Antroponiminiai terminai pirmajame tarpukario Lietuvos psichiatrijos vadovėlyje

Bendrinė kalba / Standard Language 2025, Nr. 98, p. 1–18 Turinio nuoroda / Contents link ISSN 2351-7204 (elektroninis / online) ANTROPONYMISKA TERMER I MELLANKRIGSTIDENS FÖRSTA LITAUISKA PSYKIATRILÄROBOK Antroponymiska termer i den första litauiska psykiatriläroboken från mellankrigstiden PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ Litauiska språkinstitutet E-post: [email protected] ORCID-ID: https://orcid.org/0000-0002-8679-3253 Forskningsområden: litauisk terminologi, litauisk medicinsk terminologihistoria. https://doi.org/10.35321/bkalba.2025.98.01 SAMMANFATTNING Artikeln behandlar de antroponymiska termerna, det vill säga termer som härletts från förnamn och efternamn, i den första litauiska psykiatriläroboken. Den tar upp hur antroponymer blir enkla termer, hur antroponymer som fungerar som bestämmande led i sammansatta termer anpassas till det litauiska språkets morfologiska system samt frågan om de antroponymiska termernas fortlevnad i dagens psykiatriska terminologi. Det konstateras att de strukturella förändringar som antroponymer genomgår när de blir bestämmande led i processen då de övergår till appellativ är minimala – vanligtvis behåller antroponymerna sin onymiska stavning och förlitauiseras endast delvis genom att litauiska ändelser läggs till de autentiska rotmorfemen, med eller utan apostrof. De största strukturella förändringarna i appellativiseringsprocessen drabbar antroponymer som blir enkla termer. Vanligtvis förlorar de sin onymiska stavning och blir komponenter i sammansättningar. Alla enkla antroponymiska termer används fortfarande i dagens litauiska psykiatriska terminologi tack vare sin tydlighet, internationella karaktär och kompakta uttrycksform. Däremot är det svårare för sammansatta antroponymiska termer att fortleva, oftast på grund av deras tvivelaktiga termstatus, bristande precision, att de begrepp som de betecknar inte längre är aktuella eller annat. Samtidigt hör en del av dessa termer inte till psykiatrins område. Vissa sammansatta termer har bara överlevt delvis – stavningen av det antroponymiska ledet har förändrats eller så har det helt utelämnats, och det överordnade ledet har preciserats. NYCKELORD: antroponymisk term, psykiatrisk term, appellativisering, grammatikalisering. ABSTRAKT Artikeln undersöker antroponymiska termer, det vill säga sådana som härletts från personers förnamn och efternamn, i den första litauiska psykiatriläroboken. Den beskriver hur antroponymer blir enordstermer, hur antroponymer som fungerar som underordnade komponenter i sammansatta termer anpassas till det litauiska språkets morfologiska system och tar ingående upp frågan om antroponymiska termers fortlevnad i modern litauisk psykiatrisk terminologi. Det har konstaterats att de förändringar som sker i antroponymers struktur när de blir underordnade komponenter i processen då de omvandlas till appellativ, även kallad appellativisering, är minimala. Antroponymerna behåller vanligen sin onymiska stavning, och litauiseringen begränsas till att litauiska ändelser läggs till de autentiska rotmorfemen, med eller utan föregående apostrof. De största strukturella förändringarna i appellativiseringsprocessen kan observeras när antroponymer övergår till att bli enordstermer. Som regel förlorar de sin onymiska stavning och blir beståndsdelar. Alla enkla antroponymiska termer används fortfarande i modern litauisk psykiatrisk terminologi tack vare sin enkelhet, internationella igenkännbarhet och kompakta uttrycksform. Däremot undergräver deras tvivelaktiga funktion vanligtvis de sammansatta termernas möjlighet att fortleva som termer, liksom deras bristande precision och det bakomliggande begreppets Copyright © 2025 Palmira Zemlevičiūtė. Utgiven av Litauiska språkinstitutet. Denna artikel är fritt tillgänglig och distribueras enligt villkoren i Creative Commons Attribution-licensen, som tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning i alla medier, förutsatt att den ursprungliga författaren och källan anges. // Utgiven av Litauiska språkinstitutet. Denna artikel är fritt tillgänglig och distribueras enligt villkoren i licensen Creative Commons Erkännande, som tillåter obegränsad användning, distribution och återgivning av innehållet i alla medier, förutsatt att författaren och källan anges. Mottaget: / Inkom: 2024-11-07. Godkänt: / Accepterat: 2025-02-03. 1 inte längre är relevanta och så vidare; å andra sidan faller vissa av dessa termer utanför psykiatrins område. Vissa sammansatta termer har bevarats endast delvis – stavningen av det antroponymiska ledet har ändrats eller ledet har helt utelämnats, och definitionen av huvudledet har reviderats och avgränsats. NYCKELORD: antroponymisk term, psykiatrisk term, anpassning, appellativisering. INLEDNING Termer som härstammar från antroponymer (gr. anthrōpos – ”människa”, onyma – ”namn”), det vill säga från personnamn, kallas antroponymiska termer1. Detta är en typ av eponymiska termer2. I dagens empiriska terminologiforskning avses med en eponymisk term3 en enkel term som härletts från namnet på en person (verklig eller fiktiv) eller ett ortnamn (toponym), eller en sammansatt term med en onymisk komponent (se Lerner et al. 2001: 441; Duque-Parra et al. 2006: 220; Kitkauskienė 2011: 48; Górnicz 2017: 446; Kakzanova 2017: 335; Rimkutė-Ganusauskienė 2023: 122; Vasiljeva, Tritenko 2023: 17; Brdar, Brdar-Szabó 2024: 75 m.fl.). Dessa termer bildas genom att egennamn deonymiseras, det vill säga omvandlas till appellativ, och tilldelas en särskild (terminologisk) betydelse (Minakova 2013: 31). Inom forskarsamhället finns det motstridiga uppfattningar om användningen av eponymiska termer i det medicinska språket. Vissa vill överge dem av språkliga (t.ex. tvetydighet, ogenomskinlighet och ibland även inexakthet) och etiska4 skäl (Canziani 2011: 229, 236, se även Woywodt, Matteson 2007: 424; Strous, Edelman 2007: 207–213; Werneck, Batigália 2011: 105; Batigália et al. 2015: 266 m.fl.). Andra försvarar dem tvärtom och betonar deras koppling till historiska och kulturella värden, som ger läkare klinisk och kulturell kunskap. Trots försök att eliminera eponymiska termer ur det vetenskapliga språket utgör de fortfarande en viktig del av den medicinska diskursen5 (Canziani 2011: 229, 236, se även Whitworth 2007: 425; Badea 2008: 19; Cappuzzo 2008: 6; Leičik 2011: 136; Majewska 2016: 94–105; Thomas 2016: 295–299; Giménez-Roldán 2017: 1–19; Guardiola, Baños i Diez 2021: 16; Slabin 2023: 221 m.fl.). Men låt oss återvända till undersökningsobjektet – antroponymiska termer. Vi bör stanna upp en kort stund vid egennamn och deras klassificering, eftersom den kommer att vara viktig när det empiriska materialet klassificeras. Enligt Evalda Jakaitienė ”har det på grund av den stora variationen av namn hittills inte fastställts några universella klassificeringskriterier som passar alla. Egennamn delas oftast in efter betydelse, det vill säga efter deras förhållande till de objekt som namnges. I första hand urskiljs två stora grupper av egennamn: 1) namn på levande varelser och 2) namn på döda ting” (Jakaitienė 2009: 267). Det är denna klassificering som ligger till grund för indelningen av lärobokens termer som har bildats av egennamn. 1 Šie terminai turi ir lietuvišką atitikmenį – asmenvardiniai terminai (Gaivenis 2014 [1994]: 217, plg. Kvašytė 2005: 66; Vaskelaitė 2023: 95). Lietuvių terminologijos teoretikas Kazimieras Gaivenis kalbamąjį terminą apibrėžia kaip terminą, padarytą iš mokslininko, atradėjo, išradėjo pavardės (Gaivenis 2014 [1994]: 217). Struktūros atžvilgiu autorius asmenvardiniu terminu laiko tiek vientisinį, tiek ir sudėtinį terminą (plg. Kvašytė 2005: 66; Vaskelaitė 2023: 101). 