Лексикография и терминоведение

Lexikografi och terminologi СЕРГЕЙ ГРИНЕВ-ГРИНЕВИЧ Moskvas humanistiska pedagogiska institut Universitetet i Białystok Det påtagligt ökade intresset bland språkforskare för frågor om lexikografi och terminologi under de senaste åren gör det möjligt att undersöka moderna trender i deras utveckling och samspel. Detta samspel har blivit så omfattande att skärningsområdet mellan lexikografi och terminologi i mitten av 1980-talet utvecklades till en självständig disciplin – terminologisk lexikografi, teknisk lexikografi eller terminografi. Föremålet för terminografin är utvecklingen av en metodologi och konkreta metoder för att sammanställa ordböcker över specialiserat ordförråd. De viktigaste uppgifterna är att utveckla principer för klassificering av terminologiska ordböcker, fastställa vetenskapligt underbyggda principer för urval av specialiserat ordförråd för olika typer av terminologiska ordböcker samt fastställa enhetliga principer för den mest effektiva beskrivningen (definition, översättning, attribution osv.) och presentationen av terminologiskt ordförråd i specialordböcker (Grinev 1995). Det är allmänt känt att lexikografin har nära samband med lexikologin: den använder i stor utsträckning resultaten av lexikologisk forskning och tillhandahåller i sin tur material för att formulera och lösa lexikologiska problem. Ett lika nära samband finns mellan terminografi och terminologi – vetenskapen om språkets specialiserade lexikala enheter. Många problem som terminologer undersöker har uppstått i arbetet med att utarbeta terminologiska ordböcker, och lösningen av dessa problem påverkar metoderna för att sammanställa ordböcker. Samtidigt är studiet av varje område av specialiserat ordförråd ofrånkomligen förbundet med terminografi. En del problem – urval och avgränsning 30 Сергей Гринев-Гриневич | Лексикография и терминоведение av enskilda typer samt fastställande av betydelser hos specialiserade lexikala enheter – studeras både inom terminografin och terminologin. Det finns tre sätt att bestämma terminografins plats i det moderna vetenskapssystemet: som en del av lexikografin (Gerd 1986, Grinev 1986), som en del av terminologin (Gaida 1990, Grinev 1993, Lejčik 2006) och som en självständig vetenskap (Grinev 1995). Dessa synsätt påverkar dock inte dess innehåll. Terminografin uppstod som en del av lexikografin men har alltid dragits till terminologin, eftersom problem som att fastställa synonymi, homonymi och polysemi hos termer, definiera termers betydelser och välja främmande språkliga ekvivalenter till dem traditionellt behandlas inom terminologin. Därför anser många terminologer att terminologin utgör terminografins teoretiska grund eller betraktar rentav terminografin som en del av terminologin. På senare tid har emellertid en uppsättning problem som är specifika för terminografin utkristalliserats, vilket gör det möjligt att betrakta den som ett självständigt kunskapsområde i skärningspunkten mellan lexikografi och terminologi. Förutsättningarna för att forma en teori om terminografi var: – framväxten av konceptet lexikografisk parameter inom ramen för vetenskaplig forskning med anknytning till utvecklingen av en typologi för ordböcker; – behovet av att sammanställa erfarenheterna från arbetet med att skapa olika typer av terminologiska ordböcker (definitionsordböcker, översättningsordböcker, informationsordböcker osv.); – betraktandet av den terminologiska ordboken som en särskild genre inom vetenskaplig prosa och slutligen, – automatisering av terminografiskt arbete samt problem i samband med skapandet av automatiska ordböcker och terminologiska databanker. Mot denna bakgrund är de huvudsakliga utvecklingsinriktningarna för den moderna teorin om terminografi följande: – att skapa en tillförlitlig klassificering och typologi för specialordböcker, – inventering av terminografiska parametrar, – analys av hur ordbokens metodiska inriktning och dess enskilda parametrar påverkar kvaliteten och särdragen i dess genomförande, Terminologija | 2008 | 15 31 – undersökning