar av laborationer av K. Šliūpas, V. Čepinskis, A. Žvironas och I. Končius. Från 1934 gavs P. Brazdžiūnas föreläsningskompendier ut vartannat år. Serien avslutades med P. Brazdžiūnas bok om modern fysik, ”Naujoji fizika: Spinduliavimas ir materija” (1941). Efterkrigstidens första fysikbok var ”Fizikos praktikos darbai” (1948, 2:a uppl.), redigerad av P. Brazdžiūnas. A. Žvironas lärobok i allmän fysik för högre läroanstalter färdigställdes för tryckning, men vi känner till den endast genom A. Žvironas brev [8] och protokollen från mötena vid VU:s fakultet för matematik och naturvetenskap [9]. Manuskriptet försvann när A. Žvironas greps. I histogrammet markeras den med streckad linje. Under efterkrigsåren studerade studenterna med hjälp av föreläsningskompendier sammanställda av lärare och fysikläroböcker på ryska; några av dessa översattes senare också till litauiska. Från 1960 började originalskrivna läroböcker ges ut, den ena efter den andra, skrivna av lärare vid högre läroanstalter (VVU, VPI, LŽŪA, KPI). Kompendier för enskilda fysikkurser, så kallade ”läromedel”, gavs också ut. Endast en del av dem återges i histogrammet. 21 Utöver läroboksutgivningen uppmärksammades även frågor om metoder för fysikundervisning. I det tredje histogrammet visas publikationer av H. Jonaitis, S. Jakutis, V. Valentinavičius och deras medarbetare. Populärvetenskapliga småskrifter i fysik (det fjärde histogrammet) började ges ut nästan samtidigt som K. Šakenis fysiklärobok. Det rör sig om P. Mašiots små böcker, som han kallar ”lättillgängliga vetenskapliga berättelser” (1922, 1923). Från och med 1936 gavs S. Dabušis böcker om elektricitet, Franklin och Edison, fysik i samtalsform med mera ut; de utarbetades med västerländsk litteratur som förebild. Under de första efterkrigsåren fanns det få populärvetenskapliga småskrifter i fysik. De skrevs av K. Baršauskas (1946, 1947), G. Lechemas (1955, 1957) med flera. Småskrifter översatta från ryska gavs också ut. Fram till 1973 gavs serien ”Jag vill veta” och Vetenskapssällskapets broschyrer ”Till hjälp för föreläsaren” ut. De skrevs av lärare vid högskolor och forskare vid institut. De visas inte i histogrammet. Från 1973 började serien ”Fysikskolan” ges ut. Fram till 1990 hade 16 små böcker utkommit. Det rör sig både om översättningar och om originalböcker av litauiska forskare. Författarna är K. Konstantinavičius, R. Karazija, A. Matulionis, R. Baltramiejūnas, A. Ažusienis och K. Valacka. L. Klimka med medarbetare (1975–77) och R. Karazija (1977, 1982, 1984, 1988, 1992) har gett ut ett stort antal populärvetenskapliga böcker. Ämnena är mycket varierande: halvledare, lasrar och deras tillämpningar, mikrokalkylatorer, kärnenergi, radioaktivitet och andra aktuella frågor inom fysiken. I det femte histogrammet visas vetenskapliga verk – monografier. Det är böcker av professor A. Jucys, B. Styra och deras medarbetare och elever, böcker av enskilda författare vid Institutet för halvledarfysik samt tematiska samlingsverk av forskarkollektiv, redigerade av J. Požela och utgivna i serien ”Elektroner i halvledare”, liksom verk om ultraljud och fysiken kring ytföreteelser av forskare vid KPI. Alla dessa böcker skrevs på ryska; några översattes till engelska och hade därför inget direkt inflytande på det litauiska vetenskapsspråket inom fysik eller på terminologins utveckling. Verk om fysikens historia och biografiska verk (det sjätte histogrammet) började ges ut i större omfattning från 1976, då Vilnius universitets historia, tillägnad 400-årsjubileet för vårt Alma Mater, publicerades. Dess 22 tre band innehåller utförliga kapitel om fysikvetenskapen vid Vilnius universitet. Histogrammet visar också två ganska omfattande artiklar från 1930–1940: I. Končius artikel om K. Šliūpas (1934) samt A. Žvironas artikel om T. von Grothus och hans undersökningar av Smardonės