2 I artikeln avses med eponymisk term en enkel term vars rotmorfem härrör från en onym (ett egennamn), eller en sammansatt term vars sekundära led är bildat av en onym. 3 Dar vartojami terminai eponimas (Dirckx 2001: 15; Cappuzzo 2008: 1–2; Lončar, Ostroški Anić 2014: 37; Lysanets, Bieliaeva 2021: 1–2; Slabin 2023: 188), eponiminis pavadinimas (Novinskaya 2013: 34), terminas eponimas (Leičik 2006: 44; Novinskaya 2013: 34), terminonimas (Tatarinov 2006: 68; Leičič 2011: 138). Manytina, kad terminas eponiminis terminas yra tikslesnis, mat jo gimininis dėmuo rodo tiesioginį ryšį su terminologija, o, pavyzdžiui, eponimo pirminė reikšmė vis dėlto yra „tikrinis žodis, galintis tapti terminu“. 4 Det föreslås att man överger sådana eponymiska termer som bildats av namn på nazistiska läkare (Woywodt, Matteson 2007: 424, se även Strous, Edelman 2007: 207–213). 5 Inom vissa medicinska områden, till exempel reumatologi och neurologi, är eponymiska termer särskilt populära; det har till och med skapats en term för denna förkärlek – eponymofili (Lončar, Ostroški Anić 2014: 37). 2 I de flesta termer ingår namn på levande varelser. De flesta av dessa är personers efternamn. Den litauiska terminologen Angelė Kaulakienė kallade termer som härstammar från efternamn för efternamnsbaserade termer (Kaulakienė 2009: 69, 164). Det går inte att invända mot den term som forskaren föreslog; den är verkligen mer precis. I denna artikel används dock traditionellt den semantiskt mer omfattande termen antroponymisk term också av det skälet att det empiriska materialet omfattar termer som härstammar inte bara från efternamn utan även från förnamn6. Det empiriska material som undersöks består av antroponymiska termer, manuellt insamlade ur den första litauiska psykiatrihandboken, utgiven 1935, Įvadas į psichiatriją (se fig. 1), skriven av Juozas Blažys (1890–1939), en framstående litauisk psykiater under mellankrigstiden. Fig. 1 Omslaget till handboken Įvadas į psichiatriją Denna handbok fick ett mycket positivt mottagande av samtida som ett självständigt arbete skrivet på ett enkelt, tydligt och ”vackert litauiskt språk”, vilket utmärkte sig bland psykiatriintroduktioner som utkommit på andra språk genom sin omfattning och sitt innehåll, och som en bok som ”både genom sitt innehåll och genom materialets disposition <...> nått en hög vetenskaplig nivå” ([Gutmanas]7 1935: 378–379; Bendoravičius8 1939: 420, 426). Syftet med studien är att behandla psykiatritermer av antroponymiskt ursprung9, med särskilt fokus på deras struktur. För att uppnå detta syfte delas termerna in efter sin sammansättning: enkla termer behandlas med avseende på sitt arbete, medan sammansatta termer i sin tur delas in efter graden av grammatikalisering hos den antroponym som ingår i dem. Studien bygger främst på deskriptiv-analytiska metoder samt strukturell och morfologisk analys. För att belysa sambandet mellan handbokens antroponymiska termer och den nutida litauiska psykiatriterminologin används en jämförande metod. 1. PSYKIATRITERMINER AVLEDDA FRÅN PERSONERS EFTERNAMN Detta är den största gruppen av antroponymiska termer, som huvudsakligen urskiljs utifrån det antroponymiska ledets lingvistiska egenskaper, exempelvis genom vilken avledningsmetod enkla termer bildas av antroponymer, hur hög graden av grafisk anpassning är och så vidare. Termerna i denna grupp kan också indelas på flera andra sätt, 6 Förutom efternamn och förnamn räknas även pseudonymer till antroponymerna (Jakaitienė 2009: 267). 7 Gydytojas neurologas ir psichiatras Lazaris Gutmanas (1875–1957) (žr. VLE.). 8 Lietuvių karo gydytojas, pulkininkas leitenantas Vytautas Bendoravičius (1891–1958) (žr. VLE.). 9 Det bör noteras att vissa av de antroponymiska termer som behandlas här inte är egentliga psykiatritermer, men har en direkt koppling till psykiatrin. J. Blažys använder till exempel termerna Wassermanno-reaktion och Abderhalden’o-reaktion när han skriver om fysiska fenomen och deras inverkan på psykiska sjukdomar. För enhetlighetens skull betraktas sådana termer också som psykiatritermer i artikeln. 3 n lingvistiska kriterier, t.ex. utifrån åldern, nationaliteten, yrket, vetenskapsområdet, inriktningen m.m. hos den person som betecknas med antroponymen som ingår i termen (jfr Lončar, Ostroški Anić 2013: 37–38). Här riktas uppmärksamheten mot antroponymens strukturella sida som lexikal enhet som deltar i termbildningen, medan mer detaljerad icke-lingvistisk information10 om personer som betecknas med antroponymer, för intressets skull, presenteras i tabell 1. Tabell. Icke-lingvistiska kännetecken hos antroponymer som ligger till grund för psykiatriska termer Antroponymisk term som används i läroboken från 1935 Antroponym Födelse- och dödsår för personen som betecknas med antroponymen Nationaliteten hos personen som betecknas med antroponymen Yrket hos personen som betecknas med antroponymen Abderhaldens reaktion Abderhalden, Emil 1877–1950 schweizare biokemist, fysiolog Addisons sjukdom Adison, Tom 1793–1860 engelsman patolog, anatom A. Adlers individualpsykologi Adler, Alfred 1870–1937 österrikare psykolog Argyll–Robertsons symptom Argyll Robertson, Douglas Moray Cooper Lamb 1837–1909 skotte ögonläkare, kirurg Babinskis reflex Babinski, Joseph Jules François Félix 1857–1932 fransman neurolog Basedows sjukdom, Basedows sjukdom Basedow, Karl Adolph von 1799–1854 tysk kirurg, endokrinolog Bechterevs reflexologi Bechterev, Vladimir 1857–1927 ryss neuropatolog, psykiater, psykolog Binet – Burt-testet Binet, Alfred Burt, Cyril Lodowic 1857–1911 1883–1971 fransman engelsman psykolog psykolog Bobertags modifiering Bobertag, Otto (Ulrich) 1879–1934 tysk psykolog Burts modifiering Burt, Cyril Lodowic 1883–1971 engelsman psykolog Chvosteks symtom Chvostek, František 1835–1884 mähr kirurg färgblindhet Dalton, John 1766–1844 engelsman fysiker, kemist Dubois suggestiva metod Dubois, Eugène 1858–1940 nederländare anatom, antropolog, geolog Freuds psykoanalys Freud, Sigmund 1856–1939 österrikare psykolog, psykiater, neuropatolog Friedreichs ataxi Friedreich, Nikolaus 1825–1882 tysk patolog, neurolog Ganser’s syndrom Ganser, Sigbert 1853–1931 tysk psykiater Huntington’s korea Huntington, George 1850–1916 amerikan neurolog Jung’s associationsexperiment Jung, Carl Gustav 1875–1961 schweizare psykolog, psykiater 10 Denna information har hämtats från VLEₑ, Wiki, EB, Wikt. 4 Korsakovs psykos Korsakov, Sergej 1854–1900 ryss neurolog, psykiater mendelism, Mendels lagar, Mendels principer, mendelistiskt arv Mendel, Gregor Johann 1822–1884 tjeck genetiker ”Morels öron” Morel, Bénédict Augustin 1809–1873 fransman psykiater nikotinism Nicot, Jeano cirka 1530–1600 fransman diplomat parkinsonism Parkinson, James 1755–1824 engelsman kirurg, paleontolog, geolog I. Pavlovs skola Pavlov, Ivan 1849–1936 ryss fysiolog, psykolog sadism de Sade, Donatien Alphonse François 1740–1814 fransman författare Termans modifikation Terman, Lewis Madison 1877–1956 amerikan psykolog Thomsens sjukdom Thomsen, Asmus Julius Thomas 1815–1896 dansk läkare Wassermanns reaktion Wassermann, August Paul von 1866–1925 tysk bakteriolog, hygienist Wernickes centrum Wernicke, Carl 1848–1905 tysk psykoneuropatolog Westergreens reaktion Westergren, Alf Vilhelm Albertsson 1891–1968 svensk läkare Antroponymiska termer bildas oftast genom metonymisk överföring av ett antroponym, grundad på ett logiskt samband mellan de benämnda företeelserna, där benämningen på den ena överförs till den andra, dvs. ett visst föremål eller fenomen får namn efter den person som upptäckte (uppfann) det eller liknande, genom dennes förnamn (efternamn) (Minakova 2013: 31–32). I processen av appellativisering11 genomgår antroponymet störst förändringar (både till form och innehåll) när det bildar enkla termer (dessa bildas utan några affix eller med hjälp av affix12) (Kakzanova 2017: 335), medan förändringarna av antroponymet i en sammansatt term är obetydliga i de nämnda avseendena. Strukturellt skiljer man först mellan enkla och sammansatta termer. De senare delas i sin tur in i undergrupper utifrån antalet antroponym som ingår i termerna. Termerna i en av undergrupperna delas dessutom in mer detaljerat utifrån om antroponymet anpassas till det litauiska språkets morfologiska system eller inte. 1.1. Enkla antroponymiska psykiatritermer Termerna i denna grupp har bildats med hjälp av ordbildningsmedel, med andra ord genom affixal appellativisering1314. Oftast används suffix. De termer som påträffats i handboken har bildats genom att suffixet –ism fogats till antroponymets rot, med andra ord, 11 Användningen av ett egennamn för att skapa en ny term kallas appellativisering (Skujina 2002: 99). Termerna deonymisering (se Superanskaja et al. 2005: 26), eponymisering (se Popescu 2009; Ghențulescu 2022: 55; Rimkutė-Ganusauskienė 2023: 129; Popescu 2024: 9; Verstift et al. 2024: 229), appellativation används också (Mikelionienė 2017: 24; Kovalčuk 2019: 52). 