„Knygos nobažnystės“ giesmyno skoliniai

LIETUVIŲ KALBOS SANDAROS TYRINĖJIMAI LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVI (1987) HALINA STAURUKIENĖ LÅNORD I SÅNGBOKEN ”KNYGOS NOBAŽNYSTĖS” Hittills har ordförrådet i sångboken ”Knygos nobažnystės” inte studerats särskilt. Artikelförfattaren sammanställde ett register över denna del av Kėdainiai-utgåvorna, där 31781 lexem registrerades; antalet lånord är 500, dvs. 16%2. Den största delen av lånorden är slaviska lån (489), medan resten utgörs av germanismer (9) och hebraismer (2). Det är mycket svårt, och i vissa fall omöjligt, att fastställa vilka slaviska lån som kommit från polska, belarusiska eller ryska, på grund av likheten mellan enskilda ords struktur i dessa språk. Vid fastställandet av ordens ursprung har P. Skardžius verk om slaviska lån, K. Alminauskis verk om germanismer och E. Frenkels etymologiska ordböcker använts. I denna artikel behandlas lånordens morfologiska struktur, anpassning och semantik. Substantiviska lånord. Detta är den största gruppen lånord i sångboken ”Knygos nobažnystės” (306)3. De flesta är slaviska lån och endast 6 germanismer (kunigas, kunigaikštis, miūras (?), penigas, pinigas, harfa (?)). När slaviska och germanska substantiv upptas i litauiskan får de litauiska substantivändelser och införlivas i dåtidens litauiska substantivdeklinationssystem. Vid en översikt över direkta substantiviska lån märker man att de i högre grad tenderar att anpassa sig till de produktiva deklinationstyperna för substantiv i äldre litauiska: mask. a-stam (nom. sg. -as) — 99 (46%), mask. och fem. o-stam (nom. sg. -a) — 71 (33%), mask. (i)u-stam (nom. sg. -ius) — 21 (10%), fem. och mask. i-stam — 18 (8%), fem. ė-stam (nom. sg. -ė) — 4 (2%), mask. ia-stam — 2 (1%). Däremot förekommer inga substantiviska lån med konsonantstam. Vilken deklinationstyp i litauiskan substantiviska lånord tillhör bestäms av lånordets stamfinal. Om stamfinalen i de lånade substantiven innehåller en hård konsonant får lånorden litauiska ändelser för maskulina a-stamsubstantiv och feminina o-stamsubstantiv, t.ex. apekūnas ”beskyddare” < pol. apiekun, balvonas ”avgud” < belarus. балван, разумас ”förnuft” < belarus. розум. Ord med en mjuk konsonant i stamfinalen får oftast litauiska ändelser för maskulina (i)us-stamsubstantiv med nom. sg. -(i)us, ändelser för feminina och maskulina io-stamsubstantiv med nom. sg. -ia samt ändelser för feminina ė-stamsubstantiv med nom. sg. -ė, t.ex.: 1 I denna siffra ingår inte lånade egennamn. 2 Plg. Palionis J. Lietuvių literatūrinės kalbos istorija. — V., 1979, p. 80. 3 Det går också att rekonstruera *sėbras och *sėbrystė. 6. 1835 145 karalius ”härskare, herre” < bltr. кароль, пакајус ”lugn, fred” < bltr. спакой, len. pokój, dušia ”själ, ande” < len. dusza, sūdžia ”domare” < bltr. суддзя, traicė ”treenighet” < len. trójca. Äldre slaviska i-stamsubstantiv vars stam slutar på en mjuk konsonant får, när de blir litauiska lånord, femininumändelser som är typiska för i-stamsubstantiv, t.ex.: mislis ”tanke” < bltr. мысль, len. myśl, mostis ”salva” < bltr. маць, len. maść. Genuset hos direkta substantiviska