källor (1938). Mot slutet av 1960-talet började böcker om enskilda forskare komma ut: K. Baršauskas (1969), T. Žebrauskas (1986), P. Brazdžiūnas (1990, 1992), I. Končius (1992), V. Čepinskis (1992), P. Vilčinskis (1992, 1993) och A. Žvironas (1992). Skilda skeden i fysikens historia och utveckling i Litauen har behandlats i böcker av I. Šenavičienė, H. Jonaitis, A. Piročkinas, A. Šidlauskas och L. Klimka. De behandlar inte bara fysikvetenskapens utveckling, utan även fysikundervisningens, från äldsta tider fram till idag. Det sjätte histogrammet kompletteras av det sjunde, som visar bibliografier. Vissa innehåller vetenskapliga publikationer utifrån en viss vald aspekt (”Litauiska forskares avhandlingar: 1945–1968” (1971), ”Bibliografi över publikationer om naturvetenskapens och teknikens historia: 1940–1971” (1973)); andra är personbibliografier. Många sådana bibliografier har getts ut av den centrala Vetenskapsakademiens bibliotek, akademins institut och högskolor. Det gäller bibliografier över K. Baršauskas (1969), A. Jucys (1981), B. Styra (1983), P. Slavėnas (1983), A. Bolotinas (1985), J. Požela (1985, 1987), P. Brazdžiūnas (1987), H. Jonaitis (1988), A. Žvironas (1988), K. Šopauskas (1989), I. Končius (1990), H. Horodničius (1990), V. Čepinskis (1992) med flera. Det sista, åttonde histogrammet visar ordböcker över fysikterminologi. Terminologiska ordböcker börjar utarbetas när ett vetenskapsspråk har utvecklats och nått ett visst stadium i sin utveckling, då det blir nödvändigt att systematisera termerna som används inom vetenskapsspråket. I. Končius insåg detta behov när ett tillräckligt stort antal termer hade samlats under arbetet med hans lärobok i fysik och senare i meteorologi. I. Končius ordlista är tvåspråkig (litauisk-rysk) och omfattar omkring 1 600 termer. Den trycktes i tidningen ”Lietuva” (1923) och tidskriften ”Švietimo darbas” (1924) [7]. Ett visst skede i utvecklingen av fysikterminologin hade kanske kunnat åskådliggöras av den trespråkiga fysikordbok (omkring 2 000 termer) som utarbetades av lärare vid VDU:s fysikinstitution, men som på grund av brist på medel aldrig såg dagens ljus. Vi känner till den endast genom I. Končius och A. Žvironas [10] samt P. Braz- 23 džiūnas [4] publikationer. Arbetet med att ordna och normera terminologin fortsatte under ockupationsåren vid Vilnius universitet. Omkring 4 000 termer samlades in. I ett tillägg till sin självbiografi den 8 januari 1954 skrev A. Žvironas om dem: ”Fysiktermer. Ett kollektivt arbete av fysiker under tio år: flera tusen termer på litauiska, ryska, polska, tyska, franska och engelska har sammanställts. År 1943 överlämnades kortregistret till Vetenskapsakademien” [11]. Under efterkrigsåren engagerade sig lärare och professorer vid högskolorna A. Jucys, A. Puodžiukynas, H. Horodničius och J. Stanaitis aktivt i arbetet med fysikterminologin. När de undervisade i nya fysikämnen märkte de först av allt bristen på fysiktermer. Den främste organisatören av arbetet med att ordna fysikterminologin och mångårige ordföranden för fysikterminologikommissionen var P. Brazdžiūnas. Hans insatser på detta område beskrivs i boken ”Akademikas Povilas Brazdžiūnas” [12]. När man märkte hur ryskan aggressivt trängde undan fysikens vetenskapsspråk, framhölls vid de litauiska fysikernas republikomfattande möte 1954 vikten av att snabbt utarbeta och ge ut en ordbok över fysiktermer. Den grupp fysiker som P. Brazdžiūnas samlade (P. Brazdžiūnas, H. Horodničius, H. Jonaitis, A. Puodžiukynas, J. Zdanys) satte genast i gång med att utarbeta en tvåspråkig litauisk-rysk ordbok över fysiktermer [13]. Den omfattade omkring 3 500 termer. Man kan säga att en del av de termer som godkänts av lärare vid fysikinstitutionerna vid VDU och VU användes vid utarbetandet av ordboken. Efter att ordboken hade getts ut fortsatte arbetet med fysikterminologin. Ett