Ypatybės stiprinimo vediniai su priesaga „-itkas“, „-ickas“ pietrytinėse lietuvių kalbos šnektose

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVIII (1997) Aloyzas VIDUGIRIS AVLEDNINGAR SOM UTTRYCKER FÖRSTÄRKNING AV EGENSKAPER MED SUFFIXET -itkas, -ickas I DE SYDÖSTRA LITAUISKA DIALEKTERNA I dialekterna i den sydöstra litauiska språkregionens utkant används adjektiv med suffixet -itkas eller -ickas tämligen ofta. Avledningar med dessa suffix väcker många forskares intresse inte bara genom sin form (uttryck), utan också genom sin betydelse. Här vill man undersöka dessa avledningars bildning och användning något närmare. Desto större anledning finns det eftersom ett gott tillfälle har uppstått – att minnas Pranas Skardžius, en av de främsta specialisterna på litauisk ordbildning. P. Skardžius har en självklar plats bland de främsta litauiska lingvisterna, vid sidan av sina lärare J. Jablonskis, K. Būga, J. Balčikonis, studiekamraten A. Salys med flera. Efter att ha skrivit en berömd trilogi (doktorsavhandlingen ”Die slavischen Lehnwörter im Altlitauischen” 1931, habilitationsarbetet ”Daukšos akcentologija” 1935 och det grundläggande verket ”Lietuvių kalbos žodžių daryba” 1941) blev P. Skardžius, ännu i unga år, en klassiker inom litauisk språkvetenskap. Med dessa och andra kära lingvisters namn och verk har vi litauister alla kommit i kontakt på olika sätt eller haft olika slags anknytning till. Ödet ville att jag skulle höra namnet Skardžius redan från tidig barndom. Men om Skardžius som lingvist och forskare fick jag veta först när kriget närmade sig sitt slut 1944, då jag flyttade från gymnasiet i Panevėžys för att studera vid den växande progymnasieskolan i Subačius. När vi gick förbi beundrade vi ofta det vackert gulmålade huset vid huvudgatan i köpingen Subačius, där Pranas äldre bror Antanas Skardžius (född 1896) bodde. År 1958 undersökte Antanas Balašaitis och jag Subačiusdialekten enligt programmet för ”Lietuvių kalbos atlasas” och samtalade med A. Skardžius, som talade på genuin subačisk dialekt (med rotininkas-drag). Då fick vi veta att han och hans bror Pranas båda hade fötts en bit från vägen, på den gamla gården som låg vackert på den branta, vänstra stranden av floden Viešinta. Och ungefär 200–300 meter därifrån, på Viešintas högra branta strand, låg den mycket välskötta, rentav etnografiska, födelsegården tillhörande vår andre lingvist och lexikograf Domas Lukšys (1912–1979), där båda hans föräldrar fortfarande bodde vid den tiden. Vid den tiden rådde en politisk ”tövädersperiod”. Enligt brodern Antanas berättade P. Skardžius i ett brev att han satte stort hopp till att få träffa Juozas Matulis, dåvarande president för Litauens vetenskapsakademi, under dennes besök i Amerika, och att han hoppades kunna återvända till Litauen. Det hoppades vi också minst lika mycket på. Tyvärr förgäves. Avledningar med suffixet -itkas eller -ickas används främst i de sydöstligaste utkanterna av det litauiska språkområdet, både på denna sida om dagens litauiska gränser och bortom dem. Det rör sig framför allt om adjektiv och adverb med förstärkande betydelse (diminutiv, förminskande, kärleksfull, ibland nedsättande), till exempel: ašt-ritkas, -à eller aštrickas, -à ’mycket skarp, knivskarp’: aštras, -à, aštrùs, -ì; aštrìkai eller aštrickai, aštrickai ’mycket skarpt, knivskarpt’; aštriai; gražìtkas, -à, gražìtkai eller