Profesorius Petras Avižonis – terminologas

Birutė BRIAUKIENĖ Vytautas Magnus-universitetet i Kaunas PROFESSOR PETRAS AVIŽONIS – TERMINOLOG Petras Avižonis (1875–1939) – žymiausias XX a. pradžios lietuvių oftalmologas. Be tiesioginio gydytojo, mokslininko ir praktiko, darbo jis aktyviai prisidėjo prie bendrinės lietuvių kalbos kūrimo ir norminimo. P. Avižonis jautė pareigą rūpintis gimtosios kalbos reikalais. Jis kūrė lietuviškus medicinos terminus, dalyvavo Terminologijos komisijos darbe, priklausė Lietuvių kalbos draugijai (1), pats rodė taisyklingos lietuvių kalbos pavyzdį. Prof. P. Avižonis gick till den litauiska språkets historia som: 1) författare till en liten litauisk grammatik (”Lietuviška gramatikėlė”, 1899. 64 s.); 2) skapare av litauiska medicinska termer; 3) författare till den första litauiska läroboken i ögonsjukdomar av internationell betydelse (”Akių ligų vadovas”, 1939. 815 s., 1241 fig.). P. Avižonis utförde dessa arbeten med den vänskapliga uppmuntran från J. Jablonskis, den gemensamma litauiskans fader, och J. Balčikonis, som vårdade det litauiska språket, ständigt närvarande. Vid sidan av sitt ansvarsfulla medicinska arbete ägnade sig P. Avižonis fortlöpande åt att befästa den gemensamma litauiskan, höja språkkulturen och följa nya rön inom språkvetenskapen. Han behärskade själv sitt modersmål väl och visade genom sina skrifter prov på korrekt litauiska. Detta erkändes också av hans kolleger. Dr K. Grinius publicerade 1922, i syfte att sprida kunskap om medicin och hygien, en förteckning över litauiska medicinska böcker. Under rubriken ”Ögonsjukdomar” i denna förteckning nämndes följande tre små böcker av P. Avižonis: 1. Dr-as P. Avižonis. Trachoma. Vilnius, 1909. 8 s.; 2. Dr-as P. Avižonis. Aklumas ir trachoma Lietuvoje. Vilnius, 1912. 12 s.; 3. Dr-as P. Avižonis. Kova su trachoma. Raseiniai, 1920. 11 s., och under dem fanns K. Grinius kommentar: ”Alla tryckta skrifter av dr P. Avižonis är tydligt och seriöst skrivna.” Som exempel kan nämnas att vid dr A. L. Graičiūnas lilla bok ”Užkrečiamųjų-limpamųjų ligų plėtimo būdai ir kova su jomis” (Wilkes-Barre. 1912 m. 27 s.) stod följande anmärkning av K. Grinius: ”språket är ganska tungt” (3). År 1920 började den litauiska tidskriften ”Medicina” ges ut. Den för- 111 ste redaktören var dr J. Staugaitis. I tidskriften publicerade dåtidens främsta läkare originalartiklar, referat och rapporter: prof. P. Avižonis, dr J. Brundza, dr K. Grinius, dr V. Kairiūkštis, docent V. Kuzma, prof. V. Lašas, docent P. Mažylis, dr M. Nasvytis, dr J. Staugaitis, dr V. Tumėnienė, dr J. Žemgulys och många andra. P. Avižonis artiklar som publicerades här är viktiga för att förstå utvecklingen av den litauiska medicinska terminologin. P. Avižonis uttryckte ofta sitt missnöje med det dåliga språket i litauiska skrifter och bland landets bildade befolkning. I nr 3 av tidskriften ”Medicina” 1922 publicerade P. Avižonis artikeln ”Frågor kring programmen för statliga examina för läkare”. Där säger han att han i programmen för ämnen utanför sin egen specialitet endast korrigerade språket: ”När jag utarbetade programmet försökte jag ta med så många begripliga termer som möjligt. I detta avseende hjälpte J. Jablonskis mig oerhört mycket, och jag framför härmed mitt hjärtliga tack till honom. Alla termer gick igenom hans granskning.” För vissa medicinska begrepp föreslog P. Avižonis till och