Kazimieras Gaivenis – lietuvių kalbos puoselėtojas

Kazimieras Gaivenis – en främjare av det litauiska språket RASUOLĖ VLADARSKIENĖ Vilniaus Gedimino technikos universitetas CENTRALA BEGREPP: lexikon, terminologi, språknormering, spridning av språkrekommendationer Kazimieras Gaivenis gick till den litauiska språkvetenskapens historia som en av de mest framstående litauiska terminologerna. Med denna språkvetare förknippas stärkandet av den litauiska terminologin under 1900-talets andra hälft, utarbetandet av termordböcker och arbetet med att ordna terminologin; så presenteras han också i Visuotinėje lietuvių enciklopedijoje (VLE VI), i Lietuvių kalbos enciklopedijoje (LKE 2008: 180), i Algirdas Sabaliauskas Lietuvių kalbos tyrinėjimo istorijoje (2012: 233–235) och i andra publikationer. Detta arbetsområde var viktigast för honom, och det var här han uträttade mest. Den omfattande bibliografin i K. Gaivenis bibliografiska förteckning, utgiven 2003 (KG 2003), vittnar om språkvetarens mångsidighet och samtidigt hans målmedvetenhet. Alla hans arbeten kretsade kring terminologi och sådant som hänger samman med den: lexikon, syntax, betoning och uttal, namnbruk, vetenskapligt språk och kanslispråk samt översättning. Både när K. Gaivenis dryftade terminologins teoretiska problem och när han tog itu med praktiska frågor om terminologins ordnande var han först och främst en främjare av det litauiska språket. Artikeln behandlar denna terminologs normerande, folkbildande och fostrande verksamhet för det litauiska språket. K. Gaivenis var en a r b e t s a m k ä m p e f ö r s p r å k k u l t u r e n. Och inte bara för att han skrev omkring 60 artiklar för Kalbos kultūros, bidrog till tidskriftens utgivning och under lång tid var medlem av dess redaktionskollegium. Språkvård låg K. Gaivenis varmt om hjärtat hela tiden; han ägnade hela sitt liv åt att göra språket så välvårdat som möjligt, så att människor skulle känna till språkets möjligheter och kunna använda dem på rätt sätt. För honom var inte bara korrekt litauiska och välbildade termer viktiga, utan också språkets bildrikedom, attraktionskraft, precision och tydlighet, liksom dess estetiska och etiska egenskaper – språketiketten. Terminologija | 2014 | 21 209 Från häfte 36 till 74 (1979–2001), det vill säga under 23 år, var K. Gaivenis medlem av redaktionskollegiet för tidskriften Kalbos kultūra. Vid den tiden var publikationens syfte och uppgift att förädla och förbättra modersmålet, så att det på bästa sätt kunde tillgodose samhällets behov. Kalbos kultūra fastställde och befäste riktlinjerna för normeringen av det litauiska standardspråket under efterkrigsåren och utformade språkvårdsarbetets karaktär. Det var den första periodiska publikation som började ges ut i Litauen efter kriget och som var inriktad på praktisk språkbruk. Artiklarnas inriktning präglades av en av Kalbos kultūros viktigaste uppgifter vid den tiden – att ge allmänheten språklig rådgivning i en så populär, tillgänglig och begriplig form som möjligt (Kniūkšta 2002). De idéer som tidskriftens medarbetare och författare spred tilltalade K. Gaivenis, och därför deltog han gärna i språkvårdsarbetet. Hans första publikation i Kalbos kultūroje var artikeln ”Nominatyvinių padalyvinių konstrukcijų vartosenos netikslumai”, som publicerades i det fjärde häftet 1963; den var en av hans första artiklar. I nästa, det femte häftet, publicerades redan två av hans artiklar, och så fortsatte det år efter år med flera artiklar om året i trettio år, tills en separat terminologitidskrift började ges ut 1994. Det är självklart att de flesta av språkvetarens artiklar (över 33) som publicerades i Kalbos kultūroje ägnades åt terminologi – där behandlade han allmänna terminologiska problem och praktiska frågor om sammansatta termers uppbyggnad, benämningars korrekthet och översättning av termer. K. Gaivenis begränsade sig dock inte till terminologi. Lika lite var hans verksamhet som språkvårdare begränsad till tidskriften Kalbos kultūros. Han skrev om språk inte bara i tidskrifter om språkvetenskap och språkbruk, utan också i andra publikationer riktade till de mest skilda läsekretsar: allmänna