Lietuvių ir latvių terminologija: istoriniai ryšiai ir gretinamieji tyrimai

doi.org/10.35321/term29-09 Litauisk och lettisk terminologi: historiska förbindelser och jämförande studier1 REGINA KVAŠYTĖ Vilniaus universiteto Šiaulių akademija, Latvijos universiteto Latvių kalbos institutas ORCID-id: https://orcid.org/0000-0002-7247-7022 INLEDNING I slutet av 1910-talets andra årtionde och början av det tredje – i Lettland 1919 och i Litauen 1921 – inrättades terminologikommissioner som började ordna terminologin i sina länder och utveckla teorin för litauisk och lettisk terminologi. Det erkänns att erfarenheterna från grannlandet och uppgifter om det andra baltiska språket kunde vara till nytta för såväl litauiska som lettiska terminologer i detta arbete. Syftet med studien är att diskutera historiska fakta som vittnar om litauiska och lettiska terminologers strävan efter gemenskap samt jämförande studier av litauisk och lettisk terminologi. För att uppnå syftet formulerades följande uppgifter: 1) att belysa litauiska och lettiska terminologers önskan att dra nytta av varandras erfarenheter, sådan den återspeglas i terminologihistorien; 2) att systematisera uppgifter om aktuella jämförande studier av litauisk och lettisk terminologi; 3) att undersöka andra former för ömsesidig kommunikation mellan terminologer i Litauen och Lettland. Beskrivande och refererande metoder tillämpades. Studiens källor var vetenskapliga och populärvetenskapliga publikationer från Litauen och Lettland samt tidskrifter. 1. GEMENSAMMA DRAG I DEN LITAUISKA OCH LETTISKA TERMINOLOGINS HISTORIA Litauens och Lettlands historiska utveckling påverkades av olika faktorer, men det fanns perioder då likartade processer ägde rum i länderna. Detta gäller även terminologin, som ”började utvecklas snabbt under andra hälften av 1800-talet tillsammans med nationen och dess …” 1 Artikeln har utarbetats inom ramen för projektet i steg 2 av det statliga forskningsprogrammet Letonika latviskas un eiropiskas sabiedrības attīstībai Mūsdienu latviešu valodas lietojums un attīstība (nr VPP-LETONIKA-2022/1-0001). Terminoloģija | 2022 | 29 169 skapandet av ett standardspråk, då aušrininkai och varpininkai i det ena landet, jaunalatviai i det andra och andra bildade personer, genom att publicera artiklar i periodiska skrifter och skriva eller översätta böcker med vetenskapligt innehåll, gjorde allmänheten bekant med vetenskapliga framsteg och började ge ut läroböcker” (Labanauskienė 2008: 39). Redan vid den tiden fanns det arbeten som beskrev förbindelserna mellan litauiska och lettiska. Jurgis Ambraziejus Pabrėža hade en framträdande roll, eftersom ”J. A. Pabrėžas ordböcker i manuskriptform, ’Waardaa tayslyynee Augimiu’ (1834) och ’Taislós augimiu’ (1843), innehåller lettiska växtnamn – detta är början på förbindelserna mellan litauisk och lettisk handskriftlig terminografi” (Labanauskienė 2008: 39) (mer om lettiska växtnamn i den aktuella ordboken, se Labanauskienė 2004, 2006). Publicisten, språkforskaren och pedagogen Atis Kronvalds använde litauiska språkliga resurser för att utvidga det lettiska ordförrådet ( Atis Kronvalds), liksom poeten, publicisten och språkforskaren Juris Alunanas (Juris Alunāns). ”Under 1800-talets andra hälft fortsatte handskrivna översättningsordböcker att bidra till terminologins utveckling och språkens utforskning: ’Litauisk-lettisk ordbok’ (1872, förlorad) av den lettiske samhällsaktivisten, språkforskaren och litteratören A. Dyrikis (A. Dīriķis), ’Lettisk-litauisk-polsk ordbok’ (cirka 1875) av den litauiske etnografen, prästen och språkforskaren A. Juška, som hade nära kontakt med honom, samt ’Lietuviszkai–latviszkai–lenkisz kai–rusiskas žodynas’ (1894) av språkforskaren och prästen M. Miežinis” (Labanauskienė 2008: 42–43) (mer om Mykolas Miežinis ordbok, se Labanauskienė 2014; om alla tre ordböckerna, se Zemzare 1961). Detta är en del av det arbete som de terminologikommissioner2 som inrättades i Lettland och Litauen under 1900-talet kunde bygga vidare på i forskning om och standardisering av vetenskaplig terminologi. Det lettiska exemplet blev en drivkraft för att inrätta en liknande kommission i Litauen (mer om de första TK:s verksamhet, se Auksoriūtė 2011, 2021; Kvašytė 2021a, 2021b; Kvašytė 2020b). Jonas Jablonskis bidrog i hög grad till detta. I utbildningsministeriets månadstidskrift Švietimo Darbas presenterade han i december 1920, innan TK hade inrättats, det senaste numret av den lettiska periodiska publikationen Izglītības Ministrijas Mēnešraksts (IMM; utbildningsministeriets månadsskrift)3 och skrev: ”Vid utbildningsmin[jos] där [i Lettland – förf. anm.] finns en terminologikommission som fastställer termer för olika vetenskapsområden; kommissionen har flera avdelningar (naturvetenskap, handel, filosofi, 2 Hädanefter förkortat till LT TK respektive LV TK eller TK. 3 Lettlands utbildningsministeriums månadsskrift utgavs 1920–1939. 