Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą

Daiva Šveikauskienė Litauiska språkets institut VERBANDETS FORMERS ANVÄNDBARHET, SOM FRAMTRÄDDE VID UTVECKLINGEN AV LITAUISKA SPRÅKETS GRAMMATIKINFORMATIONSSYSTEM NYCKELORD: grammatik, morfologi, paradigm, ordens böjningsformer, semantik. SAMMANFATTNING Böjliga ordklasser har paradigm. Vid utvecklingen av Litauiska språkets grammatikinformationssystem (LIGIS) upptäckte man att inte alla böjningsformer som anges i paradigmen kan användas. Artikeln behandlar fall där vissa böjningsformer av vissa ord inte kan användas. Tre typer av sådana former presenteras, liksom grupper av ord som kännetecknas av böjning med undantag. Orsakerna till att oanvändbara former uppstår anges. ABSTRACT Varje böjlig ordklass har sina paradigm. När vi skapade Litauiska språkets grammatikinformationssystem (LIGIS) märkte vi att inte alla böjningsformer som är möjliga i teorin kan användas i praktiken. Artikeln behandlar vissa fall i litauiskans verbparadigm, nämligen situationer där vissa böjningsformer inte kan användas. Vi presenterar tre typer av oanvändbara former och redogör för skälen bakom de ordgrupper som i varje fall uppvisar sådan undantagsböjning. INLEDNING Fram till början av 2000-talet analyserades alla frågor som rörde grammatik ur människans perspektiv som språkanvändare, det vill säga endast de aspekter som var relevanta för människan beskrevs, och man nämnde inte ens sådant som människor tar för givet. På senare tid, när man har börjat datorisera språkfenomen, har problem uppstått som vanliga språkanvändare oftast inte ens lägger märke till. Datorlingvistikens specialister ställs dock inför dem, BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 2 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 när de utför uppgifter inom datorbaserad språkbehandling. Det bör också sägas att den information som finns i tryckta ordböcker och grammatikor inte räcker till vid datorbaserad språkbehandling, eftersom dessa endast redovisar de mest allmänna regelbundenheterna i litauiskan. Liknande påståenden återfinns även i andra forskares arbeten, till exempel: ”Ordböcker avsedda för människor är dock svåra att anpassa när man utvecklar program för språkbehandling” (Rimkutė, Kovalevskaitė 2008: 3). Att den information som ges i ordböckerna är otillräcklig för datorbaserad språkbehandling uppmärksammades också under korpusannoteringen vid Centret för datorlingvistik vid Vytautas Magnus-universitetet. Vid morfologisk annotering av korpusen över nutida litauiska (hädanefter DLKT) anges, vid sidan av andra uppgifter (genus, numerus, kasus, tempus, person, grad osv.), även ordets grundform (lemma). I ordböcker ”anges oftast endast grundorden” (Rimkutė 2006: 38), det vill säga alla avledningar tas inte med; därför lämnas en avsevärd del av de litauiska orden utanför, och när programvara som endast använder ordboksdata har utvecklats förblir många ord i korpusen oigenkända. När morfologiska kategorier beskrivs i grammatikor ges några exempel på ord som har en viss morfologisk kategori, men alla litauiska ord som har denna morfologiska kategori räknas inte upp. I Dabartinėje lietuvių kalbos gramatikoje (hädanefter DLKG) anges till exempel fyra maskulina och fyra feminina substantiv som exempel vid definitionen av substantivens genus (DLKG 2006: 62). För personer med litauiska som modersmål är det inte svårt att fastställa genus hos alla andra litauiska ord som inte nämns i grammatikan. Datorn kan inte själv hitta på eller avgöra något; alla grammatiska uppgifter om varje ord, däribland genus, måste därför anges mycket exakt för den. När litauiskan datoriserades uppmärksammades ett morfologiskt fenomen som man inte lyckades hitta beskrivet i publikationer. Det handlar om en diskrepans mellan de böjningsformer som anges i paradigm och möjligheten att använda dem. Problemet blev synligt först vid datorbaserad språkbehandling och hade tidigare inte uppmärksammats av språkvetare. Inom morfologin betecknar termen paradigma ”ett system av ändelser för en viss typ av ordböjning eller en samling av enskilda ändelseformer av ett ord, som betraktas som exempel på motsvarande böjningstyp” (Gaivenis, Keinys 1990: 143). Till exempel bildas verbens presensformer av presensstammen och personändelser. Verb i presens böjs enligt tre paradigm, vilka motsvarar tre konjugationer (DLKG 2006: 337), medan en substantivdeklination (i)a består av tre paradigm som skiljer sig åt genom vissa kasusformer (LKE 1999: 462). BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 3 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 Böjliga ordklasser har alltså sina paradigm. I denna artikel behandlas endast problematiska fall i verbens paradigm. Syftet med denna artikel är att diskutera de uppmärksammade fallen där vissa former av enskilda ord inte används, vilka upptäcktes vid utvecklingen av det litauiska grammatiska informationssystemet (LIGIS). För att uppnå syftet ges först en översikt över de viktigaste publikationerna om användningen av grammatiska former samt teorin om naturlig morfologi, som den fortsatta undersökningen försöker bygga på. Därefter presenteras idén bakom utvecklingen av LIGIS, det utförda arbetet och de problem som uppstod, varefter fall där teoretiskt möjliga former inte används undersöks. Det visade sig att inte alla former som teoretiskt anges i paradigm är möjliga för vissa ord. En urvalsmetod användes: de problematiska fall som framträdde vid datoriseringen av språket valdes ut för undersökningen. 