Užsienio terminologijos mokyklų apžvalga

UR UTLÄNDSK TERMINOLOGI ÖVERSIKT ÖVER UTLÄNDSKA TERMINOLOGISKA SKOLOR Grunderna för terminologivetenskapen försökte man lägga under 1930-talets senare hälft. Intresset för terminologi väcktes samtidigt i flera länder – Österrike, Tyskland, Ryssland och Tjeckien. Dessa länders forskares arbeten gör det möjligt att urskilja två terminologiska skolor: den wienska och den ryska. Företrädarna för dessa skolor håller sig till liknande principer; skillnaden är endast vilken del av teorin som ägnas störst uppmärksamhet. Man kan urskilja tre synsätt, som i grunden inte motsäger varandra: ▪ Terminologi är en tvärvetenskaplig men självständig vetenskap. Den allmänna terminologiska teorin bygger på synsättet att det viktigaste är begreppens natur och deras relationer samt relationerna mellan termer och begrepp. Detta tillvägagångssätt, från begrepp till term, skiljer terminologins metoder från lexikografins. ▪ Den största uppmärksamheten ägnas åt filosofin, det vill säga den logiska klassificeringen av begreppssystem. ▪ Huvudvikten läggs vid språkvetenskapen, som betraktar terminologin som en del av språkets ordförråd och fackspråken som delsystem av det allmänna språket. Lingvistikens och lexikografins metoder tillämpas på terminologin (Felber 1984: 31; Cabré 1999: 7). Den wienska skolan bygger på den österrikiske forskaren och ingenjören E. Wüsters arbeten. År 1931 tilldelades han doktorsexamen för sin avhandling ”Internationale Sprachennormung in der Technik” (”Internationell standardisering av tekniskt språk”), som han försvarade vid universitetet i Stuttgart. Samma år utvidgades och publicerades arbetet, där grunderna för terminologisk teori lades fram. År 1935 översattes boken och publicerades i Sovjetunionen. I detta arbete, som fortfarande är aktuellt, betraktas terminologin som ett kommunikationsmedel och begreppens natur, deras inbördes relationer, egenskaper och definitioner, termbildning, standardisering av begrepp och termer samt deras internationalisering behandlas. Resultatet av E. Wüsters terminologiska forskning är den allmänna terminologiska teorin. En viktig aspekt av den är standardiseringen av begrepp och termer. 119 Efter andra världskriget ägnade E. Wüster huvuddelen av sin tid åt att utarbeta terminologiska principer för ISO (Internationella standardiseringsorganisationen). Han utarbetade själv utkasten till nästan alla dokument. Resultatet av E. Wüsters mångåriga arbete är omkring 500 publikationer om terminologi, termstandardisering, dokumentation, translitterering, symbolteori, klassifikation, tesaurusteori, UDK (Universell decimalklassifikation) med mera. E. Wüsters kollega och efterföljare H. Felber betraktar följande som hans viktigaste arbeten: „Internationale Vereinheitlichung von technischen Fachausdrücken“ („Internationell harmonisering av tekniska facktermer“) (1957), „Das Worten der Welt“ („Att benämna världen“) (1959), „Die Struktur der sprachlichen Begriffswelt und ihre Darstellung in Wörterbüchern“ („Den språkliga begreppsvärldens struktur och dess återgivning i ordböcker“) (1959), „Begriffs- und Themaklassifikationen. Unterschiede in ihrem Wesen und ihrer Anwendung“ („Begrepps- och ämnesklassifikationer. Skillnader i deras natur och tillämpning“) (1971), „Die Umkehrung einer Begriffsbeziehung und ihre Kennzeichnung in Wörterbüchern“ („Omvändningen av en begreppsrelation och hur den markeras i ordböcker“) (1974) (Felber 1984: 34). E. Wüsters idéer presenteras kortfattat i hans egen introduktion till allmän terminologiteori och terminografi, som var avsedd för deltagarna i den terminologikurs han höll vid Wiens universitet. „Einführung in die Allgemeine Terminologielehre und terminologische Lexikographie“ („Introduktion till allmän terminologiteori och terminografisk lexikografi“) gavs ut efter E. Wüsters död, år 1979, som den åttonde volymen i serien „Schriftenreihe der Technischen Universität Wien“. Mer om E. Wüster, se Terminologija 5, 126–129. Därefter vidareutvecklades Wienskolans idéer av H. Felber, G. Budin, C. Galinski och W. Nedobity. H. Felbers läromedel „Terminology manual“ („Terminologihandbok“) (UNESCO, Paris, 