Mokslinis seminaras „Terminologija: mokslo ir praktikos klausimai“

doi.org/10.35321/term27-12 Vetenskapligt seminarium ”Terminologi: vetenskapliga och praktiska frågor” RAMUNĖ VASKELAITĖ Litauiska språkinstitutet Det vetenskapliga seminarium som Litauiska språkinstitutet (nedan kallat institutet) anordnar varje höst och som bjuder in litauiska terminologer (såväl forskare som representanter för terminologiarbetet), liksom terminologiskapare och användare, för att överblicka viktiga händelser och arbeten inom terminologin och behandla aktuella terminologiska problem, har redan blivit en tradition. Seminariet hölls därför även i oktober i år (den 16 oktober), men på ett för evenemanget ovanligt sätt – med hjälp av verktyget Google Meet för distansmöten och konferenser. Det visade sig vara mycket praktiskt – mer än sextio deltagare med intresse för terminologisk forskning, dess utveckling och terminologiarbete samt terminskapande deltog i seminariet utan störningar, lyssnade på föredragshållarna och diskuterade. Den viktigaste händelsen för terminologin i år är utan tvekan trettioårsjubileet av återupprättandet av statens självständighet. I sitt föredrag ”Terminologin för 30 år sedan och nu” betraktade institutets seniorforskare Alvydas Umbrasas händelsen ur en terminologs perspektiv och uppmärksammade först och främst att året då den litauiska staten återupprättades också var året då institutet återuppstod som en självständig institution (fram till 1990 verkade det som en gemensam forskningsinstitution tillsammans med Litauiska litteraturinstitutet). För den terminologi som utvecklades vid institutet innebar återupprättandet av staten också att en separat enhet med inriktning enbart på terminologi inrättades (terminologiavdelningen grundades 1991) och att en helt ny publikation, den fortfarande utkommande Terminologijos, föddes. För terminologerna innebar periodens början en flod av praktiskt inriktade uppgifter som vällde över det litauiska språket efter den långa tvåspråkighetsperioden, när det blev statsspråk och dess användningsområden utvidgades kraftigt. Som framgick av föredraget skapades, när en separat enhet inrättades och en tidskrift grundades, större möjligheter att utveckla terminologi som vetenskap. Till en början krävde dock terminologiarbetet i praktiken – arbetet med att organisera terminologin – sannolikt mer resurser: man behövde utarbeta termstandarder, genomföra granskningar och arbeta med terminologiska ordböcker under utarbetande, samtidigt som man beklagade 282 Ramunė Vaskelaitė Mokslinis seminaras „Terminologija: mokslo ir praktikos klausimai“ att utgivningsläget för dem var dåligt, det vill säga att ingen ville ge ut de färdigställda ordböckerna och att ordböcker också publicerades utan terminologernas granskning. Man planerade dessutom att skapa en termdatabas (bank) som skulle omfatta så gott som alla användningsområden för terminologi, och 2003 färdigställdes Lietuvių kalbos terminynas. När föredragshållaren sammanfattade arbetena under periodens första år sade hen att det under de första åren efter självständighetens återupprättande skapades förutsättningar för litauisk terminologisk forskning, att arbetet med terminologisk bedömning av termordböcker och standarder fick en skjuts framåt och att grunden lades för att utveckla datoriserade termdatabaser i Litauen. Med tiden kunde de praktiskt inriktade uppgifterna fördelas mellan andra institutioner (Litauens standardiseringsdepartement, Statliga kommissionen för litauiska språket och Institutet för matematik och informatik). Som påpekades i A. Umbrasas föredrag genomfördes nästan det förslag som lades fram vid den nyinrättade terminologiavdelningen redan 1991, nämligen att fördela terminologiarbetet mellan fyra statliga institutioner. Föredragets syfte var emellertid att överblicka vilken betydelse statens återupprättande hade för den terminologi som utvecklades vid institutet, med huvudsaklig inriktning på den första tiden efter återupprättandet. Under de trettio åren sedan staten återupprättades har fler institutioner som arbetar med