Apie gėlių, jų spalvų pavadinimus ir kitus dalykus

OM NAMN PÅ BLOMMOR, DERAS FÄRGER OCH ANNAT Det är vanligt att pryda och vårda hemmet och omgivningen. Hur världen omkring oss än må vara, behaglig eller mindre behaglig, klarar vi oss ändå inte utan blommor. ”Blommor är våra goda vänner, både när vi gläds och när vi sörjer; de följer oss från födseln genom hela livet, kan ordlöst uttrycka människans vackraste känslor, skapa feststämning och en hälsosam miljö samt ge andlig styrka”¹. Vid gårdar, särskilt i stadsbornas sommarträdgårdar och till och med på balkonger i höghus, kan man se de mest färgstarka blommor. I små rabatter planteras fortfarande blommor som sedan gammalt är vanliga, till exempel: avizių, bitučių, jurginų, katilėlių, medetkų, ramunių, tulpių, žirnelių, žirniukų, nattdoftande nakti­nukių, naktibal­dų. Men det händer ofta att odlade blommor får främmande namn trots att de också har vackra litauiska namn; till exempel bör kankalicas, kankalijas, prancūzus kallas örhängen; pinavijos, pivonijos, panavijos bör kallas pioner; zinijos – puikiosiomis gvazdūnėmis; de så kallade pliokcijas eller plioksus bör kallas flox; čebatėlius, čebatukus, bernardinus – blågull; rikblommande balsaminkas – flitblommor; uzarėlius – krasse; konvalijas bör kallas liljekonvaljer; inte šarelis, šparas, utan sparris; karoliukai bör kallas pärlhyacinter. Alla kan förstås inte räknas upp här. Numera importeras många olika blommor från utlandet, som växtälskare och odlare kan lära känna genom att bläddra i publikationer avsedda för dem. I bokhandlarna ståtar stora, praktfulla böcker som ”Blommor”, ”Bland blommor”, ”Blomboken”, ”Trädgårdsblommor”, ”Krukväxter” med flera; tidskrifterna ”Blomsterträdgården”, ”Trädgårdens färger” och ”Våra trädgårdar” ges ut, och det trycks till och med små böcker för unga trädgårdsodlare, till exempel ”Trädgårdsodlingens grunder” och ”Mina små växter”. Om blommor och trädgårdsväxter skrivs det i tidskriften ”Vårt hem”. Det är naturligtvis också nödvändigt att nämna företaget ”Florexlits” kataloger, som hittar hem till många, 1999. 1 Balvočiūtė J., Gudanavičius S. Jaunajam gėlininkui. K.: Šviesa, 1988. P. 3. 98 företaget ”Biofonas” utgivna ”Blomfrökatalog”. Blicken fastnar på mängder av mycket färgstarka broschyrer, informationsblad och små kataloger från olika företag, där man får information om frön till växter, olika slags blommor, prydnadsväxtplantor, skötselprodukter, redskap, gödslingsmetoder, kompostjordblandningar och liknande. Med denna lilla artikel ville man rikta uppmärksamheten mot en eller annan språklig fråga i de ovan nämnda publikationerna och småskrifterna. De vackraste och märkligaste blommorna presenteras utmärkt, men tyvärr slinker namn igenom som inte är särskilt praktiska att använda. Ibland väcker namnen genom sin klang oönskade, negativa associationer, till exempel heliosperma, leptosifonas. Många namn som kommit från utlandet är inte anpassade till vår fonetik. Kommer vi inte att snubbla på orden när vi försöker uttala dem? Här är några exempel: alstromerija, brachiskomė, centrodenija, cinerarija, dizigoteka, ekremokarpas, eschinan tas, ešolcija, faukarija, godecija, hipocirta, hortaderija, hutčinzija, ipomėja, kosmidijumas, nyrembergija, rodžersija, salpiglosa och så vidare. Det behövs verkligen litauiska motsvarigheter till namnen på dessa och många andra importerade blommor. Förslag på litauiska namn för praktfulla, vackra blommor som hittills bara kallats vid främmande namn skulle inte bara kunna lämnas av språkvetare, utan också