Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research

doi.org/10.35321/term26-03 Kunskapsstrukturer och sätt att beskriva dem inom forskning i kognitiv terminologi LARISSA MANERKO Lomonosov Moscow State University S A M M A N F A T T N I N G Kognitiv terminologi uppstod som en fortsättning på tidigare stadier av terminologiska studier och bygger på den antropocentriska principen samt uppmärksamhet på kognition och kommunikation. Detta tvärvetenskapliga och omfattande angreppssätt för fram nya mål, grunder, metoder och tillvägagångssätt. Det framställer terminologisk betydelse i relation till personliga tankar som återspeglar sociala, pragmatiska och andra extralingvistiska faktorer i kunskapsstrukturer, i enlighet med kognitiva mekanismer och kategorisering i den pågående interaktionen inom specialiserad diskurs. I diskurser om modern teknik, telekommunikation, rättslig kommunikation i domstolar och klinisk psykiatri dominerar nominativa terminologiska enheter. I artikeln visas de med utgångspunkt i olika kognitiva modeller – propositioner som en del av kognitiv-onomasiologisk modellering, bildscheman, konceptuell metonymi och metafor samt ramar som återger terminologiska system som dynamiska modeller av mänsklig kognition. Begreppens varierande karaktär och särdragen i hur allmän och specialiserad kunskap konceptualiseras i terminologiska enheter som används i professionell diskurs belyses genom svar på intrikata frågor om de perceptuella och konceptuella källorna till termbildning i interaktion och terminologiska system. NYCKELORD: terminologiska studier, en term, studier i kognitiv terminologi, specialiserad diskurs, kategorisering, konceptualisering, kunskapsstrukturer. S A M M A N F A T T N I N G Kognitiv terminologi, som uppstod som en fortsättning på tidigare terminologisk forskning, bygger på den antropocentriska principen och är inriktad på kognition och kommunikation. Detta mångsidiga tvärvetenskapliga angreppssätt lyfter fram nya mål och tillhandahåller nya grunder, en ny metodologi och nya tillvägagångssätt. Den terminologiska betydelsen kopplas till tänkandet, som återspeglar sociala, pragmatiska och andra extralingvistiska faktorer i kunskapsstrukturer, så som kognitiva mekanismer och kategoriseringen i samspelet inom specialiserad diskurs förutsätter. Terminologija | 2019 | 26 47 I diskursen om modern teknik dominerar nominativa terminologiska enheter inom telekommunikation, rättslig kommunikation i domstolar och klinisk psykiatri. I artikeln belyses de med utgångspunkt i olika kognitiva modeller – påståenden som en del av kognitiv-onomasiologisk modellering, bildscheman, konceptuella metaforer och metonymier samt ramar som återger terminsystem som dynamiska modeller för mänsklig kognition. Begreppens mångfald och särdragen i konceptualiseringen av allmän och specialiserad kunskap genom terminologiska enheter som används i professionell diskurs hör samman med svaret på svåra frågor om de perceptuella och konceptuella källorna till termbildning och terminsystem. NYCKELORD: terminologisk forskning, term, kognitiv terminologisk forskning, specialiserad diskurs, kategorisering, konceptualisering, kunskapsstrukturer. INLEDNING Terminologin har på olika sätt format sitt studieobjekt och utgjort fokus för ett betydande antal bidrag från en rad olika discipliner, däribland filosofi, logik, teoretisk och tillämpad lingvistik, informationsvetenskap, datorlingvistik, sociologi och pragmatik. Var och en av dessa discipliner har vidgat och fördjupat terminologiforskningens räckvidd och återspeglat de rådande idéerna om termen och dess semantik. De har bidragit med teoretiska grunder, forskningssyfte samt en uppsättning använda begrepp och metoder. Varje ny fas i terminologins utveckling har ändå gjort det möjligt att behålla mycket från de föregående faserna. Modern terminologi, som ett mer komplext undersökningsområde, bygger på resultaten från tidigare angreppssätt och nya perspektiv på förståelsen av kognition och kommunikation. I dag är den ett megatvärvetenskapligt angreppssätt som skiljer sig från tidigare målsättningar och som strävar efter att återge termsemantik och terminsystem mer exakt ur ett kognitivt och funktionellt perspektiv. Den tar i grunden hänsyn till olika områden av mänsklig kunskap i de dynamiska mentala processer som åtföljer specialiserad kommunikation. Här ger vi en översikt över olika områden inom terminologisk forskning, särskilt de som har tillkommit genom övergången till ett kognitivt och funktionellt perspektiv på den språkliga och icke-språkliga kunskap som formar terminologiarbetet. Detta perspektiv har förändrat terminologiforskningen, eftersom det synliggör mänsklig kunskap genom kognitiva processer i samtalsparternas medvetande när de förstår verkligheten, liksom funktionella mekanismer i språkbruket. Syftet är att blottlägga den sociokulturella betingningen av specialiserad diskurs och mänskligt tänkande i kommunikation. 48 Larissa Manerko Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research Artikeln syftar inte till att ge en uttömmande översikt över terminologins utveckling med hänsyn till alla publicerade arbeten. Huvudfokus ligger på att granska hur nya framsteg inom lingvistiken har påverkat terminologiforskningen i Ryssland och omvänt – hur vissa framsteg inom terminologin har påverkat lingvistiken i allmänhet. I början av artikeln beskriver jag de viktigaste utvecklingsfaserna och formulerar målet för terminologisk forskning i enlighet med forskningsprinciperna och metodologin inom kognitiv terminologi. 1. T E R M I N O L O G I S K A S T U D I E R S U T V E C K L I N G Följande stycke ger en kortfattad översikt över terminologins utveckling i stora drag, från de traditionella angreppssätten till de senaste framstegen inom lingvistiken. I terminologiforskningens tidiga skede beskrevs en term som en enhet kännetecknad av en strikt definition och en en-till-en-motsvarighet mellan termen och dess referent, där polysemi och tvetydighet undveks. Detta återspeglade relevanta tendenser inom formella vetenskaper – logics, mathematics och relativt ”sann kunskap” inom philosophy. Dessutom definierades vetenskapens språk, med termerna inbäddade i det, träffande som ”en formaliserad och kodifierad språkvariant” (Picht, Draskau 1985: 9). I detta sammanhang återspeglade terminologivetenskapen vissa principer och metoder, vilka var knutna till ”standardisering och optimering av specialiserad kommunikation” (Schubert 2011: 27) och kodifierades i TC 37:s principer och metoder, som motiverade terminologisk standardisering. Denna forskningsstrategi betonade begreppet i traditionell mening som en central tanke och utgångspunkt för terminologisk analys. Det logico-philosophical approach inom terminologin kom något senare i förgrunden genom informationsvetenskapliga studier av textanalys och datortekniska angreppssätt, där olika modeller med koppling till social kunskap blev relevanta för många tillämpningar inom specialiserat ordförråd, särskilt inom ”kvalitativt resonemang” och ”kunskapsnivå”-tolkningar eller AI-tolkningar som en ”sekvens av beteenden” hos experter i sociotekniska system (se Clancey 1993: 39). Nästa fas är den strukturella eller systematiska fasen i terminologins utveckling. Den förde med sig nya teoretiska principer och nya forskningsmetoder. Dessa studier syftade till att förklara förhållandena mellan form och betydelse och att likställa en terminologisk enhet med ordets egenskaper. Den Terminologija | 2019 | 26 49 understanding of a term as “a word in its specific function” (Vinokur 1939) deepened the understanding of a term. Besides that it was interpreted as a sign realised in language. The characteristics of terminological vocabulary were analysed on the basis of a comparative, typological, semasiological and onomasiological methods. Each of them seemed to be useful for term and its concept understanding, but these methods advocated the simplification of the data analysis, because they were performed as formal procedures representing terminology in statics (Manerko 2016). Att identifiera terminologiska begrepp och relationerna mellan dem blev föremål för terminologiskt arbete i mitten av 1900-talet, vilket hade ”att åtgärda kommunikationshinder mellan domänexperter och tillgodose deras terminologiska behov” (Nuopponen 2018: 10). En annan stor grupp terminologianvändare är översättare, vars anspråk är ”’icke-litterär’ översättning på grundval av terminologi” (Rogers 2015: 4). 