Dėl trijų skolinių iš italų kulinarijos

STEFANO M. LANZA Vytautas Magnus universitet Ett språks styrka ligger inte i att det avvisar det främmande, utan i att det slukar det. J. W. Goethe Språket är starkt inte därför att det avvisar allt som är främmande, utan därför att det slukar det som är främmande. J. V. Gėtė OM TRE LÅNORD FRÅN DET ITALIENSKA KÖKET I denna artikel diskuteras tre namn på italienska rätter som nyligen har blivit vanliga i Litauen: calzone, carpaccio och tiramisù. Inget av dem finns upptaget vare sig i Dabartinės lietuvių kalbos žodynas eller i ordböcker över internationella ord (TŽŽ 2001 eller VV TŽŽ 2003). De finns inte heller upptagna i rådgivningsdatabaserna hos vare sig den statliga litauiska språknämnden eller Litauiska språkinstitutet, och några språkvetenskapliga rekommendationer har inte heller hittats. I skriftspråket förekommer de vanligtvis på restaurangmenyer. Därifrån kom carpaccio och tiramisù med i Albina Šiupienienės handbok Į pagalbą valgiaraščių tvarkytojams, utgiven 2005, helt enkelt som italienska maträttsnamn. De behandlades inte som möjliga lånord; frågan om huruvida de kunde rekommenderas i litauiskan berördes inte, utan de återgavs med beskrivande uttryck: förrätt av rått nötkött (it. carpaccio di manzo) och liten förrätt av rå lax (it. carpaccio di salmone) samt kaffekaka (it. tiramisù) (Šiupienienė 2005: 97, 100). I den onomasiologiska teorilitteraturen skiljer man traditionellt mellan tre typer av namngivning (som namngivningshandling): a) när ett ord som redan finns i språksystemet används för ett nytt objekt (betydelselån); b) när ett nytt ord skapas med hjälp av det egna språkets resurser (nybildning); c) när en främmande språkmodell anpassas till det egna språkets system, varvid originalets uttrycksform förändras mer eller mindre fonetiskt och morfologiskt (lånord) (jfr Grzega 2003: 22). 308 KALBOS KULTŪRA | 82 En beskrivande framställning av en ny verklighet är det första steget i kunskapsprocessen. Man förklarar helt enkelt vad denna nya realitet är. Om beskrivande ordkombinationer betraktas som lexikala enheter, skulle man kunna se beskrivningen av en ny verklighet som en primitiv process för att skapa neologismer. Beskrivande kombinationer är primitiva i huvudsak av två skäl: 1) de är opraktiska att använda – kombinationer av två eller fler ord för att beteckna ett begrepp strider mot principen om språklig ekonomi; 2) sällan är de tillräckligt precisa: ett mellanmål av rått nötkött kan vara en maträtt som inte alls är italiensk carpaccio; något mer precist (men också mer omständligt) vore ett sådant italienskt mellanmål av rå oxfilé eller laxfilé1; ännu vagare och därför olämpligt som beteckning för italiensk tiramisu är kaffekaka2. Riktlinjerna för språknormering har varit etablerade länge3; numera utgår man från följande principer som godkänts av Litauens språkkommission: 1) inte godta lånord som kan ersättas med egna litauiska ord eller motsvarigheter; 2) anpassa lånord om det inte går att ersätta dem med egna ord (jfr 2007 års Allmänna kriterier för normering av nya lånord). Vilket som är lämpligare att använda – ett lånord eller en lexikal enhet i litauisk form (som redan finns eller skapats som neologism) – avgörs efter att lånorden själva, deras struktur och bruk4 samt deras förhållande till systemet har undersökts (jfr Pupkis 2005: 252). C A L Z O N E På italienska calzone (uttalas [kal’tsonə5]) kallas en särskild sorts pizza. Först läggs fyllningen på en utkavlad degcirkel (pizzabottnen). Sedan viks degcirkeln dubbel, och de två delarna som bildats förseglas längs kanterna- 1 De ”termer” som A. Šiupienienė föreslår uppfyller inte principerna om språklig ekonomi och konsekvens: samma carpaccio beskrivs som ett mellanmål om det är gjort av kött, men som ett litet mellanmål om det är gjort av fisk. 2 I det traditionella receptet för denna dessert är kaffe långt ifrån den viktigaste ingrediensen. 3 Trumpą lietuvių kalbos norminimo istoriją žr. Pupkis 2005: 251–252. 