med flera termer, till exempel: kraujo tekamieji indai, kraujotėkiniai indai ir kraujagyslės, maisto virškinamumas ir virškumas; svetidaikčiai ir svetikūniai. Därefter förklarar P. Avižonis att orden för fläcktyfus och återfallsfeber hade hittats på av människor på landsbygden: det första av en kvinna från Suvalkija, från trakten kring Šakiai, det andra av en soldat från Kupiškis. Låt dessa termer, på J. Jablonskis inrådan, konkurrera med de termer som läkarna har hittat på, och låt den ena eller den andra bli kvar. Dessutom föreslår P. Avižonis i denna artikel att den medicinska termen venerinės ligos används, och inte Veneros ligos, eftersom Venus hade varit ”en helt igenom frisk gudinna”. I stället för den term som juristerna använde, sužalojimai, rekommenderade J. Jablonskis termen pakenkimai. Den medicinska termen ūminė liga föreslås användas eftersom staigi mirtis kan inträffa till följd av en akut sjukdom. Här påminner P. Avižonis om att de bildade säger och skriver mycket nonsens, och att det faktum att ett ord är allmänt brukat inte i sig är ett argument för att ordet är bra. Professorn instämmer också i J. Jablonskis förslag att ändra vissa ”omänskligt smidda” termer som fått fäste i läkarnas språk (4). Lietauens universitets råd, där även prof. P. Avižonis ingick, beslutade den 18 mars 1923 att kräva att sökande till universitetet skulle kunna litauiska. Det angav att de som hade gått ut skolor med undervisning på andra språk än litauiska skulle vara skyldiga att avlägga ett prov i litauiska språket 112 ett prov i litauiska vid litauiska skolor eller vid universitetets egen språkprovskommission. Kommissionen skulle endast anse att studenten behärskade litauiska tillräckligt väl om han kunde samtala obehindrat på litauiska och återge en litauisk vetenskaplig artikel som kommissionen valt ut (2). Prof. P. Avižonis ställde höga krav inte bara på studenternas utan också på kollegornas och familjemedlemmarnas språk. En gång, när P. Avižonis opponerade mot en professor, höll han ett mycket vetenskapligt föredrag. Där pekade han inte bara på avhandlingens vetenskapliga brister, utan ifrågasatte också bibliografin och till och med om vissa av de nämnda böckerna existerade. Till sist påpekade han de interpunktionsfel som fanns i avhandlingen. När P. Avižonis förhörde studenterna krävde han korta och precisa svar. ”Dr. P. Avižonis månade om att familjemedlemmarna talade korrekt. När han hörde att de gjorde ett fel rättade han det genast”, minns svärdottern Angelė Avižonienė än i dag. Som läkare träffade P. Avižonis patienter från olika delar av Litauen. Han tyckte särskilt om att lyssna på deras berättelser om sjukdomar och besvär, eftersom han hoppades få höra nya ord, uttryck eller termer. Termer för ögonsjukdomar var särskilt viktiga för honom. När P. Avižonis hörde ett ovanligare eller intressant ord skrev han genast upp det på en lapp, så som J. Jablonskis hade lärt honom. Han hade samlat ord sedan tidigare. I den andra delen av Juškųs ordbok, som utkom 1904, nämndes P. Avižonis (i ”Slutordet”) bland de 22 personer som direkt hade hjälpt till med att sammanställa ordboken. Prof. J. Balčikonis nämnde också P. Avižonis, en läkare från Pasvalys, bland de 857 ordinsamlare som bidrog till ”Litauiska språkets ordbok”, som han gav ut 1940. P. Avižonis största bidrag till språket var omsorgen om litauisk medicinsk terminologi. Först