70-talet på 1900-talet berikade terminologistudierna med nya förhållningssätt till vokabulären i specialiserad kommunikation, där inventeringen av vissa begrepp tillämpades på den grundläggande bas som användes inom språkvetenskaplig forskning. Dessa förändringar är inte många, men de vinner relativ styrka i samband med termer och deras kontext i specialiserad kommunikation. 1) En av dessa väsentliga förändringar går tillbaka till 1972, då disciplinen i den ryska terminologiska skolan började kallas Terminology science (”terminovedeniye”) (Leitchik 1983). Den utformades genom en noggrannare granskning av disciplinens teoretiska grunder, metodologiska apparat och forskningsförfaranden inom särskilda mänskliga verksamhetsområden, kallade terminologies. Inom europeisk terminologi återspeglas denna skillnad i den olika stavningen av Terminology (”med stor begynnelsebokstav”), som betecknar disciplinen, och terminology (”med liten begynnelsebokstav”), som härrör från specialspråkets vokabulär (se Temmermann 2000: xiii). Utöver denna skillnad tillkommer ”alternativa beteckningar” som rör det terminologiska fältets teoretiska grund, däribland terminologiarbete, terminologihantering och terminologiteknik (Nuopponen 2018). 2) Terminologivetenskapens andra landvinning var att forskningsobjektet vidgades, vilket förknippades med språk för särskilda ändamål, definierade som ”de språkliga medlen i kommunikativa sammanhang inom ett specialområde” (Hoffmann 1976: 170; citerad i Schubert 2011: 28). Utvecklingen av LSP som ”en enhet i ett metaspråk” inom terminologin stärkte uppmärksamheten inte bara på den tekniska och vetenskapliga begreppsvärlden, 50 Larissa Manerko Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research som specialiserade termer hänvisar till, utan också på hur terminologiska system kommer till uttryck i skrivna texter. Specialiserade termer som omfattar lexikala och morfologiska medel är ”nyckeln till framgångsrik LSP-kommunikation” (Rogers 2015: 3). De används i muntlig och skriftlig interaktion. Exempelvis uppvisar LSP-texter inom naturvetenskapliga discipliner ”oberoende av kontexten, neutral användning av språkliga medel och en lägre grad av itemmotivation” (Gvishiani 1986 (2008): 22), medan termsemantiken i texter om historia, filosofi och lingvistik påverkas av ”tecknet eller den semiotiska situationen” eller av pragmatiska faktorer. Specialiserade begrepp utvecklas ständigt; i texter ”kan de inte ryckas loss från kontexten” och bör förklaras utifrån ”semiotiken hos interlingvistiskt baserade texter” (Nazarova 1994: 160–161). functional perspective beskriver ”ständigt dynamiska” specialiserade begrepp som hänför sig till termer (Cabré 1995: 3) och som utför kommunikativa och semiologiska funktioner i enlighet med textförfattarens avsikt. 3) Ett tredje viktigt steg i terminologivetenskapens utveckling är att en term definieras som ”en språkenhet som fyller en nominativ funktion och har en allmän betydelse i systemet av motsvarande begrepp” (Leitchik 1987: 141). Geeraerts betraktar namngivningsprocessen som mycket viktig för förståelsen av dynamiska processer i mänskligt tänkande, medan den onomasiologiska analysen är användbar för att beskriva hur ”det aktuella objektet står i relation till andra objekt inom samma lexikala fält” (2006: 413). Avgörande för förståelsen av denna analys är hur verklighetens fenomen tillägnas av det mänskliga medvetandet och hur motivationen bakom den skapade enheten hänger samman med persons’ ability to produce new items utifrån de kommunikativa sammanhangens behov i yttrandet. Nominativa enheter som uttrycks genom olika former av avledda ord kan undersökas utifrån en ”ordbildningsbetydelse”, som motsvarar ”kopplingsmönstret mellan två kategoriska betydelser; det är ett slags relationer mellan ting, processer och egenskaper i verkligheten och de begrepp som motsvarar dem” (Koubriakova 1978: 57). Denna typ av analys kan även tillämpas på substantiviska konstruktioner. Det onomasiologiska förhållningssättets betydelse är obestridlig, eftersom det blottlade ”den gnoseologiska grunden för den nominativa aktiviteten, dess samband med de kognitiva processerna, och kännetecknade nomineringens semiotiska aspekter etc.” (Koubriakova 2004: 323). Som vi kan se blev onomasiologiska studier, både inom lingvistiken och i synnerhet inom den terminologiska sfären av mänsklig verksamhet, en tidig och ytterst fruktbar erfarenhet av att förstå mänsklig kognition och förebådade idéer inom den framtida kognitionsvetenskapen. Terminologija | 2019 | 26 51 4) Det senaste resultatet av språkvetenskaplig och terminologisk forskning är ”fastställandet av hur människan påverkar språket” (The role of human factor in language 1988: 9). Det framträdde inte som ett deklarativt påstående, vilket det hade gjort under tidigare perioder, då forskare talade om begreppet utan att ens nå fram till det genom formella analysmetoder, trots att de försökte göra det på ett korrekt sätt enligt rådande forskningsprinciper och metoder. Men det håller på att bli en av de mest grundläggande principerna för kognitiv språkforskning, som trädde i förgrunden vid slutet av 1900-talet. Denna princip kallas an anthropocentric principle. Det uppmuntrande är att denna princip ligger till grund för förståelsen av mänskligt tänkande och diskursiv aktivitet, vilket förknippas med inflytandet från kognitiv forskning som ”hävdar att språket är en del av en individs kognitiva system”, vars mentala förmågor ”samverkar med språket och påverkas av språket” (Dirven, Vespoor 1998: xi). Kognitiv lingvistik tar hänsyn till aktörernas mentala och kommunikativa aktiviteter och innefattar sociala, psykologiska, pragmatiska och andra aspekter av mänsklig interaktion (Manerko 2016: 129). Detta perspektiv visar på en övergång från strukturellt inriktad forskning om språket som ett autonomt system till det paradigmskifte som återspeglas i ett kognitivt och funktionellt perspektiv på beskrivningen av språklig kunskap och i en ny utformning av terminologivetenskapen, som också inriktas på kognition, kognitiv bearbetning och kommunikationsprocesser. Kognitiv terminologi (kognitiv-kommunikativ terminologi) har blivit en av de viktigaste grenarna inom kognitiv språkvetenskaplig forskning. Den representerar forskning som är kognitivt grundad, talarorienterad och sammanvävd med samtalspartnernas förståelse av världen, och som funktionellt realiserar begreppsliga och diskursiva mekanismer i språkbruket. Terminologiska studier närmar sig alltmer människans förverkligande av kognition och kommunikationens mål. Syftet med forskningen inom kognitiv terminologi är att blottlägga de semantiska särdragen hos terminologiska enheter utifrån välbekanta, nya och överförda begreppselement som representerar den allmänna (vanliga) respektive specialiserade karaktären hos mänsklig erfarenhet i kunskapsstrukturer, vilka framställs genom ett spektrum av olika enkla och komplexa mentala konstruktioner beroende på den betydelsemässiga mångfunktionalitet som överförs i specialiserad kommunikation. I denna artikel följer jag detta syfte när jag redovisar resultaten av den terminologiska forskningen. I nästa del av artikeln behandlas kognitiv terminologi tillsammans med de metodologiskt viktiga termerna för disciplinens analys. 