Lietuvos Respublikoje (1918–1940) veikusio „Baudžiamojo statuto“ vertimų teisės terminijos skirtybės

Alvydas UMBRASAS Institutet för litauiska språket SKILLNADER I DEN RÄTTSLIGA TERMINOLOGIN I ÖVERSÄTTNINGAR AV STRAFFSTADGAN SOM GÄLLDE I REPUBLIKEN LITAUEN (1918–1940) I den självständiga litauiska staten, som bildades 1918, var det omöjligt att på kort tid skapa ett eget rättssystem, och staten kunde inte förbli utan lagar. Därför var man tvungen att överta de flesta av de ryska lagar som dittills hade gällt där. Ett undantag gjordes endast inom straffrätten. I Litauen hade de av tsarmakten påtvingade Straffbestämmelserna från 1864 och Straffstadgan från 1866 varit i kraft i ett halvt sekel. Efter drygt två decenniers arbete stadfästes 1903 i Ryssland en ny straffstadga (Уголовное уложение), vars ikraftträdande sköts upp på obestämd tid. Det var just denna stadga som den tyska ockupationsmakten införde i Litauen 1914, eftersom den låg nära den tyska straffrätten och dessutom redan hade översatts till tyska. År 1918 beslutade man i Litauen att inte återgå till de föråldrade tidigare ryska strafflagarna. Detta ledde till en intressant situation: i Litauen gällde den ryska straffstadgan, som aldrig trädde i kraft i själva Ryssland, med undantag för vissa artiklar. Man måste dock medge att Litauen vann på detta – den nya stadgan hade utarbetats efter mönster av de strafflagar som gällde i Västeuropa och var i vissa avseenden till och med överlägsen dem. Det hävdas att den motsvarade tidens anda, hade ett rationellt system och en precis terminologi (se vidare Stankevičius 1925: 10–15; Andriulis 1996: XXVII; Maksimaitis 2001: 55–56). Eftersom man redan under det andra året av Litauens frihet i den provisoriska lagen om litauiska domstolar och deras organisation (LLTS 1919: 7) hade beslutat att litauiska skulle användas som statsspråk i domstolarna, tillgodosåg varken den ryska eller, än mindre, den tyska texten till 1903 års straffstadga behoven. En litauisk översättning behövdes. Översättningsarbetet inleddes redan våren 1918. I den juristkommission som Litauens råd särskilt hade tillsatt för ändamålet arbetade Petras Klimas, Liudas Noreika och Antanas Sugintas (1958: 27). Det finns antydningar om att översättningen var färdig i slutet av 1918 78 och arbetet redan var slutfört (detta noterar M. Maksimaitis (2001: 169) med stöd av protokollen från statsrådets sammanträden). Bevis saknas dock – översättningen publicerades inte, och få tycks ha haft tillgång till manuskripten, om sådana fanns. För övrigt hade kommissionen också planerat ett terminologiarbete. I budgetförslaget för den nämnda rättskommissionens arbete den 20 augusti 1918, fogat till ”Rättskommissionens arbetsprogram” och undertecknat av kommissionens tillförordnade ordförande Stasys Šilingas, finns avsnittet ”Insamling av material”. Där anges att A. Janulaitis skulle ansvara för en terminologisk ordlista och P. Klimas och L. Noreika för juridisk terminologi (Šilingas 1918: 10 dok.). Kort därefter (1919) tog justitieministeriet itu med att översätta straffstadgan. Arbetet tycks ha gått snabbare här, eftersom ministeriet redan i slutet av 1919 gav ut översättningen (Straffstadgan, K., 1919). I förordet av justitieminister L. Noreika nämns inte översättaren eller hur översättningen kom till. Rättshistoriker brukar tillskriva stadgan direkt till justitieministeriet. Av de fåtaliga pressuppgifterna att döma översattes den aktuella texten av Konstantinas Jablonskis, med bistånd av Boleslovas Masiulis (Masiulis 1954 6: 2). Han var en ung jurist som just hade börjat arbeta som referent vid justitieministeriet. Av bevarade dokument framgår att K. Jablonskis också kan ha bidragit till översättningsarbetet i rättskommissionen. I bilagan till den nämnda kommissionens arbetsbudget har K. Jablonskis namn lagts till bredvid P. Klimas, som arbetade med översättningen av de ryska strafflagarna (Šilingas 1918: 10 dok.). För övrigt är det oklart varför samma översättning utkom under två titlar. På biblioteken kan man hitta den nämnda boken Straffstadgan och en helt identisk utgåva med titeln Strafflagarna (K., 1919). Det är okänt vilken av versionerna som trycktes i störst upplaga. Man bör dock uppmärksamma en intressant iakttagelse som forskare har gjort: efter att den aktuella översättningen publicerades slog termen stadga igenom för detta ändamål. Den straffkod som tidigare hade nämnts i lagar utgivna i Litauen kom senare att kallas Straffstadgan¹ (Maksimaitis 2001: 172). 