gražickas, -à, gražickai: gražùs, -ì, gražiài; márgitkas -à, margitkai eller márgickas, -à, margickai: márgas, -à, margai. Suffixets grundform anses vara -itk-. Det förekommer i Zietelas litauiska dialekt, som har bevarat ett mer arkaiskt ljudsystem. Däremot är suffixet -ick-, som är mest utbrett 207 längs de sydliga höglandsmålens utkanter är sannolikt en sekundär, dzūkisk variant av det första suffixet. Avledningar med suffixet -ickas används oftast kring Armóniškės, Benekáinis, Dievėniškės, Lazūnai, Nóčia, Pelėsa, Ródūnia och Varenáva (Bálatna), mer sällan kring Butrimonys, Eišiškės, Kalesninkai, Rūdninkai och på andra håll. Med andra ord är Zietela tillsammans med de övriga dialekterna i det sydöstra hörnet av det litauiska språkområdet de viktigaste centra för användningen av detta suffix. Längre mot nordväst, det vill säga djupare in i de centrala litauiska dialekterna, blir beläggen för användning av avledningar med detta suffix färre. Gränsen för den aktiva användningen av dessa avledningar når Gervėčiai, Šalčininkėliai, Merkinė och Rudamina (Lazdijai distrikt). Liknande avledningar med suffix som innehåller konsonantförbindelserna -ck- eller -čk- förekommer emellertid långt utanför denna gräns, t.ex.: dvynickas, -à ”en som är född samtidigt med en annan” (LKŽ II: 980), pagìrckas, -à ”en som tycker om att skryta” Krs, Sb, plikùckas, -à ”en som är skallig eller har blivit snaggad” Pg, NdŽ, pri-déckas ”tillägg” Jns, Jrb, Krs, KzR, Vdk (LKŽ X: 236, 611). Ursprunget till suffixet -itkas, -ickas (-itskas) förklaras inte på samma sätt av alla språkforskare. E. Fraenkel, som först gick igenom ordbildningen av suffixavledningar i de sydöstra litauiska dialekterna, betraktar suffixet -itkas eller -itskas som främmande, lånat från de slaviska språken. De diminutiva polska och vitryska avledningarna maciutki/malutki ”alldeles liten”, milutki ”mycket kär, älskling”, raniutko ”mycket tidigt”, niziutko ”mycket lågt” jämför han med motsvarande diminutiver i de litauiska dialekterna i detta område: mācìtkas, mýlitkas (mýletkas), ankstìtkai Zt, žemetskài Dv. Konsonanten s i den sistnämnda avledningen kan ha skjutits in efter mönster av det slaviska nizko (Fraenkel 1936: 55–56). Enligt P. Skardžius har avledningar med suffixet -itka-, -icka- olika ursprung. ”Adjektiv med suffixet -icka- kan ha bildats inte bara efter slaviska lån med icka- (t.ex. katalickas ’katolsk’ osv.), utan också efter ombildningar som Zietelas grāžìtkas ’alldeles vacker’, mýlitkas ’mycket kär, kärleksfull’ osv.; när konsonanten s sköts in mellan t och k kunde dessa med tiden ha gett upphov till ett tillbakadraget suffix -icka-“ (Skardžius 1941: 123). För J. Otrębski är suffixet -itkas (och dess varianter -ickas, -uckas) sammansatt; dess första led -it- är rent litauiskt, jfr baltìtelỹs, mažìtelỹs (vanliga ord i Daukšas postilla), mažutėlis, medan det andra ledet -kas senare lånats från slaviska språk (vitryska eller polska), efter att ”jer-vokalerna försvunnit”, jfr polska maleńki < *mal-en-bkъ, dobrutki < *dobr-ut-bkъ. Varianten av suffixet ickas (jfr núogickas, plikùckas) uppstod när konsonantförbindelsen -tk- övergick i -ck- till följd av dzūkisk palatalisering (Otrębski 1965: 273). Utan att här närmare gå in på hur detta suffix bildades står det klart att dess uppkomst betingades av de nära och långvariga kontakterna mellan de sydöstra litauiska dialekterna och de slaviska