4 Om inget annat anges bygger denna artikel på data från webbsidor som hittats med sökverktyget Google. Kvantitativt sett är Googles statistiska uppgifter inte tillförlitliga: de är bara ungefärliga beräkningar av antalet webbsidor (dessutom skiljer sig resultaten för samma sökning när andra sökverktyg används, och även när samma sökfråga ställs med samma verktyg från olika länder). Google är dock mycket användbart när man vill hitta exempel på språkbruk, eftersom de visade webbsidorna utgör obestridliga språkfakta. Dessutom är språket på internet så varierat att resultaten inte enbart består av exempel på skriftspråk (om internetspråkets särskilda egenskaper, se särskilt Crystal 2001). 5 Uttalet anges här och i fortsättningen enligt den internationella IPA-transkriptionen. S. M. LANZA. Dėl trijų skolinių iš italų kulinarijos 309 mos. Den så tillagade halvmåneformade maträtten sätts in i ugnen. Ett sådant uppblåst bakverk var redan på 1600-talet, när ordet calzone för första gången belades (enligt DELI 1999), en påminnelse om den uppsvällda delen vid knävecket på byxor (it. calzone, dial. cazone). R. Andreoli (R. Andreoli), författaren till Vocabolario napoletano-italiano (Neapoliečių–italų žodyno), utgiven 1877, förklarar: ”[calzone] är en fylld liten kaka vars form liknar knävecket vid låret, och det är lämpligt att även fortsättningsvis kalla den vid dess eget namn calzone.” I dagens litauiska finns det inget ord som exakt motsvarar italienskans calzone. Därför bör det enligt de tidigare nämnda principerna anpassas till litauiskan eller ersättas med ett litauiskt uttryck. I talspråket hör man ofta talas om kalconę eller kalconą, men en sådan anpassad form är ytterst sällsynt i skrift6. Det verkar som om lånordets fonetiska struktur är helt tydlig för litauisktalande och att originaluttalet återges ganska exakt. Detta kan också vara en förklaring till varför man – i avsaknad av en norm för standardspråket – oftare nöjer sig med att återge ordet i dess autentiska stavning, till exempel: Riktigt goda pizzor, särskilt calzone; Ni kan också baka en stängd pizza av typen ”calzone”; Hur italienarna hanterar calzone-pizzor; Degen till den fyllda pizzan (calzone) görs på samma sätt. Som exemplen visar ges ofta en förklaring av det italienska ordets betydelse; jfr även: Calzone med skinka och ananas (vikt pizza); Calzone (stängd pizza): ost, skinka, champinjoner, ”salsa”, lök, gräddfil; ”Calcone” – du kommer genast att få en bättre uppfattning om pizzor! Det är en stängd pizza; Vegetarisk ”Kalcone” 13,90 lt vikt pizza med aubergine- och spenatfyllning; Den vikta / Calzone. sås, ost, skinka, svamp, paprika. Även om det överlag har hittats få exempel är det värt att notera att det redan förekommer flera beskrivande uttryck i bruk, jfr: fylld pizza, vikt pizza, den vikta (pizzan), stängd pizza. Som termer kan möjligen de bestämda formerna passa, till exempel den tidigare nämnda perlenktoji pica. I andra språk etablerar sig calzone som lånord, jfr: Tasty, economical and easy to fix, a calzone would make a fine lunch or dinner sandwich; Calzone ist eine gefüllte Pizza; Qui peut résister devant une pizza italienne, devant une calzone bien garnie?; Que bueno el calzone con una cerv ecita bien helada...; И да, и нет — кальцоне, это не что иное, как одна из разновидностей пиццы7. Stavningen är ofta inte fonetiskt anpassad, men ordet böjs morfologiskt- 6 Beläggen visar kalcone, kalzone, calcone, kalcioni. Det gick inte att hitta några exempel på morfologiskt anpassade former. 7 Ibland används calzone i en sammansättning med pizza, jfr: a pizza calzone, eine Pizza Calzone, une pizza calzone. 310 KALBOS KULTŪRA | 82 mas, jfr: two calzones; zwei große Calzonen; les calzones; los calzones8. Hur mycket genus varierar till och med mellan exempel från ett och samma språk. I tyska och franska dominerar former i femininum; på spanska påträffas calzone enbart i maskulinum, medan ordet på ryska är neutrum. När man avgör vad den litauiska benämningen på it. calzone ska vara, bör man ändå först medge att calzone inte är en pizza utan ett särpräglat bakverk. I stället för den språkligt oekonomiska och betydelsemässigt inexakta frasen perlenktoji pica föreslås att man upprätthåller det redan förekommande anpassade lånordet kalčonė9. En litauiserad benämning lämpar sig bättre för att benämna företeelser från främmande