1984) är värt att nämna. Wienskolans främsta kännetecken är dess fokus på begrepp och att terminologiarbetet inriktas på standardisering av termer och begrepp. Terminologin hanteras här huvudsakligen av specialister inom de enskilda områdena. De flesta länder i Central- och Nordeuropa arbetar i denna riktning – Österrike, Tyskland, Norge, Sverige och Danmark. Den ryska terminologiskolans teoretiska grunder började utformas i början av 1930-talet. – 120 Terminologiarbetets metodologi presenterades på ett tämligen professionellt sätt av Dmitrij Lotte, den ryska terminologiskolans grundare. Trots att han var ingenjör och inte språkvetare behandlade han tillräckligt kvalificerat sådana lingvistiska fenomen i fackspråkets ordförråd som synonymi, polysemi och homonymi, ordbildning och ordfogning, förkortning av lexikala former av olika slag samt lån och assimilation av lexem och morfem. Han fastställde allmänna principer för terminologiskt arbete och angav de viktigaste kraven på en ”idealisk” term. D. Lottes, E. Drezens, G. Vinokurs och A. Reformatskijs arbeten lade grunden för rysk terminologi. År 1933 inrättades Sovjetunionens vetenskapsakademis kommission för teknisk terminologi (Комиссия технической терминологии), senare kommittén för vetenskaplig och teknisk terminologi och numera kommittén för vetenskaplig terminologi (Комитет научной терминологии), vars främsta uppgift var att utveckla en terminologiteori och en metodologi för terminologiskt arbete. Det andra skedet i terminologins utveckling i Sovjetunionen började i slutet av 1940-talet och pågick till slutet av 1960-talet. Under denna period undersöktes termens status, vilket ledde till häftiga diskussioner (arbeten av A. Reformatskij, L. Kapanadze med flera), förhållandet mellan termer och nomenklaturbenämningar, terminologins logiska aspekter och frågor om termöversättning. Nästa skede i den ryska terminologins utveckling, under 1970- och 1980-talen, utmärktes av en tydlig ökning av terminologiska arbeten, en vidgning av forskningens geografiska spridning samt framväxten av regionala centra och terminologigrupper. Den huvudsakliga forskningsinriktningen blev en nästan standardiserad strukturell-semantisk beskrivning av enskilda termssystem. Moskva förblev terminologins centrum, och terminologiskt arbete bedrevs inom flera organisationer i staden. Kommittén för vetenskaplig och teknisk terminologi fortsatte den forskning som D. Lotte hade inlett. Vid Moskvas polygrafiska institut började T. Kandelaki hålla den första specialkursen i terminologiteori. Omfattande och mångsidig terminologisk forskning bedrevs vid Moskvas statliga universitets filologiska fakultet, där P. Denisov, V. Danilenko, V. Leičikas, V. Prochorova, P. Veselov och R. Cagolova arbetade. Där bildades också professor O. Achmanovas terminologigrupp, som omfattade G. Agapova, N. Gvi 121 šiani, M. Glušко, S. Griniov och V. Nalepin, och en av den ryska skolans första terminologiläroböcker, „Terminology: Theory and Method“ („Terminologi: teori och metod“), publicerades. Vid denna tid uppstod Leningrads terminologicentrum, som främst ägnade sig åt historisk terminologisk forskning (L. Kutina, F. Sorokoletov, E. Konovalova, E. Čiupilina, A. Gerd), terminografi (A. Gerd, A. Moisejev, M. Antonova) och studier av nomen (L. Komolova). B. Golovin grundade Gorkijs terminologigrupp. Till den hörde R. Kobrin, V. Nemčenko, K. Averbuch, L. Pekarskaja, O. Makarichina med flera. Gruppen utmärkte sig genom att i större utsträckning börja tillämpa metoder inom lingvistisk statistik, söka efter de vanligaste modellerna för termbildning och undersöka problem kring automatisering av terminologisk forskning med mera. Under 1970- och 1980-talen gavs samlingsverket „Термин и слово“ („Termen och ordet“) ut vid Gorkijs statliga universitet. Där publicerades artiklar om termens och termssystemens särdrag, termers funktion i vetenskapliga texter och jämförande studier av termer i olika språk. Samtidigt som Gorkijgruppen uppstod även en grupp i Voronezj, ledd av S. Ivanov och E. Anjuškin. Den ägnade stor uppmärksamhet åt terminografiska problem, undersökte teknisk terminologi