av blomsterodlare, försäljare, blomsterarrangörer och andra. För att hitta ett passande namn måste man ofta ha blommorna framför ögonen, iaktta hur de växer och kunna urskilja deras särskilda egenskaper. Det är värt att komma ihåg de nya litauiska blomnamn som språkvetaren Kazimieras Gaivenis föreslagit. Dieffenbachia med brokiga blad – en växt i familjen kallaväxter – föreslår K. Gaivenis att man ska kalla ajerūne. En liljeväxt som ofta odlas inomhus – sansevjera, vars långa, köttiga blad liknar svärd – föreslås få det litauiska namnet karduote. Hutčinzijas, blommor som växer i tuvor, skulle kunna kallas kupstūnėmis. En blomma som ofta odlas inomhus och har mycket dekorativa blad föreslås kallas inte kaladžiu, utan lapainiu. Avortiją pryds särskilt av sina vackra, brokiga blad. På litauiska föreslås den kallas margule. En blomma som slår ut i rabatterna tidigt på våren och har det främmande namnet erantis föreslår K. Gaivenis att man ska kalla pavasariuku. Den prickiga beloperonen blommar med små prickiga blommor. Dess blomställningar liknar humlekottar, 99 Därför skulle släktets litauiska namn kunna vara spurguotė. Sternbergs klorofyt blommar med små vita blommor, men det är oftast inte de som fångar blicken, utan knippena av små rötter som växer ut från stjälkarnas spetsar. K. Gaivenis föreslår att denna blomma ska kallas med det litauiska ordet viksvūnė2. Många blommor har redan ett gott eget namn som är välkänt för många, men som tyvärr ibland faller i glömska. Till exempel gläder primulor ögat när de blommar i trädgårdar och rabatter. Förr var primulor bara trädgårdsblommor, men nu odlas de också inomhus. Man bör inte längre kalla primulor för primulor. Den litauiska benämningen kardeliai för gladioler, gladiolus, som odlas i många länder, håller redan på att etablera sig. Blomsterodlare skiljer mellan pion och bondpion, trots att de i själva verket är olika arter av samma släkte. Namnet pinavija, eller pivonija, kommer från det latinska namnet Paeonia L. De storblommiga växterna, vars huvuden böjer sig, odlades i medicinalträdgårdar och på klosterområden och kom till Litauen för flera hundra år sedan; de bör också kallas bijūnais. De vackra rabattblommorna irisar kallas ganska ofta med det främmande namnet irisai av blomsterodlare. Geranium blommar rikligt och länge. Den passar särskilt bra i rabatter och för plantering på balkonger, men ett annat namn bör föredras: näva. De små balsaminerna, som ofta odlas i rabatter och i balkong- och fönsterlådor, bör inte kallas balsaminor, balsaminkor. Den charmiga blomman bör kallas sprigė. Fram till frosten pryder den långblommande blomman tagetes trädgårdarna; dess lånade latinska namn är vanligt i olika publikationer. I 1993 års ”Dabartinės lietuvių kalbos žodynas” (härefter DLKŽ₃) (s. 688) anges dock att den nämnda starkt doftande trädgårdsväxten bör kallas med ett annat namn – serentis. Blommorna hos heliotropen (men inte elijotropen) som odlas på balkonger doftar vanilj; den har mörka, veckade blad i underbara färger, så namnet raukšlius skulle kunna slå igenom. I många rum prunkar den sedan länge i Litauen odlade växten ur familjen kallaväxter – kalla. Den har också det litauiska namnet žinginys. Blomsterfönstret livas upp av cyklamen, som i tidskrifter för blomsterodlare målande kallas alpsippa. 2 Gaivenis K. Siūlome kelis lietuviškus gėlių pavadinimus // Kalbos kultūra. Sąs. 69. 1997. P. 46–48. 