Jonas Jablonskis – Juozo Damijonaičio vadovėlių recenzentas

VAIDA BUIVYDIENĖ Litauiska språkets institut JONAS JABLONSKIS – RECENSENT AV JUOZAS DAMIJONAITIS LÄROBÖCKER Även om Jonas Jablonskis verksamhet har behandlats och undersökts ur olika aspekter (Balčikonis 1956; Girdenis, Piročkinas 1977, 1978; Vidžiūnas 1997 m.fl.), saknas det fortfarande arbeten där han mer ingående presenteras som recensent av skolböcker. I denna artikel1 behandlas fem av Jonas Jablonskis recensioner av två upplagor av Juozas Damijonaitis lärobok Lietuvių kalbos gramatika. Trumpas vadovėlis mokykloms (mokslo pradžiai) (Damijonaitis 1920, 1923), och det undersöks vilket inflytande språkforskaren utövade på språket och strukturen i senare upplagor. Analysen använder analytiskt beskrivande (deskriptiva), jämförande och statistiska metoder. Pedagoginėje Lietuvos spaudoje Juozo Damijonaičio (1871–1926) veikla palyginti nedaug nagrinėta, nors šio pedagogo ir visuomenės veikėjo darbų reikšmę amžininkai suprato ir vertino (Ruseckas 1926: 93–94; Vokietaitis 1927: 3–9; Poderys 1931: 95–100). Vėliau J. Damijonaitis prisimintas tik antroje XX a. pusėje, minint 100-ąsias mirties metines (Malėnas 1970: 123–124; Juozapavičius 1971a: 3, 1971b: 3). Šio amžiaus pradžioje jis vėl paminėtas per 130-ąsias gimimo metines (Ažubalis 2001a: 11–14, 2001b: 1–3)2. Pabrėžtina, kad J. Damijonaitis – ne tik lietuvių kalbos, bet ir matematikos, istorijos vadovėlių autorius3. Iki šiol plačiau aptarti jo matematikos vadovėliai (Ažubalis 1997, 2001a, 2001b). 1 Artikeln bygger på ett föredrag som hölls den 7 oktober 2010 vid den internationella Jonas Jablonskis-konferensen Jonas Jablonskis ir bendrinės lietuvių kalbos šimtmetis. 2 Birutė Bytautienė, J. Damijonaitis systerdotterdotter, har delat med sig av minnen om honom i pressen (2006: 2). Den ansedde pedagogen och läroboksförfattarens namn gavs redan 1937 åt en skola i Kaunas. I dag har en gata i Kaunas fått hans namn, ett privat lägenhetsmuseum som grundades 1996 är verksamt, och en minnesplakett har satts upp på detta hus. 3 Följande läroböcker var avsedda för undervisning i litauiska i folkskolan: ABC. Rašymo ir skaitymo pradžiamokslis (Warszawa, 1906; tredje upplagan 1922), Trumpa lietuvių kalbos gramatika 84 KALBOS KULTŪRA | 83 Som nämnts trycktes den första upplagan av J. Damijonaitis lärobok Lietuvių kalbos gramatika i Kaunas 1920. Den var inte en ny originallärobok – i fotnoterna anges att författaren hämtade termer, många exempel och uttryck från Petro Kriaušaitis och Rygiškių Jonas Lietuvių kalbos gramatikos (Damijonaitis 1920: 3). Det var en uppdaterad, reviderad och utökad version av en tidigare lärobok av J. Damijonaitis, Trumpa lietuvių kalbos gramatika (första upplagan 1909). Läroboken omfattar hela grammatikkursen för folkskolan (Del ett: 1. Žodžio dalys; 2. Daiktas, daikto ypatumas ir veiksmas. Del två: 3. Kalbos dalys. Del tre: 4. Sintaksė). Grammatiska regler och definitioner i varje kapitel eller underavsnitt illustreras med exempel och kompletteras med uppgifter. Till exempel förklaras i början av det andra kapitlet (Daiktas, daikto ypatumas ir veiksmas) vad ett föremål är. Exempel på synliga och osynliga föremål anges: synliga – akmuo, karvė, dalgis, osynliga – Dievas, protas, meilė. En uppgift ges att skriva av och stryka under ”namnen på synliga föremål med ett streck, osynliga med två” (Damijonaitis 1920: 15). Substantivet presenteras som term i kapitlet Kalbos dalių i den andra delen (ibid., 19). I slutet av läroboken finns en lista över böcker som rekommenderas för läsning (11 