och använde statistiska metoder i stor utsträckning. Under 1980-talet gav terminologerna i Voronezj ut samlingsverket „Отраслевая терминология“ („Fackområdesterminologi“). Samlingarna behandlade aktuella terminologiska problem med anknytning till hur termer inom olika näringsgrenar bildas, fungerar och utvecklas. Terminologisk forskning bedrevs även i Omsk och Tjeljabinsk. Omsks terminologicentrum, lett av L. Tkačeva, undersökte extralingvistiska terminologiska processer, sociolingvistiska aspekter på termbildning och ideologiseringen av vetenskapliga och tekniska termer. Tjeljabinskgruppen, som grundades av L. Škatova, behandlade onomasiologiska problem inom rysk terminologi, anordnade konferenser varje år och publicerade konferensbidragen. Under 1990-talets sista decennium kan ett kvalitativt språng inom terminologin skönjas. Av stor betydelse för detta var de terminologigrupper och -centra som redan har nämnts, liksom deras samlingsverk med vetenskapliga arbeten och 122 ytterligare några organisationer och grundläggande arbeten som publicerats efter 1990. Det omfattande arbetet med terminologisk standardisering utförs av det Allryska forskningsinstitutet för klassificering av terminologi och information om standardisering och kvalitet (Всероссийский научно-исследовательский институт классификации терминологии и информации по стандартизации и качеству), som sedan 1968 ger ut den vetenskapligt-tekniska informationssamlingen „Научно-техническая терминология“ („Vetenskaplig och teknisk terminologi“). I början av 1990-talets sista årtionde utvidgades samlingens ämnesområde kraftigt, då frågor om teoretisk terminologihantering, terminologisk utveckling och utformning av nya vetenskapsområden och nya terminsystem inkluderades. Terminologigruppen vid Vetenskapsakademiens institut för lingvistik, under ledning av A. Superanskaja, utarbetade de grundläggande monografierna „Общая терминология: Вопросы теории“ („Allmän terminologi: Teoretiska frågor“) (1989) och „Общая терминология: Терминологическая деятельность“ („Allmän terminologi: Terminologisk verksamhet“) (1993). Dessa arbeten innebar en övergång från kvantitet till kvalitet och till en ny teoretisk nivå inom terminologin. År 1992 grundades Charkivs lexikografiska förening, under ledning av V. Dubičinskij. Föreningens medlemmar är forskare från olika länder som undersöker problem inom terminologihantering och lexikografi. Den anordnar vetenskapliga konferenser och seminarier, vars material publiceras i samlingen av vetenskapliga arbeten om lexikologi och lexikografi „Vocabulum et vocabularium“ (1994–1998), och ger ut informationsbulletinen „Lex“. En viktig händelse som bekräftade att en ny fas i terminologihanteringen hade inletts i Ryssland var grundandet 1993, på initiativ av V. Tatarinov, av Rysslands terminologförening (РоссТерм). Föreningens huvudsakliga uppgifter är att samordna vetenskaplig forskning inom terminologi och terminografi, anordna vetenskapliga konferenser och seminarier, publicera arbeten i föreningens samling „Терминоведение“ („Terminologi“, huvudredaktör V. Tatarinov), upprätthålla kontakter med utländska terminologer med mera. Föreningen anordnar varje år internationella vetenskapliga konferenser „Терминологические чтения РоссТерма“ („RossTerms terminologiska läsningar“), vars material publiceras i samlingen „Терминоведение“ („Terminologi“) (1994–1998) och „Термино- 123 ведение och undervisning i främmande språk“ („Terminologi och undervisning i främmande språk“) (1999). Till de största framstegen inom terminologin under 1990-talets sista årtionde räknas monografierna av V. Leičik och L. Besekirska „Терминоведение: предмет, методы, структура“ („Terminologi: objekt, metoder, struktur“) (1998) och V. Tatarinov „Теория терминоведения. Т. 1. Теория термина: история и современное состояние“ („Terminologins teori. Bd 1. Termens teori: historia och nuläge“) (1996). Dessa mycket gedigna teoretiska arbeten sammanfattar resultaten av de senaste 30 årens terminologiska forskning och presenterar termens viktigaste postulat, de huvudsakliga riktningarna och metoderna för terminologisk forskning, aktuella problem