52 Larissa Manerko Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research 2. UPPMÄRKSAMHET PÅ KOGNITION OCH KOMMUNIKATION INOM KOGNITIV TERMINOLOGIFORSKNING Kognitiv terminologi eller kognitiv-kommunikativ terminologi utgör ett nytt skede i terminologins utveckling, som började växa fram i slutet av 1990-talet. Den tog avstamp i terminologins tidigare utvecklingsskeden, men kännetecknas av nya mål, grundvalar, metoder och forskningsförfaranden. Detta återspeglas i att de kognitiva och kommunikativa funktionerna uppmärksammas. Den centrala frågan inom terminologisk forskning är att beskriva språkets kognitiva funktion, som ytterst leder till termbildning. Beskrivningens nivå och djup skiljer sig från de idéer som endast omfattar människans ”förmåga att resonera” och föreställningar om ”specialiserade domäner” som ”distribuerade anordningar” (Hirschfeld, Gelman 1994: 4, 22). Saken är den att den kognitiva funktionen förstås som ett vidare fenomen än vad man ansåg före den kognitiva lingvistiska teorins tillkomst. Undersökningen betraktar inte det språkliga systemet och dess strukturer som en autonom helhet, utan tar i stället hänsyn till språkliga medel som utforskas utifrån sensoriska, fysiska, sociala, historiska och kulturella särdrag, vilka framträder genom språkliga kännetecken. Den strävar efter att förstå hur människan konstruerar kunskap med hjälp av språkliga medel som används i kommunikationssyfte. Som Temmermann påpekar stöds begreppet observation i grunden av erfarenhetsbaserad epistemologi, ”... inbäddad i rika kognitiva modeller” (2000: 29). Den kognitiva funktionen är kopplad till människans varseblivning av föremål i den yttre världen och av en faktisk situation inom någon sfär av mänsklig verksamhet. Termer som uttrycks med enstaka ord är relativt sällsynta i yrkeskommunikation. Även i en ordboksartikel kan vi finna lexem som är förbundna med andra lexem och betecknar olika, men relaterade fenomen, till exempel: ett flygplan – ett motordrivet tyngre-än-luft-flygfartyg med fasta vingar, från vilka det får merparten av sin lyftkraft (https://www.merriam-webster.com/dictionary/airplane); en detektor är en anordning som används för att hitta särskilda ämnen eller föremål eller mäta deras nivå: en lögndetektor, en rökdetektor, en metalldetektor” (Cambridge 1995: 375). Den första nivå som bör beaktas är således den hierarkiska strukturen hos de konceptuella domänerna inom kunskapsområdet. Termbildningen är alltid beroende av disciplinens utvecklingsskede under en viss tidsperiod. Att inleda analysen med termens definition och Terminologija | 2019 | 26 53 i vissa fall dess etymologi är vanligt, men även denna information berättar för oss om LSP som ”ett system av språkliga medel i nationalspråket” och som en viktig metalingvistisk enhet i modern terminologiforskning (Zyablova 2005: 17). Låt oss se på ett exempel från den kliniska psykiatrin med utgångspunkt i termen schizophrenia. Ordboken ger information om ordet schizophrenia och dess ursprung. Det härstammar från två grekiska rötter, skhizein ”klyva” och phren (genitiv phrenos) ”sinne, hjärta” (https://www.etymonline.com/word/schizophrenia). Denna terminologiska enhet myntades 1910 av den schweiziske psykiatern Eugen Bleuler (1857–1939), som ville förklara människors sinnestillstånd, kännetecknat av störda associationer, barnslig enfald, hysteri och hallucinationer som innebär en inadekvat känslomässig reaktion på verkligheten, samt andra symtom på denna sjukdom. Detta var en period då den medicinska specialiseringen utvecklades, med noggrann observation av diagnostik, förebyggande åtgärder och behandling av psykiska störningar. Den nominativa enheten schizophrenia definieras som ”en psykisk störning som kännetecknas av onormalt beteende och feltolkning av verkligheten” (https://www.etymonline.com/word/schizophrenia), där hyperonymen ”en psykisk störning” motsvarar en viss klass av sjukdomar inom det medicinska området. Tidigare, i ett tidigt skede av detta vetenskapliga fält på 1880-talet, fanns dock en annan term – dementia praecox ”förtida demens”. Det latinska uttrycket hänvisade till personens åldersmässiga avvikelse vid detta syndrom. Dessutom var det latinska uttrycket ganska vagt i sin beteckning, även om det fortfarande pekade på ett av sjukdomens mest typiska kännetecken. Termen och dess närmaste kontext hänvisar alltså till många andra skikt av mänsklig erfarenhet, däribland de perceptuella, fysiska, sociala och andra sfärerna. Vissa forskare anser att kognitiva processer kan synliggöras genom ontologisk kunskap som bygger på entiteter, aktiviteter, egenskaper och relationer (Sager 1990: 27), vilka liknar ordklassernas betydelser. Andra forskare utvidgar denna lista till att omfatta ”konceptuella entiteter”, däribland Thing, Event, State, Place, Path, Action, Property och Amount, trots att de uppenbart ”skiljer sig helt åt vad gäller referenstyp” (Jackendoff 1996: 9, 34). Dessa entiteter anses representera mentala kategoriserings- och konceptualiseringsprocesser och framställa världsuppfattningen i ett begrepp som ”en operativ enhet av medvetandet” som motsvarar ett visst tecken i den pågående interaktionsprocessen inom mänsklig verksamhet. Langacker beskriver betydelsen som ”konceptualisering”, vilken ”har sin grund i kognitiv bearbetning” och kan ”karakterisera typerna av kognitiv 54 Larissa Manerko Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research events whose occurrence constitutes a given mental experience” (Langacker 1991: 2). Showing how the cognitive processing works, the author discusses the notion of hypotenuse, which posits a hierarchy referring to “the prior conception of a right triangle” and this triangle “functions as the cognitive domain for hypotenuse” (Langacker 1991: 3). He also mentions a kind of implication appearing in human consciousness, when a person compares these two notions – a hypotenuse and a right triangle. In real meaningful descriptions, including usual and of course special notions, these implications may be of various kinds corresponding to sensory, kinesthetic, spatial, emotional, and rational. Langacker states that people usually remember “basic domains”, which are “irreducible representational spaces or fields of conceptual potential” (Langacker 1991: 4). The definition helps to find out the higher level identifier or a word of the same level in conceptual organization of certain classes of words in the explanatory dictionary, e.g. in the example with an airplane our mind switches to the cognitive domain of a powered heavier-than-air aircraft (https://www.merriam-webster.com/dictionary/airplane) and in a detector the prominent characteristic is a device. The term becomes an integral part of certain domains of human knowledge, as in our examples corresponding to means of transport or devices. De språkliga enheter som ingår i transportdomänen skiljer sig åt i sin morfologiska struktur, men de organiseras i ett och samma ämnesområde till följd av människans kognition och kategorisering. Liksom alla andra konceptuella kategorier kännetecknas den av en hierarkisk struktur bland sina beståndsdelar, som visar relationerna mellan de språkliga enheterna. Det tematiska begreppet TRANSPORT organiserar människans kunskap om hela kategorin av föremål och omfattar ett antal olika transportmedel. Det ingår i det vidare begreppet ARTIFACT, som utgör den högsta kategoriseringsnivån och är det mest abstrakta fenomenet i detta taxonomiska system. Samtidigt är det lätt att följa den hierarkiska vägen genom detta kunskapsområde, eftersom TRANSPORT står i ett schematiskt förhållande till begrepp som AIRCRAFT, VESSEL och VEHICLE, vilka representerar hur de används för olika sätt att förflytta sig i luften, på vattnet och på land. Enkla och avledda ord, sammansättningar och nominativa fraser hör till de överordnade, grundläggande och underordnade kategorinivåerna (Manerko 2000). Alla dessa enheter beskriver olika slags transportmedel (se Figur 1). Terminologija | 2019 | 26 55 Figur 1. Hierarkiska nivåer inom transportmedlens konceptuella domän Det finns många belägg för att termer på basnivån är mer framträdande än representanter för andra nivåer (Dirven, Vespoor 1998: 38), men det är viktigt att vi på basnivån vanligtvis finner en språklig enhet som, bland flera andra möjligheter, används mest omedelbart för att hänvisa till ett visst fenomen. Dessa språkliga uttryck representerar de mest prototypiska fysiska objekten bland artefakter och transportmedel. Dessa är kategorins mest framträdande medlemmar och kommer vanligtvis omedelbart för oss när vi tänker på denna konceptuella kategori. I diskurs, som förstås som språklig aktivitet utförd av en människa, är kategorisering funktionell och dynamisk och beror på mänskligt tänkande och personlig erfarenhet samt kommunikationsomständigheterna. Den är datastyrd och kan blottlägga den synvinkel som talaren eller skribenten vill uttrycka i skriftlig eller muntlig interaktion (Manerko 2014). Som Koubriakova framhöll är diskurs ”i första hand en kognitiv händelse som handlar om överföring av kunskap” och om att begära kunskap från lyssnaren eller läsaren, bearbeta den på nytt eller förlita sig på kunskapsobservationer i enlighet med bestämda mål (2004: 516). Nominativa enheter intar en privilegierad ställning i fackdiskurs. De dominerar där, eftersom antalet sådana språkliga medel utgör mellan 70 och 95 procent av textutrymmet, beroende på ämnesområdets specialisering. Relationerna mellan dessa enheter förutsätter inte bara ett förhållande 56 Larissa Manerko | Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research av tillhörighet till en viss begreppsklass, utan även vissa andra relationer, till