böcker)4 samt errata. När den första upplagan av J. Damijonaitis grammatik utkom publicerades tre recensioner av J. Jablonskis – 1920 i tidskrifterna Lietuva (Jablonskis 1920a) och Švietimo darbas, och 1921 i Lietuvos mokykloje5 (Jablonskis 1921). I recensionerna behandlade J. Jablonskis kortfattat och tydligt, med utgångspunkt i lärobokens innehåll, de viktigaste frågorna om lärobokens struktur samt de termer och definitioner som var viktiga för undervisningsmaterialet. Recensenten hävdar att eleverna måste lära sig tydliga, normerade termer och definitioner och ger därför metodiska råd (Jablonskis 1920a: 3 [1933: 163]; 1920b: 50 [1933: 176]). Många tryckfel i läroboken påpekas. (Vilnius, 1909; 9:e upplagan 1923), Lietuvių kalbos gramatika. Trumpas vadovėlis mokykloms (mokslo pradžiai) (Kaunas, 1920; 8:e upplagan 1939), Vaikų darželis (läsestycken för avdelning II, Marijampolė, 1922). J. Damijonaitis skrev också en metodbok – 1923 utkom hans lilla bok Pavyzdžiai rašybos ir sintaksės reikalui (diktantas). Övriga läroböcker av J. Damijonaitis: Aritmetikos vadovėlis (Warszawa, del 1–2, 1909–1910), Aritmetikos uždavinynas (Marijampolė, del 1–3, 1922–1923; 12 upplagor), Krašto mokslo skaitymų rinkinys (1926–1928, 2 upplagor). 4 Bland de angivna verken finns P. Kriaušaitis och Rygiškių Jonas Lietuvių kalbos gramatikos, Rygiškių Jonas Lietuvių kalbos sintaksė och Mūsų žodynėlis, Žemaitės skrifter, Andersens sagor, Aritmetikos teorija, Vargo mokyklai del I och II, Žinynėlis ir Žiupsnelis – läseböcker. 5 År 1921 återtrycktes i Lietuvos mokykloje samma recension av J. Jablonskis som året före hade publicerats i Lietuvoje. V. BUIVYDIENĖ. Jonas Jablonskis – Juozo Damijonaičio vadovėlių recenzentas 85 En särskilt utförlig recension publicerades i Lietuvoje över två nummer – J. Jablonskis diskuterar här (1920a: 3 [1933: 160–169]) först lärobokens uppbyggnad och framhåller att ”[g]rammatikens text tycks endast vara ett på sitt eget sätt framlagt innehåll i dessa läroböcker[6] för ’den första undervisningen’”. Recensenten delar in de delar av J. Damijonaitis lärobok som bör rättas i sex grupper och diskuterar varje grupp med exempel. Dessa är: 1) metodiska råd och rättelser – det föreslås att man går från exempel till regel eller definition (Jablonskis 1920a: 2 [1933: 161]); 2) brister i metoden för att presentera lärobokens innehåll – det föreslås att vissa syntaktiska frågor beskrivs i början av läroboken (Jablonskis, samma ställe); 3) regler och definitioner – inexakta beskrivningar av vokativ, adjektivens genus och adverb (Jablonskis 1920a: 3 [1933: 163]); 4) lärobokens uppbyggnad – enligt J. Jablonskis bör man utelämna avsnittet i grammatiken om verbets genus, indirekt tal samt bisatser och samordnade satser, m.m., men ta med grunderna i accentuering och stavning (Jablonskis 1920a: 3 [1933: 167]); 5) olämpliga exempel och uppgifter – vissa exempel är inte särskilt begripliga7, och uppgifterna är alltför svåra för elever i folkskolans lägre årskurser8 (Jablonskis 1920a: 3 [1933: 167–168]); 6) rättelser av korrekturfel i läroboken, t.ex.: papraukite – pabraukite, apie kelius – apie kelius m.m. (Jablonskis, samma ställe). I grund och botten är bedömningen av läroboken positiv – det finns ännu ingen bättre grammatik för folkskolan, även om läroboken behöver förbättras (Jablonskis 1920a: 3 [1933: 169]). Antras trumpas palankus atsiliepimas, išspausdintas Švietimo darbe (Jablonskis 1920b), yra anoniminis9, čia paminėtas ne tik vadovėlis, bet ir pirmoji recenzija: rašoma, kad vadovėlį recenzavęs ir daugelį klaidų suminėjęs J. Jablonskis, kad autorius, rašydamas gramatiką, rėmėsi Petro Kriaušaičio ir Rygiškių Jono gramatika ir Rygiškių Jono Sintakse10. Taigi [6] Här avses P. Kriaušaitis och Rygiškių Jonas grammatikor. 