170 Regina Kvašytė Lietuvių ir latvių terminologija: istoriniai ryšiai ir gretinamieji tyrimai juridik osv.). De människor som intresserar sig för dessa samhällsfrågor samlas kring utbildningsmin[jos] – de arbetar också i dess olika terminologiska avdelningar <...>” (Jablonskis 1933a: 225)4. Därefter förklarar J. Jablonskis ingående i vilket syfte och av vem kommissionen bildades, hur den arbetar och hur och var den offentliggör de termer som har diskuterats: ”I tidningen, i dess häften, skrivs vissa termer ned på ryska, tyska och lettiska” (Jablonskis 1933a: 225). Även om den månadsskrift som här kallas tidning och där termförslag publicerades särskilt nämns, bör det sägas att detta också gjordes i den officiella dagstidningen Valdības Vēstnesis (Regeringsbulletinen)5. J. Jablonskis uppmärksammar också hur man försäkrar sig om att de termer som kommissionen har antagit är lämpliga: ”När kommissionen publicerar ett termförslag vänder den sig i utbildningstidningen [IMM – förf. anm.] till personer med sakkunskap på området och ber dem, om de inte håller med om någon av kommissionens termer, att i stället för en eller annan av kommissionens termer föreslå egna termer som passar bättre för ’terminologilistorna’, avsedda för allmänhetens behov. När kommissionen inom en viss tidsfrist (kommissionen anger tidsfristen i tidskriftens artikel) har fått in synpunkter utifrån, tar den åter upp de omtvistade termerna till behandling och offentliggör dem slutgiltigt för allmänhetens bruk” (Jablonskis 1933a: 225). J. Jablonskis uppmanar läsarna att resa dit och sätta sig in i kommissionens verksamhet, så att erfarenheterna kan tas till vara i Litauen: ”Även vi kan dra nytta av det lettiska exemplet. Någon borde kanske också resa till Lettland – för att på plats sätta sig in i deras utbildningsmin[jos] arbete” (Jablonskis 1933a: 225–226). Artikeln publicerades i tidskriften redan innan TK inrättades. Betydelsen och nyttan av sådan verksamhet betonas (särskilt utbildning framhålls): ”Där man gör så i den unga staten kan det inte råda någon sådan ’terminologisk oreda’ som våra läroboksförfattare nu måste brottas med” (Jablonskis 1933a: 225). Även följande förslag, senare något modifierat och tillämpat i TK:s arbete, är värt att notera: behovet av att ta till vara lettiska arbetsresultat: ”N. B. I vår utgivningskommission eller i ministeriets förråd borde man också ha några exemplar av alla de publikationer som letterna har gett ut för skolan...” (Jablonskis 1933a: 226). Senare, den 27 februari 1921, påminner J. Jablonskis i dagstidningen Lietuva (nr 46), inriktad på samhällsfrågor och politik, om att tanken på att bilda TK offentliggjordes 1920: ”I ’Lietuva’s julnummer6 hade detta försl- 4 Alla citat återges i original och stavningen har inte ändrats; endast olika tekniska markeringar, spärrningar och liknande har tagits bort. 5 Lettiska republikens ministerråds officiella dagstidning utgavs 1919–1940. 6 Se Lietuva 282(564), 1920-12-24, 6 (Jablonskis 1933c). Terminologija | 2022 | 29 171 en artikel om saken. Nu, efter två månader, måste man åter tala om samma sak: ingenting har hittills gjorts...” (Jablonskis 1933b: 226). Det betonas att ”före jul hade man ändå gjort en del: vid utbildningsministeriet hade en terminologikommission bildats, som, såsom man då hoppades, äntligen skulle börja ta sig an vår terminologiska verksamhet på allvar. De institutioner eller vetenskaps- och verksamhetsområden som hade behov av egna termer uppmanades att, såsom också hade skrivits i ”Lietuva”, bilda separata kommissioner för terminologi <...>” (Jablonskis 1933b: 227). Artikeln fortsätter sedan att förmedla erfarenheter från Lettland: ”Genom att överlåta denna terminologiska verksamhet åt en särskild kommission och uppmana andra kommissioner bestående av verksamma personer att delta i arbetet, följer eller skulle utbildningsministeriet följa de lettiska utbildningsministeriernas exempel: där arbetar, såvitt man kan se av lettiska tidningar och höra av deras skribenter, en ’terminologikommission’ vid utbildningsministeriet, och den arbetar, kan man säga, framgångsrikt och i mycket stor omfattning. Olika andra terminologikommissioner inom statsapparaten står i kontakt med denna centrala terminologikommission... Kommissionernas arbete publiceras där varje månad eller nästan varje månad i utbildningsministeriets organ [IMM – anm.], och det rapporteras om det till olika delar av statsförvaltningen och i landets ledande tidning7. Någon terminologisk förvirring verkar inte råda där: de termer som kommissionerna fastställt tillsammans med utbildningsministeriets kommission är bindande för alla delar av statsapparaten; den bildade allmänheten och skolan är engagerade i terminologiarbetet, och