Классификационный аспект определения термина

MOKSLO KALBOS KULTŪROS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV (1985) АЛЛА ВЯЧЕСЛАВОВНА КРЫЖАНОВСКАЯ KLASSIFICERINGSASPEKTEN AV DEFINITIONEN AV TERMEN Inom teorin och praktiken för modern terminologivetenskap finns ett ständigt behov av att skilja terminologiskt ordförråd från icke-terminologiskt, och med tanke på det specialiserade ordets särart krävs särskild omsorg om termens betydelse – den specialiserade benämningen inom vetenskaplig, teknisk och praktisk verksamhet, som fungerar inom den professionella kommunikationen1. Detta behov blir särskilt påtagligt i samband med den snabba utvecklingen av fackterminologi: nya termer tillkommer dagligen tillsammans med andra inslag i den vetenskapliga stilen. Därför söker man inom den lingvistiska teorin efter objektiva kännetecken som kan bidra till att termen bestäms korrekt. Det vetenskapliga, specialiserade begreppets natur har studerats ingående i inhemsk och utländsk litteratur. Termer definieras som benämningar för begreppssystem (företeelser) inom vetenskap, teknik och officiellt språk samt deras återspegling i produktionen, samhällslivet eller enskilda områden av dessa; varje term inom dessa områden har en socialt medveten betydelse2. Ändå är problemet med att definiera termen fortfarande aktuellt och svårt. Det räcker att säga att långt ifrån alla ordböcker över lingvistisk terminologi tar upp begreppet; exempelvis saknas det i E. Hamps arbete3; i andra fall definieras terminologi som en lingvistisk term, medan en definition av den enskilda företeelsen saknas4. Det finns flera skäl att åter ta upp frågan om att precisera termens definition: behovet av att fortlöpande ordna termer som oupphörligen tillkommer i takt med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen; den vetenskapliga och tekniska praktikens krav på att förena enskilda fackterminologier; terminologins komplicerade samspel med det allmänspråkliga ordförrådet och facknomenklaturen. 1 Даниленко В. П. Русская терминология/Опыт лингвистического описания.— М.: Наука, 1977, с. 3, 201. 2 Ахманова О. С. Лингвистическое значение и его разновидности.— В кн.: Проблемы знака и значения. М., 1969, с. 110. 3 Хэмп Э. Словарь американской лингвистической терминологии.— М.: Прогресс, 1964.— 264 с. 4 Марузо Ж. Словарь лингвистических терминов.— М.: Иностр. лит-ра, 1960, с. 308. 85 De uppräknade skälen stimulerar sökandet efter optimala sätt att definiera termen när den införs i motsvarande fackterminologiska eller allmänna terminologiska system. Dessa drivkrafter dämpas något av de rekommendationer om termdefinitioner som förekommer i vetenskaplig praxis. Med stöd av dem skiljer praktiserande lexikografer mellan termer och icke-termer och utarbetar lexikografiska beskrivningar av ett eller flera språks terminologi. Specialister inom olika vetenskaps- och teknikområden använder de relevanta termerna. En jämförande analys av termurvalet i flera ordböcker som beskriver terminologin inom samma område visar dock på en stor mängd avvikelser, vilka hänger samman med svårigheterna att avgöra om ett ord är terminologiskt. Detta är orsaken till att det teoretiska arbetet med terminologivetenskapliga frågor fortsätter och tillför vissa preciseringar och korrigeringar till ståndpunkter som tycks vara självklara för alla. För att besvara frågan om behovet av att precisera definitionen av termens väsen bör några allmänt kända sanningar påminnas om. En av dem är att vetenskaplig verkan uppnås när man vid definitionen av en term tar hänsyn både till dess materiella och språkliga väsen (dess betydelsemässiga precision, tillhörighet till den vetenskapliga stilen osv.) och till det dialektiska samspelet med andra element i det nationella språkets lexikala system – litterära såväl som icke-litterära, såsom dialektala, slangpräglade och liknande – samt med andra nationella språk, eftersom ett partiellt integrationsuttryck kan förekomma i samspelet med de senare5. Den moderna terminologivetenskapen har här