12 Ewa Majewska kallar sådana termer som härletts från antroponym och bildats med hjälp av vissa affix för hybrida bildningar (se Majewska 2016: 99). 13 Utöver detta finns ytterligare två sätt – direkt appellativisering, där ett egennamn blir en term utan särskilda ordbildningsmedel, till exempel: mani < Mania (gudinnan i den antika grekiska mytologin som personifierade vansinnet), och komposit appellativisering, där ett egennamn används som en av beståndsdelarna i en sammansatt term, till exempel narkomani < narko- + mani (se vidare Žemlevičiūtė 2024: 210, 213–214). Dessa tre sätt utgör fullständig appellativisering (se Skujina 2002: 99–100). Den är typisk för enkla termer. 14 Vissa forskare talar i detta sammanhang om antroponymernas morfologiska anpassning (jfr Raduly 2016: 365–368). 5 genom morfologisk derivation. Termer som bildas på detta sätt är affixala appellativ (om affixal appellativisering, se Zemlevičiūtė 2024: 210). Som vi ska se av exemplen nedan är det nämnda suffixet ganska produktivt när psykiatriska termer bildas av antroponymer. Bazedovizmas /15 basedovizmas 10616, 205 (nu – bazedovizmas EPTŽ 2017: 41, jfr išverstakumas, egzoftalmas ME I 1991: 105, även jfr MedŽ 1980: 191): ”Vid cirkulär psykos kan man ibland se ett fenomen av bazedovism – utstående ögon (ögonen buktar framåt)” 205. Det fenomen som benämns med denna term har fått sitt namn efter Karl Adolph von Basedows efternamn (se ME I 1991: 105). Daltonizmas (nu – protanopija, aklumas raudonai spalvai, daltonizmas, pusinis aklumas APTŽ 2019: 50, 236; EPTŽ inte medtagen) nämns endast i läroboken i en beskrivning av vad författaren kallar ”viktigare fysiska degenerationstecken” 67. Termen kommer från efternamnet till John Dalton, som hade en synnedsättning (han kunde inte skilja mellan färger). År 1794 var han den förste som förklarade färgblindhet (se VLEe). Mendelizmas / ”mendelizmas” 45 (nu – mendelizmas EPTŽ 2017: 185): ”När man i dag talar om människans nedärvning måste man ta upp mendelizmo principer” 45; ”en stor gren av den experimentella ärftlighetsläran, ’mendelism’” 45. Gregor Johann Mendel betraktas som grundaren av den vetenskap som benämns med denna term (se VLEe). Nikotinizmas (nu – nikotinizmas EPTŽ 210). Termen betecknar en typ av drogberoende – rökning, som påverkar produktiviteten i intellektuellt arbete; dessutom har ”[E]nstaka fall av depressiva tillstånd med apati till följd av nikotinism beskrivits” 99–100. Den aktuella termen har en något annorlunda struktur än de tidigare behandlade. Den kommer från namnet på nikotinnikotinas (lat. Nicotiana), en giftig, flyktig alkaloidbas som påträffades i tobaksblad 1819 (nikotinizmas < nikotinas + -izmas), och nikotinas – från namnet på Jean Nicot, Frankrikes ambassadör i Portugal (nikotinas < Nicot17). År 1561 skickade han tobaksfrön och blad i pulverform från Lissabon till Frankrike (se OED). Parkinsonizmas (dabar – parkinsonizmas EPTŽ 2017: 225): „Pagrindiniai parkinsonizmo reiškiniai: sustingimas ir lėti judesiai“ 109. Terminu įvardytas simptomas18 pavadintas anglų mokslininko Jameso Parkinsono, stebėjusio praeivius pasivaikščiojimų metu, susisteminusio ir 1817 m. aprašiusio simptomų kompleksą, kurį po 40 metų prancūzų gydytojas neurologas Jeanas-Martinas Charcot (1825–1893) pavadino Parkinsono liga, pavarde (žr. OED; VLEe). Terminu sadizmas (dabar – sadizmas EPTŽ 2017: 271), vadovėlio autoriaus žodžiais, vadinamas „aktingas žiaurumas“ 144. Šis terminas, įvardijantis vieną lytinio iškrypimo rūšių, siejamas su prancūzų rašytojo Donatieno Alphonse’o François de Sade’o, savo kūriniuose iškėlusio žmogaus prigimtyje vyraujančio blogio galią, verčiančią tenkinti geismą prievarta, kito kančiomis, pavarde (žr. VLEe). Sammanfattningsvis kan man säga att de beskrivna enkla eponyma termerna, som betecknar psykiska sjukdomar, störningar, avvikelser eller liknande, det vill säga kliniskpsykiatriska begrepp, har bildats av efternamnen på personer som först beskrev eller förklarade de företeelser som benämns, eller på annat sätt var förknippade med dem. Det bör också uppmärksammas att lärobokens författare ännu inte slutgiltigt hade bestämt sig för stavningen av vissa termer. 15 Snedstreck skiljer åt stavningsvarianter av en term. 16 Efter termen och/eller dess förklaring anges lärobokens sida. 17 Efternamnet härleds i sin tur från egennamnet Nicolas (se OED för en utförligare redogörelse). 18 I dag definieras parkinsonizmas olika i den vetenskapliga medicinska litteraturen: parkinsonizmas ”alla tillstånd med symtom som påminner om paralysis agitans (paralysis agitans)” (MedŽ 1980: 418), parkinsonizmas ”ett sjukdomstillstånd som uppstår vid skada på det extrapyramidala systemet (särskilt dess globus pallidus och substantia nigra i hjärnstammen)” (ME I 127), jfr parkinsonizmas ”en långsamt fortskridande skada på nervsystemet, kännetecknad av nedsatt motorisk funktion till följd av degeneration av hjärnneuroner” (se VLEe). 6 Detta framgår av terminologins stavningsvarianter – den skrevs både efter uttalet (bazedovizmas) och med delvis beaktande av originalstavningen av antroponymen (basedovizmas). En variant av denna variation kan också anses vara att termer skrivs inom citationstecken (”mendelizmas”). Man kan anta att lärobokens författare grafiskt markerade termerna på detta sätt i texten för att skilja dem från icke-termer. Dessa termer övertogs troligen av J. Blažys från källor på andra språk som han stödde sig på när han utarbetade sin lärobok, och anpassades till det litauiska språkets morfologiska system; de används fortfarande. 1.2. Sammansatta psykiatriska antroponymiska termer Denna grupp består av termer som (vanligen) bildas av två eller fler led, varav ett (det bestämmande ledet) är en antroponym19. Dessa termer har bildats genom partiell appellativisering (om partiell appellativisering, se Zemlevičiūtė 2024: 216) och betraktas som partiella appellativ. Vissa termer har inte ett utan två antroponymiska led, vanligen förbundna med ett bindestreck. Förekomsten av ett sådant så kallat sammansatt antroponymiskt led i termen kan förklaras av att det som benämns (en sjukdom, ett symtom, ett syndrom etc.) karakteriserades, beskrevs eller på annat sätt behandlades av flera personer, inte bara en. Psykiatriska termer i denna grupp kan delas in mer detaljerat efter graden av (o)anpassning av det antroponymiska ledet till det litauiska språkets morfologiska system, det vill säga man kan skilja mellan litauiserade (helt anpassade), delvis litauiserade (delvis anpassade) och icke-litauiserade (oanpassade) antroponymiska led. 1.2.1. Psykiatriska termer med ett antroponymiskt led Detta är den största undergruppen av sammansatta antroponymiska termer. Den omfattar tre typer av termer, indelade efter graden av grammatisk anpassning av det antroponymiska ledet. 