1. FRÅGOR OM ANVÄNDNINGEN AV ORDFORMER SOM BESKRIVS I PUBLIKATIONER I detta kapitel diskuteras den information om huruvida former är möjliga som ges i litauiska grammatikor och handböcker i språkvård, och en översikt ges över några artiklar som behandlar problem med ordformer ur olika perspektiv. Tyvärr gick det inte att hitta publikationer som beskriver undersökningar av användningen av former som anges i paradigm och som genomförts för att ta reda på om alla teoretiskt befintliga former kan användas i språket. 1.1. Oanvända former som behandlas i grammatiker Tiek vienatomėje (DLKG 2006), tiek tritomėje (LKG II 1971) lietuvių kalbos gramatikose aptariami tam tikrų veiksmažodžio formų nevartojimo atvejai. Kaip rodiklis čia gali būti laikomas ir semantinis požymis – tai vadinamieji beasmeniai veiksmažodžiai. Beasmeniai veiksmažodžiai nusako nuo veikėjo valios nepriklausančius gamtos reiškinius ar kitus stichinius procesus ir turi tik trečiojo asmens formas. Beasmenių veiksmažodžių paradigmą sudaro tiesioginės, tariamosios ir netiesioginės nuosakų trečiojo asmens formos, bendratis, padalyviai, kai kurių veiksmažodžių ir neveikiamųjų dalyvių bevardė giminė (DLKG 2006: 315–316). Panašiai rašoma ir akademinėje gramatikoje: „Beasmeniai veiksmažodžiai <...> nekaitomi nei asmenimis, nei skaičiais ir savo forma sutampa su BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 4 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 asmeninių veiksmažodžių trečiuoju asmeniu“ (LKG II 1971: 213). Tačiau daugumos išvardytų žodžių, kurie pateikiami kaip beasmenių veiksmažodžių pavyzdžiai, beasmeniškumas yra labai sąlygiškas, t. y. beasmeniai jie būna tik tam tikrame kontekste, kai sakinyje nėra veiksnio. Kai kurie gramatikoje paminėti beasmeniai veiksmažodžiai gali būti vartojami su tautologiniu veiksniu: lietus lyja, sninga sniegas ir t. t. Be to, ir dainos žodžiuose sakoma: Ar diena dienos, ar naktelė tems. Tada ir teiginiai, kad šių veiksmažodžių liepiamosios nuosakos formos negalimos, nėra visiškai tikslūs, plg., Lyk, lietuti, lyk. Net ir tais atvejais, kai veiksmažodis negali turėti veiksnio, pavyzdžiui, reikėti, taip pat vartojamos kai kurios liepiamosios nuosakos formos, pavyzdžiui, vienaskaitos antrasis asmuo. Jis pasitaiko įvairiuose posakiuose, pavyzdžiui, DLKT: Reikėk šitaip atsitikti. Interneto įrašai: Dingo. Viskas dingo. Ir reikėk tu man. Vėl ten pasirodyti. Panašių pavyzdžių galima rasti ir grožinėje literatūroje, pavyzdžiui: Reikėk tu man Polonijos seseriai sykį išsižioti apie tą vokietuką (Aputis 1977: 32). Vidare, i diskussionen om användningen av opersonliga verb, sägs följande: Det är dock inte alla opersonliga verb som har fullständiga paradigmer. Till exempel används av verben pabaiso, pagailo, pagardo vanligtvis endast preteritum, mer sällan imperfekt, medan de övriga formerna ersätts av konstruktioner med motsvarande adjektiv i neutrum (baisu, gardu) eller med adverbet gaila och verbet darytis, t.ex. (darosi) baisu, pabaiso, pabaisdavo, pasidarys baisu; (darosi) gaila, pagailo, pagaildavo (pasidarydavo gaila), pasidarys gaila (DLKG 2006: 316). Naturligtvis är även konstruktionen darėsi / pasidarė gaila möjlig. Verbet pagailo och konstruktionen darėsi / pasidarė gaila används synonymt och har mycket likartad eller rentav samma betydelse. Om de former av ett visst ord som saknas i paradigmet, dvs. inte används i språket, kan ersättas av ordkombinationer, betyder det att de saknade formerna har en mening (betydelse). I denna artikel försöker vi beskriva fall där enskilda former av vissa ord är omöjliga, dvs. där ord som används i dessa former saknar mening. I DLKG behandlas participens neutrum huvudsakligen med avseende på dess användning (DLKG 2006: 324, 365, 377) eller dess användning vid bildandet av sammansatta verbformer (DLKG 2006: 302). Informationen presenteras ur verbets perspektiv: ”Objekt BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 5 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 verb som inte styr kasus har sammansatta passivformer endast med particip i neutrum” (DLKG 2006: 320), t.ex. yra / buvo vaikščiojama / vaikščiota. 1.2. Förutsägbarhet hos morfologiska egenskaper Vi ska gå igenom några artiklar där man analyserar i vilken utsträckning vissa morfologiska egenskaper hos litauiska ord kan förutsägas utifrån den information som redan finns om ordens särdrag. Dessa särdrag kan vara av mycket olika slag, såsom semantiska, morfologiska och så vidare. Ibland framförs till och med motsatta påståenden, exempelvis att semantiken har eller inte har någon inverkan på vissa fenomen. Som exempel på en morfologisk egenskap kan man nämna böjningsklasser, som används för att dra slutsatser om avledningars strukturella egenskaper. I en undersökning vid Vilnius universitet undersöktes sambandet mellan verbens suffix och substantivens böjningsklasser. Alla substantiviska avledningar med suffixen Dabartinės lietuvių kalbos žodyno elektroniska version (DŽ₆ₑ) ė-ti, y-ti, o-ti, uo-ti granskades (Pakerys 2011: 273). Som kriterium för substantivens böjningsklasser användes den traditionella egenskapen – vokalen i dativ pluralisändelsen, t.ex.: (i)a – vyrams, broliams; (i)o – šakoms, galioms ir t. t. En statistisk analys av de utvalda orden visade att ett verb som bildats av ett substantiv har ett suffix som kan förutsägas med relativt hög sannolikhet och beror på substantivets böjningsklass. Exempelvis har ett verb som avletts från ett substantiv i klassen (i)a suffixet (i)uo-ti med 70,95 procents sannolikhet; ett verb avlett från ett substantiv i klassen (i)o har suffixet (i)o-ti med 71,53 procents sannolikhet. I slutsatserna konstateras att någon tydlig inverkan av semantisk information inte kunde urskiljas för de undersökta suffixen (Pakerys 2011: 286). I en annan artikel