Dimensions of Terminology Work

Terminologiarbetets dimensioner ANITA NUOPPONEN University of Vaasa NYCKELORD: terminologiarbete, normativt terminologiarbete, deskriptivt terminologiarbete, dikotomier, översättningsinriktat terminologiarbete, terminografi, terminologihantering, standardisering, begreppsorientering, termorientering 1. INLEDNING Normativt/deskriptivt, systematiskt/ad hoc, mono-/bi-/flerspråkigt, begrepps-/terminologiorienterat är några av dikotomierna eller trikotomierna i litteraturen om terminologisk verksamhet. I sin artikel Dichotomies: impossible and indispensable? diskuterar Johan Myking (2007: 265) ingående de vanligaste di-/trikotomierna som rör terminologifältets teoretiska grund. Han betraktar dem som ”viktiga kännetecken för denna disciplins metadiskurs” och menar att studiet av dem kan ”bidra till en bättre förståelse av det aktuella kunskapsläget inom terminologifältet samt av pågående spänningar och utvecklingstendenser”. Dessa dikotomier utgör ofta också utgångspunkter när nya teoretiska angreppssätt motiveras (se t.ex. Myking 2001, 2007; Budin 2001; Antia 2001; Cabré 1999, 2003; Temmerman 2000). I denna artikel betraktas dikotomier och trikotomier med anknytning till praktiskt terminologiarbete som uttryck för terminologiarbetets dimensioner. Denna artikel är ett bidrag till forskningen om terminologiarbetets aktuella kunskapsläge. En preliminär, flerdimensionell typologi (begreppssystem) för terminologiarbete skisseras, vilken omfattar tretton indelningskriterier, eller ”dimensioner”, grupperade efter om de rör målgrupp, syfte, sammanställare, produkt eller metod. Utöver några etablerade di-/trikotomier i litteraturen har jag också sökt efter nya sådana som kan urskiljas vid granskning av olika sätt att arbeta med terminologier. De visar indelningskriterier för olika typer av terminologiarbete och gränser mellan vad som kan betraktas som terminologiarbete och vad som exempelvis hör till lexikografin. Dessutom har vissa etablerade dikotomier omgrupperats. 6 Anita Nuopponen | Dimensions of Terminology Work Källorna omfattar litteratur om teori och praktik inom terminologifältet: tidskrifter, konferensrapporter, översikter över fältet, handböcker (t.ex. Wright & Budin 1997a, b; Steurs & Kockaert 2014; Felber 1984), läroböcker (t.ex. Cabré 1999; Picht & Draskau 1985; Sager 1990), riktlinjer och standarder (ISO 1087; ISO 704). I det följande diskuteras begreppet terminologiarbete och de benämningar som används för det, och ett ramverk för analys av terminologiarbetets olika dimensioner och egenskaper etableras. Därefter undersöks var och en av dem närmare. 2. TERMINOLOGIARBETE ISO-standarden 1087-1 (2000) definierar terminologiarbete som ”arbete som avser systematisk insamling, beskrivning, bearbetning och presentation av begrepp och deras benämningar”. ISO 704 (2009: v) anger följande som terminologiarbetets huvudsakliga aktiviteter: — ”identifiering av begrepp och begreppsrelationer; — analys och modellering av begreppssystem utifrån identifierade begrepp och begreppsrelationer; — upprättande av representationer av begreppssystem genom begreppsdiagram; — definition av begrepp; — tilldelning av benämningar (huvudsakligen termer) till varje begrepp på ett eller flera språk; — registrering och presentation av terminologiska data, främst i tryckta och elektroniska medier (terminografi).” Jag ansluter mig i allmänhet till definitionen av terminologiarbete i ISO 1087 (2000), men för denna studies syften skulle jag föredra att utvidga den något för att bland annat kunna behandla även ”icke-systematiskt” terminologirelaterat arbete och undersöka en större variation av metoder. I facklitteraturen finner vi åtminstone följande alternativa benämningar för terminologiarbete: terminografi, terminologihantering, terminologisk bearbetning och terminologi. Den sistnämnda (terminologi) förekommer ofta i litteraturen. Vesna Lušicky och Tanja Wisisik (2015: 8) definierar exempelvis verksamheten på följande sätt: ”Målet med terminologi är att registrera och organisera betydelsen och användningen av specialiserade termer och göra dessa tillgängliga i olika terminologiska resurser, såsom (online-)termbaser, ordböcker, ordlistor och terminologistandarder, för användning i texter, översättning och fackspråklig diskurs.” Terminologija | 2018 | 25 7 Jag skulle dock helst undvika denna polysema användning av termen terminology, eftersom det inte alltid framgår av sammanhanget vilken ”terminology” författarna talar om (forskningsfält, disciplin, terminologiarbete, termuppsättning, termordlista etc.). Termen terminography, som myntades i analogi med lexicography, föreslogs av Alain Rey på 1970-talet för ”tillämpad deskriptiv terminologi” (Rey 1995: 23, 129). Terminography har fått genomslag i internationellt engelskt språkbruk vid sidan av terminology work. Termen förekommer till exempel i ISO 704 (2009), som nämnts ovan, och i ISO 1087 (2000), men där avser den en ”del av terminologiarbetet som handlar om registrering och presentation av terminologiska data”, vilka ”kan presenteras i form av termbanker, ordlistor, tesaurer eller andra publikationer”. I stället för terminology work eller terminography använder Sue Ellen Wright och Gerhard Budin (1997a) termen terminology management, med motiveringen att den bättre skulle passa in i engelskt språkbruk och vara analog med ”information management” (ibid. 1997a: 2). Enligt dem består terminology management av ”strukturering, lagring, utbyte, spridning och användning av terminologisk information för textproduktion (inklusive ordböcker etc.)”