Iš frazeologizmo žodžio neišmesi

VINCENTAS DROTVINAS Vilniaus pedagoginis universitetas Man kan inte ta bort ett enda ord ur ett fraseologism Inte sällan får man höra eller stöter vid läsning på bildrika uttryck med främmande ord, som man undviker att använda separat. Sådana uttryck (ordspråk, talesätt, liknelser) finns det gott om i äldre skrifter; de tas ofta med i fraseologiska ordböcker. Hur bör vi då använda dessa fraseologismer utan att bryta mot kraven på språklig renhet? Frågan har att göra med fraseologismernas uttryck (lexik), det vill säga vilka ord som utgör fraseologismernas beståndsdelar och hur fraseologismer med främmande ord återges och behandlas inom fraseografin. Utan att gå in på en mer ingående förklaring kan vi säga att det ingalunda är vilket litauiskt ord som helst som ingår som beståndsdel i fraseologismer. Därför är en fraseologisk ordboks omfång alltid snävare än hela språkets lexikala möjligheter. Ord som ingår som beståndsdelar i fraseologismer kan karakteriseras på flera sätt: efter användningsfrekvens, ursprung och andra aspekter. Utifrån hur ofta orden i fraseologismer förekommer urskiljs två grupper av fraseologisk lexik: 1) fraseologismer som består av ord i allmänt bruk, vilka tillhör det aktiva ordförrådet. Sådana fraseologismer liknar lexikalt fria ordkombinationer; de har i själva verket uppstått ur fria ordkombinationer, men skiljer sig genom sin bildliga användning, jfr nuleisti rankas och nuleisti rankas ”bli nedslagen”; 2) fraseologismer som innehåller ord med begränsad användning, vilka mer sällan eller inte alls används i fria sammanhang utan bara förekommer i fraseologismer. Oftast rör det sig om arkaismer och dialektala ord, som har bevarats i lokala talformer, det vill säga inte blivit en del av det allmänna språkets ordförråd. (Arkaismer och dialektala ord i fraseologismer bör undersökas separat.) Bland ord i allmänt bruk är somatismer (gr. soma ”kropp”) de vanligaste i fraseologismer. Till sitt ursprung är de ärvda ord (indoeuropeiska, baltiska och slaviska, baltiska), som också utgör kärnan i dagens språks aktiva ordförråd. En stor mängd och variation av fraseologismer med somatismer är karakteristisk för många språk. Litauiska fraseologismer med somatismer har samlats in, undersökts och lexikografiskt presenterats av Jonina Lipskienė (Lietuvių kalbos somatiniai posakiai (su galvos dalių pavadinimais), 1979). I den nya 52 KALBOS KULTŪRA | 82 I författarens arbete Vaizdingieji lietuvių kalbos posakiai (2008) presenteras fraseologismer och andra bildliga uttryck med benämningar på alla kroppsdelar. Somatismer som lexikalisk tematisk grupp är inte homogen; bland dem förekommer också en hel del lånord (detta gäller för övrigt även andra tematiska grupper). Det är ett belägg för det litauiska språkets samspel med andra språk. Vid sidan av äldre lånord (germanismer och slaviska lån), som har etablerat sig i standardspråket, finns också nyare lånord, som numera betraktas som främmande ord. Standardspråkets bruk klarar sig helt utan dem, eftersom det har goda litauiska motsvarigheter; till exempel tas främmande ord inte med i synonymordböcker. I det levande språket har de emellertid inte försvunnit, och i ordspråk, talesätt och fraseologismer är de på grund av sin särart (framför allt den fasta strukturen och stelheten) nästan omöjliga att rubba. ”Fallet” med fraseologismer som innehåller främmande ord aktualiserades när den första Lietuvių kalbos frazeologijos žodynui (1977) publicerades. I förordet till ordboken angav dess författare Jonas Paulauskas att ”fraseologiska uttryck förekommer med ord av icke-litauiskt ursprung, främmande ord, [...], t.ex.: ant tuščios dūšios, iš vienos bačkos eiti.” Han påpekade också att ”om det främmande ordet [...] ersätts med ett ord i standardspråket, skulle det fraseologiska uttrycket upphöra att finnas. Därför tolereras sådana fraseologiska uttryck med främmande ord [...] i standardspråket” (LFŽ:s förord, 9). Recensenternas inställning till att ta med sådana fraseologismer i ordböcker var mycket försiktig, om inte rentav kritisk. Lexikografen Vytautas Vitkauskas betraktar