exempel: Den samtidiga ankomsten av den nya tekniken inom datorer och kompositmaterial påverkade kommersiell flygtransport, där flygplan större än Boeing 747 och snabbare än Concorde inte bara är möjliga utan oundvikliga (https://www.britannica.com/technology/airplane/Materials-and-construction). Vissa implikationer hjälper till att blottlägga den kognitiva domänenhet i människans minne som ett uttryck hänvisar till. I denna mening från Encyclopaedia Britannica uppstår flera implikationer i våra tankar som berör domäner inom mänsklig kunskap och erfarenhet. Fraserna i meningen riktar vår uppmärksamhet inte bara mot ny teknik inom datorteknik och flyg, utan också mot andra slags social, rumslig och kulturell kunskap samt värderande attityder. Kunskapsstrukturer som terminologiska enheter hänvisar till i kommunikationen kan inte vara stabila och statiska, särskilt när de betecknar olika saker i verkligheten. Samtidigt är, som Novodranova påpekar, bildandet av vetenskaplig kunskap ”en kognitiv process kopplad till bearbetning av data, organisering av dem i det mentala lexikonet, lagring i minnet, framtagning av nödvändiga data osv. Å andra sidan betraktas det som en process där vetenskapliga texter produceras, samtidigt som kommunikativa akter avlöser varandra inom ramen för vetenskaplig verksamhet” (2000: 8). De kognitiva och kommunikativa funktionerna fullgörs i fackdiskurs, där en term, som vi kan se, blir ”ett verbaliserat resultat av professionell kognition” (Manerko 2014: 481), representerat av olika slags kunskapsstrukturer som kännetecknar utvecklingsläget inom ett vetenskapligt område och samhällets nivå vid en viss tidpunkt. Den är ”ett relevant lingvokognitivt medel för orientering inom verksamhetsområdet och den professionella kommunikationssfären” (Manerko 2014: 481), vilket understryks av relationen till andra tecken i enlighet med mänskliga avsikter, kontextuell förankring och typen av fackkommunikation. Särskild mediering och det konstruerade LSP:t inom vissa kunskapsområden kännetecknas av att de semantiska gränserna för terminologiska enheter är öppna, ibland påverkade av kognitiv bearbetning som bygger på känslomässiga och värdemässiga beståndsdelar i kunskapsstrukturerna när de representerar allmän (vardaglig) och särskild mänsklig erfarenhet. De är beroende av den innebörd som förmedlas i fackkommunikation vid en viss tidpunkt. I detta avseende bör en mycket viktig iakttagelse av Engberg nämnas: ”kunskap är en föränderlig, instabil entitet som grundläggande Terminologija | 2019 | 26 57 begrepp... i studier av domänspecifik diskurs...” Om denna kunskap studeras i ”människans kognitiva system, är en viktig följd att den måste ses som dynamisk till sin natur” (2007: 35). Denna förståelse av en terms semantik, som omfattar kunskapsstrukturer och hur de konstrueras, har blivit den centrala landvinningen inom kognitiv terminologi. Den har också lett till nya metodologiska ställningstaganden och förändringar i målen för studiet av fackkommunikation. Resultatet av kognition inom en viss specialiserad verksamhet förverkligas i en term på grundval av särskilda och ibland allmänna (vardagliga) kunskapsstrukturer. Deras kognitiva natur definieras genom relationerna mellan terminologiska enheter och de kognitiva operationer som framträder i ett visst terminologiskt system, konstruerat genom den språkliga personlighetens diskurs. Vidare vill jag ta upp beskrivningar av flera specifika fackspråk och visa hur mänsklig kunskaps särskilda domäner kan behandlas i kognitiva terminologiska studier. Det gäller språket inom modern teknik, datorteknik och telekommunikation, som vanligen betraktas som strikta kunskapsområden där terminologiska enheter bär den huvudsakliga semantiska belastningen. 3. TEKNISKA OMRÅDEN AV MÄNSKLIG KUNSKAP: SÄRDRAG I KOGNITIV TERMINOLOGISK FORSKNING Som tidigare har diskuterats spelar nominativa enheter av olika slag en väsentlig roll i fackspråklig diskurs. De är särpräglade kognitiva-diskursiva formationer, vars kognitiva natur är av yttersta vikt för kommunikationen. De representerar olika slags information om världen, sammanvävd genom individens rumsliga, sociala och emotionella erfarenheter, språkkunskaper och sätt att organisera dessa. Artefaktnamn intar en privilegierad ställning i den fackspråkliga diskursen inom modern teknik. De betecknar olika föremål som skapats av människan utifrån sin instrumentella funktion. Denna funktion klassificerar ett flygplan som ett luftfartyg och organiserar relationen mellan detta begrepp och ett särskilt organiserat system för benämning av transportmedel. Förutom benämningar på luftfartyg omfattar andra domäner av tekniska artefakter olika slags vapen, mekanismer, maskiner, instrument, apparater, verktyg osv. (Manerko 2000). Alla kännetecknas av hierarkiska relationer med avseende på graden av bredare eller snävare avgränsning inom begreppskategorier, såsom framgår av figur 1 (se figur 1). 58 Larissa Manerko Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research Vid sidan av kategorisering inom begreppsdomäner använder vi också kognitiva metoder som belägger interna (mentala) processer, kontextualiseringen av den kognitiva funktionen och betydelsen hos nominalkonstruktioner som en integrerad del av den empiriska observationen av hur LSP organiseras. Nominalfraser från fackspråklig diskurs hör oftast till den subkategoriala nivån inom en specialiserad kunskapsdomän och består av flera komponenter. De kan analyseras med utgångspunkt i sin kognitiv-onomasiologiska modellering. Denna modellering inleds med en beskrivning av huvudkomponenterna i ordgrupper och deras underindelning – den onomasiologiska basen i nominalfrasen bacteriological bomb vehicle är vehicle, medan dess attributiva del hör till ett onomasiologiskt tecken (bacteriological bomb, där det andra elementet är denna ordgrupps huvudkomponent). I vår analys urskiljer vi tre typer av onomasiologisk bas i nominala ordkombinationer inom modern teknik, vilka strukturellt representeras av enkla, sammansatta och komplexa baser (se tabellen). Detta analyssteg leder oss till frasbildningsmodeller, till vilka olika format för kunskapsdomäner hör. Analysen gör det möjligt att blottlägga hur det mentala lexikonet grupperas i vissa begreppskategorier i enlighet med den aktuella världsbilden i människans medvetande. Tabell 1. Tre typer av nominalfraser i LSP inom modern teknik TYP AV ONOMASIOLOGISK BAS I SUBSTANTIVISKA ORDKOMBINATIONER | ONOMASIOLOGISKT (ATTRIBUTIVT) TECKEN I KONSTRUKTIONEN | KONSTRUKTIONENS ONOMASIOLOGISKA BAS | Enkel onomasiologisk bas | [(bacteriological bomb) [(geometric wing) | (vehicle)] (aircraft)] | Sammansatt onomasiologisk bas | [(self-escorting) | (fighter bomber)] | Komplex onomasiologisk bas | [((time of arrival) (measurement equipment)) | (guided bomb)] Båda de onomasiologiska delarna av nominalkonstruktionen, såsom i [(bacteriological bomb) (vehicle)] eller [(geometric wing) (aircraft)] hör till den begreppsliga entiteten TING. Vi får veta att utöver dessa två Terminologija | 2019 | 26 59 mellan delarna av den nominala frasen finns en predikativ relation som förenar dem. Den uttrycks inte språkligt, men är underförstådd; exempelvis i geometric wing aircraft kan relationen mellan delarna av nominalgruppen beskrivas som [THING1 (helhet) består av THING2 (del)]. THING1 (helhet) motsvarar kategorin för den onomasiologiska basen i nominalfrasen – ett aircraft som ett av de ”kognitiva domänerna eller kunskapsdomänerna”. THING2 (del) betecknar the wing – en väsentlig del av ett flygplan. Propositionen specificerar den predikativa relationen mellan delarna av den syntaktiska konstruktionen. Den predikativa relation som förenar båda delarna återspeglar den kognitiva bearbetningen i människans medvetande när talaren uttalar eller skriver frasen som en del av en specialiserad diskurs. Vid undersökning av korpusen av nominativa fraser som betecknar artefakter i diskursen om modern teknik identifieras 45 kognitiv-onomasiologiska modeller. Vissa av dem används oftare än andra. En viss del av den mänskliga erfarenheten motsvarar ”en enda, tydligt bestämd prototyp” (Langacker 1991: 2), som oftare används vid beskrivningen av artefakter i nominala ordkombinationer. Detta berättar om en företeelse som utgör människans mentala erfarenhet av TING som skapats av människor och benämns med komplexa syntaktiska enheter. En sådan prototyp hjälper till att identifiera vissa klasser av objekt i verkligheten. I vårt material