Keletas minčių apie terminų standartizaciją

TERMINOLOGIJA, MOKSLO KALBA IR DABARTIS Kazimieras GAIVENIS NÅGRA TANKAR OM STANDARDISERING AV TERMER Standardiseringen av termer under de senaste två–tre åren har visat att framgången i detta arbete i hög grad beror på hur de som utarbetar standarder förstår termer, vilka ord och ordkombinationer de betraktar som termer och hur de väljer, systematiserar, klassificerar och definierar dem. Dessutom begår de som utarbetar termstandarder ofta ännu ett metodiskt misstag: de anser att terminologin måste omprövas och omorganiseras på nytt när en standard för ett visst område utarbetas, och att goda termer ska ersättas med ännu bättre. I själva verket bör man inte göra så, eftersom det i grunden endast är de berörda terminologikommissionerna, inte enskilda utarbetare av termstandarder, som kan normera termer. När termer definieras väljer man oftast tre särskiljande kännetecken för begreppet, nämligen: 1) begreppets vetenskapliga karaktär, 2) en exakt definierad betydelse och 3) begreppets specialiserade karaktär. Inget av dessa kännetecken uttrycker ensamt den moderna uppfattningen om en term. Exempelvis råder det ingen tvekan om att man kan tala om idrottsterminologi, men de flesta begreppen inom detta område är inte vetenskapliga. Ett begrepps specialiserade karaktär kännetecknar dess professionella användning. Men inte heller detta avgör om ett ord hör till terminologin, eftersom yrkesspråket inte bara omfattar termer utan också yrkesuttryck, slang och andra slags ord. En term skiljer sig alltså från ett vanligt ord (en icke-term) inte genom ett enda kännetecken, utan genom en kombination av flera. En term är inte något slags särskilt ord eller ordkombination, utan ett ord eller en ordkombination med en särskild funktion att benämna ett begrepp, det vill säga en nominativ funktion. Därför måste man bland de många grammatiska synonymer som finns i det allmänna språket välja endast de lämpligaste för terminologin. Man kan till exempel säga skoborste, borste för skor, borste för rengöring av skor, rengöringsborste för skor, borste att rengöra skor med och så vidare. Alla dessa synonymer strider i grunden inte mot grammatikens normer, men i detta fall lämpar sig endast skoborste – en genitivisk ordkombination som uttrycker ändamål – bäst för terminologin och termstandarderna. Därför termino- 6 loger rättar och omformar ofta långa benämningar uttryckta i olika kasus när de godkänner termstandarder. Sammansatta begrepp benämns i terminologin vanligen med termer som består av flera ord. Exempelvis omfattade ett urval av tio termstandarder som godkändes 1993 sammanlagt 908 termer. Av dessa var 230 enords-, 468 tvåords-, 150 treords-, 39 fyrords-, 13 femords-, 6 sexords- och 2 sjwords-termer. När vi jämförde detta urval med ett urval om 0,016 från ryska standarder för tekniska termer2 såg vi att våra termer är något kortare. I de ryska termstandarderna utgör enordstermer 10,16% (hos oss 25,3%), tvåordstermer 36,16% (hos oss 51,5%), treordstermer 26,99% (hos oss 16,5%), fyrordstermer 15,54% (hos oss 4,2%), femordstermer 6,48% (hos oss 1,4%), sexordstermer 2,96% (hos oss 0,6%) och sjuordstermer 0,84% (hos oss 0,2%)3. Naturligtvis kan denna jämförelse bara vara ungefärlig, eftersom urvalen är olika stora. Hur som helst visar jämförelsen att termerna i våra standarder inte är längre än terminologin i vissa andra språk. I praktiskt terminologiarbete skiljer man vanligen mellan två slags begreppsrelationer: hierarkiska och icke-hierarkiska relationer. De vanligaste hierarkiska relationerna är genus–art-relationer och helhet–del-relationer. De förstnämnda är flera gånger vanligare i terminologin än de sistnämnda. Båda dessa relationer kan illustreras med trappdiagram, till exempel: a) genus–art-relationer och b) helhet–del-relationer: 1 Tack till assistent A. Noreikaitė, som tillhandahöll de statistiska uppgifterna. 