exempelvis inte fraseologismer med främmande ord som en del av standardspråkets rikedom. Han framhåller att ”för standardspråkets fraseologismer bör i princip liknande korrekthetskriterier tillämpas som för hela ordförrådet, och därför måste fraseologismer bildade med lånord barakatas, čiup­ryna, dralas, dūšia, murinas, melnyčia, strainuška, patieka, tarba, pasamonas m.fl. bedömas som något som ligger utanför standardspråkets gränser och endast kan användas av stilistiska skäl” (Vitkauskas 1978: 56). Recensenten framförde en liknande tanke vid ett annat tillfälle och sade att ”fraseologismer är det område där främmande ord tränger sig in särskilt aktivt och vill etablera sig genom att tränga undan litauiska uttryck” (Vitkauskas 1977: 37). Den andra recensenten av den nämnda ordboken, lexikografen Klementina Vosylytė, uttrycker sig ännu strängare. Enligt henne borde fraseologismer som innehåller lånord (cacka pacacka, iš čiuro eiti, pilni delmonai m.fl.) över huvud taget inte ha tagits med i ordboken (Vosylytė 1978: 177). Hur omsattes dessa synpunkter i praktiken? Man avstår inte från främmande ord heller i andra typer av fraseologismer. I samlingen av jämförande fraseologismer Lietuvių kalbos palyginimų žodynas (1985) hittar vi följande fraseologismer: V. DROTVINAS. Iš frazeologizmo žodžio neišmesi 53 murzinas kaip pečius; šalta troba lyg ledainė; taip meluoja, kaip zalatyte zala-tija m.fl. Jämförande fraseologismer med vissa främmande ord förekommer i stora mängder, till exempel med ubagas (ubagė) – närmare 60 (för intressets skull: i Frazeologijos žodyne [2001] finns det också 57), svietas – 40 m.fl. Naujausiame lietuvių kalbos frazeologizmų rinkinyje Frazeologijos žodyne (2001) kalbamųjų frazeologizmų gal ir kiek mažiau, bet visai jų atsikratyti nepavyko. Frazeologizmų svetimybių sąrašas bent apytiksliai būtų netrumpas, pavyzdžiui: abroz­das, bačka, mačyti, nabašnikas (nabašnikas), navyna, skūra, svietas, svodba, spice, šaiba, šalamo­jus, šaldra, špokas, šriubas, terba, ubagas, zalietos, zerko­las, zomatas ir kt. Främmande ord förekommer både som fraseologismens huvudord (här markeras de med ett kryss (x)) och som andra ord i fraseologismen. Fraseologismer med två främmande ord är inte ovanliga: bieso abrozdeliai ”neg. kort”, ubago šmotas ”en sådan svordom”, ubago terba ”en fattig person”, ubagas su terbom matos ”om en tunn soppa”, ubagas ženijasi ”sägs när solen skiner medan det regnar”, cacka pacacka; ir prie tanciaus, ir prie ražanciaus. Jämförelser med två främmande ord förekommer också, t.ex. kaip smerčio adyna m.fl. I denna ordbok framträder dock redan lexikografernas försök att göra ett visst urval bland fraseologismer med främmande ord. Ordbokens redaktör påpekar att ”i FŽ finns inte vissa uttryck där en av beståndsdelarna är ett m y c k e t s ä l l s y n t (min kursivering. – V. D.) främmande ord, t.ex.: ant truco, ant to norako” (Paulauskas 2002: 13). I J. Lipskienės nya fraseologismordbok förstås främmande ord som ”mindre använda benämningar med synonymiska relationer”, exempelvis synonymer till substantivet koja: slav. kačergos, kado­kai (kadūkai, kudōkai), pãdkavos, vok. kėgeles (kėgeliai), kantãpliai, šlėpės, lat. kuibena. Främmande ord anges också för andra somatismer, t.ex.: kailis – pol. kučnerius, kūtnara, kutnerius; ranka – bračnagė, brančnagė m.fl. Främmande ord förs också upp som uppslagsord för fraseologismer, t.ex.: klynas (gren, skinkor): skystas klynas ”om någon liten och svag”; blėkas, blėkai (plėkai): eik šunims blėkų šinkuoti ”handla”; čiup­ryna (vitry. чуприна, pol. czup­ryna), jfr. į čiup­ryną susikibti ”ryka ihop”; kaltūnas (rys. калтун, pol. kołtun), jfr. kaltūną nuo galvos rauti m.fl. Det är värt att framhålla att främmande ord inte bara förekommer i fraseologismer som samlades in under de första årtiondena av 1900-talet och publicerades i Lietuvių kalbos žodyne eller i de nämnda specialordböckerna, som bygger på dess excerpter. Många sådana ord har också antecknats på senare tid i dialektordböcker: 54 KALBOS KULTŪRA | 82 Zanavykų šnektos žodynas (1–3 t., 2003–2007), Daukšių šnektos žodynas (2004), Kupiškėnų