arbetet ger där, som man kan se, mycket goda resultat...” (Jablonskis 1933b: 227–228). Redan från början förekom i LT TK:s verksamhet observationer med anknytning till de lettiska terminologernas arbete och terminologiförvaltning, vilka dokumenterades i mötesprotokollen (TKP)8. Nästan två år efter att TK inlett sin verksamhet finns exempelvis i protokoll nr 51 från mötet den 4 januari 1923 en anteckning om hur termer ska publiceras och hur listor över termer som läggs fram för behandling ska utarbetas: ”Beslut fattades att även fortsättningsvis publicera så att de litauiska termerna kommer först och förklaras på främmande språk, och där det inte innebär svårigheter, åtminstone på några språk. I tidningarna ska det meddelas att de personer som lämnar termer till kommissionens arbete, när de har möjlighet, ska ange termer på åtminstone några främmande språk vid sidan av de litauiska.” I det aktuella protokollet finns också önskemålet ”att för arbetets behov skaffa latviska [min kursivering – anm.] och på andra språk utgivna terminologiska ordböcker” (TKP 1923). 7 Den tidigare nämnda dagstidningen Valdības Vēstnesis. 8 De första protokollen från LT TK (TKP nr 1–80) förvaras vid Terminologicentret vid Litauiska språkets institut. 172 Regina Kvašytė Lietuvių ir latvių terminologija: istoriniai ryšiai ir gretinamieji tyrimai Man kan anta att de litauiska terminologerna kan ha varit intresserade av resultatet av LV TK:s arbete – ordboken Zinātniskās terminoloģijas vārdnīca (Ordbok över vetenskaplig terminologi), utgiven 1922. Det är ett betydelsefullt verk som utkom först efter att kommissionen i Lettland hade upphört med sin verksamhet (på grund av brist på medel i september 1921). Ordboken innehåller termer från 20 ämnesområden (i innehållsförteckningen anges 19 – veterinärmedicin saknas), indelade i tematiska, ibland sammanslagna, avsnitt av varierande omfattning: lingvistik, filosofi, juridik, nationalekonomi och finans, musik, måleri, skulptur och byggnadskonst, naturvetenskap, skogsbruk, kemi och kemisk teknologi, matematik, geometri och teckning, fysik, mekanik och materialhållfasthet, maskin- och metallbearbetning, elektricitet och elektroteknik, krigsvetenskap, sjöfart, bokindustri och veterinärmedicin. Ordboken innehåller sammanlagt 8 398 uppslagsord (Baltiņš 2013: 426). Redan före dess hade dock specialiserade samlingar av ord på det egna språket och internationella ord getts ut i Lettland, till exempel ordböcker över termer inom sjöfart (1902, 1908), krigsvetenskap (1914) och byggnadskonst (1922) (LILVV 1995). Sammanfattningsvis kan man säga att grundandet av de första TK och deras roll bedöms på liknande sätt i vart och ett av länderna. För att citera Māris Baltiņš (Māris Baltiņš), nuvarande ordförande för Lettlands vetenskapsakademis terminologikommission, innebar detta en övergång från individuell (utförd av en person), privat (utan särskilt uppdrag eller ansvar) och spontan (utifrån en enskild specialists förståelse och omedelbara behov) terminologisk verksamhet till kollektiv (med många sakkunniga inom ett visst område), planmässig (med ambitionen att täcka områdets terminologi som helhet, snarare än att skapa isolerade termer för enskilda publikationer) och institutionaliserad (med ett tydligt definierat uppdrag att verka under ledning av en viss institution) verksamhet (Baltiņš 2013: 426) (om LT TK:s bidrag till den litauiska terminologins utveckling, se mer: Auksoriūtė 2011, 2021). TK:s verksamhetstid var inte lång, vare sig i Lettland (till 1921) eller i Litauen (till 1926), men det är uppenbart att både litauer och letter även fortsättningsvis intresserade sig för terminologisk teori och terminologiförvaltning (se mer: Grabis 2006; Keinys 2012; Skujiņa 2002 m.fl.). Om man i Litauen under 1900-talet såg Lettland som ett föredöme när det gällde terminologiförvaltning, hördes det i Lettland tankar om att de lettiska och litauiska terminologerna samarbetade alltför lite. Exempelvis skrev Jānis Endzelīns (Jānis Endzelīns), som aktivt deltog i arbetet med att organisera den lettiska terminologin, även om han inte publicerade arbeten särskilt ägnade åt terminologi (Skujiņa 1972; se även Labanauskienė 2012), i en kort artikel från 1942 i tidskriften Latvju Mēnešraksts Terminoloģija | 2022 | 29 173 (Den lettiska månadstidskriften)9 konstaterade att det är beklagligt att litauer och letter inte samarbetade och samordnade sina insatser när den vetenskapliga terminologin skapades – detta hade varit ett tillfälle att skapa många termer gemensamma för båda folken (Endzelīns 1942: 547). Litauer och letter, liksom ester, upprätthöll kontakter med varandra i exilen. Deras verksamhet bidrog också till att vårda terminologin – i Tyskland, där ett baltiskt universitet (på lettiska Baltijas universitāte) verkade i Hamburg och