1 Den kallas så även i denna artikel, trots att termen kod är den vedertagna i dagens litauiska rätt. 79 Den aktuella översättningen erkändes inte som officiell. Den anpassades inte heller till förhållandena i Litauen – det var en oanpassad översättning av den ryska stadgan från 1903, där Ryssland, dess områden (t.ex. Altaj, Transbajkal), guldgruvor och Hans kejserliga majestäts heliga person nämns. Trots att kodifieringsarbetet uteblev och man började skriva om översättningens oklarheter, inexaktheter och fel, erkände samtida dess värde för rättsvetenskap och rättspraxis (Stankevičius 1925: 15). Denna översättning hade utan tvekan också stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av den straffrättsliga terminologin. Det bör uppmärksammas att den 3 november 1919 – kort före utgivningen av Baudžiamojo statuto (förordet skrevs den 12 november) – publicerades en notis i pressen om ett ”lexikon över juridiska termer och ord som domare, förhörsledare, notarier etc. framför allt behöver”, vilket justitieministeriet höll på att sammanställa (DJTŽ 1919: 2). En av personerna som undertecknade notisen var K. Jablonskis, som också var huvudredaktör för detta lexikon2. Det är mycket sannolikt att han samordnade översättningen av Baudžiamasis statutas med arbetet med att sammanställa material till lexikonet. Översättningen av Baudžiamasis statutas från 1919 var den enda under hela decenniet. Först 1930 gav K. Jablonskis, tydligen på eget initiativ, ut en annan översättning av Baudžiamasis statutas (Baudžiamasis statutas: med tillägg. K. Jablonskis, K., 1930). Här ersattes ordet Rusija med Lietuva, och artiklar som upphävts eller inte var aktuella för Litauen utelämnades. I slutet tillfogades ett tillägg med nyligen utfärdade lagar, sammanställt av J. Byla, samt ett register sammanställt av Viskantas. Året därpå utkom även en andra upplaga av boken3. I den andra upplagan ändrades stadgetexten i huvudsak inte; endast fler tillägg lades till. K. Jablonskis namn på omslaget till dessa böcker beskriver inte tydligt hans arbetsinsats – om han såg sig som översättare, sammanställare eller redaktör. Vad ämnesinnehållet beträffar skilde sig bokens uppbyggnad från översättningen från 1919, men när det gäller språkstil och terminologi (om man jämför stadgeartiklarnas och inte tilläggens översättningar- 2 Plačiau apie minimą žodyną žr. Umbrasas 2001: 77–80. 3 Förordet till den första upplagan är daterat den 8 april 1930, och det till den andra den 31 december. Enligt dateringen borde den andra upplagan ha utkommit 1931, men på bibliotek finns exemplar av den andra upplagan daterade 1930; det finns också exemplar vars omslag är daterat 1931, medan titelsidan anger 1930. 80 översättningsmässigt) var förändringarna få (se nedan), och texten från 1919 återges nästan i sin helhet. Översättningen från 1919 frångicks mer i den utgåva som M. Kavolis och S. Bieliaickinas förberedde för tryck 1934, ”Baudžiamasis statutas med kompletterande strafflagar och kommentarer, sammanställda utifrån beslut från Rysslands senat och Litauens högsta tribunal samt andra tolkningar” (K., 1934). Detta är den mest omfattande samlingen av dåtidens strafflagar, med register. Jämfört med tidigare översättningar är även språket här bättre bearbetat (det rättades av Juozas Sužiedėlis). Hur översättningarnas språk förändrades framgår av en jämförelse mellan en artikel i översättningarna (skillnaderna är satta i kursiv stil): 391. En lots eller annan hamn- eller kustbefälhavare som begår en förseelse genom att underlåta sin skyldighet att lotsa fartyg, liksom en person som saknar lotsbehörighet och begår en förseelse genom att åta sig den uppgiften utan erforderligt tillstånd eller utan tydligt behov, straffas med arrest i högst två veckor eller böter på högst femtio rubel (tvåhundrafemtio litai – BS30, BS31). Om ett fartyg under befäl av en sjöfarare, eller av någon som åtagit sig att tjänstgöra som sjöfarare, till följd av dennes skuld (på grund av – BS31) gick på grund eller stötte på en klippa, eller om sjöfarten hindrades (sjöfart – BS31), ska den skyldige straffas med arrest i högst tre månader eller böter på högst trehundra rubel (ett tusen fem hundra litas – BS30, BS31) (BS19, BS30, BS31). 391. En lots eller annan hamn- eller kustbefälhavare som begår en förseelse genom att underlåta sin skyldighet att lotsa fartyg, liksom en person utan lotsbehörighet som begår en förseelse genom att åta sig den uppgiften utan erforderligt tillstånd eller utan tydligt behov, straffas med arrest i högst två veckor eller böter på högst tvåhundrafemtio litai. Om ett fartyg som lotsas av en lots eller av någon som åtagit sig lotsens uppgifter på grund av dennes skuld går på grund eller stöter på en klippa, eller om fartygstrafiken hindras, straffas den skyldige med arrest i högst tre månader eller böter på högst ettusen femhundra litai (BS34). 