Lietuvių terminologija atkurtosios nepriklausomybės pradžioje

doi.org/10.35321/term27-11 Litauisk terminologi i början av den återupprättade självständigheten ALVYDAS UMBRASAS Litauiska språkets institut SAMMANFATTNING I artikeln, som är tillägnad 30-årsdagen av Litauens återvunna självständighet, behandlas ur ett terminologiskt perspektiv början på en betydelsefull period i Litauens historia – självständigheten – som inleddes efter sovjettiden, samt problemen under denna tid. Särskild uppmärksamhet ägnas åt verksamheten vid Terminologiska avdelningen vid Litauiska språkets institut. I början av självständigheten utfördes där det viktigaste vetenskapliga och praktiska terminologiarbetet: en vetenskaplig tidskrift om terminologi började ges ut, termordböcker och terminologistandarder granskades ur terminologisk synvinkel, och idén om en termdatabas utvecklades. NYCKELORD: terminologi, terminologiarbete, Terminologiska avdelningen, terminologins historia, Litauen, återupprättandet av självständigheten SAMMANFATTNING Artikeln, som är tillägnad 30th-årsdagen av återupprättandet av Litauens självständiga stat, behandlar ur ett terminologiskt perspektiv början på den betydelsefulla period i Litauens historia som följde efter sovjettiden, det vill säga självständighetsperioden, och problemen under denna tid. Störst uppmärksamhet ägnas åt verksamheten vid Terminologiska avdelningen vid Litauiska språkets institut. Där utfördes det viktigaste vetenskapliga och praktiska terminologiarbetet efter återupprättandet av Litauens självständiga stat: utgivningen av en tidskrift om terminologi inleddes, termordböcker och terminologistandarder utvärderades ur terminologisk synvinkel, och idén om en termdatabas utformades och utvecklades. NYCKELORD: terminologi, terminologiarbete, Terminologiska avdelningen, terminologins historia, Litauen, återupprättandet av självständigheten Språket är en del av statens identitet, och terminologin är ett mått på språkets och därmed även statens utveckling. Endast en minoritet av världens språk har en utvecklad terminologi. Förutsättningen för terminologins utveckling är att språket används för statens och vetenskapens behov. Statens utveckling är nära förknippad med termi- 258 Alvydas Umbrasas Lietuvių terminologija atkurtosios nepriklausomybės pradžioje I språkets utveckling är vissa skeden i statens utveckling ofta samtidigt skeden i terminologins utveckling. Till skillnad från en stat, som under vissa omständigheter ganska snabbt kan uppstå på eller försvinna från kartor, är språket förstås trögt och förändras långsamt; dess förändringar sker inte plötsligt, men statens förändringar påverkar det med tiden. Dessa förändringar blir vanligtvis tydligast i ett längre tidsperspektiv. I år, då det är 30 år sedan Litauen återupprättade sin självständighet, ges ett tillfälle att blicka tillbaka en aning. Trettio år är en ansenlig tid – en människa hinner mogna på den tiden, och kanske även en stat. När man har genomlevt ett visst skede är det intressant att minnas dess ursprung. Perioden 1990–2020 är mycket betydelsefull för den litauiska staten och det litauiska språket, och periodens början är särskilt intressant eftersom den lade grunden för den fortsatta utvecklingen. Med anledning av årsdagen beslutades att ur ett terminologiskt perspektiv undersöka självständighetens början, det vill säga de första åren efter återupprättandet av självständigheten (fokus ligger främst på självständighetens första fem år, men några strikta gränser dras inte). Artikeln analyserar den tidens terminologiska verksamhet med hjälp av en beskrivande metod. Syftet är att visa vilka terminologiska frågor som präglade början av den återupprättade självständigheten och vilka framtidsplaner som utformades, att överblicka den tidens terminologiarbete och beröra aspekter av dess utveckling samt att beskriva situationen då. Terminologiarbete och terminologivetenskap i Litauen är nära förbundna med Litauiska språkets institut. Alltsedan institutet grundades 1941 har terminologiska frågor behandlats där. Under året då Litauiska språkets institut grundades inrättades en underavdelning för praktiskt språk och terminologi. Vid det sammanslagna Litauiska språk- och litteraturinstitutet bildades 1971 en terminologigrupp inom ordbokssektorn (under ledning av Kazimieras Gaivenis); redan dessförinnan hade en terminologikommission arbetat där med att behandla termer under åren 1951–1971 (se vidare Auksoriūtė 2005; Auksoriūtė 2014). Inför självständigheten (1989) inledde avdelningen för språkvård och terminologi sin verksamhet. Vid denna tid tillhörde språkvetare och litteraturvetare fortfarande samma institut, men året då självständigheten återupprättades markerar också året då ett separat Litauiska språkets institut återupprättades. År 1991 inrättades där en separat terminologavdelning – för första gången skapades en självständig enhet för terminologivetenskapligt arbete. Artikeln fokuserar på verksamheten vid terminologavdelningen, som växte fram ur terminologigruppen, eftersom den i början av självständigheten var den främsta platsen för terminologisk forskning och terminologiarbete. Även avdelningens förhistoria och aspekter av dess tillkomst berörs i viss mån. Artikeln bygger huvudsakligen på opublicerat arkivmaterial – som käl- Terminologija | 2020 | 27 259 lor har använts protokoll1 från Litauiska språkets instituts terminologigrupp, avdelningen för språkvård och terminologi, terminologavdelningen samt institutets vetenskapliga råd2 och deras bilagor (rapporter m.m.). ARBETE I EN BRYTNINGSTID Självständighetens början var å ena sidan en svår tid, eftersom mycket i staten behövde skapas eller återupprättas, men samtidigt var den också en romantisk tid präglad av tilltro till en ljus framtid. Det omvandlingsarbete som Sąjūdis hade inlett avspeglades även i terminologiarbetet och, mer allmänt, i språkvården. Den dåvarande avdelningen för språkvård och terminologi var nära knuten till detta arbete. Efter en lång period av tvåspråkighet blev litauiska det enda – officiella – språket, vilket innebar många utmaningar för språkvården, eftersom litauiska under sovjettiden helt eller nästan helt hade trängts undan från vissa områden, exempelvis transport, industri, kontorsförvaltning och i synnerhet armén. Den 11 mars 1990 återupprättade Republiken Litauens högsta råd Litauens statsskick och öppnade genom Republiken Litauens provisoriska grundlag dörren för litauiskan till olika verksamhetsområden inom staten3. Kort därefter, den 29–30 maj, anordnades vid Litauiska språkets institut det sjunde teoretiskt-metodiska seminariet om terminologi och språkvård i Baltikum, ”Officiellt språk och språknormering”, där man behandlade frågor om det litauiska språkets ut- Namnet på Litauiska språkets instituts vetenskapliga råd har förändrats med tiden. Av källorna framgår att det till en början hette Litauiska språkets instituts vetenskapliga råd, men under en ganska lång period kallades det helt enkelt Litauiska språkets instituts råd. I artikeln görs ingen åtskillnad mellan benämningarna; i samtliga fall kallas det vetenskapliga rådet. I artikeltexten anges inom parentes vilket protokoll som åberopas. Förkortningar: KKTS – avdelningen för språkvård och terminologi, TS – terminologavdelningen, MT – vetenskapliga rådet; datumet för det protokollförda mötet anges bredvid. Jag tackar Litauiska språkets instituts direktör, dr Albina Auksoriūtė, för möjligheten att ta del av institutets arkivmaterial samt institutets arkivarie Rita Maldonienė, som vänligen tog fram de protokoll som behövdes ur arkivet. Artikel 7 i den lagen löd: ”Republiken Litauens officiella språk är litauiska. Republiken Litauen säkerställer att litauiska används i statliga och samhälleliga organs verksamhet samt i utbildnings-, kultur-, vetenskaps- och produktionsinstitutioner, andra institutioner, företag och