dess förort Pinneberg från 1946 till 1949, utgavs en ekonomisk ordbok (det vore mer korrekt att kalla den en ordlista) Dictionary to Meyer’s Elements of Modern Economics (EME 1946). I denna 20-sidiga publikation, tryckt med rotaprint, samlades både termer och ord från andra ordklasser som används inom ekonomi (verb, adjektiv) på engelska, tyska, estniska, litauiska och lettiska. I den lettiska exiltidskriften, månadstidskriften Ceļa Zīmes (Vägskyltar)10, betonade språkforskaren Velta Rūķe (senare Rūķe-Draviņa) (Velta Rūķe-Draviņa), som publicerade artikeln ”Valodu tuvināšana Baltijā” (Språkens närmande i Baltikum), att man vid skapandet av benämningar för nya begrepp bör beakta erfarenheterna från ett besläktat språk och välja eller skapa liknande termer, eftersom ordförrådet är just den språknivå som lättast kan påverkas på ett målinriktat sätt. Det är lätt att skapa nyord, benämningar för moderna begrepp, i terminologikommissioner; dessutom behöver den äldre nomenklaturen, som redan sällan används, inte standardiseras (Rūķe 1951: 280). För övrigt hade Pranas Skardžius11 redan tidigare, nästan 20 år dessförinnan, uttalat sig i dessa frågor i månadstidskriften Izglītības Ministrijas Mēnešraksts; han nämner också förekomsten av gemensamma termer som en av faktorerna bakom det språkliga närmandet mellan litauiska och lettiska (Skardžius 1934: 356). Det måste medges att utvecklingen av de ömsesidiga kontakterna mellan litauiska och lettiska terminologer ännu inte har undersökts tillräckligt. Varken forskningens syfte eller artikelns omfattning tillåter en mer ingående historisk genomgång, men även de få i artikeln diskuterade iakttagelserna ger stöd för antagandet att både litauer och letter var positiva till behovet av att ta stöd i det andra baltiska språket. 9 Tidskriften för litteratur och konst utgavs 1942–1944. 10 Månadstidskriften utgavs utomlands från 1948 till 1987: fram till 1952 i Sverige, därefter i Storbritannien. 11 Artikelns författare anges med namnet Francis, trots att det litauiska namnet Pranas borde återges på lettiska (lettifieras) som Prans. 174 Regina Kvašytė | Lietuvių ir latvių terminologija: istoriniai ryšiai ir gretinamieji tyrimai 2. JÄMFÖRANDE STUDIER AV LITAUISK OCH LETTISK TERMINOLOGI En positiv inställning till de ömsesidiga kontakterna mellan de baltiska språken lever kvar än i dag – i Litauen och Lettland har olika jämförande studier av litauisk och lettisk terminologi genomförts (publicerats), vilka kan betraktas som en början till jämförande terminologiforskning. En del av publikationerna på både litauiska och lettiska som publicerats i Litauen och Lettland12 behandlar allmänna terminologifrågor och terminografi, medan andra behandlar terminologin inom specifika områden. Bland de allmänna studierna kan nämnas Solvita Labanauskienes (2008) artikel, som redan citerats i den historiska översikten, om parallellerna i terminologins framväxt i Litauen och Lettland under 1800-talet, liksom artiklar om systemet kring roten termin- i litauiska och lettiska, publicerade i Litauen (Kvašytė 2013) och Lettland (Kvašīte 2016), samt artiklar om de första LV TK och LT TK (Kvašytė 2021a, 2021b; Kvašīte 2020a). En artikel om terminografi ger en översikt över de termordböcker som utgivits i Litauen och Lettland efter självständighetens återupprättande 1990 (Kvašytė 2004b). Uppmärksamhet har ägnats åt de litauiska och lettiska ordböckerna över lingvodidaktiska termer, som utkom nästan samtidigt – studiens författare Ana Vulanė (Anna Vulāne) och Regina Kvašytė (Reģīna Kvašīte) diskuterar principerna för ordböckernas utarbetande, deras struktur, urvalet av termer och principerna för detta, samt likheter och skillnader mellan terminologisystemen (Vulāne, Kvašytė 2018). Inga Znotinia (Inga Znotiņa) undersöker variationen bland termer inom korpuslingvistik som betecknar en korpus med texter av inlärare av främmande språk (lettisk motsvarighet valodas apguvēju korpuss) och söker den lämpligaste termen för jämförande studier (Znotiņa 2014). När det gäller terminografi vill man uppmärksamma att litauiska och lettiska termer ibland tas med i moderna flerspråkiga termordböcker. Ett exempel är den översättande termordbok enligt den nästlade principen som utgavs i Riga, Krievu–latviešu–lietuviešu jūrniecības13 juridisko terminu vārdnīca, som författaren på litauiska benämnde Rusų–latvių–lietuvių kalbų jūrinės veiklos teisės terminų žodynu (Bergholcs 2004). I Lettland har det också utkommit en översättande ordbok över ekonomiska termer, utarbetad av en författargrupp, där litauiska är ett av sju språk (ETV 1992), och, sannolikt, den lettiska lantbruksuniversitetets (utgivare anges inte i bibliografin, 12 Vid systematiseringen av materialet samlades även uppgifter in om konferensföredrag och publicerade sammandrag av dessa. Redogörelsen för studien bygger ändå på artiklar, eftersom det skulle ta för mycket plats att ange alla föredrag och/eller deras sammandrag; dessutom utarbetas artiklar ofta på grundval av föredrag. 