7 Jfr: ”En god hustru visar sin man vägen”; ”Hjärtats kärlek är den bästa läraren” (Jablonskis 1920a: 3 [1933: 167]). 8 Jfr: ”Exemplet: ’För det onda+ ska man straffa, det goda+ berömma’ (36) – barnen ska skriva ändelsen i stället för plustecknen; man kan tvivla på om de (elever i folkskolans lägre årskurser) här kommer att kunna bilda neutrumformen av adjektiven och skriva a (inte ą) i stället för plustecknen.” (Jablonskis 1920a: 3 [1933: 167–168]). 9 Jablonskis anges som författare i Juozo Balčikonis utgåva av Jablonskio raštuose (Jablonskis 1933). 10 I en fotnot i den första upplagan ges följande förklaring: ”Här har jag hämtat termer, många exempel och även uttryck i allmänhet från P. Kriaušaitis och Rygiškių Jonas ’Lietuvių kalbos gramatika’ (Damijonaitis 1920: 3). J. Jablonskis skriver i recensionen: ’Dem som ännu inte har vant sig vid att använda grammatiska termer i vetenskapligt syfte kan vi tills vidare råda att använda just Dam-čios [Damijonaitis] gr-ka [grammatik]’ (Jablonskis 1920a: 50 [1933: 176]).” 86 KALBOS KULTŪRA | 83 J. Jablonskis tyckte det var opassande att själv skriva under. I slutet av recensionen anges även några fel som nämnts i den första recensionen (om användningen av prepositionen sulig och om ljudet t som övergår till č när ändelserna förändras). Den tredje publikationen om J. Damijonaitis lärobok utkom, som nämnts, 1921 i Lietuvos mokykloje (detta är ännu en omtryckt recension från Lietuvos) (Jablonskis 1920a). Efter J. Jablonskis tre recensioner utkom 1921 en ny upplaga av J. Damijonaitis grammatik (Damijonaitis 1921), och 1922 ytterligare en upplaga, dock utan nya rättelser. I 1921 års upplaga rättades endast några korrekturfel; efter en av J. Jablonskis anmärkningar ändrades metoden för undervisningen om adjektiv (se tabell 1). De övriga anmärkningarna beaktades inte. TABELL 1. Skillnader mellan de tre första upplagorna av J. Damijonaitis grammatik 1920 års upplaga J. Jablonskis anmärkningar efter den första upplagan 1921 års upplaga 1922 års upplaga ”Vissa bokstäver är stora, andra små.” (Damijonaitis 1920: 3) ”Här har man tydligen varit snål med termen (för bokstavstypen). I P. Kr. och Ryg. Jonas grammatik uttrycks detta på ett annat sätt på ett visst ställe (5): ’[b]okstäver används i stor och liten form.’” (Jablonskis 1920a: 3 [1933: 165]) Nepakeista (Damijonaitis 1921: 3) Nepakeista (Damijonaitis 1922: 3) ”Med adjektiv avser vi sådana ord som betecknar ett föremåls egenskap. Adjektiv visar hurudant eller vilket slag ett föremål är av. Exempel: En god människa. En god hustru.” (Damijonaitis 1920: 33) ”J. Damijonaitis ger i sin lärobok nästan överallt språkregler eller helt enkelt förklaringar, följda av språkexempel. Inom språkvetenskapen borde det, särskilt i början, tycks det mig, vara precis tvärtom.” (Jablonskis 1920a: 2 [1933: 161]) ”En god människa. En god hustru. (...). Med orden: god, gott, vacker, vackert, av trä, av trä uttrycker vi hurudana de omtalade föremålen är, och anger de omtalade föremålens egenskap, beskaffenhet.” (Damijonaitis 1921: 33) Taip pat (Damijonaitis 1922: 33) V. BUIVYDIENĖ. Jonas Jablonskis – Juozo Damijonaičio vadovėlių recenzentas 87 Efter de första recensionerna förändrades alltså J. Damijonaitis lärobok mycket lite. Detta undgick inte J. Jablonskis uppmärksamhet, och därför publicerades 1922 Lietuvoje hans fjärde