2 Б о л к о в а И. Н. О краткости стандартизованного термина // “Научно-техническая терминология”. М., 1989. 4. С.13. 3 De återstående termerna innehåller samordnade led. 7 I utkast till termstandarder anges tvåledade sammansatta termer, där huvudleden betecknar helheten – en maskin, anordning eller apparat – och den underordnade leden dess del (komponent), ibland indirekt med termer av typen ”adjektiv med suffixet -inis, -ė + substantiv i nominativ”, till exempel: pavarinis → pavaros sraigtas, automobilinis → automobilio variklis och så vidare. I en sådan term uttrycks leden med den så kallade genitiven för helhet–del-förhållandet. För att beteckna arter används vissa grammatiska medel i vårt språk. Ett av dem är de pronominala formerna av adjektiv och particip. Alla språk har inte dessa former, och därför finns det människor som inte godtar dem heller i terminologin. I själva verket är det ofta inte lätt att avgöra om en term behöver en pronominal form eller inte. I allmänhet behövs dock dessa former i terminologin. De anger en stadigvarande artavskiljande egenskap. Till exempel kan gyvenamasis namas under en viss tid stå obebott, men kallas ändå gyvenamuoju namu. Geriamojo vandens kan ingen dricka just nu, men det är ändå geriamasis vanduo, det vill säga vatten av en viss kvalitet. I ”Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje” (V., 1994) påpekas att kontrasten mellan pronominala och vanliga adjektivformer inte är särskilt tydlig och konsekvent; exempel även från terminologin ges, till exempel: saldus ir rūgštus pienas, bet saldieji ir rūgštieji pipirai, juodieji ir baltieji serbentai med flera (s. 175). I själva verket behövs ingen pronominal adjektivform för att beteckna vare sig färsk eller sur mjölk, eftersom det rör sig om en tillfällig egenskap hos begreppet. Dessutom kan artmotsatser inom terminologin uttryckas inte bara med antonymer utan också med andra arttermer, till exempel: baltoji nykštukė (stjärna) – juodoji nykštukė (stjärna); juodieji metalai – spalvotieji metalai; juodoji rinka, baltieji suodžiai, baltosios eilės – här finns inga artmotsatser alls. Pronominalformer behövs inte i terminologin endast när artattributet självt har ett adverbiellt attribut, till exempel: lengvasis betonas (ty. Leichtbeton, eng. light-weight concrete), men ypatingai lengvas betonas (ty. besonders leichtes Beton, eng. very light concrete). I allmänhet används pronominala adjektiv och particip i stort sett normalt i utkast till termstandarder, men ibland saknas de och ibland används de i övermått. Vissa som utarbetar termstandarder översätter de saknade litauiska termerna från andra språk och menar att översättning av termer innebär att återge både betydelsen och formen hos motsvarigheterna på andra språk- 8 språken. I själva verket innebär översättning av termer endast att betydelsen (den terminologiska innebörden) återges, medan överensstämmelse eller bristande överensstämmelse mellan termformerna beror på språkens släktskap. Till exempel lyder titeln på en engelsk standard ”Asphalt Concrete Mixtures and Asphalt Concrete for Road Construction”. Vid översättningen bör man inte använda en titel som återger den engelska konstruktionen, ”Asfaltbetonio mišiniai ir asfaltbetonis automobilių keliams”, utan den ursprungliga litauiska ordförbindelsen (”Automobilių kelių asfaltbetonis ir jo mišiniai”). Enligt Republiken Litauens standard ”Terminologijos principai ir metodai” (Lietuvos RST 1115–90) finns det flera syften med att definiera terminologiska begrepp: 1) att beskriva ett begrepp på en viss abstraktionsnivå; 2) att skilja begreppet från närliggande begrepp; 3) att fastställa begreppets relationer till andra begrepp för att ange dess plats i