Kuršėnų tarmės kirtis ir priegaidė

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, III LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA KURŠĖNAI-DIALEKTENS ACCENT OCH TON VYT. VITKAUSKAS I. ACCENT 1. Accenttyper § 1. Kuršėnai-dialekten är ett av de samogitiska dūnininkai-dialekterna där den allmänna regeln om accentindragning gäller, det vill säga att accenten dras från en kort och cirkumflexbetonad ändelse till ordets början. Med vetskap om att en viss röststyrka bevaras på den gamla accentplatsen i nästan alla samogitiska dialekter som drar tillbaka accenten (och därmed också i Kuršėnai-dialekten)2 kan man förstå hur stor skillnaden är mellan Kuršėnai-dialektens och standardspråkets (lk) accentueringssystem. Eftersom ett ord i vissa fall har flera accenter kräver förekomsten av dessa och skillnaden i deras uppkomst en utförligare beskrivning och undersökning. Först och främst behövs särskilda benämningar och termer för de olika accenttyperna; sådana har redan angetts i den dialektologiska litteraturen3. Det är dessa termer som används här. I Kuršėnai-dialekten, liksom i de dialekter som beskrivs i den nämnda litteraturen, finns fem accenttyper: 1. huvudaccent—ursprunglig (där accenten inte dras tillbaka): darbinin.ka ~ darbininko, kirta~kirto, kra'mi ~ krāmė (nacke, huvud, nedsättande), le'beda (sladdrig), nuvi'ka ~ nuvyko (det gick vägen); 2. huvudaccent — indragen (uttalas med stor intensitet och tyngd, men den har dragits tillbaka från ändelsen; ett sentida fenomen): aulīs ~ aulys (bikupa), daržūs ~ daržūs, lakā ~ lakā (litet hål i bikupan där bina flyger ut), putrā ~ putrā (gök); 3. sekundäraccent — slutaccent (den del av röststyrkan som bevarats på den gamla accentplatsen): duntū ~ dantų, (i)ižgūnc-ti's ~ išgąstys, kaūka ~ kaukai (luftandar), miškē ~ miškė; 4. sekundäraccent — indragen (uppkommen genom att accenten dragits tillbaka till ordets början): blēzdin.ga ~ blezdingā (svala), muōki-klā ~ mokykla, āštu'nū ~ aštuonių, (u)ubū'lēs ~ obuo- 1 Kuršėnai-dialekten hör till gruppen samogitiska dūnininkai-dialekter och upptar den östra delen av Kuršėnai distrikt inom triangeln mellan Klaišiai (doun.), Upynė (doun.) och Kužiai (aukšt.). 2 Undantag utgör samogiterna i trakten kring Klykoliai, Akmenė och Vegeriai, där accenten inte hörs på sin gamla plats (se Lietuvių kalbos rašybos žodynas, 113, Kaunas, 1948). 3 V. Grinaveckis, accentueringen i nordvästliga dūnininkai-dialekter. — Lietuvių kalbotyros klausimai, 1, 109—117, Vilnius, 1957 (härefter V. Grinaveckis, accentueringen i Švdt); V. Grinaveckis, de fonetiska särdragen i nordvästliga dūnininkai-dialekter och deras utveckling. Kandidatavhandling, manuskript, Vilnius, 1956 (härefter V. Grinaveckis, de fonetiska särdragen i Švdt). De används i A. Jonaitytės artikel ”Accent och tonaccent i Šakynos dialekt”. — Lietuvių kalbotyros klausimai, 2, Vilnius, 1959 (härefter A. Jonaitytė, anf. arb.). 61 …; 5. sekundär – tillbakadragen (uppkommen i en stavelse som följer efter en stavelse med huvudbetoning – den ursprungliga betoningen): mãžãsis ~ mažasis, viˈrešnˈsis ~ vyresnysis (den äldre), tráˈugdaˈva ~ traukdavo, karˈkvabalis ~ karkvabalis, pëˈšaˈs ~ pėšasi, gaĩˈleˈs ~ gailiasi (beklagar), veržˈaˈs~veržãsi (tränger sig), mušẽˈs ~ mušias (tvättar sig), praũškẽˈs ~ prauškias (tvättar sig) osv. 2. Tillbakadragning av betoning § 2. Betoningen dras tillbaka från ändelsen till ordets första stavelse i följande fall: a) Från alla korta ändelser i tvåstaviga ord: baltà galvà ~ balta galva, daũžė ~ daužė, diẽnas ~ dienas, kreĩkė ~ kreikė, šviesì ~ šviesi, tuõrà ~ torà (staket), žmõnà ~ žmonà (kvinna), gražì ~ graži, katì ~ katì (du kuckar, skramlar, grälar), pūpà ~ pupà, turì ~ turù (jag har), tupì ~ tupù (jag sitter på huk), visà naktìs ~ visà naktis osv. I detta fall förekommer inga avvikelser eller undantag. b) Från alla korta ändelser i flerstaviga ord: ãždama ~ eidamà, darbinìnkùs ~ darbininkus, gyvẽni ~ gyveni, karšyklà ~ karšykla, negalì ~ negaliu, nešinà ~ nešina (medan de bär), mergelìkės ~ mergelìkės (små flickor), pãduoriùs ~ padorius, pàprun.ti ~ papranti, skelbẽni ~ skelbėni (du kungör), vaĩkùkùs ~ vaikiukus (pojkar), vỹrukù ~ vyrukų osv. (Om undantag och variationer i denna betoning, se § 4.) c) Från alla cirkumflexa ändelser: akiẽs ~ akìes, avì ~ avių, devynių ~ devynių, draũdù ~ draudą (förbjuder), gerùs ~ gerąs (dricker), krẽšlà ~ krėslai, ledã ~ ledai, mažãũ ~ mažiau, pasùčiaũ ~ pasiučiau (snarare), prãgarã ~ pragarai: nìmã prãgarã / bẽ,num,žù negẽrai ~ numai (hem) — pragarai, utan hem är det illa, širdìs ~ širdies, takãˈs ~ takais, žabarãˈ ~ žabarai osv. (Om förekommande undantag, se § 5 IV.) d) Från sekundära korta och cirkumflexa predikativa ändelser (som i standardspråket är näst sista stavelser), t.ex. bàbãks ~ babakas (ett redskap), česnãks ~ česnakas, lýdėks ~ lydekas (och lýˈdekà ~ lydekà), pyrãrs ~ pyragas, verpẽc ~ verpėtas dẽputac ~ (nytt ord) deputatas, kandidãdac ~ (nytt ord) kandidatas, kãtinã i ~ katinaitį (katinaiči), mamãĩ ~ mamaitė (mamaitė), puõnãˈt ~ ponaitį (niek. ponaiti), vaikẽĩ ~ vaikėi, žmõnẽĩ ~ žmonėlė (liten kvinna), jẽnik ~ Janikė, krùpik ~ krupikė (liten groda), seserìk ~ seserikė, mãmìt ~ mamytė (mamytė), gaĩdùks ~ gaidukas, kiaušinìuks ~ kiaušiniukas, vaikùks ~ vaikiukas (pojke), draũgùk ~ draugiuk, vìˈruk ~ vyruk, žãsiùk ~ žąsiuk, pàliˈkt ~ paliekta (lämnar), sùkimù ~ sukimba, sùšenẽˈk ~ sušenėnka, užmiršt ~ užmiršta, nešutìn.k ~ nesutinka, šìˈrìˈt (i morse) osv. (Om variationer i denna betoning, se § 5V.) § 3. Tillbakadragningen av betoningen kan vara så stark att ett ord i en böjd ordklass (och ibland även ett adverb) förlorar huvudbetoningen, eftersom prepositionen som föregår ordet får huvudbetoningen – den tillbakadragna betoningen, t.ex. tas, lìˈgìnim̃s prì kìt,ù och gràˈun giˈvẽˈnima ~ den där jämförelsen med andra (förebråelsen att vara otrogen) och förstör (de giftas) liv, de gamla mãˈdos / kẽlnes šaũˈras švarkà bẽˈpec,ù ~ de gamla moden började komma tillbaka: byxorna är vida, 4 Denna typ av tillbakadragning av betoningen beskrivs i § 3. I detta fall behålls även markeringen av sekundär betoning med ett streck under vokalen, medan detta har utelämnats i övriga fall. 5 Detta är ett av fallen av metatoni (se § 35 e). 