länder än en egenkonstruerad motsvarighet; dessutom passar den systematiskt ihop med andra lånord som betecknar utländska maträtter (jfr pica). C A R P A C C I O Carpaccio (uttalas [karpat’tʃo]) är i grunden en symbolisk benämning på en maträtt: den har inget semantiskt samband med rättens ingredienser och beskriver inte dess sammansättning. Det är ovanligt nog känt när och till och med var ordet uppstod. I Venedig 196310 kom Giuseppe Cipriani (Giuseppe Cipriani), den excentriske ägaren till kaféet Harry’s bar, på en ny maträtt för en kräsen kund som varken kunde äta kokt eller stekt kött. För benämningen på tunna skivor marinerat rått nötkött hämtade man inspiration från aktuella händelser i staden. Från juni till oktober det året visades en utställning med verk av den berömde målaren Vittore Carpaccio (Vittore Carpaccio). På så sätt blev konstnärens efternamn en tillfällig maträttsbenämning. Denna rent tillfälliga nybildning etablerades senare i lexikonsystemet i takt med att maträtten och själva tillagningssättet blev allt populärare. Utomlands spreds carpaccio som exotism och kulinarisk term (den finns redan belagd i den franska GR från 1973 och i den engelska OED från 1974). 8 På ryska verkar ordet кальюне vara oböjligt, jfr: Для Кальюне мне нравится не очень крутое тесто без опары; Разница с кальюне опять же в размере и принципе жарки. 9 Visserligen skulle varianten kalčonas passa bättre av vissa skäl. Den är fonetiskt mer exakt, eftersom slutljudet [n] i it. calzone inte är palataliserat. Dessutom bevarar kalconas originalets genus (it. calzone är just maskulinum) och är mer regelbunden jämfört med andra lånord från italienskan (jfr: balcone > balkon as, cartone > kartonas, vasone > vazonas). Men den italienska ändelsen -e förknippas naturligt med litauiskans feminina -ė, och här påverkar troligen analogin med det feminina pica. Därför bör formen kalčonė ha bättre framtidsutsikter. 10 Detta årtal anges i alla italienska ordböcker. Vissa internetkällor anger andra årtal och berättar en annan historia om hur maträtten och dess namn uppstod. S. M. LANZA. Dėl trijų skolinių iš italų kulinarijos 311 Lietuvos ryto korrespondent från Italien hävdade ironiskt i en artikel om karpačą (2006 06 12): ”[J]ag föreställer mig att de som vill hålla det litauiska språket rent nog redan funderar på hur man bäst skulle kunna översätta den där italienska främmande termen – den har ju ingenting med karpar att göra. [...] Den här gången borde våra språkpurister stå där med lång näsa, eftersom rätten som erbjuds på nästan alla restauranger i Litauen just nu är uppkallad efter en berömd målare. Och det är mycket fult att förvanska namn.”11 Sådan schablonmässig humor torde ha berott på de klumpiga beskrivande uttryck som nämndes tidigare. I själva verket behövs de inte heller. Det finns dessutom inget att översätta. När ett egennamn blir ett appellativ brukar man inte skapa en egen ersättning, utan helt enkelt anpassa låneordet, till exempel: begonija (från amatörbotanikern M. Begons efternamn), karnotitas (från den franske mineralogen M. A. Carnots efternamn), keinsizmas (från den engelske ekonomen J. M. Keynes efternamn), voltas (från den italienske fysikern A. Voltas efternamn) och så vidare. Frågan är vilken form av låneordet som är lämpligast. Eftersom målarens efternamn anpassas till Karpačas bör rättens namn på motsvarande sätt – morfologiskt anpassat12 – vara karpačas. Formen karpačas är dock sällsynt i bruk. Förutom många exempel på den oanpassade formen carpaccio hittades också andra varianter, mer eller mindre anpassade till litauiskan, jfr: När det här stället just hade öppnat blev jag hänförd av den fantastiska karpačio; vi skär karpačio i mycket tunna skivor och lägger dem direkt på tallriken; vinet passar inte särskilt bra ihop med karpačiu av saltad och färsk lax13; det är värt att nämna carpacio på nöt och lax, som något okonventionellt serveras som sallader. Den vanligaste formen är den oböjliga, anpassade formen karpačio. Det finns bara ett fåtal exempel på formen karpačas, medan den nämnda instrumentalformen karpačiu (vilken skulle nominativformen vara? – karpačis, karpačias?) är ett enstaka