13 Ordagrant sjöfart. Terminologija | 2022 | 29 175 men detta antagande uppstår eftersom en publikation som getts ut i Jelgava – en ordbok över djurhållningsteknik Lopkopības tehnoloģijas terminu vārdnīca:vācu–angļu–lietuviešu–latviešu (LTTV 2001)14 – har utkommit. I Litauen har en publikation getts ut som innehåller termer från båda baltiska språken: Aplinkos apsaugos žodynas EnDIC 2004, utgiven av miljöministeriet (om litauiska och lettiska växtnamn behandlas i ordboken, se Labanauskienė 2009, 2010). I ett metodiskt hjälpmedel utformat som en ordbok och utgivet av Šiauliai universitet, avsett för studerande i terminologi, anges de lettiska motsvarigheterna till uppslagsorden (Kvašytė 2005b). Bland enskilda vetenskapsområden har litauiska och lettiska språkvetenskapliga termer hittills ägnats stor uppmärksamhet ur ett jämförande perspektiv. Artiklar om såväl jämförelser av mer allmänna språkvetenskapliga termer som termer inom en av språkvetenskapens grenar – dialektologin – har publicerats i Litauen (Балоде 1985; Kvašytė 2005a), medan artiklar publicerade i Lettland ingående behandlar grammatiska termer för språkdelar och reflexiva verb (Kvašytė 2019, 2020a). Stilistiska termer har dock undersökts mest. En del av dessa studier publicerades i artikelsamlingen Lietuvių ir latvių gretinamosios stilistikos klausimai, utgiven 2006, som samlade litauiska och lettiska forskare för jämförande studier av de båda baltiska språkens stilistik (Kvašytė 2004a, 2006; Kvašytė, Župerka 2006), liksom i publikationer utgivna i Lettland (Kvašytė 2004a, 2007, 2013). Till stilistiken (en av de funktionella stilarna – den sakliga) kan man hänföra jämförelsen av ekonomiska termer som lånats från engelskan, även om denna undersökning också kan betraktas som en studie av anglicismer inom ekonomiområdet (Kvašytė 2004b). Såväl de litauiska terminologerna Stasys Keinys och S. Labanauskienė som den lettiska terminologen Linda Pietė (Linda Piete, numera Kurminia) har ur ett jämförande perspektiv undersökt botaniska termer, främst växtnamn, som förekommer i olika källor från skilda tidsperioder (Labanauskienė 2006; Labanauskienė 2004, 2009, 2010, 2014; Keinis, Labanauskienė 2004; Pietė 2007; Kurmina 2010). Intresset för ännu ett aktuellt område inom dagens terminologi har resulterat i ett kapitel om analys av litauiska och lettiska datatermer (författare S. Labanauskienė), publicerat i monografin Lietuviškos informatikos ir kompiuterijos terminijos tyrimai (Auksoriūtė m.fl. 2018: 352–407). 14 Uppgifter om ordböckerna från undersökningen Vārdnīcu izstrāde Latvijā (1991–2010) (Šmite 2012). 176 Regina Kvašytė Lietuvių ir latvių terminologija: istoriniai ryšiai ir gretinamieji tyrimai Dagens jämförande studier av litauisk och lettisk terminologi omfattar både allmänna vetenskapliga frågor och terminografi samt terminologi inom specifika områden och delområden – botanik (växtnamn), ekonomi och informationsteknik. Särskilt stort intresse har ägnats åt språkvetenskap (dialektologi, grammatik, stilistik), liksom åt språkundervisning och korpuslingvistik. I Litauen och Lettland finns också termordböcker med termer från båda språken. 3. FÖRBINDELSER MELLAN LITAUISKA OCH LETTISKA TERMINOLOGER Det finns ytterligare några arbeten som bör lyftas fram. De har ingen direkt koppling till jämförelsen av litauisk och lettisk terminologi, men speglar terminologernas förbindelser och har redan blivit en del av den närmaste historien. Deras gemensamma syfte är att presentera den andra baltiska nationens terminologers landvinningar och aktuella terminologifrågor. Hittills har sådana arbeten varit mer framträdande i Litauen. Där har exempelvis recensioner av publikationer av lettiska terminologer publicerats: Valentīna Skujiņas (Valentīna Skujiņa) monografi Latviešu terminoloģijas izstrādes principi (Principer för utformning av lettisk terminologi) (Keinys 2005)15, recensioner av ordboken Valodniecības pamatterminu skaidrojošā vārdnīca (Förklarande ordbok över grundläggande språkvetenskapliga termer), utgiven 2007 (Kvašytė 2008, 2009), samt en översikt över lettiska terminologers verksamhet och bibliografier över termordböcker utgivna i Lettland 1990–2000 (Kvašytė 1996, 2001). I tidskriften Gimtoji kalba publicerades en intervju med den dåvarande ordföranden för LV TK, Juris Baldunčiks (Juris Baldunčiks), om båda språkens gemensamma behov av en enhetlig terminologi (Kvašytė, Urnėžiūtė 2015). Terminologernas förbindelser avspeglas också i personliga notiser i några av deras publikationer – en gratulation till V. Skujiņa på jubileumsdagen (Labanauskienė 2007) och hennes In memoriam (Keinys 2015). Artiklar