publikationer Vakarinės naujienos, Lietuvos rytas, Nemuno kraštas, Gimtasis kraštas, Kalba Vilnius, Tarybinė moteris, Moteris, Tarybų darbas, Laikas ir įvykiai, i hembygdsområdet Utenas lokaltidning; yrkestidskrifter Žemės ūkis, Kooperatininkas, Savininkas, Tarybinė mokykla, Bibliotekų darbas, Statyba ir architektūra, Sportas, Mūsų gamta, Mūsų sodai, Sveikatos apsauga, Lietuvos fizikos rinkinys, Fizikų žinios; kulturtidskrifter Literatūra ir menas, Kultūros barai, Pergalė; publikationer för vetenskapsintresserade Mokslas ir gyvenimas, Mokslas ir technika, Už tarybinį mokslą (Kaunas), Mokslo Lietuva; publikationer för skolelever Lietuvos pionierius, Moksleivis. Denna stora mängd publikationer av så varierande slag visar att K. Gaivenis genom hela sin verksamhet försökte bidra så mycket som möjligt till folkbildningen och till att utveckla människors språkkänsla 210 Rasuolė Vladarskienė | Kazimieras Gaivenis – lietuvių kalbos puoselėtojas utbildning och strävade därför efter att hans ord skulle spridas så brett som möjligt, nå människor inom så många olika yrken som möjligt och påverka dem så mycket som möjligt. Det är värt att nämna några saker som faller i ögonen när man bläddrar igenom de arbeten där K. Gaivenis ger språkliga rekommendationer. Som redan nämnts skrev språkforskaren främst om terminologi och terminologisk praxis, framför allt om sådant som han då ansåg vara viktigt; en betydande del av hans artiklar tillkom eftersom någon hade bett om svar på den ena eller andra fråga som uppstått. Fram till 1995, då anställda vid den statliga kommissionen för litauiska språket började ge allmänheten råd, gav Institutet för litauiska språket och litteraturen (sedan 1990 Institutet för litauiska språket) institutioner och enskilda personer råd i språkfrågor per telefon. Mycket ofta gällde förfrågningarna termer, och därför fick institutets terminologer verkligen utföra en hel del extra arbete. K. Gaivenis gav gärna både frågeställare och yngre kollegor råd om terminers lämplighet. K. Gaivenis behandlade inte bara terminologiska problem utan också andra lexikala frågor. Med sin utmärkta språkkänsla riktade språkforskaren allmänhetens uppmärksamhet mot särskilda lexikala företeelser som kunde förvilla människor och skada språkkulturen. I en artikel varnar han till exempel för förrädiska ord – paronymer – som betecknar helt olika saker men låter mycket lika. Sådana ord förvirrar inte bara skolelever utan också erfarna pressmedarbetare. Han uppmärksammar ordkombinationen šokti pasiutišką sambo, eftersom sambo är en form av självförsvar, och rättar den till šokti pasiutišką sambą; han råder läsarna att inte blanda ihop betydelserna hos orden afektas ir efektas, kompanija ir kampanija (Gaivenis 1980). Språkforskaren fascinerades av lexikala egenheter och delade med sig av sina iakttagelser om ordens mångfald i boken Margas žodžių pasaulis. Om ordens mångfald skrev han: ”[O]rd kan vara hemlighetsfulla och förrädiska. Vid sidan av tydliga ord med en enda betydelse lever hundratals och åter hundratals associativt förvillande ord i språket. Ibland är de intressanta, ibland ger de smärtsamma lärdomar” (Gaivenis 1987a: 79). Det var just sådana ords förrädiska natur han avslöjade för språkbrukarna och lärde dem hur de skulle undvika ordens fällor. K. Gaivenis ägnade särskilt stor uppmärksamhet åt översättningarnas precision. I artikeln ”Några lexikala inexaktheter i prosöversättningar” upprördes han över olämpligt valda botaniska och zoologiska termer, även av erfarna översättare. Han gav ett exempel från översättningen av I. Bunins kortroman Mitios kärlek: ”sammetslena svartröda bålgetingar rotade omsorgsfullt i blommorna... Bålgetingar, eller getingar, är randiga som zebror och rotar inte alls bland blommor. När man slår upp originalet, Terminologija | 2014 | 21 211 blir det tydligt att det står имели, och att det borde ha översatts med humlor eller bin.” Vidare i artikeln kritiseras även andra termer som inte översatts korrekt, med väl underbyggda argument. Översättarna uppmanas att ta hänsyn till vetenskaplig terminologi och nomenklatur. Det påpekas att uttrycket grå trastar är felöversatt, eftersom