Terminas prie termino. V

Term efter term. V JONAS KLIMAVIČIUS Litauiska språkets institut Två pakūlniai När man ska fastställa formen hos den något varierande skotermen – pakūlnis (även en mekanisk term) eller pakūlnė – bör man först se till talspråkets belägg, inte till ordbildningens ”lagar”, eftersom ordbildningsspecialisterna själva granskar dessa belägg noggrant – de fastställer inte sådana järnhårda lagar som en skotillverkningsspecialist eller till och med en språkvetare ibland djärvt åberopar utan att ha studerat arbeten om ordbildning ordentligt. Därefter bör man beakta normeringstraditionen (eller dess vindlingar) och systemet. 1. Talspråkets belägg. När man bedömer de nämnda varierande avledningarna bör man först känna till att det finns flera varianter av deras grundord, som dessutom är mångtydigt: utöver standardspråkets kulnas finns kūlnas, kulnis, kulnė: 1kūlnas 1. ”bakre delen av foten” Léipalingis, Krókialaukis, Daugai, Pagiriai (Kėdainių r.), Pociūnėliai, Šakýna, Panevėžys, Vabalninkas, Šimónys, Anykščiai, Dūsetos, Raseiniai, M. Valančius [och 1kulnis 1. Vilkaviškis, Griškabūdis, Švėkšna, Šilalė, Šatės, J. Bretkūnos bibel, P. Ruigys och F. Kurschats ordböcker (som preuss. kulnis), kulnė J. Murkas sagor (från Šimonys), Tautosakos darbai 6, 1939, 87 – Pilviškiai, även om det är okänt för mig, som härstammar från Pilviškiai (liksom lett. sällan kulne, oftare kulna]), 3. ”böjning på djurets ben [dvs. benet. – J. K.] (vanligen bakbenen) [dvs. bakbenet. – J. K.]” Pelesà, Kápčiamiestis, Álovė, Vidiškiai, Ramýgala (och 1kulnis 2. Serėdžius, A. Juškas bröllopssånger), 5. ”upphöjningen på skon vid den bakre delen av sulan” Léipalingis, Kruopiai (och 1kulnis 3. Salantai, M. Valančius, kulnė 2. Tvyrai) LKŽ VI 1962. Även andra kroppsliga betydelser av 1kulno – 1. ”knä” Liškiava, Veisiejai, 4. ”vrist, fotled” Dūsetos (och kulnėlis 1. Sasnavà, Daukšiai, Varėna, Nočia, Dievėniškės, Lazūnai, Sudeikiai), samt 6. ”fotens bakre del” 226 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. V ” (även om det bara belagts i skrift, kommer det utan tvekan från talspråket) LKŽ VI 1962 visar också tydligt samma ordrot kul̃nas / kul̃nis / kul̃nė och kul̃šnis / kul̃štymas / kul̃štinas || kulkšnis, -iẽs / kùlkšnis / kulkšnỹs / kùlkšnas / kulkš- na || kulkštìs / kulkštė / kùlkštymas / kùlkštimas / kùlkštinas / kul̃kština / kùlkštinė / kul̃kštenas / kul̃kštena / kulkšteninkas || klùkštymas / klukšti-mas, samt kulšis / kulšìs / kulšė / kulša / kul̃šas LKŽ VI 1962 samma rot, och samma rot med stavelsesonant *kl– finns också i kelis, -io / kelỹs / kėlias || ¹kelėnas / kalėna / kelėnas / keliena / kelienis LKŽ V 1959, ²klubas 1. ”stället där lårbenet fogas samman med korsbenet”; 2. ”övre delen av bäckenbenet” (jfr ¹kulnis 3. ”utskjutande del av bäckenet” Daugėlìškis), ¹klùmbas ”lårben” Seredžius, ¹klùpas ”<...