språken. I dag främjas spridningen av avledningar med varianter av detta suffix här av att vitryska diminutiver av adjektiv och adverb med motsvarande betydelser används ganska ofta, t.ex.: bélɛn’ki ”vit, kritvit”, blízen’ka/blizútka ”mycket nära”, dóbran’ki ”riktigt god”, čórnen’ki ”kolsvart”, mílen’ki ”mycket kär, älskling”, nìzen’ki ”mycket låg”, tónen’ki ”mycket tunn” (jfr Zietelas báltìtkas, -à, artìtkai, gérìtkas, -à, júodìtkas, -à, mӣelìtkas, -à, plónìtkas, -à, žémìtkas, -à) osv. 208 Avledningar med suffixet -itkas eller ickas kan ur de sydliga dialekternas perspektiv te sig exotiska för utomstående, trots att de är vanliga i dessa dialekter. Detta suffix förstärker i regel den egenskap som uttrycks av grundordet, t.ex.: Aštricka, plonickà, alnė (vos ne) visų svietų díngia (ms. ãdata) Lz: jfr ãštras, -à, plónas, -à. O aghė aukšticka buvo Lz: aukštas, -à. Ak, Dievèli, aũlkštitkas, kas gi táu pasakė Zt: aukštas, -à ”viktig, ansedd”. Dróbe balticka kap sniegas Rod: bãltas, -à. Krivãunẏkas (kraujãžolė) žalickas, o jo gėláite (žiedelis) bacicka Lz: žãlias, -à. Reikia rassiaut bãsitkas Zt: bãsas, -à. Gėrickos abì dukterys Vrnv: gėras, -à. Atãj juódzickas nug dárbo Dv: júodas, -à. Vaikėli tu mãno, kokiós távo akėlės gražickos Lz: gražùs, -ì. Papraũstai kojykas (små fötter), būtų langvitka Zt: lätt, -à. Macitkų ridikūtų reikėtų pasėt Zt: mãckas, -à ”liten, pytteliten”. Da aš mãzickas buvau, šìli óžkas ganiau Grv: mãzkas, -à ”liten, -à”. Pìlnickas kap akis Rod: pìlnas, -à. Visì maišūkai šlapicki Nč: våt, -à. Giesmelãs trumpickàs gieda Dv: kort, -à. Vanligtvis överensstämmer avledningarnas stammar inte med grundordens stammar: maskulina former har o-stam, medan feminina former har ā-stam. Ibland förekommer dock undantag. I Zietelas litauiska dialekt förekommer avledningar med suffixet -itkas vars stam anpassats till grundordets stam, t.ex.: Gražitkùs nãto vaikūtas bìt (var) Zt. Bìt gražitkì tój mergýtė Zt: vacker, -ì. Ibland används också en neutrumform, t.ex.: Tai jiemì visa gražitkù čia Zt: vackert. Annars dominerar former med o- och ā-stam, jfr Ach mãnas mielitkas, mãnas gražitkas Zt. Tokės gražitkõs mergýtės daugėst neragėjau Zt. Aš gražitkái sa jáis apsėdinėju (uppför mig) Zt. Avledningar med suffixet -itkas, -ickas kan bildas lika väl av litauiska grundord som av lånord, utan någon skillnad, t.ex.: Ánas savisù (helt) biėdnitkas bìt Zt: fattig, -à ”stackars, medellös”. Drabnickų litaru (bokstäver) nèragių Lz: drãbnas, -à ”smått, fin”. Mãnas gãdnitkas, kap tū suradai manè Zt: gãdnas, -à ”god”. Mergėlė krùlickà, gražickà, raudonickà, kap un jós pažūri, vėrkce noris (sm. cibulià ”lök”) Lz: krù/gllas, -à ”rund”. Varje avledning med detta suffix är ett adjektiv och har vanligen också ett adverb, t.ex.: Kap mãn mergėlai aukštickai nėšókce, keciño manì bocìa (tėvas) ažù jáu no dúoce (d.) Lz: aukštickas, -à. Būsta biėdnitkai, savisù biėdnitkai Zt: biėdnitkas, -à. Jau gerickai (ganska rejält) mörknade Vrnv: gėrickas, -à. Gražickai (helt) gick utför till tiggarkorgen (en tiggarepåse, liten säck) Mrk: gražickas, -à. Jau senickai žmogùs (mannen, husbonden) dog Dv: šėnickas, -à osv. Det finns även adverb med detta suffix utan motsvarande adjektiv i dessa dialekter, precis som det saknas grundadverb för dem, t.ex.: Kap prisikéliau ankščickai, tai vis darbì ir darbì ik pačiai vėlùmai Asv. Gyvì (boskapen) vãrom un gãniavos unscickai, dábar (ännu) har