organisationer, och att staten sörjer för en allsidig utveckling och undervisning i litauiska. Förutsättningar skapas för att använda och utveckla de nationella gemenskapernas språk.” Litauiska SSR:s högsta råd hade redan den 18 november 1988 antagit en ändring av dåvarande konstitutionen (artikel 771), där det fastslogs: ”Litauiska SSR:s officiella språk är litauiska. Litauiska SSR säkerställer att litauiska används i statliga och samhälleliga organs verksamhet samt i utbildnings-, kultur-, vetenskaps- och produktionsinstitutioner, andra institutioner, företag och organisationer, och att staten sörjer för en allsidig utveckling och undervisning i litauiska. Förutsättningar skapas för att utveckla även andra språk som används i Litauiska SSR och för att lära sig och använda ryska som ett kommunikationsmedel mellan folken i Sovjetunionen” (St. Keinys har uppmärksammat att denna formulering var alltför kompromissinriktad och byggde på den påtvingade tvåspråkigheten för nationella minoriteter och ryska (Keinys 2012 [1994]: 21–22)). Närmare bestämmelser om användningen av det officiella språket fastställdes i Republiken Litauens lag om det officiella språket, som antogs av Seimas den 31 januari 1995. 260 Alvydas Umbrasas Lietuvių terminologija atkurtosios nepriklausomybės pradžioje Efter att språkets status hade förändrats publicerades publikationer med utgångspunkt i seminarieföredragen4. Stasys Keinys behandlade exempelvis sambanden mellan folk, språk och stat och omfattade historiska aspekter, förryskningspolitiken, begreppet officiellt språk samt frågor som rörde de nationella minoriteternas språk (Keinys 2012 [1994]). I den återupprättade staten behövde man lösa olika språkrelaterade frågor – vid mötet den 13 september 1990 i avdelningen för språkvård och terminologi diskuterades ett förslag till pass för medborgare i Republiken Litauen, som den juridiska avdelningen vid Högsta rådet hade sänt in för språklig granskning. Av protokollet framgår att man uppmärksammade tvåspråkigheten – tidigare var passet på litauiska och ryska, medan man nu föreslog litauiska och engelska – men avstod från att ta ställning i frågan eftersom man saknade exempel på pass från andra länder. Mest diskussion väckte frågorna om hur efternamn, förnamn och fadersnamn skulle skrivas (frågor om hur personnamn skrivs i handlingar väcker fortfarande starka känslor även efter 30 år...) – några (Pranas Kniūkšta, K. Gaivenis) föreslog att efternamnet skulle stå först eftersom det officiellt sett var viktigare, medan andra (St. Keinys) framhöll att en sådan ordning var rysk och att det på litauiska är brukligt att skriva förnamnet först (och så kom man överens om att föreslå). Man diskuterade att förnamn och fadersnamn är oskiljaktiga på ryska, medan fadersnamnet helt kan utelämnas i våra handlingar. Man kom överens om att familjeförhållanden i passet borde ersättas med civilstånd eller, ännu hellre, äktenskapsuppgifter. Man diskuterade termen identifikationsnummer i passförslaget och kom överens om att föreslå identitetsnummer (detta var uppenbarligen det som i den standard Lietuvos RST 1185–91 Personkod. Sammansättning och struktur, som trädde i kraft den 1 december 1991, kallades personkod). Redan i slutet av månaden då självständigheten utropades (KKTS 1990 03 27) behandlades en fråga som i protokollet betecknades ”Den litauiska versionen av den internationella ISO-standarden, utarbetad av universitetets standardiseringsavdelning” (här avses den standard Lietuvos RST 1115–90 Terminologins principer och metoder, som publicerades senare samma år), och därmed togs viktiga steg mot standardisering av litauiska termer. I Litauen började man utarbeta och publicera standarder (inte termstandarder) år 1975 (Maslauskienė 2004: 257); före självständighetsförklaringen gällde sovjetiska standarder (GOST) i Litauen. Bland dem fanns även termstandarder, men de innehöll inga litauiska termer (Maslauskienė 2004: 260). Vid det nämnda mötet framfördes olika synpunkter på standardens logiska och språkliga aspekter. Man talade exempelvis om behovet av synonymer och begreppens relationer; Jonas Klimavičius föreslog att vid sidan av termen terminbildning 4 Ett band av Lietuvių kalbotyros klausimai, nr 31, ägnades åt föredragen från det internationella seminariet. Bandet utkom först 1994, trots att publikationen hade godkänts för tryckning redan 1991 (MT 1991 12 13). Vetenskapsrådet motsatte sig emellertid att artiklar på estniska publicerades; senare tilläts de att stå oöversatta (MT 1992 02 04). Terminologija | 2020 | 27 261 Det skulle också behövas en bredare term, terminbildning eller termskapande. Även om protokollet inte nämner vilka som utarbetade standarden, är det uppenbart att även K. Gaivenis bidrog till utarbetandet5, eftersom man vid mötet beslutade att ”godkänna standarden ur språklig synvinkel och låta K. Gaivenis beakta synpunkterna och förslagen”. Av Terminologigruppens protokoll framgår att man redan vid mötet den 10 mars 1989, där terminologerna St. Keinys och K. Gaivenis samt Aleksandras Vanagas, då biträdande direktör för Institutet för litauiska språket och litteraturen, deltog tillsammans med Zigmas Zinkevičius (representant för Språkföreningen), A. Rėza (representant för planeringskommittén), S. Daugėla, A. Januškis, A. Palšaitis, N. Dudlauskienė, A. Juodviršis och B. Palaima6 (Kaunas polytekniska institut) (se fig. 1), diskuterade organiseringen av terminologiarbetet och beslutade att utarbeta vissa termstandarder, att uppdra åt Terminologigruppen att utföra den språkliga granskningen (med angivelsen att gruppen behövde utökas) och att låta vetenskapsakademins institut och högskolorna utföra den ämnesmässiga granskningen. Standarden om terminologiska principer och metoder var alltså en del av detta arbete. När P. Kniūkšta redogjorde för avdelningens arbete under det första halvåret (KKTS 1990 06 15) talade han om de råd om kanslispråk7 som höll på att utarbetas och om de problem som uppstod i arbetet, eftersom dokument och myndighetsnamn höll på att ändras. Han sade att han hade hjälpt arkivförvaltningen att utarbeta en instruktion för dokumenthantering. När avdelningen diskuterade verksamheten under självständighetens första år (KKTS 1990 12 12) talade K. Gaivenis om att terminologernas arbete i huvudsak hade varit praktiskt inriktat. Han uppmanade avdelningens medarbetare att inte glida över i serviceverksamhet utan att ägna sig åt vetenskapligt arbete och värna dess prestige. Han sade att artiklarna i Lietuvių kalbotyros klausimai var av tvivelaktigt värde: läsaren lockades av artikelrubriken, inte av innehållet. Han beklagade att få artiklar av praktisk karaktär publicerades. Med anledning av att de praktiska arbetsuppgifterna blev fler föreslog St. Keinys konsultationer 5 I själva standarden Lietuvos RST 1115-90 anges att den utarbetades av K. Gaivenis (ämnesansvarig), N. Dudlauskienė, L. Laužikas, E. Paukštienė och J. Storpirštienė (förnamn anges inte). Vilnius universitet samordnade den med Vetenskapsakademiens terminologiråd, och standardiserings- och kvalitetsdepartementet under Republiken Litauens regering godkände den genom beslut nr 3 den 28 september 1990. Standarden utarbetades enligt den motsvarande internationella standarden ISO 704-87 Terminology work – Principles and methods. Den litauiska standarden från självständighetens början gällde länge och fortsatte att gälla en tid även efter att Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) uppdaterade standarden år 2000 (ISO 704:2000) (Maslauskienė 2004: 261). En nyare litauisk version utkom först drygt ett decennium senare – LST ISO 704:2005/P:2006 Terminologiarbete. Principer och metoder (identisk med ISO 704:2000). Något senare uppdaterades originalstandarden (ISO 704:2009), och år 2010 upphävdes den tidigare litauiska versionen och ersattes av den engelskspråkiga versionen LST ISO 704:2010, som antogs som litauisk standard. Det är oroande att någon litauisk översättning tyvärr fortfarande inte har kommit till stånd under de tio år som gått sedan dess. 6 I protokollet anges endast personernas förnamnsinitialer; samma uppgiftssätt används också i artikeln. 