100 Gerberor kan köpas som snittblommor; en del odlar dem i krukor, så blommorna gläder oss oavsett årstid. De finns i många olika och färgstarka varianter. Men de bör inte kallas herbera, utan gerbera3. I de publikationer och småskrifter som nämnts tidigare dominerar namn som består av ett enda ord. En del av nomenklaturorden är helt enkelt släktnamn som anpassats till det litauiska språksystemet, t.ex.: achimenė, brunfelsija, dipladenija, dipterakantas, erantema, eševerija, gardenija, iksora, krosandra, puansetija, stefanotis osv. En annan del av enordsnamnen består av ord ur allmänspråket som anpassats för ändamålet, t.ex.: ąsotenis, bajorė, gvaizdūnė, katilėlis, margenis, mėlenis, nakviša, rykštenė, snaputis, sprigė, sukutis, šilokas, vaistutis, viks­vuolė, žvaigždūnė osv. Det bör uppmärksammas att det finns många sammansatta namn som gör det möjligt att benämna växten med ett kortare och ganska informativt ord, t.ex.: gebenkrūmis, juodgrūdė, karpažolė, kauliauogė, kiškiako­pūstis, liūtpėdė, pilarožė, plačiaragis, rugiagėlė, saulėgraža, storalapis, šilagėlė, viks­vamel­dis, žiognagė osv. Särskilt framträdande är dock gruppen sammansatta namn som bildas av flera ord. Sådana namn används när man vill särskilja en viss egenskap eller precisera termen, t.ex.: bladkaktusar, bredbladig ormbunke, småblommig blåklocka, graciös chamaedorea, gulaktig flaskborste, doftande pelargoner och liknande. Det är mycket viktigt att ett sammansatt namn är korrekt bildat och grammatiskt korrekt. En blomarts eller varietets namn anges vanligtvis med bestämd form av adjektivet. Därför ska man säga gul lilja, inte den gula liljan; vit blåklocka, inte den vita blåklockan; vanlig backsippa, inte den vanliga backsippan; blå iris, inte den blå irisen, liksom vanlig solros, vanlig lobelia och så vidare. Man bör också använda och skriva doftande narcissus, doftande nattljus, inte den doftande narcissen, de doftande nattljusen. Namnet på samma blomsläkte bör inte variera mellan olika litteraturverk, t.ex.: lat. Celosia, lit. celiozija, celioza – bör vara ce- 3 Terminologijos taisymai / Liet. k. inst.; Parengė K. Gaivenis ir kt. V.: Mokslas, 1992. P. 44. 101 liozija; lat. Zephyranthes, lit. zefyrantas, zefirantas – bör vara zefyrantas; lat. Hydrangea, lit. hortenzija, ortenzija. DLKŽ3 (s. 198) anger hortenzija som namn på en trädgårds- eller krukbuske i familjen Saxifragaceae hortenzija. För att beskriva växter måste man ange deras färg så exakt som möjligt, och därför är det lämpligt att uppmärksamma sätten att beskriva färg. De som skriver om växter väljer ofta adjektiv med suffixet -inis, -ė, som kan uttrycka likhet med färgen hos det som grundordet betecknar, till exempel: aprikosfärgad, syrenfärgad, apelsinfärgad; hallonfärgade blommor; gyllene blommor; kastanjebrun blommitten; gräddfärgade kronblad; morotsfärgad nyans; tegelröd färg; rosa knopp; silvergröna blad; sandfärgad; körsbärsblomma med mera. Jämförelser med konkreta föremål, som ofta förekommer, borde intressera inte bara språkvetare, till exempel: elfenbensfärg; citronfärgade kronblad; citrongula blommor; fjäderlika blommor i bärnstensfärg; äggulans gula färg; blommans mitt i en mörk svartvinbärsfärg. Det är förstås överenskommelsen som spelar stor roll, eftersom många av de tidigare nämnda adjektiven har en bildlig betydelse som uttrycker likhet, till exempel: en mitt med ett gyllene öga, det vill säga ett öga med guldfärg. Det är återigen värt att påminna om vanliga kasusfel, som också ofta rättas. I småskrifter uttrycks syfte och ändamål felaktigt med genitiv tillsammans med en verbalsubstantivform i dativ, till exempel: en av de vackraste vårväxterna, lämplig för