representeras de mest prototypiska propositionsmodellerna av tre relationer: [THING1 (helhet) – består av – THING2 (del)], [THING – har – QUALITY], [THING – används för (att utföra) – FUNCTION (aktivitet)]. Deras förekomstfrekvens är definitivt högre än för andra propositionsrelationer i terminologiska konstruktioner. Alla identifierade kognitiv-onomasiologiska modeller motsvarar en bestämd situation, där förståelsen av ett objekt och dess egenskaper beror på objektets absoluta kännetecken (geometric wing aircraft) eller på objektets relativa egenskaper, sådana de uppfattas av en människa i rummet (land-based launcher). Talaren/skribenten synliggör både absoluta och relativa egenskaper i enlighet med de utomspråkliga egenskaperna hos artefaktklasser som observeras i den kommunikativa händelsen (Manerko 2000; 2016). In the English terminological system of telecommunications (Orel 2005) representing the synthesis of common and computer engineering knowledge 11 nominal conceptual categories are revealed. The most complicated is the further subdivision of the large artifact category corresponding to the class THING. Other conceptual categories refer to SPACE, 60 Larissa Manerko Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research PROCESS, FEATURE, STATE, PROBLEM i telekommunikationssystem, PARAMETER, MEASURING UNIT osv. Gränserna mellan kategorierna är otydliga och dynamiska, eftersom vissa benämningar kan hänföras till två eller ännu fler klasser och beteckna en artefakt och en process, eller en måttenhet och en artefakt. Förekomster av metonymi och metafor i diskursen om telekommunikationssystem analyseras med hänsyn till bildscheman (Manerko 2016: 22–24). Bildscheman är dynamiska perceptionsmönster som förklarar utvecklingen av mänsklig erfarenhet i termers semantik. Den terminologiska betydelsen utvecklas på grundval av välbekanta konceptuella egenskaper i ett allmänspråkligt uttryck och inbegriper nya överförda betydelser i telekommunikationssystemet. Det viktigaste bildschemat är KÄLLA – VÄG – MÅL (Orel 2007: 142), vilket visar hur ordets betydelse address snävas in från betydelsen ’numret på byggnaden och namnet på gatan och orten osv. där någon bor eller arbetar, särskilt när det står skrivet på ett brev eller paket’ till den terminologiska betydelsen av address som en del av en signal som anger destinationen för ett samtal (figur 2). Figur 2. Bildschemat för termen address i telekommunikationssystemet Bildscheman och propositioner är enkla mentala konstruktioner som objektiveras med hjälp av språkliga medel. De utgör grunden för mer komplexa mentala konstruktioner i telekommunikationssystemets konceptuella ramverk. Denna komplexa kunskapsstruktur i det engelska terminologiska systemet för telekommunikation återspeglar hur information tas emot och överförs, däribland på fysisk nivå samt kanal-, set-, transport- och andra nivåer. Ramstrukturen omfattar alla de 11 konceptuella klasserna av benämningar (Orel 2005: 213–219) och kan förekomma i två ramvarianter, beroende på kunskapsstrukturerna i medvetandet hos den som skapar telekommunikationstekniken eller hos dess kund. Terminologija | 2019 | 26 6 1 Analysen av det moderna terminologispråket och telekommunikationsområdet bekräftade att huvudmålet för terminologisk forskning inom kognitiv-kommunikativ terminologi är att fokusera på variationen i termers konceptuella strukturer i diskursen, vilka därefter preciseras i LSP och i utformningen av terminologiska system. Analysen bygger på ett antropocentriskt perspektiv på förståelsen av professionell diskurs och det tillhörande terminologiska systemet. Förutom den språkliga analysen omfattar den en beskrivning av kunskapsstrukturer. Den inleds med en redogörelse för alla terminologiska enheters kategoriseringspotential på olika nivåer inom kunskapsdomänerna, propositionen som en del av den kognitiv-onomasiologiska modelleringen och som tillräcklig referens till konceptuella entiteter i nominalkomplex; där så behövs används ibland bildscheman samt analys med utgångspunkt i konceptuell metafor och metonymi. Konstruktionen av relationerna mellan vissa domäner inom de undersökta ämnesområdena avslutas med att ett ramverk skapas, vilket utarbetar de schematiska understrukturerna för LSP-organisationen av mänsklig yrkesverksamhet. De metodologiska principerna och förfarandena blev föremål för kognitiv och kommunikativ forskning i andra artiklar om engelska terminologiska områden. 4. KOGNITIV FORSKNING INOM JURIDISK DISKURS OCH PSYKIATRI En av de mest intressanta typerna av specialiserad diskurs är juridisk diskurs. Här behandlar vi några särdrag i termbildningen inom juridisk diskurs, baserad på särskild rättssalskommunikation i USA:s högsta domstol (2011–2018) (Manerko 2018; 2019; Vorobjova 2018). Vår förståelse av juridisk rättssalsdiskurs är också förknippad med den framträdande roll som specialiserad och allmän kunskap spelar i samspelet mellan samtalspartnerna, vars yrkesmässiga och språkliga verksamhet påverkas av personliga, sociokulturella och pragmatiska faktorer samt motstridiga intressen och domstolsroller i kommunikationen. Juridisk diskurs omfattar språkstrukturer för särskild juridisk kunskap och vardaglig kunskap i en yrkesinriktad världsbild. Det professionella talet återger de redan etablerade strikta termerna och deras semantik i rättsväsendets terminologiska system. Vår analys inleddes med den språkliga information som återges i muntliga argument och genmälen under förhandlingarna i USA:s högsta domstol, som 62 Larissa Manerko Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research USA. Vi får uppgifter om konflikten mellan två grupper av människor (gärningspersoner å ena sidan och offer å andra sidan) och orsaken till konfliktsituationen. När vi analyserade den befintliga konflikten i en verklig HÄNDELSE uppmärksammade vi dessa personers intressen och den sakfråga som fastställts av den extralingvistiska situationen och omständigheterna kring HÄNDELSEN (se figur 3). Utifrån de muntliga pläderingarna får vi sedan kännedom om den rättsliga konflikten och förklarar deltagarnas sociala roller och värderingar, som ibland oavsiktligt skadar andra rättssubjekt. Den framträder begreppsligt som en PROCESS. I domstolen får lagöverträdarna och offren större framträdande, och blir juridiska personer eller enheter – antingen kärande eller svarande, medan tilltalade, advokater, vittnen, experter och domare av olika rang domare bidrar till den civilrättsliga talan, som stadigt leder fram till det RESULTAT som återspeglas i domstolens avgörande i varje enskilt mål. Figur 3. Konfliktuell HÄNDELSE i verkliga livet och i rättslig talan som PROCESS Terminologija | 2019 | 26 6 3 Deltagarnas namn ordnas i begreppskategorier som uttrycks med avledda enheter av inhemskt eller lånat (franskt) ursprung. De blir det begreppsliga ramverket för kunskapsstrukturer som ingår i mer komplicerade kognitiva mekanismer inom juridisk diskurs. Den begreppsliga modellen för konflikthändelsen bestäms av relationerna mellan deltagarna i HÄNDELSEN och PROCESSEN och deras funktioner, vilka framgår av kommunikativa block i konfliktstudien. Beskrivningen av deltagarnas funktioner i domstolsdiskursen bygger på kopplingarna till begreppskategorierna RUM, TID och MATERIA, som hänför sig till den allmänna världsbilden, samt kategorier som specificeras genom LAG, olika typer av BROTT, SKADA och BEVISNING. Den begreppsliga utformningen av termer och relationerna mellan dem blir tydlig i den begreppsmodellering av det vetenskapliga området som grundas på mänsklig erfarenhet och den dynamiska ramen för varje muntlig argumentation i USA:s högsta domstol. Inom medicinsk specialiserad diskurs, särskilt inom klinisk psykiatri (Voron-Kovalskaya 2016), representerar språkliga enheter kategorin ”den mänskliga hjärnan”, som också hänför sig till en underordnad kategoriseringsnivå. Större delen av dessa enheter uttrycks genom ordkombinationer (hjärnkrets, kortikal grå substans, Brocas område), medan andra är ord av latinskt ursprung (amygdala, thalamus osv.). Utöver denna kategori får även andra kunskapsområden en relativt framträdande roll, däribland domäner inom mänsklig erfarenhet från neurofysiologi och genetik, som profilerar nervsystemets och dess strukturella enheters – neuronernas – funktioner, och naturligtvis begrepp inom den sociala sfären. Avhandlingen visar (Voron-Kovalskaya 2016) att varje disciplin utvecklas i takt med den mänskliga kunskapens utveckling. De viktigaste