62 jackor utan axlar, hela natten for jag omkring med tandvärk (det gjorde ont i tanden), när jag ska till arbetet | kan jag inte väcka honom | men till dansen går han först när det är dags att gå till arbetet kan jag inte väcka honom, men till dansen går han först, jag lämnade det upplysta på försäljningen, gummor, låt oss gå till gravarna: Tautkės man följergummor, låt oss gå till gravarna: Tautkės (Tautkutės) man följer med honom, hon ströp honom på fläcken: med en padda botade jag barnethon ströp honom fullständigt, jag botade barnet med en padda, den fattiges potatis med kunskapden fattiges potatis med kunskap (han vet varför han gör så), den som blir sjuk i rūžems | går alltid till henne för att få besvärjelseden som får rūžems (en sådan sjukdom) går alltid till henne för att få den besvärjd, titta närmare, så får du setitta (se) närmare, så får du se, och så vidare. Ibland förekommer det också att betoningen flyttas från ett flerstavigt ord till en preposition, t.ex. bakom „d,aržin,ės vasariós gražùs | galėsų pasipjãuti tám kartù ~bakom ladan är sommarrågen vacker, jag kan slå den då, tį˙k mẽ˙tu pragivẽ˙na puõ žem,ai.č,ùs ir „nei˙madūo žem,ai.tiška~så många år har han levt bland žemaičiai och kan ändå inte tala žemaitiska rätt, mūna senūtis i˙bič,ùs lù˙b atidùs nau˙jus ai.lùs ~min senūtis (farfar) brukade ge nya bikupor till bičiai (biodlare). I Ūrkuvėnai, Žaigėnai och Gašiškės, alltså i dialektens gränsområden mot dünininkai (šaukeniškiai) söder om kuršėniškiai, som börjar låta bli att flytta betoningen från långa ändelser, är detta fenomen sällsynt. Även inom hela Kuršėnai-dialektens område flyttas betoningen ganska ofta inte till prepositionen, t.ex. mar̃ė iš „pirmuõs di˙nuõs abzėrgi ~svärmodern satte sig på henne redan första dagen (satte sig på, dominerade), jė˙dzi sù „un.trù gi˙vẽ˙nimu tai.suos gi˙vẽ˙nti ~Jadžė gör sig redo att bo med sin andra (med svärföräldrarna), su „lai.vė puõ „žėra dė˙vi gã˙ra ~med båten åkte hon över sjön och gav gas, osv. Ett sådant fenomen har också observerats i andra dialekter med tillbakadragen accent (i Kalnalė⁶, Laukuva⁷, Šakyna⁸ m.fl.), till exempel: hon for till arbetet (Šiupyliai, Šiauliai kommun); en vild unge klättrar sin far i ögonen, en busig (vild) unge klättrar sin far i ögonen, vid fjorton års ålder var jag ännu ung, jag gick till nib­rėsvid fjorton års ålder (1914) var jag ännu ung, jag gick till nib­rės (kvällssammankomster) (Kaunatava, Telšiai kommun); vagnarna ska färdas utan hästar, fåglarna ska flyga utan vingarvagnarna ska färdas utan hästar, fåglarna ska flyga utan vingar (så talade man förr om nutiden), träden hugger man med häst och häst bakom rejaman hugger ved med häst och häst bakom reja (vedboden) (Papilė, Akmenė kommun); driv korna ut på fältendriv korna ut på fälten (Raudėnai, Kuršėnai kommun), osv. I några dialektologers arbeten hävdas det att detta är enklis⁹ (och exemplen anförs när man behandlar enklis), men sekundära — retraherande accenter och sekundära — finala accenter i ord som förlorat den primära retraherande accenten visar att det i Kuršėnai-dialekten och även på andra håll i Žemaitija rör sig om en särskild typ av accentretraktion, inte om vanlig enklis. I talarens medvetande tycks prepositionen ha fogats till det böjda ordet (ibland också till ett adverb), blivit liksom dess prefix, och därför flyttades betoningen över till den, prepositionen. 6 P. Knūkšta, Kalnalio tarmės fonetika ir morfologija, diplominis darbas (rankr.), 13, Vilniaus Valstybinio V. Kapsuko vardo Universiteto Istorijos-filologijos fakulteto Lietuvių kalbos katedra, 1959. 7 V. Grinaveckis, Švdt fonetinės ypatybės, 110—113. 8 A. Jonaitytė, min. veik., 120. 9 A. Jonaitytė, min. veik., 120. 63 3. Oregelbundenheter i accentretraktionen § 4. Kuršėnai-dialekten gränsar till dialekter där endast den villkorliga accentretraktionslagen gäller (Kurtuvėnai, Šiauliai), och uppvisar accentueringsmönster som visar att accentretraktionen till första stavelsen inte har fullbordats. a) I flerstaviga ord vars näst sista stavelse är lång flyttas accenten från en kort ändelse ofta till denna långa stavelse, inte till ordets början, t.ex. aštūni (och aštū'ni) ~ åtta, balūn.džūs (och bālūn.džūs) ~ duvor, gani'klà (och gānī'klà) ~ betesmarken, kirpī'klà (och kìrpī'klà) ~ frisersalongen, miškū'si (och miškū'si) ~ i skogarna (i skogarna), šakuōši (och vanl. šakuōši) ~ i grenarna, sijūōnūs (och sjūōnūs) ~ kjolar, uōbuo'lī'nė (och uōbuo'lī'nė) ~ äppelträdgård (äppelmos), vagī'stà (och vagī'stà) ~ stöld (stöld), nerūn.dù (och nè rūn.dù) ~ jag hittar inte. V. Grinaveckis säger att ”i flerstaviga ord med kort slutstavelse och lång näst sista stavelse flyttas accenten till den näst sista stavelsen samtidigt som i de två första fallen”, det vill säga samtidigt som accenten flyttades a) i tvåstaviga ord från en kort ändelse till en lång rot, b) i vissa fall i trestaviga ord till en lång stavelse utan att lämna några spår av accent på de övriga stavelserna10 (jfr § 8a). De fakta från Kuršėnai-dialekten som anförs här visar otvivelaktigt detta skede i accentretraktionen, då accenten flyttades till den långa näst sista stavelsen i flerstaviga ord. b) I talet hos de flesta yngre dialektalare förekommer en sådan oregelbunden accentretraktion (i flerstaviga ord), där accenten från en kort ändelse flyttas till den korta näst sista stavelsen, inte till ordets början, t.ex. aduoma'tikė ~ Adomaitikė (Adomaitytė), gi'vėni ~ du lever, kàušīnūs ~ äggen, karapūtė́s ~ karaputkės (förfallna hus), li'žūvū ~ med tungan, muolī'nūs ~ leriga, i' žardėlius ~ till Žardeliai (bynamn), geresnī ~ bättre, gražesnī ~ vackrare, senesnīūs ~ äldre och så vidare. Som synes flyttas accenten här till samma stavelse som har huvudaccent — den fornärvda accenten — i andra kasus. Ett sådant fenomen förekommer sällan i talet hos äldre människor (45 år och äldre), och inte heller bland yngre dialekttalare är denna accentuering särskilt vanlig. Troligast är att detta beror på påverkan från grannarna söder om Kuršėnai — talarna av Šiauliai-, Kurtuvėnai- och Kelmė-dialekterna. c) Accenten flyttas nästan aldrig från en kort ändelse till ordets början i singularis nominativ av presensparticip med ändelseaccent i femininum: ateinūn.tī ~ den som kommer (jfr den i Laukuva kända formen pàrānō.n.tė ~ den som återvänder11), atlekūn.tī ~ den som kommer fram (den som anländer), jemūn.tī ~ den som tar (den som tar), kli'kūn.tī ~ den som ropar (den som ropar), pi'kstuūn.tī ~ den som blir arg, skaustūn.tī ~ den som gör ont (den som värker). 4. Fall där accenten inte flyttas § 5. I. I dialekten flyttas accenten inte från stavelser som står inne i ordet: beržūka ~ små björkar, kumė'lī ~ kumėlė, kepūrī ~ mössa, nelā'imi ~ olycka, papilėniškė ~ Papilė-bor (invånare i trakten kring Papilė), vadintuoje' ~ de som kallas, vaivūora' ~ vaivorai (ett slags bär), žagā'ri ~ Žagarė och så vidare. 10 V. Grinaveckis, Švdt fonetinės ypatybės, 95; V. Grinaveckis, Švdt kirtis, 112 (plg. tokį pat reiškinį, kaip ir Kuršėnų tarmėje, A. Jonait y tė, min. veik., 113. 11 V. Grinaveckis, Švdt fonetinės ypatybės, 66. 