och uppgifter för terminologins utveckling. För terminologin är S. Griniovs idéer viktiga; de framförs i hans böcker „Введение в терминоведение“ („Introduktion till terminologi“) (1993) och „Исторический систематизированный словарь терминов терминоведения“ („Historisk systematisk ordbok över terminologins termer“) (1998). En sådan ordbok har sammanställts för första gången och omfattar 3245 termer. Enligt författaren visar ordboken att terminologin som en komplex vetenskaplig och tillämpad disciplin har nått tillräcklig mognad. Undersökningarna av termdefinitioner i S. Šelovs monografi „Определение терминов и понятийная структура терминологии“ („Termdefinitioner och terminologins begreppsstruktur“) (1998) framstår också som aktuella och lovande. Arbetet tar sig an frågor som termers språkliga natur, olika typer av termdefinitioner, terminologins begreppsstruktur med mera på ett nytt sätt. De huvudsakliga riktningarna och metoderna inom den ryska skolans terminologiska forskning fram till 1972 har fastställts och presenterats i två volymer av V. Tatarinovs krestomati „История отечественного терминоведения. Т. 2. Направления и методы терминологических исследований“ („Den inhemska terminologins historia. Bd 2. Riktningar och metoder inom terminologisk forskning“) (1995, 1999). Andra terminologiska skolor och centra. Prags terminologicentrum växte fram ur Prags funktionella lingvistiska skola. Under 1900-talets fjärde årtionde utvecklades teorin om standardspråket i Tjeckien, det vill säga den natio- 124 nationella multifunktionella språk och dess stilistiska differentiering, liksom teorin om språkvård, som lade grunden för den moderna terminologiska verksamheten i Tjeckien och Slovakien (Vančura, Kopecký, Čoda). Prags terminologicentrum byggde också på E. Wüsters idéer. Man utgick från att vetenskapsspråket, det vill säga fackspråket, är ett funktionellt språk. Den funktionella språkets minsta enhet är termen. Ett terminologiskt system är ett system av beteckningar (designations) som benämner ett begreppssystem. Praglingvisterna skilde mellan fyra stilar: professionell, estetisk, journalistisk och vardaglig. Den professionella stilen betraktas som kärnan i det allmänna språket. En term är en professionell lexikal enhet och en del av det professionella funktionella stilregistret i det nationella allmänspråket. Lingvistiska normer kan kodifieras. Detta bidrar till att säkerställa språkets stabilitet. Kodifiering av terminologin innebär att termer och definitioner som betecknar begrepp återges i terminologiska ordböcker och standarder. Större vikt lades vid standardisering, eftersom standarder utarbetas av en särskild institution och därför är tillförlitligare och mer objektiva än ordböcker, som sammanställs av en enskild person. Fyra aspekter av det praktiska arbetet urskiljs: 1) analys av vetenskapliga och tekniska texter, 2) tillämpning av språkvårdens metodologi (medveten insikt), 3) tillämpning av principerna för nomineringsteorin, inklusive ordbildningsteorin, 4) tillämpning av logiska principer för att klassificera termer och begrepp (Felber 1984: 35–36). Huvudvikten läggs vid den strukturella och funktionella beskrivningen av fackspråk, och stor uppmärksamhet ägnas åt standardisering. Terminologiarbetet i Tjeckoslovakien utfördes huvudsakligen av Tjeckoslovakiens kommitté för terminologistandarder, som leddes av Tjeckiska språkets institut och Slovakiens vetenskapsakademi. L. Drozd betraktas som den främsta företrädaren för Prag-skolan. Bland de tjeckiska och slovakiska terminologernas arbeten kan nämnas L. Drozds „Deutsche Fach- und Wissenschaftssprache“ („Tyska fack- och vetenskapsspråket“) (tillsammans med W. Seibicke, Wiesbaden, 1973), J. Horeckýs „Základné problémy terminológie“ („Terminologins grundproblem“) i „Aktuálne problémy lingvistickej terminológie“ (Bratislava, 1976), B. Havráneks „Terminologie“ („Terminologi“) i „Ottov slovník naučný nové doby. Dodatky VI. S. 1074“ (Praha, 1943), samt B. Poštolkovás, M. Roudnys och A. Tejnoros „O české terminologii“ („Om tjeckisk terminologi“) (Praha, 1983). 