1.2.1.1. Psykiatriska termer med ett litauiserat antroponymiskt led Flera undergrupper kan urskiljas utifrån stavningen av det antroponymiska ledet. Den första undergruppen består av termer där antroponymerna har litauiserats genom att en ändelse lagts till de autentiska rotmorfemen, till exempel: Babinskio refleksas (dabar – Babinskio simptomas EPTŽ 2017: 278): „Babinskio refleksas (braukiant per padą, gaunama dorsalinė nykščio fleksija)“ 202. Refleksas pavadintas pagal Josepho Jules’io François Félixo Babinskio, kuris 1896 m. aprašė patologinį padų refleksą, pavardę (žr. Wiki). Chvosteks symtom20 (inte belagt i EPTŽ): ”sammandragning av ansiktsmusklerna när man slår med en hammare på vissa ställen där ansiktsnervens grenar löper ytligt; fenomenet framkallas vanligen genom ett slag nedanför arcus zygomaticus: muskeln som höjer mungipan och överläppen drar ihop sig” 203. Symtomet har fått sitt namn efter läkaren František Chvostek, som först beskrev det år 1876 (se Wiki). Termen nämns i ett kapitel som handlar om fysiska fenomens inverkan på psykiska sjukdomar. Korsakovo psichozė (dabar – Korsakovo psichozė EPTŽ 2017: 260): „[P]sichozė, kurioje greta su polineuritu yra didelis atminties nusilpimas ir kiti psichinio silpnumo reiškiniai“ 202. „Šita kombinacija iš atminties pranykimo ir polyneurito buvo aprašyta Maskvos psichiatro Korsakovo ir dabar vadinama Korsakovo psichoze21 (psychosis 19 Tatiana Canziani kallar sammansatta termer som består av ett eponym och en generisk beteckning (generic name) (t.ex. sjukdom, syndrom etc.) egentliga eponymer (Canziani 2011: 227), medan Barbara Cappuzzo kallar dem traditionella eponymer (Cappuzzo 2008: 228). 20 Ett av tecknen på hypokalcemi (sänkt kalciumhalt i blodserumet) är onormala muskelryckningar, som aktiveras (innerveras) av ansiktsnerven (den sjunde kranialnerven, eller CNVII). När man trycker på ansiktsnerven framför örat drar ansiktsmusklerna på samma sida av ansiktet sporadiskt ihop sig (se Wiki). 21 Kursivering av lärobokens författare. 7 Korsakovi“ 95–96. Som framgår av den återgivna illustrativa meningen förklarade läroboksförfattaren själv motivationen bakom termen. Termen började användas 1897 (se VLE). Med termen ”Morels öron” 22 (inte belagd i EPTŽ) betecknas ett ”fysiskt tecken på degeneration” 67 – ”[O]regelbundenheter i öronmusslornas form” 67–68. På samma sida i läroboken förklarar författaren inom parentes motiveringen till termen – ”Morels öron” – de kallades så eftersom Morel först fäste uppmärksamheten på sådana öron” 67–68. Läkaren Bénédict Augustin Morel, som var chef för det psykiatriska asylet Saint-Yon i norra Frankrike, utvecklade i mitten av 1800-talet en degenerationsteori, grundad på tanken att psykiska störningar och andra beteendeavvikelser orsakas av en abnorm konstitution. Den fysiska egenskap som termen betecknar är en fullständig eller partiell avsaknad av ytterörats helix eller antihelix, vilken B. A. Morel betraktade som ett av de ärftliga ”degenerationstecknen” som gjorde det möjligt att känna igen psykiskt sjuka (se Wiki). Thomsens sjukdom 58 (inte belagd i EPTŽ; i den medicinska encyklopedin används termerna – medfödd myotoni, eller Thomsens sjukdom ME II 1993: 36, jämför även Thomsens myotoni VLEe). Termen används i texter om ärftlighetens inverkan på psykiska sjukdomar. Sjukdomen har fått namn efter läkaren Asmus Julius Thomas Thomsen, som själv led av sjukdomen och beskrev den 1876. Han plågades av muskelsvaghet och kramper – en sjukdom som alla hans söner ärvde. Termen Thomsens sjukdom föreslogs 1883 av den tyske psykiatern Karl Friedrich Otto Westphal (se ME II 1993: 36; Wiki). Med termen Westergrens reaktion (inte belagd i EPTŽ) avses ”accelererad erytrocytsedimentation” 198. Termen används i ett avsnitt om fysiska fenomen och deras inverkan på psykiska sjukdomar. Vid vissa av dessa sjukdomar varierar mängden erytrocyter: ”Mängden erytrocyter är minskad vid maniska tillstånd och progressiv paralys och omvänt ökad vid depression och schizofreni” 198. Metoden har fått namn efter efternamnet på Alf Vilhelm Albertsson Westergren (se Wikt), som beskrev den. År 1921 använde läkaren erytrocyternas sedimentationshastighet för att mäta tuberkulosens förlopp. Han fastställde standarder för mätning av erytrocyternas sedimentationshastighet som används än i dag (se Wiki). 1.2.1.2. Psykiatriska termer med en delvis försvenskad apostrofisk antroponymisk beståndsdel Den andra undergruppen består av termer vars antroponymer skrivs i autentisk form, men får en litauisk ändelse efter en apostrof, till exempel: Abderhaldens reaktion (inte belagd i EPTŽ) nämns också i texter om fysiska fenomen och deras inverkan på psykiska sjukdomar: ”Abderhalden har föreslagit en viss undersökning genom vilken förekomsten av främmande ämnen i blodet fastställs. Förekomsten av ett visst organs proteiner i blodet tyder på destruktiva processer i vävnaderna i detta organ. <...>. Det har ifrågasatts om Abderhaldens reaktion har någon betydelse; såväl dessa tvivel som svårigheterna med att utföra reaktionen gjorde att den inte fick någon större användning” 198. Reaktionen har fått namn efter Emil Abderhaldens efternamn (se VLEe; Wiki). Med termen Addisons sjukdom (numera – Addisons sjukdom, bronssjukdom, kronisk binjurebarksvikt EPTŽ 2017: 164, jämför Addisons sjukdom, bronssjukdom ME I 1991: 14) avses ”sjukdom i binjurarna” 107. Sjukdomen har fått namn efter läkaren Thomas Addison, som beskrev den (se VLEe). Det är inte en psykisk sjukdom utan en endokrin sjukdom. Beroende på sjukdomsförloppet uppträder olika psykiska störningar vid denna sjukdom (se närmare EPTŽ 2017: 164). 22 Marcel Proust nämnde denna term i boken På spaning efter den tid som flytt. När en av romanfigurerna, Charles Morel, säger att han skulle vilja förföra en jungfru, svarar hans kamrat först med en gest: ”Herr de Charlus kunde inte låta bli att nypa Morel i örat” (se Wiki). 8 Argyll-Robertsons symtom (numera – Argyll-Robertsons syndrom, reflektorisk pupillstelhet EPTŽ 2017: 287). I läroboken står följande om det symtom som betecknas med denna term: ”pupillerna reagerar inte på ljus, medan reaktionen på ackommodation och konvergens kvarstår; symtomet är särskilt specifikt för sen neurosyfilis (särskilt progressiv paralys och tabes), men – i svagare form – förekommer vid kronisk alkoholism, nikotinism och olika hjärnsjukdomar” 204. Termen används i kapitlet om fysiska fenomenens inverkan på psykiska sjukdomar. Det aktuella symtomet är uppkallat efter Douglas Moray Cooper Lamb Argyll Robertson, som beskrev det 1869 (se Wiki). Basedow’o liga (dabar – Basedowo liga EPTŽ 2017: 165) vadinama „skydo liaukos disfunkcija“ 105, „kai dėl padidėjusios skydliaukės funkcijos organizmas apnuodijamas jos gaminamu hormonu – tiroksinu“ (ME I 1991: 105). Ligą pavadinta Carlo Adolpho von Basedowo, 1840 m. aprašiusio jos simptomus23, pavarde. Šį terminą pasiūlęs Georgas Hirschas savo knygoje Klinische Fragmente (žr. Wiki; ME I 1991: 105). Taigi, kaip matyti, iš to paties antroponimo kilę du terminai. Jais įvardijamos skirtingos – simptomo ir ligos – sąvokos. Terminų basedovizmas yra įvardytas vienas iš terminų Basedow’o liga vadinamos ligos simptomų (žr. 2 pav.). Fig. 2 Semantiska relationer mellan antroponymen Basedow och de antroponymiska termer som härletts från den Strukturellt sett är dessa termer alltså inte åtskilda, men det är svårt att urskilja deras semantiska skillnader utan kontext. Det aktuella fallet illustrerar just en av nackdelarna med att använda eponymiska termer i vetenskapligt språk. Med termen Bechterevs reflexologi (inte belagd i EPTŽ)24 betecknas en riktning inom psykologi och psykopatologi som hävdar att ”endast studiet av handlingar och beteende är relevant för undersökningen av människans psyke” 115. Denna riktning har fått sitt namn efter läkaren Vladimir Bechterev (se VLE). Bobertags modifiering 212 (inte belagd i EPTŽ) kallas ett av mognadstesten25, känt i Tyskland. Testet har fått sitt namn efter Otto (Ulrich) Bobertag, som undersökte frågor om intelligensmätning och pedagogisk psykologi och var den förste i Tyskland att presentera ett intelligenstest av den franske psykologen Alfred Binet, en av experimentell psykologis pionjärer (se Wiki; VLE). Burts modifiering 212 (inte belagd i EPTŽ) betecknar ett i England känt mognadstest, uppkallat efter Cyril Burt, som undersökte utvecklingen av faktoranalys av psykologiska test samt ärftlighetens inverkan på intelligens och beteende (se EB). 