systemet; 4) att avgränsa begreppet i syfte att normera termer. I praktiskt terminologiarbete används oftast intensionala och extensionala definitioner. De förstnämnda anger det närmaste överordnade begreppet, som redan har definierats eller är allmänt känt, och de egenskaper som beskriver begreppet som en art inom detta släkte (a). De sistnämnda räknar upp artbegrepp som hör till samma abstraktionsnivå (b). Till exempel: a) bibliografinis įrašas – bibliografiska och andra uppgifter om ett dokument (en del av det eller en grupp dokument), angivna enligt fastställda regler, med hjälp av vilka dokumentet identifieras och kan återfinnas i en katalog4; b) jordens metalai – Al, Sc, Y, La5. För termstandarder är definitioner av den första typen mer typiska, medan definitioner av den andra typen endast förekommer i termordböcker. Intensionala definitioner är oftast klassiska definitioner definitio per genus proximum et differentiam specificam. I sådana definitioner kan artavskiljande kännetecken vara flera, inte bara ett. Detta beror på att det ibland är omöjligt att hitta ett enda kännetecken som skiljer det definierade objektet från alla andra objekt och i grunden blottlägger dess innehåll. Fel i termdefinitioner i standarder beror oftast på en felaktig uppfattning om förhållandet mellan det begrepp som definieras och det begrepp som definierar. 4 LST 1350: 1994-projektet. 5 Dauksas K. Chemijos žodynas. V., 1960. 9 …kimo. Till exempel kan optiktermen lins inte definieras så här: ”En lins är ett optiskt instrument avgränsat av två konvexa ytor.” Här har det särskiljande kännetecknet ”två konvexa ytor” valts, men det gäller bara vissa linser. Ytorna kan vara av olika slag: båda konvexa, båda konkava, den ena plan och den andra konvex, den ena konkav och den andra konvex osv. En mer exakt definition av lins skulle alltså kunna vara: ”En lins är ett optiskt instrument med två ytor som bryter ljusstrålar.” En felaktig definitionscirkel uppstår när ett objekt definieras med ett begrepp som självt blir begripligt endast genom det begrepp som ska definieras. Till exempel kan termerna narkotikai (a) och narkozė (b) inte definieras så här: a) ”läkemedelssubstanser som orsakar narkos”, om b) är ”ett tillstånd hos organismen som orsakas av narkotika”. Termer får inte definieras med ord som tillhör olika kategorier eller har oförenliga betydelser, till exempel: valkšnumas – ”ett fall då en fast kropp deformeras plastiskt under långvarig belastning eller spänning”. Termen valkšnumas betecknar en bestående egenskap hos ett material, medan ordet atvejis betecknar endast en enstaka och tillfällig händelse. En sådan definition bör alltså rättas till, till exempel: valkšnumas – en fast kropps egenskap att deformeras plastiskt under långvarig belastning eller spänning.” Ibland hävdas det att de så kallade negativa definitionerna är felaktiga. Inom terminologin är de dock inte alltid fel. Negativa definitioner bör användas när det väsentliga innehållet i termen (begreppet) utgörs av ett negativt kännetecken, till exempel: nepataisomoji yda – ett fel som tekniskt sett inte kan rättas till och vars rättelse av ekonomiska skäl är olämplig. I definitioner i terminologistandarder bör man undvika invecklade sammansatta meningar samt olika modalord och andra inskott, till exempel: vanligen, uteslutande, huvudsakliga, jämförelsevis, framför allt och dylikt. Avslutningsvis vill jag understryka att vår erfarenhet av terminologistandardisering ännu är begränsad. Vi håller fortfarande på att lära oss detta intressanta och lovande arbete med terminologisk samordning. Därför bör Litauens standardiseringsråd utfärda fler tillfälliga terminologistandarder, och de som utarbetar terminologistandarder bör i högre grad ta del av erfarenheterna från länder som har ägnat sig åt detta arbete länge. 10