recension, med många anmärkningar från de första recensionerna och med beklagandet att författaren inte hade följt de tidigare råden11. Recensenten räknar upp inte mindre än tio saker att rätta till som tagits upp i de första recensionerna – han påminner till exempel om att man borde behandla betoning och stavning, undvika vissa alltför komplicerade ämnen och så vidare, och kompletterar några av de tidigare anmärkningarna12. Recensionen avslutas med den något bitska anmärkningen att författaren ”låter det råd han får gå in genom ena örat och ut genom det andra” (Jablonskis 1922: 4 [1933: 275]). Po aptartosios recenzijos pasirodžiusiame J. Damijonaičio gramatikos leidime (1923)13 jau atsižvelgta į daugelį J. Jablonskio pastabų, pakeista vadovėlio sandara. Autorius taisė daugelį dalykų: ištaisyti apibrėžimai, terminai, mokomosios medžiagos pateikimo metodika. Vadovėlis papildytas naujais apibrėžimais, rašybos taisyklėmis, kirčiavimo pradmenimis, ištaisytos ir korektūros klaidos (2 lentelėje pateikiama keletas taisymo pavyzdžių). Dessa utgåvor skiljer sig åt inte bara genom de rättade felen. Lärobokens struktur har förändrats, det vill säga grammatiken har delats in i två stadier (den nya termen används i stället för del). I fotnoterna förklarar författaren själv att man i det andra stadiet ”repeterar vissa grammatikregler som redan gåtts igenom i det första stadiet” (Damijonaitis 1923: 75). Läroboken blev alltså mer konsekvent och systematisk. Det främsta strukturella särdraget hos den uppdaterade grammatikutgåvan är undervisning i koncentriska cirklar: genom att utveckla samma teman, fördjupa elevernas kunskaper och 11 Jfr: ”För två år sedan skrev jag redan om denna lärobok i ”Lietuvoje” och sedan en recension i ”Lietuvos Mokykloje”, där jag angav vad som borde rättas i kommande utgåvor. Läroboken tog emellertid inte hänsyn till många av mina anvisningar i den följande utgåvan. Att läroboken gjorde så var, tycks det mig, onödigt: den behöver verkligen ännu några rättelser.” (Jablonskis 1922: 4 [1933: 273]). 12 Jfr: ”På ett ställe (89) sägs det att ’adverb som bildas av verb kallas gerundier’. I min första recension sade jag att orden suprantamai, neregėtai, gulomis också borde kallas gerundier på det sättet (?). Varför rättar författaren inte alls till sin definition, som står i avsnittet om adverb, än i dag? Man måste tala tydligt och exakt med barn.” (Jablonskis 1922: 4 [1933: 274]). 13 På titelsidan står det att detta är den andra utgåvan, trots att det efter 1920 års utgåva (den första) också kom utgåvor 1921 och 1922, där korrekturfel rättades och hänsyn togs till några anmärkningar i J. Jablonskis recensioner. Den senare grammatikutgåvan (1925), som på titelbladet kallas en reviderad utgåva, skiljer sig nästan inte alls från 1923 års utgåva; endast listan över 20 rekommenderade böcker utökades med ytterligare fyra, och korrekturfel rättades. 88 KALBOS KULTŪRA | 83 TABELL 2. Jonas Jablonskis anmärkningar och ändringar av Juozas Damijonaitis grammatik Första upplagan (1920) J. Jablonskis anmärkningar efter den första upplagan Andra upplagan (1923) ”Vissa bokstäver är stora, andra små.” (Damijonaitis 1920: 3) ”Här har man nog varit lite snål med en term (för bokstavstyperna). I Jono-grammatiken av P. Kr. och Ryg. står det på ett visst ställe (5) annorlunda i detta avseende: ’[b]okstäver används i stor och liten form.’ (Jablonskis 1920a: 3 [1933: 165]) ”Stora och små bokstäver. Bokstäver används i stor och liten form.” (Damijonaitis 1923: 3) ”Det kasus med vilket vi uttrycker ett tilltal kallar vi vokativ, t.ex.: o! barn-e! barn-ai!” (Damijonaitis 1920: 23) ”På ett ställe (23) säger författaren att ’det kasus med vilket vi uttrycker ett tilltal kallar vi vokativ, och att detta kasus, om jag inte misstar mig, är ett svar på frågan (?) – o! (...) ändå står det lilla ordet ’o!’ inte på rätt plats i texten (längst ner, på tredje raden). I Jono-grammatiken av P. Kr. och Ryg. (17) är vokativformen formulerad enklare.” (Jablonskis 1920a: 2 [1933: 165]) Vokativ tas inte med i kasusserien; endast följande står skrivet: ”I vårt språk finns det också andra kasus. Vi säger: ’Var tyst, groda!’ Ordet groda i vokativ är en form med vilken vi inte besvarar någon fråga, utan bara tilltalar en annan person eller sak. Och vokativ placerar vi i kasusserien.” (Damijonaitis 1923: 22) ”Diftongen ie skrivs i början av ett ord utan ’j’, t.ex.: ieškoti, iešmas, ieva.” (Damijonaitis 1920: 10) ”I läroboken sägs det att diftongen ’ie’ skrivs i början av ett ord utan ’j’. Men i läroboken står det överallt ’jie dirba, jiems duonos reikia’ (med ’j’): (Jablonskis 1922: 4 [1933: 274]) ”Diftongen ie skrivs i början av ett ord utan ’j’ (...). Men endast i orden jie, jiems, jiedvi skriver vi samma j som vi också skriver i dessa ords övriga former (jų, juos, jais..).” (Damijonaitis 1923: 12) färdigheter. I lärobokens andra del repeteras ordklasserna, men nu mer avancerat och utförligt, och mer teoretisk kunskap presenteras. När lärobokens upplägg förbättrades skrevs även helt nya avsnitt (t.ex. Etimologijos14), skrevs- 14 I den första recensionen skriver J. Jablonskis: ”Författaren använder ordet ’grammatik’ i titeln på sitt verk; ordet ’etymologi’ förekommer, förefaller det, inte alls i läroboken, och betydelsen av dessa två ord förklaras inte alls i läroboken; endast ordet ’syntax’ nämns som rubrik för ett kapitel i slutet av läroboken, men inte heller dess betydelse förklaras någonstans.” (Jablonskis 1920a: 3 [1933: 167]). V. BUIVYDIENĖ. Jonas Jablonskis – Juozo Damijonaičio vadovėlių recenzentas 89 De tidigare delarna och kapitlen kompletterades (t.ex. Första graden15, Syntax-kapitlet16), och nya definitioner tillkom (t.ex. av etymologi, grammatik och syntax) (Damijonaitis 1923: 166). Hänsyn togs till J. Jablonskis anmärkningar om att man borde ”nämna ordaccenten, lära barnen några saker om vår stavning [...], förklara för dem hur ord delas vid radslut” (Jablonskis 1921: 108). I de nya upplagorna17 behandlas alltså accentueringen i Etymologi18-kapitlet (den andra graden) (Damijonaitis 1923: 74), medan reglerna för avstavning behandlas i kapitlet Ljud och bokstäver (Damijonaitis 1923: 14). I tidskriften Švietimo darbas publicerades också en recension av J. Damijonaitis reviderade lärobok (Jablonskis 1926). Recensionen är utförlig och lång, men recensenten vet fortfarande inte för vilka skolklasser grammatiken är avsedd, eftersom författaren ingenstans har skrivit något om det. Frågan hade redan varit aktuell vid recensionen av grammatikens första upplagor, och när lärobokens nya struktur med två ”grader” (dvs. delar) behandlades blev den ännu viktigare. Efter att ha bedömt lärobokens övningar antar J. Jablonskis att grammatiken är avsedd för de lägre klasserna, men vissa övningar (liksom de böcker som rekommenderas för läsning) skulle passa bättre för elever i de högre klasserna. I den nämnda recensionen föreslås ytterligare en hel del korrigeringar och förbättringar, och det påpekas vad man inte hade beaktat i de tidigare recensionerna; exempelvis saknas lärobokens innehållsförteckning. Det föreslås också att definitionerna av