beskrivs en genomförd undersökning av ”i vilken utsträckning litauiska lexems morfologiska egenskaper kan förutsägas utifrån deras semantik” (Arkadjevas 2008: 2). Primära litauiska verb vars rot slutar på en konsonant undersöktes. De grupperades alla i böjningsmakroklasser, av vilka de största är n/st- veiksmažodžiai, dvs. ord med ett infix och suffixet -st- i presensstammen, samt j- veiksmažodžiai, där palatalisering sker i presens- och preteritumstammarna. Analysen visade att majoriteten av n/st- veiksmažodžiai (237 av 248) är intransitiva och informellt kan beskrivas som ”semantiska passiv”, dvs. verb som betecknar situationer oberoende av subjektets vilja (t.ex. därför att subjektet är ett livlöst föremål). Primära j- veiksmažodžiai BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 6 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 oftast (247 av 306) betecknar en levande agents medvetna påverkan på en patient som genomgår en (irreversibel) förändring av sitt tillstånd (Arkadjevas 2008: 10). De sammanfattade uppgifterna presenteras i fig. 1. subjektinitierad processj-verb(potentiell) förändring av subjektets tillståndn/st-verb FIG. 1. Förhållandet mellan verbens semantik och morfologiska klasser (utarbetat efter Arkadjevas 2008: 14). I den artikel som diskuteras dras slutsatsen att j-verben och n/st-verben kännetecknas av tydliga semantiska dominanter. 1.3. Normeringsfrågor om användningen av ordformer Många publikationer som behandlar användningen av ordformer publiceras inom området för normering av det litauiska språket. I den statliga kommissionen för det litauiska språkets förteckning över språkfel1 föreslås korrekta användningsfall för vissa former, men detta gäller endast enskilda ordformer. Exempelvis anges att maskulina substantivformer inte får användas för att beskriva kvinnor utifrån yrke, befattning och liknande: arkitektas (= arkitektė) Žilienė; maskulina genitivformer av ordningstal och pronomenet kelintas får inte användas för att ange en dag i månaden: Kelinto (= Kelinta) är det i dag?, Jag har semester från den femtonde (= femtonde) juli och så vidare. Sådana former får dock inte användas endast i en viss kontext; i andra fall (arkitektas Žilinskas, det gick att fastställa först efter hur många försök som helst) är de helt lämpliga. I läroboken Litauisk språkvård för högskolor behandlas fall där två eller fler ändelsevarianter av samma ord är vanliga. Sådana ändelser kallas sidoställda: Ändelseformer är ofta sidoställda, det vill säga två liknande former (den ena korrekt, medan den andra kommer in i standardspråket från dialekter eller talspråk), 1 http://www.vlkk.lt/aktualiausios-temos/didziosios-klaidos/formu-vartojimo BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalbaISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 7 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 och även om båda är tillåtna väljer språket, i strävan efter stabilitet, en enda, mer utbredd och normerad variant (Griškevičienė ir kt. 2003: 144). Efter att alla möjliga, det vill säga brukade, varianter har räknats upp rekommenderas att man använder en enda, normerad variant: ”Olika varianter, men oftast bara en normerad” (Griškevičienė ir kt. 2003: 144). Som normerade betraktas till exempel följande varianter av substantivens kasusändelser: sesuo – su seserimi (men inte su seseria), obelis – prie obels (men inte prie obelies), šuo – be šuns (men inte be šunies, be šunio); adjektivets nominativändelser: smailus, inte smailas kampas, smaili, inte smaila adata; pronomenets genitiv: pats – paties, men inte pačio (Griškevičienė ir kt. 2003: 144). Alla fall som nämns i denna lärobok är dock möjliga, och ord med vilken som helst av ändelsevarianterna är begripliga. I en lärobok i språkvård avsedd för utbildningen i kreativa näringar behandlas icke-rekommenderade användningar av varje kasus (Vladarskienė 2013: 75–82). Nominativ används till exempel inte för att uttrycka en obestämd mängd saker eller en del av en sak: När åsikterna skiljer sig mycket åt uppstår gräl (=gräl); På grund av regelöverträdelser inträffar olyckor (=olyckor). Genitiv rekommenderas inte när ett abstrakt begrepp inte kan delas upp: Organisationernas image har avgörande inflytande (=avgörande inflytande) på de företag som strävar efter långsiktig ekonomisk framgång. Instrumentalis betraktas som olämplig för att uttrycka predikativa dubbelkasus: Idrott hjälper människan att bli frisk och pigg (=frisk och pigg). Ibland föreslås det att den icke-rekommenderade lokativen ersätts med en ordkombination där det korrigerade ordet inte längre ingår: Under inflationens och säsongsvariationernas påverkan (= på grund av inflation och säsongsvariationer) förvrängs årsindikatorerna. Dativ används inte för att uttrycka objektet för en handling med verben motsvara, inte motsvara: Fordonets märke, typ och vikt motsvarar de angivna (=de angivna uppgifterna) i ansökan. Även i dokumenttitlar bör man använda ackusativ tillsammans med infinitiv, inte dativ tillsammans med infinitiv: tillstånd att utföra byggnadsarbeten (=utföra byggnadsarbeten). Vid sidan av dessa anmärkningar ges dock även exempel på korrekt användning av dativ: De insamlade uppgifterna räcker inte för att fatta ett beslut. Man kan alltså hävda att även de ordformer som i den här läroboken anges som omöjliga eller icke-rekommenderade blir sådana endast i ett visst sammanhang. I andra fall betraktas de som helt korrekta. I monografin Lietuvių kalbos kultūra behandlas användningen av participets neutrumformer i substantivens kasuspositioner. Nominativ: Men det är omöjligt (= omöjligt) är mer nödvändigt (= nödvändigare) för oss än