7 Titeln utformades efter mönster av Kalbos praktikos patarimai. Publikationen hade planerats redan under sovjettiden, färdigställdes 1992 och utkom 1993. Den sålde snabbt slut och har senare givits ut på nytt flera gånger (Kniūkšta 2018: 27–28). 262 Alvydas Umbrasas Lietuvių terminologija atkurtos nepriklausomybės pradžioje Fig. 1. Protokoll från Terminologigruppens möte den 10 mars 1989 Terminologija | 2020 | 27 263 och ta betalt för redigeringarna; han övervägde till och med om det kanske vore lämpligt att starta något slags kooperativ för språktjänster (det var en tid då kooperativ grundades...) – en vetenskaplig institution får inte bli, som han uttryckte det, ”en tjänarinna åt dem som inte kan språket” (ett år senare övervägde även J. Klimavičius att man borde starta ett ”språktjänstföretag” som skulle översätta termer och hjälpa till med praktiskt arbete (TS 1992 12 21)). Ett av de mer betydelsefulla arbeten som terminologerna utförde i den gemensamma avdelningen alldeles i början av självständigheten var en kollektivt utarbetad bok med terminologiska rättelser. Den sammanställdes av K. Gaivenis, Angelė Kaulakienė, St. Keinys och J. Klimavičius; Auksė Montvilienė hjälpte till med att samla material. Rättelserna samlades in utifrån den egna arbetspraxisen och från Kalbos kultūros, Mūsų kalbos, G imtosios kalbos och andra publikationer. Arbetet slutfördes 1991 och den 29 april lades den slutliga (andra) versionen, med titeln Terminologijos patarimai, fram för behandling vid ett möte i avdelningen för språkvård och terminologi (KKTS 1991 04 29). Av protokollet framgår att A. Kaulakienė och K. Gaivenis samlade in merparten av materialet, att hela arbetet tog tre år och att många terminologmöten hölls. Enligt K. Gaivenis var rättelserna i det första utarbetade utkastet (som terminologerna behandlade separat, utanför hela avdelningen) friare, medan de i den andra versionen hade stramats åt och gjorts mer terminologiska; man hade strävat efter att ta med så få synonymer som möjligt. K. Gaivenis föreslog att arbetet skulle ges ut och att man efter tre år skulle ta fram en andra upplaga som var dubbelt så omfattande och som ”vi kunde mata in i en dator”. När publikationen godkändes för tryckning i institutets vetenskapliga råd talade man också om att det, efter komplettering, ”skulle gå att organisera en bank med felaktiga termer vid sidan av banken med korrekta termer” (MT 1991 05 08). När publikationen behandlades både i avdelningen och i vetenskapliga rådet diskuterades titeln Terminologijos patarimai (den var tydligen anpassad till Kalbos praktikos patarimų), och man föreslog att ändra den. Bland förslagen fanns Terminologijos žodynėlis (Kazys Ulvydas) och Terminai – blogi ir geri (Vytautas Ambrazas). Till slut valdes den titel som bättre motsvarade innehållet, Terminologijos taisymai, och publikationen trycktes först 1992 (TT). Enligt förordet innehöll samlingen omkring 3 500 ”rättelser som i högre grad hör till terminologernas kompetensområde”. Vetenskapliga rådet rekommenderade att publikationen skulle godkännas av terminologirådet vid Vetenskapsakademien, men så skedde inte (vid den tiden diskuterades redan huruvida detta råd⁸ existerade och behövdes (TS 8 I protokollen står det ibland Terminologijos t a r y b a, ibland Terminologijos k o m i s i j a, trots att det tydligen är samma organ som avses. Terminologirådet vid Vetenskapsakademiens presidium inrättades redan 1971 i stället för den terminologikommission som verkat vid Institutet för litauiska språket och litteraturen (samma år inrättades en terminologigrupp vid institutet). Rådet bestod av 23 framstående specialister inom olika vetenskaps- och teknikområden. Akademikern Vytautas Mažiulis var dess ordförande, Jonas Kruopas vice ordförande (efter hans död St. Keinys) och K. Gaivenis sekreterare (Auksoriūtė 2005: 12). 264 Alvydas Umbrasas Lietuvių terminologija atkurtosios nepriklausomybės pradžioje 1991 12 23; MT 1991 06 25; MT 1991 09 27)). Sammantaget spelade publikationen en viktig roll i det praktiska språkvårdsarbetet och var till nytta för redaktörer och andra som arbetade med terminologisk ordning. Några senare, utökade upplagor kom aldrig ut (det kan inte uteslutas att detta delvis berodde på att det var svårt för sammanställarna att jämka samman sina ståndpunkter i fråga om rättelserna). INRÄTTANDET AV TERMINOLOGIAVDELNINGEN Avdelningen för språkvård och terminologi, som inrättades 19899, blev inte långlivad. Det berodde sannolikt på de politiska omständigheterna. Efter återupprättandet av självständigheten ökade det litauiska språkets roll och behovet av att undersöka och normera olika språkfrågor kraftigt. Den 8 maj 1991 godkände vetenskapsrådet vid Institutet för litauiska språket en omorganisation av avdelningen för språkvård och terminologi och beslutade att i dess ställe inrätta två avdelningar – en för språkvård och en för terminologi. Ett av de motiv som institutets direktör A. Vanagas anförde var att arbetet med språkvård och med att skapa termer behövde stärkas, eftersom litauiskan nu var ett statsspråk (MT 1991 05 08). Det bör sägas att avdelningen för språkvård och terminologi inte var en enhetlig grupp; arbetet bedrevs i grupper. Som nämnts hade terminologigruppen varit verksam inom institutets ordbokssektor sedan 1971. Av protokollen framgår att en terminologigrupp också verkade inom avdelningen för språkvård och terminologi; det anges att den leddes av10 K. Gaivenis (de övriga grupperna inom avdelningen leddes av P. Kniūkšta och Simas Karaliūnas). Eftersom verksamheten inom avdelningen bedrevs i grupper bör det inte ha varit svårt att ”fördela” personalen när den omorganiserades. Några dagar efter vetenskapsrådets beslut meddelade Lietuvos aide (1991 05 14) att en tävling utlysts om chefsposterna för de nya avdelningarna – språkvårdsavdelningen och terminologiavdelningen. En kandidat deltog i tävlingen för vardera posten – P. Kniūkšta respektive St. Keinys (den senare hade sedan 1987 lett avdelningen för det moderna litauiska litteraturspråket och sedan 1989 avdelningen för språkvård och terminologi). Den 25 juni godkände vetenskapsrådet P. Kniūkšta som chef för språkvårdsavdelningen genom sluten omröstning, men valde inte St. Keinys till chef för terminologiavdelningen. Man tillkännager- 9 För övrigt anges det i rubrikerna till vissa protokoll (1990 03 27; 1990 09 13; 1990 11 15) att det rör sig om Terminologijos ir kalbos kultūros skyrius (ämnesområdena står i omvänd ordning). Denna variation kan betraktas som ett tecken på intern konkurrens. 