infinitiv, verb och adjektiv ändras. Uppmärksamhet ägnas åt det nya innehållet i läroboken; beträffande accenten föreslår J. Jablonskis till exempel att man börjar förklara den tidigare: ”I den första graden säger författaren ingenting om accent. I den andra graden anges kort vad accent är, och, tycks det mig, hastigt förklaras alla accenttyper (grav, akut och cirkumflex). Man borde, tycks det, ha gett en uppfattning om accent även i den första graden.” (Jablonskis 1926: 419 [1933: 374]). Det föreslås också att definitionen av syntax i det sista kapitlet ändras, 15 Den första gradens (jfr den första upplagans Första delen) kapitel 3, 4, 5, 6 och 7 behandlar alla ordklasser, ger en definition av meningen och introducerar meningens huvudsatser och bisatser. 16 Kompletterades med underavsnitten: Asyndetiska meningar; Bisatser; Samordnade meningar; Parentetiska meningar (Damijonaitis 1923: 155–162). 17 Med detta avses den andra och den tredje upplagan, eftersom den tredje, trots att det på titelbladet står att det är en reviderad upplaga, skiljer sig mycket lite från den andra (1923) – vissa övningar har korrigerats (Damijonaitis 1922: 8), listan över rekommenderad läsning har utökats osv. 18 J. Damijonaitis ger en något annorlunda definition av etymologi än den som är vanlig i dag: ”Den del av grammatiken som undersöker språkets ljud och ord kallas etymologi.” (Damijonaitis 1923: 166). 90 KALBOS KULTŪRA | 83 kuris, jo manymu, per sudėtingas mokslo pradžiai (Jablonskis 1926: 421 [1933: 376])19. Tyvärr dog J. Damijonaitis oväntat samma år som J. Jablonskis sista recension trycktes. De utförliga anmärkningarna i denna recension förblev ohörda. De följande sju upplagorna av J. Damijonaitis grammatik reviderades på förlagens initiativ. Analysen visar att endast korrekturfel rättades. Medan Damijonaitis ännu levde utkom alltså fem upplagor av hans grammatik och J. Jablonskis skrev fem recensioner, där recensenten behandlade den första och den tredje (reviderade) upplagan. Efter en analys av samtliga J. Jablonskis recensioner kan man hävda att språkforskaren i huvudsak värderade J. Damijonaitis grammatik, särskilt den reviderade upplagan, men samtidigt strävade efter att ytterligare förbättra kvaliteten på kommande grammatikupplagor. Recensenten brydde sig inte bara om språklig korrekthet och tydlighet samt om språkvetenskapliga termer och definitioners precision, utan också om pedagogiska frågor. SAMMANFATTANDE ANMÄRKNINGAR I de analyserade recensionerna av Jonas Jablonskis diskuteras och korrigeras följande delar av Juozo Damijonaitis lärobok Lietuvių kalbos gramatika: 1) definitionernas korrekthet, precision och tydlighet med hänsyn till elevernas ålder (detta utgör 28 procent), t.ex.: ”Författarens definition av verb passar, förefaller det mig, inte i en grammatik. Om ’ord som betecknar en tings handling’ är verb, då är även orden važiavimas, gulėjimas, rašymas verb. När vi definierar denna ordklass måste vi vara mer precisa.” (Jablonskis 1926: 418 [1933: 373]); 2) metodik (12 procent) – frågor som rör hur materialet presenteras samt hur ny kunskap förstås och befästs diskuteras med hänsyn till elevernas ålder (jfr exemplen i tabell 1 och 2); 3) lärobokens upplägg (anmärkningar om vad som saknas och vad det finns för mycket av (8 procent) – diskuteras oftast, liksom metodikanmärkningarna, i relation till elevernas ålder; man överväger om det är ändamålsenligt att undervisa om vissa ämnen, t.ex.: ”det var inte nödvändigt att ta upp alla slags adverbial i första skolstadiet” (Jablonskis 1926: 419 [1933: 