. Även för dem är terminografi aktiviteten att registrera terminologisk information, inte den bredare verksamheten. Klaus-Dirk Schmitz (2009) föredrar i sin tur ISO 704:s användning av terminology work, men vill använda termen terminology management i stället för terminography (se även Lušický & Wissik 2015: 8). Juan Sager (1990) använder termen terminology processing, som dock inte har fått lika stor spridning som de andra. I denna artikel används termen terminology work för den bredare verksamhet som rör terminologier, medan terminology management, såsom K.-D. Schmitz (2009) ser det, är ”den del av terminologiarbetet som handlar om registrering och presentation av terminologiska data”. I den terminologiska litteraturen beskrivs olika typer av terminologiarbete på ganska skilda sätt. Det finns många synonyma termer och fall av polysemi. I denna studie har jag dock varit mer intresserad av elementen i olika typer av terminologiarbete och koncentrerar mig främst på deras egenskaper. De olika typer av terminologiarbete som beskrivs i litteraturen betraktas här som kompletterande till varandra (figur 1). Fokus på terminologiarbetets egenskaper är också ett teoretiskt försök att utveckla en mångfasetterad och flerdimensionell terminologiteori som G. Budin (2001: 20) nämner. Klassificeringen är preliminär och öppen för fortsatt diskussion och utveckling. I det följande, 8 Anita Nuopponen | Dimensions of Terminology Work kommer olika egenskaper hos de skilda angreppssätten att särskiljas och undersökas, mer eller mindre som element som kan kombineras på många olika sätt. Bland flera alternativ för att gruppera de olika indelningskriterierna valde jag fem huvudgrupper, vägledd av de grundläggande frågorna: för vem, varför, av vem, vilken produkt och hur? (Se figur 1). Figur 1. Terminologiarbetets dimensioner Terminologija | 2018 | 25 9 3. F Ö R V E M Ä R T E R M I N O L O G I A R B E T E? Målgrupp. Terminologiarbete riktar sig till olika målgrupper med delvis olika behov. Dessutom är frågorna ”för vem” och ”av vem” sammanflätade och kan inte alltid skiljas åt. Normativt terminologiarbete och terminologisk standardisering infördes för att motverka kommunikationshinder mellan ämnesexperter och tillgodose deras terminologiska behov. Översättare utgör en annan stor grupp av terminologianvändare, och det har ofta betonats att deras behov skiljer sig från ämnesspecialisternas (se Wright & Wright 1997: 148). De utför dessutom själva terminologiarbete (mer i kapitel 5). Särskild uppmärksamhet har ägnats åt hur terminologiarbete kan integreras som en del av översättningsarbetet (översättningsinriktat terminologiarbete; t.ex. Hohnhold 1990; Wright & Wright 1997). Utöver dessa två grupper kan terminologiarbete till exempel rikta sig till interna (t.ex. tekniska skribenter) eller externa användare i organisationer eller företag (t.ex. kunder), studenter, lekmän och en bred allmänhet. Alla användare är dessutom inte människor: terminologiarbete utförs också för maskinöversättning, maskinläsbara ontologier och olika typer av informationssystem. 4. V A R F Ö R T E R M I N O L O G I A R B E T E? Det finns en myriad av skäl till att terminologiarbete behövs. Jag tar dock endast upp två grundläggande dikotomier som ligger till grund för terminologiarbete. Den första gäller hur omedelbart användarens behov behöver tillgodoses: terminologiarbetet föregriper antingen användarens behov eller utförs på begäran. Den andra rör arbetets syfte: terminologiarbetet syftar antingen till att påverka eller beskriva användningen av termer och begrepp inom ett fält. Omedelbarhet. Med avseende på hur omedelbart användarbehoven behöver tillgodoses kan terminologiarbete vara proaktivt, utföras just-in-time (LISE Guidelines 2013: 21–23) eller ligga någonstans däremellan. För V. Lušicky och T. Wissik (2015: 9), som fokuserar på översättningsinriktat terminologiarbete, är proaktivt terminologiarbete ”textbaserat terminologiarbete som handlar om insamling, beskrivning, bearbetning och presentation av begrepp och deras benämningar före översättningsprocessen”. LISE Guidelines (2013) använder dock termen för en bredare verksamhet som omfattar alla typer av terminologiarbete som ”utförs genom att bedöma sannolika 10 Anita Nuopponen | Dimensions of Terminology Work framtida behov avseende ämnesområden som ska diskuteras, texter som ska översättas, lagstiftning som ska antas osv. Terminologer försöker förutse framtida behov genom att arbeta med hela ämnesområden och textspecifik terminologi som ännu inte finns i den terminologiska referensresursen.” (LISE Guidelines 2013: 23) I denna bemärkelse omfattar proaktivt terminologiarbete de aktiviteter som krävs för terminologisk planering, såsom att bedöma en organisations, ett företags, ett ämnesområdes, ett språks, ett lands osv. nuvarande och framtida behov. EU har till exempel utarbetat långtgående strategier för terminologisk planering som fastställer vilket terminologiarbete som ska utföras (se t.ex. Fischer 2010). Dessutom är