terminologi tillkommit, däribland vissa högskolor, och formerna för arbetet har breddats avsevärt. De två andra posterpresentationer som institutets representanter lade fram visade att deltagande i internationella projekt har blivit en oumbärlig, ja rentav nödvändig, del av dagens terminologiarbete. Projekten gör det möjligt att föra in litauiska terminologiresurser i ett större, europeiskt sammanhang och samtidigt få tillgång till andra länders terminologiresurser. Institutets direktör Albina Auksoriūtė presenterade ett projekt för utveckling av ett europeiskt språknätverk. Inom projektet bidrar institutet, som nationellt kompetenscentrum, tillsammans med 31 andra nationella kompetenscentrum till att skapa en molnplattform som ger tillgång till kommersiella och icke-kommersiella språkteknologiska tjänster och datamängder på alla europeiska språk. Asta Mitkevičienė, chef för institutets terminologicentrum, presenterade projektet för utveckling av det federerade nätverket eTranslation TermBank. Tillsammans med nio andra institutioner syftar projektet till att utveckla ett centralt nätverk för maskinöversättning (eTranslation) genom att skapa lokala noder för terminologihantering och utbyte av terminologiresurser. Förändringarna i formerna för terminologiarbetet jämfört med de första åren efter statens återupprättande framhävdes särskilt i det föredrag som Sigita Rackevičienė, professor vid Mykolas Romeris-universitetet, höll: ”Tvåspråkig auto- Terminologija | 2020 | 27 283 automatisk identifiering av termer (DVITAS): koncept och första arbeten”. Där presenterades ett projekt som genomförs av en grupp representanter för två högskolor – Mykolas Romeris-universitetet och Vytautas Magnus-universitetet – (Sigita Rackevičienė, Liudmila Mockienė, Andrius Utka, Aivaras Rokas, Marius Laurinaitis och Agnė Bielinskienė). Även projektets slutresultat förväntas bli en termbank, men en som har skapats med hjälp av den allra modernaste tekniken: termer till banken ska samlas in ur parallell- och jämförbara textkorpusar av särskilt tränade neurala nätverk. Som område för utvecklingen av denna termbank valdes cybersäkerhet (enligt föredragshållaren på grund av områdets aktualitet, att terminologin inom området ännu inte är etablerad och att översättare och cybersäkerhetsspecialister behöver en termbank). En bank som bygger specifikt på termer inom detta område skulle dock kunna tjäna som modell för att skapa termbanker även inom andra områden. Projektet avser alltså att presentera en metod för att skapa termbanker med grund i modern teknik. Som projektets nuvarande fas nämnde föredragshållaren sammanställningen och annoteringen av parallell- och jämförbara textkorpusar, medan de fortsatta uppgifterna är att utveckla och träna neurala nätverk. Seminariet gav möjlighet att mäta det tekniska språnget i terminologiarbetet över en ännu längre tidsperiod, med 1906 som utgångspunkt, då den första ordboken över botaniska termer gavs ut. Albina Auksoriūtė, ledande forskare vid Terminologicentrum och direktör för Institutet, undersökte dock inte tillkomstprocessen eller metoden bakom denna ordbok, det vill säga Povilo Matulionio Žolynas. Dalys II. Lietuvos augalų žodynas ir augalų taislas, utan de växt- och svampsläktnamn som tillskrivits Laurynas Ivinskis. I år uppmärksammas ju inte bara hundraårsjubileet av statens återupprättande, utan också 210-årsdagen av L. Ivinskis födelse; han var en av de första som skapade naturvetenskapliga termer. I föredraget ”Lauryno Ivinskio augalų genčių vardai Povilo Matulionio Žolyne” urskilde föredragshållaren avledningar med suffix bland alla termer i ordboken som tillskrivits L. Ivinskis och riktade uppmärksamheten mot hur tydlig deras bildning och motivering var. För att fastställa vem som verkligen hade skapat termerna jämförde hon dem med termerna i det vetenskapliga verket Prigimtūmenė (det bevarade manuskriptet), som L. Ivinskis hade utarbetat, och belyste samtidigt svårigheterna med att fastställa källorna till äldre termer. Vissa av de termer som tillskrivits L. Ivinskis finns inte i Prigimtūmenė. Slutsatsen blev därför att P. Matulionis, när han tillskrev termerna L. Ivinskis, sannolikt hade tillgång till något annat manuskript av L. Ivinskis som sedan dess har gått förlorat. 