solen inte gått upp Lz: tidigt. Kám artìkai, tai nebėdà, o kam tolì, tai blogai Zt: nära. Lydón mùmi toulìkai (mycket långt borta) Zt: toulì/tolì. Avledningar med suffixet -itkas eller ickas bildas vanligen av primära adjektivstammar 209 … av adjektiv, men det förekommer också avledningar bildade av sekundära, dvs. av suffixavledda adjektiv, t.ex.: Macintulnikas dar bit anas Zt. Macintulniką dviejų nedėnių (veckor) pãmetė (av en naken) pojke Zt: macintulis, -ė, jfr. Dar anà neütarino (talade inte) något, macintulė bit Zt. Grävde åt sig en liten damm (en liten göl, en liten damm) nedidelitką Zt: nedidelis, -ė. Suffixbildningen hos dessa och andra adjektiv (t.ex.: geltonas, raudónas) urskiljs fortfarande ibland av talarna, jfr.: Gelatės maškos medži tokios geltonickos Lz, greta Ruduškos (sådana svampar, kantareller) gelcickos Lz: geltas, -à ‘gul’. På liknande sätt har även en avledning med detta suffix uppstått ur ett sammansatt ord, t.ex. artipilnickas: Pridariau artipilnickų bliūdų (skålar) smetuonos (grädde) Arm. Įnvertė artipilnickų sėtuvių rugių Arm: artipilinis, -ė. Ibland ersätts suffixet -ickas med -uckas, t.ex.: Pãmetė vaikus mažučkus kap mešlūs Dv. Detta har troligen bildats efter avledningarna mažutis, mažutėlis. Suffixet -itkas arba -ickas kan fogas till inte bara positiva utan även komparativformer av adjektiv, t.ex.: Da mánas vyrãlis, da mánas gražãsnickas, da mánas mėlasai, kám tu nùmirei (klagosång) Lz. Mažãsnickámp bernáicip duntáicei radõs Lz. Ibland har även adverbet i komparativ suffixet viekikčiau < viekiau ‘hellre, ju förr desto bättre, snabbare’, t.ex.: Vi(e)titkiau nùmire Zt. Ánas v(i)ekitkiau izdėj (lade på) an jós ražõnčį (ett rosenkrans) Zt. Generellt skiljer sig avledningar med suffixet -itkas/-ickas i användningen knappt alls från vanliga adjektiv. I vissa dialekter kan flera av dessa avledningar också ha bestämda former, t.ex.: Maną tu duktaite gražickój, maną tu mielickój Lz. Jáuickasai bernėliau, aik manis(p) Lz. Ko, mergėla, ko, jaunickóji, staláliop priguldinėji (gråter) Lz. Paduõj (räck mig) paduškėh (kudden) mažickuju Dv. Kó gegužėlė, ko, mėlynickóji, sesėhes(p) padbėgdinėji Lz. Mūsi (kanske), gegužėlė, mūsi, mėlynickóji, blógu anytų pajausdinėji Lz. Kòč’ (om än, kanske) blógu, kòč’ neblógu, nebūs momùlė, nebūs radnickóji (den rätta) Lz. Sausickóji pieva Lz. Nebūs [žemelė] šilcickóji, nebūs šviesickóji (klagosång) Lz. Dessa avledningar har, liksom vanliga adjektiv, bestämda former endast i vissa kasus. Vanligast är nominativ singularis, som efter slaviska språks mönster ofta också ersätter vokativ; mer sällan förekommer ackusativ singularis, instrumentalis m.fl. Dessa sekundära avledningar behåller i regel basadjektivens lexikala betydelse, t.ex.: aštritkas, -à / aštrickas, -à adj. (³ᵇ) 1. ‘mycket väl vässad, vass’: Náta aštritkas peilùkas Zt. aštritkai/aštrickai adv.: Aštritkai pagelāsk peilį Zt. Aštrickai išgáląsdin peilį Lz. 2. ‘mycket spetsig’: Nosùkas [ežio] yr tokis aštrickas Zt. Aštrickà plonickà, alne visų svietų dîngia (som en nål) Lz. 3. bildl. ‘mycket het, häftig’: Kumelýka bit žìki (rask), labãi aštritkà Zt. màcitkas, -à / màzickas, -à adj. (³ᵇ) 1. ‘mycket liten, med små dimensioner’: Lėkė macitkà bitėlė Zt. Sãvą peilùką macitkà mūmi pãmetė (lämnade) Zt. Ános pìna macitkùs vainikùs Zt. Krùlickà (rund och liten), maskickà visų svietų dîngia (som en nål) Lz. Vìre momà košėh maskickai puodėly