standardisering av terminologi proaktiv, liksom terminologiarbetet vid företag. Kara Warburton (1997: 677) betonar att företag behöver ”identifiera sina terminologibehov och tidigt planera hur de ska tillgodose dessa behov för att minska arbetsbördan i framtiden”. Medan proaktivt terminologiarbete förutser behoven långt i förväg, ligger terminologiarbete som utförs när behovet uppstår i den andra änden av kontinuumet. Det kallas ofta ad hoc-terminologi (arbete), men även termerna just-in-time-, behovsstyrd, express- eller tillfällig terminologi (arbete) beskriver dess karaktär väl (se t.ex. Ghallchobhair 2008; LISE Report 2013). Olika författare använder termen ad hoc-terminologi (arbete) för olika begrepp, till exempel som motsats till ”systematiskt terminologiarbete”, som jag återkommer till senare. Ad hoc- eller just-in-time-terminologiarbete utförs antingen av användaren (”gör-det-själv-terminologiarbete”) eller av olika slags terminologitjänster och -centrum eller av terminologer inom den egna organisationen (”terminologi på begäran”). Claudia Dobrina (2010: 82) beskriver det senare fallet som en ”terminologisk akutmottagning”, som ”har vuxit fram för att tillgodose brådskande och inte alltför omfattande terminologiska behov”. Det behövs när ett enstaka terminologiskt problem eller en uppsättning sådana problem måste lösas på kort tid (LISE Guidelines 2013: 23; Cabré 1999: 152). Behov. Dessutom kan man skilja mellan ämnesområdesorienterat och textorienterat terminologiarbete (t.ex. Schmitz 2009). Behovet av det förstnämnda uppstår inom fältet, och dess kunskap utgör utgångspunkten. Ett omfattande material samlas in, däribland olika slags relevanta dokument, och dessutom intervjuas och rådfrågas experter inom fältet (Wright & Wright 1997: 148). Ett exempel på textorienterat terminologiarbete är det förberedande arbete som översättare utför när de löser terminologiska problem som påträffas i texter de översätter. De gör detta genom att Terminologija | 2018 | 25 11 konsultera andra texter för att hitta översättningsmotsvarigheter och andra terminologiska uppgifter innan texten översätts. I stället för att systematiskt studera ämnesområdet skapar översättarna snarare egna terminologiska resurser, ”presenterade med slumpmässiga utdrag ur ett område” (Wright & Wright 1997: 148). Systematiskt terminologiarbete (terminologihantering) har också beskrivits som ”ämnesområdesdrivet”, medan översättarorienterad ad hoc-terminologi beskrivits som ”textdriven” (Wright & Wright 1997: 147; Faber 1999: 98). Syfte. Terminologiarbetets främsta syfte och uppgift har från början varit att underlätta ömsesidig förståelse inom specialområden och över språkgränser och andra gränser. För att göra detta kan man välja mellan två tillvägagångssätt: deskriptivt eller normativt (preskriptivt) terminologiarbete. Deskriptivt terminologiarbete skulle helst resultera i terminologiska produkter (ordlistor, termbanker osv.) som täcker all terminologisk och begreppslig variation inom målområdet och kommenterar relationerna mellan varianterna, samtidigt som valet av den lämpligaste varianten överlåts åt användaren. Syftet med normativt eller preskriptivt terminologiarbete är att få ”målgruppen att tillägna sig den föredragna termen och undvika de avvisade termerna” (Karsch 2014: 294), exempelvis terminologi som rör ett företags produkt eller tjänst, rättssystem osv. Samma metoder kan användas i de flesta arbetsprocesser, eftersom det deskriptiva arbetet utgör den första delen av den normativa arbetsprocessen (se Cabré 1999: 132). In addition to these two types of terminology work, Helmut Felber (1984: 189) reminds us that there is also the type of terminography “used by scientific communities which is based on the idea that scientific concepts are in a constant flux. For them scientific terminology can only be recommended but not prescribed.” 5. AV VEM? Expertis. De som arbetar med terminologier på ett eller annat sätt kan grovt delas in i tre överlappande kategorier: ”skapare”, ”sammanställare och förmedlare” samt ”användare”. De förstnämnda är ämnesexperter (syn. ämnesspecialister, sakkunniga, SME) som i första hand skapar och använder sitt ämnesområdes begrepp och termer (Sager 1990: 197; Cabré 1999: 121). De skapar begreppssystem, definierar begrepp och enas om en gemensam terminologi – eller driver igenom sin egen. Resultaten av denna typ av terminologiarbete dokumenteras antingen uttryckligen eller underförstått i standard- 12 Anita Nuopponen | Dimensions of Terminology Work …ordböcker, handböcker, artiklar, läroböcker, tekniska dokument osv. Terminologiska metoder, ISO-standarder och vägledningar har riktats till denna grupp. Dessa terminologiska ”skapares” arbete skulle kunna betraktas som ”primärt” i motsats till det som terminologer och andra inblandade gör när de samlar in och analyserar terminologiska data samt producerar och sprider terminologiska produkter (”sekundärt”). Den tredje gruppen, ”användarna”, består av dem som behöver termer och begrepp i sitt arbete, till exempel översättare, tekniska skribenter, lärare, informations- och dokumentationsspecialister, lekmän och studenter samt personer som arbetar inom fackområdet. Det terminologirelaterade arbete som ”användarna” utför består exempelvis i att söka efter relevanta