> djurets höftben, höft” Plókščiai, klùpštis 1. ”knä, knäled” västliga dzuker, Ródūnia, Armõniškės, Šãlos, Šiauliai / klùpstas Marcinkónys, Druskininkai / klupstùkas Armõniškės, klùpsnis ”stortåns spets fram till första leden” Upýna (LKŽ VI 1962). Pakuolnė 1. ”område längs hälarna” och förklaringen av betydelsen – längs hälarna – liksom exempelmeningarna – När han gick därifrån kastade de ännu en sten mot hans häl. Ériškiai. När jag någon gång tittar till hälområdet, så håll dig inte kvar här! Kairiãi (LKŽ IX 1973) tycks visa att det här handlar om substantivet pakul̃nės i plural. På andra håll finns emellertid också pãkulnė, som böjs i numerus – 3. ”små slädmedar på vilka långvirket läggs när timmer transporteras, små slädar, slädar, kärror” Šãtės (: ¹kulnis 1. Šãtės). Naturligtvis finns också ³pakul̃nis 3. ”platsen under djurets ben [dvs. benet. – J. K.] vid böjen (vanligen på bakbenen) [dvs. bakbenet. – J. K.]”: Barnet kastade en sten på fårets bakböj och skadade benet Linkuvà. 2. Normalisering och terminologisering. Diskussionen om hur synonymer för fotens häl avlägsnas ur standardspråket bör börja med ordet péntis / pentìs / pén- té 3. ”häl” i västra dzūkiska, Aziérkai, Žirmūnai, Armõniškės, Nemenčinė, K. Sirvydas ordbok (1642), Kintai, Várduva (Žemaičių Kalvarija) LKŽ IX 1973. DŽ 1954 och 1972 pentis 3. är vardagligt häl, medan DŽ 1993 anger det dialektala häl, fastän dialektens fraseologi – stå på hälarna (bokstavligen ’stå på hälarna’: skynda på och mana på utan uppehåll), slicka hälar (fjäska) – har lämnats kvar. SinŽ 1961 har varken häl eller häl, medan SinŽ 1980 har häl 1. (den bakre delen av foten) – häl, alltså utan någon värdering eller normering (det finns visserligen i standardspråket liten hälsdel ”en liten järndel som en lie hamras på”, sporre (både på ryttare och tupp), häldel 3. ”den del av lien som sitter vid skaftet” (även om 1. ”brödskorpa” och 2. ”bräda från kanten av ett skriftfält” i DŽ 1993 är ganska dialektala). Den stora bristen på systematik är Terminologija | 2008 | 15 2 2 7 užpentis „užkulnis“ DŽ 1954, 1. „pėdos užpakalinė dalis ties kuln i m i“; 2. „apavo dalis ties kuln i m i“ (net su iliustracija!) DŽ 1972, 1. „užkulnis“; 2. „apavo dalis ties kulnu“ DŽ 1993, taip pat SinŽ 1980 užkulnis (kuln i e s ar bato užpakalinė dalis) – užpentis [be pažymos tarm., net su iliustracija], atapentis tarm. Normaliseringen av varianterna för »häl« fördröjdes endast av den normativa lexikografins sena utveckling, men var konsekvent – kulnis se kulnas DŽ 1954, 1972, 1993. Ändå förekommer kulnis länge ännu i förklaringar av ordens betydelser. Det bör tilläggas att bland de verb som bildats av alla varianter – kulnas / kulnis / kulnė – kulnuoti, kulnoti / kulniuoti, kulnioti, kulnyti / kulnėti – blev på något sätt spontant den avledda formen kulnis kulniuoti DŽ 1954, 1972, 1993 som etablerad i standardspråket, enligt LKŽ VI 1962. Adverbet pakulniui ”mot hälarna, längs hälarna” DŽ 1993 ryms inom kulnies betydelseområde (LKŽ IX 1973 förklarar det också som 1. ”mot hälarna, längs hälarna”), men sådana adverb (med ändelsen -iui) bildas på samma sätt av alla stammar (pavėjui, pamečiui; pakeliui; pažodžiui, pasluoksniui; panakčiui; padieniui, pabangiui; paeiliui, paraidžiui, pasroviui; pamėnesiui, paskiemeniui, pavandeniui). Kulnas DŽ 1954 betyder endast ”den bakre delen av f o t e n”, medan DŽ 1972 och 1993 redan skiljer ut kulnas 2. ”klack på skon vid den bakre delen av sulan”. Utvidgningen av betydelsen hos f o t e n s kulno / kulnies / kulnės ägde rum när litauern började bära skor (och till viss del kanske även näbbskor, bastskor och träskor). Redan LKŽ I₁ 1941 belägger från Grūžiai aukštakulniai