Kazimieras Gaivenis – poetinio polėkio terminologas

PRANAS KNIŪKŠTA Litauiska språkets institut KAZIMIERAS GAIVENIS – EN TERMINOLOG MED POETISK FLYKT Vi hade kunnat fira Kazimieras Gaivenis sjuttiofemårsdag. Ödet ville det tyvärr så att vi bara får högtidlighålla årsdagen av hans födelse. Vi förlorade Kazimieras för sex år sedan, men hans verk lever kvar. Och i vänners och arbetskamraters minne lever också den ljusa bilden av Kazimieras kvar. Kazimieras Gaivenis livsväg var enkel men djupt meningsfull. Den blivande språkvetaren föddes den 18 januari 1934 i det poetiska Tauragnaiområdet, i byn Stučiai i Utena kommun. Han gick i grundskolan i Šeimatis, i realskolan i Tauragnai och i Utenas första gymnasium. Efter att ha gått ut där började han 1954 vid Vilnius universitet. Där studerade han litauiska språket och litteraturen. När det blev dags att välja inriktning valde han språkvetenskap och kastade sig in i den med all sin kraft. Hans studiekamrater hade lagt märke till denna inställning redan vid inträdesproven. Det år vi började på universitetet hade Dabartinės lietuvių kalbos žodynas kommit ut. Det gick rykten om att man på provet också kunde få frågor ur denna ordbok. Efter bästa förmåga försökte vi bekanta oss med den – somliga 362 KALBOS KULTŪRA | 82 läste en publicistisk recension som hade publicerats i pressen, andra letade upp själva ordboken och bläddrade i den. Kazimieras studerade den särskilt noggrant, och rumskamraterna brukade till och med skämta om att Gaivenis sov med ordboken under huvudet. Kazimieras, som vi då kallade Kazius, var en av kursens bästa studenter. Han gick flitigt på föreläsningarna, utförde seminarie- och övningsuppgifterna föredömligt, men nöjde sig inte med de obligatoriska kurserna. Han var en aktiv medlem i Litauiska språkets förening, höll föredrag vid studenternas vetenskapliga konferenser och skrev språkspalter för den lilla tidskrift som kursen gav ut. Han tog examen 1959 och placerades vid Litauiska språk- och litteraturinstitutet, som senare blev Litauiska språkets institut. Där arbetade han hela sitt liv – fram till 2001 (då han gick i pension). Han arbetade sig där upp från senior laboratorieassistent till chef för terminologisektionen. Vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter vid institutet arbetade han också i olika terminologikommissioner och råd – han var ansvarig sekreterare och ansvarig redaktör för Litauiska språk- och litteraturinstitutets terminologikommission samt sekreterare i terminologirådet vid Vetenskapsakademiens presidium. Kazimieras Gaivenis utförde överallt inte ett representativt utan ett konkret, praktiskt arbete med terminologiförvaltning – han gav råd åt terminologer inom olika fackområden, granskade och hjälpte till att förbättra deras termer, recenserade ordböcker över termer och standarder under utarbetande och bistod på andra sätt dem som skapade termer och sina yngre kollegor. Han arbetade tålmodigt och stillsamt, utan att jaga efter ära eller belöning och utan att skona sin hälsa. K. Gaivenis strävade efter att förena terminologiarbetet med terminologins teoretiska principer och bidrog själv i hög grad till att sprida och befästa dem. Hans bibliografi upptar mer än fyrahundra publikationer, varav många handlar om terminologi. Han inledde sin terminologiska forskning med sammansatta termer. Den första artikeln i ämnet, Sudėtinių terminų dėmenų išdėstymo klausimu, publicerades i Kalbos kultūroje år 1963 (KK, häfte 5). Därefter följde artiklar om genitivens användning i sammansatta termer, om sammansatta termer med adverbiala och participiella led samt om termer bildade av två eller tre led. Han sammanfattade detta ämne i sin avhandling Sudėtiniai terminai dabartinėje lietuvių kalboje. Han skrev den utan att börja på forskarutbildningen och utan att avbryta sitt dagliga arbete med terminologiförvaltning; han försvarade den 1969. Efter att ha satt sig grundligare in i terminologins teori och skaffat sig större erfarenhet tog han sig an bredare terminologiska ämnen, såsom: Bendrieji lietuvių terminijos kūrimo ir norminimo principai: Tarptautinių terminologijos principų P. KNIŪKŠTA. Kazimieras Gaivenis – poetinio polėkio terminologas 363 tillämpning inom vår terminologi. Han sammanfattade Stasys Šalkauskis terminologiteori och de principer som denne tillämpade. K. Gaivenis var dock mer benägen, eller rättare sagt kände det som sin plikt, att förklara snävare terminologifrågor med direkt anknytning till praktiken. Han skrev om samordningen av språkliga och logiska principer samt av språkliga och extralingvistiska principer inom terminologin, om standardisering och determinering av termer, om förkortning av termer, om antonymi inom terminologin, om termers bildrikedom och om andra förhållanden mellan terminologin och det allmänna språket. Det som låg honom närmast om hjärtat var den praktiska terminologiska ordningen och konkreta termer inom olika områden. Många av hans artiklar och kortare texter ägnades åt detta. I sina publikationer förklarade han nya och behövliga termer som ännu inte hade etablerats i språket: pakuotė, taršalas, pluoštinys, suklys, kvietrugiai, laikmatis, didbutelis, veislynas, išradyba. Han skapade och föreslog också själv nybildningarna rupiniai, stikliūnas, šienainis. Han spred litauiska motsvarigheter till internationella ord: yzopas – juozažolė, konvalija – pakalnutė, defektas – trūkumas. Särskilt nyttiga för allmänheten var texter om enskilda termdelssystem, till exempel: Kai kurie gyvulininkystės terminai; Kelios mintys apie muzikos terminus; Būtiniausi lietuviški karybos terminai. Han presenterade ofta ordlistor under rubriker som: Uogų pavadinimai; Valgių pavadinimai; Žvaigždynų pavadinimai; Piniginių vienetų pavadinimai. Ett drygt dussin sådana namnlistor och samlingar trycktes. Kazimieras Gaivenis ägnade sig åt terminologi och terminologiskt ordningsarbete under hela fyra decennier och lade ner mycket kraft och möda på det. Han sammanfattade sina samlade erfarenheter i boken Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys., som utkom 2002. Hans direkta yrkesarbete räckte inte till för honom, och han nöjde sig inte med det; hans intressen och engagemang var bredare. I tidskrifter och periodiska publikationer skrev han mycket om det vetenskapliga språkbruket, något om språket i administrativa dokument, kanslistil och offentliga inskrifter. Han intresserade sig för det offentliga språkbruket samt talspråk och poesins språk. Vid olika tillfällen skrev han om ortnamn, främst namn på platser i sin hembygd. Han förklarade vid flera tillfällen namnbildningen och betoningen i sjön Tauragnas och småstaden Taurāgnai. Han deltog i diskussioner om allmänna språkfrågor och recenserade Kalbos praktikos patarimus samt en artikelsamling för lärare om grammatik och stilistik. Ändå var det framför allt lexikologin, ett språkområde nära besläktat med terminologin, som lockade K. Gaivenis. I tidskrifter skrev han om synonymordböcker, jämförelseordböcker och 364 KALBOS KULTŪRA | 82 ordböcker över internationella ord, presenterade enskilda band av den akademiska Lietuvių kalbos žodyno för allmänheten och skrev om flera tvåspråkiga ordböcker. Tillsammans med andra sammanställde han själv Mokyklinį lietuvių–rusų kalbų žodyną. Hans olika lexikologiska kortare texter. Ibland kopplas allmänspråkliga ord samman med termer, eller rättare sagt visas sambanden mellan termer och allmänspråkliga ord; ibland undersöks orden som självständiga, neutrala företeelser i standardspråket. Mest intressanta är hans funderingar om ords särskilda betydelser och stilistiska nyanser – om användningen av inskjutna och modala ord, artighetsord, slangord och vulgarismer, arkaismer samt bildliga och poetiska betydelser. Ordens mångfald och särskilda användning behandlas livfullt i den lilla boken Margas žodžių pasaulis. Den innehåller så många språkliga variationer och kuriositeter att den lilla boken framstår som en underhållande språkencyklopedi. K. Gaivenis texter är också tilltalande eftersom författarens eget språk är levande och lekfullt. Det syns