81 Som framgår skiljer sig språket i justitieministeriets publikation och i K. Jablonskis senare översättning i huvudsak inte åt. Översättningen från 1934 har redan ändrats mer och är något modernare, men i stort sett gjordes inga större ändringar. Å andra sidan kan en sådan ändring som straffas med arrest → straffas med arrest också betraktas som ett steg tillbaka. * * * I detta arbete är avsikten att vidare, ur ett jämförande perspektiv, översiktligt behandla skillnaderna i juridisk terminologi i de nämnda översättningarna av Strafflagen (nedan BS). Eftersom, som nämnts, utgåvorna från 1930 och 1931 endast skiljer sig åt i fråga om bilagornas omfattning och inte i själva lagtexten, jämförs endast den senare utgåvan. Avsikten är således att jämföra BS-översättningarna från 1919, 1931 och 1934. Olika bilagor, kommentarer till paragrafer och liknande jämförs inte, eftersom det skulle vara alltför komplicerat – det liknar en jämförelse mellan olika böcker. Endast den ryska BS-texten från 1903 jämförs; den omfattar 687 paragrafer (i översättningarna har vissa paragrafer som inte är relevanta här utelämnats). Jämförelseprincipen är följande: man undersöker om de juridiska termerna skiljer sig åt i samma paragrafer i de olika översättningarna4. Den första översättningen (1919) används som utgångspunkt. Vid undersökningen påträffades sammanlagt omkring 200 terminologiska skillnader5. Eftersom termerna i de tre översättningarna jämförs på samma ställe i en paragraf kan kombinationerna variera: antingen har de översatts likadant i alla översättningar (och då föreligger ingen skillnad), eller så används en annan term i åtminstone en översättning. Alla termer kan också vara olika. Med andra ord kan skillnaderna mellan de tre översättningarna, om likadana termer betecknas med samma bokstav, se ut så här: aab, abb, aba, abc. Förhållandet mellan dessa skillnader i översättningarna visas i diagrammet. 4 Därför anges paragrafnumret bredvid termen. Det är mer praktiskt än att ange sidnummer, som inte överensstämmer mellan översättningarna. 5 Man räknar varje fall där en viss term byts ut mot en annan en gång, vanligtvis det första; om en term byts ut på samma sätt i olika paragrafer räknas det som en enda skillnad. 82 Diagram Förhållandet mellan skillnaderna i juridiska termer i BS-översättningarna 1. BS19 och BS31 överensstämmer, BS34 skiljer sig (aab); 2. BS31 och BS34 överensstämmer, BS19 skiljer sig (abb); 3. Alla BS skiljer sig åt (abc); 4. BS19 och BS34 skiljer sig åt, medan BS31 saknar dessa paragrafer (a-b); 5. BS19 och BS34 överensstämmer, BS31 skiljer sig (aba). Som framgår har översättningarna från 1919 och 1931 minst skillnader i juridiska termer – i omkring 72 procent av materialet är det endast termerna i 1934 års översättning som skiljer sig (t.ex.: 161 bevis BS19, BS31 – intyg BS34; 593 fast egendom BS19, BS31 – orörlig egendom BS34). Det är betydligt färre fall där en term som ändrats 1931 togs över 1934 – omkring 13 procent (t.ex.: 158 uppgiftslämnare BS19 – vittne BS31, BS34; 265 ämbetsman BS19 – medborgare BS31, BS34). Ännu färre är fallen där olika termer används i samtliga BS – omkring 10 procent (t.ex.: 157 anklagande förhör BS19 – straffrättsligt förhör BS31 – straffrättsligt åtal BS34; 158 utsaga BS19 – berättelse BS31 – vittnesmål BS34). I omkring 3 procent av materialet förekommer en oförutsedd situation – eftersom vissa paragrafer har utelämnats i BS31 finns skillnader här endast mellan BS19 och BS34 (t.ex.: 29 beslut BS19 – avgörande BS34; 659 domstolssammanträde BS19 – domstolssession BS34). Endast omkring 2 procent av skillnaderna gäller fall där termen från 1931 ändrades, men den äldre termen från 1919 års översättning återinfördes 1934 (t.ex.: 30 uppgiftslämnare BS19, BS34 – vittne BS31; 117 bevis BS19, 83 BS34 – bevis BS31). Det kan konstateras att även oregelbundna ändringar förekom (se det två gånger citerade sökande – vittne), det vill säga att sökande på ett ställe (BS34) har ersatts med vittne, men inte på ett annat. Av dessa siffror kan slutsatsen dras att de minst lika juridiska terminologimässigt är BS19 och BS34. BS31 utgör ett slags mellanled mellan dem, eftersom vissa termer i BS34 har övertagits därifrån. Samtidigt framgår att mycket få ändringar gjordes i 1931 års översättning jämfört med BS19. Detta faktum kan delvis bekräfta tanken att det var samma översättare. Låt oss nu se närmare på skillnaderna. Av de insamlade skillnaderna utgör cirka 85 procent ändringar av termer i form av substantiv eller substantivfraser. Av dessa ändringar är cirka 89 procent sådana där antalet termled förblir detsamma, det vill säga enordiga termer ersätts med enordiga, tvåordiga med tvåordiga och så vidare. Endast omkring 11 procent innebär att antalet termled minskar eller ökar, det vill säga att vissa juridiska termer i 1919 års översättning i senare översättningar återges med kortare eller längre motsvarigheter vad gäller