Kai kurie intarpinių ir sta-kamienių veiksmažodžių semantinės raidos bruožai

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XL (1998) Dalia PAKALNIŠKIENĖ Klaipėdas universitet NÅGRA DRAG I DEN SEMANTISKA UTVECKLINGEN AV INFIXALA OCH sta-STAMMADE VERB Litauiska språkets infixverb och verb med sta-stam kännetecknas av en särpräglad semantik, morfologisk struktur och morfonologiska rotkarakteristika. Denna stora grupp verb (enligt uppgifter från olika källor finns det över 1 000) utvecklades i vissa etapper och tillägnade sig nya drag samtidigt som den bevarade arkaiska egenskaper (Pakalniškienė 1996). I denna artikel översiktas några särdrag i de behandlade verbens semantiska utveckling. 1. Infix- och sta-stamsverb har särskilda funktioner i de östbaltiska språken, och det är därför obestridligt att kategorisk semantik spelade en särskilt viktig roll i framväxten av östbaltiska infix- och sta-stamsverb.kategorisk semantik. Därför bör utvecklingsstadierna för den abstrakta semantiken sammanfattas mycket kort. 1.1. Enligt många forskare (Kuiper 1937: 202–203; Kölln 1969: 26; Kazlauskas 1968: 333) är en av de äldre betydelserna hos infixet terminativ. De indoeuropeiska språkens verb betecknade en handling med begränsad varaktighet och skilde sig från andra verb genom en av den kategoriska semantikens aspekter – handlingens karaktär. En annan aspekt av den kategoriska semantiken – aktörens aktivitet och förhållandet till objektet – var oviktig i detta skede: infixverb kunde beteckna såväl en aktiv som en intransitiv handling. 1.2. De östbaltiska språken fick infixet, liksom formanten sta, en ny betydelse – mutativ; dess uppkomst hänger samman med bildandet av diatetiska verbpar i opposition. Enligt J. Stepanov (Stepanov 1976) hade diatesen ingen betydelse i andra indoeuropeiska språk; handlingssättet var betydligt viktigare. I de östbaltiska språken differentierades vissa rötter med vokalväxling med avseende på diates, till exempel: böjer / böjs, viker / böjs, slår / går sönder, stöter / tränger in och så vidare. Mellan oppositionens led uppstod en kategorisk semantisk opposition causativa / resultativa. 1.3. På grundval av denna opposition utvecklades också i det litauiska språket en ny semantisk ordbildningsopposition durativa / terminativa, vars medlemmars kategoriska semantik differentierades efter handlingens karaktär (verb med obestämd respektive bestämd varaktighet), till exempel: šaukia / -šunka, kvėpia / kvimpa, žiba / žimba och så vidare. 55 2. Tillsammans med den kategoriska betydelsen utvecklades också en särpräglad konkret semantik hos de aktuella verben. Medlemmarna i oppositionen causativa / resultativa kännetecknas av betydelsen förändring av / förändring i struktur, vanligtvis sönderdelning, rivning, böjning / sönderfall, ras, böjning (andra betydelser – rörelse, fysiologiska eller psykiska processer, possessiva relationer – är sällsynta). Denna lexikala semantik lämpade sig väl för förgreningen av rötter med vokalväxling – verbens kategoriska betydelser skildes strikt åt med avseende på diates, jfr: smeigia (påverkan, aktiv handling, vanligen mekanisk) / sminga (resultat, spontan handling). Vissa infixverb och sta-stamverb som betecknar förändring i struktur tenderar att få nya betydelser. De motsatta verben i paren börjar skilja sig åt i lexikalsemantiska grupper. Det verkar som om de observerade semantiska förändringarna inte är slumpmässiga; man kan urskilja en viss regelbundenhet, vissa tendenser. 