10 När K. Gaivenis genomgick tjänsteprövning i avdelningen (KKTS 1991 03 13) angavs att han ledde terminologigruppen; direktionen föreslogs ompröva hans meriter för en tjänst som äldre forskare, och om möjligheterna fanns kunde tjänsten uppgraderas till ledande forskare (statusmässigt låg den mellan äldre och främste forskare; sådana tjänster finns inte längre, och en forskare benämns numera vetenskaplig medarbetare). Terminologija | 2020 | 27 265 …upprepade val av chefen för Terminologiska avdelningen (Lietuvos aidas 1991 08 16). Nu kandiderar K. Gaivenis till denna befattning och väljs till chef den 27 september. När avdelningen för språkvård och terminologi delades upp i två avdelningar fick den terminologiska avdelningen 11 medarbetare (av 21), en doktorand och dessutom anställdes genast ytterligare två medarbetare. Avdelningen bestod alltså av: dr.11 K. Gaivenis (chef), ledande forskningsmedarbetare habil. dr. S. Karaliūnas, seniora forskningsmedarbetare dr. A. Kaulakienė och dr. St. Keinys, forskningsmedarbetare J. Klimavičius, juniora forskningsmedarbetare A. Auksoriūtė, Nijolė Banevičienė, Gina Kavaliūnaitė, Adelė Noreikaitė, Rosita Medišauskienė och Audronė Šalkauskaitė, seniora laboratorieassistenter Jolanta Gaivenytė och Giedrė Šilinskaitė samt doktoranden Vilija Drėgūnienė. Vid delningen bifölls S. Karaliūnas begäran om att placeras vid den terminologiska avdelningen, även om det hade sagts att han med hänsyn till sitt forskningsområde kunde gå till avdelningen för språkhistoria (MT 1991 09 27) (samtidigt avskaffades den sociolingvistiska grupp som han hade lett, vilken hade inrättats ”på grund av konjunkturella omständigheter”, och han var den ende som ännu var kvar i gruppen). Som synes var avdelningen ganska stor och hade ett stort antal både erfarna och unga specialister12. FRAMTIDSPLANER Av rapporten från den terminologiska avdelningens första verksamhetsår (TS 1991 12 23; se fig. 2 för första sidan av protokollet från mötet där rapporten behandlades) framgår att avdelningen övertog temat ”Lingvistisk forskning om litauisk terminologi samt ordnande och standardisering av vetenskapliga och industriella termer” från den tidigare avdelningen (endast S. Karaliūnas arbetade självständigt; hans forskningsarbeten hörde inte till detta tema). Det uppgavs att kontakterna med vetenskapliga institutioner i öst nästan hade brutits och att kontakter med väst ännu inte hade etablerats. Det påpekades att det praktiska arbetet med att ordna och normera termer var intensivare än undersökningen av terminologiska problem. Man arbetade med ordböcker under utarbetande (t.ex. inom geologi, geodesi, fysik och kemi), och beklagade samtidigt den dåliga situationen för utgivningen av termordböcker, eftersom mer än 10 omfattande termordböcker hade färdigställts (t.ex. inom matematik, handel, psykologi, byggnadsvetenskap och zoologi), men ingen ville ge ut dem. Arbetet med standardisering av termer det året beskrevs som ”besvärligt”: ”Kvalitets- och standardiseringsdepar- 11 De akademiska graderna anges här så som de betraktades efter nostrifieringen 1993. 12 Vid det nuvarande Terminologicentrum, som inrättades 2003 i stället för den terminologiska avdelningen, arbetar av de första avdelningsspecialisterna endast dr. A. Auksoriūtė. Hon är nu centrumets främsta forskare och direktör för Litauiska språkinstitutet. 266 Alvydas Umbrasas Lietuvių terminologija atkurtosios nepriklausomybės pradžioje Fig. 2. Början på protokollet från den terminologiska avdelningens möte den 23 december 1991 Terminologija | 2020 | 27 267 tamentet, som inte fick några pengar, utarbetade inga republikstandarder, men vissa fabriker utarbetade lokala termstandarder som behövdes vid övergången till dokumenthantering på litauiska” (terminologerna konsulterade de specialister som utarbetade dessa företagsstandarder). I den första rapporten från avdelningen oroade sig chefen K. Gaivenis för att det praktiska arbetet skulle tränga undan det teoretiska och uttryckte samtidigt oro för framtiden: ”Vår avdelnings betydelse för terminologivetenskapen har varit och kommer att vara direkt proportionell mot avdelningsmedarbetarnas kvalifikationer. Om våra ungdomars kvalifikationer är lika med eller till och med lägre än vanliga förlagsredaktörers, kommer ingen att behöva oss. Vi kommer inte att kunna utföra ett gott arbete med att ordna termer. Därför är det mycket viktigt att utföra inte bara det praktiska utan också det teoretiska terminologiarbetet väl.” Självkritiskt skrev man om avdelningen att ”i det nuvarande havet av trycksaker är språk- och terminologipopulariseringen tyvärr svag och obetydlig. Många förslag kommer in, men få skriver. Ännu färre skriver väl, aktuellt och intressant.” I synnerhet uppmanades de unga att lära sig skriva populärvetenskapliga artiklar. I rapporten framhölls att J. Klimavičius främst populariserade språkvetenskap och terminologi genom artiklar i tidskrifter och radioprogram. Vid den tiden framfördes förslag om att terminologerna skulle utarbeta ett statligt terminologiprogram (förslaget kom från institutets direktör A. Vanagas; TS 1991 12 23; MT 1992 01 16), men av rapporten från den terminologiska avdelningen för 1991 framgår att man samtidigt tvivlade på detta – ett sådant program borde vara statens ansvar, inte en enskild vetenskaplig institutions. I rapporten skrev K. Gaivenis om hur terminologiarbetet borde förbättras: ”Enligt vår mening bör det utföras av fyra litauiska institutioner: 1) Litauiska språkinstitutet (forskning om teoretiska terminologiska problem och språklig granskning av alla terminologiska texter); 2) ”Mokslo”13 eller något annat statligt förlag (organisering av utarbetandet och utgivningen av termordböcker); 3) Kvalitets- och standardiseringsdepartementet (utarbetande och utgivning av termstandarder) och 4) Informatik- och matematikinstitutet (skapande och drift av en termbank). Om alla dessa institutioner arbetade och samarbetade harmoniskt, borde terminologiarbetet förbättras i grunden” (TS 1991 12 23). Så såg planerna ut för den mer avlägsna framtiden (sett med dagens ögon kan man säga att de var logiska och framsynta), medan man för det närmaste året – 1992 – utöver de traditionella uppgifterna inom teoretiskt och praktiskt arbete formulerade ytterligare två nya frågor: 1) behovet uttrycktes av att ge ut en helt ny publikation utarbetad av avdelningen – 13 År 1992 slogs förlaget ”Mokslas” samman med Statliga encyklopediförlaget och fick namnet Vetenskaps- och encyklopediförlaget (från 1997 Vetenskaps- och encyklopediinstitutet, från 2010 Vetenskaps- och encyklopedicentret) (VLEe: ”Mokslas”). Denna institution fungerade snarare som förlag än som organisatör av utarbetandet av termordböcker. 268 Alvydas Umbrasas Lietuvių terminologija atkurtos nepriklausomybės pradžioje nTerminologija (omfattande 5 tryckark), vars innehåll skulle skilja sig från Kalbos kultūros (för detta ändamål behöver en ny redaktion tillsättas och publikationens karaktär och förhållande till Kalbos kultūra fastställas); 2) initiativet att inrätta en terminologikommission vid Lietuvių kalbos institutas uttrycktes. Kommissionen skulle organisera sitt arbete och sina möten på ett annat sätt än den icke längre verksamma terminologirådet vid Vetenskapsakademien. Man planerade att kommissionens medlemmar skulle vara av två slag – ordinarie ledamöter och arvoderade konsulter. De senare (specialister inom olika områden) skulle inte delta i mötena, utan framföra sina synpunkter skriftligen eller muntligen. Vid Lietuvių kalbos institutas vetenskapliga råd talades det också om behovet av ett system för godkännande av termer och att den kommission som godkände termer skulle ha samma befogenheter som Valstybinė lietuvių kalbos komisija14 (MT 1991 06 25). Planerna på denna kommission förblev planer, och terminologirådet vid Vetenskapsakademien upphörde i tysthet att existera (det exakta datumet för verksamhetens upphörande15 är förmodligen okänt). TERMINOLOGITIDSKRIFTEN År 1992 togs endast små steg mot en tidskrift ägnad åt terminologi. Det året sammanställde terminologiavdelningen det 65:e numret av Kalbos kultūros (det var redan tidskriftens tredje nummer ägnat åt terminologiska frågor). När man diskuterade numret i slutet av året sades det att avdelningen hade svårigheter med att sammanställa Kalbos kultūros-tidskriftsnummer, eftersom terminologerna sammanställde ett helt nummer medan publikationens redaktör tillhörde en annan avdelning. K. Gaivenis sade att han inte skulle gå med på att ge ut Kalbos kultūros nästa år (TS 1992 12 21). Man kan anta att det hade uppstått svårigheter i samordningen med Kalbos kultūros-redaktören P. Kniūkšta. I början av 1993 enades terminologiavdelningen om att det behövdes en helt självständig publikation, oberoende av Kalbos kultūros, Terminologija, och beslutade att be institutets vetenskapliga råd godkänna den (TS 1993 01 11). Vid det vetenskapliga rådet diskuterades terminologernas önskan att ge ut en separat publikation. Man ifrågasatte den begränsade målgruppen – endast specialister inom ett smalt område skulle vara intresserade av en terminologisk publikation, medan språkvårdsområdet är bredare; man kunde hoppas på 14 Den 20 juni 1990 inrättades Valstybinė lietuvių kalbos komisija vid Lietuvos Respublikos Aukščiausiosios Tarybos Prezidiumas (A. Vanagas ledde då både denna kommission och Lietuvių kalbos institutas); dessförinnan hade den nämnda kommissionen verkat som en samhällsorganisation vid Lietuvos mokslų akademija. 