antalet led (till exempel ersätts en enordig term med en tvåordig: 409 medvetslöshet BS19, BS31 – förlust av medvetandet BS34). Först några ord om ändringar av substantiviska termer (det vill säga termer i form av substantiv eller substantivfraser) med samma antal led. Inom terminologin är det vanligt att termer med fler led är mer sällsynta. Samma tendens framträder även när man ser till skillnaderna mellan de juridiska termerna i BS. Flest fall gällde att en enordig term ersattes med en annan enordig (cirka 40 procent) och att en tvåordig term ersattes med en annan tvåordig (cirka 46 procent). Återstående 14 procent omfattar alla fall i materialet där substantivfrasformade termer med flera ord (fler än två led) ersatts med termer av motsvarande längd. I undersökningsmaterialet finns 60 utbytta enordiga termer. Av dessa ändrades cirka 40 procent i grunden och cirka 60 procent delvis. Med grundläggande ändringar avses här fall där en term ersätts med ett ord med en annan rot, utan formellt samband, det vill säga att helt andra (olikartade) termer används i BS31 eller BS34 jämfört med BS19, till exempel: 479 fånge BS19, BS31 – arresterad BS34; 684 föreskrift BS19, BS31 – tvång BS34; 158 yttrande BS19 – uppvisande BS31 – vittnesmål BS34; 124 förbund BS19, BS31 – gemenskap BS34; 265 ämbetsman BS19 – medborgare BS31, BS34; 532 resande BS19 – passagerare BS31, BS34; 410 vägledning BS19, BS31 – 84 äktenskap BS34; 627 avdelning BS19 – böter BS31, BS34. Hit hör också det intressanta termparet 161 ledare BS19, BS31 – slampa BS34, liksom den sannolikt eufemistiska ändringen 526 sköka BS19 – prostituerad BS31, BS34. Som nämnts är antalet termer som ändrats delvis något större. Vid partiell förändring förblir termen formellt likartad – samma rot bevaras, medan affix och liknande ändras (vissa ändringar kan betraktas som varianter). Detta framgår tydligast när skillnaden är minimal – endast en morfologisk del av ordet ändras, till exempel: • prefix: 117 bevis BS19, BS34 – bevis BS31; 10 den dömde BS19, BS31 – den fördömde BS34; 29 beslut BS19 – beslut BS34; 2 deportation BS19, BS31 – förvisning BS34; 68 åldrande BS19, BS31 – ålderdom BS34; • suffix: 160 svarande BS₁₉ – svarande part BS₃₁, BS₃₄; 167 straff BS₁₉, BS₃₁ – påföljd BS₃₄; 160 sökande BS₁₉ – kärande BS₃₁, BS₃₄; 479 resande BS₁₉ – passagerare BS₃₁, BS₃₄; 606 långivare BS₁₉, BS₃₁ – långivare BS₃₄; 457 förförare BS₁₉, BS₃₁ – förförelse BS₃₄; • ändelse: 264 marknad BS₁₉, BS₃₁ – marknad BS₃₄; 351 prov BS₁₉, BS₃₁ – prov BS₃₄; 524 sammanflöde BS₁₉, BS₃₁ – sammanflöde BS₃₄; 363 mutbrott BS₁₉ – mutbrott BS₃₁ – mutbrott BS₃₄ (i det sistnämnda fallet förekommer även fonetiska skillnader). Ibland ändras två affix samtidigt (till exempel: 639 skada BS₁₉, BS₃₁ – men BS₃₄; 660 bestickning BS₁₉, BS₃₁ – mutbrott BS₃₄), eller så ändras själva ordbildningssättet, till exempel: 25 tillnamn BS₁₉, BS₃₁ – namn BS₃₄; 42 skuld BS₁₉, BS₃₁ – skuld BS₃₄; 30 skyldigheter BS₁₉, BS₃₁ – skyldigheter BS₃₄; 662 värde BS₁₉, BS₃₁ – tvingar BS₃₄. Det finns även andra partiella skillnader. Vissa kan betraktas som morfonologiska, till exempel 490 hjälp BS₁₉, BS₃₁ – hjälp BS₃₄; 611 avtal BS₁₉, BS₃₁ – transaktion BS₃₄; andra kan hänföras till fonetiska (eller ortografiska) skillnader, till exempel: 34sk⁶ konkurs BS₁₉, BS₃₁ – konkurs BS₃₄; 262 polis BS₁₉ – polis BS₃₁, BS₃₄; 279 smuggling BS₁₉, BS₃₁ – smuggling BS₃₄. I de undersökta stadgarna fann man 68 ändringar av juridiska termer i form av tvåordiga substantivfraser. Vanligast var att en av 6 Förekommer inte i någon artikel i BS, utan i en kapitelrubrik. Samma markering används även fortsättningsvis. 85 termens led (80 procent). Båda leden ändrades fyra gånger mer sällan (20 procent). Bland de termer där ett led skiljer sig ändrades nästan lika ofta det underordnade ledet (cirka 53 procent) som huvudledet (cirka 47 procent). När termen ändras bevaras vanligen samma syntaktiska struktur (cirka 86 procent), dvs. relationen mellan leden ändras inte – kongruens ersätts av kongruens (a), rektion av rektion (b), annexation av annexation (c), till exempel: a) 433 märkesmärke BS19 – märkningsmärke BS31 – märkningssymbol BS34; b) 4sk tillräknande av gärningar BS19, BS31 – tillräknande av handlingar BS34; c) 198 rätt att bedriva handel BS19, BS31 – rätt att handla BS34. Endast cirka 14 procent av de juridiska termerna i senare BS (än 1919 års) översattes med termer av en annan syntaktisk struktur, dvs. kongruens ersattes med rektion (a), rektion med kongruens (b) eller det rekterade kasus ändrades (c), till exempel: a) 175 den förvisade platsen BS19, BS31 – förvisningsplatsen BS34; b) 142 brottslingarnas sammanslutning BS19, BS31 – kriminell sammanslutning BS34; c) 2sk överträdelse av lagarna BS19, BS31 – brott mot lagarna BS34. Cirka 