bröd; ackusativ: Även i litterärt skapande deltar BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 8doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 språklig intuition: att höra det ohörbara (= det ohörbara), att säga det osagda (= det osagda). Genitiven föreslås ersättas med en syntaktisk konstruktion med participets neutrumform: Av det sagda (= det som sagts) är det tydligt att kommunikationens innehåll i huvudsak sammanfaller med undervisningens och uppfostrans innehåll; En dikts skönhet framträder ofta i skärningspunkten mellan det bekanta, hörda och det oväntade (= det som är känt, hört och oväntat). På samma sätt föreslås även instrumentalis ersättas, till exempel Men i vårt arbete kan vi inte nöja oss med det uppnådda (= det som uppnåtts), och inte heller lokativ, till exempel Den oväntade skönhetsklangen det gamla, bortglömda (= det som är gammalt och bortglömt) tycks väcka det till liv igen (Paulauskienė 2001: 139–145). Samtidigt nämns även fall där former inte kan bildas: av opersonliga verb kan man inte bilda böjda particip i aktiv form, utan endast oböjliga former som fungerar som predikat (Paulauskienė 2001: 221), till exempel det har snöat. Inom ramen för programmet för standardisering och spridning av det statliga språkbruket2 undersöktes särdragen i användningen av litauiska grammatiska former. Stor uppmärksamhet ägnades åt kategorin numerus, eftersom det uppstår problem kring abstrakta substantivs numerus. Man kan säga att ”användningen och normeringen av numerusformer är aktuell endast för substantiv” (Paulauskienė 2001: 146). I litauiska grammatiker anges att abstrakta substantiv endast kan ha singularformer och inte böjs efter numerus (LKG I 1965: 175; DLKG 2006: 62). I språkråden beskrivs undantagsfall där abstrakta substantiv konkretiseras och deras pluralform kan användas, till exempel En människa kan överväldigas av allehanda rädslor (KP G1 2002: 20); detta gäller även benämningar på handlingar, till exempel Två helt olika tankar möttes (Bučienė 2017: 50). Det gick dock inte att hitta publikationer som analyserar användningen av verb i singular eller plural, i synnerhet omöjliga fall. Korrekt användning av vissa former rekommenderas i språkråden, och i nästan varje nummer av tidskriften Bendrinė kalba diskuteras frågor om formers korrekthet. Men inte heller dessa behandlar hela paradigmets användbarhet. Det som ligger närmast ämnet för denna artikel bland det som gick att hitta är Jono Jablonskis anmärkning i Rygiškių Jono Lietuvių kalbos vadovėlis, utgiven 1925: ”Om participen ’būsimas, siųsimas, vesimas’ <...> behöver man inte tala här: de är sällsynta språkfenomen, de är inte 2 http://www.vlkk.lt/programos/paraiskos/valstybines-kalbos-vartojimo-norminimo-ir-sklaidos-programa BENDRINĖ KALBA 94 (2021)http://journals.lki.lt/bendrinekalbaISSN 2351–7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 9 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 visur ir ne iš visų veiksmažodžių padaromi“ (Jablonskis 1925: 61). Tačiau čia aptariamas atvejis, kai nėra visų dalyvio formų su tam tikra veiksmažodžio šaknimi. 1.4. Tillämpning av naturlig morfologi Ur den naturliga morfologins perspektiv började de baltiska språken undersökas först i början av detta århundrade. Under det första årtiondet genomfördes studier av det lettiska nominalsystemet (Rosinas 2005), och senare tillämpades metoden på litauiska verb (Pakalniškienė, Šarkytė 2012). En av de frågor som undersöks inom naturlig morfologi är vad som är normalt i ett visst språks system3 (Dressler 2019). Ett morfologiskt fenomen betraktas som naturligt om det är utbrett i språket och förblir oförändrat när språket förändras (Mayerthaler 1981: 2). Morfologiska fenomen är inte alla lika utbredda; till exempel förekommer suffix oftare än prefix. Ett språk kan helt sakna prefix (t.ex. turkiska), men om det har någon typ av affix är det suffix (Crocco Galeas 2001: 8). Fortsatta studier i denna riktning ledde till slutsatsen att suffix och prefix är mer utbredda än infix4 (Wurzel 2001: 27). Suppletion är också sällsynt och därmed onaturlig i ordbildningen5 (Dressler 1985: 97). Det finns mycket få suppletiva former i litauiskan: esu – buvau; aš – manęs m.fl. Studier av tempus i litauiska verb ledde till slutsatsen att ”[U]r den naturliga morfologins perspektiv bör preteritumformerna av litauiska rotverb betraktas som primära, medan presensformerna är avledda” (Pakalniškienė, Šarkytė 2012: 155). Som argument anförs det faktum att ”[I]nfixverb och verb med -sta-stam har presensformer som strukturellt är mer komplexa än preteritumstammarna och därför ur ett synkront perspektiv bör betraktas som avledda” (Pakalniškienė, Šarkytė 2012: 155). Ur den naturliga morfologins perspektiv är ”böjningsregler morfologiska operationer genom vilka morfologiska kategorier kodas formellt i ett ord” (Mayerthaler 1981: 8). 3 ”<...> vad som är normalt i ett specifikt språks potentiella system” (Dressler 2019). 4 ”<...> är då yttre böjning naturligare än inre böjning, och prefix och suffix naturligare än infix” (Wurzel 2001: 27). 5 ”<...> suppletion är mest onaturlig” (Dressler 1985: 97). BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 10 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 Det har dock inte gjorts några undersökningar av huruvida alla ”morfologiska operationer” kan tillämpas på enskilda ord i en viss grupp, det vill säga om alla former i paradigmen faktiskt kan användas. 2. LITAUISK GRAMMATIKS INFORMATIONSSYSTEM LIGIS är avsedd både för allmänheten, det vill säga informationen presenteras på ett populärt och lättbegripligt sätt, och för datorbaserad språkbehandling, det vill säga uppgifterna sparas i ett internt datorformat. 