av kompositionens särdrag hos en ordbok över specialiserat ordförråd, – studium av metoder för urval och organisering av terminologisk information i en ordbok samt av metoder för maskinell representation av lexikografiska och terminologiska data. En översikt över den terminologiska verksamhetens inriktningar visar att ordboken är ett av de viktigaste sätten att representera och upprätthålla specialiserat ordförråd. En av de viktigaste inriktningarna inom terminologiarbetet är inventering av terminologi, det vill säga insamling och beskrivning av alla termer inom ett visst kunskapsområde eller ett av dess delområden. Den kan utgöra ett självständigt arbete vars resultat är en beskrivande terminologisk ordbok – en etymologisk, historisk, dialektal eller frekvensbaserad terminologisk ordbok, en ordbok över neologiska termer osv., men ofta är inventeringen ett förberedande villkor och ett steg i arbetet med att ordna terminologin; då är resultatet en termförteckning – en samling termer ordnade efter ett visst kriterium, till exempel alfabetiskt eller tematiskt. När avvikelser från en entydig förståelse av en term inte är tillåtna (inom produktion, handel osv.) är resultatet av ordnandet en terminologisk standard, som är bindande för specialister. Om alltför strikta normer däremot kan hindra den vetenskapliga tankens utveckling, blir resultatet av ordnandet en samling rekommenderade termer. Terminologiska standarder och samlingar med rekommenderade termer är varianter av förklarande terminologiska ordböcker. Vid jämförelse och ordnande av terminologier mellan språk sammanställs översättande terminologiska ordböcker. För att förbättra terminologier och skapa nya termer sammanställs ordböcker över termkomponenter. Terminologiska ordböcker används också i sådant terminologiarbete som terminologisk redigering (bedömning av om termer används korrekt och ersättning av olämpliga termer med rekommenderade och standardiserade former), informationsterminologisk service och terminologisk utbildning 32 Сергей Гринев-Гриневич | Лексикография и терминоведение (utbildning av specialister och undervisning i utländskt specialiserat ordförråd), för vilket terminologiska läroböcker används. Inom den språkliga infrastrukturen för datoriserade informations-, styrnings- och projekteringssystem samt intelligenta system har informationsterminologiska ordböcker (tesaurer, klassifikationssystem osv.) en central plats. Således är ordböcker över specialiserat ordförråd resultatet av eller ett verktyg i praktiskt taget alla huvudtyper av terminologisk verksamhet. Därför växer specialordböckernas betydelse kontinuerligt, deras användningsområden vidgas och deras antal ökar. Under 1980-talet utarbetades mer än två tusen terminologiska standarder i Sovjetunionen, och mer än 25 tusen normerande dokument med över 200 tusen termer användes (Волкова, Сафонкина 1988); dessutom utarbetades över 400 informationella deskriptorordböcker, flera hundra rubrik- och klassifikationssystem samt ett stort antal terminologiska läroböcker (Гринев 1988). I dag används i Ryssland 792 terminologiska standarder, 22 368 standarder för produkter, tekniska processer och tjänster som innehåller avsnittet ”Termer och definitioner”, samt 1122 produktstandarder med terminologiska bilagor. När man behandlar aktuella problem med att skapa och använda olika typer av ordböcker över specialiserat ordförråd bör man först och främst notera att ett antal nya arbetsinriktningar har tillkommit vid sidan av de traditionella. Problem med ordböckernas kvalitet, metoder för att kontrollera och höja kvaliteten, hänger framför allt samman med tillämpningen av ett systematiskt angreppssätt överallt där det är möjligt. Vid sammanställningen av en ordbok utförs huvuddelen av arbetet på semantisk nivå: i förklarande ordböcker består det i att definiera termer, i översättande ordböcker i att finna motsvarigheter på andra språk, i läroböcker i båda delarna och i informationsordböcker i att fastställa termens semantiska omgivning. I alla dessa fall måste man ta hänsyn till