lån utan suffix bevaras från det långivande ordet, men kan också hänga samman med formella kännetecken. Ord som betecknar personer av manligt kön och har ändelsen -a i de slaviska språken förblir o-stamsord i litauiskan, t.ex.: monarcha ”monark” < len. monarcha, patriarcha ”patriark” < len. patriarcha, vaivada < len. wojewoda. De flesta slaviska substantiv av neutrum blir maskulina substantiv i litauiskan, t.ex.: kodylas ”rökelse” < bltr. кадзіла, vaiskas ”armé” < bltr. ваійска, rus. войско. Däremot är pekla ”helvete” < len. piekło, prova ”rätt” < bltr. права, len. prawo feminina. Detta beror på att dessa lånord har olika ålder⁴. I processen för anpassning av slaviska lånord har ett fall av variation vid val av böjningstyp observerats: pahonis (|| pagonis), -ies || pahonas (|| pagonis), -o, (-io): sg. gen. Pahona 111, pl. nom. Pahonis 69, 70, Pahonis 111, Pagonis 66, 82, Pagonay 73, gen. Pahoniu 69, Pahoniu 140, Pagoniu 93. Det verkar som om denna variation i former uppkommit till följd av olika källor: pagonas, -o kan ha sitt ursprung i bltr. < погань eller äldre polska pogan, medan pahonis (|| pagonis) kommer från bltr. < погань. Utöver direkta lånord utan suffix finner vi i sångboken även direkta slaviska lånord med suffix: 1) -inykas || -ininkas (9/1), t.ex.: biednykas ”fattig, nödställd” < bltr. бѣдняк eller pol. biedniak, remesnykas ”hantverkare” < bltr. рамеснік. Liksom i de slaviska språken betecknar denna grupp lånord olika personbeteckningar. 2) -onė (7), t.ex.: koronė ”straff” < pol. kdranie, metavonė ”ånger” < pol. mętowanie. Dessa lånord betecknar abstrakta begrepp. 3) -onis (3), t.ex.: egipcionis < pol. Egipcjanin. Orden uttrycker tillhörighet till ett land eller en trosinriktning. 4) -astis (2), t.ex.: šventasis ”sakrament” < pol. świętość. Betecknar abstrakta begrepp. 5) -stva (2), t.ex.: bliuznierstva ”oanständighet” < pol. bluznierstwo. 6) -yčia (2), t.ex.: aslyčia ”åsnebest” < pol. oslica. De vanligaste lånorden får de suffix som är typiska för litauiska substantiv. Dessa är hybrida avledningar, eftersom de bildas av en lånad rot och ett litauiskt suffix. Det mest produktiva suffixet är -ystė (25). De flesta avledningar med detta suffix bildas av adjektiviska lånord och endast några av substantiviska, t.ex.: bagotystė ”rikedom” av bagotas, panystė ”jungfrulighet” av pana. Suffixen -imas | -ymas (14) är ganska produktiva. Avledningar med dessa suffix bildas av lånade verb och betecknar handlingar, t.ex.: dėkavojimas ”tackande” av dėkavoti, * Se Būga K. Rinktiniai raštai. – V., 1961, t. 3, s. 46. 146 griešymas ”syndens begående” från griešyti. Det finns också suffixet -ybė (11). Med detta suffix bildas vanligen substantiv av adjektiv, och de betecknar egenskaper, t.ex.: bespiečnybė ”trygghet” från bespiečnas ”trygg”, smertelnybė ”dödlighet” från smertelnas. Endast latrybė ”bedrägeri” kommer från latras ”bedragare”. Betydelsen hos detta substantiv är dock adjektivisk. Mindre produktiva är suffixen -tojas, -toja (5), -umas (1). Psalmbokens religiösa särprägel är uppenbarligen orsaken till att det också finns få avledningar med diminutiva suffix, -ėlė, -elė (1/1). Bland sammansatta substantiv med hybridelement finns endast dėkudarymas ”tacksägelse”, geradėjas ”välgörare”, piktadėjas ”illgärningsman”. Adjektiviska lånord (58). Adjektiviska lånord utgör en liten grupp. De flesta är slaviska lån, endast liuos as är ett germaniskt lån. Alla direkta adjektiviska lånord (48) är a-stammiga, även sådana som i nutida dialekter är u-stammiga (tykas — tykus). Man skulle också kunna rekonstruera adverb: *abydus från perbadyždi, *skarus från skaridi⁵. De flesta adjektiven är primära ord, t.ex.: čielas, -a ”hel, fullständig” < bltr. цѣлы, kytras, -a ”ond, lömsk” < bltr. хитры eller pol. chytry, pūstas, -a ”tom, ödelagd” från bltr. пусты, pol. pusty. En del ord har lånats in med slaviska prefix och suffix, t.ex.: nebespėcnas ”otrygg” < pol. niebezpieczny, pav alnas ”underdånig” < äldre pol. powolny ”ödmjuk, lydig”, strošlyvas ”fruktansvärd” < pol. straszliwy, ščeslyvas ”lycklig” < bltr. шчаслівы. Hybridavledningar av inlånade substantiv med litauiska suffix är få: -iškas (4), -ingas (3), -uotas (1), t.ex.: karališkas från karalius, pakajingas från pakajus, romuotas från rona. Verbala lånord. Bland de verbala lånorden finns 104 slaviska lån och 2 germaniska lån (liuosuoti, liuosinti). Utifrån prefixederiveringar kan ytterligare 16 slaviska lån rekonstrueras, t.ex.: čvystyti från apčvystyti, ronyti från suronyti, spdakayti från nuspdakayti. Det finns inga primära verb⁶. De slaviska suffixen i direkta lån har omvandlats till liknande litauiska suffix eller ersatts med litauiska suffix med liknande funktion: -yti, -ija, -ijo från ryska -умъ⁷, -avoti från vitryska -аваць eller polska -ować, -oti från vitryska -аць eller polska -ać, t.ex.: mūsyti ”vara skyldig” < pol. musieć, tiešyti ”trösta” < bltr. цешыць, dėkavoti ”tacka” < bltr. дзякаваць, drukavoti ”trycka” < pol. drukować; kolioti ”skälla ut” < pol. kalać, rugoti ”tillrättavisa” < vitrysk dial. ругаць. Om det slaviska verbets stam är mjuk är också låneordet mjukt, t.ex.: kolioti ”skälla ut” < pol. kalać. Slaviska reflexiva verb återges på litauiska i reflexiv form, t.ex.: užsidayvyi ”förundras” < bltr. дзівіцца, kloniotis ”böja sig” < bltr. кланяцца eller pol. kłaniać się. Eftersom baltiska och slaviska prefix har gemensamt ursprung ersätts slaviska prefix med litauiska prefix av samma struktur och funktion, t.ex.: užslūžyti 5Formanten -ai efter en mjuk konsonant (dessa adverb var sannolikt direkta lånord). 6Man skulle kunna rekonstruera *boti ”ta hänsyn till” från atboti (< bltr. дбаць ”bry sig om, anstränga sig”, pol. dbać). 7Med suffixet -yti, -o, -ė förekommer endast rėdyti ”ordna” och aprėdyti ”smycka” < ryska нарядить. 46* 147 ”förtjäna” < bltr. заслужыць, арчўсты, ingadyti ”behaga” < bltr. угадзіў, len. äldre ugodžić. I vissa fall är det svårt att avgöra om prefixen följt med låneordet eller om ordet har bildats med ett prefix, t.ex.: pamstyti ”hämnas” < bltr. помоціць eller pol. pomścić, pav iervyti ”tro” < bltr. паверыць, ryska поверить, pol. powierzyć. Vanligare låneord har litauiska prefix, t.ex.: sugriešyti ”begå en synd”: griešyti < pol. grzeszyć, užsłużyti ”förtjäna” < pol. zasłużyć. Man