62 procent av fallen där huvudledet i termen ändras (oavsett om det underordnade ledet ändras eller inte) är genomgripande, dvs. man väljer inte att ändra termens form utan söker ett annat, formellt obesläktat ord. Exempel: 5 lagarnas begränsningar BS19, BS31 – lagarnas gränser BS34; 30 ombud för mål BS19, BS31 – befullmäktigat ombud för mål BS34; 129 tvångsförordnande BS19, BS31 – tvångsbeslut BS34; 382 personens ofarlighet BS19, BS31 – personens säkerhet BS34; 545 affärshemlighet BS19, BS31 – affärssekretess BS34. I de fall där det underordnade ledet i en tvåordig juridisk term ändrades i åtminstone en av de två senare BS-översättningarna var andelen genomgripande ändringar något lägre – cirka 43 procent (oavsett om huvudledet ändrades). Exempel: 64 sammansatta regler BS19, BS31 – helhetsregler BS34; 127 förbundsmedlem BS19, BS31 – gemenskapsmedlem BS34; 375 fördragsdokument BS19 – avtalsdokument BS34; 411 släktskapsgrad BS19 – grad av släktskap BS31, BS34; 655 förseglat uttalande BS19, BS31 – slutet uttalande BS34. I översättningarna av 1931 och 1934 års BS ändrades alltså huvudleden i de aktuella termerna något oftare genomgripande än de underordnade leden i samma termer. Varför är det så? Den enda möjliga förklaringen är att huvudledet i termen bär en större betydelsebörda. 86 Detta kan dock ifrågasättas, och en sådan fördelning av förhållandena kan vara helt slumpmässig. Av de nämnda procenttalen framgår att termers underordnade led oftare ändrades delvis än genomgripande (cirka 57 procent). Partiella ändringar av huvudleden förekom i motsvarande grad mer sällan (cirka 38 procent). Liksom vid enords-termer gjordes partiella ändringar oftast genom val av andra affix eller genom att ordbildningssättet ändrades helt, till exempel: • huvudled: 44 tjänsteföreskrift BS19, BS31 – tjänsteorder BS34; 8sk överträdelse av lagarna BS19, BS31 – lagöverträdelser BS34; 125 tvångsorder BS19, BS31 – obligatorisk order BS34; 161 domstolsavgift BS19, BS31 – domstolsavgift BS34; 374 villkorligt värde BS19, BS31 – villkorligt värde BS34. • underordnat led: 39 ansvarig tillsyn BS19, BS31 – ansvarsfull tillsyn BS34; 165 rättmätigt krav BS19, BS31 – lagligt krav BS34; 280 omoraliska handling BS19 – omoralen handling BS31, BS34; 454 rättslig far BS19, BS31 – juridisk far BS34. • båda leden: 159 lögnaktigt bevis BS19 – lögnaktigt bevis BS31 – falskt bevis BS34; 234 berusande drycker BS19, BS31 – berusningsdrycker BS34. För övrigt uppmärksammades nästan inte växlingen mellan obestämda och bestämda former (i modern terminologi är bestämda former mycket populära, ibland till och med överdrivet), endast ett par fall: 16 den allmänna strafflagen BS19, BS31 – allmän strafflag BS34; 574 lös egendom BS19 – lös egendom BS31 – flyttbar egendom BS34. Bland de tvåordiga juridiska termer vars ändringar inte har med ordbildning att göra hittades endast ett partiellt fall – 445 inteckningshandlingar BS19, BS31 – inteckningshandlingar BS34. Det hör till fonetikens område. I undersökningsmaterialet hittades endast 19 ändringar av juridiska termer med fler än två ord till termer med motsvarande antal ord. De flesta är treordiga, men det finns också längre, till exempel: • treordiga: 1-8sk omständigheter som utesluter straff BS19, BS31 – omständigheter som utesluter påföljd BS34; 43 omständighet som ökar ansvaret BS19, BS31 – ansvarsskärpande omständighet BS34; 87 161 rättsbeteckning för oförmåga BS19, BS31 – intyg om rättslig oförmåga BS34; 417 hela räkenskapsår BS19, BS31 – hela räkenskapsår BS34; 602 utbetalning enligt löfte BS19 – utbetalning enligt åtagande BS31 – avgift enligt åtagande BS34. • fyrordsuttryck: 55 tukthus till viss tid BS19, BS31 – tidsbegränsat tukthus BS34; 111 statens yttre osäkerhet BS19, BS31 – statens yttre säkerhet BS34. • femordsuttryck: 373 tidsbestämt arbetsavtal i förlikningsskrift BS19, BS31 – tidsbestämt arbetsavtal i förlikningsskrift BS34. Eftersom dessa termer är mycket få är det inte meningsfullt att göra mer detaljerade generaliseringar. Principerna för ändring av termer är, kan man säga, desamma som de som beskrivits tidigare. Slutligen bör ändringar av antalet led i termerna nämnas. Det har redan påpekats att det fanns få sådana – 19 (cirka 11 procent av alla termer i form av substantiv eller substantivfraser). Det finns två möjligheter för sådana ändringar: i senare (än 1919) översättningar av BS har de berörda termerna översatts med termer som har färre eller fler led. De båda typerna av ändringar förekommer ungefär lika ofta (10 respektive 9). Exempel: • färre led: 166 bevisföremål BS19 – bevis BS31 – bevisning BS34 (2→1); 61 straff genom kumulation BS19, BS31 – kumulativt straff BS34 (3→2); 405 egen angelägenhets transportör BS19 – privat transportör BS34 (3→2); 61 