23 Sjukdomens symtom beskrevs också av den irländske läkaren Roberts James Graves år 1835, men i Europa är termen Basedows sjukdom mer utbredd än Graves sjukdom (se Wiki). 24 En psykologisk riktning som utvecklades huvudsakligen i Ryssland under första hälften av 1900-talet och betraktade reflexen som det viktigaste elementet i beteendet och psykiska fenomen som sidoeffekter vilka följer andra fenomen men inte påverkar dem. Denna riktnings pionjär var den ryske psykiatern och psykologen V. Bechterev. Eftersom den kritiserades i början av 1930-talet utvecklades den inte vidare (se VLE). 25 Numera – intelligenstest. 9 Freud’o psichoanalizė (dabar – psichoanalizė EPTŽ 2017: 250), vadovėlio autoriaus žodžiais tariant, mokslas, „sukurt[as] psichopatologinėms būklėms tirti ir gydyti, nušvietė, iki tol psichologijos neliestus, „paslaptingus“ žmonių psichikos užkampius ir gelmes“ 114. Pavadinta ją sukūrusio Sigmundo Freudo pavarde (žr. VLEₑ). Termen Friedreich’o ataksija 58 (numera – Friedreicho ataksija EPTŽ 2017: 30) betecknar en av de ärftliga sjukdomarna, men förklaras inte i läroboken; den nämns i en förteckning över ärftliga nerv- och psykiska sjukdomar. Vid denna sjukdom utvecklas, utöver olika fysiska störningar (t.ex. svaghet i benen, ryggradskrökning m.m.), ”intellektuell funktionsnedsättning eller demens” (se EPTŽ 2017: 30). Sjukdomen har fått sitt namn efter läkaren Nikolaus Friedreich, som identifierade den 1863 (se Wiki). Ganser’o sindromas 165 / ”Gansero sindromas” 81 (numera – Ganserio sindromas EPTŽ 2017: 292): ”Som en följd av ett psykiskt trauma inträffar ibland ett slags vansinne: patienten verkar omtöcknad och ger olämpliga eller meningslösa svar på de enklaste frågor. Detta tillstånd beskrevs av den tyske psykiatern Ganser’o26 och kallas ”Gansero sindromas27” 81; ”Ganser’o sindromas förekommer särskilt ofta bland fångar” 165. Liksom i fallet med den tidigare behandlade termen Korsakovo psichozė förklarar läroboksförfattaren även här motiveringen bakom det specifika antroponymiska ledet. Huntington’o chorea28 56 (numera – Huntingtono chorėja EPTŽ 2017: 47): ”Detta är en kronisk, progressiv sjukdom som beskrevs av den amerikanske läkaren Huntington’o för drygt 60 år sedan. Den börjar i medelåldern; patienten utvecklar olika ofrivilliga rörelser i ansiktet och extremiteterna, samtidigt som den intellektuella förmågan gradvis försvagas” 56. Sjukdomen har fått sitt namn efter läkaren George Huntington, som beskrev den 1872 (se Wiki). Enligt J. Blažys uppfattning ”[F]ör att lära känna en psykisk sjukdom krävs en allsidig undersökning av patienten” 210. Det finns olika undersökningsmetoder, till exempel psykologiska undersökningsmetoder. Med termen Jung’o asociacinis eksperimentas (inte upptagen i EPTŽ) betecknas en psykologisk undersökning där ”[D]en undersökte läser ord efter ord från en viss ordlista (100–200 ord). På varje ord som sägs till honom ska patienten svara med det första ord som kommer för honom. Dessa reaktionsord skrivs ned; det noteras hur många sekunder svaret tog. Undersökningen upprepas flera gånger. Viktigt att observera är: märkliga associationer, fördröjda associationer (när patientens svar tar mer än 2–3 sekunder) och att samma reaktionsord inte upprepas vid en upprepad session” 215. Associationsexperimentet har fått sitt namn efter läkaren Carlos Gustavo Jung, elev till S. Freud (se VLEₑ). Mendel’io dėsniai 46 / Mendel’io principai 45. I läroboken står det om mendelismens grundare Gregor Johann Mendel (se VLEₑ): ”1854 blev han lärare i naturvetenskap vid gymnasiet i Brü nn. <...> Under sina år som lärare utförde han klassiska försök med korsningar av växter i klosterträdgården. Som ett resultat av dessa korsningar upptäckte han särskilda regelbundenheter, som numera kallas Mendel’io principai” 45. Här, liksom i fallet med den tidigare behandlade termen ”Morelio ausys” (se s. 8), förklarar författaren motiveringen bakom de aktuella antroponymiska termerna. Det bör påpekas att antroponymen Mendelis har blivit ett tämligen produktivt rotmorfem; jämför även termerna mendelizmas (se s. 6), mendelistinis paveldėjimas 49. Terman’o modifikacija 212 (inte upptagen i EPTŽ) är ett av intelligenstesten i Förenta staterna, uppkallat efter Lewis Madison Terman (se VLEₑ), en av grundarna av pedagogisk psykologi och en av de mest framstående företrädarna för eugeniken i Förenta staterna. 26 Sigbert Ganser beskrev 1898 den förvirring bland fångar som väntade på rättegång vid en kriminalvårdsanstalt i Halle (Tyskland). Som huvudsymtom på syndromet angav han medvetandestörning och oförmåga att svara exakt på frågor, trots att frågornas innehåll är begripligt (se Wiki). 27 Kursiverat av läroboksförfattaren. 28 Kallas även paveldima chorea 269. 10 Terminas Wassermann’o reakcija (dabar – Wassermanno reakcija EPTŽ 2017: 269) vartojamas aprašant Vokietijoje įsteigtų konsultacinių punktų sveikatai patikrinti prieš vedybas darbą (pirmasis toks punktas įsteigtas Drezdene 1911 m.)29. Pirmojo ketinančiųjų susituokti apsilankymo metu buvo „paimamas kraujas Wassermann’o reakcijai“ 264. Reakcija30, leidusi anksti nustatyti ligą (nepaisant jos nespecifinių simptomų) ir taip užkirsti kelią jos perdavimui, pavadinta 1906 m. ją sukūrusio Augusto Paulo von Wassermanno pavarde (žr. Wiki). Några sammansatta termer där ett apostroferat antroponymiskt led (ett efternamn) följs även av den första bokstaven i förnamnet bör behandlas separat31, till exempel: A. Adler’io individualinė psichologija 114 (numera – individualioji psichologija, adlerizmas EPTŽ 2017: 252, 3; individualioji psichologija APTŽ 2019: 126). I läroboken förklaras termen som vetenskapen om undersökning och behandling av psykopatologiska tillstånd. Den bygger på efternamnet till Alfred Adler, elev och medarbetare till S. Freud (se VLEₑ). I. Pavlov’o mokykla (inte upptagen i EPTŽ). Termen betecknar en riktning inom psykologi och psykopatologi som erkänner att ”endast studiet av handlingar och beteende är av betydelse för undersökningen av människans psyke” 115. Ivan Pavlov grundade den ryska fysiologskolan (se VLEₑ), som också fått sitt namn efter hans efternamn. Det kan finnas anledning att överväga om dessa uttryck verkligen är termer. En anledning till detta är att en initial för förnamnet står före efternamnet, medan de specifika leden i de flesta andra sammansatta termer i läroboken endast består av personers efternamn. Med hänsyn till denna tendens kan beteckningarna för de aktuella vetenskapsgrenarna och inriktningarna därför endast i begränsad mening betraktas som termer. Initialen kan sannolikt ha hämtats från andra källor som J. Blažys kände till. 1.2.1.3. Psykiatriska termer med ett ursprungligt (icke-litauiserat) antroponymiskt led Till den fjärde undergruppen hör ett par sammansatta termer där antroponymerna som utgör leden inte är litauiserade, det vill säga skrivs utan tillägg av litauiska ändelser, till exempel: Centrum Wernicke 155 (numera – Wernickes centrum EPTŽ 2017: 340): ”[c]entrum för sensorisk afasi – centrum Wernicke32 (den bakre delen av övre temporala vindlingen på vänster sida)”. Detta centrum har fått sitt namn efter Carlo Wernicke, en av pionjärerna inom den psykomorfologiska inriktningen inom psykiatrin, som beskrev sensorisk afasi 1874 (se VLEₑ). I denna sammansatta term är leden, till skillnad från i alla andra sammansatta termer, omkastade – det överordnade ledet står före det särskiljande ledet. Med termen Dubois övertalningsmetod (inte upptagen i EPTŽ) benämns en av de psykoterapeutiska procedurerna, under vilken läkaren ”försöker genom systematiska samtal med patienten lugna honom, återge honom hans självförtroende, försona honom med livet samt fostra hans personlighet och tänkande” 224–225. Metoden är uppkallad efter Eugène Dubois (se VLEₑ). 29 Se även det illustrativa exemplet: ”Av största betydelse är WaR (Wassermann’s reaktion) med blodserum: WaR är nästan alltid starkt positiv vid progressiv paralys, <...