specialiserat ordförråds systemkaraktär. Frågan om hur systemkaraktären kommer till uttryck inom specialiserat ordförråd, i synnerhet terminologiskt ordförråd, är ett av terminologins och terminografins mest komplicerade problem. Detta beror framför allt på systemkaraktärens mångfacetterade och komplexa natur inom detta ordförråd. Terminologija | 2008 | 15 3 3 Det blir nödvändigt att tala om tre nivåer av systematik som kan observeras inom fackspråkets lexik: – den lösa lexikala systematik som termer har som lexikala enheter i språket; – den lösa fackspecifika systematik som termer har som enheter i språkets fackspråkliga lexik och som återspeglar systemrelationerna mellan begreppen inom ett fackområde, och slutligen, – den egentliga strikta systematiskhet som vissa terminologier uppvisar efter att ha systematiserats och ordnats. Under dessa omständigheter får det systematiska tillvägagångssättet särskild betydelse inom terminografin. Numera är en preliminär systematisering av termer obligatorisk vid utarbetandet av såväl informationsinriktade som normativa definitionsordböcker. Samtidigt leder frånvaron av en sådan systematisering vid utarbetandet av översättningsordböcker, läroböcker och icke-normativa definitionsordböcker till en betydande försämring av deras kvalitet (oprecisa definitioner, fel vid valet av motsvarigheter på främmande språk, ofullständig återgivning av lexikonet, inriktning på mekaniskt utantillärande, vilket minskar effektiviteten i inlärningen av lexikon på främmande språk osv.). Det bör också påpekas att systematisering av termer inte ökar utan minskar arbetsinsatsen vid utarbetandet av en ordbok. Vid urvalet av lexik och utarbetandet av ordlistan gör systematiseringen det möjligt att fastställa i vilken grad olika tematiska skikt av fackspråkets lexik täcks och återges, dra tydliga gränser för ordboken genom att sålla bort tillfälliga termer som inte hör till ordbokens ämnesområde samt identifiera eventuella synonymer och lexikala luckor, det vill säga säkerställa att ordboken är fullständig. Vid utarbetandet av den andra upplagan av Encyclopedic Dictionary of Medical Terms (den första upplagan utkom 1982–84) systematiserades till exempel ordlistan, som var organiserad efter 60 tematiska områden. Detta ledde till att ett stort antal utelämnade termer upptäcktes (upp till 10 000) och att många termer hade hänförts till fel tema (inom vissa områden utgjorde termer som hörde till andra ämnesområden upp till 15–20% av lexikonet). I flera fall upptäcktes dubletter som i den första upplagan hade presenterats som självständiga artiklar med i stort sett identiska definitioner (till exempel gasfångare och gasreningsanläggningar, biostyrning och biologisk styrning 34 Сергей Гринев-Гриневич | Лексикография и терминоведение epitelom och epitelial tumör). Dessa brister uppstod trots att en stor grupp hade arbetat med ordboken i ett decennium, på grund av den alfabetiska princip som tillämpades vid sammanställningen av de tematiska ordlistorna; systematiseringen gjorde det möjligt att blottlägga dem utan större ansträngning. Systematisering underlättar således i hög grad urvalet av fackspråkligt lexikon, minskar de subjektiva faktorernas inverkan på urvalet och möjliggör självkontroll i arbetet. Vid utarbetandet av ordbokens huvuddel underlättar systematiseringen av termerna och de begrepp de betecknar avsevärt arbetet med att utforma och precisera definitionerna – de vetenskapliga definitionerna av termerna – eftersom den tydligt visar såväl de närmast överordnade termerna som de underordnade termerna. Genom jämförelse med dessa kan de nödvändiga särskiljande kännetecknen identifieras och tas med i definitionen. Denna princip är ändamålsenlig även inom allmän lexikografi: ”För att undvika inkonsekvenser i ordboken bör lexikografen inte arbeta med en alfabetisk lista över ord, utan med bestämda lexikala grupperingar av dem inom enskilda ordklasser. Endast på detta sätt kan enhetlighet uppnås i avgränsningen av betydelser, likformighet i definitionerna, konsekventa metoder för presentationen