284 Ramunė Vaskelaitė Mokslinis seminaras „Terminologija: mokslo ir praktikos klausimai“ Svårigheter med att fastställa källor nämndes inte av Palmira Zemlevičiūtė, som valt termer från sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talen som forskningsmaterial och också bedriver sin forskning vid Institutets Terminologicentrum. I föredraget ”Om tvetydiga medicinska termer från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet” tog hon däremot upp ett annat problem som också är aktuellt i dag: flertydighet hos termer. Påståendet att en term bör ha en enda betydelse betraktas som ett slags terminologiskt axiom, men flera empiriska studier visar att betydande delar av termförrådet har inte en, utan två, tre eller till och med fler betydelser. Detta ger anledning att närmare undersöka både motsättningen mellan axiomet och forskningsresultaten och orsakerna till att termer är flertydiga. Det är naturligtvis omöjligt att undersöka dessa frågor inom ett enda seminarieföredrag, men föredraget visade att det åtminstone bland äldre medicinska termer finns få tvetydiga, trots att 98 populärvetenskapliga publikationer från perioden granskades. De tvetydiga termer som föredragshållaren främst nämnde hade två betydelser, men även sådana var få (veidas, pilvas, pilvelis, nosis, drugys, vabalėlis m.fl.). Bland termer med fyra betydelser påträffades i det undersökta termförrådet, som hör till den inledande fasen av den medicinska terminologins utveckling, endast termen gydykla. Terminologin från den undersökta perioden och det undersökta fackområdet tycks alltså bekräfta axiomet: när man går från vardagsspråkets ord till termer minskar flertydigheten. Ännu ett problem som är synnerligen aktuellt ur både terminologivetenskaplig och praktisk synvinkel behandlades av Asta Mitkevičienė, forskare och chef vid Terminologicentrum, i föredraget ”Termsynonymi och terminologisk samordning”. Som bekant är strävan att undvika synonymi också en av de principer för terminologisk samordning som tenderar att betraktas som axiomatiska: ett begrepp bör benämnas med en enda term, det vill säga en term bör inte ha synonymer. Å andra sidan finns det få empiriska studier där man inte nämner synonyma termer som används inom ett eller annat område. Och även om termsynonymi brukar betraktas som ett kännetecken för terminologins inledande utvecklingsfas, kan man hitta synonyma termer också inom områden vars terminologi anses ha nått en framskriden utvecklingsnivå. Efter att ha gått igenom det normativa synsättet på synonymer, skälen till att undvika dem och principerna för terminologisk normering riktade föredragshållaren, som redan behandlat termsynonymi i flera artiklar, denna gång uppmärksamheten mot synonymer med olika motivering och visade att de är funktionellt ändamålsenliga. Därför kan man inte kategoriskt Terminologija | 2020 | 27 285 hävda att endast en av dessa synonymer bör användas. Seminariet förde alltså fram verkligt nya tankar om synonymi, eller åtminstone föreslogs det att man skulle betrakta synonymi som ett betydligt mer komplext fenomen än man brukar föreställa sig. Förutom synonymi och flertydighet är frågan om lån av termer ständigt aktuell ur terminologivetenskaplig synvinkel och särskilt i praktiken. Även detta ämne togs upp på seminariet av ännu en företrädare för Institutets Terminologicentrum. Aušra Rimkutė, seniorforskare vid centrumet, som på senare tid har undersökt termer för kläder och skor (artikeln Naujieji avalynės pavadinimai finns i det föregående numret av Terminologijos), diskuterade i föredraget ”Några tankar om klädtermer” flera termer för kläder och skor som lånats från engelskan (džegingsai, tregingsai, megingsai, kroksai, konversiukai), liksom termer som bildats med det egna språkets resurser (timpės, tamprés, aptemtukai, aptemptukės, tampdžinsiai, timpdžinsiai). Exemplen bekräftade att litauiskan har kapacitet och resurser att