beståndsdelarna i den begreppsliga modelleringen utgörs av sjukdomens utvecklingsstadier, diagnostik, symtomens variation, remissionens och återfallets särdrag samt naturligtvis behandlingen av patienter. Termer som representerar nya kunskapsområden blir mer komplicerade och detaljerade. Klinisk psykiatrisk diskurs är en starkt antropocentrisk typ av kommunikation, som representeras av termer med bildlig semantik, utformade på grundval av begreppsmetafor och metonymi. Inom juridisk diskurs och kliniskpsykiatrisk diskurs, som typer av specialiserad kommunikation utförd av språkliga personligheter, ordnas vissa terminologiska enheter i centrala begreppskategorier som riktar den omedelbara uppmärksamheten mot dem. De representeras av vissa kunskapsstrukturer 64 Larissa Manerko Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research de påverkar andra kategorier i texter. I juridisk diskurs, som synliggör relationerna mellan människor i samhället, konstrueras systemet utifrån deltagarnas namn och sakförhållandena vid en konkret tidpunkt, nära förbundna med individernas frågor, intressen och sociala roller i gemenskapen, och betecknar uppsättningar av sammanlänkade specialiserade entiteter som motsvarar lagar och beteenderegler. I den kliniska psykiatrins diskurs pekar den dominerande konceptuella kategorin på den mänskliga hjärnan, vars konceptuella förståelse konstrueras utifrån dess egenskaper och funktioner, specificerade genom terminologiska enheter. Generellt skapar den dominerande kategorin strukturella relationer mellan kategorierna och ger upphov till en symbolisering av konceptuellt innehåll som uttrycks av nominativa enheter inom vissa terminologiska system. SLUTSATS Den kognitiv-kommunikativa terminologivetenskapen följer, såsom visats i denna artikel, utvecklingen från tidigare stadier av terminologisk forskning. Detta stadium innebär dock inte ett avsteg från formella analysmetoder, utan ett nytt synsätt på mål, grunder, metodologi och forskningsförfaranden, präglat av det tvärvetenskapliga angreppssättet. Detta angreppssätt utgår från dynamiken i mänsklig kunskap och dess representation av det kognitiva sammanhang där terminologisk betydelse skapas, och där kommunikatörernas mentala processer utgör en integrerad del av den specialiserade diskursen. Undersökningen av specialiserad diskurs, LSP och terminologiska system ur detta nya perspektiv grundar sig på kognitiva och kommunikativa funktioner, vilka återspeglas i den antropocentriska principen för beskrivning av språkbruk. Perspektivet tar hänsyn till hur människor konstruerar kunskap med utgångspunkt i språk och kognitiva processer, samt till samtalspartnernas förståelse av verkligheten och de funktionella mekanismer i språkbruket som betingas av sociokulturella och andra faktorer i specialiserad mediering. Specialiserade diskurser inom modern teknik och telekommunikation visar den dominerande rollen hos artefaktkategorier som motsvarar den konceptuella entiteten THING och skapar vissa kopplingar till kategorierna SPACE, PROCESS, FEATURE, STATE och andra. Inom juridisk domstolsargumentation och klinisk psykiatri är terminologin beroende av sociala och pragmatiska faktorer som påverkar kommunikationen hos en viss språklig personlighet i skriftlig eller muntlig interaktion. I juridisk diskurs dominerar namnen på deltagare som medverkar Terminologija | 2019 | 26 65 i konkreta händelseförlopp, medan den konceptuella huvudsfären i psykiatriska akademiska texter motsvarar egenskaper hos den mänskliga hjärnan, sjukdomsstadier, diagnostik och behandling. Kunskapsstrukturer i en konkret specialiserad diskurs kan således belysa särdragen i människans uppmärksamhet inom vissa kunskapsområden. Kunskapsstrukturerna organiseras kring centrala konceptuella kategorier som vanligen uttrycks genom nominativa enheter. Språkligt sett utgörs dessa av enkla, avledda och sammansatta enheter samt nominalfraser, vilka vittnar om en fördjupning av människans erfarenhet av att lära känna den yttre världen. Nominativa enheter som förknippas med allmän, specialiserad och yrkesmässig verksamhet hör huvudsakligen till de analyserade kategoriernas underkategoriska nivå. Den konstruktiva potentialen hos olika typer av specialiserad diskurs och terminologiska system förverkligas genom mångfalden av kognitiva metoder. De olika kunskapsformat som används fruktbart inom forskning i kognitiv terminologi synliggör begreppens organisering, grundad på kategorisering och konceptualisering i det mänskliga sinnet, vilket är involverat i yrkesinriktad mediering. Dessa format omfattar kognitiv-onomasiologisk modellering baserad på propositioner, bildscheman, konceptuell metonymi och metafor. De belyser det fortgående i mänskligt tänkande, mental erfarenhet och sätt att skapa termer. Därutöver bidrar dessa analysformer till att beskriva dynamiska processer i terminologisk benämning genom semantiken och relationerna till andra enheter i professionell diskurs, och tar upp de intrikata frågorna om de perceptuella och konceptuella källorna till termbildning och deras organisering i terminologiska system. Enkla mentala konstruktioner ingår i de kognitiva ramverken för terminologiska systemdomäner i specialiserad diskurs. Dessa representerar länken mellan allmänna och specialiserade kunskapsstrukturer som påverkas av språklig och mental bearbetning. Den kognitiv-kommunikativa terminologivetenskapen försöker inte bara beskriva terminologiska medel och deras särdrag i specialiserad diskurs, utan fokuserar också på utomspråkliga sammanhang som får betydande kognitiv framträdandegrad i samtalspartnernas ömsesidiga ”dialog mellan medvetanden” (Bakhtin 1996: 159) i den föreställda situationen. Undersökningen av den nominativa sfären i specialiserad kommunikation är i hög grad beroende av hur terminologisk semantik konstrueras inom terminologiska system, vilket synliggör mentala mekanismer genom kunskapsstrukturer baserade på kat- 66 Larissa Manerko | Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research egorisering och konceptualisering. Analysen av materialet visar en viss grad av förutsägbarhet i förståelsen av kognitiva processer i den globala kontexten av specialiserad diskurs och terminologiska system inom ett visst kunskapsområde. REFERENCES Bakhtin M. 1996: Бахтин М. Проблема речевых жанров. – Собрание сочинений. Т. 5: Работы 1940–1960 гг, Москва: Русские словари, 159–206. Cabré M. T. 1995: On Diversity and Terminology. – Terminology 2(1), 1–16. Cambridge International Dictionary of English 1995: Cambridge: Cambridge Univ. Press. Clancey W. J. 1993: The Knowledge Level Reinterpreted: Modeling Socio-Technical Systems. – Knowledge Acquisition as Modelling. K. M. Ford, J. M. Bradshaw (eds.), New York: John Wiley & Sons, 33–50. Concept – Etymology-on-line Dictionary. Available at: https://www.etymonline.com/word/concept. Dirven R., Vespoor M. (eds.) 1998: Cognitive Exploration of Language and Linguistics, Amsterdam, Philadelphia: John Benjamins. Engberg J. 2007: Specialised Knowledge as an Evolving Entity: The Case of Concepts from Consumer Credit Law of the EU. – The XVIth European Symposium on Language for Special Purposes (LSP) “Specialised Language in Global Communication”. Book of Abstracts, Hamburg, 34–35. Geeraerts D. 2006: Words and Other Wonders: Papers on Lexical and Semantic Topics, Berlin, New York: Mouton de Gruyter. (Cognitive linguistics research; 33). Gvishiani N. 1986 (2008): Гвишиани Н. Б. Язык научного общения: вопросы методологии, Москва: УРСС. Hirschfeld L. A., Gelman S. A. 1994: Toward a Topography of Mind: An Introduction to Domain Specificity. – Mapping the Mind: Domain Specificity in Cognition and Culture. Ed. by Cambridge University Press, 3–36. Hoffmann L. 1976: Kommunikationsmittel Fachsprache, Berlin: Akademie-Verlag. Jackendoff R. 1996: Languages of the Mind: Essays on Mental Representation, Cambridge, Massachusetts; London, England: A Bradford Book; the MIT Press. Koubriakova H. 1978: Кубрякова Е. С. Части речи в ономасиологическом освещении, Москва: Наука. Koubriakova H. 2004: Кубрякова Е. С. Язык и знание. На пути получения знаний о языке. Части речи с когнитивной точки зрения. Роль языка в познании мира, Москва: Языки славянской культуры. Langacker R. W. 1991: Concept, Image, and Symbol: The Cognitive Basis of Grammar, Berlin, New York: Mouton de Gruyter. Leitchik V. 1983: Лейчик В. М. Особенности терминологии общественных наук и сферы ее использования. – Язык и стиль научного изложения: Лингвометодические