373]); 4) termer (3 procent) – felaktiga termer anges och rättas (jfr exemplen i tabell 1 och 2); 19 ”Den del (av grammatiken) som förklarar hur enskilda språkord förenas i meningar kallas syntax.” (Damijonaitis 1923: 166). V. BUIVYDIENĖ. Jonas Jablonskis – Juozo Damijonaičio vadovėlių recenzentas 91 5) andra brister nämns också (3 procent) – vissa uppgifter och de exempel som ges kritiseras20, även om J. Jablonskis bedömde de flesta grammatikexemplen som tillräckligt korrekta och lämpliga för språkvetenskaplig undervisning (Jablonskis 1921: 108); 6) flest korrekturfel rättas (46 procent) – varje recension avslutas med dessa rättelser (i den första recensionen anges 28, i den sista 15). De språkfrågor som tas upp i recensionerna förklarar J. Jablonskis kortfattat; han kommenterar mer utförligt endast sådana rättelser som är nya och inte har nämnts i tidigare recensioner. Den första och den sista recensionen (av den reviderade upplagan) är de längsta och mest utförliga. Vissa frågor nämner han närmast otåligt, om han själv redan hade skrivit om dem eller tagit upp dem på nytt i sina språkvetenskapliga böcker. I allmänhet medger språkforskaren att språket i J. Damijonaitis grammatik är tydligt, enkelt och begripligt (Jablonskis 1922: 4). J. Damijonaitis har aldrig offentliggjort sina språkliga ståndpunkter; på recensionerna svarade han endast genom att revidera sina läroböcker. Därför är det inte alltid klart varför han beaktade vissa av recensentens anmärkningar men inte andra. Detta kan kanske till viss del förklaras av en kommentar som skrevs 1909 i samband med rättelserna till Trumpos lietuvių kalbos gramatikos: när han skrev denna lilla bok hade han ”pedagogikens krav mer i åtanke än filologiska utläggningar” (Damijonaitis 1909: 302). En jämförelse mellan J. Jablonskis recensioner och de upprepade utgåvorna av J. Damijonaitis grammatik visade hur J. Damijonaitis läroböcker utvecklades. De många förslag som J. Jablonskis framförde om att rätta lärobokens termer, definitioner, metodik och upplägg visar att när läroboken skrevs och dess nyutgåvor publicerades höll den litauiska språkvetenskapliga terminologin och traditionen för språkundervisning ännu på att formas. J. Jablonskis ställde emellertid redan mycket tydliga krav på korrekthet, tydlighet, precision och exakthet i läroböcker i modersmålet. ŠALTINIAI Damijonaitis J. 1909: Trumpa lietuvių kalbos gramatika, Juozapo Zავადskio spaustuvė Vilniuje. Damijonaitis J. 1920: Lietuvių kalbos gramatika. Trumpas vadovėlis mokykloms (mokslo pradžiai), Kaunas: Lietuvos Valstybės Spaustuvė. 20 Aptardamas užduotį, t. y. pasaką „Avis ir avinėlis“ parašyti pasakojamąja kalba, J. Jablonskis sako, kad „toks uždavinys išspręsti sunku bus ne tiktai vaikui, silpnam dar mokinėliui, bet ir jo mokytojui“ (Jablonskis 1921: 108). 92 KALBOS KULTŪRA | 83 Damijonaitis J. 1921: Lietuvių kalbos gramatika. Trumpas vadovėlis mokykloms (mokslo pradžiai), Kaunas: Lietuvos Valstybės Spaustuvė. Damijonaitis J. 1922: Lietuvių kalbos gramatika. Trumpas vadovėlis mokykloms (mokslo pradžiai). Spausdinta „Dirvos“ B-vės spaustuvėje Marijampolėje. Damijonaitis J. 1923: Lietuvių kalbos gramatika. Trumpas vadovėlis mokykloms (mokslo pradžiai). Antrasis leidimas. Spausdinta „Dirvos“ B-vės spaustuvėje Marijampolėje. Damijonaitis J. 1925: Lietuvių kalbos gramatika. Trumpas vadovėlis mokykloms (mokslo pradžiai). Trečiasis leidimas (pataisytas). Spausdinta „Dirvos“ B-vės spaustuvėje Marijampolėje. Jablonskis J. 1920a: J. Damijonaičio „Lietuvių kalbos gramatika“. – Lietuva 164, 2–3; 165, 2. Jablonskis