och främst ville han skapa termer för ögon- och öronsjukdomar. Redan 1920, när P. Avižonis arbetade vid krigssjukvårdsförvaltningen, deltog han i Terminologikommissionens arbete. Han var en aktiv kommissionsmedlem, deltog flitigt i mötena och hade egna åsikter i språkfrågor. Vid behov rådgjorde han med J. Jablonskis och J. Balčikonis. Men utbildningsministeriet upplöste Terminologikommissionen, som leddes av J. Jablonskis, och överlät dess arbete till Litauens universitet. Den 29 december 1926 inrättades universitetets terminologikommission, där P. Avižonis, S. Šalkauskis och J. Balčikonis skulle ingå. P. Avižonis höll inte med om att utbildningsministeriet tanklöst hade avvecklat den gamla 113 kommissionen och uttryckte tvivel om huruvida universitetets fakulteter skulle vara intresserade av att ordna och skapa terminologi. Han förklarade att ett sådant arbete över huvud taget var omöjligt utan J. Jablonskis, den ende specialisten på området. Därför avsade sig prof. P. Avižonis den 6 januari 1927 uppdraget som medlem i Terminologikommissionen och gav därigenom J. Jablonskis åtminstone moraliskt stöd (5). År 1925 höll dr J. Staugaitis ett föredrag om litauisk medicinsk terminologi i Kaunos medicinska förening. Där konstaterade han att specialister inom andra yrken ordnade terminologin inom sina områden, medan läkarna inte ens hade börjat med detta, och att bristen på termer märktes varje dag. Därför planerades en insamling av termer från medicinska böcker och tidningar, varefter de skulle granskas av den statliga terminologikommissionen. Därefter skulle termerna publiceras i ”Lietuvoje” och ”Medicinoje” för offentlig kritik och kommentarer. Senare skulle den statliga terminologikommissionen på nytt behandla termerna, fastställa dem och offentliggöra dem. Då föreslog P. Avižonis att en kommission för insamling av medicinska termer skulle inrättas, och en sådan valdes. Dr J. Staugaitis valdes till ordförande, och dr J. Brundza, representant för Kaunos medicinska förening, samt prof. V. Lašas, representant för medicinska fakulteten, till ledamöter. Av Kaunos medicinska förenings medel anslogs 100 litas för tillverkning av små kort (6). Senare publicerades följande artikel av medicinska terminologikommissionen i ”Medicinoje”:“},{ ”Behovet av att ha egna medicinska termer har länge varit moget. Vi har en egen medicinsk tidning, en medicinskola och en medicinsk fakultet där medicin undervisas på litauiska, men vi saknar egna medicinska termer. Visserligen finns det många sådana termer, kanske till och med för många, eftersom exempelvis ett enda ”cellula” har åtminstone flera benämningar – ląstelė, narvelis, akutė – men vi har inte särskilt många termer som alla erkänner och godtar. Därför måste vi äntligen ta oss ur det rådande terminologiska kaoset genom att välja den lämpligaste bland de termer som nu föreslagits och skapa de termer som ännu saknas. Terminologikommissionen vänder sig därför till alla läkare i Litauen och ber dem skriva upp medicinska termer som de redan känner till och sådana de nyligen hört, särskilt från landsbygdsbefolkningen, och skicka dem till Terminologikommissionen. Termerna skrivs helst på separata kort tillsammans med den latinska och, om möjligt, den tyska benämningen. Ange gärna i vilken trakt den ena eller andra termen har hörts” (7). Terminologikommissionen arbetade målmedvetet för att nå sitt mål så