исследования, Москва, 70–87. Leitchik V. 1987: Лейчик В. М. Термин и его определение. – Терминоведение и терминография в индоевропейских языках, Владивосток: Изд-во ДВО АН СССР, 135–145. Longman Dictionary of Contemporary English. Available at: https://www.ldoceonline.com/dictionary/airplane. Manerko L. 2000: Манерко Л. А. Язык современной техники: Ядро и периферия, Рязань: Изд-во Рязанского гос. ун-та имени С. А. Есенина. Manerko L. 2014: Concept Understanding in Cognitive Linguistics and Cognitive Terminology Science. – Languages for Special Purposes in a Multilingual, Transcultural World. Proceedings of the 19th European Symposium on Languages for Special Purposes, 8–10 July 2013. G. Budin, V. Lušicky (eds.), Vienna, Austria: University of Vienna, 471–482. Available at: http://lsp2013.univie.ac.at/proceedings. Manerko L. 2016: Towards Understanding of Conceptualisation in Cognitive Terminology. – Lege Artis. Language Yesterday, Today, Tomorrow Vol. 1, issue 2, 129–170. Available at: https://www.degruyter.com/view/j/lart.2016.1.issue-2/lart-2016-0012/lart-2016-0012.xml?format=INT. Manerko L. 2018: Манерко Л. А. Когнитивное терминоведение как отражение антропоцентрического и конструирующего взгляда на терминосистемы и специальный дискурс. – Когнитивные исследования языка. Вып. 34: Cognitio и Communicatio в современном глобальном мире. Материалы VIII международного конгресса по когнитивной лингвистике 10–12 октября 2018 года. Отв. ред. вып. Л. А. Манерко, Москва: МГУ имени М. В. Ломоносова; Неолит, 720–725. Terminologija | 2019 | 26 67 Manerko L. 2019: Knowledge Construal of Term Semantics as the Basis of Terminological System and Special Discourse. – 22nd Conference on Languages for Special Purposes: Mediating Specialised Knowledge: Challenges and Opportunities for LSP Communication, Translation and Research. Book of abstracts, Padova: Padova University, 81–82. Merriam-Webster Dictionary. Available at: https://www.merriam-webster.com/dictionary/airplane. Nazarova T. 1994: Назарова Т. Б. Филология и семиотика: Современный английский язык. Монография, Москва: Высшая школа. Novodranova V. 2000: Новодранова В. Ф. Терминологический взрыв в 90-е годы XX века. – Научно-техническая терминология: научно-технический реферативный сборник, Москва: ВНИИКИ, 1, 4–9. Nuopponen A. 2018: Dimensions of Terminology Work. – Terminologija 25, 6–22. Orel T. 2005: Орёл Т. И. Структура и номинативно-образовательные характеристики английской терминосистемы телекоммуникации. Дис....канд. филол. наук, Москва. Orel T. 2007: Методика описания терминосистем посредством образных схем (на материале английской терминосистемы телекоммуникации). – Когнитивная лингвистика: новые проблемы познания: сборник научных трудов, Москва: Институт языкознания РАН, Рязань: РГУ имени С. А. Есенина, 141–148. Picht H., Draskau J. 1985: Terminology: An Introduction, England: University of Surrey. Philosophical Encyclopedic Dictionary 1983: Философский энциклопедический словарь. А. Я. Горский (ред.), Москва: Сов. Энциклопедия. Доступ через интернет: https://dic.academic.ru/dic.nsf/enc_philosophy/952/Понятие. Rogers M. 2015: Specialised Translation: Shedding the ‘Non-literary’ Tag. Palgrave Macmillan (Palgrave Studies in Translating and Interpreting). The Role of Human Factor in Language 1988: Роль человеческого фактора в языке: язык и картина мира. Отв. ред. Б. А. Серебренников, Москва: Наука. Schizophrenia – Etymology on-line Dictionary. Available at: https://www.etymonline.com/word/schizophrenia. Schubert K. 2011: Specialized Communication Studies: and Expanding Discipline. – Current Trends in LSP Research: Aims and Methods. M. Petersen, J. Engberg (eds.), Bern, Berlin: Peter Lang, 19–58. Temmerman R. 2000: Towards New Ways of Terminology Description: The Sociocognitive Approach, Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company. Vinokur G. O. 1939: Винокур Г. О. О некоторых явлениях словообразования в русской технической терминологии. – Труды Московского института истории, философии и литературы: сборник статей по языковедению, Москва, 3–54. Vorobjova M. 2018: Воробьева М. П. Языковые, концептуальные и функциональные характеристики судебных прений верховного суда США как типа судебного дискурса. Дис....канд. филол. наук, Москва. Voron-Kovalskaya V. E. 2016: Ворон-Ковальская В. Е. Языковые особенности описания феномена шизофрении в художественном и специальном англоязычном дискурсе. Дис....кандидата филол. наук, Москва. Sager J. C. 1990: A Practical Course in Terminology Processing, Amsterdam: John Benjamins. Zyablova Olga. 2005: Зяблова О. А. Принципы исследования языка для специальных целей (на примере языка экономики). Дис....доктора филол. наук, Москва. СТРУКТУРЫ ЗНАНИЯ И СПОСОБЫ ИХ ОПИСАНИЯ В ИССЛЕДОВАНИЯХ ПО КОГНИТИВНОМУ ТЕРМИНОВЕДЕНИЮ Р е з ю м е Когнитивное или когнитивно-коммуникативное терминоведение появилось как продолжение предыдущих этапов развития терминоведческой науки, вобрав много ценного из прошлого опыта из смежных дисциплин, таких как философия, логика, теоретическая и прикладная лингвистика, информатика и т.д. На основе логико-философского и структурного подходов стали использоваться различные виды анализа в терминологических исследованиях. В 70-ые годы XX века изучение терминологических единиц начинает связываться с изучением 6 8 Larissa Manerko | Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research свойств знака в рамках специальных текстов. Антропоцентрический принцип и внимание к ономасиологическому анализу привели к формированию новых тенденций в исследовании термина, позволившему обратить внимание на когницию и коммуникацию. Когнитивное терминоведение ввело новые цели, основания, методологию и процедуры анализа. Становится очевидным, что термин является важной составляющей когнитивной и функциональной перспективы профессионального дискурса и представления языков для специальных целей и терминологических систем как динамических моделей человеческого сознания. Для цели этого междисциплинарного комплексного подхода внимание отдается терминологическому значению и экстралингвистической информации, оказывающей влияние на процесс коммуникации. Формирование значения в терминологических единицах описывается на основе наиболее важных концептов и когнитивных механизмов, категоризации и концептуализации в протекающем взаимодействии, выражая личностные смыслы в специальном дискурсе. Автор представляет своеобразный отчет об изучении разнообразных видов специального дискурса, в рамках которых изучены терминологические единицы и терминологические системы. В дискурсах современной техники и телекоммуникации, представляющих точные сферы человеческого знания, основную семантическую нагрузку несут номинативные и синтаксические единицы. В дискурсе современной техники мы наблюдаем превалирование терминологических единиц, обозначающих артефакты. Из этих единиц строятся категории: наименования транспортных средств, видов оружия, машинам, инструментам, устройствам, и т.д. Каждый класс единиц организован иерархически в соответствии с пятью уровнями категоризации. В статье представлена категория наименований транспортных средств, в которой большинство номинативных единиц имеют отношение к субкатегориальному уровню. В дискурсе современной техники от 70 до 95 процентов текстового пространства выражено номинативными фразами. Считается, что концепты представляют ментальные операции категоризации и концептуализации, представляя действительность. Концепт ВЕЩЬ, доминирующий в технической сфере, способен описать наименования артефактов. Эта концептуальная сущность характеризуется связями с другими, такими как ПРОСТРАНСТВО, ПРОЦЕСС, СВОЙСТВО, СОСТОЯНИЕ и т.д. Эти сущности используются в пропозициях – основного этапа в когнитивно-ономасиологическом моделировании номинативных словосочетаний. Модель состоит из ономасиологического признака и ономасиологического базиса, последний представлен простым, сложным и составным видами. Ономасиологический базис и ономасиологический признак связаны друг с другом предикативными отношениями. Наиболее частотными и прототипическими в терминологических конструкциях, обозначающих артефакты, являются [THING1 (whole) – composed of – THING2 (part)], [THING – have – QUALITY], [THING – is used for (performing) – FUNCTION (activity)]. Описание концептуальной категории ВЕЩЬ указывает на восприятие объекта человеком на основе абсолютных и относительных свойств, отраженных в словосочетаниях. Terminologija | 2019 | 26 69 В дискурсе телекоммуникации представлены категории ВЕЩЬ, ПРОСТРАНСТВО, ПРОЦЕСС, СВОЙСТВО, СОСТОЯНИЕ, ПРОБЛЕМА в телекоммуникационных системах, ПАРАМЕТР, ИЗМЕРИТЕЛЬНАЯ ЕДИНИЦА и т.