frihetsberövande till viss tid BS19, BS31 – tidsbegränsat frihetsberövande BS34 (4→3); 66 frihetsberövande straff till viss tid BS19, BS31 – tidsbegränsat frihetsberövande straff (5→4); • fler led: 409 oförstånd BS19, BS31 – medvetandeförlust BS34 (1→2); 608 hela summan BS19, BS31 – hela skuldbeloppet BS34 (1→3); 2 tukthus BS19, BS31 – tukthus med straffarbete BS34 (2→3); 54 avräkning av häktningstid BS19, BS31 – tid avtjänad före dom BS34 (2→4); 427 undervärdigt mynt (biljon) BS19, BS31 – mynt med lägre än fullt värde BS34 (2→4). Vissa av exemplen som ges här skulle i själva verket kunna uteslutas från terminologin. Exempelvis kan de ersättningar för termerna hela summan (608), avräkning av häktningstid (54), hela skuldbeloppet, tid avtjänad före dom betraktas som förklaringar snarare än termer. Tydligen var termerna i 1919 års översättning inte särskilt tydliga och ersattes därför i senare översättningar med beskrivande uttryck. 88 Traditionellt råder det ingen oenighet inom terminologin om att hänföra substantiv och substantiviska fraser till termer. Det finns ingen enighet om huruvida andra ordklasser ska betraktas som termer, och därför lämnas denna fråga ofta medvetet åt sidan. I denna artikel följer man V. P. Danilenkos tanke att man bör skilja mellan sfärerna för termregistrering och termfunktion (Danilenko 1977: 38–39). I termordböcker och standarder, där termer registreras och normeras, är substantivformen naturligtvis att föredra, men i vetenskapligt och praktiskt språkbruk, där termerna fungerar, räcker dessa former inte till; framför allt kan man här inte undvara verb med särskild betydelse. Och även om juridiska termordböcker ibland endast tar upp termen bausmė, finner man sannolikt oftare former som bausti, baudžiamas, nubaustas och liknande i det konkreta språkbruket inom detta område. Vissa juridiska ordböcker tar också upp verbet bausti. Samtidigt kan vi i vissa juridiska ordböcker finna skirti bausmę, i andra bausmės skyrimas (detta är uttryck som kan omvandlas till varandra). Båda formerna förekommer i bruk, och därför kan de inte helt likställas, särskilt i ett fall som det här, där man söker efter terminologiska skillnader i en specifik text. I förkrigstida översättningar av BS samlades inte bara terminologiska skillnader av den traditionella substantiviska typen, utan även skillnader av annat slag7. De är inte många. Som nämndes inledningsvis är cirka 15 procent av de funna skillnaderna inte substantiv eller substantiviska fraser. Dessa skillnader skulle möjligen inte heller behöva räknas som termer, men de kan lätt omvandlas till substantiv. Här avses främst verb och verbfraser. Sådan terminologi i BS från 1919 ändrades i senare översättningar oftast i grunden. Gradvis byttes till exempel en eller båda leden ut (408 susivesti BS19, BS31 – susituokti BS34; 143 apdėti ančdėliu BS19 – apdėti mokesniu BS31 – apkrauti mokesčiu BS34), eller åtminstone ett av dem: 147 atimti nuovoką BS19, BS31 – atimti sąmonę BS34; 65 atstatyti iš tarnybos BS19, BS31 – atleisdinti iš tarnybos BS34; 71 nubyloti bylą BS19, BS31 – išspręsti bylą BS34; 167 pašaukti tieson BS19, BS31 – pašaukti teisman BS34. 7 Formen ändras vanligen till en mer allmän form – till exempel återges verbet i infinitiv. 89 Ett led ersattes ibland med en konstruktion: 515 išnuomoti BS19, – pažeisti mergystės vainiką BS31, BS34; 527 kekšauti BS19, – verstis prostitucija BS31, BS34. Partiella ändringar är oftast knutna till prepositionskonstruktioner (t.ex.: 304 sustabdyti ligi laiko BS19, BS31 – laikinai sustabdyti BS34; 317 mokėti iš įžadų BS19 – mokėti iš pasižadėjimų BS31 – mokėti pagal pasižadėjimus BS34; 317 pardavinėti skolintinai BS19, BS31 – pardavinėti į skolą BS34; 346 paleisti apyvarton BS19, BS31 – paleisti į apyvartą BS34), men det finns också andra typer: 317 paimti įkaitui BS19, BS31 – paimti įkeistinai BS34; 317 laikyti negalingu BS19, BS31 – laikyti negaliojam(u) BS34. Ibland kombinerades partiella ändringar med genomgripande sådana: 459 peržengti reikalingo gynimosi apybrėžas BS19 – peržengti reikalingo apsiginimo apybrėžas BS31 – peržengti reikalingo gynimosi ribas BS34. Till terminologiska skillnader som inte har substantivform skulle man också kunna hänföra skillnader mellan uttryck med verb som grund: 14 draudžiamas bausme BS19, BS31 – baustinai draudžiamas BS34; 40 nepakaltinamas nusikalstamuoju darbu BS19, BS31 – nekaltintinas už nusikalstamąjį darbą BS34; 55 nukaltintas padaręs didijį nusikaltimą BS19, BS31 – pripažintas padaręs didijį nusikaltimą BS34. Här kan man också tala om skillnader mellan adjektiviska termer, till exempel 210 netikrasis BS19, BS31 – falsifikuotas BS34; 307 atsakomingas BS19, BS31 – atsakingas BS34, eller till och med adverb, till exempel 146 neteisiai BS19, BS31 – neteisėtai BS34. Även om alla dessa är problematiska fall när det gäller terminologisk behandling, är deras terminologiska karaktär åtminstone tydligt märkbar. Eftersom frågan gäller skillnader är det lämpligt att nämna dem. Vid en sammanfattning av alla skillnader i BS bör man uppmärksamma att rättsliga termer inte alltid ändrades på samma sätt på alla ställen i texten. Till exempel ersattes den tidigare termen sökande i BS19 med vittne i BS31, men på ett ställe ändras BS34 till vittne (158), medan det på ett annat ställe står kvar som sökande (30); den tidigare termen märke i BS19 och BS31 ersattes i BS34 både med vittnesmål (161) och med intyg (161); på motsvarande sätt ändrades tvångsorder till obligatorisk order (125) och tvångsbeslut (129), avtalsskrift – avtal i skriftlig form (375) och transaktionshandling i skriftlig form (376). Av de här nämnda ändringarna är endast ändringen från märke till vittnesmål och intyg motiverad, eftersom två termer faktiskt används i det ryska originalet: удостоверение och 90 свидетельство (UU). I allmänhet har de flesta sådana inkonsekvenser (de är inte många) uppstått på grund av otillräcklig omsorg vid ändring och harmonisering av termer och bör därför betraktas som brister i översättningen. I allmänhet har skillnader i juridisk terminologi i översättningarna av lagverken uppstått inte bara därför att terminologin har förbättrats, utan också därför att tveksamma inslag och uppenbara fel i 1919 års översättning har rättats. När man betraktar dessa översättningar mer än ett halvt sekel efter att de publicerades är det svårt att bedöma motiven till ändringarna. Med avseende på språkriktighet är de flesta termer i både 1919 års översättning och de ersättningar som infördes i senare översättningar inte dåliga. Vissa termer ter sig märkliga och ovanliga med dagens ögon, men de är inte oriktiga. Bara enstaka ersättningar kan, med hänsyn till grammatik, ordbildning eller språkrenhet, betraktas som riktigare, till exempel: 43 atsakomybę didinamoji aplinkybė BS19, BS31 – atsakomybę didinanti aplinkybė BS34; 577 globiamasis BS19, BS31 – globojamasis BS34; 183 atsargos ofici eris BS19 – atsargos karininkas BS31, BS34. De flesta ändringar, även sådana som 160 atsakytojas BS19 – atsakovas BS31, BS34; 160 ieškotojas BS19 – ieškovas BS31, BS34; 479 keliautojas BS19 – keleivis BS31, BS34; 532 važiuotojas BS19 – keleivis BS31, BS34, visar inte att fel rättas, utan att termerna förbättras och att lämpligare bildningar väljs. Även om termen 684 priestata BS19, BS31 (поставка UU) byttes ut mot tiek yba BS34 innebär det inte att den senare termen är mycket bättre. Om priestata (från pristatyti) hade fått fäste, skulle vi fortfarande använda den i dag. Vid den tiden kan precision ha varit viktigare än språkriktighet när termer ändrades. Orsakerna till att vissa ersättningar infördes i senare översättningar framgår när man jämför termerna med originalet, till exempel: 15 совершать смертную казнь UU – bausti mirties bausme BS19, BS31 – įvykdyti mirties bausmę BS34; 210 подделка UU – netikras BS19, BS31 – falsifikuotas BS34; 124 сообщество UU – sąjunga BS19, BS31 – bendrija BS34; 480 волостной старшина UU – valsčiaus viršila BS19 – valsčiaus viršaitis BS31, BS34; 681 публичный торг UU – viešosios derybos BS19 – viešosios varžytynės BS31, BS34. Som framgår motsvarar 1934 års ersättningar originalet mer exakt, medan vissa termer från 1919 till och med är vilseledande. Även om det inte alltid är bra att sträva efter att motsvara originalet, till exempel översattes обряды делопроизводства UU 443 till rašy-. 91 mo apeigos BS19, BS31, senare rättad till en form som bättre lämpade sig för litauiskan – skrivordning för handlingar BS34. Strävan att förbättra översättningen från 1934 efter originalet kan också ha varit till nackdel. Exempelvis behövde 574 lös egendom BS19 – lös egendom BS31 inte ändras till flyttbar egendom BS34. Mindre ändamålsenligt ersattes 479 fånge BS19, BS31 med häktad BS34 (арестант УУ). Därtill skedde ändringen inkonsekvent (t.ex. behölls fånge i 123, 652 m.fl.). I allmänhet är termen häktad helt lämplig för att beteckna en person som gripits men ännu inte sitter i fängelse, men vid den tiden gjordes ingen sådan åtskillnad. Eller så hade kanske mer litauiska översättningar fått genomslag: 443 формы судопроизводства УУ – former för handlingsskrivning BS19, BS31, 669 сессия суда УУ – domstolssammanträde BS19, om det inte år 1934 hade ändrats till form för handlingsskrivning, domstolssession. Slutligen bör det sägas att syftet med denna artikel inte har varit att utse den sämsta översättningen med avseende på korrekthet och precision. Att bedöma gångna tiders termer utifrån korrekthet är i allmänhet problematiskt, eftersom uppfattningen om korrekthet förändras