belägg. Delvis litauiserade och helt oanpassade former kan enligt de tidigare nämnda principerna inte betraktas som normativa. Den utbredda formen karpačio (med i) beror sannolikt på en viss likhet med originalets stavning och på att det mjuka [tʃ] på litauiska före bakre vokaler – särskilt före o – är mycket vanligare än det hårda. Fördelen med den ovanligare formen karpačas (utan i) är att den är morfologiskt anpassad. På senare tid har anpassningen av låneord med ett tonlöst [tʃ] (och ett tonande [dʒ]) i slutet varit inkonsekvent. Man övergav den stavning kapričio (< capriccio) som hade en brukstradition och föreslog i stället kapričo eller 11 Det är ganska paradoxalt att korrespondenten i samma artikel kallade barägaren Giuseppe för Giovanni och målaren Vittore – Vittorio. 12 Apie morfologinio adaptavimo būtinumą plg. Vaicekauskienė (2007: 186–187). 13 Detta är det enda exemplet som hittats i VDU:s textkorpus. 312 KALBOS KULTŪRA | 82 kapričas (TŽŽ 1985, TŽŽ 2001)14, – bet paliktas solfedžio (< solfeggio). Kai vartosena neprieštarauja vidinėms kalbos taisyklėms, ji turėtų būti palaikoma. Ne tik nekaitomas -o galūnės žodis karpačio neprieštarauja lietuvių kalbos normoms (plg. DLKG4 2006: 82), bet sistemiškai tinka prie solfedžio ir prie į normą grąžintino kapričio. Siūloma teikti vartoti pastovaus kirčiavimo vyriškosios giminės (plg. DLKG4 2006: 64) formą karpačio. T I R A M I S Ū Det finns många recept på den traditionella italienska desserten tiramisù (uttalas [tiramiʼsu]). Enligt den första ordbok som tog upp ordet (Zingarelli 1983) är det en ”halvfrusen sötsak gjord på sockerkaksbotten och täckt med ett lager kakao, tillverkad av mascarpone15, ägg och socker”. Det är inte exakt känt hur tiramisù uppkom, men ordböckerna är åtminstone överens om året för den första beläggningen – 1980. Namnet består av två ord, tirami su16, som ordagrant betyder ”lyft upp mig”. Med tanke på den bildliga betydelsen av verbfrasen tirare su, ”muntra upp någon, ge någon krafterna tillbaka”, är dessertens syfte att pigga upp. Om man teoretiskt resonerar kring vad en litauisk motsvarighet till tiramisu skulle kunna vara, bör det stå klart att det är meningslöst att översätta ett sådant namn ord för ord (och såvitt jag vet har några kalkeringar inte föreslagits hittills). I den här artikeln har man redan uttryckt tvivel om lämpligheten hos beskrivande namn: de är sällan tillräckligt precisa, är opraktiska att använda och får därför svårt att slå rot i språkbruket. Bruksexemplen bekräftar detta. Den oböjliga formen tiramisu har redan etablerats på litauiska, även om den ibland fortfarande skrivs med stor begynnelsebokstav, Tiramisu, som ett egennamn. Exempel har hittats på nästan alla kasus, jfr: Tiramisu tillagas enkelt, det tar bara 30 minuter; på varje kafé smakar tiramisu olika; tiramisu bör få stå och vila en stund; innan ni serverar tiramisu, doppa 14 Formen kapričio som uttalsmotsvarighet till italienska capriccio finns redan i 1936 års Tarptautinių žodžių žodyne (Internationella ord). Med hänvisning till Litauiska språkkommissionens beslut motsatte sig även A. Pakerys (1991: 5) formen kapričo. 15 Formen maskarponė (< italienska mascarpone) anges numera som normativ (Girčienė, Liutkevičienė 2008: 117). I vissa avseenden vore dock maskarponas mer exakt (jfr argumenten för kalconas i fotnot 9). 16 I italienska ordböcker anges fortfarande stavningen av namnet i två ord (tirami su), som numera i praktiken inte längre används. S. M. LANZA. Dėl trijų skolinių iš italų kulinarijos 313 förvara det i kylskåpet i 4 timmar; till efterrätt väljer hon helst tiramisu; när kommer du med tiramisu?. I talspråk har jag hört det uttalas på litauiska [tira’misu], men det finns ingen språklig grund för att godta en sådan betoning, oavsett var originalets betoning ligger. Dessutom är slutbetoning typisk just för lånord med ändelsen –u, jfr.: interviù, kakadù, meniù, reviù, tabù osv. I litauiskan finns ingen lämplig ersättning för lånordet tiramisu. Ordet tiramisu betecknar en särskild kulturell företeelse från ett annat land och används som lånord i stor utsträckning i andra språk i världen17; dess fonetiska och morfologiska struktur strider inte