д. Пропозиции и образные схемы как простые когнитивные конструкты используются для объяснения особенностей семантики терминологических единиц. В сфере телекоммуникации концептуальные категории, отношения между ними и образные схемы далее организуются в разновидности фреймов, представляющих систему телекоммуникации в сознании создателя компьютерных технологий или ВЕЩЬ ее потребителя. В судебных прениях и дискурсе клинической психиатрии терминология зависит от социальных и прагматических факторов, влияющих на коммуникацию отдельной языковой личности. Данные виды языка для специальных целей становятся более сложным с развитием научного знания и человеческого опыта. В юридической коммуникации в Верховном суде США доминируют наименования участников, которые вовлечены в различные эпизоды событий. В устных прениях в суде конфликт между людьми в реальной жизни описан посредством языковых единиц, указывающих на специальные юридические знания и каждодневные виды знания при отражении обстоятельств СОБЫТИЯ, индивидуальных интересов и причин конфликтной ситуации. Профессионально-ориентированная картина мира представляет юридический конфликт, социальные роли участников, иногда наносящих непредумышленно вред другим субъектам права, в конфликта как СОБЫТИИ. Структуры знания раскрывают то, как рассмотрение дела приводит к РЕЗУЛЬТАТУ, что находит отражение в решении суда по каждому делу. В научных текстах в области психиатрии основной концептуальной сущностью является человеческий мозг и его свойства, стадии болезни, диагностика и лечение. Анализ семантики термина включает обыденные слова с переосмысленным значением в специальном дискурсе. В статье была сделана попытка представить различные типы терминов, функционирующих в дискурсе и соотносимых с разновидностями концептов. Свидетельство о концептуальной сфере человеческого опыта получено на основе различных форматов знания: пропозиций как части когнитивно-ономасиологического моделирования, образных схем, концептуальной метафоры и метонимии, фреймов, представляющих структуру терминологических систем. Они помогают описать концептуализацию терминологических единиц в профессиональном дискурсе и ответить на запутанные вопросы по поводу истоков восприятия и концептуализации при формировании термина в процессе общения и при построении терминологических систем. ŽINIŲ STRUKTŪROS IR JŲ APRAŠYMO BŪDAI KOGNITYVINĖS TERMINOLOGIJOS TYRIMUOSE Santrauka Kognityvinė, arba kognityvinė-komunikacinė, terminologija atsirado kaip ankstesnių terminologijos tyrimų tąsa ir perėmė vertingiausią tarpusavyje susijusių sričių – filosofijos, logikos, teorinės ir taikomosios kalbotyros, informatikos ir kt. – patirtį. Remiantis šiais loginiu-filosofiniu ir struktūriniu pagrindais, terminologijos moksle buvo tai- 70 Larissa Manerko Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research koma įvairių rūšių analizė. XX a. aštuntajame dešimtmetyje terminologijos vienetų tyrimai imti sieti su ženklo ypatumais specialiuosiuose tekstuose. Antropocentrinis principas ir dėmesys onomasiologiniams tyrimams lėmė naujus terminijos tyrimų pokrypius, taip atkreiptas dėmesys į pažinimą ir komunikaciją. Kognityvinė terminologija iškėlė naujus tikslus, numatė naujus pagrindus, metodologiją ir procedūras. Tampa akivaizdu, kad terminas yra svarbi profesiniam diskursui būdingo kognityvinio ir funkcinio požiūrio dalis, reikšminga specialios paskirties kalbų ir terminijos sistemų kaip dinaminių žmogiško pažinimo modelių dedamoji. Taikant tokį daugiapusį tarpdalykinį požiūrį, dėmesys sutelkiamas į terminologinę reikšmę ir komunikacijai įtakos turinčią ekstralingvistinę informaciją. Terminologijos vienetų reikšmės aprašomos remiantis svarbiausiais konceptais ir pažinimo mechanizmais, bendraujant taikomu kategorizavimu ir konceptualizavimu, taip perteikiant specialiajame diskurse asmens teikiamą prasmę. Autorė pateikia tam tikrą specialiųjų diskursų, kurių pagrindu nagrinėti terminologiniai vienetai ir terminologinės sistemos, tyrimų ataskaitą. Šiuolaikinių technologijų ir telekomunikacijų diskursuose, atstovaujančiuose tiksliesiems žmogaus pažinimo sritims, pagrindinis semantinis krūvis tenka nominatyviniams ir sintaksiniams vienetams. Šiuolaikinių technologijų diskurse vyrauja terminologijos vienetai, žymintys artefaktus. Vienetai sudaro kategorijas: transporto priemonės, ginklų rūšys, mechanizmai, mašinos, įrankiai, prietaisai ir t. t. Kiekviena terminų klasė yra hierarchinė, apimanti penkis kategorizavimo lygmenis. Straipsnyje aptariama transporto priemonių pavadinimų kategorija ir atskleidžiama, kad dauguma nominatyvinių vienetų sudaro subkategorijas. Šiuolaikinių technologijų diskurse nominatyviniais žodžių junginiais perteikiama nuo 70 iki 95 procentų teksto. Manoma, kad konceptai perteikia mentalinius kategorizavimo ir konceptualizavimo veiksmus, taip jie atspindi tikrovę. Technikos srityje vyraujančią DAIKTO sąvoką galima aprašyti artefaktų pavadinimais. Šis konceptas apibūdinamas pagal ryšius su kitais konceptais, tokiais kaip ERDVĖ, PROCESAS, SAVYBĖ, BŪKLĖ ir kt. Tokie vienetai įtraukiami į teiginius, kurie yra kognityvinio-onomasiologinio nominatyvinių žodžių junginių modeliavimo dalis. Modelius sudaro onomasiologinis požymis ir onomasiologinis pagrindas, pastarajam atstovauja paprasti, sudurtiniai ir sudėtiniai tipai. Onomasiologinis pagrindas ir onomasiologinis požymis susiję predikatiniais ryšiais. Artefaktus žyminčiose terminologinėse konstrukcijose dažniausiai yra prototipiniai [DAIKTAS1 (visuma), sudarytas iš DAIKTAS2 (dalis)], [DAIKTAS turi SAVYBĘ], [DAIKTAS naudojamas (atliekant) FUNKCIJĄ (vykdant veiklą)]. Konceptualiosios DAIKTO kategorijos aprašymas rodo objekto suvokimą per absoliučiąsias ar santykines ypatybes, reiškiamas žodžių junginiais. Telekomunikacijų diskurse ryškėja DAIKTO, ERDVĖS, PROCESO, SAVYBĖS, VALSTYBĖS, telekomunikacijų sistemos PROBLEMŲ, PARAMETRO, MATAVIMO VIENETO ir kt. kategorijos. Terminologijos vienetų semantikos ypatumams paaiškinti naudojami teiginiai ir vaizdinių schemos – paprasti pažintiniai konstruktai. Telekomunikacijų srityje konceptualiosios kategorijos, jų santykiai ir vaizdinių schemos virsta struktūrų įvairove, kuri perteikia telekomunikacijų sistemą kompiuterinių technologijų kūrėjo arba kliento suvokimu. Terminologija | 2019 | 26 71 Teismo ginčuose ir klinikinės psichiatrijos diskurse vartojama terminija priklauso nuo socialinių ir pragmatinių veiksnių, darančių poveikį tam tikro kalbėtojo komunikacijai. Plėtojantis mokslo žinioms ir kaupiantis patirčiai, tokios specialiosios paskirties kalbos tampa vis sudėtingesnės. ĮAV Aukščiausiojo Teismo teisinėje komunikacijoje vyrauja į konkrečius įvykių etapus įtraukiamų dalyvių įvardijimas. Vykstant žodiniams ginčams, tikroviškas žmonių konfliktas aprašomas specialiąsias teisines ir įprastas žinias rodančiomis kalbos priemonėmis, taip atspindimos ĮVYKIO aplinkybės, interesai, priežastys. Profesinio pobūdžio pasaulio matymas, perteikiantis teisinį konfliktą, dalyvių, kitąkart netyčia padarančių žalos kitiems teisės subjektams, socialinius vaidmenis, atsiskleidžia kaip PROCESAS. Žinių struktūromis parodoma, kaip nuo civilinio ieškinio einama prie REZULTATO, kuris kiekvienoje byloje reiškiasi kaip teismo sprendimas. Moksliniuose psichiatrijos tekstuose esminė konceptualioji sritis yra žmogaus smegenys ir jų ypatybės, ligos stadijos, diagnostika ir gydymas. Terminų semantikos analizė apima ir įprastinius žodžius, specialiajame diskurse turinčius kitą reikšmę. Straipsnyje mėginama pateikti skirtingų diskurse funkcionuojančių terminų, atitinkančių sąvokų įvairovę, tipų. Konceptualiosios žmogiškos patirties sferos duomenys yra gauti taikant skirtingo formato žinias: kognityvinio-onomasiologinio modeliavimo sudėtinę dalį, teiginius, vaizdų schemas, konceptualiąsias metaforas ir metonimiją, terminų sistemų struktūrą perteikiančius fremus. Tai leidžia perteikti profesiniame diskurse būdingą konceptualizavimą terminijos vienetais ir atsakyti į sudėtingus klausimus dėl suvokimo ir konceptualizavimo kuriant terminus bei terminų sistemas šaltinių. Gauta 2019-10-02 Larissa Manerko Lomonosov Moscow State University Higher School of Translation and Interpreting Building 51, Leninskiye Gory, GSP-1 119991 Moscow, Russian Federation E-mail [email protected] 72 Larissa Manerko Knowledge Structures and Ways of Their Description in Cognitive Terminology Research