15 I sin översikt över terminografin nämner J. Klimavičius som möjligen terminologirådets sista arbete granskningen av standarden Lietuvos RST 1115-90 Terminologijos principai ir metodai. Det bör sägas att hans artikel också nämner att det i V. Gudelis Jūros krantotyros terminų žodyne, utgivet 1993, finns en uppgift om att det godkänts av terminologirådet (Klimavičius 2003: 21, 25), men det kan naturligtvis gå lång tid mellan granskning och utgivning. Exempelvis utkom Matematikos terminų žodynas, sammanställt av en författargrupp (under ledning av J. Kubilius), 1994, men terminologirådet hade godkänt det redan 1989. Terminologija | 2020 | 27 269 fler läsare. Det fanns också personer som tvivlade och föreslog att terminologerna även fortsättningsvis skulle få ge ut separata nummer av Kalbos kultūros med undertitlar (t.ex. Terminologija) och tillsätta särskilda redaktioner för detta ändamål. K. Gaivenis försvarade dock sin ståndpunkt och sade att det skulle vara svårt att samordna två redaktioner och att man ville att specialister från olika områden skulle medverka i den nya publikationen. A. Vanagas stödde terminologerna: ”Terminologiavdelningen bör få en ’chans’ om de är så beslutsamma” (MT 1993 01 12). Efter diskussionerna godkändes att en separat publikation, Terminologija, skulle ges ut vid sidan av Kalbos kultūros. Dess redaktion godkändes: K. Gaivenis, A. Kaulakienė, St. Keinys (ansvarig redaktör), J. Klimavičius, R. Miliūnaitė (ledamöterna föreslogs av terminologiavdelningen) (MT 1993 01 12). Kort därefter hade den första publikationen sammanställts och diskuterades vid terminologiavdelningens möte i slutet av 1993 (TS 1993 12 08). Tidskriftens titel, som redan tycktes vara fastställd, genomgick dock förändringar. Av protokollet (TS 1993 12 08) framgår att redaktören hade kallat det första nummer som lades fram för diskussion Terminologijos vagos, men K. Gaivenis, A. Kaulakienė och J. Klimavičius föreslog vid mötet att det skulle heta Terminologija. Inget beslut antecknades i protokollet; uppenbarligen kvarstod meningsskiljaktigheterna. Publikationen överlämnades till det vetenskapliga rådet för godkännande under titeln Terminai ir tekstai. Rådets mötesprotokoll noterar ingen diskussion om titeln; publikationen godkändes för tryckning (MT 1993 12 16) och togs även upp under titeln Terminai ir tekstai i terminologiavdelningens verksamhetsberättelse för 1993. I början av 1994 informerade K. Gaivenis det vetenskapliga rådet om att publikationens redaktör, St. Keinys, önskade behålla den tidigare titeln Terminologijos vagos. Protokollet anger att några rådsmedlemmar ifrågasatte den titeln, men överlät beslutet åt redaktören själv (MT 1994 02 01). Det första numret, som utkom 1994, fick också titeln Terminologijos vagos, men vid årets slut återkom man till frågan om titeln. I november fattade det vetenskapliga rådet beslut om att ändra titeln från Terminologijos vagos till Terminologija och godkände en ny redaktion: St. Keinys (ansvarig redaktör), K. Gaivenis (ställföreträdande ansvarig redaktör), A. Kaulakienė, J. Klimavičius, Algirdas Smilgevičius och Antanas Buračas (MT 1994 11 18). Efter titeländringen lämnade St. Keinys redaktionen (TS 1994 12 09). Man beslutade att inte utöka den redaktion som godkänts tre veckor tidigare; den tidigare redaktören ingick inte längre i den, och bland de redan godkända ledamöterna utsågs K. Gaivenis till ansvarig redaktör och J. Klimavičius till hans ställföreträdare (MT 1994 12 12). Dessa redaktionsmedlemmar återfinns i förteckningen i det andra num- 270 Alvydas Umbrasas Lietuvių terminologija atkurtosios nepriklausomybės pradžioje Terminologija, som utkom 1995, men när den diskuterades (TS 1995 05 08) och godkändes för tryckning av Vetenskapliga rådet (MT 1995 05 05) förekom åter diskussioner om titeln och förslag om att kanske behålla den första utgåvans titel; till slut enades man dock om titeln. Terminologijos första redaktör, St. Keinys, förespråkade en publikation med både vetenskaplig och populärvetenskaplig inriktning och strävade efter att täcka så många praktiska terminologifrågor som möjligt (TS 1993 12 08). Senare inriktade man sig mer på den vetenskapliga karaktären (TS 1994 12 09) och strävade efter att publikationen skulle tas upp på listan över prestigefyllda publikationer (TS 1995 12 19). I diskussionerna kopplades titelbytet också till vetenskaplig status (MT 1995 05 05). Vid Litauiska språkets instituts vetenskapliga råd talade man också om att vända sig till Litauens vetenskapsråd angående Terminologijos prestigefyllda status (MT 1996 02 20; MT 1996 12 30). Detta uppnåddes efter några år – från och med 2001 upptogs Terminologija på listan över litauiska vetenskapliga publikationer där publicerade vetenskapliga artiklar erkänns vid tilldelning av vetenskaplig grad (Auksoriūtė 2005: 13). Man övervägde till och med att ge ut två tidskriftsnummer per år (TS 1995 12 19), men resurserna räckte inte till, och publikationens upplaga minskade gradvis. Det första numret trycktes i 2 000 exemplar, men eftersom alla inte såldes planerades en betydligt mindre upplaga för nästa nummer (MT 1995 05 05) (det andra numret trycktes i 700 exemplar, det tredje i 500). Minskningen av upplagan sammanfaller delvis med att publikationens syfte preciserades – den inriktades på vetenskaplig publicering (det kan också ha bidragit att tryckkostnaderna steg; å andra sidan tycks minskade upplagor ha varit kännetecknande även för andra vetenskapliga tidskrifter). Det är ändå glädjande att tidskriften har överlevt trots tidens gång och personalbyten16 (denna artikel publiceras redan i tidskriftens 27:e nummer), gradvis stärkts och breddat sitt innehåll (med frågor från terminologins historia till olika samtida problem), sin omfattning17, sina tillgänglighetsmöjligheter (numera kan den läsas på nätet http://journals.lki.lt/terminologija)) och sitt urval av författare – från och med det 13:e numret är den en internationell tidskrift där artiklar publiceras inte bara på litauiska utan också på engelska och ryska. 16K. Gaivenis var ansvarig redaktör för Terminologijos fram till 2000 (nummer 2–7); 2001–2008 redigerades tidskriften av J. Klimavičius (nummer 8–15), och sedan 2009 (från och med nummer 16) är A. Auksoriūtė chefredaktör. 