termer, begrepp, definitioner och motsvarigheter (”tertiärt”). Skillnaden mellan grupperna som utför terminologirelaterat arbete kan sägas ligga i deras relation till terminologiarbetets objekt och deras ämneskompetens. I den ena änden av kontinuumet finns ämnesexperterna, som ”äger” terminologin, det vill säga känner till terminologin inom sitt område och har inflytande över vilka termer som ska väljas och hur begrepp ska definieras. De har en avgörande roll i terminologiprojektgrupper, och terminologer behöver rådfråga dem (se t.ex. Picht & Draskau 1985: 167; Cabré 1999: 121) och ta del av dokument som de har skrivit. I den andra änden av kontinuumet finns de som utför terminologiarbete eller söker efter terminologi utan att vara fackspecialister. Mellan dessa två ytterligheter finns den typ av terminologiarbete som utförs i samarbete mellan terminologer och ämnesexperter (se nedan). Det bör noteras att en expert också är en ”användare” och att exempelvis en terminolog eller översättare också kan vara expert och ”skapare” (mer om expertis, t.ex. i Karsch 2014: 295–296). Samarbete. När det gäller arbetets organisering kan vi urskilja en skillnad utifrån graden av samarbete, det vill säga om arbetet utförs individuellt, inom en organisation eller mellan organisationer. Dessutom har nationellt och internationellt samarbete funnits med från allra första början. När det fungerar som bäst är terminologiarbete en gemensam insats, och olika typer av samarbetsmodeller har föreslagits i litteraturen (Felber 1984: 29; Picht & Draskau 1985; Karsch 2014). Den grundläggande modellen kräver samarbete åtminstone mellan en terminolog och en ämnesexpert. Heribert Picht & Jennifer Draskau (1985: 167) påpekar till och med att ”Terminologer [–] som föreställer sig att deras arbete kan lyckas utan expertråd [–] har missförstått några av de Terminologija | 2018 | 25 13 grundläggande principerna för sitt yrke”. Den senaste utvecklingen är crowdsourcinginsatser som möjliggörs av webbaserade plattformar och molntjänster (Karsch 2014). Kontinuitet. Terminologiarbete kan vara en fristående engångsinsats eller en återkommande insats, eller en kontinuerlig verksamhet som är integrerad i en organisations processer eller exempelvis i en översättares arbete. Vissa projekt genomförs bara en gång, men ibland upprepas projekten – som exempelvis inom standardisering. Detta beror på att fackområden inte är statiska, utan förändringar sker och påverkar även begrepp, begreppssystem och termer. Terminologiprojekt kan vara allt från omfattande till mer begränsade åtaganden, med början i att sätta samman en projektgrupp, planera och upprätta en budget osv., och med avslut i exempelvis en färdig produkt i form av en ordlista eller en uppsättning poster i en terminologidatabas. Terminologisk litteratur beskriver ofta terminologiarbete som ett projekt, även om det inte alltid är möjligt eller ens nödvändigt att gå så långt. I många fall räcker det med ett mindre terminologiarbete, till exempel ad hoc-arbete, besvarande av förfrågningar eller underhåll av en terminologidatabas för att leta efter saknade poster, motsvarigheter eller terminologier inom underområden. Som nämnts ovan utförs terminologiarbete också som en kontinuerlig process, exempelvis i ett företag eller en organisation. Termen terminologihantering skulle passa för denna typ av terminologiarbete, särskilt när ett terminologihanteringssystem används. Cristina Valentini (2016: 35) beskriver till exempel terminologihanteringen av Patent Cooperation Treaty Termbase (PCT) på följande sätt: ”PCT-personalens terminologer, översättare och korttidspraktikanter inom terminologi bidrar dagligen med begrepp och termer. Bidragen kan innebära att nya poster skapas för begrepp som inte finns i PCT Termbase eller att befintliga poster kompletteras genom att saknade språk läggs till.” 6. V I L K E N P R O D U K T? Produkt. Beroende på produkten skiljer sig terminologiarbetsprocesserna åt – åtminstone i de avslutande stegen, när resultaten sammanställs och presenteras. Den ena änden av ”produktkontinuumet” utgörs av en enstaka term, definition eller motsvarighet, till exempel vid hantering av terminologiförfrågningar eller när poster läggs till i en termbank. I den andra änden finns en omfattande terminologisk ordlista i exempelvis tryckt form, som e-bok, pdf, webbsidor, en uppsättning poster i en termbank eller en hel termbank. En annan 14 Anita Nuopponen | Dimensions of Terminology Work typ av produkter finns till exempel i terminologiarbete som ingår i eller integreras med ett informations- eller kunskapssystem, eller som en del av ontologiarbete. Språk. Beroende på vilket språk eller vilka språk som valts för produkten kan terminologiarbetet vara mono-, bi- eller flerspråkigt. I terminologiska läroböcker och handböcker presenteras arbetsprocessen för terminologiarbete ofta ur ett enspråkigt perspektiv, eftersom tanken är att upprepa samma steg för varje språk innan resultaten sammanförs (se t.ex. Cabré 1999: 151). Detta förfarande synliggör likheter och/eller skillnader mellan begreppen i de båda begreppssystemen och bidrar till att bedöma ekvivalensen eller graden av ekvivalens mellan termerna som representerar dessa begrepp. Detta är ett idealiskt förfarande, som inte alltid följs eller kan