bör nämna avledningar med prefixet da-, som anses vara slaviskt: datirdu­ti, datirti, da(si)žinoti. Det finns jämförelsevis få hybrida avledningar med litauiska suffix. Avledningarna med suffixet -uoti har alla prefix, t.ex.: išmieruoti, pamieruoti, už(u)mieruoti < bltr. мераць eller pol. mierzyć; užkriesuoti ”märka” < pol. kres; išliuosuoti ”befria” från liuos as ”fri” < germ. los ”fri”. Endast några få hybrider har litauiska suffix -inti (3), -auti (2), t.ex.: išvalninti ”befria”: valnas ”fri” < bltr. волны eller pol. wolny. Adverbiella lånord. I sångboken har 16 sättsadverb och 2 tidsadverb påträffats. Man kan anta att det finns 2 direkta lånord: smärtsamt ”smärtsamt” och snabbt ”snabbt”, eftersom adjektiven *snabb och *smärtsam inte är belagda, och dessutom saknas helt adjektiviska lånord med u-stam. Sättsadverb bildas av adjektiv med formanten -ai, t.ex.: ödmjukt ”ödmjukt” av ödmjuk, troget ”troget” av trogen, lugnt ”lugnt” av lugn. Tidsadverben är hybrida avledningar: kasčės ”varje gång”, tačės ”vid den tiden”. Pronominella lånord. De adjektiviska pronomenen kožnas ”varje” < bltr. кожны, žednas < bltr. tarm. жадны, len. żaden är direkta lånord och böjs som adjektiv med a-stam. Oböjliga ord. Konjunktioner: aba || abag ”eller”, bo ”för” < bltr. бо, pol. bo, każei(b) ”fastän” < bltr. хуа, pol. chociaż, choć; partiklar: bodai ”liksom, så att säga” < bltr. бадай m.fl. Substantivens semantik. De största semantiska grupperna bland substantiviska lån är: a) religiösa termer, t.ex.: afjera ”offer”, adventas ”tiden före jul”, altorius, anielas ”ängel”, apaštalas, archanielas ”ärkeängel”, bažnyčia, byskupas ”biskop”, cherubinas, griechas ”synd”, krikštas, kunigas, litanija, pah onis ”hedning”, pekla ”helvete”, šventastis ”sakrament”, rojus, šėtonas, tradicė ”treenighet”, velykos, vier a ”tro”. De allra flesta av dessa kom in i litauiskan efter att katolicismen införts; b) benämningar för sociala relationer, t.ex.: dpekūnas ”beskyddare”, bdgočius ”rik person”, patamkas ”ättling”, susiedas ”granne”, ubagas ”tiggare”, vnūkas ”barnbarn” m.fl.; c) termer för det administrativa och statliga livet, t.ex.: dėkretas ”lag”, herbas, hetmonas ”hetman”, majestotas ”tron”, mistras ”lärare”, parėdkas ”ordning”, paslas ”budbärare”, stonas ”stånd, post”, sūdžia ”domare”, tironds, triumfas, tronas ”tron” m.fl.; d) termer för kulturlivet, t.ex.: arfa, choras, cimbolai, citra, knyga, pužonas ”trombon”, triūba m.fl.; e) olika abstrakta substantiv, 148 t.ex.: čiastis ”lycka”, loska ”nåd”, mūka ”lidande”, nodieja ”hopp”, patiechd ”tröst”, strochas ”rädsla”, tūžma ”rädsla, bekymmer”. Mer sällsynta är: a) namn på växter och djur, t.ex.: alyva ”olivträd”, asilas, aslyčia ”åsninna”, levas ”lejon”, pelikonas ”pelikan”, radastas ”nyponros” m.fl.; b) namn på produkter och material, t.ex.: balsomas ”balsam”, kodylas ”rökelse”, marmoras ”marmor”, mira, siera, vynas m.fl.; c) namn på husgeråd och kläder, t.ex.: kubkas ”bägare”, jupa, ploščius ”kappa”. Det ursprungliga källspråket för en stor del av orden i de nämnda grupperna är latin, grekiska och germanska språk. Adjektivens semantik: Följande