av lettiska terminologer publiceras i Litauen och ger inblick i aktuella frågor inom lettisk terminologi och terminologiarbete samt i hur terminologi inom olika områden undersöks och bearbetas. Den främsta publikationen för detta ändamål är Terminologija (började ges ut som Terminologijos vagos 1994). V. Skujiņa (1937–2015) var ledamot av tidskriftens redaktionsråd 1998–2012, och J. Baldunčiks (1950–2022) 2013–2021. Lettland har ingen sådan vetenskaplig terminologipublikation, därför … 15 Den första utgåvan av monografin, utgiven 1993, recenserades (den andra utgåvan kom 2002). Recensionen publicerades 1994 i tidskriften Terminologijos vagos (återtryckt i en antologi 2005). Terminologija | 2022 | 29 177 Terminologernas publikationer trycks i olika samlingar, oftast fortlöpande eller engångspublikationer som utarbetas på grundval av konferensföredrag, till exempel i tidskriften Linguistica Lettica, utgiven av Lettiska språkets institut vid Lettlands universitet, och i publikationen Valoda: nozīme un forma (Språk: betydelse och form), utgiven av humanistiska fakulteten vid Lettlands universitet. Artiklar som utarbetats på grundval av föredrag vid Lettonikakongressen publiceras i Valodniecības raksti (Språkvetenskapliga artiklar), medan konferensmaterial från universiteten i Liepāja respektive Daugavpils publiceras i Vārds un tā pētīšanas aspekti (Ordet och aspekter av dess undersökning) och Valoda dažādu kultūru kontekstā (Språk i olika kulturella sammanhang). Litauiska och lettiska terminologer deltar i varandras internationella konferenser. I Litauen anordnar Terminologicentrum vid Litauiska språkets institut regelbundet konferenser om terminologi, medan terminologer i Lettland deltar i årliga konferenser till minne av J. Endzelīns och Arturs Ozols (Arturs Ozols), samt i konferenser vid universiteten i Liepāja och Daugavpils med flera. Många olika omständigheter vittnar om kontakterna mellan litauiska och lettiska terminologer. I Litauen och Lettland publiceras vetenskapliga artiklar om litauisk och lettisk terminologi och om terminologiskt arbete, föredrag hålls vid konferenser och det förekommer även andra former av samarbete. SLUTSATSER Undersökningen visade att terminologer i Litauens och Lettlands terminologihistoria har intresserat sig för varandra. På J. Jablonskis initiativ inrättades 1921 en terminologikommission i Litauen efter lettisk förebild. I kommissionens arbete uppmanade han till att ta vara på Lettlands erfarenheter, medan de lettiska språkvetarna J. Endzelīns och V. Rūķe påpekade att man borde sträva efter ett närmande mellan de baltiska språken. Det måste medges att historien om kontakterna mellan litauiska och lettiska terminologer inte är tillräckligt utforskad. De i artikeln behandlade iakttagelserna gör det ändå möjligt att hävda att terminologerna i båda länderna positivt bedömde behovet av att dra nytta av varandras erfarenheter i terminologiarbetet. Dagens jämförande studier av litauiska och lettiska omfattar allmänna terminologifrågor, terminografi och terminologin inom specifika områden eller delområden – botanik (växtnamn), informationsteknik, språkvetenskap, språkdidaktik och korpuslingvistik. Författarna till de jämförande studierna (L. Baluodė, S. Keinys, R. Kvašytė, S. Labanauskienė, L. Pietė 178 Regina Kvašytė Lietuvių ir latvių terminologija: istoriniai ryšiai ir gretinamieji tyrimai (nu Kurminia), A. Vulane, I. Znuotinia) publicerar artiklar både i Litauen och i Lettland, huvudsakligen på litauiska och lettiska, mer sällan på engelska och ryska. I Litauen och Lettland finns flerspråkiga ordböcker där termer från båda de baltiska språken registreras. År 1946 utgavs en sådan ekonomisk ordbok i Tyskland, där Baltiska universitetet var verksamt. Kontakterna mellan litauer och letter omfattar också recensioner av terminologiska arbeten, publicering av artiklar om undersökningar av termer på det egna språket, deltagande i konferenser som anordnas i Litauen och Lettland samt publicering av föredragssammanfattningar och konferensmaterial. Lettiska terminologer publicerar oftast sina artiklar i Litauen i tidskriften Terminologija, där Lettland representerades i redaktionen av V. Skujinia 1998–2012 och av J. Balduņčikas 2013–2021. I Lettland finns ingen motsvarande publikation som enbart ägnas åt terminologi; därför publiceras litauiska terminologers artiklar i tidskriften Linguistica Lettica, i Lettonikakongressens publikation Valodniecības raksti med flera. LITTERATUR OCH KÄLLOR Auksoriūtė Albina 2011: Terminologijos komisijos (1921–1926) veiklos apžvalga. – Terminologija 18, 80–91. Auksoriūtė Albina 2021: Terminologijos komisijos įkūrimo šimtmečiui. – Gimtoji kalba 3, 3–9. Auksoriūtė Albina ir kt. 2018: Auksoriūtė Albina, Gaivenytė-Butler Jolanta, Labanavičienė Solvita, Mitkevičienė Asta, Stunžinas Robertas, Umbrasas Alvydas, Zemlevičiūtė Palmira. Lietuviškos informatikos ir kompiuterijos terminijos tyrimai: monografija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Baltiņš Māris 2013: Terminādes process un principi. – Latviešu valoda, red. A. Veisbergs, Rīga: LU Akadēmiskais apgāds, 415–433. Bergholcs Jons 2004: Krievu-latviešu-lietuviešu jūrniecības juridisko terminu vārdnīca, Rīga: Avots. EME – Dictionary to Meyer’s Elements of Modern Economics, sammanställd av E. Vērzemnieks, E. Järvesso, E. Gabris, lärobok nr 38, Hamburg: Baltic University, 1946. Endzelīns Jānis 1942: Valodnieka vērojumi. – Latvju Mēnešraksts 6, 01.01.1942., 545.