batai ’högklackade skor’. Detta skedde emellertid inte helt lätt – utvecklingen hindrades av ett stort antal främmande ord från de närliggande germanska och slaviska språken (som också gav lånen batas, šliurė, klumpė samt en mängd främmande ord – čebatas, čeverykas, kamašas, bašmakas, brandavykas, pantaplis / kantaplis, tuplis, lakierka, …): āpzacas (ty. Absatz) K 1883 (i artikeln för ordet pakulnis) och K I 1870 23 (LKŽ I₁ 1941), apčācas (vitry. обуяс, pol. obcas) i Tvėrai (LKŽ I₁ 1941) och apcōcas i Stāklškės (LKŽ I₁ 1941; dessutom obelagt i Sugińčiai), kūrka (pol. korek) i Valkiniņkai, Veiveriai, Skriaudžiai och Lekėčiai, samt i A. Juškas sånger (LKŽ VI 1962), kablūkas (ry. каблук) i Kūpiškis och Dusetos (LKŽ V 1959). Det sistnämnda, ett ryskt turkiskt lånord av arabiskt ursprung, används som slang och sprids fräckt, till exempel: med små ”Swart”-bilar eller ”kablukas” Vd 2009 10 26. I terminologin tycks kulniūkas användas för att uppnå större distinktivitet (jfr vaizdas↔vaizdelis, dantis↔dantukas och liknande); ordet är för övrigt inte belagt vare sig i akademisk eller normerande lexikografi, men är ganska levande i talspråket. Den verkliga distinktiviteten och precisionen i skoterminologin uppnås emellertid genom häls 2 2 8 Jonas Klimavičius │ Terminas prie termino. V mikrosystemet – bakre hälstycke, hälomslutning och häftstycke1. En skomakares påstående (i en diskussion) att detta inte skulle vara något system för dem är helt betydelselöst, om inte rentav mer än så. Denna precision uppnåddes emellertid inte genast och inte helt lätt. Grunden utgörs av ord i det levande språket, men užkulnis (inte f o t e n s – betydelse 1 eller 2) har flera betydelser där – även 4. ”skons häl”: Hela sulan är fortfarande hel, bara bakre hälstycket är utslitet i Upýna (även i Pikeliai i Mažeikiai distrikt), 6. ”strumpans häl” i Kretingà och Kuliai, men allra oftast – både hos västaukštaiter och žemaiter, till och med i Kápčiamiestis och Pãjstris – betydelse 3. ”den bakre delen av skon omkring hälen, <...>”: Bakre hälstycket sprack – <...> i Barstýčiai, samt 5. ”styvt läderinlägg som sätts in i skons bakre hälstycke”: Skon skavde sönder bakre hälstycket; <...> i Miėžiškiai (LKŽ XVII 1996). Även i den normerande ordboken anges užkulnis först som 1. ”bakre delen av hälen” DŽ 1954 och 1972 (1. ”bakre delen av hälbenet” DŽ 1993), och först därefter 2. ”skons bakre del omkring hälen” och 3. ”tjockare [i DŽ 1993: styvt] läder som sätts in i skons bakre del” DŽ 1954 och 1972. Užkulnis är i själva verket delen bakom hälen, medan den större delen omkring hälen, som också omfattar hälens sidor, senare fick beteckningen apkulnis som nybildning, LTE I 1976 517, VLE II 2002 326 (för övrigt är den ryska distinktionen vag: задник – bakre hälstycke, заднinka – hälomslutning PolŽ 1984). Vid VLKK:s terminologikommissions möte den 4 mars 2009 meddelade A. Ratautas att min tidigare framförda anmärkning om formen på denna nybildning hade godtagits – inte apkul̃nis, utan apýkulnis (jfr apyakis, apyausis, apýburnis, 1 I detta mikrosystem fanns under en tid också bakre hälstycke. Ordet bakre hälstycke förklaras synonymt i LKŽ I₁ 1941 – ”hälstycke” – och anges endast ur M. Miežinis litauisk-lettisk-polsk-rysk ordbok: bakre hälstycke – v. [dvs. se] bakre delen av hälen – hälbas. pieto. n̦ama, n̦amka M 1894. I LKŽ I₂ 1968 illustreras bakre hälstycke med den inte helt tydliga betydelsen ”läder eller gummi som sätts på skons häl” också med en mening ur en inte särskilt tydlig skrift från tiden före sovjettiden: Det löstagbara bakre hälstycket fästs vid huvuddelen av hälen med små tryckknappar [jfr spučiukas 1. ”knapp som trycks in, tryckknapp”: Det bakre hälstycket fästs med två tryckknappar (sovjetisk press)] LKŽ XIII 1984. Något senare terminologiserades bakre hälstycke med en tydlig betydelse – som ersättning för lånordet nabóika (rys. набойка) ”påslagning på skohälen; bakre hälstycke” Liškiavà, Viduklė, var. nabóikė Marijámpolė (LKŽ VIII 1970): набойка – 2. (på sko) bakre hälstycke TechnŽ 1949, PolŽ 1959. I standardspråkets ordbok betyder bakre hälstycke ”läder eller gummi som sätts på hälen” DŽ 1954 och 1972. I DŽ 1993 är bakre hälstycke (”som sätts på hälen<...>”) en redan föråldrad företeelse: redan i DŽ 1972 finns ¹hälbeslag, men fortfarande med betydelsen 2. ”liten järndel som slås fast under skons [dvs. skons. – J. K.] häl” [och i LKŽ IX 1973 ¹hälbeslag 2. ”hästsko” Daugėliškis || ”liten järndel som slås fast under skons häl” (sovjetisk press)]. Sedan dess använder specialister konsekvent endast hälbeslag AvalM 1972 213, LTE I 1976 517, PolŽ 1984 (nabóuka 1. läder), AvalMt 1986 120, VLE II 2002 326. Även i DŽ 1993 är ¹hälbeslag inte längre den där ”lilla järndelen”, utan 2. ”gummi, läderremsa som slås fast under skons [dvs. skons. – J. K.] häl”: Hälbeslag är inte en översättning av rys. набойка – i så fall skulle det vara påslag eller hälspik [K. Sirvydo hälspik ”städ” (Punktay sakimu, II 74) LKŽ I₁ 1941, I₂ 1968, Palionis 2004 är en översättning av pol. nakowalnia]. Hälbeslag är inte heller ett städ – det ska inte bara spikas fast, utan slås fast på hälkappan underifrån: pakalti 2. ”spika fast underifrån”: slå fast en hästsko DŽ 1972, jfr även fästa underifrån ”fästa från undersidan” och hästsko 1. ”järn som slås fast under hästhovar [dvs. hovar. – J. K.], <...>” (och hästskor 1), hästskor 2. ”trä som slås fast under en slädesmed”, även slå 6. ”spika, dra, sy”: man slår brädor på huset och spikar fast dem ”järn som slås fast under en slädesmed” DŽ 1972 (från ovansidan eller utsidan – ap-). Hälbeslag är en terminologiserad betydelse av ¹hälbeslag 2. ”hästsko” Daugėliškis (1. ”kil” östligt höglandsmål, likaså ¹kil 1. Ežvilkas, A. Juškas ordbok, jfr ¹kil 2. ”en viss kil som fästs vid lien och skaftet” västligt höglandsmål, sydligt žemaitiskt) LKŽ IX 1973. Till detta mikrosystem hör inte den hapaxliknande potentialismen hälparti ”del av foten vid hälen” LRKŽ III 1957 (LKŽ X 1976). Terminologija │ 2008 │ 15 2 2 9 kring halsen, krage, nosdel, nosparti; skäggkant, hårkant, blygdläpp, blomblad; sjöstrand, kärrkant; distrikt, stadsområde, hembygd; fönsterkant, nyckel, bordsida). Pakulnis skiljs från kulnas / kulnis och užkulnis redan i G. H. F. Nesselmanns och F. Kurschats ordböcker: kulnis, nės – hälen, klacken på foten, pakulnis, -nės – skohälen, užkulnis, nės – hälstycket på skon N 1851; Absatz: A. på sko, stövel – kūrpės, sopāgo kulnis; pakulnis; numera vanl.