17Det minsta numret, det fjärde (1997), omfattade endast 97 sidor, medan det största, det sextonde (2009), var tre gånger så omfattande – 309 sidor. Om vi delar in alla utgivna nummer i tre delar i kronologisk utgivningsordning blir det genomsnittliga sidantalet ungefär 130, 230 respektive 260. Tendensen är alltså tydlig. Man bör också ha i åtanke att tidskriften från och med nummer 13 har ett större format (fram till nummer 12 publicerades i genomsnitt sju huvudartiklar per nummer, med sammanfattningar på främmande språk, medan genomsnittet från och med nummer 13 är elva huvudartiklar). Terminologija | 2020 | 27 271 PRAKTISKT TERMINOLOGIARBETE Vetenskaplig forskning och praktiskt arbete inom terminologin går ständigt hand i hand. Av protokoll och rapporter från Terminologisektionen i början av självständigheten framgår att man ofta diskuterade förhållandet mellan vetenskapligt och praktiskt arbete och kritiserade sig själv och det rådande systemet för att lägga alltför stor vikt vid det senare på bekostnad av det förra. Flera terminologer, exempelvis St. Keinys och A. Kaulakienė, framhöll att tre fjärdedelar av arbetstiden måste ägnas åt praktiskt arbete (TS 1993 12 13; TS 1994 12 12). Under mer än ett decennium hade en praxis utvecklats där terminologerna vid Terminologisektionen (tidigare Terminologigruppen) arbetade som stöd för olika termordboksprojekt. I början av självständigheten ökade arbetsmängden ytterligare, eftersom fler ordlistor och ordböcker började sammanställas. Terminologisektionen var då den huvudsakliga instans som godkände termordböcker (som redan nämnts hade terminologirådet vid vetenskapsakademin upphört med sin verksamhet). I olika ordböcker från tiden kan man finna formuleringar av varierande slag om att ordboken hade granskats av Terminologisektionen (före sektionens inrättande: Terminologigruppen). Sektionens medarbetare deltog i olika tillfälliga arbetsgrupper (terminologikommissioner), som oftast sammanställde termordböcker. I rapporten från 1993 (TS 1993 12 13) står det att gruppmötena hölls regelbundet, en till två gånger i veckan, och att varje enskild term diskuterades. År 1993 deltog J. Klimavičius i mötena i kommissionen för sammanställning av en ordbok över flygtermer, St. Keinys i arbetet med bibliotekarie- och bibliografiterminologi, A. Kaulakienė med terminologin för informatik, datateknik och fysik, och A. Auksoriūtė med botanisk terminologi. Dessutom skrev man recensioner av termordböcker (exempelvis recenserades 1993 omfattande ordböcker inom sociologi och vägbyggnad samt mindre ordböcker inom brandbekämpning och informatik). Mycket tid ägnades åt arbete med terminologistandarder. Genom ett avtal med dåvarande Litauens standardiseringstjänst inleddes språklig granskning av terminologistandarder 1992 (det året inrättades en granskningskommission för terminologistandarder vid sektionen, bestående av K. Gaivenis, A. Kaulakienė, St. Keinys och J. Klimavičius). Enligt rapporten granskades och kontrollerades terminologistandarder två till tre gånger i veckan under tre månader (september–november) i slutet av 1993, och ibland accentuerades termerna också. Det sades att nästan alla medarbetare vid sektionen granskade terminologistandarder och att omkring 40 standarder hade kontrollerats och fått accentmarkeringar under 1994 (TS 1994 12 22). K. Gaivenis påpekade dock redan 1994 att arbetet behövde organiseras på ett annat sätt, eftersom ett tiotal terminologikommittéer hade inrättats för standardiseringsarbetet och skulle hinna utarbeta fler standarder än terminologerna kunde godkänna. 272 Alvydas Umbrasas Lietuvių terminologija atkurtos nepriklausomybės pradžioje K. Gaivenis ansåg ändå att det inte var ändamålsenligt att avstå från bedömningen av terminologistandarder, eftersom arbetet redan hade inletts och var nyttigt inte bara för specialister inom andra områden utan också för yngre terminologer (TS 1994 12 22). Överlag betonades uppgiften att utbilda forskare, eftersom ingen av terminologerna då bedrev doktorandstudier18. I Terminologisektionens rapport från 1993 planerades att 1) allt praktiskt terminologiarbete framöver i första hand skulle bygga på terminologiska expertgranskningar, och att detta skulle omfatta såväl termordböcker som terminologistandarder; 2) arbeten från statliga institutioner och företag skulle prioriteras när det praktiska arbetet ökade i omfattning (eftersom finansieringen kom från staten); 3) det praktiska arbetet endast skulle kunna bedrivas smidigt om det tog ungefär hälften av en forskares arbetstid och inte trängde undan det vetenskapliga arbetet. Trots den stora arbetsinsatsen uppmärksammades det att termordböcker gavs ut utan att ha granskats av terminologer. Litauiska språkets instituts direktör A. Vanagas sade då att terminologiarbetet höll på att bli godtyckligt och okontrollerat och att Terminologisektionen därför borde ta på sig en samordnande roll (TS 1994 12 22). Till följd av den ökade mängden praktiskt arbete började man 1994 diskutera att Valstybinė lietuvių kalbos komisija (Statliga kommissionen för litauiska språket) också skulle kunna godkänna termordböcker, inte bara Terminologisektionen, men samtidigt befarade man att detta kunde leda till ännu fler diskussioner (TS 1995 12 19). År 1996 fortsatte Terminologisektionen att bedöma termordböcker och standarder, men det stod redan klart att denna funktion skulle övertas av Valstybinė lietuvių kalbos komisija (TS 1996 12 13). Just det året började programmet för användning och utveckling av statsspråket 1996–2005 att verka och främjade genom finansiering sammanställning och utgivning av termordböcker. Skyldigheten att samordna utgivna termordböcker och terminologistandarder med Valstybinė lietuvių kalbos komisija fastställdes rättsligt genom institutionens beslut (beslut nr 59 av den 30 januari 1997 Dėl terminų žodynų aprobavimo, och beslut nr 69 av den 29 januari 1998 Dėl Terminų standartų aprobavimo taisyklių). Terminologerna vid Terminologisektionen fortsatte naturligtvis att arbeta med termordböcker och standarder, men gjorde det nu på uppdrag av Valstybinė lietuvių kalbos komisija (samtidigt som de arbetade i denna institutions terminologiska underkommission). 18J. Klimavičius disputerade 1993, och bland sektionens yngre medarbetare var A. Auksoriūtė den första som antogs till forskarutbildning 1995 (under St. Keinys handledning disputerade hon 2000), tillsammans med G. Kavaliaunaitė (den senare skrev visserligen sin avhandling inom ett annat område än terminologi och lämnade snart Terminologisektionen). Terminologija | 2020 | 27 273 TERMdatabas Nuo terminų žodynų rengimo ir skelbimo šiais laikais neatsiejamos informacinės technologijos. Filologiniai tyrimai kompiuterizuoti (tuo metu tai vadinta mokslinių tyrimų automatizavimu) pradėti dar praėjusio amžiaus devintajame dešimtmetyje tuometiniame Matematikos ir kibernetikos institute (atkūrus nepriklausomybę pervadintas Matematikos ir informatikos institutu19). Apie terminologinių duomenų kompiuterizavimą ir terminų banko poreikį 1988 m. pradėjo kalbėti anuometinio Lietuvių kalbos ir literatūros instituto direktoriaus pavaduotojas A. Vanagas (jis netrukus tapo atkurto Lietuvių kalbos instituto direktoriumi), kuris apskritai turėjo minčių dėl plačios terminologijos programos (Urnežūtė 2002: 20–21). Matyti, kad terminologų gretose nepriklausomybės pradžioje abejonių dėl terminologinių duomenų banko nebuvo, tai palaikė Kalbos kultūros ir terminologijos skyriui vadovavęs St. Keinys (MT 1991 06 25), net jau anuomet teigė, kad „seniai apie jį šnekama, bet nieko nedaroma“ (TS 1991 12 23). Kryptingos diskusijos pradėtos įsteigtame Terminologijos skyriuje – jau 1992 m. pavasarį surengtas šio skyriaus posėdis vien tik terminų banko kūrimo reikalų klausimu, kuriame kartu dalyvavo Matematikos ir informatikos instituto Mokslinių tyrimų automatizavimo laboratorijos darbuotojai Valentinas Černiauskas (laboratorijos vadovas) ir Vida Žilinskienė (TS 1992 05 11). Posėdyje kalbėta apie ne tik specialistams, bet visai visuomenei reikalingą terminų banką, aptarta galimų šaltinių atranka, būtinumas juos kompiuterizuoti pagal vieną struktūrą ir nutarta „kurti universalią terminologijos duomenų bazę (banką), skirtą plačiajam vartotojui“ (TS 1992 05 11). Sutarta duomenų bazę kurti terminų žodynų pamatu (pradėti nuo technikos ir fizikos terminų), vėliau pildyti terminais iš enciklopedijų, Dabartinės lietuvių kalbos žodyno (tuo metu jis jau buvo baigiamas kompiuterizuoti), Terminologijos taisymų ir kt. 1993 m. tie patys diskutuotojai (dar prisijungė Gediminas Daugėla iš Mokslo ir technikos redakcijos) vėl susirinko aptarti terminų banko kūrimo darbų ir kilusių problemų (TS 1993 06 24). Kalbėta apie „termino kortelės struktūrą“, t. y. termino straipsnio sandarą, sutarta terminus kirčiuoti, nurodyti, ar terminas norminis, pateikti tam tikrus jo gramatinius parametrus, klasifikavimo požymius (gimininis, rūšinis, porūšinis) ir kt. Nutarta