snart som möjligt 114 att ha goda medicinska termer. Därför publicerades det ständigt artiklar om medicinsk terminologi i tidskriften ”Medicina”. År 1925 trycktes i ”Medicina” nr 9–10 en artikel av läkaren M. Kuprevičia från Žagarė med titeln ”Cell eller bur?” Där står det att ”cellula” i medicinska texter benämns på olika sätt – ląstelė och narvelis. Akutė, akelė, akytė används numera sällan. Författaren underbygger sin åsikt och föreslår att endast ląstelė används, såsom Elisonas, Brundza, Matulevičius m.fl. gör. Således började P. Avižonis, efter att ha insett behovet av litauiska medicinska termer, att arbeta aktivt inom detta område. I hans tidigaste artiklar förekommer fortfarande sådana medicinska termer: čiepai (= skiepai), gydymo metodžiai (= metodai), kalbamosios gydytojo valandos (= gydytojo darbo valandos), ligonbutis (= ligoninė), objektyvinė būtis (= objektyvumas), tuberkulozas (= tuberkuliozė) och så vidare. Fram till ungefär slutet av 1920-talet använde P. Avižonis i sina arbeten många förlitauiserade internationella ord, huvudsakligen från latin och grekiska, eftersom han ännu inte hade funnit litauiska medicinska motsvarigheter till dem, till exempel: akkomodacija, atseparuojama oda, celė, ciliakūnis, divergent iški spinduliai, enukleuoti, evisceruoti, fissura, fokusas, iris, kripta, koloboma, konjunktyva, kornea, presbyopia, refrakcija, retina, skarifikacija, sklera m.fl. Exempelvis skrev P. Avižonis så här i ”Medicina” år 1924: Man observerade det bakre hornhinneendotelet, Hassal-Henkle-vårtor i endotelet, blodcirkulationen i kärlen som fanns kvar i hornhinnans stroma efter parenkymatös keratit, Descemets membrans veck och sprickor, senil hornhinnedegeneration (gerontoxon), diskontinuerliga zoner i den normala linsen, embryonala suturer i den fullvuxna linsen, fysiologiska rester av papillmembranet, iridocyklitiska precipitat, traumatiskt glaskroppsprolaps in i främre kammaren osv. Medan den litauiska språkets normeringsprocess pågick vid denna tid rättade och förbättrade P. Avižonis de medicinska termer han använde i sina skrifter. De ändrades tills de, enligt författarens uppfattning, hade fått sin mest fulländade form. Exempel: ögats vithet – ögonvita, 115 övre ögonlocket – det övre ögonlocket, ögonfransai – ögonfransar, konjunktiva – konjunktiva – bindhinna, främre bladet – främre kammaren – främre kammaren, vyzis – vyziukas – pupill. Redan i artikeln ”Åldersförändringar i ögonen”, publicerad 1929, finner vi många goda medicinska termer skapade av P. Avižonis, till exempel: åderhinna (chorioidea), odena (sclera), hornhinna (cornea), rainelė (iris), sniegulės (synchysis scintilans), glaskropp (corpus vitrum), šmšuliukai (muscae voluntantes), pupill (pupilla). De flesta av de medicinska termer som professor P. Avižonis skapade återfinns emellertid i hans mest värdefulla verk – ”Handbok i ögonsjukdomar” (härefter ALV). Läroboken är avsedd för medicinstudenter och läkare. I den har professorn samlat sina praktiska erfarenheter och anvisningar från ett helt liv. Än i dag har detta verk stort värde för oftalmologin och språkvetenskapen. ALV ger en tydlig bild av förändringar i och användning av oftalmologiska och andra medicinska termer. 1. I ALV används framför allt förlitauiserade internationella medicinska termer. Oftast används de utan förklaringar (a), eller också förklaras de med internationella medicinska termer från latin och grekiska (b) samt med litauiska motsvarigheter (c). Exempel: a) <...