stort kollektiv av fysiker och språkvetare arbetade i mer än tio år med att utarbeta en fyrspråkig ordbok över fysiktermer. Först gavs ett rotaprintat utkast i två band ut för granskning [14], och senare kom en utökad och reviderad utgåva med omkring 19 000 termer [15]. I samband med detta skrev A. Puodžiukynas, som var mycket engagerad i arbetet med att utarbeta och ge ut terminologiska ordböcker, i ett brev (1975.VII.18) till P. Brazdžiūnas: ”Det är glädjande att ni avslutar det mödosamma arbetet med att utarbeta ordboken. Jag tror att den tekniska bördan är tyngre att bära än den ämnesmässiga när den ska ges ut. Det är ett ”samhällsarbete” med obestämt innehåll <...>. Terminologin är en mycket viktig fråga. Utan den kan modersmålet inte hävda sig i skolorna. Nästa steg skulle vara att ge ut en kort förklarande fysikordbok” [16]. 24 Histogram över fysikpublikationer 1899–1993 För närvarande verkar man följa P. Braziūnas ståndpunkt att man, utöver ”ordböcker över varje vetenskaps grundläggande termer, också bör sammanställa mindre ordlistor över dess nyaste grenar, där de nyaste, ännu föga använda termerna skulle förtecknas <...>. De nyaste grenarna inom fysiken studeras i Litauen <...>. Specialisterna inom dessa fysikområden borde sammanställa mindre ordlistor över de nyaste termerna. Det finns stort behov av mindre förklarande ordlistor över enskilda vetenskapsområden, som inte bara forskare utan också <...> den breda allmänheten skulle kunna använda” [4]; enskilda fysikergrupper har gett ut ordlistor inom laserfysik och bildrörstillverkning samt inom telekommunikationsteknik, och håller på att sammanställa flerspråkiga ordlistor inom radiofysik och radioelektronik. Det verkar som om vi nu har en grund för att börja sammanställa en förklarande ordbok över fysiktermer och därmed fortsätta arbetet med att utveckla det litauiska fysikspråket och normera fysikterminologin, som våra bortgångna fysikprofessorer värnade om. Literatūra 1. Fizikos istorija Lietuvoje (1579–1940) / Aut. kolektyvas, ats. red. H. Jonaitis. V.: Mokslas, 1988. P. 98. 2. Kaulakienė A. Mokslo kalbos užuomazgos “Keleivyje” // Lietuvių leksikos ir terminologijos problemos: Lietuvių kalbotyros klausimai. V., 1991. T. 29. P. 80–91. 3. Neris P. Populiarizskas rankvedis fizikos. Šenandoras: Dirva, 1899. 99 p. 4. Braziūnas P. Fizikos lietuviškosios terminijos kūrimas // Kalbos kultūra. 1983. Nr. 44. P. 4–8. 5. Makariūnienė E., Klimka L. Lietuvos fizikų ir astronomų sąvadas. V.: FI, 1994. 146 p. 6. Končius I. Fizika // VUBR Fl–Fl039. L. 114. 7. Kaulakienė A. Pagrindiną dėsimę lietuviškus terminus. I. Končiaus “Terminai fizikos reikalams” // Fizikų žinios. 1992. Nr. 2. P. 23–25; jos pačios Lietuvių fizikos terminografijos pradmenys // Lituanistica, 1993. Nr. 1(13). P. 32–43; jos pačios Vienas iš šimto profesoriaus I. Končiaus nuopelnų // Fizikų žinios. 1994. Nr. 6. P. 28–31. 8. Antanas Žvironas. Vilniaus kalėjimuose ir Pečioroje / Sud. S. Žvironaitė. 1992. 103 p. 9. Antanas Žvironas: Literatūros rodyklė / Sud. E. Makariūnienė. V.: FI, 1988, D. 2. P. 21–22. 10 Končius I. Fizikos terminai // Gamta. 1938. T. 3. Nr. 4. P. 258–260; A. Žvironas. Redaktoriaus prierašas // Ten pat. P. 260–261. 11 Antanas Žvironas: Literatūros rodyklė / Sud. E. Makariūnienė. V.: FI, 1988. 25 D. 1. P. 9. 12 Keinys S. Akademikas P. Brazdžiūnas ir mūsų terminologija // Akademikas Pavilas Brazdžiūnas. V.: Academia, 1992. P. 95–101. 13 Fizikos terminų žodynas / Aut. kolektyvas; Red. P. Brazdžiūnas. V.: Valst. polit. ir moksl. lit. l-kla, 1958. 123 p. 14 Fizikos terminų žodynas / Aut. kolektyvas; Red. P. Brazdžiūnas. V.: 1971–1973. D. 1. A–L. 419 p.; D. 2. M–Ž. 588 p. 15 Fizikos terminų žodynas / Aut. kolektyvas; Red. P. Brazdžiūnas. V.: Mokslas, 1979. 680 p. 16 Naruševičienė B. Antanas Puodžiukynas // Fizikų žinios. 1993. Nr. 4. P. 24–26. 26