4-oji tarptautinė mokslinė konferencija „Moksliniai, administraciniai ir edukaciniai terminologijos lygmenys“

doi.org/10.35321/term28-14 Den fjärde internationella vetenskapliga konferensen ”Vetenskapliga, administrativa och pedagogiska nivåer inom terminologin” RAMUNĖ VASKELAITĖ Institutet för litauiska språket ORCID-id: https://orcid.org/0000-0001-6063-9699 Den vetenskapliga konferensen ”Vetenskapliga, administrativa och pedagogiska nivåer inom terminologin”, som samlar terminologer från hela världen vid Institutet för litauiska språket, kunde i år bara samla dem … framför datorskärmarna. Eftersom Covid-19-restriktionerna fortsatte måste denna konferens, som håller på att bli en tradition, genomföras i ett otraditionellt format. Det kom dock in många bidrag. Nästan hela Europa var representerat – Västeuropa (Frankrike, Belgien), Central- och Östeuropa (Ungern, Polen, Schweiz, Kroatien, Rumänien, Georgien, Ryssland), Sydeuropa (Spanien och den autonoma regionen Katalonien, Portugal) och Sydösteuropa (Grekland, Nordmakedonien). Två föredrag hölls på grannarnas lettiska och tio av talare från Litauen. Så det otraditionella formatet hindrade inte deltagarna från att få en känsla för vad som präglar och vart den europeiska terminologin är på väg. Eftersom evenemanget hölls enligt ett särskilt intensivt schema (den 21–22 oktober) presenterades ett stort antal forskningsstudier och projekt som belyste terminologiarbetets inriktningar och former. Bland de sistnämnda framstår behovet och strävan efter harmonisering och samordning som den kanske tydligaste inriktningen för det aktuella terminologiarbetet. Samordning kan dock ha olika dimensioner. Projektet Terminologija be sienų (på engelska Terminology without borders), som presenterades av Europaparlamentets representant Rodolfas Maslias, öppnade upp för den kanske bredaste dimensionen. Enligt föredragshållaren omfattar projektet inte bara Europa utan även Asien och Nordamerika. Projektet är tänkt att växa. Redan nu deltar mer än 20 partner, och tio centrala användningsområden för terminologi täcks: utbildning, finans, medicin, juridik med mera. Fokus ligger på universitet: där sammanställs korpusar, termer hämtas ur dem, motsvarigheter på andra språk identifieras och resultaten offentliggörs i form av flerspråkiga ordlistor (https:// Terminologija | 2021 | 28 267 För att bedöma Europaparlamentets terminologers arbete förs termer med motsvarigheter in i EU:s termdatabas IATE. Samordningsinsatser görs dock även på andra nivåer, till exempel på nationell och språklig nivå. Gästföreläsaren Frieda Steurs (Katholieke Universiteit Leuven, Belgien) presenterade samordningsinsatserna för det nederländska språket och dess terminologi. Som bekant används språket i Nederländerna, i den belgiska regionen Flandern (det så kallade flamländska språket), på två ögrupper i Karibiska havet samt i den tidigare nederländska kolonin Surinam. Efter att ha påpekat att det alltid har gjorts försök att samla dessa insatser (Nederländska språkunionen grundades 1980) berättade föreläsaren om Institutet för nederländska språket i Leiden, som blivit ett sådant centrum och där allt material som behövs för att lära sig nederländska samlas, samt om resultatet av insatserna inom terminologin – det Nederländska terminologiska kunskapscentrumet, som varit verksamt sedan 2019 (eng. Centre of Expertise for Dutch Terminology). Naturligtvis berättade hon också om det arbete med att samordna, utveckla och undersöka nederländsk terminologi som bedrivs där. Det föredrag som förbereddes av representanter från Ungern och lästes upp av Dóra Mária Tamás, som undervisar vid två ungerska universitet och samtidigt arbetar vid en särskild översättningsbyrå (eng. Hungarian Office for Translation and Attestation Ltd, OFFI), visade på en liknande inriktning. Föreläsaren presenterade den tre band omfattande terminologihandbok som getts ut av denna byrå, vilken lyder under Ungerns justitieministerium. Syftet formuleras redan i föredragets titel: att utbilda, samordna terminologin och bidra till att förverkliga målen för Ungerns terminologipolitik. Publikationen fokuserar på de viktigaste juridiska begreppen, det vill säga den ger deras motsvarigheter på andra språk, definitioner och källor, men innehåller också artiklar om terminologi- och språkstrategi samt språkplanering. Efter att ha gått igenom den första volymen (2017), inriktad på utbildning, och den andra (2019), inriktad på terminologisk samordning, vilka innehåller engelska, tyska, franska och italienska motsvarigheter, presenterade föreläsaren även den allra senaste volymen. Den innehåller motsvarigheter på språk som används i sex närliggande länder (Slovenien, Slovakien, Serbien, Rumänien, Kroatien och Ukraina), där ungerska är ett minoritetsspråk. Samordningstemat berördes också i ett föredrag av Albina Auksoriūtė, chef för Institutet för litauiska språket, men hon blickade bakåt – mot terminologikommissionen (1921), som regeringen inrättade i början av självständighetsperioden och som i föredraget beskrevs som början på en organiserad terminologisk verksamhet. Kommissionen, som inrättades under utbildningsministeriet, hade till uppgift att samordna det språk och de termer som användes vid statliga institutioner. Som det sammanfattades skapade den 268 Ramunė Vaskelaitė 4-oji tarptautinė mokslinė konferencija „Moksliniai, administraciniai ir edukaciniai terminologijos lygmenys“ termer som staten behövde för att fungera. Samtidigt behövde man nämna att arbetet avbröts gång på gång på grund av interna meningsskiljaktigheter och olika syn på terminologisk renhet och nybildningar, och att det efter fem år helt upphörde (det kunde återupptas först efter kriget). Föredraget tog också upp personer som ungefär vid samma tid behandlade terminologiska frågor – Stasys Šalkauskis arbeten, alltså ett filosofiskt perspektiv, samt hans formulering av terminologiska principer, däribland tanken att man varken behöver låna in ord eller skapa nybildningar, eftersom ord som redan används i det egna språket kan anpassas för terminologin. Föredraget av Regina Kvašytė, som företrädde Šiauliai-akademin och Lettlands universitet, kan ses som en fortsättning på temat. Där gavs en översikt över terminologikommissionen, som inrättades efter kriget, år 1945, och en kommission som grundades i Lettland ungefär samtidigt; omständigheterna kring deras bildande och deras verksamhet jämfördes. I Litauen inrättades terminologikommissionen under Vetenskapsakademiens presidium, och i Lettland från 1946 vid Lettlands vetenskapsakademi; båda blev senare en del av forskningsinstitut som studerade språket. Kommissionerna har i en eller annan form funnits kvar till i dag, vilket tycks visa att kopplingen till vetenskapen varit en mer varaktig faktor i deras verksamhet. Samtidigt återgavs ett utdrag ur protokollet från ett möte i den litauiska kommissionen 1951, där mål och uppgifter formulerades. Det visar att ett av målen var ”kamp mot det främmande borgerliga arvet på terminologins område” och att en av verksamhetsinriktningarna var att ”bekanta sig med det borgerliga arvet på terminologins område”. Den senare formuleringen tolkades som en strävan att fortsätta den förkrigstida kommissionens arbete, men den visar också att arbetet måste fortsätta under helt andra omständigheter, då till och med vetenskapen, och även terminologin, betraktades som föremål för ideologisk påverkan. Troligen ansåg man att verkligheten kunde förändras genom att ändra terminologin. På konferensen presenterades också arbeten som visade på samordningsinsatser på enskilda fackområden. Francesc Galera, företrädare för det autonoma universitetet i Katalonien (kat. Universitat Autònoma de Barcelona), berättade om ett projekt som pågick i över ett decennium och resulterade i samordnade termer inom den akademiska miljön. Enligt föredragshållaren var internationaliseringen projektets utgångspunkt: de engelska termerna i dokumentationen som reglerar verksamheten vid universitetet översattes på så många olika sätt att det ledde till kommunikationsproblem. Eftersom detta problem uppstod vid universitet där katalanska används (19 universitet i den katalanskspråkiga delen av Spanien och ett vardera i Andorra, Frankrike och Italien) inleddes ett projekt för att harmonisera termerna på dessa universitetsnivåer. Resultatet blev 2 000 harmoniserade termer på katalanska, spanska och engelska (det sistnämnda språket används vid univer- Terminologija | 2021 | 28 269 siteten som arbetsspråk). Föredragshållaren nämnde bidraget till normeringen av engelskan som en fördel och de stora skillnaderna mellan språksystemen och mellan verklighetsförhållandena som svårigheter som framträdde under projektet. Även andra föredragshållare nämnde skillnader mellan språksystemen, till exempel den kroatiska representanten Diana Stolac (Rijekas