tarmės žodynas (1 t., 2008) och andra. Allt detta visar att främmande ord (vi erinrar oss att nästan alla har strukits ur den moderna litauiskans synonymresurs) fortfarande envist håller sig kvar i dagens levande språks lexikon. Visserligen förekommer det alltjämt fall där ett fraseologiskt uttryck med ett främmande ord används jämsides med dess motsvarighet – ett fraseologiskt uttryck med en motsvarande litauisk beståndsdel, till exempel: balkis – sija: vieno (dešimto, devinto, devynių, penkių) balkio trūksta, balkio stinga och – sija palūžo galvoje och liknande; šliubas – šulas: šliubo trūksta (galvoje), šliubas atsisuko galvoje och – vieno šulo stinga galvoje; skūra – oda: į jaučio skūrą nesurašysi och – į jaučio odą netilps och liknande. Frågan om huruvida ett fraseologiskt uttryck med en litauisk beståndsdel är resultatet av våra försök att undvika främmande ord eller har uppstått självständigt, det vill säga inom själva det litauiska språket, handlar alltså mindre om språklig rensning än om fraseologins historia i stort. Därför är V. Vitkauskas uppfattning – att fraseologiska uttryck är en miljö där främmande ord särskilt aktivt tränger sig in i syfte att tränga undan litauiska ord i uttrycken – värd att diskutera (jfr Vitkauskas 1977: 37). Vi skulle kunna pröva den. I Frazeologizmų žodyne finns exempelvis omkring 470 fraseologiska uttryck med ordet velnias (och ytterligare 17 under andra uppslagsord), men bara 35 med biesas (här bör också nämnas uttryck med synonymerna nelabasis, raguotasis med flera). Men detsamma kan vi inte säga om fraseologiska uttryck med det litauiska ordet elgeta och det främmande ordet ubagas: elgeta förekommer i endast tre fraseologiska uttryck (elgeta paleisti, elgetomis paleisti, dvasios elgeta och liknande), medan ubagas förekommer i omkring 60. Uppgifter om ordens litauiska eller icke-litauiska ursprung kan till viss del förklara vilket fraseologiskt uttryck som uppstod först – det med ett främmande ord eller det med ett litauiskt ord – och vilket som ”försöker tränga undan” det andra. I K. Sirvydas ordbok finns bara sija (balka tram. Trabs, trigum, siia, sienoias) SD³ 6; i dag finns bara ett fraseologiskt uttryck med detta ord, jfr sija palūžo galvoje ”förståndet sviktade”: galvoje to žmogaus palūžo sija, kursai tiki niekams ir niekų bijo (D. Poška). Den germaniserade formen balkis används betydligt oftare i fraseologiska uttryck, jfr vieno (dešimto, devinto, devynių, penkių) balkio trūksta och andra. I K. Sirvydas ordbok finns oda skura SD³ 27; oda įp werbludo, lapes pilkos oda 164; jfr också odininkas (jämte kazėmekas), medan ordböckerna från Litauens mindre område har båda orden: Haut Skura, ós. Oda C III 346 och liknande. Med det främmande ordet skūra finns hela 40 fraseologiska uttryck och ytterligare några i andra uttryck, medan det med oda bara finns 5. Vissa fraseologiska uttryck med främmande ord och uttryck med litauiska ord är ungefär lika vanliga, till exempel: šliubas atsisuko galvoje ”han/hon betedde sig dumt— V. DROTVINAS. Iš frazeologizmo žodžio neišmesi 55 sig”, šliubo trūksta galvoje ”inte riktigt klok” (FŽ 722), och varžtai atšleido ”betedde sig oklokt”, varžtai atsisuko ”betedde sig oklokt”, vienas varžte- lis išklibęs ”om en tämligen dum person” och liknande (FŽ 796). Fraseologiska uttryck med det litauiska ordet šulas har liknande betydelser, till exempel: ne visi šulai ”halvgalen”, vieno šulo stinga galvoje ”inte riktigt klok”, šulų nepritenka galvoje ”om en halvgalen person” och liknande (FŽ 723). Här möter vi alltså en tydlig motsättning: själva de främmande orden är icke-normativa i standardspråket och används allt mer begränsat (exempelvis känner dagens litauiskstudenter inte alls till betydelsen av många främmande ord), men de lever kvar i fraseologiska uttryck. Med andra ord är bevarandet av främmande ord i fraseologiska uttryck ett av de grundläggande kännetecknen för fraseologiska uttryck som nominativa enheter, det vill säga ett villkor för deras fasta karaktär och reproducerbarhet. Därför bör vi inte överdriva den fara som fraseologiska uttryck med främmande ord utgör för den