något. Här har man snarare velat ge en övergripande bild av terminologins förändring över tid. Samtidigt framgår det av de citerade termerna att mycket har förändrats fram till i dag. Även om man medger att översättningen av BS från 1919 långt ifrån var fullkomlig ur terminologisk och allmän språklig synvinkel, är dess värde för rättsspråket obestridligt som den första översättningen, i en tid då det nästan inte fanns någon litauisk juridisk terminologi. Det går också att se tydliga framsteg inom terminologin. Översättningen från 1931 förbättrades något, och den från 1934 betydligt. Den senares terminologi ligger närmast dagens. Det är ändå uppenbart att översättningarna av BS från 1934, och ännu mer den från 1931, inte översattes på nytt utifrån originalet, utan att den äldre översättningen från 1919 endast reviderades. Det medgavs för övrigt i förordet till 1934 års översättning att alla översättningar har brister. Som förklaring angavs att fler personer måste engageras i arbetet för att uppnå bättre resultat. Men när arbetet bedrivs på privat initiativ och bokmarknaden i Litauen är liten, lönar det sig helt enkelt inte. Staten såg tyvärr inte till att en officiell översättning kom till stånd. År 1938 tillsattes visserligen en kommission i Statsrådet för att i grunden utarbeta en ny BS, men kodifieringsarbetet gick långsamt och mötte betydande kritik (Dakutis 1939: 172–173), varför inte mycket hann uträttas före ockupationen. Det bör ändå betonas att den väg som beträddes för att förbättra den juridiska terminologin genom översättningen av strafflagen är mycket viktig för det moderna rätts- 92 språket. Många juridiska termer har hämtats därifrån. Å andra sidan är det än i dag, när vissa juridisk-terminologiska frågor uppstår, värt att först blicka tillbaka på det förflutna och först därefter skapa eller förbättra den nyaste terminologin. LITTERATUR OCH KÄLLOR Andriulis V. 1996: Lietuvos valstybės teisinės sistemos formavimo (1918.II.16–1940.IV.15) bruožai. – Lietuvos valstybės teisės aktai (1918.II.16–1940.IV.15). Parengė V. Andriulis ir kt., Vilnius. BS19: Baudžiamasis statutas, Kaunas, 1919 // Baudžiamieji įstatymai, Kaunas, 1919. BS30: Baudžiamasis statutas: su papildymais. K. Jablonskis, Kaunas, 1930. BS31: Baudžiamasis statutas: su papildymais. K. Jablonskis, 2 leid., Kaunas, 1930. BS34: Baudžiamasis statutas su papildomaisiais baudžiamaisiais įstatymais ir komentarais, sudarytais iš Rusijos Senato ir Lietuvos Vyriausiojo Tribunolo sprendimų bei kitų aiškinimų, Kaunas, 1934. Dakutis T. 1939: Lietuviškosios teisės kelias. – Vairas 9. Danilenko V. P. 1977: Даниленко В. П. Русская терминология: опыт лингвистического описания, Москва. DJTŽ 1919: Dėl juridinių terminų žodyno. – Lietuva, lapkričio 3. LLTS 1919: Laikinasis Lietuvos teismų ir jų darbo sutvarkymas. – Laikinosios Vyriausybės žinios 2–3. Maksimaitis M. 2001: Lietuvos teisės šaltiniai 1918–1940 metais, Vilnius. Masiulis B. 1954: Kalba ir teisininkai. – Teisininkų žinios 6, 7. Stankevičius V. 1925: Baudžiamoji teisė: paskaitos, Kaunas. Sugintas A. 1958: Šis tas iš darbuotės teismo srity. – Teisininkų žinios 23–24. Šilingas S. 1918: Teisų Komisijos darbams sąmata [08 20 raštas Lietuvos Valstybės Tarybos Prezidiumui]. – LCVA, f. 1014, ap. 1, b. 32. Umbrasas A. 2001: Teisės terminijos padėtis Lietuvoje 1918–1940 metais. – Terminologija 8. UU: Уголовное уложение 22 марта 1903 г. По изданиям Н. С. Таганцева, Рига, 1922. SKILLNADER I RÄTTSTERMINOLOGIN I ÖVERSÄTTNINGEN AV STRAFFLAGEN SOM GÄLLDE I REPUBLIKEN LITAUEN 1918–1940 Sammanfattning During the period of the independent Republic of Lithuania (1918–1940) there was no original criminal code prepared. From 1918 Russian criminal laws were in force, among them – The Criminal Code (Уголовное уложение) of 1903. This article 93 behandlar skillnader i rättsterminologin i översättningarna av denna lag till litauiska (översättningarna från 1919, 1931 och 1934 jämförs). Sammanlagt konstaterades omkring 200 skillnader. De analyseras och grupperas efter uttryckssätt. Även termernas korrekthet och precision diskuteras. Slutsatsen är att översättningarna från 1919 och 1931 skiljer sig mycket lite åt. De största förändringarna i rättsterminologin gjordes i översättningen från 1934 – här ligger den närmast dagens terminologi. Det är sannolikt att de flesta skillnaderna mellan dessa översättningar uppstod eftersom terminologin ständigt förbättrades. En del skillnader uppstod till följd av korrigeringar av misstag och inexaktheter i 1919 års översättning. Artikeln betonar betydelsen av den terminologi som skapades 1918–1940 för det samtida juridiska språket. Alvydas UMBRASAS Mottagen 2002-10-03 Litauiska språkets institut, P. Vileišio g. 5, LT-2055 Vilnius, E-post: [email protected] 94