2.1. Ofta kompletteras den semantiska strukturen hos verb som betecknar förändring i struktur med betydelser av psykiska eller fysiologiska processer (cirka 10 procent av de undersökta resultaten uppvisar detta drag). Vanligtvis betecknar ia-stamkaukativ destruktiv mekanisk handling, medan infixverb respektive sta-stamresultativ betecknar sönderfall, ras, böjning. Vid sidan av dessa förekommer emellertid också de nämnda betydelserna av psykiska eller fysiologiska processer, jfr: 1 riėkti, riėkia, riėkė ‘skära en bröd- eller kakskiva från ett bröd eller en kaka; bryta upp ny mark; plöja för första gången…’ / 2 rikti, rińka, riko ‘bli störd; förfalla; fela; trassla till det; göra något felaktigt’, 3 rikti, riksta, riko ‘bli dålig, hårdna, bli uppblåst, bli inflammerad’ (lett. riekt, riecu, riecu ‘skära en skiva’ / rikt, rikst, rika ‘göra ett misstag, ta miste’); svėgti, svėgia, svėgė ‘kasta; slå; döda’ / svįgti, svįnga, svįgo ‘intressera sig, få en stark lust, bli mycket ivrig’; spriėgti, spriėgia, spriėgė ‘ge ett fingersnärt; kasta; slunga’ / sprýgti, sprýgsta, sprýgo ‘gråta’; miėšti, miėšia, miėšė ‘göra en blandning; blanda; späda; grumla…’ / mišti, myšta || mińša || mińšta, mišo ‘sluta sig samman, blandas; bli oordnad, falla sönder…’; griežti, griežia, griežė ‘skära, snitta, rista’ / 1 grįžti, grįžta, grįžo ‘gräla, råka i gräl; bli förälskad’; rėižti, rėižia, rėižė ‘spänna musklerna i en kroppsdel som sträcks ut eller riktas’ / rýžtis, rýžtasi, rýžosi ‘besluta bestämt att göra något; föresätta sig’; stiėpti, stiėpia, stiėpė ‘lyfta uppåt; fortsätta, dra’ / stįpti, stįmpa || stįpsta || stēm pa || stīm psta || ⁰stypsta, stipo ‘upphöra att leva; dö; lida av hunger, svält, kyla; stelna, hårdna’ (lett. stiept, stie pju, stiepu ‘sträcka, dra, utvidga’ / stipt, stipstu || stīpu, stipu ‘stelna, hårdna’); trėkti, trėkia, trėkė ‘skada, förstöra; smutsa ner, fläcka’ / trikti, trin ka, triko ‘falla sönder, glida, bli fel; blanda sig, rasa’; rėmti, rėmia, rėmė ‘ställa ett stöd, sparka; hålla; bygga’ / 1 rìmti, rìmsta, rìmo ‘vara, bli lugn; upphöra att röra sig, föra oväsen’, 2 rìmti, rìmsta, rìmo ‘luta sig mot’ (lett. *remt, remju, rėmu ‘luta sig mot’ / rimt, rimstu, rimu ‘bli lugn, tyst’); trėmti, trėmia, trėmė ‘driva bort, tränga undan, avlägsna; tygla…’ / trìmti, trìmsta, trìmo ‘lugna sig; upphöra, sluta…’ (lett. tremt, tremju, trēmu ‘trampa med fötterna; tränga, gnida, stampa’ / trimt, trimstu, trimu ‘darra’); dérgti, dérgia, dérgė ‘smutsa ner, vanära; förstöra, skada’ / 1 dirgti, dirgsta, dirgo ‘bli nedsmutsad, bli våt, bli mager, avta;… bli fördärvad, förstörd, vild, bortskämd’; 2 smėl gti, smėl gia, smėl gė ‘förlamas, bedöva’ / 1 smilg-ti, smilgsta, smilgo ‘känna begär’, 2 smilgti, smilgsta, smilgo ‘göra ont, värka’; 56 vėngti, vėngia, vėngė ‘försöka undvika, vara rädd’ / -vingti, -vingsta, -vingo ‘bli odyg, bli