125 M. T. Cabré skiria keturis terminologijos raidos etapus: ištakų (1930–1960), kūrimosi (1960–1975), būmo (1975–1985) ir plėtros (1985 – iki šių dienų) (Cabré 1999: 5). Pirmuoju etapu didžiausią įtaką terminologijos raidai turėjo minėtos mokyklos, 20 a. VIII ir IX dešimtmečiais terminologinė veikla išplito Kanadoje, Prancūzijoje, Belgijoje, Skandinavijos šalyse, pastaruoju metu – ispaniškai ir portugališkai kalbančiose šalyse ir Japonijoje bei Kinijoje. I Kanada ägnas störst uppmärksamhet åt frågor om jämförelse mellan termer i olika språk, översättning och termbildning, bruk och standardisering samt termbanker. Termbildning undersöktes också, och termen neonimijos föreslogs av en av Kanadas främsta terminologer, G. Rondeau. Hans arbete „Introduction à la terminologie“ („Introduktion till terminologi“) (Montreal, 1984) kan nämnas. A. Rey och R. Kocourek skrev mycket om terminologi. I Kanada och andra franskspråkiga länder ligger huvudvikten vid det traditionella lingvistiska synsättet på terminologi; terminologiskt arbete inriktas ofta på översättning och språkplanering. År 1979 grundades forskningscentret „Groupe Interdisciplinaire de Recherche Scientifique et Appliquée en Terminologie“ (GIRTERM) vid Lavaluniversitetet i Québec, under ledning av professor G. Rondeau. Terminologiarbetet utvecklas mycket snabbt i Skandinavien. I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet inrättades här terminologicentra och nationella termbanker. I de nordiska länderna ligger huvudvikten vid empirisk forskning, tillämpning av E. Wüsters metoder på områden där de tidigare inte hade använts, till exempel juridik och ekonomi, samt terminologiundervisning. Ett pragmatiskt förhållningssätt till standardisering dominerar: endast det som är nödvändigt och lämpligt bör standardiseras. Terminologiläroboken „Terminology: an introduction“ („Terminologi: en introduktion“), utarbetad av H. Picht och J. Draskau vid Copenhagen Business School, kan nämnas (Guildford, Surrey, 1986). Även i andra europeiska länder bedrivs terminologiarbete. I Tyskland ägnades störst uppmärksamhet inte åt terminologi som sådan, utan snarare åt fackspråk. Terminologiteorin utvecklas parallellt med klassifikationsteorin och kunskapstekniken. Bland de forskare vars arbeten kan nämnas finns L. Hoffmann, I. Dahlberg och K.-D. Schmitz. I Storbritannien 126 arbetade J. C. Sager vid Manchester University i en liknande riktning. Hans mest kända arbeten är „English special languages. Principles and practice in science and technology“ („Engelska fackspråk. Principer och praktik inom vetenskap och teknik“) (tillsammans med D. Dungworth och P. McDonald, Wiesbaden, 1980) och „A practical course in terminology processing“ („En praktisk kurs i terminologihantering“) (Amsterdam / Philadelphia, 1990). Terminologer kan också vara intresserade av våra grannländers arbeten – S. Gajdos „Wprowadzenie do teorii terminu“ („Introduktion till termteorin“) (Opole, 1990) och V. Skujinjas „Latviešu terminoloģijas izstrādes principi“ („Principer för utarbetande av lettisk terminologi“) (Rīga, 1993). Terminologisk verksamhet i de europeiska länderna är omfattande och mångskiftande. I många länder har nationella terminologicentra och termbanker inrättats. År 1996 grundades EAFT – European Association for Terminology (Europeiska terminologiföreningen) i Danmark. Bland de organisationer som bedriver terminologisk verksamhet på global nivå bör först och främst fem nämnas – Infoterm, TermNet, IITF, ISO TK/37 och GTW. Infoterm – International Information Centre for Terminology (Internationella informationscentret för terminologi) grundades 1971 på initiativ av E. Wüster. Dess mål är att stödja samarbete inom terminologiområdet, främja utvecklingen av tillförlitlig och multifunktionell terminologi, tillhandahålla information om terminologisk verksamhet i olika länder och skapa ett nätverk av terminologiorganisationer. I slutet av 1970-talet gav UNESCO Infoterm i uppdrag att utarbeta en plan för ett internationellt terminologinätverk. TermNet grundades 1988. Dess uppgifter är att utveckla och sprida programvara för terminologiarbete, producera och ge ut publikationer samt organisera utbildning. TermNet har för närvarande