In memoriam Kazys Pakalka (1928–2009)

P E R S O N A L I J O S ALGIRDAS SABALIAUSKAS Institutet för litauiska språket TILL MINNE AV KAZYS PAKALKA (1928–2009) Den 16 september 2009 lämnade den flitige lexikografen och framstående forskaren i den litauiska lexikografins historia, Kazys Pakalka, oss efter att ha plågats av en svår sjukdom. Han gick bort stilla (stillsam var han också i livet), utan blommor och avskedstal, utan att vilja besvära vare sig sina närmaste vänner eller bekanta. Han dog i Vilnius, där större delen av hans liv hade förflutit, och urnan med askan återfördes till hembygden, till föräldrarnas grav på den lilla kyrkogården i byn Gedžiūnėliai. Inte långt härifrån ligger också hans födelseby Jūodalaukis (Daugėliškis församling, Ignalina distrikt). Enligt familjetraditionen kom Kazys Pakalka till världen mitt under linberedningen. Men organisten skrev in i församlingens böcker: år 1928 A. SABALIAUSKAS. In memoriam Kazys Pakalka 355 den 1 januari. På den tiden var det ganska vanligt att ange den nyföddes ålder som yngre – senare skulle han behöva göra militärtjänst. År 1941 började Kazys Pakalka gå i det berömda Vytautas den stores gymnasium i Vilnius. Den bortgångne brukade ofta varmt erinra sig doktor Pranas Germantas (Meškauskas)1, den så kallade utbildningsgeneralrådgivaren under den tyska ockupationen, som särskilt värnade om de litauiska skolorna i Vilniusområdet. Vägen till studier underlättades också för den blivande språkforskaren av hans farbror, den mångårige kyrkoherden i Marcinkonys, Nikodemas Pakalka, som församlingsborna med stor tillgivenhet mindes och som en gång hade studerat i Schweiz, vid universitetet i Fribourg, tillsammans med Vincas Mykolaitis-Putinas och en tid även arbetat vid Vytautas den stores gymnasium i Vilnius. Man kan säga att Nikodemas Pakalka var mycket gästvänlig mot språkforskare. Professor Juozas Balčikonis tillbringade inte bara somrarna där; även professorns bin fann ett trevligt skydd nära prästgården. Kazio Pakalkas vänner Aloyzas Vidugiris och Antanas Balašaitis var också ofta gäster där. Lokalbefolkningen misstänkte att dessa tre unga män var prästkandidater. Bland de litauiststudenter som inledde sina studier vid Vilnius universitet hösten 1948 fanns Kazys Pakalka inte där från början. Han dök upp lite senare, efter att ha ”bytt över” från skogsvårdsfakulteten. När han avstod från skogsmästarutbildningen, som annars var mer eftertraktad för en person från landsbygden, spelade förmodligen lektionerna i litauiska hos Vytautas den stores gymnasiums lärare Lionginas Vaitiekūnas en avgörande roll. Hans latinlärare, senare universitetslektor Jadv yga Tijūnelytė (Šimkauskienė), hjälpte sin tidigare elev att ordna formaliteterna kring ”övergången”. Kurskamraterna minns Kazys Pakalka som en student med ovanlig arbetsamhet. Han gick aldrig upp till en examen utan att vara väl förberedd. Författaren till denna korta artikel kan intyga det med säkerhet – han brukade nämligen själv tentera genast efter sin vän. Man såg honom sällan i danslokaler eller på andra nöjesställen. Han ropade aldrig på stadion. Visserligen kommer en lustig episod för mig: gymnastikläraren, som såg hur lätt hans student klättrade uppför repet, här 1 Pranas Germantas (1903–1945) 1936 m. Leipcigo universitete apgynė disertaciją „Liaudies papročiai lietuvių šeimos gyvenime“. 1941 m. buvo paskirtas Švietimo generaliniu tarėju. 1943 m. suimtas už priešinimąsi nacių politikai, ypač paskelbtai mobilizacijai į SS dalinius. Mirė Štuthofo koncentracijos stovykloje apsikrėtęs šiltine. Lietuviai kaliniai, papirke krematoriumo viršininką, išgavo jo urną ir bėgdami iš stovyklos išsigabeno į Švediją. Vėliau palaidojo vienose Kopenhagos kapinėse. Deja, kapas 1960 m. buvo sunaikintas. P. Germanto brolis, lituanistas mokytojas, įvairių redakcijų darbuotojas, aktyvus Lietuvių kalbos draugijos narys Kastas Meškauskas (1906–1932) nuskendo prie Palangos. Plačiau apie P. Germanto veiklą žr. M a c k o n y t ė B. Vilnius karo karuselėje. – Vilniaus kultūrinis gyvenimas. 1939–1945. Vilnius, 1999, 78–88. 