64 II. Accenten dras inte tillbaka från alla akutbetonade ändelser: a) i dativ plural av böjliga ordklasser: stuogá˙ms ~ stogáms, ži˙dá˙ms ~ žiedáms, luovė˙ms ~ loviáms, žálte˙ms ~ žalčiáms, galvúoms || galvúms ~ galvóms, galvùms, gerklė˙ms || gerklùms ~ gerklėms, gerkliùms, katėms ~ katėms, akìms || akúms ~ akìms, akiùms, pìrtims ~ pirtìms, sūnà˙ms ~ sūnàms (sūnums) (sällsynt), pi˙túms ~ pietùms: kà˙ vìrsma pi˙túms ~ vad vi kokar till middag ~ vad vi kokar till middag, pi˙menìms ~ piemenìms, balti˙ms || baltìms ~ baltìems, baltìms, graži˙ms || gražìms ~ gražièms, gražìms, žali˙ms || žalìms ~ žalièms, žalìms, ju˙duóms || ju˙dùms ~ juodóms, juodùms, šla˙piuóms || šla˙pùms ~ šlapiòms, šlapiùms, ani˙ms || anìms ~ anièms, anìms (åt dem), anúoms || anùms ~ anóms, anùms (åt dem), penki˙ms || penkìms ~ penkièms, penkìms, penkiúoms || penkìùms ~ penkiòms, penkiùms osv.; b) i dativ singular av adjektiv, pronomen och räkneord: baltá˙m ~ baltám, baltá˙ || baltá˙i ~ baltái, sená˙m ~ senám, sená˙ || sená˙i ~ senái, linksmė˙m ~ linksmìam (glad), linksmė˙ || linksmė˙i ~ linksmiài (glatt)¹², visá˙m ~ visám, visá˙ || visá˙i ~ visái, katrá˙m ~ katrám, katrá˙ || katrá˙i ~ katrái, tuokė˙m ~ tokiám, tuokė˙ || tuokė˙i ~ tokiái, pirmá˙m ~ pirmám, pirmá˙ || pirmá˙i ~ pirmái, vi˙ná˙m ~ vienám, vi˙ná˙ || vi˙ná˙i ~ vienái; c) i första och andra person singular av ändelsebetonade verb i presens med o-stam och i alla stammar i preteritum: matá˙u ~ matáu, matá˙ ~ matái, plerpsú˙u ~ plerpsáu (sitter sysslolös), plerpsá˙ ~ plerpsái, prašá˙u ~ prašáu, prašá˙ ~ prašái, dangená˙u ~ dangenáu (bar bort, flyttade), dangená˙ ~ dangenái, kri˙pá˙u ~ krypáu, kri˙pá˙ ~ krypái, mušú˙u ~ mušáu (slog), mušá˙ ~ mušái (slog), giná˙u ~ gináu, ginė˙ ~ ginéi, maniá˙u ~ maniáu, manė˙ ~ manéi osv.; d) i vissa adverb och ljudhärmande ord: kadá˙ ~ kadái: sá˙uli jau. kadá˙ nusilė˙ida ~ solen har redan gått ner för länge sedan, pirmá˙ ~ pirmái (först), visá˙ || visá˙i ~ visái, daugá˙u ~ daugiaú (mest), labá˙u ~ labiaú (mest), pirmiá˙u ~ pirmiaú (först), skubá˙u ~ skubiaú (snabbast), stumbá˙u ~ stumbiaú, ti˙sá˙u ~ tiesiaú (rakast), ti˙súog ~ tiesióg (helt enkelt), makalá˙i ~ makalái, tabalá˙i ~ tabalái osv. III. Accenten dras inte tillbaka från sekundärt akutbetonade ändelser: pašùtìms ~ pasiutìmas (vansinne), šálimìs ~ šalìmas (förkylning), didelùms ~ didelùmas (storlek), lengvùmìs ~ lengvùmas (lätthet), grùstùus ~ grùstuvas (mortel), liektùus ~ lėktùvas (flygplan), negė˙rs ~ negėras (kan inte dricka), negá˙l ~ negalia (kan inte), netùr ~ netūra (har inte). IV. Ibland bevaras accenten på sin gamla plats i cirkumflexbetonade ändelser. Då kan antingen flera sådana ord sammanfalla, där accenten borde dras tillbaka från ändelsen till stammen, eller också vill man framhäva något med orden, till exempel: labá˙ gerá˙ padarė˙ [kad_atejė˙] padiesi mùn grúobus išká˙išti ~ du gjorde mycket bra i att du kom (du kom): du hjälper mig att rensa tarmarna, su_rugė˙s kvìtė˙s puo_rìga važinėjuos| ka_vežima˙ tratìje ~ jag åker omkring i Riga med råg och vete, så att vagnarna skramlar, gerá˙ ka_bióba gàbì| kitá˙p bádù nuspróukru ~ tur att kvinnan är händig (driftig): annars hade jag dött (skulle ha dött), gražė˙ padarė˙ gražė˙| nèra kuo sakýti ~ du gjorde det fint, fint, det finns inget att säga (ironiskt), belesù˙ viščiùka˙ grú˙dus ~ kycklingarna pickar i sig korn, duobilù˙ avižù˙ turù | šáudù˙ rugì˙niu ar gàlùks ì˙r ~ jag har klöver och havre, det finns också en liten råghalm (en avskild del av ladan), med flera. Dessa exempel, där accen 12 Detta adjektiv är u-stam i dialekten: liñ.ksmùs ~ links mùs (glad), liñ.ksmi~ linksmi (glad, femininum). 5. Kalbotyros klausimai, III 65 ten inte dras tillbaka är av mer tillfällig karaktär; det är oregelbundet och kan sägas utgöra ett avsteg från dialektens accentueringsnorm. V. Accenten dras ibland inte tillbaka från sekundärt cirkumflexbetonade ändelser, till exempel: atė̃n atẽn baišã̃usis bū̃r'is ṽiru ~ kommer, kommer den allra värsta (största) skaran av män, nesutĩn.k |lai. skirĩa's ~ de kommer inte överens, låt dem skiljas åt, pijuõks negė̃ris/ šū̃ nekãũ.kis negẽ̃l bū̃ti ~ en suput kan inte vara utan att dricka, en hund kan inte låta bli att yla, pašaũ.k jenĩkį |tū̃ru naũỹna pasakỹti ~ ropa på Janikė, jag har en nyhet att berätta, pakreĩp.k stiklinĩ į̃ pilsu ~ luta glaset så häller jag upp, osv. Även i detta fall finns det inget regelbundet mönster: en och samma person kan säga nesutĩn.k och nesutĩn.k ~ kommer inte överens, pàprū̃n.t och pàprū̃n.t ~ vänjer sig, sùšlùmp och sùšlùmp ~ blir blöt, osv. 5. Accentens placering § 6. Primär retraherande accent. Den har uppkommit, som nämnts, genom att accenten dragits från ändelsen till början av ordet. Denna accent står oftast på ordets första stavelse, till exempel: aŭ.sis ~ öra, brūdlė ~ bröder (och briolė ~ bröder), duobė ~ grop, duovena ~ gåva, k'i'tȧ ~ ordentligt, krū̃pūs ~ kruopūs (pluraländelse, gryn), pàvaižūs ~ pavaizūs (vacker, bildrik), ri̇bina ~ göder (fet), sli̇dėni ~ slydeni (du får det att glida), stipina ~ stipina (del av släde), sveikata ~ hälsa, vãgà ~ fåra osv. Det förekommer dock också fall där den primära retraherande accenten står på den näst sista stavelsen (se även § 4 a och b): keikū̃nūs ~ svärjare (de som svär mycket), malū̃ni ~ kvarn, pliešĩkūs ~ plėšikūs (rånare) osv. (Om den primära retraherande accentens överflyttning från ett böjbart ord eller adverb till en preposition, se § 3). § 7. På den ursprungliga accentplatsen har vanligen en sekundär slutaccent bevarats, till exempel: amãtȧ ~ hantverk, bajū̃rūs ~ adelsmän, gãli ~ i änden, kartikės ~ kartikės (liten stör), luõpã ~ skal, plaũ.čius ~ lungor, pràspurkūs ~ byxgrenarna, rė̃mù ~ jag stödjer, sprungini ~ du svälter (plågar genom svält), šakĩkės ~ šakikes (små grenar), tingiñiuks ~ liten latmask, tingim̃'s ~ latmask, triñ.ki ~ busa, vaikeliũkus ~ små barn, vaĩniks ~ krans, žãlė ~ grönsaker osv. Denna accent hörs inte i flerstaviga ord när accenten flyttas från en kort ändelse till en sådan lång första stavelse som i andra former har den primära, ursprungliga accenten: lei̇.zdama ~ medan hon släpper, jfr leĩ.zdams ~ medan han släpper, peĩ.gdami ~ medan de kritiserar, jfr peĩ.gdams ~ medan han kritiserar, šaũ.gdami ~ medan de ropar, jfr šaũ.gdams ~ medan de ropar, mi̇n.klina ~ kladdig av deg, jfr mi̇n.klinas ~ kladdiga av deg, pū̃rviñ ~ smutsiga, jfr pū̃rvinc ~ smutsig, sni̇.gina ~ snöig, jfr sni̇.ginc ~ snöig, švi̇.psena ~ leende, jfr švi̇.psena ~ leende, (u)ũ.dega ~ svans, jfr (u)ũ.dega ~ svans, vẽl.kina ~ medan hon släpar, jfr vẽl.kinc ~ släpande, med flera. Kännetecknande är också att accenten i former med prefix inte flyttas till prefixet, till exempel: išleĩ.zdama ~ medan hon släpper ut, atū̃ždami ~ medan de dundrar bort, osv. § 8. Sekundär retraherande accent hörs regelbundet i följande fall: a) På den långa näst sista stavelsen i flerstaviga ord när accenten dras tillbaka från en kort ändelse, till exempel: dẽvi'ni ~ nio, gū̃l'klà ~ sovplats (liggplats), kė̃p'i'klà ~ bageri, pàrdavė̃jė ~ försäljerska, pàvaiži ~ pavaizi, viriė̃jė 66 ~ kocka och så vidare. I detta fall är den sekundära indragna betoningen mycket stark, och det händer ofta att den kvarstår som huvudbetoning av indragningstyp (se § 4 a och § 6). b) I den korta näst sista stavelsen i fyrastaviga ord, när betoningen dras tillbaka från en kort ändelse, till exempel, kailiniùkus ~ kailiniukus, mažutėlis ~ mažutėlius (mažutėlus), mūteriškė ~ moteriškė (moteriškelė), (ų)undeniùkų ~ (v)andeniukų, vabalùkus ~ vabaliukus, vakarùkus ~ vakariukus (vakaruškas), abakikė ~ Abakikė (Abakaitė), bar tašikė ~ Bartašiikė (Bartašiūtė) och så vidare. Även i detta fall hörs den sekundära indragna betoningen tydligt och är ibland huvudbetoning av indragningstyp (se § 4b). c) I den långa näst sista stavelsen i flerstaviga ord, när betoningen dras tillbaka från en lång ändelse, till exempel, mūotï·nė·l ~ motynėlė (motinėle), pinìn-gā ~ pinigai (pinigai), raũduõnï· ~ raudonų, riñkėjõus ~ rinkėjos (pėdų rišėjos), sėpt·nū· septynių och så vidare. Denna sekundära indragna betoning hörs svagt. d) I den långa tredje stavelsen från slutet i fyrastaviga ord, när betoningen dras tillbaka från en kort ändelse, till exempel, kāreivēlius ~ kareivėlius (kareivėlius), pētraũškikė ~ Petrauskikė (Petrauskaitė), raũduõnāmì ~ raudonamė med flera. I detta fall hörs den sekundära indragna betoningen endast fakultativt. § 9. Sekundär framflyttad betoning. Många samogitiska dialekter uttalar långa obetonade stavelser efter huvudbetoningen med en tydlig sekundär framflyttad betoning, till exempel, bìm̄bāls ~ bìm̄balas, gālōu ~ gāluo (galui), giērāls ~ gėralas (Kretinga)¹³, kròpmāušis ~ krūmaušis (nemaudėlis, rupūžiokas), mētā ~ mėtai, sū·nkē· ~ sunkiai (Kaunatavà, Telšių raj.), dē·rbā ~ dirbai, vā·lī·te ~ valyti (valyti), vī·rā ~ vyrai (Laukuva)¹⁴, rātā ~ ratai, vā·lkuojē·s ~ vaikiojasi, žemēvelkāmoms ~ žemėvilkoms (Raudėnai, Kuršėnų raj.), dā·ktā ~ daiktai, tū·ndžuojē· ~ landžiojai, žūogrē· ~ žiūogriai (tokia tvorų rūšis, pinčiai) (Tirkšliai, Mažeikių raj.), šōnē ~ šūnie (šuniui), vā·kōu ~ vaikuo (vaikui), žēmē·nc ~ žeminas (žemėtas) (Tryškiai, Kuršėnų raj.) och så vidare. En konsekvent användning av denna typ av betoning förekommer inte i Kuršėnų-dialekten. Sekundär framflyttad betoning förekommer här bara i vissa fall och i vissa former: a) I maskulina pronominella former i singularis nominativ: bā·ltā·sis ~ baltasis, grā·žē·sis ~ gražiasis (gražusis), jū·dā·sis ~ juodasis, mā·žā·sis ~ mažasis, paskutì·nā·sis ~ paskutinasis, mū·sā·sis ~ mūsasis (mūsiškis), pirmā·sis ~ pirmasis, antrā·sis ~ antrasis och så vidare. Detta uttal av pronominella former har redan blivit ovanligt, eftersom formerna gerasis, baltāšs. nu används allt oftare. Jag har hört dessa former betonas på stammen, men utan sekundär framflyttad betoning: gē·rasis ~ gėrasis, jā·unaṡis ~ jaūnasis. b) I ändelsen i tredje person singularis presens hos reflexiva verb av a- och ia-stammar: dū·dā·s ~ duodasi, kērtā·s ~ kertasi, sē·kā·s ~ sekasi, nēkelā·s ~ nekelasi (nesikelia), pūtā·s ~ pūtasi (pučiasi), šā·ušā·s ~ šiaušasi (šiaušiasi), nūorā·s ~ norasi (norisi), gāi·lē·s ~ gailiasi (gailisi), mī·lē·s ~ myliasi (mylisi), pasival.kuojē·s ~ pasivalkiojasi: kuȯkē·čē sveikata /pasival.kuojē·s puȯ_trūoba ir_gērā· ~ kokia čia sveikata: pasivalkiojasi (yra pasivalkiojama) po trobą ir gerai, pājemā·s ~ 13 J. Aleksandravičius, Kirtis ir priegaidė Kretingos tarmėje. — Lietuvių kalbotyros klausimai, 1, 99, Vilnius, 1957. 14 V. Grinaveckis, Švdt kirtis, 110. 67 pājema­si: pàjemā’s tas_rùblis | nē’sam tā· be_kapē’ikàs ~ pājema­si (tas) rūblis, nēšam tai(p) be kapėikos. c) I ändelsen av tredje person singularis futurum hos reflexiva verb: bū-sės ~ būsias (būsis): rẽn.k pã·galus nù_ski·drí·na | bū·sės mùnė’s nemã·tus ~ samlar en käpp från spånbacken, būsias (låtsas) att inte ha sett mig, dùngẽn·čẽs ~ dangẽnsias (klär på sig), dú·sẽ’s ~ dúosias (ger sig), kraipì·sẽ’s ~ kraipý·sias, mùšẽ’s ~ mùšias, raitì·sẽ’s ~ raitýsias, rì·sẽ’s ~ riesias (blir arg, vredgas), siẽsẽ’s ~ sėsias, osv. d) I andra person singularis imperativändelse hos reflexiva verb: aũ·kẽ’s ~ aūkias (höj dig), bũ·kẽ’s ~ būkias (var), kratì·kẽ’s ~ kratykias, nedũ·kẽ’s ~ nedūokias (ge dig inte), nežvalgì·kẽ’s ~ nežvalgykias (se dig inte omkring), siẽskẽ’s ~ sėskias (sätt dig), osv.15 e) I verbens suffix -av- (oftast i imperfekt frekventativ): nugeltióna·va ~ nugeltónavo, šúkā·va ~ šūkavo, bū·dā·va ~ būdavo, nujū·gdā·va ~ nujuókdavo, nupraũ·zdā·va ~ nupraũsdavo, prašì·dā·va ~ prašydavo, veizĩe·dā·va ~ veizėdavo, žũ·dā·va ~ žūdavo (slet ont) osv. Numera hörs denna sekundära betoning ofta inte: den yngre generationen säger bara bū·dava ~ būdavo, aũ·dava ~ ėidavo. f) I det obetonade suffixet -a·tis ~ -aitis, -a·ti ~ -aitė: brùola·tis ~ brólaitis (brudgumssvärd), tėvu·na·tis ~ tėvūnaitis (bondson vars far skrev över gården på honom), ničniekā·čẽ ~ ničnekaičio (inte det minsta), pìčpilnã·tis ~ pičpilnaitis (proppfull), pìčpilnã·ti ~ pičpilnaitė, vìčvi·na·tis ~ vičvienaitis (helt ensam), vičvi·na·ti ~ vičvienaitė, ã·duomā·tis ~ Ādomaitis, kì·gā·ti ~ Kýgaitė, klemùnkā·ti ~ Klemánskaitė, vitkā·uskā·ti ~ Vitkāuskaitė osv. g) I vissa sammansatta ord (i en kort stavelse): akietuv·bàlis ~ akétvirbalis, kãrkvabālis, pùsėsėri ~ pusseserė (kusin), ùšpakālis ~ užpakalis (bakdel) (i dialektområdena vid gränsen mot dounininkai säger man också ùšpaká·lis). 6. Proklis och enklis § 10. Vissa funktionsord (och ibland även ord från böjliga ordklasser) förlorar betoningen i sammanhängande talspråk och liksom fogas till ett intilliggande ord. Dessa obetonade ord kallas proklitikor eller enklitikor. I. Följande enstaviga ord är proklitikor: a) pronomen: lì·gu ta_vã·ks prasìžio |pã·muoti kā·p smãks pūl·n ~ lygu (knappt) ta vaikas prasidžioja, pãmotė som smākas pūlna (faller), šìs_vã·kis nebã·ks gerū·ju ~ šis vaikis (pojken) blir inte klar i godo; b) räkneord: kuo_kratā’s tuoš_čierkikis | kā· būoba nemã·ta | dvì_tris ìžgeri ~ varför skakar du de där små glasen: när gumman inte ser, dricker du två eller tre; c) prepositioner: dvì žì·mi į· ùñ·tra skì·riu ã·je~dvi žiemi į antrą skyrių (klass) ėjo (gick), vì·n diẽl_mẽdžu prakapúojima rei·g žã·ni·ti’s~enbart för att såga upp trä (ved) måste man gifta sig, kùpri kùpri pã·cas kā·te· pruo_nuosi ~ kūpri kūpri (gick kutryggig förbi) pãcas (råtta, orm) framför kattens nos (näsa); d) konjunktioner: vā·gi· rei·g dú·ti | ka_nu_žẽ·mis nekẽl·tu’s ~ vāgie (tjuven) måste få, så att han inte lyfter från marken (inte reser sig), nepastẽ·buom | ar_tioki veid- 15 Det händer att man också säger siẽskis ~ sėskis, žìnio·kis ~ žinokis, nepraũ·skis (tvätta dig inte). 