bortskämd’ (jfr vingis ‘böjning’, så den äldre betydelsen av vėngti bör ha varit ‘böja’ < indoeuropeiska *u̯engh- ‘böja’); praūsti, praūšia, praūšė ‘rengöra med vatten, tvätta, skölja (ansiktet)…’ / prūšti, prūšta || prūnša, prūšo ‘trivas; utvecklas, växa sig stark; bli klokare, upplysas; bli odygdig’ (lett. praūšties, praušūos, praušuõs ‘bli tjockare, större, starkare’); bláūsti, bláūsia, bláūšė ‘mulna, blekna’ / blūsti, blūšta || blūsa, blūso ‘slumra; ögonlocken faller ihop’; 1 blūsti, blūsta, blūso ‘detsamma’; 1 knóbti, knóbia, knó-bė ‘hacka (med näbben), picka’ / 2 knóbti, knóbsta, knóbo ‘bli nedstämd, hänga med huvudet’; 1 krópti, krópia, krópe ‘göra något med möda och stor ansträngning (*pilla)’ / 2 krópti, krópsta, krópo ‘försvinna, avta’; 1 skróbti, skróbia, skróbė ‘karva’ / 2 skróbti, skróbsta, skróbo ‘torka, avta, magra’ (lett. skrabt, skrābju, skrābu; skrabt, skrabstu || skrabu, skrabu ‘karva, skrapa’); 1 krūšti, krūša, krūšo ‘stöta korn i mortel; slå, stampa’ / krūšti, krūšta, krūšo ‘bli mager, bli sämre; förfalla, tyna bort’, 2 kriūšti, kriunša || ⁰kriūšta, kriūšo ‘åldras, försvagas, bli mager’; 1 kàpti, kàpa, kà-pe ‘hacka lite i taget’ / 2 kàpti, kãmpa, kãpo ‘tröttna, plågas; bli slö, bli trubbig’; skàbti, skàbia, skàbė ‘plocka’ / skàbti, skãmba, skàbo ‘bli utarmad, komma på obestånd’. 2.2. Mer sällan får verb som betecknar förändring i struktur betydelser av kemiska, biologiska processer – j ä s n i n g, m o g n a d. Relationerna mellan motsatsverben brukar vara ‘g n a g a, s k ä r a, r i v a’ / ‘j ä s a’, jfr: giežti, giežia, giežė ‘fräta, gnaga, kittla (i halsen)…’ / gižti, gýžta || giñža, gižo ‘börja jäsa’; 1 kìrsti, kerta, kirto / 2 kìrsti, kìrsta, kirto ‘börja bli bitter; stelna, tjockna, surna, jäsa’; 1 kìrpti, kèrpa, kirpo / 2 kìurpti, kìursta, kìurpo ‘börja jäsa, börja surna’; 1 skóbti, skó-bia, skóbe ‘snida, karva; plocka, skära av’ / 2 skóbti, skóbsta, skóbo ‘jäsa, surna’ (lett. skābt, skābstu, skābu ‘jäsa’), eller ‘s k ä r a, s l i t a, s k a l a’ / ‘m o g n a, v ä x a t i l l, s p r i c k a u t’: gvėlsti, gvėldžia, gvėldė ‘slita, ta, röva, stjäla’ / gvìlsti, gvìlsta, gvìldo ‘mogna; bli het’; gvėlbtì, gvėlbia, gvėlbe ‘slita, röva, stjäla’ / gvìlbti, gvìlbsta, gvìlbo ‘mogna’; 1 rėžti (|| rėžti), rėžia, rėžė ‘skära med något vasst’ / 2 rýžti, rýžta, rýžo ‘spricka (om knoppar); svälla, växa’. 3. Den lexikala semantiken hos verb som bildar den derivationella oppositionen durativa / terminativa skiljer sig avsevärt från semantiken hos medlemmarna i oppositionen causativa / resultativa. De flesta verb av denna typ betecknar ljud, fysiologiska eller psykiska processer, mer sällan rörelse, förändring i struktur. Förändringar i lexikal betydelse är mycket sällsynta och av något annat slag – vid sidan av kemiska uppstår psykiska betydelser, eller vid sidan av betydelser av rörelse – kemiska, psykiska processer, jfr: dvókti, dvókia, dvókė ‘lukta illa; stinka, ruttna’ / dvókti, dvóksta, dvóko ‘fördärvas, ruttna och lukta illa, stinka; bli yr, bli omtöcknad’, dvàkti, dvànka, dvàko ‘bli dum, bli omtöcknad’; 1 dvañkti, dvañkia, dvañkė ‘stinka’ / 2 dvañkti, dvañksta, dvañko ‘bli dum’; 1 kirbėti, kirba, kirbėjo ‘röra sig, röra på sig, vibrera; krylla’ / 1 kìrbti, kìrbsta, kìrbo ‘surna, börja jäsa’, 3 kìrbti, kìrbsta, kìrbo ‘bli angelägen’. Således kännetecknas semantiken hos verben i oppositionen durativa / terminativa inte av förändringar i den semantiska strukturen – motsatsverben tillhör vanligtvis samma lexikalsemantiska grupp och skiljer sig endast åt i sin kategoriska betydelse. 