Prof. M. Petersonas

PROF. M. PETERSONAS Den 22 november 1962 avled M. Petersonas (född 1885), en känd professor och lingvist vid Moskvas universitet. Hans specialitet var de slaviska språken och allmän språkvetenskap, men han har också gjort betydande insatser inom litauistiken. Han var en flitig forskare och en begåvad pedagog. Hittills har 67 vetenskapliga arbeten av honom publicerats, varav ett betydande antal har ett stort bestående värde. Han intresserade sig för språkets mest skiftande aspekter. Han skrev recensioner av viktiga vetenskapliga arbeten som hade kommit ut, artiklar om aktuella ämnen, läroböcker för studenter och även mer omfattande vetenskapliga verk. Som exempel kan, bland många, några av hans recensioner nämnas (med titlarna översatta till litauiska): N. Durnovo, Beskrivning av det ryska språkets historia (1925); E. Polivanov, Föreläsningar i språkvetenskapens introduktion och allmän fonetik; A. Šachmatov, Beskrivning av dagens skriftspråkliga ryska; A. Šachmatov, Det ryska språkets syntax; Ferdinand de Saussure, Cours de linguistique générale. M. Petersonas ägnade stor uppmärksamhet åt syntaxforskningen. Bland hans artiklar kan nämnas: Äldre och nyare syntax; Om frågan om syntaxens uppbyggnad; Lermontovs syntax; Akademikern Fortunatov (1938); Fortunatov och den lingvistiska skolan i Moskva (1941); Problem inom den indoeuropeiska språkvetenskapen (1929). Han intresserade sig också för rysk dialektologi och gav 1938 ut dialekten i byn Dorofejevo. Iš stambesnių M. Petersono veikalų reikia paminėti: Kalbotyros įvadas (1938); Šių dienų rusų rašomosios kalbos paskaitos (1941); Rusų kalbos vadovas (1947); Etimologinio žodyno rašymas; Trumpa prancūzų kalbos gramatika (1938); Šių dienų prancūzų kalba (1941). Hans arbeten inom litauistiken är följande: 1. Det äldsta monumentet på litauiska (de viktigaste språkliga särdragen i Mažvydas katekes lyfts fram) Вест. МГУ № 3. 2. Rysk språkvetenskap för litauer (”Русский язык в школе“, 1941, № 1). I den artikeln jämför författaren litauiska med ryska och påpekar, 335 vilka svårigheter en litauer kan möta när han lär sig ryska. Artikeln har följande avsnitt: fonetik, ortografi, lexik, morfologi och syntax. I avsnittet om fonetik framhåller författaren att ljudsystemet i ryska skiljer sig avsevärt från det i litauiska. Först bör man rikta uppmärksamheten mot betoningen: den ryska betoningen är expiratorisk (utandningsbetonad) och stark; de betonade stavelserna skiljer sig avsevärt från de obetonade genom utandningens styrka. Betoningen i litauiska är musikalisk-expiratorisk. Utandningsstyrkan är tämligen jämnt fördelad. När det gäller utandningsstyrkan är skillnaden mellan betonade och obetonade stavelser inte stor. Därefter förklarar författaren hur vokaler och konsonanter i ryska och litauiska skiljer sig åt. På liknande sätt jämför författaren också språkfakta från ryska och litauiska inom de övriga avsnitten. Artikeln är ganska lång och kan vara till nytta för lärare i ryska vid litauiska skolor. 3. Översikt över det litauiska språket, išleido TSRS Mokslų Akademijos Kalbotyros institutas 1955, 160 psl. Tai trumpa gramatika studentams, norintiems gauti supratimą apie lietuvių kalbą, jiems reikalinga kalbotyros mokslui. Be svarbiųjų gramatikos dalykų (fonetikos, leksikos, morfologijos, sintaksės), apybraiža duoda nemaža vietos tekstams iš tautosakos, lietuvių senesnių ir naujesnių rašytojų. Tekstai turi savo pilną žodyną. Tekstai ir žodynas sukirčiuoti; lygiai sukirčiuoti beveik visi gramatikos žodžiai ar sakiniai. Apybraižos įžangoje duotos svarbiausios informacijos iš lietuvių kalbos istorijos. M. Petersonas palaikė glaudžius ryšius su mūsų respublikos kalbininkais, džiaugėsi jų naujais darbais nuolat sekė naujai pasirodančią lituanistinę filologinę literatūrą ir vadovavo mokslinėms disertacijoms iš lietuvių kalbos. M. Petersonas tyckte om att läsa litauiska skrifter. För att lära sig språket bättre tillbringade han fyra somrar i Litauen: år 1947 tillbringade han sommaren i Palanga, och 1951, 1952 och 1953 vilade han i Druskininkai. När han bodde i Druskininkai bjöd han hem folksångare och reste ibland själv till byarna i trakten för att lyssna på vår folklore. M. Petersonas var en mycket godhjärtad människa, alltid öppen och vänlig mot alla han talade med. Till och med när han gick ut i skogen och fann små herdar med sin hjord lyckades han komma dem nära och få dem att skratta. Minnet av M. Petersonas, den entusiastiske forskaren i litauiska och vår uppriktige vän, kommer länge att leva kvar hos oss, och hans bidrag till den litauiska språkvetenskapen kommer att stärka de broderliga banden mellan de ryska, litauiska och andra sovjetiska folken. J. Balčikonis