68 ruodi atvėžė | ar: svė:ka ~ märkte vi inte om han körde på ett skadat ansikte eller ett friskt, je, būoba kā:usti'ta | išluoš byla ~ om gumman var misshandlad (inte kry), kommer hon att vinna målet; e) småord: ti, kvėkšt kvėkšt sùkvekšti ir „nuspaknúoje ~ bara kvėkšt (skrika), kvėkšt sùkvekštė och nuspaknójo (sparkade med benen). II. Enklitiker kan vara: a) pronomen: kuò kvì'kat | a „jùmis smáu kas ~ vad skriker, eller stryper någon er; kalė̇ ta | jaũ. áitra užėje aná ~ den där tiken, redan har galenskapen (raseriet) kommit över henne; b) adverb: senà „jau | burnà vī'nas rūkšlas ~ senà redan: munnen har en enda rynka; c) småord: kuòks „tin vicì'nis | lentikes párkalas ~ vad är det för en mellanvägg: brädorna är fastspikade, kuò „čė len.à pri „bóbšku darbù | nuor „tik žuodi ištráukti | ka „galėtu puoá'm li „žovi lá'idi-ti ~ vill bara få fram ett ord, så att man sedan kan släppa lös tungan (skvallra). 7. Oregelbundna betoningar § 11. I folkvisor och andra rytmiska uttryck hamnar betoningen av rytmiska skäl på en ovanlig plats, helt oacceptabel i vanligt tal. T.ex. gaidėlė pradėd gi'duoti | numiškė pradėd vaikščiuoti | kė'lk kė'lk kė'lk mergelė | nierà lai.ka mi'guoti (i vanligt tal skulle man säga: gaidėlė pradėd gi'duoti | numiškė pradėd va'ikščiuoti | kė'lk kė'lk kė'lk mergė'l | nierà lai.ka mi'guoti ~ tupparna börjar gala, husfolket börjar gå omkring, kėlk, kėlk, kėlk, flicka, det finns ingen tid att sova), á'čiu tá'u berneli už „meilu žuodeli | dá'r nebu-va'u girdėjus nu „pát mažumė'lis (i vanligt tal skulle man säga: á'čiu tá'u bernė'l už „me'lu žuodelį | dá'r nebuvá'u girdėjusi nu „pát mažumė'lis ~ tack, min käre pojke, för de lögnaktiga orden; jag har ännu inte hört dem ens sedan en liten stund tillbaka). 8. Logisk betoning § 12. I varje mening betonar talaren vanligen ett ord för att rikta större uppmärksamhet mot det som är viktigast för honom eller henne. T.ex., bėnė mártes munė sė'ni nùskauštu ~ benė marčios munė sėnę nuskaustų (nuskriàustų), ar iš „tuo-li: acisùkis àsi ~ ar iš toliè (toli, tolo) atsisùkęs esi, kuò tá'p marčìuos nèken-ti | a „j „uodega anà tá'msta i'kinda ~ kò taip marčios nèkenčia, a(r) į úodega anà támstai įkando, trìnk su „lā'pas' netrink su, šluotražiu | nùgara pratnìnci ~ trink su lápais, netrink su, šluotražiu: nùgara pratinsi (pirtyje), je, tá'p i'gāu. ta sė'ni ies mun sveiká'ta | bū'su priversta veizieti's ~ je (jei) taip ilgiau tà sėnė ės mun (man) sveikáta, būsiu priversta veizėtis (imtis priemonių) ir t.t. I de understrukna ordena hörs ibland flera betoningar tydligare än vanligt. T.ex., ar „gražù sė'na žmogù užgaulioti ~ ar gražù sėna žmogų užgaulioti, ir „gera' nusipierem šiandien~ir gerai nusipėrėm šiandien!, kuòkė „čė munà svei-katà ~ kokia čia mùno (mano) sveikata ir kt. (i ordet sveikàtà hörs betoningen till och med på stavelsen -kò-, där den vanligtvis inte hörs). 69 II. ACCENT § 13. När det gäller accent skiljer sig Kuršėnai-dialekten nästan inte alls från sina västaukštaitiska grannar. Denna egenskap hos Kuršėnai-dialekten har uppmärksammats av K. Būga: ”Även de žemaitiska dialekttalare som kommer i kontakt med västaukštaiter (t.ex. Eržvilkas, Kuršėnai) uttalar accenten på aukštaitiskt sätt”¹⁶. Dialekten har fyra accenter: kort accent (˘), akut (´), cirkumflex (˜) och medial accent (ˇ). 1. Kort accent § 14. Tonrörelsen i den korta accenten kan inte uppfattas på grund av dess korthet. I fråga om röstintensitet skiljer sig denna accent i Kuršėnai-dialekten inte från den hos de närliggande västaukštaiterna (šakyniškiai)¹⁷. Den uttalas betydligt kraftigare än den korta accenten hos kapsai eller zanavykai. § 15. Stavelser med huvud-ursprunglig betoning har kort accent när de består av: a) De gamla korta vokalerna i, u, som inte ingår i diftonger: miškas ~ miškas, prisikabino ~ prisikabino, visas, kliuvo ~ kliuvo, mūna ~ mūno, primuša ~ primušė, rūc ~ rūdas, žūvi ~ žūvį m.fl. b) De gamla korta vokalerna a, e (i samma fall som för Ik, med undantag för den betonade vokalen e i adjektivens komparativsuffix): tava ~ tavo, kàsti, kàsu (kasiu) každàva ~ kažkavo, kàstu ~ kàstų, každams ~ každamas, lėsti, lėsi, lėzdàva ~ lėsdavo, lėstu ~ lėstų, lėzdams ~ lėsd amas, bràkšt, kėpšt osv. c) Vokalerna a, e i dialektens tvåstaviga a- och ia-stammiga substantivs singularis nominativ, när det rörliga ändelse-a har fallit bort. Efter dessa vokaler får konsonanterna j, l, m, n, r, v inte stå, eftersom sekundära diftonger då skulle bildas och accenten skulle vara akut (se § 20 d). T.ex., kàps ~ kàpas, làps ~ làpas, ràkc ~ ràktas, tàks ~ tàkas, žàks ~ žàgas (kägla), lėc~lėdas, šešks ~ šeškas (och šeškus), pràsc ~ pràstas och pràščias (eftersom genitiven singularis är pràšta ~ pràšto och pràščė ~ pràščio), rėc ~ rėtas, šešč ~ šeštas, trec ~ trečias, šlàps ~ šlàpias m.fl. Till detta fall hör också uttalet med kort accent av vokalerna a, e i bildningsvokalerna hos vissa enkla a-stammiga verb i dialektens presensform, tredje person¹⁸, t.ex., kàt ~ kàta, làš ~ làša, plàk ~ plàka, tràt ~ tràta, vàg ~ vàga (vagia), žàd ~ žàda, dèg ~ dèga, lėk ~ lėka (lekia), mèt ~ mèta, plėp ~ plėpa, srėb ~ srėba (srebia), vėd ~ vėda osv. § 16. Stavelser med huvud-retraherad betoning har kort accent när den tillbakadragna betoningen faller på de korta vokalerna a, e, i, u, som inte ingår i diftonger, t.ex., kàktà ~ kaktà, kàtruõ ~ katrõ, vàbalà ~ vabalai, žàdù ~ žadù, kėlù ~ kėliù, melà ~ melai (lögn; jfr lettiska meli), rėčiaũ ~ rėčiau, kìš ~ kiši, ligà ~ ligà, šilemuõ ~ šilemojė (i värmen), drùškà ~ druskà, lùptinà ~ luptinai (luptė), skùbù ~ skubù osv. § 17. Vokaler som har sekundär slutbetoning har kort accent när betoningen dras tillbaka från en kort ändelse, t.ex., gàlù ~ galiù, 16 K. Būga, Lietuvių kalbos žodynas, I sąv., XXIV, Kaunas, 1924. 17 Jfr A. Jonait ytė, anf. arb., 125. 