> vid rubbningar i ögonens balans ges decentrerade glas i stället för en kombination med prismor (ALV 66); Det finns särskilda kryokautrar (ALV 38); På dessa bilders princip bygger keratoskopi, oftalmometri och fakometri (ALV 68); <...> glasets kanter fästs vid pannan, kinden och näsan med leukoplast, kollodium eller mastisol (ALV 39); b) <...> epitelregenerationen börjar (ulcus regressivum) (ALV 339); kvartslampa (ophthalmia electrica) (ALV 15); <...> ögonsjukdomar uppstår vid neurasteni (asthenopia nervosa) (ALV 17); kirurgisk diatermi (electrocoagulatio) (ALV 41); c) Glasögon är apparater för bildfusion (binokulärt seende) (ALV 58); Parasitära ögonskador uppstår genom ektogen infektion, smitta (ALV 15); Ametropi, närsynthet (ALV 73); Myopi eller lågsynthet (ALV 73); Emetropt (ett emmetropt öga) (ALV 74); Erosion eller skrapsår (ALV 377). 116 2. P. Avižonis använde något färre internationella medicinska termer – oftast ord från latin och grekiska. De användes som rubriker för lärobokens kapitel, underkapitel, stycken och delar. De internationella medicinska termerna förekommer här utan förklaring (a), förklarade med andra internationella ord (b) eller förklarade med litauiska motsvarigheter (c). Exempel: a) A. Keratitis (ALV 335); B. Traumata cornea (ALV 375); 1. Corpus alienum cornea (ALV 375); 2. Erosio corneae (ALV 377); 3. Vulnus corneae (ALV 378); 4. Combustio corneae (ALV 379); 5. Contusio corneae (ALV 380); D. Pigmentatio corneae (ALV 385); E. Dystrophiae corneae (ALV 386); F. Ectasiae corneae (ALV 392); G. Tumores corneae (ALV 398); H. Anomaliae congenitae corneae (ALV 399); A. Nervus opticus (ALV 572); II. Neuritis nervi optici (ALV 580); A. Neuritis intraocularis s. papillitis (ALV 580); B. Pseudoneuritis (ALV 581); C. Neuritis retrobulbaris (ALV 581); a. Neuritis retrobulbaris acuta (ALV 582); b. Neuritis retrobulbaris chronica (ALV 584); b) Skrofulös konjunktivit (fliktenulös konjunktivit) (ALV 303); rosacea-akne i konjunktivan (rosacea-kon konjunktivit) (ALV 312); multiformt exsudativt erytem (herpes iris conjunctivae) (ALV 313); suppuration (ulceration) (ALV 337); tuberkulös keratit (interstitiell tuberkulös keratit) (ALV 361); zonulär hornhinnegrumling (s. fascicularis) (ALV 391); c) Hemeralopia (nattblindhet) (ALV 147); Nyctalopia (mörkerblindhet) (ALV 148); Opacitates cicatriceae corneae (ärrbildade hornhinnegrumlingar) (ALV 380); Cataracta zonularis s. perinuclearis (skiktformad katarakt) (ALV 488); Iris, regnbågshinna (ALV 408). 117 Corpus ciliare, strålkroppen (ALV 411); Membrana limitans interna–en strukturlös, homogen hinna (ALV 411). 3. ALV använde färre försvenskade eller internationella medicinska termer än litauiska medicinska termer. Prof. P. Avižonis förklarade och preciserade dem oftast med latinska och grekiska termer (a), något mer sällan med litauiska ord (b), och mycket sällan med tyska ord (c). Exempel: a) Plan-konvexa (planconvex) och plan-konkava (planconcav) linser (ALV 59); konstgjort öga (prothesis ocularis) (ALV 47); skyddande ögonförband, nämligen monoculus (ALV 39); köldbrännskador (cryotherapia) (ALV 38); ögonlockens randpartier (pars marginalis conjunctivae)... (ALV 249); blodkärl (vasa ciliaria) (ALV 414); b) Under kriget kunde hålglasögon med perforerade plattor (hålgitterglasögon) ersätta <...