ornitologer inte använder den sammansatta artbeteckningen grå trastar, då även taltrast och dubbeltrast på ett sätt är grå. I kortromanen borde det ha översatts med björktrastar. När språkforskaren uppmärksammar översättningsfel citerar han inte bara ordboksdefinitioner utan lär också läsarna att använda ordböcker, särskilt när ett ord är mångtydigt eller förekommer i ett idiom, så att skymning inte blir relativt mörker och skummande kvass inte förvandlas till surkål (Gaivenis 1966a: 25–28). Som terminolog kände han mycket väl till terminernas särdrag och såg hur de trängde in i allmänspråket; även här såg han en viss fara. I artikeln ”Några anmärkningar om användningen av tekniska termer och fackuttryck i överförd betydelse” (Gaivenis 1966b: 55–56) påpekar författaren att tekniska termer i överförd betydelse måste vara lätta för läsaren att förstå och logiskt motiverade, det vill säga ha en tydlig grund, till exempel: ”Det är bra att våra poeter äntligen har frigjort den e n e r g i som låg dold i tankens a t o m e r <...> I den här boken finns också mer av ett kyligt beundrande av en originellt k o n s t r u e r a d bild”. Han kritiserar däremot sådana fall där termer fördunklar meningen i en sats och används utan grund, till exempel: ”Tanken saknar här poetisk s p r i n g f j ä d e r”. Termer används i vetenskapligt språk, och för K. Gaivenis var det också mycket viktigt i vilket sammanhang och i vilka meningar de förekom. Han insåg utmärkt väl att det inte räcker med korrekta termer för att det vetenskapliga språket ska utvecklas. Därför skrev han både om det vetenskapliga språkets allmänna lagbundenheter och om andra konkreta faktorer som påverkar dess tillstånd. Han gav råd om hur latinska och litauiska termer skulle kombineras på lämpligt sätt, hur man med siffror anger föremåls antal eller ordningsföljd, och lärde ut formerna för ordningstal samt hur man korrekt läser tal upphöjda till potenser. Han medgav att språket i vetenskapliga verk har en hel del särdrag. K. Gaivenis tankar om det litauiska vetenskapliga språkets utveckling är högaktuella än i dag: ”En och annan forskare säger till och med att vårt språk är fattigt och stelt, att när man säger eller skriver något på ett annat språk finns det varken något att lägga till eller dra ifrån. I själva verket är det en illusion, ett bedrägeri. Det vi saknar är inte termer eller särskilda konstruktioner, utan ofta respekt för modersmålet. Allt kan uttryckas 212 Rasuolė Vladarskienė | Kazimieras Gaivenis – lietuvių kalbos puoselėtojas att med litauiska ord formulera de allra mest komplicerade problemen och uttrycka de mest betydelsefulla tankarna. Det gäller bara att inte vara rädd för att säga sådant som ingen tidigare har sagt, att säga det klokt, logiskt och framför allt – på litauiska. Alltså måste vetenskapsspråket skapas; ingen annan kommer att skapa det åt oss” (Gaivenis 1987b: 19). Som svar på samhällets behov brukade K. Gaivenis ge råd om hur man undviker kanslispråkets brister och hur man korrekt skriver tjänsteskrivelser och mötesprotokoll. När han beskrev kanslistilens särdrag skrev han att även om denna stil ”inte kännetecknas av ordrikedom och målande uttryck, är det onödigt och konstlat att utarma den och försöka klara sig med ett enda ord när det faktiskt finns åtminstone flera mer precisa motsvarigheter. Vem vet till exempel inte att disciplin, regler – pažeidžiamos [överträds], en ed – sulaužoma [bryts], lugnet – sutrიკdoma [störs], rubbas, ordningen – suardoma [bryts sönder]. Av dessa verb bildas på motsvarande sätt också benämningar på dem som utför handlingen, jfr: disciplinens, reglernas – pažeidėjas [överträdare], edens – laužytojas [edsbrytare], lugnets – trikdytojas [störande person], drumstėjas [den som grumlar], ordningens – ardytojas [den som bryter ned].” Lingvisten menar att det är olämpligt när det litauiska ordet pažeidėjas [överträdare], efter mönster av ryskan där ett enda ord används i dessa fall, börjar tränga undan de uppräknade närbesläktade orden (Gaivenis 1967: 71). Han värnade inte bara om skriftspråkets korrekthet utan också om talspråkets särdrag och tog upp brister i