skapa termer. Forskaren hämtade exemplen från Lietuvių kalbos naujažodžių duomenyno, som sammanställs vid Institutet och omfattar lånord, nybildningar, ordkombinationer, ord med nya betydelser och förkortningar som har tillkommit i litauiskan sedan slutet av 1900-talet (http://naujazodziai.lki.lt).). På frågan om vilka av de nya termerna – lånorden eller de litauiska – som har störst chans att etableras, svarade föredragshållaren att hon inte hade genomfört några särskilda undersökningar (och sådana undersökningar skulle i själva verket snarare höra till forskare inom bruk och normer för standardspråket), men hon riktade uppmärksamheten mot användningsområdet: i ungdomars språkbruk är icke-litauiska benämningar vanligare... Konkreta termer – intelekto sutrikimas, protinis atsilikimas, proto negalia, silpnaprotystė – stod också i centrum för föredraget ”Terminologi för intellektuella funktionsnedsättningar och dess inverkan på sociala attityder”, av Dalia Gedzevičienė, forskare vid Litauens rättsinstitut. Föredraget redogjorde ingående för omständigheterna kring hur dessa termer uppkom, deras betydelser och betydelsernas inbördes relationer, samt de svårigheter som uppstår i språkbruket till följd av att termerna används. Föredragshållaren ville dock framför allt rikta uppmärksamheten mot termerna som en faktor som påverkar sociala attityder. Enligt henne har den sociala exkludering av personer med intellektuell funktionsnedsättning som pågått i årtionden gjort att isoleringen av dessa personer har etablerats i samhällsmedvetandet som ett normalt sätt att bemöta människor med funktionsnedsättning. Detta är sannolikt den främsta orsaken till att det i dag är svårt att minska utanförskapet för personer med intellektuell funktionsnedsättning (särskilt när det gäller att integrera barn med funktionsnedsättning i vanliga skolor eller återföra personer med funktionsnedsättning till lokalsamhället, 286 Ramunė Vaskelaitė │ Mokslinis seminaras „Terminologija: mokslo ir praktikos klausimai“ till exempel genom att inrätta små gruppboenden för dem i stadskärnor eller centrum i mindre orter). Som det framgick är det största hindret för integration inte brist på medel, utan samhällets negativa, rentav fientliga inställning till personer med funktionsnedsättning och den stereotypa föreställningen att en person med funktionsnedsättning är ”farlig” och bör leva åtskild från gemenskapen. Med hänvisning till termer som en av de faktorer som formar sociala attityder till en viss grupp och till terminers förmåga att beteckna nya begrepp och annat innehåll, antog föredragshållaren att även en förändring av termen kan påverka eller påskynda förändringen av sociala attityder, samhällets hållning och till och med beteendemönster gentemot den person som benämns. I föredraget riktades också uppmärksamheten mot terminers metaforiska aspekt, och det hävdades att även om metaforer betraktas som ett av sätten att bilda termer, är detta sätt inte lika acceptabelt inom alla områden. När det vetenskapliga seminariet sammanfattas står det klart att man även i årets seminarium hann behandla såväl de viktigaste händelserna inom terminologin som de mest aktuella ämnena, liksom olika områden och deras terminologi. Det tidsmässiga spann som den behandlade terminologin täckte var brett: från historisk terminologi, den som skapades av L. Ivinskis eller av litauiska läkare vid 1800- och 1900-talens skifte, till de allra nyaste termerna, skapade av dagens upphovspersoner, timpių, tamprių, aptemtukų, tampdžinsių, timpdžinsių, och till framtidens termbaser, samlingar och moln som i allt högre grad kommer att skapas med hjälp av smart teknik. Än en gång bekräftades därmed att skapandet av termer är en oavbruten process, och att kontinuerlig terminologisk bearbetning, ingående terminologisk forskning och sökandet efter nya metoder behövs för att den ska bli framgångsrik och målinriktad. Mottagen 2020-10-22 Ramunė Vaskelaitė Institutet för litauiska språket P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E-post: [email protected] Terminologija | 2020 | 27 287