följas, vilket exempelvis C. Valentini, Geoffrey Westgate och Philippe Rouquet (2016: 179) påpekar (se även Tamás, Papp and Petz 2016). Särskilt när fackområdet är stort krävs det en betydande arbetsinsats för att genomföra en lika omfattande analys av materialet på alla språk som ska ingå i ordlistan eller terminologidatabasen. Därför brukar man koncentrera sig på projektets huvudspråk och tillämpa systematiska metoder på detta/dessa, medan motsvarigheterna på andra språk sammanställs på ett mer eller mindre ad hoc-mässigt sätt. I institutionella terminologidatabaser är det ofta översättare som utför terminologiarbete, och i stället för att göra en mer ingående systematisk undersökning ”lägger de till termer som de stöter på under översättningen” på ett ad hoc-mässigt sätt, vilket C. Valentini m.fl. (2016: 179) påpekar. 7. HUR BEDRIVS TERMINOLOGIARBETE? Material. Valet av representativt material är en nyckelfaktor i terminologiarbetet, och som Picht & Draskau (1985: 167) påpekar: ”resultaten av ett terminologiprojekt kan aldrig bli bättre än det råmaterial som det bygger på.” Terminologiarbetet bör därför baseras på områdets originalkällor, vilket också framhålls i handböckerna. Förutom olika dokument används även intervjuer och samråd med ämnesexperter, vilket nämnts tidigare. Källmaterialet utgör en korpus som används för att extrahera terminologiska data (Sager 1990: 130; Cabré 1999: 121). J. Sager (1990: 130) beskriver systematisk terminologisammanställning som korpusbaserad, i jämförelse med tidigare lexikografiska metoder där ord ”hämtades från tidigare listor eller genom Terminologija | 2018 | 25 15 enskilda sökningar”. Numera avser korpus oftast en digitalt lagrad, strukturerad textsamling som kan analyseras med särskild programvara, till exempel korpusanalysverktyg (Ahmad & Rogers 1997b: 726; Bowker et al. 2002: 1). En mer traditionell korpus kan också bestå av olika slags material som inte är maskinläsbart. Olika typer av elektroniska resurser – särskilt på Internet – såsom parallellställda korpusar, parallelltexter och bi-texter samt översättningsminnen gör det möjligt att extrahera kandidater till ekvivalenter på två eller fler språk. Alla språk har dock ännu inte lika välutvecklade NLP-verktyg som exempelvis engelska. Ett ytterligare problem är att resultaten är så bra som exempelvis översättningarna i korpusarna. Verktyg. I ena änden av ”verktygskontinuumet” finns manuellt terminologiarbete, medan arbetet i den andra änden är helt automatiserat. Däremellan finns olika kombinationer där datorer används som stöd i terminologiarbetet (datorstödd terminologi). Terminologer var snabba med att börja använda datorer för att lagra termposter och andra terminologiska data och göra dem digitalt tillgängliga för användarna (ett av de tidigaste omnämnandena: Wüster 1969: 5). I dag är terminologiarbete i många organisationer liktydigt med hantering av terminologidatabaser. Nya poster läggs till antingen systematiskt eller ad hoc. Terminologidatabaser kan också integreras med datorstödda översättningsverktyg för att bättre tillgodose översättarnas behov (se t.ex. Valentini et al. 2016: 173). Dessutom bedrivs omfattande forskning och utvecklingsarbete med hjälp av metoder och verktyg från bland annat korpuslingvistik, språkteknologi och artificiell intelligens, i syfte att skapa olika typer av programvara för automatisk eller halvautomatisk termextraktion samt för att extrahera information om begreppsrelationer. Att känna igen termer och andra relevanta data är en färdighet hos en utbildad och erfaren terminolog, och det är en utmaning att automatisera detta. Som utmaningar för terminologisk databehandling som kräver ”nya insikter ur både teoretiska och praktiska perspektiv” räknar Didier Bourigault et al. (2001: ix) upp ”automatisk identifiering av terminologiska enheter i löpande text”, gruppering av varianter (synonymer eller morfosyntaktiska varianter) för att ge användarna en korrekt bild av innehållet i ett dokument” samt att hitta ”semantisk och begreppslig information om termer eller att representera begreppsliga relationer mellan termer.” Här får terminologiforskare hjälp av datorlingvister och datavetare, som också har upptäckt terminologins betydelse när de utvecklar exempelvis system för maskinöversättning och datorstödd översättning samt program för abstraktskrivning och textgenerering (Bourigault et al. 2001: ix). 16 Anita Nuopponen | Dimensions of Terminology Work som utvecklar exempelvis system för maskinöversättning och datorstödd översättning samt program för abstraktskrivning och textgenerering (Bourigault et al. 2001: ix). Även med automatiska arbetsmetoder behövs manuellt terminologiarbete, exempelvis för att kontrollera att en lista med termkandidater är korrekt. Därför vill Lynne Bowker (2002: 165) beskriva processen som ”datorstödd” eller ”halvautomatisk” snarare än ”helt automatisk”. Begreppsanalys och analys av begreppssystemens struktur samt definitionsskrivande utförs fortfarande till stor del av en terminolog, även om verktyg för detta håller på att utvecklas. Orientering. Den ofta citerade skillnaden mellan terminologiarbete och lexikografi är att det förra är begreppsorienterat, medan lexikografi är ordorienterad. Skillnaden beskrivs också som ett onomasiologiskt respektive