[igen] āpzatsas K I 1970, kulnis, -iės – klack, häl; pakulnis, -iės – skohäl; annars āpzatsas, pakulnis, -io – delen av foten under hälen (eller klacken), hälen på skor, stövlar, ùžkulnis, -io – hälstycket K 1883. År 1870 anger E. Kuršaitis alltså fortfarande synonymerna – skons kulnis och pakulnis, medan han 1883 kulnis endast använder om foten, men också betecknar en del av kulnis – pakulnis, -io, trots att detta också hänförs till skon; här anges dessutom som synonym skons pakulnis, -iės. Po pusšimčio metų išdygsta pakulnė: каблук – kūrka, pakulnė, kulnis RLŽ 1932. Gana greitai randasi dar vienas variantas – pakulnỹs: Iš kurpalio apa-čios priklijuojamas <…> gumos padas ir pakulnys LEnc IX 1940 882. Veikiai P. Skardžius visus grąžina prie gyvosios kalbos formos pakul̃nis, nors tai ir ne avalynės terminas, o paprastosios kalbos žodis – „užkulnis“ Linkuvà (Skardžius 1943: 450) – LKŽ IX 1973 tai yra ³pakulnis 3. „vieta po gyvulio kojų (ppr. užpakalinių) [t. y. kojos (ppr. užpakalinės). – J. K.] sulenkimu“: Vaikas leido akmenį avelei į pakul̃nį ir išmušė koją Linkuvà. Dar po dešimtme-čio lietuvių–vokiečių kalbų Lietuvių rašomosios kalbos žodynas (Heidelber-gas) keistai dvejina – kojos ir kojinės pakulnis, o bato pakulnė: pakul̃nis, -io 1. Stelle an der Ferse (z. B. Fersenteil des Strumpfes), 2. = pakul̃nė, o pakul̃nė -ės – Absatz (am Schuh), Hacken LRKŽ II 1951. I det levande språket har kulnas också en ovanlig betydelse inom lantbruksteknik – 7. ”hjälprökgång i en bakugn; hylsa” Pakruojis (LKŽ VI 1962). Ordet förekommer även inom teknisk vetenskap, men med en annan betydelse: яма – 1. dim. kūlnas: vagns-, boggi-, stöd-,... PolŽ 1984 och подшятник – pakulnys, stödhals för en vertikal axel (mask.) TechnŽ 1949, pakulnis, axiallager (mask.) PolŽ 1959, mask. pakulnis (och hammars pentis – боек 1) PolŽ 1984. Här finns samma term också inom ett annat fackområde: каблук – eller pakul̃nis: kilformad, massiv, monterbar PolŽ 1984. Den första normerande ordboken över litauiskt standardspråk, som kom till mycket sent och byggde enbart på excerpter ur den akademiska LKŽ och dess två första band (A–B och C–F), lyckades tyvärr inte fånga det levande språkets material väl, 2 3 0 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. V den tog inte hänsyn till detta terminsystem – utan dubblerade formerna: pakūlnis – tekn. ”ändstöd för en vertikal axel eller ett lodrätt skaft”, pakūlnė – ”plats längs hälarna; bakre skokappa”: Han slog käppen mot pakulnė DŽ 1954 (i det levande språket finns endast antingen mot pakulnį eller mot pa-kulnes), pakūlnis 2. tekn., medan betydelse 1 hänvisar till pakulnė, som har två betydelser: 1. ”plats längs hälarna”, 2. ”förhöjning under skohälen” DŽ 1972. Först i DŽ 1993 anges skons pakulnis och betydelsen ”under hälen”; i enlighet med det levande språket anges dessutom pakūlnės plural ”plats längs hälarna”. Kalbos praktikos patarimai sekė DŽ 1972, nors atsargiau, – dvejino: pakulnis – g e r i a u pakulnė; vart. spec. „veleno ar ašies atrama“ KPP 1976 ir 1985. Pabrėžtina, kad terminologų rengtuose taisymuose TT 1992 nėra – žiūrėta specialistų termininės vartosenos: pakulnis AvalM 1972 209, 212, 216, 220, 222, 223, AvalMt 1986 119–121, LTE I 1976, VLE II 2002 (avaldynės straipsnyje). Deja, pasitaiko dar ir dvejinimo, net apversto: pa-kulnis – каблук, pakulnė – подн’ятник. Net nežinia ką sakyti, kai šito imasi etimologas: pakulnė, pakūlnė „obcas“ SEJL 2007. 