heller mot litauisk grammatik. Liksom andra litauiska lånord med betonat slut –ù kan det inte böjas (jfr. DLKG4 2006: 82); det är maskulinum (jfr. DLKG4 2006: 64) och har fast betoning. SLUTSATSER När det uppstår ett behov av att på litauiska benämna en ny företeelse kan dess namn på ursprungsspråket ersättas med en inhemsk motsvarighet eller tas in som ett lånord anpassat till litauiskans fonetiska och morfologiska system. Traditionella maträtter från andra länder är främmande för litauerna, liksom deras namn är främmande för litauiskan, och därför förefaller det inte ändamålsenligt att föreslå egna ord för att benämna dem. Desto mer som de sprids i bruk som lånord, och när språkbruket inte strider mot språkets interna regler bör det stödjas. Det är önskvärt att fonetiskt anpassa lånorden med hänsyn till uttalet i det språk de kommer från och att ge dem en morfologisk form, samtidigt som man undviker formvariation. Med utgångspunkt i dessa principer rekommenderas följande tre former av namn på italienska maträtter: kalčònė (deklinationstyp 2, femininum), karpàčio (oböjligt, maskulinum) och tiramìsù (oböjligt, maskulinum). 17Det kan man enkelt övertyga sig om genom att gå till sidan för ”Vikipedijas” artikel om tiramisu på internet. 314 KALBOS KULTŪRA | 82 LITERATŪRA Andreoli R. 1877: Vocabolario napoletano-italiano, Torino. Crystal D. 2001: Language and the Internet, Cambridge: Cambridge University Press. DELI 1999 tt.: Dizionario etimologico della lingua italiana, Bologna: Zanichelli. DLKG4 2006: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika. Red. V. Ambrazas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Girčienė J., Liutkevičienė D. 2008: Sūrių pavadinimų vartosena ir norma. – Kalbos kultūra 80, 110–122. GR 1973 tt.: Le Grand Robert de la langue française, Paris: Le Robert. Grzega J. 2003: Borrowing as a Word-finding process in cognitive historical onomasiology. – Onomasiology Online 4, 23–32. OED 1974 tt.: The Oxford English dictionary, Oxford: OUP. Pakerys A. 1991: Tarptautinių žodžių kirčiavimas, Kaunas: Šviesa. Pupkis A. 2005: Kalbos kultūros studijos, Vilnius: Gimtasis žodis. Šiupienienė A. 2005: Į pagalbą valgiaraščių tvarkytojams, Vilnius: Ciklonas. TŽŽ 1985: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius: Vyriausioji enciklopedijų redakcija. TŽŽ 2001: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius: Alma littera. Vaicekauskienė L. 2007: Naujieji lietuvių kalbos svetimžodžiai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. VV TŽŽ 2003: V. Vaitkevičiūtė. Tarptautinių žodžių žodynas (elektroninis leidimas). Zingarelli N. 198310: Vocabolario della lingua italiana, Bologna: Zanichelli. Gauta 2009 12 14 ON THREE BORROWINGS FROM ITALIAN CUISINE Summary The paper discusses three Italian borrowings which have recently become very popular in Lithuania; they refer to the dishes calzone, carpaccio and tiramisù. On the basis of onomasiologic research and the criteria adopted for standardising borrowings, each of the above borrowings is analysed from several points of view: language history, semantics, morphological structure, usage and relation with the Lithuanian language system. When adapting the borrowing, it should be decided which is better: a morphologically and phonetically adapted (to Lithuanian) unit or a Lithuanian lexical unit. S. M. LANZA. Dėl trijų skolinių iš italų kulinarijos 315 It is generally held that to refer to foreign realia, the adapted variant is more suitable than the native equivalent. Moreover, the words like calzone, carpaccio and tiramisu usually spread in language like borrowings, and the users take efforts to grammatically adapt them (however, a large variety of forms has been noticed). When the actual usage does not violate the rules of the language system, it should be supported. After the analysis of each of the three words, the following forms have been suggested for use: kalcòne (2nd accentuation pattern, feminine gender), karpãčio (uninflected, masculine gender) and tiramisù (uninflected, masculine gender). STEFANO M. LANZA Vytauto Didžiojo universitetas K. Donelaičio g. 58, LT-44248 Kaunas [email protected] 316 KALBOS KULTŪRA | 82