flera vetenskapliga landvinningar: i syfte att ordna terminologin analyseras särdragen hos enskilda termers semantik, deras lexikalisk-semantiska varianter och grupper (monosemiska och polysemiska termer, synonyma termer, antonyma termer och homonyma termer) med avseende på innehållets logik samt språklig ändamålsenlighet, särskilt strukturell och lexikalisk-systemisk sådan. Logiken behandlar det logiska systemet inom terminologin och ägnar särskild uppmärksamhet åt klassificeringsgrunderna och termernas överensstämmelse med begreppskategorierna6, medan alla övriga frågor som räknats upp faller inom den lingvistiska terminologivetenskapens kompetensområde. Att termer organiseras systematiskt är allmänt erkänt, och denna egenskap ligger till grund för olika klassificeringar av termer. Några av de främsta 5 Булаховський Л. А. Виникнення української мови та її положення серед інших слов’янських мов.— Київ: Рад. школа, 1948, с. 3. 6 Даниленко В. П. Русская терминология, с. 3. 86 En av klassificeringsprinciperna, som är knuten till termers begreppsliga natur, är faktorn att ordet tillhör ett underspråk inom ett visst verksamhetsområde och beskriver verksamheten inom dessa områden 7. Detta gör det vid behov möjligt att skilja en term från en icke-term med hänsyn till att terminologin omfattar en bred skala av semantiska omfång — från abstrakta, allmänna och kollektiva termer till konkreta, snäva och enskilda — samt att urskilja grupper av vetenskapliga termer, däribland allmänvetenskapliga termer och termklasser inom enskilda vetenskaper: tekniska, samhällspolitiska, militära och juridiska. Ibland väger denna faktor tyngst vid terminologisk klassificering 8. När termer med allmän och kollektiv semantik väljs ut uppstår ändå behovet av att skilja dem från det allmänspråkliga abstrakta ordförrådet (detta är framför allt aktuellt för den samhällspolitiska terminologin), och när termer för att benämna enskilda begrepp väljs ut blir det nödvändigt att skilja dem från nomenklaturbeteckningar — nomina. Ännu en klassificeringsprincip hänger samman med termens natur som ett specifikt språkligt tecken och tar hänsyn till att termen inte bara har språklig semantik utan också en formell struktur9. Detta gör det å ena sidan möjligt att fastställa undergrupper och kategorier av termer inom ett terminologiskt system, från sakbegrepp till abstrakta benämningar på processer, handlingar och tillstånd. Å andra sidan kan man därigenom fastställa produktiva grammatiska strukturer och ordbildningsstrukturer hos termer, deras möjligheter att fungera som ord och ordkombinationer, monosemiska och polysemiska varianter av termer samt deras lexikalisk-semantiska grupper: synonyma termer, homonyma termer osv. Vid första anblicken verkar det mest ändamålsenligt att vid bedömningen av ett ords terminologiska status beakta att termer som består av ett eller flera ord, och som i varje enskilt fall utgör en semantisk enhet, ofta står i relation till varandra som ett ord (en ordkombination) som anger en kategori av föremål och ord som benämner dess underordnade arter. Denna i stort sett produktiva väg rymmer emellertid en motsägelse. Eftersom termer, allmänspråkliga ord och nomina inte bara har specifika kännetecken utan också flera gemensamma egenskaper som varianter av språkliga tecken, bör båda typerna av kännetecken beaktas när termen definieras och skiljs från icke-termer. 7 Канделаки Т. Л. Работа по упорядочению терминологии и некоторые лингвистические проблемы, возникающие при этом.— В кн.: Лингвистические проблемы научно-технической терминологии. М., 1970, с. 40—53. 8 Лейчик В. М. Термины и терминоподсистемы — пограничная область между естественными и искусственными языками.— В кн.: Вопросы терминологии и лингвистической статистики. Воронеж, 1976, с. 3—11. 9 Даниленко В. П., Скворцов Л. И. Терминология и норма: Вопросы культуры речи.— Русская речь, 1981, № 1, с. 77—82. 