semasiologiskt tillvägagångssätt. Denna distinktion har åter blivit aktuell nu när avancerade metoder inom lexikografi och språkteknologi, åtminstone inom forskningen, även har kommit att omfatta fackspråk och terminologier för olika ändamål. Terminologer experimenterar också med, utvecklar och använder verktyg och metoder som kan underlätta exempelvis automatisk extraktion av terminologiska data ur större eller tvåspråkiga korpusar (se Bourigault et al. 2001; Steurs & Kockaert 2014). I denna mening kan vi ställa begreppsorienterat terminologiarbete mot termorienterat terminologiarbete. Termer har emellertid alltid spelat en central roll när det gäller att identifiera och lokalisera områdesspecifika begrepp i texter och diskurser. I praktiken söker terminologen efter områdets centrala begrepp och begreppssystem med hjälp av deras språkliga benämningar, det vill säga termer, och andra uttryck. När ord- eller termorienterade metoder används i terminologiarbetet behöver man också etablera begreppssystem för fortsatt termextraktion och presentation av data. Enligt studierna är detta fortfarande under utforskning och görs ofta manuellt. Systematik. Terminologisk litteratur skiljer vanligtvis mellan systematiskt terminologiarbete och ”icke-systematiskt”, ”ad hoc” eller ”punktuellt” terminologiarbete. Som nämnts tidigare definierar ISO 1087 terminologiarbete som ”arbete som rör systematisk insamling, beskrivning, bearbetning och presentation av begrepp och deras benämningar” och betraktar systematik som ett grundläggande kännetecken för terminologiarbete. Systematik kopplas uttryckligen eller underförstått till åtminstone tre element av Terminologija | 2018 | 25 17 terminologiarbete: 1) ett systematiskt arbetssätt, dvs. att följa en metod i motsats till en punktuell/ad hoc-sökning; 2) begreppsorientering, som innebär att ett begreppssystem utarbetas som grund för vidare analys, i motsats till ordorientering inom lexikografin; och 3) att organisera och presentera resultaten systematiskt i motsats till i alfabetisk ordning. LISE Guidelines beskriver systematiskt terminologiarbete som ”en domänspecifik verksamhet” som ”vanligen bedrivs inom ramen för ett projekt” och ”är tidskrävande, men gör det möjligt för terminologer att koncentrera sig på en domän eller en uppsättning relaterade teman. Detta fördjupar deras domänkunskap, möjliggör en effektivare dokumentationsinsamling och omfattar skapandet av begreppssystem”. (LISE Guidelines 2013: 23–24) Det finns inga etablerade metoder för ad hoc-arbete, men Kaisa Kuhmonen (1999: 155) från Finlands terminologicentrum menar att även om ett terminologiskt problem som ska lösas inte gäller hela begreppssystem utan enskilda termproblem, skiljer sig den metod som används vid frågetjänsten i grunden inte från den som används i terminologiprojekt. De fokuserar på begreppet och begreppsrelationerna för att finna ett svar. I sådana fall behöver systematiskt terminologiarbete inte omfatta ett helt projekt; även en mycket begränsad version av metoden kan användas. 8. S L U T S A T S E R Terminologiarbete är en verksamhet med många dimensioner. Den första analysen av dess dimensioner gjordes av Eugen Wüster 1969 i hans presentation ”Die vier Dimensionen der Terminologiearbeit” i en tidskrift för tolkar och översättare. Han beskrev terminologiarbete genom att särskilja fyra dimensioner: ämnesområde (olika områden), språk (olika språk), inriktning (syfte: samordning av terminologiarbete, användning av terminologi, systematiskt terminologiarbete) och abstraktionsnivå (fallstudie, arbete med principer) (Wüster: 1969 1–6; se även Felber 1984: 3–12). Resultaten av hans analys utgör en facetterad klassificering av kännetecknen, som han illustrerar med en modell av en ”Kommodenbau” (byrå) (Wüster 1969: 2). Sedan Wüsters tid har terminologifältet mognat och tagit sig många uttryck, och exempelvis formar den allestädes närvarande digitaliseringen nu fältet på flera sätt. Detta har också vidgat kretsen av dem som är intresserade av terminologisk forskning och dem som utvecklar metoder för terminologiarbete, till exempel automatiserade metod- 18 Anita Nuopponen | Dimensions of Terminology Work er för termextraktion, sammanställning av korpusar och ordlistor osv. Terminologiarbete har också visat sig vara användbart i många andra verksamheter som omfattar begreppslig och språklig organisering och tydlighet, och vissa av dess delar har exempelvis integrerats i arbetet med ontologier, informationssystem, arkiv osv. I denna artikel har uttryckliga och underförstådda dikotomier och trikotomier i senare litteratur granskats för att identifiera dagens kännetecken och typologier för terminologiarbete. De särskilda dimensionerna är målgrupp (experter, översättare, andra intressenter, allmänheten, maskiner osv.), hur omedelbart behovet behöver tillgodoses (proaktivt, just-in-time), olika behov (domän- eller textorienterade), syfte (normerande, rekommenderande, deskriptivt), expertis (primär, sekundär...), samarbete (samarbetsbaserat, individuellt), kontinuitet (fristående, kontinuerligt), produkt (ordförråd, databas...), språk (en-, två- eller flerspråkigt), material, verktyg (manuellt, datorstödd, datorbaserad), orientering (begrepps- eller termorienterad) och systematik (systematisk, punktuell). Di-/trikotomier (eller till och med längre serier av alternativ) överlappar ofta, och olika kännetecken kan kombineras på flera sätt. Terminologiarbete kan till exempel vara en fristående engångsinsats eller en återkommande verksamhet där en terminologisk ordlista produceras i tryckt form, som e-bok, pdf, på webbsidor eller som en uppsättning poster i en termbank. För företag och organisationer är det däremot lämpligare att hantera terminologin genom att integrera terminologiarbete som en kontinuerlig praxis i deras processer. För dem kan terminologiarbete vara detsamma som hantering av en termdatabas. Terminologiarbete kan vara en organiserad insats av en projektgrupp, ett arbetslag, en avdelning eller en professionell terminolog, med syftet att förena eller harmonisera användningen av termer och begrepp; det kan också ingå i en översättares eller tekniska skribents arbete och utföras antingen kontinuerligt eller vid behov. Terminologiarbetets huvudsakliga uppgift har varit att underlätta ömsesidig förståelse inom fackområden och över språkgränser och andra gränser. Därför har normativt terminologiarbete betonats i standarder och handböcker. Syftet är att vägleda användarna så att de anammar rekommenderade termer och definitioner och undviker sådana som har förkastats. Terminologiarbete kan också vara deskriptivt och utföras för att informera språkbrukare om olika alternativa termer, begrepp och begreppssystem som finns. I Terminologija | 2018 | 25 19 Dessutom presenteras terminologiarbete ofta ur perspektivet terminologiprojekt, databashantering, enspråkigt terminologiarbete eller systematiskt terminologiarbete. Ad hoc-terminologiarbete eller terminologiarbete som utförs just-in-time behöver dock en egen anpassning av terminologiska metoder. Sammanfattningsvis är artikeln ett försök att utforska de möjliga sätten att organisera terminologiarbetets egenskaper och typer. Modellen kan fortfarande kompletteras med många möjliga underindelningar. Dikotomier och trikotomier har visat sig vara ett fruktbart angreppssätt. J. Myking (2007: 281) konstaterar att dikotomier ”är viktiga eftersom de gör det möjligt att identifiera studieobjektet samt teoretiska och metodologiska utgångspunkter. Priset är dock (över)förenkling.” Att framställa dem som totala motsatser är en didaktisk, illustrativ eller retorisk taktik som används i standarder, handböcker, läroböcker eller forskningsartiklar. I verkligheten utgör de olika typerna av terminologiarbete inte alltid tydligt åtskilda kategorier, och deras konkreta förekomster befinner sig snarare på ett kontinuum. REFERENCES Ahmad K., Rogers M. 1997: Corpus Linguistics and terminology extraction. – Wright, Budin 1997b, Vol. 2, 725–760. Antia B. 2001: Metadiscourse in terminology: thesis, antithesis, synthesis. – IITF Journal 12, No. 1–2, 65–84. Bourigault et al. 2001: Recent Advances in Computational Terminology. Bourigault D., Jacquemin C., L’Homme M.-C. (eds.), Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company. Bowker L. & Pearson J. 2002: Working with Specialized Language: A Practical Guide to Using Corpora, London: Routledge. Budin G. 2001: A critical evaluation of the state-of-the-art of terminology theory. – IITF Journal 12, No. 1–2, 7–23. Cabré M. T. 2003: Theories of terminology: Their description, prescription and explanation. – Terminology. International Journal of Theoretical and Applied Issues in Specialized Communication 9, Issue 2, 163–199. Cabré Castellví M. T. 1999: Terminology: Theory, methods and applications, Amsterdam/ Philadelphia: John Benjamins Publishing Company. Dobrina C. 2010: Terminology on demand. Maintaining a terminological query service. – Terminology in Everyday Life. M. Thelen, and F. Steurs (eds.), Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 81–95. Faber P. 1999: Conceptual analysis and knowledge acquisition in scientific translation. – Terminologie et Traduction 2, 97–120. Felber H. 1984: Terminology Manual, Paris: Unesco, Infoterm. Fischer M. 2010: Language (policy), translation and terminology in the European Union. – Terminology in Everyday Life. M. Thelen & F. Steurs (eds.), Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 21–33. Galinski C., Budin G. 1993: New Trends in Translation-Oriented Terminology Management. – Scientific and Technical Translation. S. E. Wright, L. D. Wright (eds.), Amsterdam/ Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 209–216. Ghallchobhair F. N. 2008: Term Watch. The influence of translation on terminology and language. Slides. Available at: http://www.eaft-aet.net/fileadmin/files/SOMMET_2008/FN_Ghallchobhair_presentation.pdf. Hohnhold I. 1990: Übersetzungsorientierte Terminologiearbeit, Stuttgart: InTra. 