3. Val av stammar eller tendenser hos prefixavledningar. Med standardspråkets norm kulnas knyter vi avledningar med prefixen už-, apy-, pa- till grundordet kulnas, även om varianten kulnis också kan ha varit utgångspunkt. Avledningsvarianten užkulnė i Kvėdarna och Tirkšliai (LKŽ XVII 1996) är så sällsynt att standardspråket genast tog upp užkulnis utan att tveka. Nybildningen apy-kulnis / apkulnis har samma stam. ”Avledningar med prefixet pa- har antingen ia-stam (oftare med betonad nominativändelse -ys i singular, något mer sällan med obetonad -is), eller (nästan lika ofta) ė-stam” (LKG 1965 § 743 2). Arbetsspecialisten Vincas Urbutis börjar alltså inte med ė-stammen, utan avslutar med den (även om han mellan dessa nämner avledningen pakulnė, som tydligen hämtats från DŽ 1954). Formen pakulnis (: kulnas) stöds av många liknande former – patėvis (: tėvas), paberžis (: beržas), paąžuolis (: ąžuolas), pavainikis (: vainikas), pakaušis (: kaušas), pakomitetis (: komitetas), paryt ys (: rytas), pagalys (: galas), pakraš-tys (: kraštas), pakarklynys (: karklynas), pažastis (: žastas). Det finns ingen järnhård regel: ”valet av stammar beror till s t o r d e l på grundordets form” (LKG I 1965 § 743 2), eller så ”bestäms valet främst av en t e n d e n s att skilja avledningar med prefixet pa- från grundsubstantiven genom genus” (DLKG 1994 § 455). Men det är inte lingvisterna som väljer; det är det levande språket självt. Ibland finns två varianter – pavakarė / pavakarys (även om endast parytys). Ibland ändras stammen inte alls: pakoja (: koja) för en svarv, en spinnrock, ett bord, en stol eller en vagn – praktiskt för att skilja betydelsen från en annan avledning, pakojis / pakojys. Terminologija | 2008 | 15 231 ”plats under eller vid fötterna” DŽ 1993. Sådan är också nybildningen padalyvis (: dalyvis). Vi måste alltså ständigt minnas Juozas Balčikonis berömda maxim: Inför fakta måste även lagar tiga (Balčikonis 1978: 384). Och inte heller glömma terminsystemet – užkulnis, pakulnis, apykulnis. SLUTSATSER Normeringen av såväl grundordet kulnas som varianterna av avledningen pakulnis, liksom skapandet av hela den terminologiska mikrosystemet – kulnas, užkulnis, apykulnis, pakulnis (under en period även antkulnis; numera pakala) och dess reglering har skett sent, långsamt och osamordnat – i omgångar och ibland språkligt klumpigt, utan hänsyn till systematiken. Den mycket ovanliga dialektvarianten užkulnė (i vissa delar av Samogitien) kom aldrig ens sporadiskt in i systemet. Nybildningen apykulnis har använts i flera årtionden – ända fram till nu – i den felaktiga varianten apkulnis. Maskintekniktermen pakulnis används konsekvent utan variant. Skotermen pakulnis har använts nästan konsekvent i skotillverkningsböcker och terminologiska ordböcker; endast i allmänna ordböcker förekom länge även pakulnė genom upprepad återgivning. I ordbildningen finns inga strikta regler för avledningsstammarnas slut, bara tendenser; därför bör man följa det levande språkets belägg och inom terminologin även systematiken. LITTERATUR OCH KÄLLOR ArchŽ 2004: Kitkauskienė L., Kitkauskas N. Anglų–lietuvių kalbų aiškinamasis architektūros