omkring 50 medlemmar från 20 länder. Tillsammans med Infoterm, GTW och IITF ger organisationen ut tidskriften „TermNet News“ („TermNet-nyheter“) varje kvartal. Den ägnar huvudsakligen uppmärksamhet åt termbanker, terminologiundervisning, språkplanering och standardisering av terminologi. Organisationen ger också ut monografier, bibliografier och konferensrapporter. IITF – Internationales Institut für Terminologieforschung (Internationella institutet för terminologiforskning) grundades 1989 som en Aust- 127 en internationell förening som grundar sig på Rysslands lagar. Sedan 1990 ger IITF ut tidskriften ”Terminology Science and Research” (”Terminologivetenskap och forskning”) två gånger om året. Den behandlar olika teoretiska aspekter av terminologi. IITF sammanställer och publicerar också konferensvolymer och terminologiska ordböcker och har sedan 1991 gett ut monografiserien ”IITF Series”. Följande böcker har publicerats i den nämnda serien: H. Felber ”Allgemeine Terminologielehre und Wissenstechnik. Theoretische Grundlagen” (”Allmän terminologilära och kunskapsteknik. Teoretiska grunder”), U. Reinke ”Der Austausch terminographischer Daten” (”Utbyte av terminografiska data”), ”Selected Readings in Russian Terminology” (”Utvalda arbeten om rysk terminologi”), ”International Conference on Terminology Science and Terminology Planning. IITF Workshop Theoretical Issues of Terminology Science” (”Internationell konferens om terminologivetenskap och terminologiplanering. IITF:s workshop om teoretiska frågor inom terminologivetenskap”), B. Moschitz-Hagspiel ”Die Sowjetische Schule der Terminologie (1931–1991)” (”Den sovjetiska terminologiskolan”), P. Weissenhofer ”Conceptology in Terminology Theory, Semantics and Word Formation” (”Begreppslära inom terminologiteori, semantik och ordbildning”), ”Beiträge zur Terminologie und Wissenstechnik” (”Bidrag till terminologi och kunskapsteknik”), P. Sandrini ”Terminologiearbeit im Recht. Deskriptiver begriffsorientierter Ansatz vom Standpunkt des Übersetzers” (”Terminologiarbete inom juridiken”), C. Laurén, J. Myking, H. Picht ”Terminologie unter der Lupe” (”Terminologistudier”). Tekniska kommittén 37 ”Terminologi” inrättades 1936 på initiativ av E. Wüster. Efter andra världskriget fortsatte dess verksamhet i en kommitté inom Internationella standardiseringsorganisationen (ISO), som behöll samma namn. För närvarande finns tre underkommittéer som utarbetar standarder för terminologins principer och metoder, sammanställning av terminologiska ordböcker och datorisering av terminologin. GTW – Gesellschaft für Terminologie und Wissenstransfer (Föreningen för terminologi och kunskapsöverföring) grundades 1986 som en internationell förening enligt tysk lag. Dess syfte var att anordna den första kongressen om terminologi och kunskapsteknik (TKE) 1987. Evenemanget hålls vart tredje år och ägnas åt datorisering av terminografin. 128 Det finns inte många periodiska publikationer ägnade åt terminologi. Därför bör den tidskrift som John Benjamins Publishing Company har gett ut två gånger om året sedan 1994, ”Terminology” (”Terminologi”), nämnas. Den behandlar teoretiska och praktiska problem inom terminologiarbetet, med särskild tonvikt på nya områden, exempelvis datapresentation och dataöverföring, informationsteknik och terminologiska databaser. Ett stort antal artiklar behandlar terminologi inom enskilda fackområden. LITERATŪRA Cabré M. T. Terminology: Theory, methods and applications, Amsterdam/ Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 1999. Felber H. Terminology manual, Paris: UNESCO, INFOTERM, 1984. Гринев С. В. Введение в терминоведение, Москва, 1993. Новодранова В. Ф. Терминологический взрыв в 90-ые годы XX в. – Научно-техническая терминология: научно-технический реферативный сборник. Вып. 1, Москва, 2000, 4–9. Суперанская А. В. Терминология XX века. – Ten pat, 37–38. Jolanta GAIVENYTĖ-BUTLER Albina AUKSORIŪTĖ Jolanta GAIVENYTĖ-BUTLER Lietuvių kalbos institutas Antakalnio g. 6, 2055 Vilnius E. paštas [email protected] Gauta 2001 09 25 Albina AUKSORIŪTĖ Lietuvių kalbos institutas Antakalnio g. 6, 2055 Vilnius E. paštas [email protected] 129