av fraseologismer och exempel samt konsekvens och enhetlighet i de stilistiska karakteriseringarna... När ordboksartiklarna bearbetas blir själva den systematiska organiseringen av materialet, själva urvalet och grannskapet mellan orden en garanti för enhetliga och motsägelsefria beslut och för att fel, utelämnanden och inkonsekvenser undanröjs” (Шведова 1981). Systematisering av termer gör det också möjligt att bland synonymerna välja den term som har den mest lämpliga formen som huvudterm, eller åtminstone att göra detta val helt medvetet. När sådan systematisering saknas kan man däremot ofta finna synonyma termer i definitionsordböcker, upptagna i separata artiklar utan någon koppling till varandra. I översättningsordböcker gör en systematiserad presentation av terminologier på olika språk som jämförs det möjligt att välja lämpligare och mindre tillfälliga motsvarigheter, begränsa urvalet av översättningsmotsvarigheter och göra dem mer tillförlitliga. Vid översättning av definitionsordböcker på främmande språk, vilket ofta tillämpas vid förberedelse- Terminologija | 2008 | 15 3 5 I översatta ordböcker övertas också alla fel och subjektiva föreställningar hos författarna till de främmande språkens ordböcker, vilket minskar den översatta ordbokens tillförlitlighet. Systematiken i en översättningsordbok bör säkerställas redan när uppslagsorden sammanställs, så att alla nödvändiga termer i källspråkets stadium täcks och påverkan från målspråkets terminosystem undviks. Termsystemet fastställs förstås säkrast när även termdefinitionerna jämförs. Därför vore det mycket värdefullt att samtidigt sammanställa två slags ordböcker inom samma ämnesområde – en översättningsordbok och en definitionsordbok. Det skulle höja kvaliteten på dessa ordböcker (särskilt systematiken och åtskillnaden mellan termbetydelser i översättningsordboken) och göra dem förenliga och konsekventa. Det bör tilläggas att systematiseringen av de termer som ingår i ordbokens korpus avsevärt underlättar upprättandet av ömsesidiga hänvisningar. Dessutom gör systematiseringen det möjligt att skapa mer omfattande ordböcker genom att fördela olika ämnesavsnitt mellan flera författare utifrån deras specialisering och kompetens. Detta underlättar också arbetet med ordboken och bidrar till högre kvalitet. Systematiseringen får särskild betydelse när termbetydelser fastställs och förklaras i fackordböcker. Där hjälper den inte bara till att undvika de vanligaste felen (som förekommer på praktiskt taget varje sida i moderna ordböcker), utan sparar också arbete genom att förenkla valet av de viktigaste kännetecknen för varje term och valet av motsvarigheter på främmande språk. På senare tid har ordböckernas användningsområden utvidgats. Sedan 1990-talet har intresset inom den moderna lingvistiken för frågor om mänsklig kultur och kunskapens utveckling ökat, vilket har öppnat nya möjligheter att använda historiska ordböcker. Utvecklingen av historisk terminologiforskning som en självständig vetenskaplig disciplin har gjort det möjligt att med hjälp av sådana ordböcker studera hur terminologier uppstår och utvecklas och därmed också hur specialiserad kunskap uppstår och utvecklas. Det har blivit möjligt att använda synonymordböcker för att samla lexikalt material och fastställa 36 Сергей Гринев-Гриневич | Лексикография и терминоведение gränserna för semantiska fält. En särskild metod har utvecklats och prövats för att identifiera de mest typiska fördelarna och bristerna hos moderna synonymordböcker. Analys av hur semantiska fält uppkommer och utvecklas – från allmänspråkligt ordförråd till prototerminologier och moderna terminologier – gör det möjligt att rekonstruera hur människans föreställningar, kunskaper och moderna mentalitet har formats. En jämförelse mellan moderna synonymordböcker på olika språk visade att det finns betydande skillnader i hur de utarbetas. De flesta engelska ordböcker ger, trots alla sina brister, förhållandevis fullständig information om engelskans lexikala resurser, medan även de bästa polska ordböckerna präglas av