J.1920b: J. Damijonaičio „Lietuvių kalbos gramatika“. – Švietimo darbas 10, 49–51. Jablonskis J. 1921: J. Damijonaičio „Lietuvių kalbos gramatika“. – Lietuvos mokykla 2–3, 103–109. Jablonskis J.1922: J. Damijonaičio „Lietuvių kalbos gramatika“. – Lietuva 257, 4. Jablonskis J.1926: J. Damijonaičio „Lietuvių kalbos gramatika“. – Švietimo darbas 4, 415–421. Jablonskis J.1933: Jablonskio raštai 2. Švietimo reikalai. Red. J. Balčikonis, Kaunas: Švietimo ministerijos leidinys. LITERATŪRA Ąžubalis A. 1997: Iš Lietuvos matematinio švietimo praeities, Kaunas: Šviesa. Ąžubalis A. 2001a: J. Damijonaičio 130-osioms gimimo metinėms. – Dialogas 29, 11–14. Ąžubalis A. 2001b: Juozui Damijonaičiui – 130 metų. – Matematika ir mokykla 3, 1–3. Balčikonis J. 1956: Keletas atsiminimų apie J. Jablonskį. – Literatūra ir kalba 1, 27–30. Bytautienė B. 2006: Įprasmimo save darbuose. – Nemunas 43, 2. Girdenis A., Piročkinas A. 1977–1978: Jonas Jablonskis – dialektologas. – Kalbotyra 28 (1), 29–39; 29(1), 19–28. Juozapavičius P. 1971a: Gyvenimą paskyręs liaudies švietimui: J. Damijonaičio gimimo 100-osioms metinėms. – Gimtasis kraštas 32, 3. Juozapavičius P. 1971b: J. Damijonaičio šimtosioms. – Kauno tiesa 191, 3. Kelmutis A. 1930: Atsiminus a. a. Juozą Damijonaitį. – Sėjos baras 1, 4–7. Malėnas I. 1970: Kaip gimė skiemenų metodas. – Aidai 3, 123–126. Piročkinas A. 1980: Jonas Jablonskis, Kaunas: Šviesa. V. BUIVYDIENĖ. Jonas Jablonskis – Juozo Damijonaičio vadovėlių recenzentas 93 Poderys J. 1931: Atsiminimai apie a.a. Juozą Damijonaitį jo mirties 5-rių metų sukaktuvių proga. – Sėjos baras 5–6, 95–100. Ruseckas J. 1926: Juozas Damijonaitis – 35 metų pedagoginio bei literatūros darbo sukaktuvėms paminėti. – Lietuvos mokykla 2, 93–94. Skučaitė V. 2006: Butas, kuriame sustojęs laikas. – Kauno diena 224, 12. Vidžiūnas A. 1997: Jono Jablonskio akcentologija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Vokietaitis J. 1927: A. a. Juozui Damijonaičiui atminti. – Švietimo darbas 1, 3–9. Gauta 2010 10 29 JONAS JABLONSKIS AS A REVIEWER OF TEXTBOOKS BY JUOZAS DAMIJONAITIS S u m m a r y The article discusses five reviews by Jonas Jablonskis written in 1920(2), 1921, 1922 and 1926 for the two editions of the Lithuanian grammar by Juozas Damijonaitis, namely, Lietuvių kalbos gramatika. Trumpas vadovėlis mokykloms (mokslo pradžiai) (The Lithuanian Grammar. A short textbook for schools (introduction) (1920, 1923; the second edition was revised according to J. Jablonskis’ recommendations). The comparative analytical and statistical methods have been used to establish J. Jablonskis’ impact on the revision of the grammar. In his reviews, J. Jablonskis considered the following aspects: 1) the accuracy and clarity of definitions with respect to the pupils’ age (28%); 2) the methods of presentation, explanation and drilling of the material (12%); 3) the structure of the textbook and methodological remarks related to the age of the pupils (8%); 4) incorrectly used terms (3%); 5) other shortcomings (3%). Many corrections of the textbook proposed by J. Jablonskis regarding the terminology, definitions, teaching approaches and structure of the material show that at the time of writing and editing the tradition of terminology in the Lithuanian grammar was only starting to appear. It is thus remarkable that J. Jablonskis introduced a very clear standard for the correctness, clarity and rationality of the requirements for the textbooks of Lithuanian. VAIDA BUIVYDIENĖ Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] 94 KALBOS KULTŪRA | 83