2.1. Idén bakom skapandet Initiativet att utveckla ett grammatiskt informationssystem med omfattande och mycket exakt information väcktes av den otillräckliga precisionen hos redan utvecklade system för automatisk morfologisk analys. Den programvara som Vytautas Zinkevičius (2000) utvecklade för morfologisk analys och syntes av litauiska fungerar perfekt endast vid syntes. Under analysen uppstår fel när grundformen fastställs. Detta problem uppmärksammades också vid annoteringen av DLKT. Eftersom de flesta ordbildningssätt inkluderades som regelbundna, det vill säga sådana som kännetecknar alla ord, utan hänsyn till deras semantik, erhölls många orealistiska homonymer, det vill säga ord som inte existerar i litauiskan men vars vissa former sammanfaller med befintliga litauiska ord. På grund av den regelbundna bildningen av verbalsubstantiv erhölls till exempel lemman som gulėjas, neišskubėjas och liknande (Rimkutė 2006: 38), eftersom deras genitivform sammanfaller med verbformen i tredje person singular av preteritum (gulėjo, neišskubėjo). Vid utvecklingen av ett system för automatisk syntaktisk analys av litauiska är morfologisk analys det första steget (Šveikauskienė 2010: 86), och därför ledde sådana fel från början till felaktiga resultat av den syntaktiska analysen. Därmed uppstod behovet av att ha hundraprocentigt tillförlitlig morfologisk information om ord. En annan anledning till att utveckla ett grammatiskt informationssystem var det otillräckliga antalet ord i ordböcker och textkorpusar. Lingvister som undersökt de grammatiska formernas sammansättning i DLKT påpekar att den innehåller ”mycket få olika böjningsformer: <...> de viktigaste kasusformerna hos nominalord är nominativ, genitiv och ackusativ” (Rimkutė 2006: 39). Liknande iakttagelser beskrivs även av forskare i andra länder. Till exempel, lettiska BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 11 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 lingvister påpekar också att ”även mycket omfattande textkorpusar kan sakna mindre vanligt förekommande former” (Paikens et al. 2013: 272). Ordböcker innehåller inte alla möjliga avledningar, särskilt få avledningar med prefix. När LIGIS utvecklas är målet således att avhjälpa båda dessa brister: man strävar efter att täcka alla möjliga litauiska ord och deras former. Därför genererar datorn alla möjliga kombinationer av litauiska prefix och suffix med varje rot, och efter att de erhållna lemman har granskats utesluts ord som inte existerar i litauiskan. 2.2. Utfört arbete och problem som uppstod Kol kas yra sukurtas tik bandomasis LIGIS pavyzdys (Šveikauskienė 2016). Buvo pasirinkta tokia darbo metodika: pradžioje paėmus vieną šaknį sudaryti visos sistemos modelį, t. y. panaudojant vieną šaknį pateikti visas sistemoje numatytas informacijos rūšis, o paskui, sistemą plečiant, įtraukti ir kitų šaknų žodžius. Pradiniam variantui naudota šaknis bėg-. Tokį pasirinkimą nulėmė jos paprastumas: niekada neatsiranda intarpas, nevyksta balsių kaita ir priebalsių kaita bent jau tiesioginėje nuosakoje. Siekiant apimti visas galimas visų šios šaknies žodžių formas buvo dirbtinai kompiuteriu generuojami visi vediniai su veiksmažodžiams būdingais priešdėliais ir priesagomis. Tada peržiūrėtos lemos ir atmesti lietuvių kalboje neegzistuojantys žodžiai. Taip gautas lemų sąrašas, kurį sudaro visos kalbos dalys, galinčios turėti raidžių rinkinį bėg šaknyje: daiktavardžiai, pvz.: bėgikas, bėgtakis; būdvardžiai, pvz.: bėglus, vienbėgis (geležinkelis); prieveiksmiai, pvz.: pabėgom, bėgčia, probėgšmais. Panaudojant lietuvių kalbos morfologinės analizės ir sintezės programinę įrangą (Zinkevičius 2000) buvo sintezuojamos visos atrinktų žodžių kaitybinės formos. Iš viso duomenų bazėje pateikiami 28 322 įrašai, t. y. tiek žodžių formų, turinčių šaknį bėg-, rasta lietuvių kalboje. Iš jų: daiktavardžių – 1 254, būdvardžių – 330, prieveiksmių – 12, veiksmažodžių – 5 913, veikiamosios rūšies dalyvių – 14 310, neveikiamosios rūšies dalyvių – 1 772, pusdalyvių – 500, padalyvių – 485. Reikia pasakyti, kad kol kas negalima daryti jokių apibendrinimų dėl kitų šaknų, nes atskirų šaknų produktyvumas gali labai skirtis. Men även efter att ordens lemman hade valts ut, det vill säga efter att grundformerna hade granskats och alla morfemkombinationer som inte existerar i litauiskan hade strukits, visade det sig att detta inte räckte för att säkerställa att ord som inte används i litauiskan inte inkluderades i systemet. Vid kontrollen av alla erhållna böjningsformer uppmärksammades flera fall där vissa av formerna i samma paradigm BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 12 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 Vissa ordformer används, medan andra inte gör det, och detta avgörs av ordets semantik, det vill säga dess betydelse. Tre huvudsakliga fall kan urskiljas där vissa ordformer inte används: a) avsaknad av singularformer av verb, b) avsaknad av preteritumformer av verb och c) användning endast av neutrumformer av passiva particip. Detta beskrivs närmare i kapitel 3. 