ofullständighet och inkonsekvens i sin informationsredovisning.1 Sämst kvalitet uppvisar de ryska ordböckerna. Exempelvis innehåller artikeln monark i Ryska språkets synonymordbok 3. E. Aleksandrova (M., Russkij jazyk, 2003), förutom synonymen statsöverhuvud, de beskrivande uttrycken den högsta personen, den krönta personen, Hans majestät, samt de föråldrade och numera obrukliga orden kronbärare, purpurklädd och Guds smorde, men saknar orden kung, tsar, kejsare, som borde finnas där – de saknas helt i ordboken. Många välbekanta ord saknas, medan det finns många slangord och föråldrade ord. Detta ger en missvisande bild av ryskan som fattig i jämförelse med engelskan. I takt med att terminologiforskningen utvecklas förändras synen på förhållandet mellan allmänspråkligt och fackspråkligt ordförråd. Det betraktas endast som ett funktionellt förhållningssätt, i enlighet med G. O. Vinokurs välkända formulering: ”Termer är inte särskilda ord, utan endast ord i en särskild funktion.” Många studier av hur terminologier formas har gjort det möjligt att identifiera en inledande fas då de avskiljs från det allmänspråkliga ordförrådet i form av prototerminologier. Därför blir det möjligt att använda vanliga historiska ordböcker som ett verktyg för att undersöka och rekonstruera utvecklingen inte bara av terminologier, utan också av människans nationella och allmänna föreställningar. Betydelserna hos många ord från fornengelsk tid är också mycket omfattande – ordet wit betydde förståelse; mening; medvetande; kvickhet; förnuft; ordet tūn hade betydelserna inhägnad plats; gård; by; Terminologija | 2008 | 15 3 7 stad (jfr på ryska trädgård och stad); ordet wiht – skapelse; varelse; person; sak; liten bit. Ursprungligen betydde ordet apple (äpple) också vilken frukt som helst, vilket återspeglas i ordförrådet i flera språk – tyska Apfelsine (apelsin – ordagrant kinesiskt äpple), italienska pomo d'oro (tomat – ordagrant guldäpple), franska pommes de terre (potatis – ordagrant jordäpplen). Detta förklaras av att äpplet var den första frukt som människan upptäckte, och att varje frukt eller grönsak därefter uppfattades som ett äpple, innan de senare särskildes och nya benämningar söktes. Sådana fakta kan användas för att fastställa i vilken ordning människan upptäckte och började använda olika föremål och verksamheter när andra belägg saknas. Alla forskare uppmärksammar den överdrivet stora omfattningen hos många ord i forntida språk. Inom antropolingvistiken har detta fenomen fått benämningen semantisk synkretism. För en preliminär undersökning av detta fenomen i fornengelskan använde vi den ordbok som finns som bilaga till Läsebok i engelskans historia (Ivanova 1973). Ett av de anmärkningsvärda dragen hos fornengelska ord visade sig vara mångfalden av betydelser som ingår i deras semantiska struktur, till exempel: ambyr – tillkommande; likadan eller jämlik; vacker, gynnsam; beodan – be, bjuda in, befalla, tillkännage, erbjuda, ge; bliþ – glad, munter, öm, god, älskvärd, lugn; brucan – använda, njuta, äta, anställa; ceap – boskap; försäljning, affär, verksamhet, marknad; spēd – snabbhet, framgång, tur, medel, egendom. I många fall omfattar betydelsen hos ett anglosaxiskt ord många moderna föreställningar, till exempel: ārædan – rådfråga, ta hand om, fastställa, tolka, gissa; cynn – sort, art, ras, familj, nation; cræft – makt, styrka, konst, skicklighet, yrke, kunskap, list, fartyg; ellen – styrka, energi, mod; feoh – boskap, pengar, värde, arvode, belöning, egendom; 38 Сергей Гринев-Гриневич | Лексикография и терминоведение lār – undervisning, vägledning, doktrin, vetenskap, princip; rūn – viskning, hemlighet, sekretess, bokstav. En annan intressant egenskap hos de gamla ordens betydelser är kombinationen av komponenter som ur ett modernt perspektiv är föga förenliga. Till exempel har ordet feolah följande betydelser – klyva, sticka in, fastna, nå fram, komma, passera; dreorig – blodig, bedrövad, sorgsen, grym, sårad; pēd – framgång, lycka, rikedom, makt, snabbhet; cofa – grotta, kammare, förråd; duguð – mognad, mängd, ära, makt, fördel, välstånd. Ofta är det omöjligt att skilja mellan sådana betydelser, även i sitt sammanhang, och det kan inte uteslutas att det här rör sig om en vid betydelse som förenar begrepp som för den moderna läsaren är olika till en odelbar helhet. Ibland omfattar ett gammalt ords betydelse direkt motsatta komponenter. Ordet dreogan betydde till exempel ”arbeta, göra, lida, glädjas”; dwellan – ”föra bort” och ”stanna kvar”; gretan – ”möta” och ”följa till avsked”. I dag kan ordboken, mot bakgrund av lingvistikens intresse för psykologiska och kulturella aspekter av människans språk, betraktas som ett medel för lexikalt uttryck av språkets världsbild. Denna egenskap hos ordböcker kan lätt iakttas i de äldsta ordböckerna, från en tid då skriftsystemen inte var fonetiska och ordböckerna byggdes upp enligt tematiska principer (exempel: Sumer, Egypten, Kina). I studiet av normativa ordböcker bör uppmärksamhet riktas mot problemet med att fastställa toleransområdet (ange toleranser) för formella varianter och mot problemet med tillförlitliga lösningar (som utesluter paronymi). Frågan om hur ordböcker över yrkesspråk, regionala dialekter och metadialekter används för att särskilja begrepp som går isär är föga utforskad. När det gäller förklarande terminologiska ordböcker har frågan om att utarbeta en metod för att bedöma dem och kontrollera deras kvalitet blivit aktuell. Terminologija | 2008 | 15 3 9 När det gäller läroböcker och problemen med att skapa dem är den systematiska principen för materialets ordning i dem mycket användbar, även om den ännu inte tillämpas tillräckligt konsekvent. Att klassificera ord i tematiska grupper bidrar inte bara till en rationell gruppering av ord med närliggande betydelse, utan också till att synliggöra de inre sambanden mellan strukturen hos den modell som ordet ingår i och dess lexikala innehåll. En tematisk ordning av lexikonet gör det möjligt för de studerande att efter hand studera vissa avsnitt i ordboken, och ger dem möjlighet att välja de lexikala medel som behövs för att formulera ett yttrande inom ett visst ämne. Det finns uppgifter om att tematiska ordböcker under förra seklet även användes som läroböcker inom motsvarande fackområde (Opitz 1983). Detta sätt att organisera lexikonet motsvarar de studerandes åldersrelaterade förutsättningar (logiskt motiverad memorering), gör det möjligt att dela in lexikonet i teman som kan knytas till ämnena i motsvarande specialkurser och gör det slutligen möjligt att tydligt visa de semantiska och ordbildningsmässiga sambanden mellan termer. För att möjliggöra sökning efter termer inte bara utifrån innehållsliga utan även formella kännetecken kan ett alfabetiskt register införas som hjälpmedel. Problemet med att förbättra kvaliteten hos översättningsordböcker och deras användning i jämförande språkstudier kan kopplas till tillämpningen av den reversiva metoden. Korrekt översättning av främmande termer avgör i hög grad översättningens kvalitet, och därför beror mycket på översättningsordböckernas kvalitet. Om varje främmande term i en översättningsordbok motsvarades av endast en ekvivalent skulle översättarens uppgift förenklas avsevärt, och samtidigt skulle ett stort steg framåt tas i utvecklingen av industriella maskinöversättningssystem. Studier av moderna översättningsordböcker visar dock att problemet med att fastställa strikta motsvarigheter mellan termer i olika språk ännu är långt ifrån löst. Med hjälp av den reversiva metod som vi har utvecklat kan man fastställa hur ekvivalenta termöversättningarna i ordböckerna är. Uppgifterna i tillräckligt fullständiga översättningsordböcker gör det möjligt att identifiera särdragen hos nationella terminologier, även om de uppenbarligen inte 40 Сергей Гринев-Гриневич | Лексикография и терминоведение täcks i sin helhet. Man kan anta att en serie på varandra följande återöversättningar gör det möjligt att få en uppfattning om även ett okänt språks semantik utifrån de översättningsmotsvarigheter som förekommer och deras riktning, även om detta antagande måste prövas