>. På många psykiatriska sjukhus görs WaR på alla nyintagna patienter” 198. 30 Detta är en immunreaktion i blodserum för att diagnostisera syfilis. Den bygger på att blodserum från patienter med syfilis bildar ett komplex med motsvarande antigen, vilket kan absorbera komplement (proteiner som är viktiga för kroppens immunförsvar). När indikatorn tillsätts (fårerytrocyter och blodserum från en kanin immuniserad med fårerytrocyter) sker ingen hemolys (nedbrytning) av erytrocyterna – Wassermann’s reaktion är positiv (syfilis har diagnostiserats); om hemolys inträffar är Wassermann’s reaktion negativ (ingen syfilis) (se VLEₑ). 31 Det kan nämnas att Ramunė Vaskelaitė, som har undersökt personnamnsbaserade termer i läroböcker i makroekonomi från slutet av 1900-talet till första hälften av 2000-talet, också har funnit exempel på termer som används med en initial. Med hänsyn till kontexten, det vill säga att såväl personnamnet som termen som bildats av det ibland skrivs på olika sätt i texter (till exempel: I. Ficheris och Fisheris; I. Fišerio lygtis och Fišerio lygtis), resonerar hon att detta kan tyda både på förbiseende och på att en personnamnsbaserad term håller på att etableras (Vaskelaitė 2023: 115–116). 32 Kursiverat av läroboksförfattaren. 11 1.2.2. Psykiatriska termer med två antroponymiska led I ett av de sammansatta flerordstermer som påträffades i läroboken33 består det särskiljande ledet av två antroponymer förbundna med ett bindestreck, t.ex. Binet – Burt’o test 212 (inte belagd i EPTŽ). Termen förklaras som ett test – en uppgift ”vars lösning man vill bedöma människans psykiska utveckling och begåvning utifrån” 212. Enligt läroboken var det professorn Jonas Vabalas-Gudaitis (1881–1955)34 212 som i Litauen började använda de test som benämns efter dessa psykologer. Alfred Binet, en av den experimentella psykologins pionjärer, utvecklade från 1905 tillsammans med den franske psykiatern Théodore Simon de första intelligenstesten (även kallade Binet-Simonskalan) för att fastställa intelligensnivån hos barn i åldern 3–12 år (se VLEₑ); Cyril Lodowic Burt, pionjär inom pedagogisk psykologi i Storbritannien, var den förste i Storbritannien som använde dem i barnpsykologisk forskning (se VLEₑ). Som framgår av de behandlade sammansatta termerna uppvisar deras särskiljande led, som bygger på antroponymer, tre olika grader av grammatisk anpassning. Antroponymen anpassas till det litauiska språkets morfologiska system genom att en litauisk ändelse läggs till den autentiska rotmorfemen, med eller utan apostrof, och endast sällan lämnas antroponymen oöversatt. I samtliga nämnda fall intar antroponymen adjektivets position. Det är viktigt att nämna att J. Blažys principer för litauisering av antroponymer som fungerar som särskiljande led ligger nära de nuvarande principerna för grammatisk anpassning av autentiska personnamn. Av alla behandlade sammansatta antroponymiska termer är det endast termen Korsakovs psykos som fortfarande används oförändrad. De övriga termerna har överlevt med vissa större förändringar (de generiska eller särskiljande leden har ändrats eller de senare har helt utelämnats) eller mindre förändringar (stavningen av de antroponymiska leden har ändrats). Många termer är inte belagda i den moderna litauiska psykiatriska terminologin35, och en av huvudorsakerna är att termerna inte hör till psykiatrin, även om andra orsaker också kan övervägas, exempelvis bristande precision, otillräcklig terminologisk status, att begreppen inte längre är aktuella eller annat. 2. PSYKIATRISKA TERMER HÄRLEDDA FRÅN FÖRNAMN Som de behandlade antroponymiska termerna visar utgörs de oftast av en verklig persons efternamn och mer sällan av flera personers efternamn. I läroboken påträffades endast ett fåtal enstaka termer baserade på personnamn. En annan skillnad mellan dessa så kallade förnamnstermer och de tidigare undersökta efternamnstermerna är att de inte bygger på verkliga personers namn. Iš biblinio asmens vardo kilęs tik terminas onanizmas (dabar – onanizmas EPTŽ 2017: 214): „Onanizmas36, kaip toks, nėra iškrypimas, <...>, bet nekaltas pereinamas lytinio potraukio produktas, kuris, kaip saugojamas vožtuvas, ima veikti pirmiausiai ten, kur lytiniams santykiams kliudo kuris nors iš skaitlingų, bet būtinų kultūringos visuomenės varžtų. <...>. Lytinio iškrypimo reikšmės onanizmas gauna tik tais atvejais, kada jis pasidaro sau tikslu, t. y. kada jis gauna didesnės vertės palyginti su normaliu santykiu ir atstoja pastarąjį ir ten, kur jis yra galimas“ 142. Terminas kilęs iš Biblijos personažo Judo sūnaus Onano, kuris praktikavo lytinio akto nutraukimą su savo žmonos seserimi, vardo (EPTŽ 33 A. A. F. Jochems kallar sådana antroponymiska termer som består av mer än en antroponym för flerledade termer (Jochems, citerad efter Majewska 2016: 98), medan E. Majewska kallar dem polynoma termer (Majewska 2016: 98). 34 Litauisk psykolog och pedagog, pionjär inom experimentell psykologi och pedagogik i Litauen (se VLEₑ). 35 Som publikation som representerar den moderna litauiska psykiatriska terminologin betraktas här den senaste av Litauens statliga språknämnd godkända Encyklopediska ordboken över psykiatriska termer (EPTŽ 2017). 36 Kursivering i lärobokens original. 12 2017: 214, jämför även OED) genom suffixal appellativisering, det vill säga genom att lägga till det tidigare nämnda suffixet –izmas till antroponymens rotmorfem. Även endast en term härstammar från namnet på en litterär figur – sifilis 28 (i dag – sifilis EPTŽ 2017: 276). Termen, som betecknar en infektiös venerisk sjukdom, används i ett avsnitt som handlar om psykiska sjukdomar i Litauen och på andra håll. Den har bildats genom direkt appellativisering av namnet på en herde som, enligt vad man tror, var den första som drabbades av sjukdomen. Syfilis är en figur i den veronesiske läkaren Girolamo Fracastoros (1483–1553) dikt Syphilis, sive Morbus Gallicus, utgiven 1530. Det uppges att läkaren för första gången använde namnet Syfilis som ett appellativ – för att beteckna sjukdomen – i sin avhandling från 1546 De Contagione. Varför han valde detta namn och vad det betydde för honom är inte känt (se OED). Det har noterats att rotmorfemet sifil- är ganska produktivt i läroboken, jämför termerna neurosifilis 204, sifilofobija 179. SLUTSATSER I den första psykiatriska läroboken från mellankrigstidens Litauen, Įvadas į psichiatriją (Introduktion till psykiatrin), som den framstående litauiske psykiatern Juozas Blažys skrev själv, används termer som härstammar från antroponymer – oftast från efternamnen på verkliga personer och endast i enstaka fall från bibliska eller litterära gestalters namn. De flesta av dessa antroponymiska termer har bildats av efternamn på framstående forskare inom medicin (och andra områden), vilka först beskrev eller förklarade företeelserna som termerna betecknar, eller på annat sätt var förknippade med dem. Tvåordiga sammansatta termer dominerar; deras särskiljande led utgörs av antroponymer och deras överordnade led av enkla termer, oftast liga, modifikacija, refleksas, simptomas. Antroponymer som fungerar som särskiljande led har i större eller mindre utsträckning anpassats av J. Blažys till det litauiska språkets morfologiska system. Oftast förlitauiskas antroponymerna delvis genom att litauiska ändelser fogas till autentiska rotmorfem efter en apostrof; mer sällan fogas de direkt till de autentiska rotmorfemen. Mycket sällan har antroponymerna behållit sin ursprungliga stavning. Därför kan man hävda att antroponymers struktur förändras endast obetydligt när de blir särskiljande led i sammansatta termer. Vid appellativisering genomgår antroponymerna de största strukturförändringarna när de blir komponenter i enkla termer. I denna process deltar inte hela antroponymen (som i fallet med sammansatta termer), utan endast dess rotmorfem, till vilket ytterligare ett affix fogas – suffixet –izmas. Alla de enkla antroponymiska termer som används i läroboken har bevarats i dagens litauiska psykiatriska terminologi, vilket utan tvekan har påverkats av deras tydlighet, internationella karaktär och kompakta uttrycksform. De sammansatta termernas överlevnad är mer komplicerad. Vissa termer har en tveksam terminologisk status, till exempel I. Pavlovo mokykla, andra är oprecisa, till exempel ”Morelio ausys”, och de begrepp som betecknas med ytterligare andra har blivit inaktuella, till exempel Bechterevo refleksologija, med mera. Vissa sammansatta termer har etablerats i modifierad form: till exempel har stavningen av de antroponymiska leden ändrats, som i Ganser’o sindromas – i dag Ganserio sindromas, eller så har de helt utelämnats, som i Freudo psichoanalizė – i dag psichoanalizė. Även de överordnade leden har förändrats, till exempel Babinskio refleksas – i dag Babinskio simptomas. Här kan man tala om att sådana termer delvis har överlevt. Ett betydande antal sammansatta antroponymiska termer återfinns inte i den nya ordboken över psykiatriska termer; en av de främsta orsakerna är att dessa termer inte tillhör psykiatrins område. HUVUDKÄLLA [Blažys Juozas]. Introduktion till psykiatrin [Introduction to Psychiatry]. Docenten J. Blažys, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas medicinska fakultetets publikation, 1935. 13 HJÄLPKÄLLOR APTŽ 2019: Aiškinamasis psichologijos terminų žodynas [Explanatory Dictionary of Psychological Terms], A. Bagdonas, R. Bliumas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. EB 2024: Encyclopædia Britannica. Prieiga internete: https://www.britannica.com/. EPTŽ 2017: V. Mačiulis, J. Šurkus, A. Lapytė, Enciklopedinis psichiatrijos terminų žodynas [Encyclopedic Dictionary of Psychiatric Terms], Vilnius: Presvika. OED 2001–2024: Online Etymology Dictionary. Prieiga internete: https://www.etymonline.com/. MedŽ 1980: V. Astrauskas, S. Biziulevičius, S. Pavilonis, A. Vaitilavičius, A. Vileišis, Medicinos terminų žodynas [Dictionary of Medical Terms], Vilnius: Mokslas. ME I 1991: Medicinos enciklopedija [Medical Encyclopedia] 1, Vilnius: Valstybinė enciklopedijų leidykla. ME II 1993: Medicinos enciklopedija [Medical Encyclopedia] 2, Vilnius: Valstybinė enciklopedijų leidykla. VLE: Litauens allmänna encyklopedi [Universal Lithuanian Encyclopedia], Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras, 2001–2023. Tillgänglig på internet: https://www.vle.lt. Wiki: Wikipedia. The Free Encyclopedia. Tillgänglig på internet: https://en.wikipedia.org/wiki/Main_Page. Wikt: Wiktionary. The Free Dictionary. Tillgänglig på internet: https://www.wiktionary.org/. LITERATŪRA Badea Oana 2008: Eponyms – A Terminological Resource in the Romanian Medical Language. – Studii și cercetări de onomastică și lexicologie 1(1-2), 19. Prieiga internete: https://cis01.central.ucv.ro/revista_scol/site_ro/2008/oana_badea.pdf. Batigălia Fernando, Boer Nagib P., Marcatto Gustavo, Marcatto Guilherme, Boer Ana L. 2015: Applicability and critical analysis of the use of eponyms in Health Sciences. – Journal of Morphological Sciences 32(4), 264–266. Bendoravičius Vytautas 1939: A. a. prof. Juozas Blažys kaip psichiatras [Prof. Juozas Blažys (Rest Eternal) as a Psychiatrist]. – Medicina 6, 417–426. Brdar Mario, Brdar-Szabó Rita 2024: When medical eponyms become false friends, and how to deal with them. – English for Specific Purposes 73, 75–94. Canziani Tatiana 2011: The status of medical eponyms: advantages and disadvantages. – English Library: The Linguistics Bookshelf 8, 225–236. Cappuzzo Barbara 2008: Eponyms or Descriptive Equivalent Terms? The Question of Scientific Accuracy in Medical Discourse. – Esercizi. Miscellanea del Dipartimento di Scienze Filologiche e Linguistiche (a cura di L. Auteri) 2, 25–35. Dirckx John H. 2001: The synthetic genitive in medical eponyms: Is it doomed to extinction? – Panace@ 2(5), 15–24. Duque-Parra Jorge Eduardo, Llano-Idárraga J. Oskar, Duque-Parra Carlos Alberto 2006: Reflections on Eponyms in Neuroscience Terminology. – The Anatomical Record (Part B: New Anat.) 289B, 219–224. Gaivenis Kazimieras 2014 [1994]: Tarptautinių terminologijos principų taikymas mūsų terminijai [Adoption of International Terminology Principles to the Lithuanian 14 Terminology]. – Rinktiniai raštai, K. Gaivenis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 214–220. Ghențulescu Raluca 2022: The role of metonymy in specialized languages. – Limbi străine și comunicare 15(1), red. șef M.-C. Rotaru, 50–62. Giménez-Roldán Santiago 2017: Spanish eponyms in clinical neurology. – Neurosciences and History 5(1), 1–19. Górnicz Mariusz 2017: The success of low-salience terms. – Cognitive Approaches to Specialist Languages, ed. by Marcin Grygiel, Cambridge Scholars Publishing, 443–457. Guardiola i Pereirra Elena, Josep Eladi Baños i Diez 2021: Catalan Physicians‘ Contributions to Medicine: A Historical View Through Eponyms, Barcelona. [Gutmanas Lazaris] 1935: Doc. J. Blažys: Įvadas į psichiatriją [Doc. J. Blažys: Introduction to Psychiatry]. – Medicina 5, 378–379. Jakaitienė Evalda 2009: Leksikologija [Lexicology], Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Kakzanova Evgeniya 2018: Lexikographische Fixierung der juristischen und anderen fachspezifischen eponymischen Termini. – Legal Translation and Court Interpreting: Ethical Values, Quality, Competence Training, eds. A. Liimatainen, A. Nurmi, M. Kivilehto, L. Salmi, A. Viljanmaa, M. Wallace, Berlin: Frank&Timme, 335–356. Kaulakienė Angelė 2009: Lietuvių fizikos terminijos raida [The Development of Lithuanian Physics Terminology], Vilnius: Technika. Kitkauskienė Laimutė 2011: Eponiminiai architektūros, meno ir statybos terminai lietuvių kalboje [Eponymous Terms of Architecture, Art and Building]. – Santalka: Filologija, Edukologija 19(1), 48–58. [Kovalčuk Olena P. 2019: Strukturno-semantični osoblivosti eponimiv angliĭskoï ta ukraïnskoï mov: disertacija, Drogobič]. Ковальчук Олена П. 2019: Структурно-семантичні особливості епонімів англійської та української мов: дисертація [Structural and Semantic Features of Eponyms in English and Ukrainian], Дрогобич. Kvašytė Regina 2005: Mokomasis terminologijos žodynėlis [Educational Terminology Dictionary], Šiauliai: VŠĮ Šiaulių universiteto leidykla. [Leičik Vladimir 2006: Terminovedenije: predmet, metody, struktura [Terminology: Subject, Methods, Structure], Moskva: KomKniga]. Лейчик Владимир 2006: Терминоведение: предмет, методы, структура, Москва: КомКнига. [Leičik Vladimir 2011: обсużdenije problem eponimiji v sovremennoj nauke [Discussing the Problem of Eponymy in Modern Science]. – Jazyk i pravo: aktualnyje problemy vzaimodejstvija: Materialy Meždunarodnoj naučno-praktičeskoj Internet-konferenciji, Rostov-na-Donu: Rostovskoje knižnoje ozdatelstvo, 134–142]. Лейчик Владимир 2011: Обсуждение проблем эпонимии в современной науке. – Язык и право: актуальные проблемы взаимодействия: Материалы Международной научно-практической Интернет-конференции, Ростов-на-Дону: Ростовское книжное издательство, 134–42]. Lerner Vladimir, Kaptsan Alexander, Witztum Eliezer 2001: The Misidentification of Clerambault’s and Kandinsky-Clerambault’s Syndromes. – The Canadian Journal of Psychiatry 46(5), 441–443. Lysanets Yuliia, Bieliaieva Olena 2021: The use of eponyms in medical case reports: etymological, quantitative, and structural analysis. – Annals of “Dimitrie Cantemir” Christian University Linguistics, Literature And Methodology of Teaching 20(2), 24–32. Lončar Maja, Ostroški Anić Ana 2014: Eponymous medical terms as a source of terminological variation. – Languages for Special Purposes in a Multilingual, 15 Transcultural World. Proceedings of the 19th European Symposium on Languages for Special Purposes, 8–10 July 2013, Vienna, Austria, Vienna: University of Vienna, 36–44. Majewska Ewa 2016: Eponyme in der deutschsprachigen medizinischen Fachpresse [Eponyms in the German Medical Press]. – Names and Their