särskilt tydligt i de kortare texter som trycktes i Lietuvos pionieriaus under rubriken ”Kalbos palapinėje” och i deras rubriker. En text om benämningar på soldater fick till exempel rubriken Žygiuoja kareiviai, en kort text om skämtsamma uttryck fick rubriken Šypsosi kaip geležėlę radęs, och en genomgång av språkets morfologiska egenskaper börjar med en rubrik som innehåller ett komparerat substantiv – Už tinginį tinginesnis. Till och med i språkpublikationer trycktes artiklar med träffande och lekfulla rubriker: ”Verslininko žodynas” eller žodžių sąvartynas? Av boken ”Kas yra kas” blev det inte mycket. Han var inte heller likgiltig inför poesin själv. Under studietiden reste sig Kazys oväntat vid en klassfest och började deklamera Širvys poesi med stor inlevelse: Aš – beržas. / Lietuviškas beržas, / Išbridęs iš pievų nak­ties... Alla hade föreställt sig honom som en torr lärdomsman, full av språkvetenskap, men denne torrboll deklamerade inte bara utan kommenterade också Širvys poesi. Länge höll han sig borta från poesin, och först 1976 publicerade han i Kalbos kultūroje artikeln Dėl naujadarų vartojimo poezijoje (KK, häfte 31). Som epigraf valde han rader av Vacys Reimeris: Žodžiai talpūs – kaip indai. / Kaip indai – visai jie ir skamba... Själva artikeln är fylld av alla möjliga ljudklanger från poesins ord. Den inleds med ett citat ur en dikt av Judita Vaičiūnaitė, där man leker med namnet på en växt: veronika: Veronika žydi / <...> rasota veronika, / verk už mane. Längre fram leker Marcelijus Martinaitis, tillsammans med Kazimieras Gaivenis, med poetens namn Judita: Švarkė isisegęs juditą, / dainuoja babekas žvaliai. Efter att ha diskuterat sådana och liknande poetiska tillfällighetsbildningar varnar han med den tyska ordspråkets ord för att de ”är dömda att leva endast i sången”, samtidigt som han uppfattar alla deras färger och nyanser. P. KNIŪKŠTA. Kazimieras Gaivenis – poetinio polėkio terminologas 365 I artiklar om olika ämnen i Vėlesniai förekommer poesord och citat invävda i författarens sammanhang. Diktord presenteras som talande exempel, och de resonemang som förs underbyggs med citerade utdrag. Sådana exempel och inskott finns det särskilt gott om på sidorna i Margo žodžių pasaulio. Efter att ha diskuterat innebörden av tillfälliga nybildningar presenterar han som intressanta exempel Justinas Marcinkevičius apsi-lapsi-cinta, Albinas Žukauskas medmedžiai och tūkstantvuakarykštė. Ūmedė illustreras med rader av Antanas Baranauskas: Här sitter rosiga, blåaktiga, grå ūmedės tätt ihop, / glada, de växer vackert, ingenting bekymrar dem. Och ordet audūsis i ett fraseologiskt uttryck jämför han med Maironis Čičinskas adelsman aldadriku och citerar hela diktstrofen där det förekommer. Hur Kazimieras Gaivenis kunde behandla språkliga fenomen i en lekfull stil och knyta dem till poesin framgår av den korta artikeln Žvaigždynų pavadinimai (KK, häfte 59). Vi får återkalla legender bland litauer och andra folk om ursprunget till stjärnbildernas namn; ett åttaradigt stycke av Dionizas Poška citeras, där tolv stjärnbilder som de forntida litauerna kände till räknas upp: Avins, Bulius, Dvynaičiai och så vidare. En lyrisk fyrradig strof av Maironis citeras: Så vacker himlen är! Bland stjärnorna syns de sju skördemännen där borta! Ännu högre lyser det klarare, Grigos vagnar välta På den prydligt stensatta vägen. Artikeln inleds lyriskt, med rader av Vincas Mykolaitis-Putinas som epigraf: Jag lyfte ansiktet mot den stjärnbeströdda höjden – / Och försvann som en droppe i havet. Även artikeln om föreslagna litauiska blomnamn inleds med en lyrisk epigraf (KK, häfte 69). Bernardas Brazdžionis citeras: Vad vissnar snabbare än alla blommor? / Våra år, våra år. Här är det inte bara epigrafen som är poetisk; även de föreslagna blomnamnen andas språkpoesi: ajerūnė, kardūotė, kopūstūnė, lapainis, margulė, pavasariukas, saulūkė, spurguotė, vieksvūnė. Bara en terminolog med poetisk språkkänsla kunde samla dem så träffsäkert och vackert i en och samma bukett. 366 KALBOS KULTŪRA | 82