termino straipsnio struktūrą kurti pagal standartą Lietuvos RST 1115-90 Terminologijos principai ir metodai. Nuvarande namn är Vilnius universitets institut för datavetenskap och digital teknik.19 274 Alvydas Umbrasas | Lietuvių terminologija atkurtosios nepriklausomybės pradžioje Det framgår att K. Gaivenis vid den tiden intresserade sig20 för hur liknande arbete bedrevs utomlands, vad som hade gjorts vid andra institutioner i Litauen och vilken termbank som skulle vara lämpligast för oss. Han presenterade sin översikt och sina idéer i en artikel (Gaivenis 1993: 8–11), där han på ett framsynt sätt resonerade kring att termbankens funktioner borde omfatta inventering av litauisk terminologi, informationsutbyte med andra termbanker m.m. Ett konkret framsteg gjordes när man, med utgångspunkt i alla diskussioner och den nämnda artikeln, utarbetade ett program för sammanställning av en termbank vid terminologiska avdelningen (se fig. 3), vilket 1995 godkändes av Litauiska språkforskningsinstitutets vetenskapliga råd (MT 1995 03 15). Programmet angav arbetsmålen, databasens källor (man planerade att samla in uppgifter inte bara om terminografi utan även om terminologisk bibliografi) och kriterier för termsökning. Finansieringsfrågan löstes när Litauiska språkkommissionen 1996 började stödja det arbete som utfördes vid Institutet för matematik och informatik inom ramen för programmet för användning och utveckling av det statliga språket 1996–2005. Terminologerna bidrog som konsulter i fråga om innehållsurval och struktur samt termsökningssystem21. På grund av tekniska hinder (programmiljön var till en början inte anpassad till litauiska, typsnitt saknades osv.) och databasens komplicerade struktur, som delvis var inriktad på vetenskapliga behov, slutfördes arbetet först 200322. I Institutet för matematik och informatiks litauiska termdatabas, även kallad Litauiska språkets termbank23, infördes sammanlagt uppgifter från de 27 utvalda bästa termordböckerna, utgivna 1965–2003 och omfattande olika ämnesområden. Genom arbetet med denna databas lades grunden för digitalisering av terminologiska data i Litauen. Databasens möjligheter i grunden Det bör noteras att terminologerna länge saknade datorer. I samband med termdatabasen och skapandet av en ”datoriserad termbank”, som V. Ambrazas uttryckte det vid mötet, började man 1994 diskutera behovet av en dator vid terminologiavdelningen (frågan väcktes av G. Kavaliūnaitė) (TS 1994 12 12). Av rapporten från terminologiavdelningen för 1997 framgår emellertid att avdelningen fick sin första dator först 1997; dess program installerades med hjälp inte bara av institutets egna medarbetare utan också av dem som arbetade med att utveckla termdatabasen vid Institutet för matematik och informatik.20 Det har förekommit förslag om att laboratoriet för automatisering av vetenskaplig forskning vid Institutet för matematik och informatik, som utvecklade digitala terminologiska ordböcker och termbanken, borde flyttas till Institutet för litauiska språket (MT 2000 05 23).21 Till en början (medan programmet för skapandet av termbanken fortfarande diskuterades) tänkte man sig att databasen inom tre år skulle kunna göras tillgänglig för allmänheten med uppgifter från minst tio terminologiska ordböcker och därefter gradvis kompletteras (MT 1995 03 15).22 Även om databasen i dag är tekniskt föråldrad kan den fortfarande användas om den nödvändiga programvaran installeras. Se vidare Meškauskienė 2005 och www.terminynas.lt (där finns länkar till programmen och en förteckning över databasens terminografiska källor). En del av databasens uppgifter överfördes senare till andra databaser, till exempel Litauens termbank och det integrerade systemet för litauiska språk- och skriftspråksresurser, Raštija.lt.23 Terminologija | 2020 | 27 275 Fig. 3. Första sidan i programmet för utarbetandet av termbanken (1995) 276 Alvydas Umbrasas Lietuvių terminologija atkurtosios nepriklausomybės pradžioje förblev outnyttjad; dess aktualitet minskade när arbetet med Republiken Litauens termbank inleddes med stöd av lagen om Republiken Litauens termbank, som antogs i slutet av 200324 (den har fyllts på sedan 2005). Denna bank, som inrättades på initiativ av Statliga kommissionen för det litauiska språket, är främst avsedd för administrativa ändamål – den är ett statligt informationssystem för hantering av termer i rättsakter, men omfattar samtidigt även vetenskaplig terminologi och publicerar rikligt med uppgifter från termordböcker (se Umbrasas 2013 för en utförligare redogörelse, samt http://terminai.vlkk.lt). SLUTSATSER Återupprättandet av Litauens självständighet 1990 påverkade i betydande grad olika områden av statens verksamhet. Litauiskan, som blev statsspråk, började efter hand användas i hela det offentliga livet, även inom områden från vilka den nästan hade trängts undan under sovjettiden. Terminologin stod inför många utmaningar, eftersom förändringar i statsskicket och öppnandet av gränserna gjorde det nödvändigt att benämna begrepp som tidigare inte varit aktuella. I takt med att litauiskans användningsområden vidgades ökade också behovet av terminologisk förvaltning. Sedan Litauiska språkinstitutet grundades 1941 hade man ägnat uppmärksamhet åt terminologisk forskning och terminologiskt arbete. Efter självständighetens återupprättande skapades gynnsamma förutsättningar för att ytterligare samla terminologernas krafter där: 1991 inrättades en självständig terminologisektion, med K. Gaivenis som chef. Tidigare hade terminologerna arbetat inom andra sektioner och utgjort en terminologigrupp (från 1971), och 1989–1991 ingick gruppen i sektionen för språkvård och terminologi, som leddes av St. Keinys. Terminologernas arbete i arbetsgrupper som utarbetade termordböcker hade länge varit en självklar del av verksamheten. I början av självständigheten, när den terminografiska produktionen ökade, behövde denna verksamhet ägnas ännu större uppmärksamhet, särskilt som den terminologiska rådets verksamhet vid Vetenskapsakademien, som hade pågått sedan 1971, tyst hade ebbat ut och terminologisektionen blev den främsta instansen för godkännande av termordböcker. Även arbetet med standardisering av termer tillkom: redan under Sąjūdis-tiden hade man beslutat att utarbeta litauiska terminologistandarder. Under självständighetens första år antog dåvarande standardiserings- och kvalitetsdepartementet standarden Lietuvos RST 1115-90 Terminologijos principai ir metodai (harmoniserad med den motsvarande internationella standarden ISO 704-87), vars utarbetande terminologisektionen bidrog till. Från 1992 började sektionen 24 För att undvika sammanblandning av de två databaserna fick databasen vid Matematik- och informatikinstitutet, som tidigare vanligen kallades terminų banku, det träffande namnet Terminynas. Terminologija | 2020 | 27 277 Språkgranskning av terminologistandarder började utföras, och nästan alla anställda vid sektionen deltog i detta arbete. Det praktiska arbetet var så omfattande att man till och med började oroa sig för att det höll på att tränga undan forskningen, trots att den senare borde vara viktigare för en vetenskaplig institution. I samband med att terminologisektionen inrättades väcktes idén om att börja ge ut en fristående tidskrift helt ägnad åt terminologi Terminologija (tidigare hade enstaka nummer av Kalbos kultūros och Lietuvių kalbotyros klausimų ägnats åt området). Tidskriftens redaktionskommitté godkändes i början av 1993, men visionen för publikationen var ännu inte fastlagd. Den första ansvariga redaktören, St. Keinys, förespråkade en publikation som till hälften var vetenskaplig och till hälften populärvetenskaplig (troligen var det därför tidskriftens första nummer fick titeln Terminologijos vagos). Senare, under K. Gaivenis redaktörskap, utvecklades tidskriften i en mer vetenskaplig riktning och blev med tiden terminologernas