–547. ETV – Ekonomikas terminu vārdnīca latviešu, krievu, angļu, vācu, franču, lietuviešu, igauņu valodā, sammanställd av J. Porietis, Riga: Zinātne, 1992. Grabis Rūdolfs 2006 [1953]: Par latviešu terminoloģijas attīstību un izstrādi. – Darbu izlase, Rīga: Latvijas Universitātes Latviešu valodas institūts, 221.–229. Jablonskis Jonas 1933a [1920]: Įžglītības Ministerijos Mēnešraksts, nr 11, Riga, 1920 (s. 96), 4 rb. – Jablonskio raštai I. Visuomenės straipsniai, red. J. Balčikonis, Kaunas: Švietimo ministerija, 224–226. Jablonskis Jonas 1933b [1921]: Om termerna i vårt språk. – Jablonskio raštai I. Visuomenės straipsniai, red. J. Balčikonis, Kaunas: Švietimo ministerija, 226–228. Jablonskis Jonas 1933c [1920]: Terminfrågan. – Jablonskio raštai II. Švietimo reikalai, red. J. Balčikonis, Kaunas: Švietimo ministerija, 211–212. Keinis Stasis, Labanauskienė Solvita 2004: Latviešu augu nosaukumi Lietuviešu botānikas vārdnīcā. – Linguistica Lettica 13, 129.–139. Keinys Stasys 2005 [1994]: Latvių terminologijos tvarkymo principai. – Dabartinė lietuvių terminologija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 262–264. Keinys Stasys 2012 [1967]: Lietuvių terminologijos kūrimo apžvalga (iki 1940 metų). – Lietuvių terminologijos raida, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 29–56. Keinys Stasys 2015: Valentinai Skujiniai atminti. – Terminologija 22, 232–235. Terminologija | 2022 | 29 179 Kurminą Linda 2010: Eponiminiai augalų pavadinimai latvių ir lietuvių kalbose: darybos būdai. – Leksikografija ir leksikologija 2, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 355–367. Kvašytė Regina 1996: Terminologija Latvijoje. – Terminologija 3, 70–78 [1990–1995 metų žodynų bibliografija]. Kvašytė Regina 2001: 1996–2000 m. Latvijoje išleistų terminų žodynų bibliografija. – Terminologija 8, 152–157. Kvašytė Regina 2004a: Apie lietuvių ir latvių stilistikos terminiją. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Kazimierui Gaiveniui atminti, sud. A. Auksoriūtė, ats. red. S. Keinys, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 240–249. Kvašytė Regina 2004b: Lietuvių ir latvių ekonomikos terminijos anglybės. – Terminologija 11, 31–51. Kvašytė Regina 2005a: Lietuvių ir latvių tarmės: terminija ir žodynai. – Baltų kalbų tarmės: rašytinis palikimas, sud. J. Švambarytė-Valužienė (ats. red.), R. Kvašytė, A. Stafecka, Šiauliai: Discens, 112–123. Kvašytė Regina 2005b: Mokomais terminologijos žodynėlis, Šiauliai: VšĮ Šiaulių universiteto leidykla. Kvašytė Regina 2006: Lietuvių ir latvių stilistikos terminija gretinamuoju aspektu. – Lietuvių ir latvių gretinamosios stilistikos klausimai. Lietuvièšu un latviešu sastatāmās stilistikas jautājumi, sud. ir ats. red. R. Kvašytė, Šiauliai: VšĮ Šiaulių universiteto leidykla, 54–63. Kvašytė Regina 2008: Valodniecības pamatterminu skaidrojošā vārdnīca. Sastādījis autoru kolektīvs V. Skujiņas vadībā. – Terminologija 15, 242–248. Kvašytė Regina 2009: Valodniecības terminu skaidrojošā vārdnīca [apžvalga]. – Gimtóji kalba 3, 23–24. Kvašytė Regina 2013: Lietuvių ir latvių kalbų terminų su šaknimi termin- mikrosistema. – Terminologija 20, 123–139. Kvašytė Regina 2021a: Apie pirmąsias terminologijos komisijas Lietuvoje ir Latvijoje. – Mokslo Lietuva 7(672), 2021-04-14, 11, 12. Kvašytė Regina 2021b: Apie pirmąsias terminologijos komisijas Lietuvoje ir Latvijoje. – Mokslo Lietuva 8(673), 2021-04-28, 6, 7. Kvašytė Regina, Urnėžiūtė Rita 2015: Baltų kalboms svarbu darni terminijos raida [pokalbis su Ventspilio aukštosios mokyklos profesoriumi, Latvijos mokslų akademijos Terminologijos komisijos pirmininku Juriu Baldunčiku; kalbino Regina Kvašytė ir Rita Urnėžiūtė]. – Gimtóji kalba 12, 11–18. Kvašytė Regina, Župerka Kazimieras 2006: Lietuvių ir latvių funkcinių stilių terminai. – Lietuvių ir latvių gretinamosios stilistikos klausimai. Lietuvièšu un latviešu sastatāmās stilistikas jautājumi, sud. ir ats. red. R. Kvašytė, Šiauliai: VšĮ Šiaulių universiteto leidykla, 65–83. Kvašytė Regina 2004a: Internacionālie lietišķie termini latviešu un lietuviešu vārdnīcās. – Linguistica Lettica 13, 140.