356 KALBOS KULTŪRA | 82 Själv, efter att ha känt på honom, kontrollerade han hans muskler och uppmanade enträget honom att gå på boxningsträning. Men sådana erbjudanden lockade inte den flitige litauisten det minsta. Kazys Pakalka, som liksom andra studenter från Vilniusområdet hade känt av nationellt förtryck under sin barndom, var nog betydligt mer litauisk än vi som kommit till universitetet från andra delar av Litauen och reagerade känsligare på varje anspråk från främlingarna. Snart blev Kazys Pakalka en aktiv ordinsamlare för det akademiska Lietuvių kalbos žodynas. Vi kurskamrater såg kanske ibland också med en smula avund på när professor Juozas Balčikonis under föreläsningen räckte sin student en räkning och förklarade att han skulle få lite pengar för orden han hade lämnat in i Antakalnis. Under sin livstid skrev Kazys Pakalka upp kanske över 20 000 ord till ordboken. De flesta orden skrevs nog upp efter hans mor Anelė Pakalkienė (Cicėnaitė). Pakalkienė behärskade sin modersdialekt mycket väl; hennes språk var ovanligt bildrikt och ordrikt. Det bör nämnas att Kazys Pakalka älskade sin mor oändligt mycket. Hustrun till författaren av den här artikeln, som i egenskap av läkare hade haft kontakt med Pakalkienė, brukade säga att hon aldrig i livet hade träffat en annan människa som tog hand om sin mor så omsorgsfullt som Kazys Pakalka gjorde. Tidigt började den blivande språkforskaren också ägna sig åt forskning om den litauiska lexikografins historia. Under professor Jonas Palionis handledning skrev han ett värdefullt examensarbete om Dionizas Poškas handskrivna ordbok2. Efter att ha tagit examen från universitetet 1953 undervisade Kazys Pakalka några år vid Vilnius pedagogiska institut. Men hela hans fortsatta vetenskapliga verksamhet var huvudsakligen knuten till Litauiska språkets institut. Där skrev han under sina doktorandstudier en avhandling Pirmasis lietuvių kalbos žodynas (Konstantino Širvydo3 „Dictionarium trium linguarum“ 1629 m.). Handledare var docent Jonas Kruopas. Avhandlingens officiella opponent, professor Juozas Balčikonis, avslutade sitt utlåtande med följande ord: ”det utförda arbetet förtjänar mer än väl att det vetenskapliga rådet samtycker till att tilldela K. Pakalka graden kandidat i filologiska vetenskaper”. Både professor Juozas Balčikonis och ledamöterna i det vetenskapliga rådet blev särskilt imponerade av avhandlingens andra del – ett register på 917 sidor över litauiska ord. ”Det säger sig självt”, sade J. Balčikonis, ”att det har lagts ned ett enormt arbete på att sammanställa ett så omfattande register. Det borde ges ut genast. Annars, 2 Se P a k a l k a K. D. Poškas ordboks tillkomst och öde. – Lietuvių kalbotyros klausimai 29, 1991, 113–117. 3 De anställda vid Litauiska språkets och litteraturens institut var vid den tiden tvungna att använda denna form av vår lexikografs efternamn. A. SABALIAUSKAS. In memoriam Kazys Pakalka 357 skulle kapitalet ha grävts ned i jorden.”4 Enligt professor Kosto Korsakas mening borde avhandlingar av den här omfattningen över huvud taget förbjudas. Man kan säga att arbetet med detta monument över litauisk lexikografi egentligen bara började efter disputationen. Kazys Pakalka publicerade en mängd artiklar om ordboken och dess författare; han fastställde källorna till ordbokens polska del, reviderade dateringen av den första upplagan och undersökte nybildningarna. Viktigast av allt var förstås att han med inledande studier och register över litauiska ord utarbetade nya, praktfulla och numera för alla tillgängliga faksimilutgåvor av den så kallade första (omkring 1620) och tredje (1631) upplagan (Pirmasis lietuvių kalbos žodynas, 1979; Senasis Konstantino Sirvydo žodynas, 1997). Man kan säga att Konstantinas Sirvydas var Kazys Pakalkas stora kärlek som forskare, och att han följde honom ända till livets sista dagar. Ett annat område inom litauisk språkvetenskap där den avlidne också uträttade mycket var det akademiska Lietuvių kalbos žodynas. Kazys Pakalka kom i kontakt med detta allra viktigaste lexikografiska verk, som det kan sägas att det litauiska folket arbetade med i hela hundra år, redan som student, och verkade aktivt med det i nästan fyra decennier. För detta arbete tilldelades han 1996, tillsammans med andra lexikografer, Republiken Litauens vetenskapspris. Kazys Pakalka intresserade sig också för enskilda litauiska ords historia, ämnen inom litauisk språkforskning, språkvård och sin hembygdsdialekt från Daugėliškis. Vänner och kollegor från forskningen och arbetet minns Kazys Pakalka som en särskilt känslig, alltid samlad och uppriktig människa. Käre vän, vila i frid för alltid, nu när du har återvänt till den vrå av vårt land som var allra kärast för ditt hjärta. 4 Balčikonis J. Rinktiniai raštai. Bd 1. Vilnius, 1978, 367–370. 358 KALBOS KULTŪRA | 82