3. OANVÄNDA VERBFORMER Undersökningar av den morfologiskt annoterade textkorpusen vid VDU visade att ”de teoretiska böjningsparadigm för ordklasser som presenteras i grammatikor skiljer sig mycket från de former som faktiskt används” (Rimkutė 2006: 39). Det finns dock inga publikationer som analyserar böjningsparadigm utifrån formernas möjligheter, det vill säga besvarar frågan om alla former kan användas. En av de typer av information som LIGIS tillhandahåller är alla böjningsformer av det ord som användaren har matat in (ett fragment av paradigmet för ordet nubėgti visas i fig. 2). När alla teoretiskt möjliga böjningsformer genererades med dator upptäcktes det att vissa av dem är orealistiska, vilket beror på det enskilda ordets semantik. Detta beror på att den lexikala betydelsen inte passar ihop med den grammatiska betydelsen eller på att de står i logisk motsättning till varandra. BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 13 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 2 PAV. Fragment av informationen om ordet nubėgti som visas på fliken KITOS FORMOS 3.1. Avsaknad av singular När man bildade böjningsformer för verbets alla tempus och modus visade det sig att singularformerna av vissa verb, särskilt sådana som betecknar en kollektiv handling, är ologiska och inte förmedlar något semantiskt innehåll. Alla böjningsformer av ordet nubėgti som visas i fig. 2 BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 14 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 former är möjliga, men av ett annat ord – nuskraidyti (med samma prefix nu-) kan endast pluralformen användas, t.ex. När vinden blåste genom det öppna fönstret flög flera blad som hon hade skrivit från bordet. Singularformerna av detta ord är orealistiska, och det är obegripligt för en litauer vad de skulle kunna betyda, till exempel *nuskraidžiau. Första person plural vållar inga tolkningsproblem, t.ex. Av stöten flög vi alla av kärran ner på marken. Tredje person-formen används endast med ett subjekt som betecknar mer än en aktör (meningsexemplen är hämtade från internet): Allt arbete var förgäves, eftersom flög de ordentligt åtskruvade locken från burkarna. En del av taket blev kvar på gården; när flög de andra delarna vet jag inte. Bordet välte, och jag också; flög tårtan och presenterna, blommorna och tallrikarna. På internet hittades bara ett enda belägg för ordet nuskraidžiau: Jag flög pengar till Eindhoven och gav dem där, och från Eindhoven flög jag till London6. När man läser denna mening måste man dock fundera över vad att flyga pengar skulle kunna betyda, och det verkar som att ordet nuskraidinau skulle passa bättre här. Ett annat exempel på ett ord som saknar singularformer är verbet susispies­ti. I den elektroniska versionen av Litauiska språkets ordbok7 ges följande belägg för dess användning: Hörni, barn, varför har ni samlats här? I en liten hög hopkrupna stod också kvinnorna här. Under första världskriget samlades många litauer i Petersburg. Här samlas korparna till en enda svart fläck. På sommaren samlas gårdsarbetena på ett ställe. I hjärtat samlades andra känslor. Lärarens blick fastnade på en enda elev (LKŽe). Formen *susispiečiau är dock omöjlig. Ännu ett exempel på ett ord som inte kan ha singularformer är verbet išsiskirstyti: När skolåret var slut skildes vi åt oroliga. Vi skildes åt som goda vänner. <...> vi, före detta elever, spreds också över hela Litauen <...> DLKT. Formen *išsiskirsčiau är dock omöjlig, eftersom detta ord saknar betydelse. Andra exempel på sådana verb kan vara: išsibėgiojo, pasklido, išsiskraidė, išsiskraidžiojo, išsivažinėjo med flera. Inga fall där verb inte kunde användas i plural observerades. Problemet med att ange i LIGIS verb som inte kan ha singularformer löses på följande sätt: under fliken KITOS FORMOS anges endast pluralformerna för ord vars singularformer är omöjliga; figur 3 visar ett fragment av paradigmet för ordet nuskraidyti. 6 https://laisvaslaikrastis.lt/kaip-teisejas-darius-kantaravicius-pridengineja-narkodilerius/ 7 http://www.lkz.lt/?zodis=spiest&id=24168780000 BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 15 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 FIG. 3 Fragment av informationen om ordet nuskraidyti under fliken KITOS FORMOS. BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 16 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 3.2. Avsaknad av preteritum Ännu ett fall där vissa verbformer är omöjliga har också med semantiken att göra. Verb med prefixet tebe- betecknar en fortgående handling8 (Arkadiev 2010: 21); därför kan det inte finnas verb med detta prefix som uttrycker perfektiv aspekt. I beskrivningar av litauisk grammatik anges att ”verbets aspektparadigm är oregelbundet” och att ”former av olika tempus kan kontrasteras med avseende på aspekt – presens har imperfektiv betydelse, medan preteritum och futurum har perfektiv <...>, jfr: En dyster kväll kommer (Nėris) och Och den efterlängtade timmen för solförmörkelsen kom (Vienuolis)” (Judžentis 2012: 157–158). Utifrån det som sägs i citatet betraktas ordet ateis som ett verb med perfektiv aspekt, men tebeateis visar redan att handlingen fortgår och hänförs till imperfektiv aspekt (Han visste att sonens brev skulle fortsätta att komma även efter denna händelse, tebeateis precis som tidigare.). I boken Lietuvių kalbos kultūroje diskuteras också verbens aspekt: ”<...> imperfektiva verb saknar prefix, medan perfektiva verb har prefix. Om prefixet endast anger resultatet av en handling som utförs i en viss riktning, står de ordbildningsmässigt besläktade orden varandra så nära att de liknar former av samma ord: a) daryti–padaryti; rašyti–parašyti; skaldyti–suskaldyti; balti–išbalti, pabalti, nubalti; skęsti–nuskęsti, paskęsti; nykti–sunyk­ti; b) eiti iš... – išeiti; eiti į... – įeiti; eiti nuo... – nueiti; bėgti per... – perbėgti; bėgti pro... – prabėgti osv.” (Paulauskienė 2001: 211) Vidare anges att även verbets tempus kan påverka aspekten: ”<...> litauiskans presens tillåter att även pref(ig)erade former av vissa verb används i imperfektiv betydelse: rörelseverb som ateina, atplaukia, atvažiuoja, išvažiuoja, parvažiuoja besvarar frågan om imperfektiv aspekt: vad gör han just nu? <...