–152. Kvašytė Regina 2004b: Lietuviešu un latviešu terminogrāfijas jaunumi. – Valoda–2004: Valoda dažādu kultūru kontekstā, Zinātnisko rakstu krājums XIV, Daugavpils, 121.–126. Kvašytė Regina 2007: Terms of the Latvian and Lithuanian Stylistics in Comparative Aspect. – Contrastive and Applied Linguistics, Research papers XIV, ed. Andrejs Veisbergs, Rīga: Faculty of Modern Languages, 33–42. Kvašytė Regina 2013: Lietišķais stils latviešu un lietuviešu valodā: terminoloģiskais aspekts. – Aktuālas tendences terminoloģijas teorijā un praksē: rakstu krājums, sast. I. Pūtele, Rīga: LU Latviešu valodas institūts, 6.–16. Kvašytė Regina 2016: Sakne termin- latviešu un lietuviešu terminoloģijā. – Terminrade Latvijā senāk un tagad: Latvijas Zinātņu akadēmijas Terminoloģijas komisijas 70 gadu jubilejas konferencei veltīts izrakstu krājums, Rīga: Zinātne, 71.–76. Kvašytė Regina 2019: Latviešu un lietuviešu atgriezeniskie darbības vārdi: terminoloģiskais aspekts. – Valoda: nozīme un forma 10. Latvijas gramatiskā doma gadsimta gaitā, sast. A. Kalnača, I. Lokmane, Rīga: LU Akadēmiskais apgāds, 92.–104. Kvašytė Regina 2020a: Latviešu un lietuviešu gramatikas termini: vārds, vārdšķira un to nosaukumi. – Valoda: nozīme un forma 11. Gramatika un valodas normēšana, sast. un red. A. Kalnača, I. Lokmane, Rīga: LU Akadēmiskais apgāds, 93.–117. Kvašytė Regina 2020b: Pirmās Terminoloģijas komisijas Latvijā un Lietuvā. – Zinātniskie raksti VI (XXVI). Latviešu terminoloģija simts gados, Rīga: Latvijas Nacionālā bibliotēka, 74.–92. Labanauskienė Solvita 2006: Latviešu un lietuviešu augu nosaukumu sastatīšana J. A. Pabrēžas darbos. Linguistica Lettica 15, 128.–136. Labanauskienė Solvita 2004: Latvių augalų vardai Jurgio (Ambraziejaus) Pabrėžos žodynuose. – Terminologija 11, 145–155. 180 Regina Kvašytė Lietuvių ir latvių terminologija: istoriniai ryšiai ir gretinamieji tyrimai Labanauskienė Solvita 2007: Žymioji latvių terminologė Valentīna Skujiņa. – Terminoloģija 14, 216–218. Labanauskienė Solvita 2008: Lietuvių ir latvių terminologijos formavimasis XIX amžiuje. – Valodniecības raksti 2, 36.–45. Labanauskienė Solvita 2009: Lietuvių ir latvių kalbų augalų vardai Aplinkos apsaugos žodyne EnDic2004. – Terminoloģija 16, 93–115. Labanauskienė Solvita 2010: Sudurtinių lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų darybos ypatumai. – Terminoloģija 17, 54–67. Labanauskienė Solvita 2011: Baltijos šalių floros lietuviškų ir latviškų augalų genčių vardų vedyba. – Terminoloģija 18, 66–79. Labanauskienė Solvita 2012: Jānio Endzelīno terminologinės įžvalgos. – Terminoloģija 19, 173–183. Labanauskienė Solvita 2014: Mykolo Miežinio Lietuviszkai–latviszkai–lenkiszkai–rusiszko žodyno lietuviški ir latviški sinoniminiai bei variantiniai augalų vardai. – Terminoloģija 21, 143–159. LILVV – Latvijā izdotās latviešu valodas vārdnīcas. Bibliogrāfisks rādītājs (1900–1994), sast. M. Banga, G. Cakule, S. Kļaviņa, B. Mūrniece, S. Zariņa, Rīga: Latvijas Universitāte, 1995. LTTV – Lopkopības tehnoloģijas terminu vārdnīca: vācu–angļu–lietuviešu–latviešu, författarkollektiv: W. Drochern, S. Baranauskas, I. Kulpyc m.fl., Jelgava: [utan förlag], 2001. Piete Linda 2007: Personvārdi latviešu un lietuviešu augu nosaukumos. – Vārds un tā pētīšanas aspekti 11, 45–53. Rūķe Velta 1951: Valodu tuvināšana Baltijā. – Ceļa Zīmes 8, 275.–282. Skardžus Francis 1934: Lietuvių un latvju valodiskās tuvināšanās iespējas. – Izglītības Ministrijas Mēnešraksts 10, 01.10.1934, 354.–356. Skujiņa Valentīna 1972: J. Endzelīna devums latviešu valodas zinātniskās terminoloģijas attīstībā. – Latviešu valodas kultūras jautājumi 8, 17.–33. Skujiņa Valentīna 2002: Latviešu terminoloģijas izstrādes principi, otrais, labotais un papildinātais izdevums, Rīga: Latvijas valodas institūts. Šmite Astra 2012: Latvijā izdotās vārdnīcas (1991–2010). Bibliogrāfisks saraksts. – Vārdnīcu izstrāde Latvijā 1991–2010, pētījums Jura Baldunčika vad., Rīga: Latviešu valodas aģentūra, 192.–247. TKP – Terminologikommissionens protokoll (nr 1–80), 1921–1923. Vulāne Anna, Kvašīte Regīna 2018: Latviešu un lietuviešu lingvodidaktikas terminu vārdnīcas: sastatāmais aspekts. – Linguistica Lettica 26, 93.–117. Zemzare Daina 1961: Latviešu vārdnīcas (līdz 1900. gadam), Rīga: Latvijas PSR Zinātņu akadēmijas izdevniecība. Znotiņa Inga 2014: Valodas apguvēju korpuss: lietuviešu un latviešu termins un definīcija. – Vārds un tā pētīšanas aspekti 18(II), 265.–271. Балоде Лаймуте 1985: О латышской и литовской лингвистической терминологии (сходство и различия). – Lietuvių kalbotyros klausimai XXIV. Mokslo kalbos kultūros ir terminologijos problemos, Vilnius: Mokslas, 11–16. Mottagen 2022-09-05 Regina Kvašytė Vilnius universitets Šiauliai-akademi P. Višinskio g. 25, LT-76351 Šiauliai Lettlands universitets institut för lettiska språket Kalpaka bulv. 4, LV-1050 Riga E-post [email protected] Terminoloģija | 2022 | 29 181