jordbrukarnas språkbruk: olämpliga översättningslån samt accentuerings- och uttalsfel. I tidningen Tarybinis mokytojas diskuterade han vilka metoder som borde användas för att utveckla talspråket. Att K. Gaivenis var en utmärkt pedagog och en fängslande berättare framgår av hans pedagogiska artiklar för skolelever i Lietuvos pionierius. När de samlades gavs de ut som den lilla boken Nuostabioji žodžio šviesa (Gaivenis 2014). Artiklarna skrevs visserligen 1979–1988, men de är så tilltalande att de också borde uppskattas av den digitala generationen barn, eftersom språket förändras mycket långsamt och många av de ämnen som beskrivs fortfarande är aktuella. I dem berättar lingvisten livfullt och målande, på ett språk som barn förstår, om ordklasser, förklarar ords ursprung och grammatikens och ordförrådets skiftande historia, presenterar grannfolkens språk (lettiska och romani) och språk hos mer avlägsna folk, visar släktskap mellan språk genom deras likheter och skillnader, förklarar hur efternamn uppstod, lär ut artighetsord och berättar om benämningar på svampar, fåglar och färger. För att göra komplicerade språkfenomen mer begripliga för skolelever jämförde K. Gaivenis dem uppfinningsrikt med sådant som barn känner till. Så här visar han till exempel mästerligt vad ordets kontext betyder: ”Or- Terminologija | 2014 | 21 213 det liknar lite en manet. Den ser vacker och naturlig ut bara i vattnet. Tar man upp en manet ur vattnet återstår bara en klump gelé. Ett ord är också levande bara i en mening, i en viss språkstil” (Gaivenis 2014: 126). Varje artikel visar en strävan att genom att väcka skolelevernas intresse för språkets mångfald och märkligheter utveckla deras förmåga att tala och skriva korrekt, precist, tydligt, målande och artigt. När man talar om K. Gaivenis språkråd är det nödvändigt att undersöka vad han grundade sina rekommendationer på och vilka kriterier hans förslag byggde på. Han uppmanade till att inte fjärma sig från folkspråket (Gaivenis 1970), även om han förstod att ”vetenskapsspråkets avstånd från folkspråket är något naturligt och lagbundet i förmodligen många språk, men det bör inte påskyndas på konstlad väg” (Gaivenis 1987b: 20). Vid val av term föreslog han att man skulle ta hänsyn till terminologins systematik, men han ansåg inte att korthet var ett nödvändigt krav. Han hävdade att varje term måste vara korrekt både till sin bildning och grammatiskt, men att den inte alltid behöver vara kort (Gaivenis 1991: 34). Han ansåg att kravet på terminologisk stabilitet och tradition var minst lika viktigt som systematiken (Gaivenis 1973: 21). Han fäste uppmärksamheten vid terminologins motivation. Enligt honom är det inte helt riktigt att betrakta omotiverade termer som olämpliga, eftersom motivationen ofta bleknar när en term används, och detta är ett naturligt fenomen (Gaivenis 1987b: 20). Han kritiserade ord med märklig och obegriplig bildning, exempelvis banguotavimas (Gaivenis 1981: 63), och motsatte sig klumpigt bildade termer (išstovą, atstovą) (Gaivenis 1981: 64). När K. Gaivenis rättade sådant språkbruk som förtjänade kritik var han återhållsam. Han betonade vikten av att ”språkvården inte överskuggas av påträngande didaktik och att småsaker inte förväxlas med viktiga frågor” (Gaivenis 1990: 19). Han såg kritiskt på allmänhetens ytliga inställning till språkfel och uppmanade till att undersöka fenomenet grundligt innan rekommendationer gavs: ”Människor som arbetar utanför filologins område men intresserar sig för språkvårdsfrågor likställer ofta ett språkfel med en felaktig ordbildning. Det är inte helt riktigt: en felaktig ordbildning behöver i vissa fall inte vara ett språkfel, medan ett helt korrekt nybildat ord ibland kan vara skadligt och olämpligt. När man bedömer nybildningar måste man ta reda på inte bara deras bildningstyp utan också inom vilken språkdomän de används, om de har andra litauiska eller internationella motsvarigheter och vilka semantiska relationer dessa har till varandra” (Gaivenis 1974: 27). Lingvisten gav alltså språkliga rekommendationer med stor omsorg, efter att noggrant ha undersökt det kritiserade fenomenet, och om sin plikt gentemot