Plati ir didelė kalbininko Jono Paulausko veikla

P E R S O N L I G H E T E R VYTAUTAS VITKAUSKAS Institutet för litauiska språket LINGVISTEN JONAS PAULAUSKAS OMFATTANDE OCH MÅNGSIDIGA VERKSAMHET Den inom baltistiken vida kände lingvisten Jonas Paulauskas skulle nu ha firat sin 85-årsdag och mer än 50 år i yrket. Jonas Paulauskas föddes den 9 januari 1923 i Jurbarkas. Han gick i gymnasiet i Jurbarkas. På gymnasiet hade han varit en duktig matematiker, men vid universitetet i Kaunas* valde han att studera litauiska (till hela stadens förvåning), eftersom det då var stor brist på sådana specialister. Han hade goda kunskaper i tyska och latin, var arbetsam och disciplinerad och kom från en fattig familj. * Han studerade vid universitetet i Kaunas 1945–1949. Studierna avslutade han 1950 vid Vilnius universitet. – Red. V. VITKAUSKAS. Plati ir didelė kalbininko Jono Paulausko veikla 323 J. Paulauskas hade en enda huvudsaklig arbetsplats – Institutet för litauiska språket (och litteraturen), ordboksredaktionen. Professor J. Balčikonis tog emot honom personligen. Han prövade hans dialekt och uttal (som professorn tyckte mycket om), muttrade lite över den hastiga handstilen, men det utgjorde inget hinder. När den blivande lingvisten den 15 augusti 1950 satte sig vid ett skrivbord i ordbokssektorns rum, blev han kvar där i många år. Tålmodigt lärde han sig lexikografins finesser och förstod väl hur inriktningen för det stora Lietuvių kalbos žodyno (LKŽ) förändrades. Den unge lexikografens första uppgifter var korrekturläsning av band III av LKŽ och resor till de dzūkiska dialektområdena – för att undersöka dem för Lietuvių kalbos atlasui och samla ord till kommande band av LKŽ. När han hade bekantat sig med och vant sig vid sin arbetsplats och sett att man där uppmuntrade vetenskapligt intresse, valde han ett krävande avhandlingsämne: ”Verbprefixens funktioner i det nutida litauiska litteraturspråket”. Disputationen var lugn och saklig; opponenterna påpekade inga teoretiska fel – de diskuterade bara om vissa meningar var korrekt formulerade – och tillerkände honom enhälligt graden kandidat i filologiska vetenskaper (numera doktor). Avhandlingen publicerades 1958 i band III av Literatūros ir kalbos och användes, med mindre ändringar, i band II av den akademiska Lietuvių kalbos gramatikos, som utkom 1971. Än i dag bygger lexikografer på detta arbete och lär sig att skriva ordböcker och dialektbeskrivningar. J. Paulauskas var den ende ordboksredaktören som arbetade med samtliga band av LKŽ: han skrev texten och redigerade dem senare. Med särskild omsorg kontrollerade han uppgifterna i de viktigaste källorna till detta flerbandsverk – dialekterna och de äldre skrifterna. Enligt honom skulle ordbokens värde avgöras av materialets tillförlitlighet och dess vetenskapliga framställning; det spelade ingen roll om exemplen ur de viktigaste källorna eller slagorden som förkunnade socialismens idéer och människors medvetandegörande stod först i en ordfamilj. Det som är sant kommer människor att själva urskilja, så ordnar sig allt av sig självt. Så blev det också – i LKŽ:s senare band minskade den sovjetiska ideologiska prägeln. Vid sidan av det löpande arbetet med LKŽ och planerna på att sammanställa en fraseologisk ordbok, något litauerna ännu saknade, skrev J. Paulauskas många artiklar som publicerades i pressen (även i Lettland och andra länder) om språkvård, särskilt juridisk terminologi, och om olika terminologiska frågor. Hans Lietuvių kalbos frazeologijos žodynas utkom 1977. Intresset var enormt – ordboken fick hela 20 recensioner (i Lettland, Ryssland och Tyskland). Arbetet fortsatte, ordboken förbättrades ständigt och fler lexikografer involverades. För Frazeologijos žodyną (utarbetad tillsammans med kvinnliga kollegor) tilldelades Litauens statliga vetenskapspris 2001. Denna ordbok är numera en oumbärlig handbok för litauiska lexikografer. 324 KALBOS KULTŪRA | 81 Jonas Paulauskas åstadkom mycket, och hans arbeten kan räknas upp i det oändliga. Han var medlem av redaktionskollegiet för den andra och tredje upplagan av Dabartinės lietuvių kalbos žodyno, och hans viktiga verk var Sisteminis lietuvių kalbos žodynas (1987) samt Sisteminis lietuvių kalbos frazeologijos žodynas (1995), avsedd för skolor. Och så de insiktsfulla och tilltalande ordböckerna för lågstadiebarn (med G. Kirvaitis, 1992) och tonåringar (1997). J. Paulauskas insatser för den litauiska lexikografin belönades med flera priser och till och med Gediminasorden av tredje graden – som en kröning av allt hans arbete. Den tillbakadragne och lugne språkvetaren var en förebild för alla genom sitt hängivna, eftertänksamma arbete och genom att aldrig sitta med armarna i kors. I svåra stunder kunde han samla människor för ett seriöst och ansvarsfullt arbete. På grund av personalomsättningen på ordboksavdelningen måste redigeringen av de sista banden av LKŽ avbrytas. Vi talade med J. Paulauskas om vad vi skulle göra – om vi skulle stoppa arbetet, när både finansiering hade anslagits och allmänheten visade stort intresse. Jag minns det som om det vore i går: ”Låt oss ta på oss en del av arbetet, bidra mer och ta hem det för redigering.” Så gjorde vi, och band XVIII utkom i tid; ingen märkte ens avbrottet. Jonas Paulauskas dog den 12 december 2003 i Vilnius. Hans trogna hustru, den framstående språkvetenskapens arbetsmyra Aldona Paulauskienė, ägnade hela sitt liv åt att vårda och skydda sin man från hushållsarbete och skapade alla förutsättningar för att han skulle kunna verka inom språkvetenskapen. V. VITKAUSKAS. Plati ir didelė kalbininko Jono Paulausko veikla 325