utsmyckning av stenpartier (=för att utsmycka stenpartier); en rikblommande växt, lämplig för grönska på väggar (=för att skapa grönska på väggar); en perenn, idealisk för buketter och torkning (=för att torka); frukterna används för utsmyckning av palypų och exteriörer (=för att smycka lokaler och utomhusmiljöer); används för plantering längs blomsterbäddarnas kanter (=för att plantera längs blomsterbäddarnas kanter) och liknande. Bokstavliga översättningar från andra språk ger upphov till nya ord och syntaktiska konstruktioner som inte alltid är välbildade, till exempel: en mängd sfäriska (=klotformade), fyllda små blommor; en kompakt (=liten, låg, med tätt grenverk, tätbladig) blomma, buske; har stora vackra gula kronblad och breda centrala diskar (=di- 102 stor mitt, centrum); blommor torkas när de ännu inte (=inte helt, knappt) har slagit ut; medel mot skadedjur (=mot skadedjur); den traditionella lupinen förbättrar färgpaletten betydligt (=mycket). Redan i ”Terminologijos taisymai” angavs att uttrycket amžinai žaliuojantieji augalai bör ersättas med den normerade benämningen visžaliai augalai (s. 14), och att man i stället för uttrycket gėliniai augalai helt enkelt bör använda gėlės (s. 41). Det uppges ganska ofta att en viss blomma lämpar sig för odling i blomsterbäddar och trädgårdscontainrar. På litauiska används det internationella ordet konteineris i en ganska snäv betydelse: ”en stor låda för godstransport” (DLKŽ₃, s. 324). I det här fallet passar det förstås inte särskilt bra att ersätta det med sodo dėžė, eftersom uttrycket tenderar att beskriva en viss redskapslåda där trädgårdsredskap förvaras. I stället för sodo konteinerio, dėžės skulle kanske sodo vazonas, vazondėžė, gėliadėžė och liknande passa bättre. För övrigt finns ordet gėliadėžė i betydelsen ”låda för plantering av blommor utomhus” med i DLKŽ₃ (s. 169). Mångfalden av sätt att beskriva odlingsplatser för blommor är lika stor som mångfalden bland blommorna. Vid sidan av de vanliga termerna blomsterrabatt, liten blomsterbädd, blomkruka med flera har många nya benämningar tillkommit, till exempel: balkonglåda, fönsterbrädelåda, liten blomlåda, hängande korg, hängande kruka, halvbuske, blomsterkorg, blomkruka, blomvägg, (blom-)trädgårdsbalja, blomhylla, blomhylla-trappa (bättre att kalla trappformad blomhylla). Allt detta hjälper till att framhäva blommornas skönhet och gör omgivningen hemtrevlig och trivsam. Och det behöver vi verkligen alla! Literatūra 1. B a l v o č i ū t ė J., G u d a n a v i č i u s S. Jaunajam gėlininkui. K.: Šviesa, 1988. 2. Botanikos vardų žodynas. V.: Botanikos institutas, 1998. 3. Dabartinės lietuvių kalbos žodynas / Liet. k. inst.; Redkol.: S. Keinys (vyr. red.) ir kt. 3-čiasis patais. ir papild. leid. V.: Mokslo ir enciklopedijų l-kla, 1993. 4. Dabartinės lietuvių kalbos gramatika / Red. V. Ambrazas [K. Garšva, A. Girdenis ir kt.]; Lietuvių k. inst. V.: Mokslo ir enciklopedijų l-kla, 1993. 5. G a i v e n i s K. Siūlome kelis lietuviškus gėlių pavadinimus // Kalbos kultūra. Sąs. 69. 1997. P. 46–48. 6. K e i n y s S. Terminologijos abėcėlė. V.: Mokslas, 1980. 103 7. Plateliai: monografija. V.: Versmė, 1999. 8. Tarptautinių žodžių žodynas / Vyr. enciklopedijų red.; Ats. red. V. Kvietkauskas. V.: VER, 1985. 9. Terminologijos taisymai / Liet. k. inst.; Parengė K. Gaivenis ir kt. V.: Mokslas, 1992. 10. Trumpas anglų–lietuvių ir lietuvių–anglų kalbų augalų biologijos terminų žodynas / Parengė Ona Rupainienė. V.: UAB „Nacionalinių tyrimų centras“ leidykla, 1998. Dana VAINAUSKIENĖ 104