Environment. Proceedings of the 25th International Congress of Onomastic Sciences Glasgow, 25–29 August 2014, Volume 4, ed. by C. Hough, D. Izdebska, Glasgow: University of Glasgow, 94–105. Mikelionienė Jurgita 2017: Tarptautinių terminų apeliatyvacijos aspektai [Aspects of Appellativation of International Terms]. – Terminologija 24, 127–144. [Minakova Liudmila 2013: Apeliatyvacyja anamastyčnaj leksiki jak sposób utvarennja techničnych terminau [Appelativisations of Onomastic Lexical Units as a Method of Creating of Technical Terms]. – Izvestija Gomelskogo gosudarstvennogo universiteta imeni F. Skoriny 1(76), 2013, 30–34]. Минакова Людмила 2013: Апелятывацыя анамастычнай лексікі як спосаб утварэння тэхнічных тэрмінаў. – Известия Гомельского государственного университета имени Ф. Скорины 1(76), 2013, 30–34. [Novinskaja Natalja 2013: Terminy-eponimy v jazyke nauki [Eponymous Terms in Scientific Language]. – Vestnik RUDN, serija Russkij i inostrannyje jazyki i metodika ich prepodovanija 4, 34–38]. Новинская Наталья 2013: Термины-эпонимы в языке науки. – Вестник РУДН, серия Русский и иностранные языки и методика их преподавания 4, 34–38. Popescu Floriana 2009: Eponyms in the Language of the Romanian Mass-Media. – Interstudia 3, 157–162. Popescu Floriana 2024: Eponymisms are a Precious Legacy. – Reading Communication in Postmodernity. Discourses and Social Perspectives, ed. I. Boldea, C. Sigmirean, T. Mureș: Arhipelag XXI Press, 5–12. Ráduly Zsuzsanna 2016: Az Eponimák Fonológiai És Morfológiai Adaptációja A Magyar, A Lengyel És A Horvát Nyelvben [Phonological and Morphological Adaptation of Eponyms in Hungarian, Polish, and Croatian]. – Studia Slavica Savariensia 1–2, 362–369. Rimkutė-Ganusauskienė Aušra 2023: Eponiminiai aprangos terminai Aiškinamajame aprangos terminų žodyne [Eponymous Clothing Terms in Aiškinamasis aprangos terminų žodynas (Explanatory Dictionary of Clothing Terms)]. – Terminologija 30, 122–141. Skujiņa Valentina 2002: Latviešu terminoloģijas izstrādes principi, Rīga: LVI. Slabin Uladzimir 2023: Should eponyms be kept? Emphatic yes. – Journal of Baltic Science Education 2, 188–191. Strous Rael D., Edelman Morris C. 2007: Eponyms and the Nazi Era: Time to Remember and Time for Change. – The Israel Medical Association Journal: IMAJ 9(3), 207–214. [Superanskaja Aleksandra, Podolskaja Natalija, Vasiljeva Natalija 2005: Obščaja terminologija: Terminologičeskaja dejatelnost, Moskva: Editorial URSS]. Суперанская Александра, Подольская Наталия, Васильева Наталия 2005: Общая терминология: Терминологическая деятельность, Москва: Едиториал УРСС. [Tatarinov Viktor 2006: Obščèe terminovedenije: enciklopedičeskij slovarj [General Terminology: Encyclopedic Dictionary], Moskva: Moskovskij Licej]. Татаринов 16 Виктор 2006: Общее терминоведение: энциклопедический словарь, Москва: Московский Лицей. Thomas PBM 2016: Are medical eponyms really dying out? A study of their usage in the historical biomedical literature. – Journal of the Royal College of Physicians of Edinburg 46, 295–299. [Vasiljeva Natalija, Tritenko Tatjana 2023: Terminy-mifoэponymy: problemy ponimanija i interpretaciji [Mythonymic Terms: Problems of Understanding and Interpretation]. – Lingvistika i metodika prepodovanija inostrannych jazykov 2(19), 17–28]. Васильева Наталия, Тритенко Татьяна 2023: Термины-мифоэпонимы: проблемы понимания и интерпретации. – Лингвистика и методика преподавания иностранных языков 2(19), 17–28. Vaskelaitė Ramunė 2023: Asmenvardinių makroekonomikos terminų variantiskumas [Variation of Macroeconomic Terms with a Personal Name]. – Terminologija 30, 95–121. Verstift Daniël E., Heisen Jelle, Somford Matthijs P., van den Bekerom Michel P. J. 2024: Eponymous terms in acromioclavicular joint surgery. – Clin Shoulder Elbow 27(2), 229–236. Werneck Alexandre Lins, Batigália Fernando 2011: Anatomical eponyms in Cardiology from to the 60s to the XXI century. – Brazilian Journal of Cardiovascular Surgery 26(1), 98–106. Whitworth Judith 2007: Should eponyms be abandoned? No. – BMJ (British Medical Journal) 335, 425. Woywodt Alexander, Matteson Eric 2007: Should eponyms be abandoned? Yes. – BMJ 335, 424. Zemlevičiūtė Palmira 2024: Mitoniminiai terminai pirmajame tarpukario Lietuvos psichiatrijos vadovėlyje [Mythonymic Terms in Lithuania’s First Psychiatry Textbook from the Inter-war Era]. – Terminologija 31, 204–221. Prieiga internete: https://journals.lki.lt/terminologija/article/view/2417/2417. PALMIRA ZEMLEVIČIŪTĖ ANTHROPONYMIC TERMS IN THE FIRST LITHUANIAN PSYCHIATRY TEXTBOOK OF THE INTER-WAR PERIOD Summary The article deals with the anthroponymic terms in Įvadas į psichiatriją (Introduction to Psychiatry; 1935), the first original Lithuanian psychiatry textbook to be written in the inter-war period by Juozas Blažys (1890–1939), the famous Lithuanian psychiatrist that, as often as not, are rooted in the last names of actual persons, with but a limited number of them based on the names of biblical and literary characters. Most anthroponymic psychiatry terms stem from the last names of famous researchers in the field of medicine (among others), who were the first to describe, explain an underlying thing or were otherwise involved in that process. These are dominated by compound two-word terms, with the anthroponyms functioning as their subordinate components, and their main components grounded on one-word terms, such as liga (disease), modifikacija (modification), refleksas (reflex), simptomas (symptom). Anthroponyms serving as subordinate components are, to a certain extent, adapted by Blažys to the morphological system of the Lithuanian language. Usually, anthroponyms are Lithuanised, to an extent, with Lithuanian endings appended to the authentic root 17 morphemes preceded by an apostrophe, Basedow’o liga (Basedow’s disease); less often, to the authentic root morphemes directly, such as Korsakovo psichozė (Korsakov’s psychosis); in isolated cases, anthroponyms have preserved their original form, such as centras Wernicke (the Wernicke centre). Therefore, changes that occur in the anthroponym structure once it becomes a subordinate component of compound terms are arguably insignificant. In the process of appellativisation, the most significant number of structural transformations occurs in anthroponyms as when they become constituent components of one-word psychiatric terms. This process does not involve the entire anthroponym (as is the case with compound terms), but rather its root morpheme, usually with an affix -izmas (–ism) added, such as nikotinizmas (nicotinism) and sadizmas (sadism). All one-word anthroponymic terms used in the textbook have survived in modern Lithuanian psychiatric terminology – without a doubt, owing to their clarity, international recognition, and compact expression. At the same time, the survival of compound terms has been rather more complicated. Some of these terms can be questioned, as is the case with I. Pavlovo mokykla (Pavlov’s school); others lack accuracy, such as Morelio ausys (Morel’s ears); others still designate notions that have already lost their relevance, such as Bechterev’o refleksologija (Bechterev’s reflexology), and so on. Even though some compound terms have caught on, they did so with a degree of modification – for instance, the spelling of the anthroponymic components has been modified: as a case in point, Ganser’o sindromas (Ganser’s syndrome) is now Ganserio sindromas; then there are those have been abandoned altogether, like in the case of Freud’o psichoanalizė (Freudian psychoanalysis), which is now just psichoanalizė (psychoanalysis); others still have transformed their main components, like Babinskio refleksas (Babinski reflex) vs. Babinskio simptomas (Babinski symptom). This is a case of a partial survival of the term. Many of the compound anthroponymic terms have been omitted from the latest sources of Lithuanian psychiatric terminology, as they do not belong in the field of psychiatry at all. 18