18 I dialekten har nästan alla presensverb med ia- och i-stam övergått till a-stam: stùmam (vi stöter), šė˙ram (vi utfodrar), stùovam ~ stovame (vi står), tùpam (vi sitter) osv. 70 pirštūs ~ pirštùs, pašai.tùs ~ pasaitùs osv. (undantag, då en sådan accent inte hörs, beskrivs i § 7). § 18. Om den tonala accenten i stavelser med sekundär retraherande accent, se § 8 c. De fall då stavelser med sekundär förskjuten accent har kort accent beskrivs i § 9 g. 2. Akut accent § 19. Kuršėnai-dialektens akuta accent skiljer sig från riksspråkets akuta accent19 genom ett röstbrott mitt i vokalen (och i en diftong – mitt i diftongens första led), men brottet är inte lika tydligt som den brutna accenten i de angränsande samogitiska dialekterna20. Kuršėnai-dialektens akuta accent liknar mer den högbaltiska (rotbetonade) akuta accenten och markeras därför här med högerställd accent21. § 20. I dialekten kan långa stavelser ha akut accent. De består av: a) Vokalerna i, u (de kan också ha utvecklats ur riksspråkets ie, uo), t.ex. gí'us ~ levande, rí'c ~ morgon, ví'ra ~ män, grú'c ~ korn, šú'kauti ~ ropa, rí'juos ~ jag grälar, ží'c ~ blomma, dú'd ~ ger, pú'c ~ trädgård och dylikt. b) Diftongerna ai, au, ei, ie (< ė), uo (< o), ui. Rösttrycket ligger, liksom i riksspråket, på diftongens första led. T.ex. lá'ipuoti ~ klättra, va'ikščuoje ~ går omkring, šá'un ~ skjuter, žá'unas ~ gälar, lé'isti's ~ glida (springa), vé'ic ~ ansikte, diek ~ lägg, tietus ~ far, plúoje ~ plöjde, žiopla ~ dum, rušis ~ halt, neviekšlūtis ~ stackare (stackars krake) osv. Liksom i riksspråket är den akuta diftongens ui första led alltid kort. c) De blandade diftongerna a, e, i, u tillsammans med l, m, n, r (även här ligger rösttrycket på det första ledet), t.ex. išá'lka ~ torkade ut, ká'm ~ vem, gerá'nces ~ de goda, ná'rduos ~ vrider sig, vé'lnic ~ sen, gé'mbi ~ tvättar, vé'ng ~ hänger (hänga), vé'rti ~ koka, íltes ~ tänder, nurimk ~ lugna dig, pinti ~ fläta, širdži ~ hjärtat, čiulb ~ kvittrar, klūmpis ~ träskosko (träsk, trätoffel), plūnksna ~ fjäder, žiūrki ~ råtta (mus) osv. Liksom i diftongen ui är även de första leden i de blandade diftongerna i, u tillsammans med l, m, n, r korta. Ibland förlängs dessa vokaler under betoning, t.ex. di'ndas (?): par _ká'uras di'nas be _juoke darbe'le/mūš di'ndas pavenė'tės ~ i flera dagar (hela dagar) utan något arbete, vår dindas (latmask, driver omkring utan arbete) vid Venta, ki'nka ~ häst, sti'rma ~ rådjur (även rådjur). d) Sekundära diftonger a, e, i, u tillsammans med l, m, n, r, j, v, t.ex. ká'l ~ gräver, ná'ms ~ hus, trá'nc ~ trana, bá'r ~ våg, vé'l ~ drar (drar), jé'm ~ tar (tar), sé'nc ~ gammal, šé'r ~ matar (utfodrar), žíls ~ grå, davìms ~ givande, trín ~ gnider, skír ~ skiljer (skiljer), kúl ~ vaggar (vaggar), uopūms ~ mängd, kúr ~ eldar (eldar), lé'j ~ gjuter (sällsynt, gjuter), vé'j ~ blåser, klé'jus ~ klöver, lé'us ~ lejon (lejon), ri'stūus ~ svarv (del av en vävstol) osv. Även i detta fall är vokalerna i, u korta. e) Långt a, uppkommet ur diftongen ai (i suffixen -á'tis, -á'ti ~ -áitis, -áitė): mamá'ti ~ mamma, seserá'ti ~ lillasyster, vaikelá'tis ~ liten pojke, prunká'tis 19 V. Vaitkevičiūtė, Kirtis ir priegaidė, Lietuvių kalbos ir literatūros Instituto Dabartinės lietuvių kalbos sektoriaus saugomas rankraštis, 9—16 psl. 20 De nordliga och nordvästliga samogitiska dialekterna från Kuršėnai och norrut har alla bruten accent: Papilė, Tryškiai, Raudėnai, Kaunatava, Užventis. 21 Plg. A. Jonaititė, min. veik. 122; A. Laigonaitė, Dėl lietuvių kalbos kirčio ir priegaidės supratimo. — Kalbotyra, 1, 94, (39 ir 40 pav.), Vilnius, 1958. 71 ~ Pranskáitis, stunká˙tis ~ Stankáitis, gricá˙ti ~ Gricáirė (Griciūtė), juocá˙ti ~ Jocáitė, kentrá˙te ~ Kentráičiai (by i Kuršėnų distrikt), micá˙te ~ Micáičiai (by i Kuršėnų distrikt) (om metatoni i vokativ singularis, se § 35 e). f) Långa vokaler i ändelsen a˙ < ai, e˙ < ei (se § 5 II, § 21 a). § 21. Dialektens akutintonation förekommer i vissa fall där standardspråket har cirkumflex eller kort vokal: a) I första och andra person singularis hos verb med ändelsebetoning, med o-stam i presens och alla stammar i preteritum: maišá˙u (maišau), maišá˙ ~ maišai, pirká˙u (pirkau), pirká˙ ~ pirkai, li˙pá˙u ~ liepiau, li˙pė˙ ~ liepė. b) I tredje person futurum hos verb med akut betonad rot eller suffix, där stavelsen med akutintonation och betoning hamnar i ordslut, t.ex. bū˙s ~ būs (bus), bá˙rs, gá˙us, gá˙usės ~ gausias: pastovėsie˙s ir gá˙usės ~ pastovėsias ir gausias (det kommer att stå kvar och erhållas), li˙s ~ lys (lis), pasi˙ks ~ pasieks, skait˙s ~ skaitys, žinúos ~ žinós m.fl. § 22. Långa eller förlängda vokaler som är betonade med sekundär, förskjuten betoning har sekundär akutintonation (om detta, se § 9 a–f). 3. Cirkumflexintonation § 23. Cirkumflexintonationen i Kuršėnų-dialekten skiljer sig inte i fråga om röstens rörelse från cirkumflexintonationen i standardspråket och i västaukštaitiska dialekter (šiauliškiai m.fl.)22. § 24. Stavelser med huvudbetoning av gammal typ har cirkumflexintonation när de består av: a) Långa vokaler i˙, u˙ (och i˙ < ie, u˙ < uo), t.ex. kli˙ksmas ~ klýksmas, u˙rkst ~ výksta, mú˙sis ~ múšis (mūsimas), rú˙ka ~ rúko, šv˙sa ~ šviesą, u˙šat ~ viešate (viešite), dú˙bi ~ duobė, kú˙c ~ kuodas osv. b) Diftongerna ai, au, ei, ie (< ē), uo (< ō), ui. Ett viktigt dialektdrag är att rösttrycket vid cirkumflexintonation faller på diftongens andra led, som förlängs till halvlångt (med undantag för de andra leden i diftongerna ie, uo), t.ex. la˙žuos ~ laužosi, pa˙šinc ~ paišinas, ka˙ukti ~ kaukti, šla˙už ~ šliauža (šliaužia), pė˙kti, sve˙ks ~ sveikas, dė˙dna ~ dėdyna (dedienė), lie˙c ~ lėtas, skuòlas ~ skolos, žuodė˙ ~ žodžiai, mú˙ls ~ muilas, tu˙nc ~ tūnas (stängselpåle) osv. Genom detta drag skiljer sig Kuršėnų-dialekten markant från de närliggande žemaitiska dounininkai-dialekterna och från šakyniškiai bland västaukštaiterna, där rösttrycket vid cirkumflexintonation faller på diftongens första led: pė˙lei ~ peiliai, vá˙ks ~ vaikas (Šakyna)23, še˙lk ~ silkė, rá˙ituos ~ raitosi (Raudėnai), joumá˙rgis ~ juodmargis, ešká˙ulėje ~ iškaulijo (Tryškiai) osv. c) Blandade diftonger (även här koncentreras rösttrycket på den andra leden): va˙lk.tis (gödselkörning), ka˙rpa ~ karpo, ve˙lká˙s ~ velkasi, se˙nk ~ senka, ši˙c ~ šiltas, įni˙ti ~ imti, ti˙rsc ~ tirštas, stu˙l.ps ~ stulpas, pu˙n.t ~ punta, pu˙rks-ti m.fl. De blandade diftongernas andra leder l, n förlängs till halvlängd, medan m, r inte förlängs alls. Jfr. V. Vaitkevičiūtė, ovannämnda manuskript, 16–22; E. Grinaveckienė, Mitu vos upyno tarmės fonetika, i Lietuvių kalbotyros klausimai, 1, 136, Vilnius, 1957. A. Jonait y tė, ovannämnda arbete, 123; A. Laigonaitė, ovannämnda arbete, 92 (fig. 34, 35). 72 d) Förlängda stamvokaler a, e, t.ex. ãšaras ~ ašaras, lãktas ~ láktos, vãkaruoti ~ vakaroti, kẽvals ~ kévalas, lẽderga (slöfock), mẽtai ~ métai, tẽpė ~ tepė och andra. § 25. Stavelser med huvudsaklig-retraktiv betoning har cirkumflex accent i följande fall: a) När betoningen i tvåstaviga ord dras tillbaka från en kort ändelse till en lång rot (se även § 2 a): burnà ~ burną, dū̃bės ~ duobės, gaĩli ~ gaili, mẽrgà ~ mergą, ruñką ~ ranką och andra. b) När betoningen i flerstaviga ord dras tillbaka från en kort ändelse till en lång rot som har huvudsaklig historisk betoning i andra former (se även § 7): miẽšlinį ~ mėšlinį, dùlkina ~ dulkiną (dammig), kaũgdama ~ kaukdama, pĩgdami ~ pykdami och andra. Trycket i denna nyuppkomna cirkumflex accent koncentreras på den andra leden i diftongen, liksom i den gamla cirkumflexa accenten, och röstens rörelse skiljer sig inte från den. Diftongens andra led förlängs till halvlång (med undantag för r och m samt de andra leden i diftongerna ie, uo). § 26. I stället för den gamla cirkumflexa accenten som fanns i ändelsen återstår en betydligt försvagad sekundär accent: dĩržā ~ diržai, dĩdelė ~ dideliai (mycket), pėlenā̃s ~ pelenais, tuõrī ~ t(v)orų, žãltī ~ žaltyj osv. § 27. Sekundär cirkumflex accent har betonade långa näst sista stavelser i flerstaviga ord, när betoningen i ordet dras tillbaka från en kort ändelse: báravỹkis ~ baravykis, pabaĩgà ~ pabaiga osv. (se § 8 a). 