žodynas, Vilnius. AvalM 1972: Majauskienė N., Ratautas A., Staškevičius A. Avalynės medžiagos. Red. A. Gailienė, Vilnius. AvalMt 1986: Krasnovas B. Avalynės medžiagotyra. Vert. V. Durasevičienė, red. D. Baratinskienė, Vilnius. Balčikonis J. 1978: Rinktiniai raštai 1, Vilnius. DLKG 1994: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius. DŽ 1954: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius. DŽ 1972: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius. DŽ 1993: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius. GelŽŽ 1992: Geležinkelininko žodynėlis. Sudarė N. Juškaitė ir St. Keinys, Vilnius. GelŽTrŽ 1997: Rusų–lietuvių kalbų geležinkelių transporto žodynas. Sudarė N. Juškaitė ir St. Keinys, Vilnius. K I 1870: Deutsch-littauisches Wörterbuch 1 von Friedrich Kurschat, Halle. K 1883: Littauisch-deutsches Wörterbuch von Friedrich Kurschat, Halle a. S. KPP 1976: Kalbos praktikos patarimai. Sudarė A. Pupkis, Vilnius. KPP 1985: Kalbos praktikos patarimai. II pat. ir pap. leid., sudarė A. Pupkis, Vilnius. LEnc IX 1940: Lietuviškoji enciklopedija 9, Kaunas. LKG I 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius. LKŽ I₁ 1941: Lietuvių kalbos žodynas 1, Kaunas. LKŽ I₂ 1968: Lietuvių kalbos žodynas 1, Vilnius. LKŽ V 1959: Lietuvių kalbos žodynas 5, Vilnius. LKŽ VI 1962: Lietuvių kalbos žodynas 6, Vilnius. LKŽ VIII 1970: Lietuvių kalbos žodynas 8, Vilnius. LKŽ IX 1973: Lietuvių kalbos žodynas 9, Vilnius. LKŽ X 1976: Lietuvių kalbos žodynas 10, Vilnius. 232 Jonas Klimavičius | Terminas prie termino. V LKŽ XIII 1984: Lietuvių kalbos žodynas 13, Vilnius. LKŽ XVII 1996: Lietuvių kalbos žodynas 17, Vilnius. LRKŽ II 1951: Lietuvių rašomosios kalbos žodynas 2. Sudarė M. Niedermann’as, A. Senn’as, A. Salys, Heidelberg. LRKŽ III 1957: Lietuvių rašomosios kalbos žodynas 3. Sudarė A. Senn’as ir A. Salys, Heidelberg. LTE I 1976: Lietuviškoji tarybinė enciklopedija 1, Vilnius. M 1894: Miežinis M. Lietuviszkai-latviszkai-lenkiskai-rusiszkas žodynas, Tilžėje. N 1851: Wörterbuch der littauischen Sprache von G. H. F. Nesselmann, Königsberg. Palionis J. 2004: XVI–XVII a. lietuviškų raštų atrankinis žodynas, Vilnius. PolŽ 1959: Rusų–lietuvių kalbų politechninis žodynas. Red. kol. p-kas A. Novodvorskis, Vilnius. PolŽ 1984: Rusų–lietuvių kalbų politechnikos žodynas. Sudarė G. Daugėla, spec. red. J. Stanaitis, Vilnius. PrekŽ 1996: Pričinauskas J. Rusų–lietuvių kalbų prekių žodynas, Vilnius. RLŽ 1932: Baronas J. Rusų lietuvių žodynas, Kaunas. SEJL 2007: Smoczyński W. Słownik etymologiczny języka litewskiego, Vilnius. SinŽ 1961: Lyberis A. Lietuvių kalbos sinonimų žodynas, Kaunas. SinŽ 1980: Lyberis A. Sinonimų žodynas, Vilnius. Skardžius P. 1943: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius. StatŽ 2002: Statybos terminų žodynas. Moksl. red. A. Kudzys, Vilnius. TechnŽ 1949: Novodvorskis A. Trumpas rusiškai-lietuviškas techninis žodynas, Kaunas. TT 1992: Terminologijos taisymai. Parengė K. Gaivenis, A. Kaulakienė, St. Keinys, J. Klimavičius, Vilnius. Vd: Veidas (tidskrift). VLE II 2002: Visuotinė lietuvių enciklopedija 2, Vilnius. Mottagen 2008-12-23 Jonas Klimavičius Litauiska språkinstitutet P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E-post: [email protected] Terminologija | 2008 | 15 2 3 3