Lz. 2. ‘inte fullvuxen, pytteliten’: Dù paršukù pìko macitkù Zt. Bit macitkà mergýtė ir macitkas vaikùtas Zt. O tai macitkái mergýteip 210 gėras bōčis bit Zt. 3. ‘mycket fåtalig’: Satėmo ir mačitkas lytūkas nuvėj Zt. 4. ‘mycket kort’: Vāsarai dienā didelė, naktis mačitkā Zt. 5. ‘kär, älskling’: Vaikūtas tu mānas, māčitkas tu mānas Zt. Ibland läggs suffixet -itkas /-ickas till även andra ordklasser, till exempel: a/ till det indefinita pronomenet niekas, t.ex.: 1 niekickas sm. (1) ‘obetydlighet’: A tai niekickas, nėr kō ir atsiprašinēć Grv. 2 niekickas/niekitkas pron. def. (1) ‘ingenting alls’: Iš savų niekicko nėra Dv. Nėra nė kunōdos (potatis), nė dūonos, nėkitko, visa nuplūko Zt. Nėko niekicko (absolut ingenting) nėra Rod. Ānas tokis, kad nenorėjo pasōgos (hemgift) nėkitko Zt. b/ till vissa substantiv (eller deras adverbialiserade former), t.ex.: krūpitką ‘en liten smula’: Saldienis krūpitka rūlg|štūs Zt. skūlāćitka (en liten blåsa, finne): Pazdāro vo tokiā mačitkā skūlāćitka, mačitkà tokiā, kaip kokis grūdūkas Zt. vaikitkas ‘stackars liten unge, liten pojke’: Nēkap išsilāižė (blev frisk) vaikitkas Zt. c/ till räkneordet vienas ‘en’, t.ex.: Va, vienitka (den enda som blivit kvar ensam) satikțų an ūlyćios (gatan) dōr (< även) prikūltų Zt. Avledningar med suffixet -itkas/-ickas kan i vissa dialekter dessutom byggas ut med suffix eller formanter som också ger förstärkande betydelse, t.ex.: Ankstic-kutēlis rītas Rdm. I gryningen gick jag ut för att plocka vallört Grv. Tidigt i gryningen hade ännu ingenting varken prasslat eller rört sig; jag gav mig av Rod. Höbärgarna tidigt på morgonen satte igång med att slå ängarna Rod. Det verkar för mig som om de skjuter mycket nära Nč. Liz-dūkas articcutūkai vid hästens påle och inte nertrampade Rdm. Det var fortfarande alldeles mörkt när jag steg upp Nč. Adverb med prefixet pa- kan ha detta suffix, t.ex.: Nebēk, pamacit-kū (sakta) aīk Zt. Pamacitkū būstam Zt. Rassidailēm (vi delade) mēs pa-macitkū, be žmonių, be nyko Zt. Padirbo kastili (stöttor) ir vaikščioju be amo-rų (stöd, stöttor) pamaskitū Zt. Ataik tu manīp pamaskickāi Lz. Aš Joskū-nuos vienā aimū pamazićkai Lz. Pōkōl neprigērė, sēdēj patyćhitku (tyst, alldeles tyst) Zt. Jiemi šieno šienāvo ir krōvē kūgīuosna patīesitkai (i sanning, verkligen) pasakyt Zt. Dessa adverbialiserade avledningar kan ibland också användas som prepositioner, t.ex. Jau vilkas būvo artickēleliui (alldeles nära, tätt intill) manī Grv. Vilkas jau artickōs (mycket nära) manī būvo, kaip aš jį užvydau Grv. Tvåspråkiga talare av dessa dialekter använder ibland, i stället för det hybrida suffixet -itkas/-ickas, det lånade suffixet -enkas/-iankas; de översätter då så att säga endast roten hos ett belarusiskt adjektiv med motsvarande betydelse, såsom gervečių raudoniánkas (jfr belarusiska krasnen’ki ‘rödaktig, liten’): O kokiā raudoniánka visā žēmē; sauslánkas (belarusiska suchen’ki ‘helt torr’): Sausiánkas šienas; šlapiánkas (belarusiska mok-ran’ki ‘helt våt’): Kap anklōjo manī vyras, tai aš paskēliau šlapiánka. Kōlei atvažiavāu miestēlin, tai arklys šlapiánkas būvo Grv. Variationen bland avledningar med suffixet -itkas /-ickas visar samtidigt att de är livskraftiga och tydligen har använts under lång tid. Detta suffix tränger ofta undan andra diminutiva suffix ur bruk— 211 egenskapsförstärkande suffix. Därför finns det vanligtvis färre diminutiva adjektiv med rent litauiska