> (ALV 62); omslag (kompresser) (ALV 26); konkava eller inåtbuktande linser (ALV 56); konvexa eller utåtbuktande linser (ALV 54); c) Som skydd mot ultravioletta strålar finns glas i olika mörkhetsgrader: gula (Fienzal), röda (euphos), gulgröna (Hallauer) och färglösa (ultrasin) (ALV 59); kontaktglas, blåsta (Muller) eller svarvade (Zeiss) (ALV 61). Utöver de tidigare använda termerna finner vi i ALV många medicinska termer som P. Avižonis nybildat eller valt, till exempel: akilaukis, aklagimis, degint uvas, didžakumas, draikena, draikymas(is), drumstis, drumstėjimas, drumstynė, drumstumas, drumlėjimas, drumzlinumas, dvejėjimas, dvejinimasis, garintuvas, gyslainė, glaustiniai (ljusstrålar), įdubieji, įgaubtiniai, išgaubtiniai, iškylieji (linser), juslė, juslumas, kaitintuvas, krumplynas, mažakumas, paž aida, plėtrėjimas, pragula, prakaitinimas, senažiūr umas, skleistiniai (ljusstrålar), šviesolauža, šuteklis, tapnukas, tinklainė, tinklažiūris, tinklažiūr umas, toliniai (glasögon), traiškymas, traškana, trūki ažiūris, trūki ažiūr umas, tvarstas, tvartis, tvartumas, užkratas. Dessa termer skapades inte på en gång. Författaren skapade, rättade, förfinade och ändrade dem, och lade ned mycket tid och till och med pengar på detta – Medicinska fakulteten drog av cirka 8 000 litas från prof. P. Avižonis honorar (10 000 Lt) för att täcka tryckeriets kostnader till följd av korrigeringarna (8). ”Handbok i ögonsjukdomar” kan jämföras med världens främsta 118 med oftalmologiska läroböcker. För oss litauer är han värdefull också för den litauiska medicinska terminologi som författaren skapade och utvecklade under hela sitt liv. Med V. Lašos ord är detta en syntes av pedagogiskt och vetenskapligt arbete (9). Med stor omsorg och hängivenhet samlade prof. P. Avižonis material till ”Handbok i ögonsjukdomar”, sammanställde illustrationerna, skrev den och granskade tryckningen. Han tycktes ana att hans största och sista verk skulle bli ett monument, och därför sparade han varken möda, tid eller ansträngning på att fullända det (10). P. Avižonis fick dock aldrig se eller glädjas åt sin bok. Enligt författarens anvisningar, som han lämnade strax före sin död, sammanställde hans son, läkaren Vytautas Avižonis, förste assistent vid ögonkliniken, registret, receptförteckningen och bokens innehåll. Avižonis oftalmologiska termer kan andra medicinska områden avundas, eftersom de är väl utformade. Det beror på att den viktigaste källan till prof. P. Avižonis termer var folkspråket. Mottaget 1998 10 01 Literatūra 1. Zinkevičius Z. Lietuvių kalbos istorija. V., 1984. T. 5. P. 165. 2. Lietuvių kalbos mokėjimas // Medicina. 1923. Nr. 3–4. P. 183. 3. Grinius K. Medicinos ir higienos žinių popularizacija lietuvių tarpe // Medicina. 1922. Nr. 6. P. 315–325. 4. Avižonis P. Valstybinių egzaminų gydytojo laipsniui programos reikalų // Medicina. 1922. Nr. 3. P. 136–137. 5. Piročkinas A. Petras Avižonis // Mūsų kalba. 1975. Nr. 4. P. 61–66. 6. Staugaitis J. Lietuvių medicinos terminologijos reikalu // Medicina. 1925. Nr. 3–4. P. 273. 7. Susirūpinkime medicinos terminais // Medicina. 1925. Nr. 3–4. P. 129–130. 8. Puzinas J. Petras Avižonis. Čikaga, 1979. P. 205. 9. Lašas V. Med. dr. P. Avižonis kaip universiteto profesorius // Medicina. 1940. Nr. 4. P. 264–270. 10. Marcinkus J. A. a. prof. P. Avižonis okulistas–oftalmologas // Medicina. 1940. Nr. 4. P. 259–264. 119