87 tecken. Både termer och icke-termer kan nämligen beteckna överordnade och underordnade begrepp, eftersom en sådan uppdelning med hjälp av ord — språkliga medel för att uttrycka våra föreställningar om den verkliga verkligheten — inte fyller funktionen som ett självständigt definitionskriterium för en term. Detta bör särskilt understrykas, eftersom de framförda övervägandena i princip inte förnekar att termer med överordnad och underordnad betydelse med rätta kan ställas mot varandra. Det enda som kan ifrågasättas är att rangordna över- och underordningsrelationer som det främsta särskiljande kännetecknet för en term, som skiljer den från icke-termer. I sig kan det vara användbart att ställa termer med överordnad semantik mot termer med semantik som är underordnad denna. Detta illustreras av hur man inom den moderna terminologiforskningen konstruerar algoritmer för att känna igen termer bland icke-termer: om en språklig enhet som betecknar ett överordnat begrepp är en term, är även alla språkliga enheter som betecknar motsvarande underordnade begrepp termer 10. Här är det inte så viktigt att både termer och icke-termer kan vara förbundna genom över- och underordningsrelationer, utan snarare att frågan om själva det överordnade begreppets terminologiska status förblir öppen i den föreslagna algoritmen. Resonemanget leder till slutsatsen att om det inte finns någon term för ett högre begrepp i den aktuella hierarkin, är ordet i fråga alltså ingen term. Enbart en indelning av ord i överordnade kategorier vid terminologisk beskrivning av verkligheten räcker följaktligen inte som särskiljande kännetecken för en term. I detta sammanhang uppstår frågan om det vetenskapliga förslagets ändamålsenlighet, eftersom det bygger på en tillräckligt väl undersökt egenskap hos fackterminologin. Denna egenskap ryms inom språkets logik och fungerar som en hierarkisk underordning mellan företeelser inom ett visst fackområde och deras terminologiska benämningar, vilka inte helt kan inordnas i över- och underordningsrelationer. Det rör sig om vetenskaplig klassificering, vars välkända, komplexa och oomtvistliga exempel är D. I. Mendelejevs periodiska system, grundat på en av naturens grundläggande lagar — lagen om periodicitet. I denna klassificering fick varje kemiskt grundämne sin plats; även grundämnen som ännu inte var kända vid en viss tidpunkt tilldelades platser, vilka gradvis fylldes av efterföljande generationer av forskare. Alla grundämnenas benämningar kom därmed att ingå i kemins grundläggande terminologiska bestånd. För oss är det viktigt att klassificering är en särskild, dialektiskt stabil form av logisk indelning av föremål efter de mest väsentliga, strikt vetenskapliga och objektiva kännetecknen, grundad på likheten mellan föremålen i en klass och skillnaden mellan dessa föremål och föremålen i andra klas- 10 Головин Б. Н. О некоторых доказательствах терминированности словосочетаний.— В кн.: Лексика, терминология, стили. Горький, 1973, вып. 2, с. 61. 88 — passar inte alltid ihop med indelningen av ett överordnat begrepp i underordnade begrepp 11. Denna linjära vetenskapliga klassifikation – en särskild form av hierarkisk underordning mellan termer – förenar den ursprungliga termen med generell eller kollektiv betydelse och de överordnade, underordnade, under-underordnade, individuellt-gruppmässiga och individuella termer som är underställda den. I kedjans sista led kan dessa begränsas till nomenklaturbeteckningar som går utanför den specialiserade terminologin 12, i stället för att endast vara specialbeteckningar för typiska objekt inom vetenskapen i fråga, det vill säga benämningstermer som används inom detta vetenskapliga område och skiljer sig från terminologin, vilken omfattar beteckningar för abstrakta begrepp och kategorier 13. Eftersom en vetenskaplig klassifikation gör det möjligt att avgränsa hela den tematiska kretsen av termer inom en viss bransch, bör den betraktas som särskiljande när man avgör om ett ord är en term. Det finns många exempel som bekräftar denna tanke, eftersom varje term är en komponent i ett eller annat klassifikationssystem. Exempelvis