främsta forum. Redan från självständighetens början insåg man att datorteknik behövdes i terminologiarbetet. År 1992 började terminologisektionen tillsammans med medarbetare vid dåvarande Matematik- och informatikinstitutet diskutera idén om en termdatabas, och man kom överens om att gemensamt skapa en termbank avsedd för allmänheten. Redan 1993 fattades beslut om olika aspekter av termpostens uppbyggnad, och ännu fler aspekter av databasens struktur och omfattning planerades i programmet för utarbetandet av termbanken, som togs fram vid terminologisektionen 1995. Termdatabasen, som utarbetades vid Matematik- och informatikinstitutet under terminologernas rådgivning och med finansiering från Statliga kommissionen för det litauiska språket, fick stöd från allmänheten först under 2000-talet, då under namnet Lietuvių kalbos terminynu. Dess data och det arbete som dess skapare hade lagt ned kom till nytta vid utvecklingen av senare termdatabaser, däribland dagens termbank för Republiken Litauen. Under de första åren efter självständighetens återupprättande gjordes betydande insatser inom terminologin, både vad gäller terminologiskt arbete och terminologisk forskning (som en kombination av vetenskap och praktik kan nämnas häftet Terminologijos taisymų (1992), som terminologerna utarbetade redan i den återupprättade statens allra första tid). I huvudsak lade man vid denna tid i terminologisektionen grunden för granskning av termordböcker och standarder, en verksamhet som senare övertogs av Statliga kommissionen för det litauiska språket. Man lade också de begreppsliga grunderna för datoriserade termdatabaser i Litauen och skapade förutsättningar för litauisk terminologivetenskap. 278 Alvydas Umbrasas Lietuvių terminologija atkurtosios nepriklausomybės pradžioje LITERATŪRA Auksoriūtė Albina 2005: Terminologijos darbas Lietuvių kalbos institute. – Pabaltijo tautų terminologijos problemos ir Europos Sąjunga: straipsnių rinkinys, atsak. red., sud. A. Auksoriūtė, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 11–20. Auksoriūtė Albina 2014: Terminologijos komisijos (1945–1971) veiklos apžvalga. – Terminologija 21, 192–208. Gaivenis Kazimieras 1993: Keletas pastabų dėl terminijos ugdymo. – Kalbos kultūra 65, 4–11. Keinys Stasys 2012 [1994]: Lietuvos valstybė, tauta ir kalba. – Keinys St. Lietuvių terminologijos raida, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 19–28. Klimavičius Jonas 2003: Lietuvių terminografija: praeities bruožai, dabarties sunkumai ir uždaviniai. – Terminologija 10, 9–32. Kniūkšta Pranas 2018: Iš administracinės kalbos darbų patirties. – Gimtoji kalba 10, 27–29. Lietuvos RST 1115–90 Terminologijos principai ir metodai. Maslauskienė Renata 2004: Terminų standartizavimas. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos: straipsnių rinkinys: Kazimierui Gaiveniui atminti, sud. A. Auksoriūtė, atsak. red. St. Keinys, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 256–270. Meškauskienė Snieguolė 2005: Matematikos ir informatikos instituto lietuvių kalbos terminų bazė (Lietuvių kalbos termynas). – Pabaltijo tautų terminologijos problemos ir Europos Sąjunga: straipsnių rinkinys, atsak. red., sud. A. Auksoriūtė, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 89–96. TT – Terminologijos taisymai, par. K. Gaivenis, A. Kaulakienė, St. Keinys, J. Klimavičius, Vilnius: Mokslas, 1992. Umbrasas Alvydas 2013: Lietuvos Respublikos terminų bankas: 10 metų po įstatymo priėmimo. – Terminologija 20, 96–122. Urnežiūtė Rita 2002: Rengiamas kompiuterinis terminų bankas [pokalbis su dr. V. Černiausku]. – Gimtoji kalba 7–8, 20–24. VLEe – Visuotinė lietuvių enciklopedija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2001–2020. Prieiga internete: https://www.vle.lt [žiūrėta 2020-09-07]. LITHUANIAN TERMINOLOGY AFTER THE RESTORATION OF THE INDEPENDENT STATE OF LITHUANIA S u m m a r y The article is dedicated to the 30th anniversary of the restoration of the independent state of Lithuania. It addresses the terminology work accomplished in Lithuania after the restoration of independent Lithuania (with the focus on the first five years). After the independent state of Lithuania was re-established on 11 March 1990, a number of terminological problems came to the fore, as the Lithuanian language was nearly pushed away from certain domains during the Soviet period; terminology was not developed in certain other fields; dictionaries of terms were lacking. The status of Lithuanian as the official language increased the need for the management and research of terms. Political circumstances determined that a separate Terminology Department led by Kazimieras Gaivenis was founded at the Institute of the Lithuanian Language in 1991 (before this date terminologists worked as part of the Terminology Group within other departments). The article focuses on the activities of this department. It sheds light on the circumstances of its establishment, major work, the problems of that time and the plans created for the future. It was common practice for terminologists to work within the working groups compiling the dictionaries of terms during the Soviet era as well; however, as terminography was growing after the restoration of independence, even more attention had to be paid to this activity, because the Terminology Department became the main body of Terminologija | 2020 | 27 279 approval of the dictionaries of terms. What is more, the issues of standardization of terms had to be solved – it was decided to prepare Lithuanian terminology standards; in 1990, the standardization authority of that time adopted Lithuanian Standard RST 1115-90 Terminologijos principai ir metodai (it was harmonised with the respective international standard ISO 704-87 Terminology work – Principles and methods); the Terminology Department also contributed to its development. Starting from 1992, the linguistic expertise of terminology standards was organised at the department. There was so much practical work to do that it was already worried that it would soon overshadow scientific work. The establishment of the Terminology Department gave rise to the idea to publish Terminologija, an independent research journal dedicated to terminology exclusively. Its first editorial board was approved at the start of 1993, but the vision of the publication was not yet completely clear; the first editor-in-chief, Stasys Keinys, favoured the concept of the journal which would be written in half-scientific and half-popular-science style; however, later, with Kazimieras Gaivenis as the editor-in-chief, the journal took the direction of science. Right from the start of independence, the inclusion of computer technologies in terminology work was on the agenda; it was in 1992 when the idea of the term database was first conceived at the Terminology Department in collaboration with the workers of the Institute of Mathematics and Informatics of that time, and it was agreed to jointly create the term bank intended for public use. A decision on various term-entry composition related issues was made as soon as 1993; even more aspects pertaining to the composition and scope of the database were provided for in the Program on the Development of the Term Bank developed at the Terminology Department in 1995. Advised by terminologists and financed by the State Commission of the Lithuanian Language, the first large-scope database of Lithuanian terms was created at the Institute of Mathematics and Informatics (it was made public in the 21st century). The experience gained in the process aided the authors in creating other term databases, including the contemporary Term Bank of the Republic of Lithuania. Gauta 2020-09-07 Alvydas Umbrasas Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E. paštas [email protected] 280 Alvydas Umbrasas Lietuvių terminologija atkurtosios nepriklausomybės pradžioje