20 Anita Nuopponen | Dimensions of Terminology Work ISO 1087-1 2000 Terminology work – Vocabulary – Part 1. Theory and application, Geneva: International Organization for Standardization. ISO 704 2009 Terminology work – Principles and methods, Geneva: International Organization for Standardization. Karsch B. 2014: Terminology work and crowdsourcing. Coming to terms with the crowd. – Handbook of Terminology. F. Steurs, H. Kockaert (eds.), Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 291–303. Kuhmonen K. 1999: Kurkistus termipalvelun kulissien taakse. – Toimikunnista termitalkoisiin. K. Kuhmonen (ed.), Helsinki: Tekniikan Sanastokeskus, 154–158. Laurén C., Myking J., Picht H. 1997: Terminologi som vetenskapsgren, Lund: Studentlitteratur. LISE Guidelines 2013: Chiocchetti E., Heinisch-Obermoser B., Löckinger G., Lušicky V., Ralli N., Stanizzi I. & Wissik T. Guidelines for collaborative legal/administrative terminology work, Bolzano: EURAC Research. Lušicky V., Wissik T. 2015: Procedural Manual on Terminology. Translation-Oriented Terminology Work. Available at: http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.731.8552&rep=rep1&type=pdf. Myking J. 2001: Socioterminology, terminology planning and standardization. – IITF Journal 12, No. 1–2, 49–64. Myking J. 2007: Dichotomies: impossible and indispensable? – Evidence-based LSP – Translation, text and terminology. Ahmad K., Rogers M. (eds.), 265–283. Also at: http://www.computing.surrey.ac.uk/lsp2003/LSP PROCEEDINGS.pdf. Picht H., Draskau J., 1985: Terminology: An Introduction, Surrey: University of Surrey. Pointer Report POINTER – Proposals for an operational Infrastructure for terminology in Europe. 1996. At: http://www.computing.surry.ac.uk/ai/pointer/report/intro.html. Rey A. 1995: Essays on Terminology. Translated and edited by J.C. Sager, Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company. Sager J. 1990: A Practical Course in Terminology Processing, Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company. Schmitz K.-D. 2009: Applied Principles of Terminology Work. Slides. Terminology Summer School, 06–10 July 2009, Cologne. Available at: http://www.termnet.org/downloads/english/events/tss2009/TSS2009_KDS_TerminologyWork.pdf. Steurs F., Kockaert H. 2014: Handbook of Terminology 1, Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company. Tamás D., Papp M. E., Petz A. 2016: Translator as Terminologist. – The Modern Translator and Interpreter. Ildikó Horváth (ed.), Budapest: Eötvös Loránd University, 57–78. Available: http://www.eltereader.hu/media/2016/04/HorvathTheModernTranslator.pdf. Temmerman R. 2000: Towards New Ways of Terminology Description: The sociocognitive approach, Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company. Valentini C. 2016: Quality Control in Terminology Management. – Term Bases and Linguistic Linked Open Data. H. Erdman Thomsen, A. Pareja-Lora, B. Nistrup Madsen (eds.), Copenhagen Business School, 34–43. Available at: http://openarchive.cbs.dk/handle/10398/9323. Valentini C., Westgate G., Rouquet P. 2016: The PCT Termbase of the World Intellectual Property Organization. Designing a database for multilingual patent terminology. – Terminology. International Journal of Theoretical and Applied Issues in Specialized Communication 22, Issue 2, 171–200. Warburton K. 1997: Globalization and terminology management. – Handbook of Terminology Management: Application-oriented terminology 2. Compiled by S. E. Wright, G. Budin, Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 677–696. Wright S. E., Budin G. 1997a: Handbook of Terminology Management: Basic aspects of terminology 1, Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company. Wright S. E., Budin G. 1997b: Handbook of Terminology Management: Application-oriented terminology 2, Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company. Wright S. E., Wright L. D. 1997: Terminology Management for Technical Translation. – Handbook of Terminology Management 1: Basic aspects of terminology. Compiled by S. E. Wright, G. Budin, Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company, 147–159. Wüster E. 1969: Die vier Dimensionen der Terminologiearbeit. – Mitteilungsblatt für Dolmetscher und Übersetzer 2/15 (März), 1–6. Terminologija | 2018 | 25 2 1 TERMINOLOGIJOS DARBO ASPEKTAI Straipsnyje aptariami įvairūs terminologijos darbo aspektai. Nagrinėjama terminologijos literatūra, ieškant aiškių ir numanomų dichotomijų ir trichotomijų, susijusių su tikslinė grupė, poreikio tenkinimo skuba, įvairiais poreikiais, tikslu, ekspertize, bendradarbiavimu, tęstinumu, produktu, kalba, medžiaga, priemone, orientacija ir sistemiškumu. Kaip tyrimo rezultatas pateikta daugiaaspektė terminologijos darbo tipologija (sąvokų sistema), kurios kategorijos gali būti įvairiai derinamos. Pavyzdžiui, terminologijos darbas gali būti savarankiška vienkartinė ar pasikartojanti veikla, kurios produktas – spausdintas, el. knygos ar pdf formatu parengtas, tinklalapyje pateiktas ar kaip terminų straipsnių rinkinys terminų banke įdėtas terminų žodynas. Be to, terminologijos darbas gali būti organizuota, bendradarbiavimu paremta veikla, kurios imasi projekto grupė, organizacijos padalinys ar profesionalus terminologas, jis gali būti vertėjo ar specialiųjų tekstų rengėjo darbo dalis, atliekama nuolat ar pagal poreikį. Šiuolaikinis terminologijos darbas labai įvairus. Jam reikia tokių metodų ir principų, žinynų ir vadovėlių, kurie galėtų aprėpti įvairius poreikius ir suteiktų tinkamą pagrindą skirtingų tipų terminologijos darbui: terminologijos planavimui, greitai atliktinam terminologijos darbui, įvairioms tikslinėms grupėms numatytai veiklai, įskaitant kompiuterijos sprendimus, projektus, tęstinę terminologijos tvarkybą ir kt. Gauta 2018-07-03 Anita Nuopponen University of Vaasa P.O. Box 700 65101 Vaasa Finland 22 Anita Nuopponen | Dimensions of Terminology Work