4. Mellanaccent § 28. Denna accent är ny, uppkommen genom tillbakadragning av betoningen och ibland även genom förkortning av cirkumflex accent. Röstens rörelse påminner delvis om cirkumflex accent, men den bryts abrupt i slutet och låter som om uttalet inte fullbordas. § 29. Stavelser med huvudsaklig historisk betoning har mellanaccent när cirkumflex accent förkortas, t.ex. jùnc ~ Jõnas, kuõl ~ kõl, tuõl ~ tõl, viẽl ~ vėl osv. § 30. Stavelser med huvudsaklig-retraktiv betoning har mellanaccent i följande fall: a) När betoningen i samtliga fall dras tillbaka från en lång ändelse till en lång rot, t.ex. dĩglė ~ dyg­liai, galvū̃ ~ galvų, klėbė̃ ~ klėbiai (glėbiai), laĩkā ~ laikai, bū̃tinā ~ būtinai, miẽlenā ~ mėlenai (mėlynai), žãsinā ~ žąsinų osv. b) När betoningen i flerstaviga ord dras tillbaka från en kort ändelse till den långa roten, och när en stavelse med sekundär-retraktiv betoning finns mellan roten och ändelsen, t.ex. riñkėjė ~ rinkėją, vaĩkešiukūs ~ vaikesiukus (vaikėzus), var̃guõnīs ~ vargonūs, viẽlklā ~ velyklą osv. c) När betoningen dras tillbaka från en kort ändelse till den långa roten i flerstaviga ord, och betoningen dras till en sådan lång stavelse som är obetonad i andra former med betoning annat än på ändelsen, t.ex. arbātā ~ arbatą (jfr. arbā̃tas ~ arbatos), miẽlenės ~ mėlenės (jfr. miẽlẽnė ~ mėlenė), pluñksnikės ~ plunksnikės (jfr. pluñksnikė ~ plunksnikė), sarmatā ~ sarmatą (skam): sarmatā ne armata | neñušās ~ sarmatā — ne armata (kanon): kommer inte att skjuta, vaĩnikūs ~ vainikus, žuñcelės ~ žąselės osv. 73 d) När betoningen flyttas från en sekundär ändelse till en lång stam, t.ex. p²’rāks ~ pyrāgas, žìrnìs ~ žirnikas (en sådan växt), suodnìuks ~ sodniukas (en liten trädgård), ūdonìk ~ Onikė, v’ītùk ~ Vytūk, ì’lìn ~ įlýna (det regnar), parēi.n ~ pareina. I diftonger faller den mellersta tonaccentens tryck på den andra leden och förlänger den inte. § 31. Långa stavelser med sekundär indragande betoning har mellersta tonaccent i följande fall: a) när de följs av en lång stavelse med sekundär slutbetoning: kašėjai ~ kašėjai, pãbubė’s ~ pabobiais (genom kvinnor), pùš’na ~ pušynai (se även § 8 c); b) när de följs av korta stavelser med sekundär indragande betoning: būruokū-kūs ~ burokiukus, kūopū’stėlius ~ kopūstelius, pūrv’niūku ~ purvyniuku m.fl. (se även § 8 d). 5. Tonaccent i obetonade stavelser § 32. Så långt man kunnat förlita sig på hörseln och på exempel med betoningar som uppstått på nytt, verkar alla långa stavelser före huvudbetoningen ha cirkumflex tonaccent, medan stavelser efter betoningen oftast har akut tonaccent: kėikimós ~ keikimos (att skälla), kūopū’stá ~ kopūstai, runkikėms ~ rankikėms (till små händer), vaìkizgalėms ~ ~ vaiksgaliams (till slynglar) m.fl. Detta framgår av: a) tydligt hörbar primär indragande betoning och sekundär indragande betoning: šal.tà truobà ~ šaltà troba (jfr šá.lta truóba ~ šaltą trobą), vì’nà ~ vienà (jfr vì’na ~ vieną), mèlagì’stā ~ melagystà (en lögn) m.fl. (se även § 25); b) sekundär uppskjuten betoning: kabìndá’va ~ kabindavo, grū’dá’s ~ grūdasi m.fl. (se även § 9a-f). Det förekommer dock att en tydlig cirkumflex tonaccent hörs i långa stavelser efter betoningen: gaũ.čāũ ~ gaučiau, sakì’čāũ ~ sakyčiau, krūpāũ ~ krūpiau (som en liten groda) m.fl. 6. Växling mellan tonaccenter (metatoni) § 33. I vissa fall växlar följande i dialekten: a) cirkumflex tonaccent med akut tonaccent, b) akut tonaccent med cirkumflex tonaccent, c) kort tonaccent med akut tonaccent. § 34. Cirkumflex tonaccent växlar med akut tonaccent i följande fall: a) I enkla och avledda iterativa verb (liksom i lk): kai.ša ~ kaišo och ká’šuoti ~ kaišioti, klì’kti ~ klýkti och klì’kčiuoti ~ klýkčioti, kruók.ti ~ krókti och krúokinti ~ kró kinti (få att gråta), kruóksėti ~ króksėti (ropa), lūn.da ~ lando och lūndžuoti ~ landžioti, pláu.kti och pláu’k uoti ~ pláukio ti, šau.k t i och šū’kauti ~ šūkauti. b) I enkla verb med momentant aspekt samt i ljudhärmande ord: tren.kti och trink t ~ trink(t) (vid ett lätt slag), trìnktelėti ~ trinktelėti (ge ett lätt slag), tri’nkt ~ trý p kt (vid ett kraftigt slag), tri’nktelėti ~ trý nktelėti (slå kraftigt), žvel.g ~ žvelgia (betraktar) och žvìlkt ~ žvilgt (vid en kort blick), žvìlktelėti ~ žvilgtelėti (kasta en kort blick), žvì.lkt ~ žvilgt (vid en uppmärksam blick), žvì.lktelėti ~ žvilgtelėti (kasta en uppmärksam blick). c) I infinitiv och i presensverb med stammarna -st-a, -št-a (liksom i lk): gim̃ži och gimst ~ gimsta, mìrti och mìrš t ~ miršta. d) I vissa nominalord och verb som avletts från dem (liksom i lk): klaì.džė ~ klaidžio (som går vilse) och klá’idžiuoti ~ klaidžioti, smáì.le ~ smailio 74 (spetsig) och sma'ilinti (göra spetsig), šlúožgi ~ šlõve och šlúovinti ~ šlõvinti, šveñ.c ~ šventas och švéntinti, sveik.ks ~ sveikas och své'ikinti. e) I former där sekundära diftonger bildas när ändelsevokalen faller bort eller reduceras (och i sammansatta ord när fogevokalen faller bort eller reduceras), a, e tillsammans med l, m, n, r, j, v: žã'ls ~ žalas och žã'la ~ žalą, šlã'ms ~ šlamas (skräp) och šlã'ma ~ šlamai, untã'nc ~ Antanas och untã'na ~ Antaną, ã'r ~ ãra (plöjer) och ã'ram (vi plöjer), kė'ls ~ kelias och kė'le ~ kelio, žė'ms ~ žemas och žė'ma ~ žemo, i'sibaukštė'n ~ įsibaugštena (blir rädd) och i'sibaukštė'nus ~ įsibaugštenęs, pė'r ~ pėra (genomborrar) och pė'rai (ni genomborrar), rė'j ~ rėja (dial., rier) och rė'jės ~ rėjasi, rá'us ~ rãvas (dike) och rá'va ~ rãvo, sė'nmergi ~ sénmergė och sė'na ~ sėna, dvá'rpuonis ~ dvárponis och dvá'ra ~ dvárę. § 35. Cirkumflex accent växlar med akut accent: a) i prefixavledda ord och prepositioner: nú'baigos ~ núbaigos (avslutningsfest), nú'plakas ~ núplakos, nú'spruoga ~ nú-sproga och nú' (och nú) ~ nú (från), púodukėra ~ póduka, púosūnis ~ pósūnis, púokaitis ~ pó(k)aitis och púo ~ pó, prí'grinc ~ prí'grindas (förstuga), prí'svirnis ~ prýsvyrnis (används parallellt med prí'grindu), prí'jiedis ~ pryjėdis (överätande), prí'guonkis ~ prý-gonkis, į prí'meni ~ į prýmenę och prí (och prí) ~ prý (vid), prí'ša's ~ pryšais, prí'šakė ~ pryšakį, prí'špri'šė's ~ pryšpryšiais (mitt emot fienderna), prí'šininkė ~ pryšininkė (ena änden av boningshuset) och prí'š (och priš) ~ prýš (mot), pró'verksme's ~ próverksmais och pró ~ pró, úmpetė' ~ án(t)pėčiai, úņčkalas ~ ánčkalos (del av en släde), úndžvalktis ~ ántžvalktis (örngottsvar), úntakis ~ ántakis, á'nkapis