universitet), som tog upp termer inom marin teknik, och företrädarna för Lettlands nationalbibliotek, Inta Virbule och Maira Kreisler. Det sistnämnda föredraget fokuserade på bibliotekstermer och belyste problem som uppstår vid översättning och implementering av den internationella standarden för resursbeskrivning och åtkomst (eng. Resource description and access, RDA), vilken M. Kreisler beskrev som en ny filosofi. Standarder borde vid första anblicken vara ett verktyg för att harmonisera terminologin, men även föredraget av Spaniens representant Ricardo Eito-Bruno (Universidad Carlos III de Madrid), som fokuserade på säkerhetsterminologi, visade att de i stället för att fylla den rollen bara främjar mångfald, vilket innebär en risk inom områden som säkerhet. Föredraget visade på skillnader mellan termer som används inom olika ingenjörsområden och föreslog att sådana termer skulle samlas på ett och samma ställe, så att alla avvikelser omedelbart blir synliga. I en annan session riktade en forskargrupp från Ungern, företrädd av Márk Jámbor, uppmärksamheten mot Världshälsoorganisationens (WHO) internationella klassifikation av sjukdomar och andra hälsoproblem. Gruppen presenterade en studie som visade att klassifikationen inte omfattar vissa skador på mjukvävnad och ben som förekommer i ungerska läkares diagnoser. Violetė Černiauskaitė (Litauens nationalbibliotek Martynas Mažvydas), som deltar i verksamheten i Internationella standardiseringsorganisationens kommitté ”Information och dokumentation” och behandlade standardernas terminologi, visade i sitt föredrag att standarder uppdateras kontinuerligt och således är föränderliga. Dessutom går standardiseringsarbetet snabbt, och länderna hinner inte översätta alla standarder till sina nationella språk. Föredragshållaren nämnde även standarden och ordboken LST ISO 5127. Informacija ir dokumentavimas. Pagrindai ir aiškinamasis žodynas, som omfattar termer från standarder som hade publicerats fram till dess. Detta bekräftar den tanke som framträdde i diskussionen om säkerhetstermer: standarder för termer är själva ett område som behöver standardiseras. Konferensen diskuterade inte om termordböcker är ett tillförlitligare verktyg för att harmonisera termer. Ett par föredrag om ordböcker hölls dock, och båda visade att detta traditionella verktyg fortfarande har framtidsutsikter. Elīna Peina, som företrädde Liepājas universitet (handledare Anita Helviga), nämnde att över 600 ordböcker publicerades i Lettland från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet och presenterade en studie som syftar till att ta reda på vad som kännetecknar en bra ordbok. Visserligen, 270 Ramunė Vaskelaitė 4-oji tarptautinė mokslinė konferencija „Moksliniai, administraciniai ir edukaciniai terminologijos lygmenys“ endast en del av det presenterades – de tillfrågade studenternas och doktorandernas svar på frågan om vilka egenskaper en idealisk terminologiordbok bör ha. Svaren visade att de viktigaste egenskaperna ansågs vara att ordboken hålls uppdaterad, är enkel och tillförlitlig. Att det skulle finnas motsvarigheter på andra språk var viktigt för endast några få respondenter. I ett föredrag av den polske talaren Tomasz Michta (Universitetet i Białystok) presenterades, som ett alternativ till den alfabetiska ordboken, en systematisk ordbok baserad på att begreppen indelas i primära, sekundära, tertiära osv. Den skulle också visa att ordböckernas framtid är ljus, men att man söker en ny form. Vid denna konferens ägnades föga uppmärksamhet åt moderna verktyg för terminologihantering eller terminologiforskning och åt tekniker för artificiell intelligens. De nämndes endast i ett par föredrag. Sigita Rackevičienė (Mykolas Romeris-universitetet), som representerade den litauiska forskargruppen (S. Rackevičienė, A. Utka, A. Bielinskienė och A. Rokas) bakom projektet Dvikalbis automatinis terminų atpažinimas, beskrev projektets aktuella fas – dataannotering med verktyget QuickTag – och närmare bestämt de problem som hade uppdagats. Ett automatiskt verktyg nämndes också av Khatuna Beridze (Batumi Shota Rustaveli State University), företrädare för Georgien, som ännu förbereder sig för att ansluta sig till ES och därför översätter Acquis Communautaire till georgiska. Det är ett terminologiskt verktyg som utarbetas på grundval av redan översatta dokument och som synliggör fel i översättningen och användningen av termer. Det sammanställs för