57 4. Det yngsta lagret av infix- och sta-stamsverb – imitativer – har ärvt de mest karakteristiska dragen i kategorisk och lexikal semantik från kronologiskt äldre verb som härrör från apofoniska rötter. Alla uttrycker en förändring av strukturen, vanligen d e s t r u k t i o n (arkisemena ’krympa, dra ihop sig, försvinna, förgås’ eller ’svälla, blåsa upp’), som ofta övergår i sfären för psykiska eller fysiologiska processer, till exempel: kiùsti, kiùǹta, kiùto ’hugga till, torka; dö; tillfriskna’; plė́pti, plèm̀pa, plė́po ’böjas, bli bred; bli galen’, pliõpti, pliõpsta, pliõpo ’detsamma’; čìpti, čìmpa, čìpo ’försvagas; bli utarmad, förtvinad, försämras’ osv. Ofta bestämmer själva rotens morfonologiska struktur dessa verbs lexikala betydelse. Så betyder exempelvis verb med rötter som börjar med konsonantklustren kn, gn att b ö j a s, h ä n g a n e d å t, v i s s n a (knàpti, knàbti, 0kniobti, knėbti, kniùbti, 0gne bti, gniùbti, knýkti, knùsti, kniùžti, gniùšti); kv, gv – att svimma, bli yr, bli omtöcknad (kvàipti, kvaìsti, kvė́kti, kvàikti, kvė́kti, kvàkti, gvaibti, sveibti, grėbti). Ur synkronisk synvinkel utgör infix- och sta-stamsverben en tämligen enhetlig grupp lexem till form och innehåll, men de semantiska särdrag som diskuterats visar att de inte bildades samtidigt, utan i vissa utvecklingsskeden. Därför är analysen av verbens kategoriska och lexikala semantik viktig både för etymologiska undersökningar och för att fastställa litauiska ords släktskap samt tendenser i betydelsernas samförekomst och utveckling. Mottaget 1997 12 30 LITERATŪRA K a z l a u s k a s J. 1968: Lietuvių kalbos istorinė gramatika, Vilnius: Mintis. K ö l l n H. 1969: Oppositions of voice in Greek, Slavic and Baltic. – Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab Historisk – filosofiske Meddelelser 43 (4), Köbenhavn. K u i p e r F. B. J. 1937: Die Indogermanischen Nasalpräsentia, Amsterdam. P a k a l n i š k i e n ė D. 1996: Lietuvių kalbos intarpinių ir sta-kamienių veiksmažodžių diachroniniai sluoksniai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 36, Vilnius, 83–86. S t e p a n o v J. S. 1976–1978: Vid, zalog, perechodnost’ (Balto-slovjanskaja problema). – Izvestija AN SSSR. Ser. Lit. i jazyka 35 (5), 408–420; 36 (2), 135–152. SOME SEMANTICAL FEATURES OF THE INFIX AND sta-STEM VERBS Summary Infix and sta-stem verbs have specific functions in the Baltic languages, so categorical and lexical semantics played an important role in the formation of these verbs. Simultaneously with the cathegorical semantics (i.e. the new meaning of spontaneous passive action etc.), lexical semantics was changing. The verbs of different diachronical layers (causativa / resultativa, durativa / terminativa, imitatitives) have specific lexical meanings. 58