och ún. (sällan även ún.t) ~ ánt. b) I substantiv med samma rot men olika stammar (liksom i lk.): sá'rks ~ sárgas och sárgis (en person som spår när ringen delas ut), sé'ili ~ séilė och seĩ.lus ~ seilius, sná'gli ~ snárglį och snárglus ~ snárglius. c) I adjektiv och substantiv som bildats av dem (liksom i lk): bá'lc ~ baltas och báltis (vithet), jú'c ~ juodas och jú'dis ~ juodis (svärta), má'rks ~ márgas och márgis (brokighet), pílnc ~ pilnas och píl.nis (fullhet), tvírc ~ tvirtas och tvirtis (fasthet). d) I vissa substantiv och i den andra leden av sammansatta ord som bildats av dem: nú'tes ~ nýtės (vävar) och aštuoní'm'tis ~ aštuonnytis, búrna ~ burną och ne-praustaburnis, gá'lva ~ galvą och pli(ka)gal.vis, márks ~ márgas och ju'dmárgis ~ juodmárgis, vé'ic ~ veidas och pailgveidis (med avlångt ansikte). e) I singularis vokativ av substantiv med suffixen -á'tis, -á'ti och -í'tis ~ -ýtis, -í'ti ~ -ýtė: mámã'i ~ mamaitė, vištã'i ~ vištaite, karalá'i ~ karalaiti (jfr karalá'tis ~ karalaitis), vyrá'i ~ vyrai, pruncėrá'i ~ Pranskaitį, mamá'i ~ mamytė, mažilž'i ~ mažilytė (liten flicka), mergí'i ~ mergytė osv. f) I verbens konditionalis (i alla personer): gá'uti och gaũ.tu ~ gautų, gi've'nti ~ gyventi och gi'veñ.tu ~ gyventų, kė'l.ti och kél.tu ~ keltų, lė'izsti och lėi.stume' ~ leistumei (du skulle tillåta), melú'ti ~ meluoti och melí'ču ~ meluočiu (jag skulle ljuga), paší'lti och pašál.tu ~ pašaltų, vaí'kščuoti ~ vaikščioti och vaí.kščuotu ~ vaikščiotų osv. g) I verbens optativ: dú'a ~ dúoda och tedú'di ~ -ūdįs, -í'ti ~ -ýtė i singularis tedúodie, gá'un ~ gáuna och tepasigáu.ni ~ tepasigaũnie (må hen glädjas), krá'un ~ 75 kráuna och lėi krau̇ni ~ lėi (låt, låt) kraūnie, pė:žuo ~ pėizoja (smetar) och tenepėr.zuoji ~ tenepėizojie m.fl. § 36. Den korta akuta intonationen ersätts i det fall då sekundära diftonger i, u+l, m, n, r och ul uppstår när ändelsevokaler faller bort eller när fogevokaler i sammansatta ord faller bort: pil ~ pila och pilam (vi häller), šaukim ~ šaukimas och šaukima ~ šaukimo, šin ~ šina (gräver) och šina’s ~ šinasi, pipirs ~ pipiras och pipira ~ pipirai, kūl ~ kūla (tröskar) och kūlam (vi tröskar), pilkūms ~ pilkūmas och pilkūma ~ pilkūmo, dūr ~ dūra (sticker) och dūram (vi sticker), gru̇stūls ~ gru̇stūvas (en sådan stöt) och gru̇stūva ~ gru̇stuvo, šūt ~ siūva (och šū’n ~ siūna) och šū-vat ~ siūvate, nūmsargs ~ nūmsargas (husvakt) m.fl. BETONING OCH INTONATION I KURŠĖNAI-DIALEKTEN В. И. ВИТКАУСКАС Sammanfattning Kuršėnai-dialektens betoning skiljer sig avsevärt från standardspråkets, eftersom betoningen i dialekten dras tillbaka till den första stavelsen från alla korta och även från långa stigande ändelser; dialekten tillhör alltså området med fullständig betoningstillbakadragning (sùki̇ ’jag vrider’, mìnkliė ’deg’, vãkarì ’på kvällen’, virbàlȧ ’stickor’). I dialekten förekommer fall där en preposition ansluter sig till ett substantiv eller pronomen och får grundbetoning med tillbakadragning (sù li’tùm ’i regnet’). Eftersom Kuršėnai-dialekten ligger nära dialekter som tillhör området med partiell betoningstillbakadragning (Kurtuvėnai, Šaukėnai, Šiauliai), förekommer det fall där betoningen i denna dialekt (i flerstaviga ord) dras tillbaka från en kort ändelse endast till ordets föregående stavelse, inte till dess början (rabaì.gȧ ’slut’, mažutėlùs ’pyttesmå’). Betoningen bevaras dock i ordslutet om den sista stavelsen uttalas med fallande intonation (vaiká·ms ’till barnen’, žiná· ’du vet’). I sällsynta fall bevaras betoningen även i långa stigande ändelser (duobilū· avižū· tūru ’Jag har klöver och havre’), men detta fenomen är inte regelbundet. Liksom i andra samogitiska dialekter som tillhör området med fullständig betoningstillbakadragning finns det även i Kuršėnai-dialekten fem olika betoningstyper: ursprunglig huvudbetoning (miòka ’lär’), huvudbetoning med tillbakadragning (kaìtù ’tillsammans’), bibetoning med tillbakadragning (muòki-klà ’skola’), överförd bibetoning (raudiônà-sis ’röd’) och slutlig bibetoning (kli̇ebi’s ’famn’). Artikeln behandlar, på grundval av insamlat material, de olika nämnda betoningstypernas placering i ordet och när de används. I Kuršėnai-dialekten finns fyra intonationer för vokalljud: kort (ˈ), fallande (ˊ), stigande (ˇ) och medelhög (˙). Uttalsmässigt skiljer de sig nästan inte från motsvarande intonationer i de närliggande högaitiska dialekterna och ligger därför nära standardspråket. 76 Den korta intonationen uttalas kort men kraftfullt, starkare än i de dialekter som ligger till grund för litteraturspråket. Denna intonation kännetecknar dialektens korta vokaler (lùp ‘river’, visi ‘allt’, ʽas ‘hjul’, lėsti ‘hacka’). Den fallande intonationen innehåller i sitt uttal drag av den avbrutna intonation som är karakteristisk för andra samogitiska dialekter, men sammanfaller inte helt med den avbrutna intonationen. Den uppvisar större likhet med den fallande intonationen i de närliggande aukštaitiska dialekterna (t.ex. dialekten i Šakiai). Långa stavelser med ursprunglig forntida betoning har fallande intonation (vãiʽkšuojë ‘gick’, niúr ‘vill’), men ibland förekommer den även i historiskt korta vokaler med sekundär tillbakadragen betoning (dainù’da’va ‘sjöng ofta’). Den stigande intonationen ligger till sin uttalskaraktär nära motsvarande intonation i vissa närliggande västaukštaitiska dialekter. Den förekommer i långa stavelser i ord (sal.džė „söta“, kėlė „vägar“, kirpsklà „frisörsalong“). Till skillnad från den stigande intonationen i andra samogitiska dialekter ligger intonationens största styrka i diftonger och diftongförbindelser på den andra komponenten (liksom i litteraturspråket: kàrsti ‘kamma’, maĩ.šas ‘säck’, saĩ.sas ‘torr’). Den medelhöga intonationen är ett nytt fenomen i dialekten. I början av tonrörelsen påminner den delvis om dialektens stigande intonation, men i slutet bryts den tvärt. Långa stavelser har medelhög intonation i följande fall: a) vid förkortning av stigande intonation (juonc ‘Jonas’), b) i tvåstaviga ord när betoningen dras tillbaka från en lång ändelse till en lång rot (listā ‘regn’, vilkūs ‘vargar’), c) i enstaka fall i flerstaviga ord när betoningen dras tillbaka från en kort ändelse till en lång rot (sarmatās ‘skam’). Ibland kan långa stavelser med sekundär tillbakadragen betoning också ha medelhög intonation (pàkertės ‘i hörnen’). Obetonade långa stavelser som står före en betonad stavelse uttalas alltid med stigande intonation, medan de som står efter den betonade oftast uttalas med fallande intonation (stūsmimūos ‘knuffande’). Det förekommer också fall där stavelser efter den betonade stavelsen (enligt författarens hörselintryck) uttalas med stigande intonation (šau.kčau ‘skulle ropa’). I slutet av artikeln ges exempel på metatoni i dialekten.