litauiska fraseologins renhet. En stor del av dessa uttryck används nämligen inte ofta. Många sådana uttryck, som tidigare var vanliga i det levande språket, återfinns i dag endast på ordbokssidor. Frazeologizmų žodynas (2001) är en samling av fraseologiska uttryck från hela det litauiska språket. Om vi exempelvis hade en samling fraseologiska uttryck ur det nutida (standard)språket, skulle vi kunna bedöma uttryck med främmande ord mer nyanserat, med hänsyn till hur utbredda de främmande orden varit i språket förr och är i dag. Här bör vi erinra oss att Kazimieras Būga redan 1922 kraftigt fördömde ett generellt utbyte av slaviska ord mot litauiska och betonade att Kristijonas Donelaitis måste få behålla sina glūpas, sopagai, och Antanas Baranauskas sina iščinto, och så vidare (Būga 1959: 37). Denna regelbundenhet i förhållandet mellan lånord och litauiskt ordförråd bör också tillämpas på främmande ord i fraseologiska uttryck. Det förefaller helt rimligt att instämma i den framstående litauiske fraseologen Jonas Paulauskas påstående att ”[...] att förneka användningen av främmande ord i fraseologiska uttryck skulle innebära att fördöma ett känsloladdat uttryck för tankar” (FŽ įvadas, VII). När det saknas en litauisk motsvarighet är användningen av uttryck som į užpečkį sulįsti ”vara räddhågsen”, ubago kąsnai ”stora sjok av fallande snö” och andra uttryck berättigad (FŽ įvadas, VIII). Detta specifika drag i litauisk fraseologi behöver behandlas mer ingående; uttryckens källor, särskilda funktioner och användningsområden bör undersökas bredare (detta hänger samman med de litauiska fraseologistudiernas allmänna utveckling). Fraseologiska uttryck är vittnen till vårt folks och språks förflutna. De uppstod för hundratals år sedan och sammanfattar erfarenheter av våra förfäders liv och vardag – de är dokument över vårt historiska minne och vår mentalitetshistoria. Detta historiska minne kommer till uttryck genom ord och deras betydelser, som en gång var 56 KALBOS KULTŪRA | 82 … våra förfäders läppar under de år då fraseologismerna bildades och därefter levde vidare. Dessa ord är en oskiljaktig del av det litauiska språkets historia och dess lexikala utveckling. Att avlägsna fraseologismer med främmande inslag skulle innebära att artificiellt rensa (rena) vårt fraseologiska bestånd. Skulle vi inte genom att litauanisera minska hela fraseologiskattens omfång och på konstlad väg förvränga bilden av den historiska utvecklingen av vår fraseologi som en del av hela språket (lexikonet)? Om vi därför vill bevara fraseologismerna som ett arv från vårt språk och vår folks mentalitet, bör vi inte påskynda fraseologismernas naturliga utveckling eller skynda oss att litauanisera dem. LITERATŪRA Būga K. 1959: Rinktiniai raštai 2, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla. FŽ 2001: Frazeologijos žodynas. Red. J. Paulauskas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. LFŽ 1977: J. Paulauskas. Lietuvių kalbos frazeologijos žodynas, Kaunas: Šviesa. LPŽ 1985: Lietuvių kalbos palyginimų žodynas. Sud. K. Vosilytė, Vilnius: Mokslas. Lipskienė J. 1979: Lietuvių kalbos somatiniai posakiai (su galvos dalių pavadinimais), Vilnius: Mokslas. Lipskienė J. 2008: Vaizdingieji lietuvių kalbos posakiai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Paulauskas J. 2002: Išaugęs iš „Lietuvių kalbos žodyno“. – Gimtoji kalba 7–8, 11–13. Vitkauskas V. 1977: Sušvytėjo frazeologizmai vienoje knygoje. – Naujos knygos 8, 37. Vitkauskas V. (rec.) 1978: Jonas Paulauskas. Lietuvių kalbos frazeologijos žodynas. – Mūsų kalba 6, 54–58. Vosilytė K. 1978: Frazeologijos žodyno sulaukus. – Pergalė 10, 175–178. Gauta 2009 11 06 V. DROTVINAS. Iš frazeologizmo žodžio neišmesi 57 YOU CANNOT DELETE A WORD IN AN IDIOM Summary The paper deals with Lithuanian idioms containing lexical borrowings. Idioms in which Lithuanian words replace borrowings give rise to doublets. To maintain the stability of idioms, borrowings should not be replaced with Lithuanian words. VINCENTAS DROTVINAS Vilniaus pedagoginis universitetas T. Ševčenkos g. 31, LT-03111 Vilnius [email protected] 58 KALBOS KULTŪRA | 82