> Men det räcker att ersätta presens med preteritum, så betecknar verbet en avslutad handling med ett resultat: atėjo, atplaukė, atvažiavo, išvažiavo, parvažiavo.” (Paulauskienė 2001: 213) 8 ”<...> kombinationen av te- och be- <...> kan endast tolkas som en continuativ form <...>” (Arkadiev 2010: 21). BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351–7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 17 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 Man kan tillägga att inte bara formerna i presens utan även formerna i imperfekt frekventativ har imperfektiv aspekt, eftersom den upprepade handlingen pågår: ateidavo, atplaukdavo, atvažiuodavo, išvažiuodavo, parvažiuodavo. Det finns dock inga beskrivna iakttagelser om att vissa prefix kan omvandla verb med perfektiv aspekt till verb med imperfektiv aspekt. Om även tebe- läggs till de nämnda verben blir formerna i preteritum omöjliga. Böjningsformer av verb med perfektiv aspekt med detta prefix är orealistiska, till exempel tredje person singularis *tebeišvaž iavo. I LIGIS anges inte formerna i preteritum av sådana verb. Det finns alltså en iakttagen allmän tendens: rörelseverb som anger riktning (och vissa verb som inte betecknar rörelse) med prefixen at-, nu- kan inte få former i preteritum när de dessutom får tebe-, till exempel atvažiuoti, nuvažiuoti, atbėgti, nubėgti, atskristi, nuskristi, nudažyti med flera. Orden tebeatvažiuoja, tebeatvažiuodavo, tebeatvažiuos är möjliga i litauiskan, men *tebeatvažiavo, *tebenudažė är redan meningslösa. Meningen När jag kom tillbaka målade han fortfarande tebedažė hyllan är begriplig och god, eftersom dažė är ett verb med imperfektiv aspekt. Den perfektiva aspekten vore nudažė, medan *tebenudažė redan låter ovanligt; man måste tänka efter ordentligt för att förstå vad det skulle kunna betyda, och det är tveksamt om någon betydelse av ordet skulle komma en till sinnes. Tebe- och perfektiv aspekt utesluter varandra. 3.3. Endast neutrum hos passiva particip För en betydande andel av passiva particip används endast neutrum. Av passiva particip som bildats av intransitiva verb finns endast neutrumformen. De första iakttagelserna om att particip endast används i neutrum tycks ha beskrivits i början av detta århundrade, men uttrycktes något annorlunda: neutrum kallades en oböjlig participform: ”Av verb utan ackusativobjekt bildas endast en oböjlig och oföränderlig form” (Paulauskienė 2001: 222). Detta framgår också av LIGIS statistiska uppgifter. Det finns 14 310 aktiva particip med roten bėg-, men endast 1 772 passiva particip. Samma uppfattning uttrycks också i teoretiska arbeten: ”<...> det bildas fler aktiva particip än passiva” (Paulauskienė 2001: 221). En mycket stor andel av de passiva participen, det vill säga de som bildats av intransitiva verb, saknar alltså femininum- och maskulinumformer och kasusformer. Till exempel kan bėgamas ruožas, prabėgta atkarpa, nubėgti kilometrai användas, liksom vaikų jau buvo išsibėgiota kas BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 18 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 kur, men ordet *išsibėgiotas är redan omöjligt. LIGIS databas omfattar sammanlagt 236 lemma för passiva particip. Av dessa kan 120 endast ha neutrumformer. Det finns också fler exempel med andra verb, som ännu inte har tagits med i LIGIS, där passiva particip endast kan förekomma i neutrum. Av verben augti, blizgėti, nesisupti kan man till exempel bilda augta, blizgėta, nesisupta, men *augtas, *augtam, *blizgėtas, *blizgėtame, *nesisuptas, *nesisupto är obegripliga. SLUTSATSER När datorer började användas också för språkbehandling framkom nya fakta om språk och deras grammatik, sådant som tidigare inte hade uppmärksammats eftersom dessa frågor saknar relevans för människan som språkbrukare. När den litauiska grammatiken datoriserades observerades att vissa litauiska ord inte kan anta alla former i den teoretiska paradigmen. Detta sker på grund av att den lexikala betydelsen inte är förenlig med den grammatiska betydelsen eller på grund av logisk motsägelse. Singularis är omöjlig för ord som betecknar en grupphandling. Avledningar av verb med perfektiv aspekt som har prefixet tebe- kan inte ha former i preteritum. De flesta passiva particip som bildats av intransitiva verb kan endast ha neutrumformer. ŠALTINIAI DLKT – Dabartinės lietuvių kalbos tekstynas. Prieiga internete: http://tekstynas.vdu.lt/tekstynas/menu?page=advanced (žiūrėta 2021-05-25). LIGIS – Lietuvių kalbos gramatikos informacinė sistema. Prieiga internete: http://ligis.lki.lt/ (žiūrėta 2021-05-25). LKŽₑ – Lietuvių kalbos žodynas, t. 1–20, 1941–2002 (elektroninis variantas), vyr. red. G. Naktinienė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005. Prieiga internete: www.lkz.lt (žiūrėta 2021-05-25). BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriantLietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 19doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 LITERATŪRA Aputis Juozas 1977: Sugrįžimas vakarejančiais laukais: Novelės, Vilnius: Vaga. Arkadiev Peter 2010: Notes on the Lithuanian restrictive. – Baltic Linguistics 1, 9–49. Arkadjevas Piotras 2008: Lietuvių kalbos pirminių veiksmažodžių klasių semantika tipologinių duomenų kontekste. – Acta Linguistica Lithuanica 59, 1–27. Bučienė Laimutė 2017: Daiktavardžių skaičiaus kategorijos raiška: normos ir vartosenos sankirta. – Kalba ir kontekstai: mokslo darbai 7 (2), 44–61. Crocco Galeas Grazia 2001: What is Natural Morphology? The State of the Art. - Linguistics Athens 13, 7–33. DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas. 5-as patais. leid., Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2006. DŽₑ –Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, vyr. red. S. Keinys. 