omfattar «Biologisk ordbok» круглі черви, или нематоди av typen первиннородожчинних червів; bland dem urskiljs волосові черви som en av underklasserna. De delas i sin tur in i 12 släkten, som omfattar mer än 100 arter. Klassifikationen slutar inte här, och alla benämningar som ingår i det semantiska fältet och klassifikationssystemet som behandlas är termer. De förblir sådana fram till den gräns där benämningar på enskilda, specifika objekt skiljs från dem; dessa är förbundna med klassifikationssystemet i fråga, men saknar den specialiserade terminologins typiska egenskaper. Denna ståndpunkt kan illustreras tydligt genom att fastställa den välkända termens plats i den vetenskapliga terminologin: телевізор. Denna term har sin plats i klassifikationsgruppen радіотехнічних пристроїв, där den betecknar en пристрій для приймання телевізійних передач15. TV-apparater indelas i sin tur i typer enligt klassifikationsprincipen för hur kretsarna tillverkas (termkombinationen лампові телевізори), efter mått och skärmstorlek. Det klassificerande termssystemet når sin gräns när benämningar på TV-apparatmärken uppträder – en sorts etiketter för snabbt föränderliga modeller («Электрон», «Фотон», «Темп»). De 11 Краткое методическое пособие по разработке и упорядочению научно-технической терминологии. — М.: Наука, 1979, с. 22. 12 Суперанская А. В. Терминология и номенклатура. — В кн.: Проблема определения терминов в словарях разных типов. М.: Сов. энциклопедия, 1966, с. 270. 13 Ахманова О. С. Словарь лингвистических терминов. — М.: Сов. энциклопедия, 1966, с. 270. 14 Біологічний словник/За ред. І. Г. Підопличка, К. М. Ситника, Р. В. Чаговця. — Київ: Гол. ред. УРЕ АН УРСР, 1971. — 551 с. 15 Словник іншомовних слів/За ред. О. С. Мельничука. — Київ: Гол. ред. УРЕ АН УРСР, 1974. — 776 с. 89 är inte termer utan nomenklaturbeteckningar som faller utanför det aktuella klassifikationssystemet. Uppdelningen av benämningar i terminologiska och nomenklaturmässiga förekommer inom olika vetenskaps- och teknikområden, men det är mycket svårt att dra en gräns mellan term och nomen utan att strikt beakta den specialiserade vokabulärens klassifikationsgrund. Därför är en sådan uppdelning i praktiken ofta mycket villkorlig. Om man exempelvis utgår från «Rysk-ukrainsk ordbok över botanisk terminologi och nomenklatur» 16, kan man konstatera att specialbenämningar med olika hierarkisk underordning, såsom авран лікарський, аїрчик паннонський, барк-гузія альпійська, вишня звичайна, зірочник блідий, калий круглоголовий, ковила українська, липа пухнастостовпчикова, пастернак посівний, трюфель пізній, шаблія дібровна, och till och med рижій, імбир, ganska godtyckligt hänförs till nomenklaturbeteckningarna. Med ett sådant synsätt visar det sig att nomenklaturbeteckningar, som befinner sig utanför terminologin längst ned i klassifikationshierarkin, kan stå i över- och underordnade relationer till varandra: jämför i den nämnda ordboken тринія (överordnad benämning) och dess underordnade artbenämningar тринія Китайбеля, тринія багатостебла, тринія українська, тринія щетиниста. Це utgör indirekt bekräftelse på att över- och underordnade kännetecken inte är särskiljande när man avgör om ord är termer, och att uppfattningen om nomenklaturstatus i vissa konkreta fall är villkorlig och konventionell. Oftast har terminologin inom en och samma klassifikationskrets eller serie grammatiskt sett gemensamma rotkonstruktioner och omfattar dessutom både enordstermer och flerordstermer. Flerordstermer uppstår i detta sammanhang genom klassifikatorisk gradering, jämför: конструкція, конструкція безроксійна, конструкція вибухово-безпечна, конструкція каркасна. Termer med samma rot inom en och samma klassifikationsgrupp vittnar om de vetenskapliga klassifikationernas komplexitet och förgrenade struktur. Exempelvis ingår maskinbyggnadstermen палец i samma klassifikationsgrupp som de besläktade termerna пальцевидний, пальцьовий, пальцеподібний, пальчатий, пальчик17. Termkombinationernas grammatiska struktur förhåller sig på olika sätt till den vetenskapliga klassificeringen och den lexikografiska utformningen av den moderna terminologin. Enligt traditionella klassifikationer bör de överordnade komponenterna stå först och de underordnade därefter i sådana termer, exempelvis: геотропизм не- 16 Русско-украинский словарь ботанической терминологии и номенклатуры/Сост. Д. Я. Афанасьев, А. И. Барбарич, Д. К. Зеров и др.