semantiska grupper av adjektiv kan urskiljas: a) en persons psykiska egenskaper, värderingar av moralisk-religiös karaktär, t.ex.: griešnas, -a ”syndig”, pabažnas ”gudfruktig”, razumnas ”förnuftig”, viernas ”troende” m.fl. b) social ställning, t.ex.: bagotas ”rik”, biednas ”fattig”, liuosas ”fri”, ubagas ”tiggarlik” m.fl. c) en persons psykiska sinnesstämning, t.ex.: smūtnas ”sorgsen”, spakainas ”lugn”, šešlyvas ”lycklig” m.fl. d) fysiska-fysiologiska egenskaper, t.ex.: kaliekas ”förlamad”, patvarnas ”ful”, čystas ”ren” m.fl. e) andra begrepp, t.ex.: abehas ”enkel”, noprosnas ”onödig” m.fl. Verbens semantiska grupper: a) ord som betecknar en psykisk handling, t.ex.: afierdoti ”offra”, dvytis ”förundras”, dūmoti ”tänka”, gordyti ”förakta”, karytis ”lyda”, liūbyti ”tycka om”, metavoti(s) ”ångra sig”, tiesyti ”trösta” m.fl. b) verb som betecknar aktiv handling, t.ex.: brajyti ”leva om”, budavoti ”bygga”, liečyti ”bota”, provyti ”styra”, mieruoti ”mäta”, koroti ”straffa”, kryžiavoti ”korsfästa” m.fl. c) ord som betecknar en abstrakt handling, t.ex.: čėdyti ”spara”, sūdyti ”döma”, pilndvoti ”skydda”, šefavoti ”styra” m.fl. c) verb som betecknar talprocessen, t.ex.: bliuznyti ”tala oanständigt”, dėkavoti ”tacka”, kolioti ”skälla ut, smäda”, rūgoti ”förebrå” m.fl. Slutsatser Den största delen av lånorden i sångboken ”Knygos nobažnystės” utgörs av slaviska lån (det finns endast några få germanismer). Den morfologiska anpassningen av lånorden kännetecknas av följande: 1. Substantivens böjningstyper beror på om slutkonsonanten i lånordets stam är palataliserad eller inte. De böjs oftast enligt de produktiva böjningstyperna för litauiska substantiv. Låneordets maskulina och feminina genus bevaras vanligen, medan återgivningen av neutrum varierar. Substantiven införlivas i det litauiska morfologiska systemet även genom användning av litauiska suffix. De mest produktiva suffixen är -ys-tė, -imas, -ymas, -ybė. 149 2. Adjektiv införlivas i det litauiska morfologiska systemet främst genom flexionsanpassning. Det finns få avledningar med suffix. 3. De slaviska suffixen i direkta verbala lån har omvandlats till liknande litauiska suffix eller ersatts med litauiska suffix med motsvarande funktion. Den semantiska analysen visar att merparten av lånorden utgörs av termer med anknytning till religiösa angelägenheter (substantiv betecknar konkreta och abstrakta ting och företeelser, medan adjektiv och verb uttrycker en persons psykiska egenskaper eller handlingar som uttrycker dessa). Ord som betecknar aktiva handlingar är också vanliga. Växt-, djur- och materialbeteckningar förekommer mer sällan. LÅNORD I SÅNGBOKEN ”KNYGA NOBĄŻNYSTĖS” Sammanfattning Artikeln undersöker lånord i den litauiska reformerta sångboken ”Knyga nobąžnystės”. Vid den morfologiska anpassningen förs substantiven oftast in i produktiva litauiska böjningstyper. Adjektiv kännetecknas av flexionsanpassning. De slaviska suffixen och prefixen i direkta verbala lån har omvandlats till liknande suffix och prefix i litauiskan eller ersatts med litauiska suffix med liknande funktioner. Även de semantiska grupperna av lånord behandlas.