suffix kvar i områden där adjektiv med suffixet -itkas /-ickas är mer utbredda. Exempelvis återstår i trakten kring Lazūnai av de sistnämnda, tycks det, bara enstaka avledningar (t.ex.: mažūkas, -ė, mažūtis, -ė) eller enskilda former av pronominella adjektiv som används med emfatisk funktion. Avledningar med suffixet -ickas /-itkas är mest utbredda längs de sydöstra utkanterna av det litauiska språkområdet. På vissa håll används de oftare, på andra mer sällan. Ofta föredrar vissa familjer sådana avledningar mer, andra mindre. I talet hos företrädare för enspråkiga (monolingvala) dialekter förekommer de ganska sällan. De används framför allt av två- eller flerspråkiga företrädare för dessa dialekter. Därför bör man anta att livskraften hos och bruket av avledningar med suffixet -itkas eller -ickas i dessa dialekter upprätthålls av diminutiver med motsvarande betydelse och ordbildning i de slaviska språken, särskilt i belarusiskan. LITERATŪRA F r a e n k e l E. 1936: Der Stand der Erforschung des im Wilnagebiete gesprochenen Litauischen. – Baltico-slavica 2. Wilno. LKŽ I–XVI: Lietuvių kalbos žodynas 1–16. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla (3–6), Mintis (10–15); Mokslo ir enciklopedijų leidykla (16), 1956–1995. Po pavyzdžių duodami gyvenamųjų vietų vardų sutrumpinimai yra tokie pat kaip LKŽ. O t r ę b s k i J. 1965: Gramatyka języka litewskiego 2. Nauka o budowie wyrazów, Warszawa: Panstwowe wydawnistwo naukowe. S k a r d ž i u s P. 1941: Lietuvių kalbos žodžių daryba. Vilnius. ABLEITUNGEN MIT DEM SUFFIX -itkas, -ickas ZUM AUSDRUCK DER VERSTÄRKTEN EIGENSCHAFT IN DEN SÜDÖSTLICHEN LITAUISCHEN MUNDARTEN Zusammenfassung Die Ableitungen mit dem Suffix -itkas, -ickas sind besonders verbreitet in den südöstlichen Randgebieten des litauischen Sprachraumes diesseits der heutigen Grenzen Litauens (um Dieveniškės, Šalčininkai, Eišiškės, Dubičiai u.a.) wie auch jenseits (besonders in dem Belorußland angeschlossenen Bezirk Varenavas, im Bezirk Vija, in der Umgebung von Lazūnai, in der Umgebung von Zietela, oder Diatlov u.a.). Seinem Ursprung nach ist das Suffix -itkus (besonders gebräuchlich bei den Litauern aus Zietela) oder seine dzükische Variante -ickas – unter Einfluß der nahen Kontakte zwischen den litauischen südöstlichen Dialekten und den slavischen Sprachen (Belorussisch und Polnisch) entstanden. Mit ihm werden vorwiegend Adjektive und Adverbien gebildet. Dieses Suffix dient gewöhnlich dazu, die durch das Grundwort das ausgedrückte Eigenschaft als verstärkt zu bezeichnen, z. B.: ā́štritkas, -à /ā́štrickas, -à ‘sehr scharf, ziemlich scharf’: āštrūs, -ī; ā́u(k)štitkas, -à / ā́ukštickas, -à ‘sehr hoch, ziemlich hoch’: ā́u(k)štas, -à; mielitkas, -à / mielickas, -à ‘sehr lieb, ziemlich lieb’: mielas, -à; artitkai / artic kai ‘ziemlich nahe’; tolitkai / tulickai ‘sehr weit, ziemlich weit’. Diese Ableitungen verdrängen in vielen Gegenden Ableitungen von ähnlicher Bedeutung – gebildet mit anderen litauischen Suffixen – und verdrängen dabei pronominale Adjektivfor- 212 men, die dort nicht mehr gebraucht werden.Die Gebräuchlichkeit und Verbreitung der Ableitungen mit dem Suffix -itkas oder -ickas in den südöstlichen litauischen Dialekten fördern die Diminutiva entsprechender Bedeutung in den slawischen Sprachen, besonders im Belorussischen mit dem Suffix -en'ki (vgl.: bélen'ki, dóbran'ki, ćórnen'ki, blízen'ka / bliziútka) 213