experimentellt. Ytterligare studier av hur semantiken hos översättningsmotsvarigheter utvecklas vid upprepade återöversättningar av termer kan bidra till att fastställa formella kriterier för semantiska avvikelser vid termöversättning, precisera gränserna mellan polysemi och homonymi samt skilja fullständiga synonymer från partiella och synonymi från hyponymi. Enligt våra preliminära uppgifter räcker det med två fullständiga omgångar för att upptäcka icke-ekvivalenta termöversättningar. Att upptäcka och eliminera inexakta och överflödiga översättningsalternativ kommer utan tvekan att bidra till högre kvalitet på terminologiska översättningsordböcker och skapa gynnsammare förutsättningar för att förverkliga högkvalitativa maskinöversättningssystem. Uppgifter om särdragen hos nationella lexikala system gör det möjligt att inleda studier av vägarna till och orsakerna bakom skillnaderna mellan nationella föreställningssystem (jämför orden позор, урод, черствый i de slaviska språken), och kan möjligen göra det möjligt att fastställa vissa tendenser som framträder när nationella tankesystem utvecklas i olika riktningar och att extrapolera dem till framtiden. De kan också bidra till att fastställa det gemensamma och det specifika i utvecklingen av mänskliga system för kunskapsrepresentation, vilket är viktigt för forskning om vetenskaplig kunskap och utveckling av artificiella intelligenssystem. ЛИТЕРАТУРА Волкова И. Н., Сафонкина С. А. 1988: Автоматизированные методы подготовки словарей и указателей стандартизованных терминов. – Научно-техническая терминология. Вып. 8, 1–9. Герд А. С. 1986: Основы научно-технической лексикографии, Ленинград. Гринев С. В. 1986: Введение в терминологическую лексикографию (учебное пособие), МГУ, Москва. Гринев С. В. 1988: Основные направления развития терминологического обучения в СССР. – Научно-техническая терминология. Вып. 7, 4–8. Гринев С. В. 1993: Введение в терминоведение, МГУ, Москва. Гринев С. В. 1995: Введение в терминографию, Москва. Лейчик В. М. 2006: Терминоведение: предмет, методы, структура. Изд. 2-е, испр. и доп., Москва. Шведова Н. Ю. 1981: Однотомный толковый словарь (специфика жанра и некоторые перспективы дальнейшей работы). – Русский язык. Проблемы художественной речи. Лексикология и лексикография, Москва, 166–179. Gaida S. 1990: Wprowadzenie do teorii terminu, Opole. Opitz K. 1983: Special Purpose Lexicography: Dictionaries for Technical Use. – Lexicography: Principles and Practice, – London, 163–180. Terminologija | 2008 | 15 4 1 LEKSIKOGRAFIJA IR TERMINOLOGIJOS MOKSLAS Straipsnyje aptariamos naujos neseniai leksikografijos ir terminologijos sandūroje susiformavusios mokslinės disciplinos – terminografijos – tyrinėjimo kryptys. Žodynas yra pagrindinė specialiosios leksikos pateikimo ir gyvavimo priemonė, terminų žodynų kūrimas ir tobulinimas – tai įvairios terminologinės veiklos rezultatas. Pabrėžiama sisteminio požiūrio nauda sudarant įvairių tipų žodynus. Supažindinama su istorinių ir sinonimų žodynų naudojimu atliekant terminologinius ir žmonių mąstysenos evoliucijos tyrimus. Siūlomas reversinis verčiamųjų žodynų kokybės įvertinimo metodas. LEXICOGRAPHY AND TERMINOLOGY SCIENCE New trends in investigating common ground of lexicography and terminology science where a new scientific discipline – terminography was formed lately are discussed. Dictionary serves as the main means of presentation and existence of special vocabulary, various types of terminological work resulting in elaborating terminological dictionaries. Benefits of systemic approach to compiling various types of dictionaries are presented. New applications of historic dictionaries and dictionaries of synonyms in terminological research and investigation of evolution of human mentality are introduced. Using the reversibility method in appraising quality of translation dictionaries is suggested. Gauta 2008-11-23 Сергей Гринев-Гриневич Университет г. Белостока Waska 4, m. 20, Bialystok, 15-481, Poland E-mail: [email protected] 4 2 Сергей Гринев-Гриневич | Лексикография и терминоведение