språket skrev han: ”Vi alla 214 Rasuolė Vladarskienė | Kazimieras Gaivenis – lietuvių kalbos puoselėtojas vi lever i språkets hus. Dessa hus har generation efter generation byggt åt oss av ord under många århundraden. Det är vår plikt att förbättra och försköna dem ytterligare. Och lämna dem sådana till framtiden – till kommande tider” (Gaivenis 1987a: 111). Så gjorde han under hela sitt liv och lämnade efter sig åt kommande generationer nyskapade ord, välordnade terminologiska system och en respektfull och ansvarsfull inställning till språket. K. Gaivenis, en terminolog som uträttade mycket under andra hälften av förra seklet, var en språkvetare med breda intressen. Genom hela sin verksamhet strävade han efter att höja samhällets språkkultur; vid sidan av det vetenskapliga arbetet ägnade han sig aktivt åt normerande, folkbildande och fostrande språkarbete och spridning av kunskap: han skrev mycket om aktuella språkfrågor i populära och fackinriktade publikationer. Språkvetaren gav konsultationer på ett mycket ansvarsfullt sätt och undersökte det problematiska fenomenet ingående; han vägleddes av kriterierna systematik, beständighet och folkligt språkbruk. Terminologens många teoretiska och praktiska arbeten utgör ett betydande bidrag till att värna det litauiska språket och utveckla samhällets språkkultur. LITTERATUR OCH KÄLLOR Gaivenis K. 1966a: Keletas leksinių netikslumų prozos vertimuose. – Kalbos kultūra 11, 25–28. Gaivenis K. 1966b: Keletas pastabų dėl techninių terminų ir profesionalizmų vartojimo perkeltine reikšme. – Kalbos kultūra 11, 55–56. Gaivenis K. 1967: Kanceliarinis stilius. – Kultūros barai 8, 71. Gaivenis K. 1970: Nenutolkime nuo liaudies kalbos. – Žemės ūkis 10, 39. Gaivenis K. 1973: Terminijos ugdymo vingiai. – Kalbos kultūra 25, 19–27. Gaivenis K. 1974: Naujadaras naujadarui nelygu. – Kalbos kultūra 27, 27–30. Gaivenis K. 1980: Paronimai – klastingi žodžiai. – Kalbos kultūra 39, 48–50. Gaivenis K. 1981: Terminologijos smulkmės. – Kalbos kultūra 41, 62–66. Gaivenis K. 1987a: Margas žodžių pasaulis, Vilnius: Mokslas. Gaivenis K. 1987b: Pasakyti logiškai ir lietuviškai. – Kalbos kultūra 52, 19–21. Gaivenis K. 1990: Rūpintis mokslo kalba ir terminija. – Kalbos kultūra 59, 17–19. Gaivenis K. 1991: Pora terminologijos mažmožių. – Kalbos kultūra 61, 32–34. Gaivenis K. 2014: Nuostabioji žodžio šviesa, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. Kniūkšta P. 2002: Kalbos politika, teorija ir praktika „Kalbos kultūroje“ – Kalbos kultūra 75, 9–30. KG 2003: Kazimieras Gaivenis. Bibliografijos rodyklė. Sudarė A. Noreikaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. LKE 2008: Lietuvių kalbos enciklopedija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Sabaliauskas A. 2012: Lietuvių kalbos tyrinėjimo istorija 1980–2010, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. VLE VI – Allmänna litauiska encyklopedin 6 (Fau–Goris), Vilnius: Institutet för vetenskaps- och encyklopediförlag, 2004. KAZIMIERAS GAIVENIS – EN OMSORGSFULL VÄRNARE AV DET LITAUISKA SPRÅKET Artikeln belyser den framstående litauiske terminologen Kazimieras Gaivenis roll inom litauisk språkvetenskap och terminologi. Han var en mångsidig men också fokuserad språkvetare, vars verksamhet bidrog till att stärka den litauiska terminologin, sammanställa terminologiska ordböcker och ordna termer. Terminologija | 2014 | 21 215 Vid sidan av sitt vetenskapliga arbete var Gaivenis också engagerad i att ordna terminologin och att utbilda samhället i olika frågor om språk och terminologi – han publicerade många artiklar om olika språkvetenskapliga frågor i facktidskrifter och populära tidskrifter. Hans konsultationer i problematiska frågor var väl övervägda och väl underbyggda samt grundade på kriterierna systematik, beständighet och levande språkbruk. Gaivenis många teoretiska och praktiska arbeten bidrog väsentligt till utvecklingen av det litauiska språket och språkkulturen. Mottagen 2014-12-08 Rasuolė Vladarskienė Vilnius Gediminas tekniska universitet Saulėtekio al. 11, LT-03227 Vilnius E-post: [email protected] 216 Rasuolė Vladarskienė | Kazimieras Gaivenis – lietuvių kalbos puoselėtojas