6-as leid. (elektroninis), Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2006. Dressler Wolfgang U. 2019: Natural Morphology. - Oxford Research Encyclopedias – Linguistics. Prieiga per internetą: https://oxfordre.com/view/10.1093/acrefore/9780199384655.001.0001/acrefore-9780199384655-e-576 (žiūrėta 2021-05-25). Dressler Wolfgang. U. 1985: Suppletion in Word-formation. Historical Semantics, Historical Word-formation, ed. J. Fisiak, 97-112. Gaivenis Kazimieras; Keinys Stasys 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa. Griškevičienė Jolita; Lapkuvienė Cecilija; Navalinskienė Gražina; Šmulkštytė Rima 2003: Lietuvių kalbos kultūros vadovėlis kolegijoms, Vilnius: Homo liber. Jablonskis Jonas 1925: Rygiškių Jono Lietuvių kalbos vadovėlis, Kaunas: „Vaivos“ b-vė. Judžentis Artūras 2012: Lietuvių kalbos gramatinės kategorijos, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. KP 2002: Kalbos patarimai 1: Gramatinės formos ir jų vartojimas, sud. R. Miliūnaitė, teksto aut. R. Miliūnaitė, A. Paulauskienė, vyr. red. A. Pupkis, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. LKE 1999: Lietuvių kalbos enciklopedija, red. V. Ambrazas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamaumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 20 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 LKG 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1: Fonetika ir morfologija, vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis. LKG 1971: Lietuvių kalbos gramatika 2: Morfologija, vyr. red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis. Mayerthaler Willy 1981: Morphologische Natürlichkeit. / Linguistische Forschungen 28, Wiesbaden: Athenaion. Paikens Peteris; Rituma Laura; Pretkalnina Lauma 2013: Morphological Analysis with Limited Resources: Latvian example. Proceedings of the 19th Nordic Conference of Computational Linguistics (NODALIDA 2013). Linköping Electronic Conference Proceedings 85, 267-277. Prieiga per internetą: https://www.researchgate.net/publication/260907832_Morphological_analysis_with_limited_resources_Latvian_example (žiūrėta 2021-05-25). Pakalniškienė Dalia; Šarkytė Raimonda 2012: Mikaloj aus Daukšos raštų intarpiniai ir sta kamieno veiksmažodžiai natūraliosios morfologijos požiūriu. – Res Humanitariae XI, 151–172. Pakerys Jurgis 2011: Dabartinės lietuvių kalbos daiktavardinių veiksmažodžių priesagų ir jų pamatinių daiktavardžių kait ybos klasių santykis. – Baltistica, 46, 271–288. Paulauskienė Aldona 2001: Lietuvių kalbos kultūra, Kaunas: Technologija. Rimkutė Erika 2006: Dabartinės lietuvių kalbos gramatinių formų vartosena morfologiškai anotuotame tekste. – Lituanistika 66 (2), 34-55. Rimkutė Erika; Kovalevskaitė Jolanta 2008. Tai, kas tinka žmogui, netinka mašininiam vertimui: žodynų problema. – Gimtoji kalba 2, 3-14. Rosinas Albertas 2005: Latvių kalbos daiktavardžio linksniavimo sistema: sinchronija ir diachronija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Šveikauskienė Daiva 2010: Lietuvių kalbos vientisinių sakinių automatinė sintaksinė analizė: daktaro disertacija. Šveikauskienė Daiva 2016: Lietuvių kalbos gramatikos informacinė sistema: I. Morfologija. – Lietuvių kalba 13. Prieiga internete: http://www.lietuviukalba.lt/index.php/lietuviu-kalba/article/view/183 (žiūrėta 2021-05-25). Vladarskienė Rasuolė 2013: Kūrybinių industrijų specialybės kalbos kultūra: vadovėlis, Vilnius: Technika. BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 21 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 Wurzel Wolfgang U. 2001: Flexionsmorphologie und Natürlichkeit: Ein Beitrag zur morphologischen Theoriebildung. Studia Grammatica 21, Berlin: Akademie-Verlag GmbH. Zinkevičius Vytautas 2000: Lemuoklis – morfologinei analizei. – Darbai ir dienos 24, 245–273. Gauta 2019 10 22 Priimta 2021 09 06 BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204 DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Veiksmažodžio formų vartojamumas, išryškėjęs kuriant Lietuvių kalbos gramatikos informacinę sistemą | 22 doi.org/10.35321/bkalba.2021.94.02 USAGE OF THE VERB FORMS DEVELOPED ON THE LITHUANIAN GRAMMAR INFORMATION SYSTEM Summary Up until now, the usage of grammatical forms mostly has been discussed in standardization or diachronic aspects. Searching for articles about paradigm coverage or its completeness yielded no results. We encountered the same critical question while creating the Lithuanian Grammar Information System, while preparing the material for the tab OTHER FORMS to be exact. It turns out that paradigms of some words are incomplete, which is determined not by morphological features of Lithuanian language, but by word semantics, making specific paradigm forms impossible, non-existent, by resulting in words not understood by a native speaker. We present three types of such occurrences: 1. Verbs having no singular form: such verbs mean group action. 2. Verbs the past simple tense forms of which are illogical. Such problem occurs when indicator of aspect of verbs is time (i.e. present tense forms are imperfective, and past simple tense forms are perfective), and they have attached the prefix tebe-, which notes continuity. 3. Most of passive participles that are derived from intransitive verbs can only have neuter gender forms. KEYWORDS: grammar, morphology, paradigms, inflectional forms of words, semantics. DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius [email protected] BENDRINĖ KALBA 94 (2021) http://journals.lki.lt/bendrinekalba ISSN 2351-7204