— Киев: Изд-во АН УССР, 1962.— 310 с. 17 Русско-украинский технический словарь/Сост. А. И. Матейко, М. М. Матейко, Н. С. Родзевич и др.— Киев: Держтехвидав, 1961.— 648 с. 90 gativ, valerianaolja, intercellulär gång. Att emellertid betrakta terminologin som en organisk komponent i det litterära språkets lexikala system föreskriver i dessa fall principen att en komplex terminologisk konstruktion byggs upp direkt; därför rekommenderas i nya ordböcker, exempelvis i den trespråkiga ”Rysk-ukrainska ordboken över vetenskaplig terminologi” som håller på att utarbetas vid Ukrainska SSR:s vetenskapsakademi, följande placering av terminologiska fraser: asfaltbeläggning, kaustisk magnesia, planeternas rotation. Skillnaden mellan klassificeringspraxis och lexikografisk praxis leder till att terminologiska fraser i terminologiska ordböcker, särskilt inom naturvetenskapliga ämnen, ofta bildas på olika sätt till och med inom samma bok, jfr: centripetala nervfibrer, det andra signalsystemet och beröringssinnet, organisk ändamålsenlighet i den ovan nämnda ”Biologiska ordboken”. Denna inkonsekvens måste åtgärdas. Normen i alfabetiskt ordnade terminologiska ordböcker, som i sin bearbetning av termer i första hand beaktar deras grammatiska struktur men väljer ut dem med hänsyn till klassificeringsegenskaper, har därför blivit att ta upp terminologiska fraser i ordboksartikeln i sin naturliga språkliga form, dvs. beröringssinnet, organisk ändamålsenlighet. Utifrån det ovanstående kan man hävda att termens klassificerande kännetecken är dess systemiska semantiska förbindelser med andra ord (termer), vilka bidrar till att skilja en term från en icke-term. Med deras hjälp kan man avgränsa en viss grupp termer, vilket gör den vetenskapliga klassificeringen differentierande när ordets terminologiska status fastställs. Det bör beaktas att klassificeringen av termer inom vetenskapen inte är oföränderlig, utan förändras i takt med att den vetenskapliga kunskapen utvecklas och förfinas. Även vid ett bestämt skede uppvisar klassificeringarna en synnerligen stor mångfald. Detta kan visas med följande exempel. Allt oftare söker man efter termens särskiljande kännetecken utifrån tematisk enhet, det vill säga ords samband inom ett begreppsfält. Liksom genus- och artsamband kan begreppsliga samband i sig, betraktade oberoende av andra kännetecken hos termen, inte skilja ut ett ord som terminologiskt, eftersom de i språket förenar praktiskt taget alla betydelsebärande ord. En inriktning mot ett visst fackområde och en lexikal-statistisk analys av relevanta texter, i kombination med fastställandet av begreppsliga samband mellan texternas specialiserade komponenter, gör det emellertid möjligt att välja ut och gruppera en systematiserad, normaliserad terminologi. Metoden för en sådan omfattande lexikal-semantisk gruppering av terminologiskt ordförråd, med hänsyn till strukturella och ordbildningsmässiga samband utifrån de beskrivna kännetecknen, utvecklas i moderna tesaurer. Dessa utgör specialordböcker, oftast terminologiska, där benämningar på fackområdets begrepp och benämningar på deras klassificeringssamband samlas. Som vi ser, 91 Detta är en av varianterna av vetenskaplig klassificering av termer, grundad på deras naturliga samband i vetenskaplig text. Fördelen med denna klassificering, som vi preliminärt har kallat tesaurusklassificering, är att de olika semantiska jämförelserna inte bara fastställer en innehållsmässig hierarki mellan termerna utan också deras normativitet; man fastställer inte bara de hierarkiska relationerna mellan termerna utan anger även när sådana relationer saknas. I