att undvika kostsamma misstag. I det redan översatta associeringsavtalet mellan ES och Georgien urskilde föredragshållaren åtta grupper av sådana fel. Flera andra föredrag visade också på terminologins betydelse inom översättning. Maria Crina Herteg, som undervisar vid universitetet den 18 december 1918 i Rumänien (Alba Iulia), betonade betydelsen av en terminologikurs för blivande översättare, med stöd både av en omfattande litteraturgenomgång och av ett experiment som hon själv genomfört vid universitetet. Hon berättade om ett experiment som visade hur viktigt det är att lära dem att använda textkorpusar. Milena Sazdovska Pigulovska, företrädare för Nordmakedonien (S:t Kyrillos och Methodios universitet), höll ett föredrag som visade att terminologikursen för översättare i landet inte bara ges, utan nyligen också har moderniserats. Studenterna inriktas på användning av digitala verktyg och självständigt lärande. Ágota Fóris (Károly Gáspár-universitetet vid den reformerta kyrkan i Ungern) presenterade ett projekt som visade att terminologin är viktig redan i översättningsprocessens allra första skede: översättningsresultatet beror på att termerna i texten som ska översättas används korrekt och exakt. Terminologija | 2021 | 28 271 Konferensen berörde således terminologins administrativa, pedagogiska och tillämpade nivåer. En hel grupp föredrag var emellertid också inriktade på den vetenskapliga nivån. Den franske professorn Christophe Roche (Université Savoie Mont Blanc) behandlade de grundläggande begreppen: terminologi, term, begrepp och definition. Han tog också upp frågan om relationen mellan dem, om termen eller begreppet har företräde samt relationen till ontologi. Frågan om relationen mellan definition och term (närmare bestämt den bestämmande delen av en sammansatt term) diskuterades, med utgångspunkt i termer inom idrottsområdet och deras definitioner, av Aušra Rimkutė-Ganusauskienė, som företrädde Litauiska språkets institut. Mariusz Górnicz från Warszawas universitet föreslog en ny klassificering av termer och även nya termer för klassificeringens enheter (på engelska endoderived terms och exoderived terms). Om de på litauiska bäst återges som endodariniai och egzodariniai eller med några andra motsvarigheter skulle visa sig först när klassificeringen började tillämpas mer allmänt på litauiska; av föredraget framgick att utgångspunkten för den är kravet på att termen ska vara tydlig. Man försöker klassificera termerna efter huruvida de kan förstås utan definition eller förklaring, eller om de är mer metaforiska, även om den gräns som drogs inte sammanfaller med gränsen mellan metaforiska och icke-metaforiska termer. Ett par studier med nya forskningsansatser presenterades. Lina Rutkienė (Litauiska språkets institut), som forskar om byggnadsterminologi, analyserade områdets sammansättningar som föreningar av logiskt sammanhängande koncept, eller propositioner, alltså ur ett kognitivlingvistiskt perspektiv. Med utgångspunkt i sammansättningar insamlade från 70 källor hade hon undersökt propositionella mönster som består av två objektkoncept och drog slutsatsen att dessa mönster inom byggnadsterminologin nästan inte hade förändrats på 100 år. Elena Logunova (Kaliningrads statliga tekniska universitet) föreslog frames som verktyg för terminologisk analys och beskrev samtidigt mer ingående framebegreppet och teorin om frames, som har samband med kognitions- och tankeprocesser. Det fenomen som på engelska kallas clip thinking eller mosaic thinking diskuterades som en kognitiv modell av Dmitry Schilovskiy (Dmitrijus Šilovskis), som företrädde A. I. Evdokimovs statliga universitet för medicin och odontologi i Moskva. Företeelsens uttryck i dagens utbildning och yrkesutövning inom medicinen undersöktes (datorbaserad utbildning av läkare, överdriven tilltro till tekniska hjälpmedel, oförmåga att se patienten som en helhet osv.), liksom de etiska och sociala problem den orsakar, såsom avhumanisering av medicinen (på engelska dehumanization of medicine). En lösning på problemet föreslogs också: terminologiundervisning baserad på strukturering. 