en sådan ordbok, ”Tesaurus över vetenskapliga och tekniska termer”18, grupperas termer i klasser av semantiskt villkorad ekvivalens på grundval av objektiva relationer. Det rör sig om likvärdighetsrelationer (flera termers omfång sammanfaller helt), överlappningsrelationer (terminologiernas semantiska innehåll sammanfaller delvis) och underordningsrelationer — en variant av genus- och artsamband mellan termer. Under dessa förutsättningar förs helt identiska, absoluta synonymer och termer som under vissa förhållanden kan användas i stället för varandra i texter in i klassificeringssystemet. Exempelvis likställs och förs accelerometrar som mäter acceleration, accelerationsintegratorer, newtonmetrar närmare varandra i denna ordbok. Denna metod för att fastställa ett ords terminologiska status visar således tydligt synonymiska relationer och genus- och artsamband mellan termer. Tack vare de begränsningar som tillämpas på synonymkretsen vid denna metod omfattar den framför allt fraser med olika struktur, exempelvis: byggnadselementfabriker, företag inom byggindustrin. Med hjälp av denna klassificering registreras semantiskt besläktade ord-termer och terminologiska fraser (laryngofon-telefonheadset, hjälmtelefoner), fraser och förkortningar (PTURS, pansarvärnsstyrda raketprojektiler). Fördelen med tesaurusmetoden för att fastställa terminologi ligger inte bara i att den gör det möjligt att låta lexikografiska undersökningar omfatta alla vetenskapliga termer som förekommer vid en viss tidpunkt i en viss vetenskaplig litteratur, utan också i att metoden, genom olika slags semantiska jämförelser, gör det möjligt att fastställa inte bara termernas semantiska hierarki utan även deras normativitet. Detta är viktigt, eftersom termer från olika klassificeringssystem som möts inom ett och samma fackområde leder till att termernas systemiska samband rubbas. Med hjälp av den nämnda metoden kan man inte bara identifiera hierarkiska relationer mellan termer, utan också konstatera om sådana relationer finns eller saknas för en viss term, eftersom graden av semantisk identitet beaktas och överordnade termer (genus) samt underordnade termer (arter) fastställs, liksom förekomsten av sådana hos genus- 18 Тезаурус научно-технических терминов/Общ. ред. Ю. И. Шемакина. — М.: Воениздат, 1972. — 671 с. 92 termer. Man beaktar också termer som har gemensamma semantiska samband med huvudtermen, även om de inte står i genus- och artsamband med den. En normaliserande faktor i denna metod är att man genom vetenskaplig textanalys fastställer vilka termer som behöver ersättas eller kan delas upp i termer — semantiska komponenter. Exempelvis anges i den nämnda tesaurusen att termen Wankelmotorer bör ersättas med termen rotorkolvmotorer, medan termen system för rymdnavigering anges behöva delas upp i beståndsdelarna rymdnavigering, navigationssystem. Detta är praktiska steg på vägen mot att systematisera fackområdets terminologi utifrån objektiva kännetecken. När man sammanfattar möjligheterna att fastställa en term på grundval av hierarkisk vetenskaplig klassificering och tesaurusklassificering måste man konstatera att deras lämplighet är selektiv inom olika terminologiska områden i dagens vetenskap och teknik. I stort sett kan man, med kännedom om termens grundläggande kännetecken som benämning på ett specialiserat vetenskapligt begrepp och med hjälp av de beskrivna klassificeringsmetoderna för att föra in ett ord som är en term i ett visst klassificeringssystem, utifrån objektiva kriterier skilja en term från en icke-term och bland de befintliga heterogena specialbenämningarna välja den mest systematiska och därmed lämpligaste termen för att uttrycka vetenskapliga och tekniska tankar. Det finns således all anledning att komplettera definitionen av termen som en specialbenämning inom vetenskaplig, teknisk och praktisk verksamhet, vilken används inom professionell kommunikation, med tillägget att den också är en komponent i ett modernt vetenskapligt, specialiserat klassificeringssystem.