272 Ramunė Vaskelaitė 4-oji tarptautinė mokslinė konferencija „Moksliniai, administraciniai ir edukaciniai terminologijos lygmenys“ Litauiska forskares föredrag riktade blicken mot den kontext där termer används. Palmira Zemlevičiūtė (Litauiska språkets institut), som undersöker medicinska termer, behandlade denna gång termerna i Noah Gordons roman Gydytojas. Avicenos mokinys och därmed termanvändning i skönlitteratur. Med utgångspunkt i denna källa var hon benägen att invända mot vissa forskares tanke att terminologin förlorar sin fackliga karaktär i en sådan kontext. Exemplen visade att termen även där har en nominativ funktion, även om den, omgiven av andra ord, också kan få en emotionellt expressiv och bildlig funktion. Asta Mitkevičienė, som undersökte synonymi, valde likaså inte vetenskapliga verk som källa utan hälsotexter av populärvetenskaplig karaktär, vars data finns i litauiska internettekstkorpusen ltTenTen. Författaren hade tidigare uppmärksammat särdragen i synonymanvändning i texter och skilt mellan systemiska och kontextuella synonymer (se den utförliga artikeln i nummer 22 av Terminologijos); denna gång riktade hon blicken mot textens karaktär och urskilde funktionella synonymer. Jurgita Mik elionienė (Kaunas tekniska universitet) valde visserligen studenters examensarbeten som underlag för synonymanalysen, alltså en akademisk stil eller en stil som ligger nära den. Efter att ha undersökt de många synonymerna till sammansatta termer som används där presenterade hon orsaker till synonymi som vanligen inte nämns vid analys av vetenskapliga texter: översättning, parafrasering och citering; ambitionen att visa beläsenhet och sakkunskap inom det analyserade området; strävan efter korthet; önskan att använda en mer bildlig och ovanligare term osv. Det vore således intressant att vidare jämföra skillnaderna i synonymiska uttryck i studentarbeten och, säg, vetenskapliga monografier. Även författaren till denna översikt behandlade synonymifrågan; närmare bestämt undersökte hon, med utgångspunkt i astrologiska texter, förhållandet mellan synonymi och variantbruk och ifrågasatte uppfattningen att synonymi och variantbruk i lika mån ska betraktas som tecken på att terminologin inte är stabil. Variation i terminologin, undersökt med hjälp av korpusar med specialiserade och icke-specialiserade texter, behandlades också av den schweiziska företrädaren Aurélie Picton (Genèves universitet). I likhet med vad som är vanligt i utländska språkvetenskapliga arbeten omfattade begreppet variation här skillnader både mellan termer och i hur en term uttrycks. Variationen undersöktes emellertid med en metod som är vanligare inom dialektologisk forskning: den indelades i diakronisk (skillnader över tid), diatopisk (geografiska skillnader) och diastratisk variation (skillnader med koppling till specialister och informanter). Fátima Noronha (Algarves universitet) undersökte också Medelhavsländernas kulinariska kulturarv ur ett diastratiskt variationsperspektiv. Metoderna och klassificeringarna skiljer sig således åt, men det börjar överlag stå klart att även om diskussionerna på administrativ nivå vid konferensen kanske framstår som de mest framträdande Terminologija | 2021 | 28 273 Den aktuella etappens särdrag var att terminologin harmoniserades och samordnades, medan övervägandena på den vetenskapliga nivån framhävde mångfalden och variationen. Kanske låg föredraget av talaren från Grekland, Panagiotis G. Krimpos (Demokritos universitet i Thrakien), något utanför terminologins vetenskapliga område. Där behandlades många likheter, inte bara mellan termer utan också morfologiska (prefix, rötter, ändelser), syntaktiska och andra, mellan litauiska och modern grekiska. Till exempel: substantivens maskulina och feminina nominativändelser har bevarats, trots att de har försvunnit i många europeiska språk; det finns ingen överdriven förkärlek för lånord, och när man lånar in ord tenderar man att anpassa dem till det egna deklinationssystemet; neoklassiska stammar osv. Nödvändigheten av att fortsätta att noggrant undersöka dessa gemensamma drag betonades. Som avslutning framfördes ett något oväntat förslag som dock passade utmärkt in i konferensens kontext, där harmonisering av terminologin på olika nivåer hade lyfts fram: varför inte försöka återupprätta det tidigare förhållandet mellan dessa två mest konservativa grenar av det indoeuropeiska urspråket – den baltiska och den grekiska – genom terminologin? Mottaget 2021-11-03 Ramunė Vaskelaitė Litauiska språkinstitutet P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius E-post [email protected] 274 Ramunė Vaskelaitė 4-oji tarptautinė mokslinė konferencija „Moksliniai, administraciniai ir edukaciniai terminologijos lygmenys“