Kai kurios liūdesio koncepto raiškos ypatybės lietuvių kalboje

ACTA LINGUISTICA LITHUANICA XLVIII (2003), 105 – 118 Några uttrycksdrag hos sorgskonceptet i litauiskan SILVIJA PAPAURĖLYTĖ Šiauliai universitet Lexikala enheter som beskriver känslor hänvisar till situationer. De lyfter fram ett antal viktiga situationskomponenter: vem som upplever det känslomässiga tillståndet, vad som orsakar det, hur dess väsentliga drag kan definieras och hur det uttrycks. Sådana scenarier återspeglar den naiva världsbilden. Syftet med denna artikel är att visa hur känslotillstånd inom den allmänna föreställningen om sorg konceptualiseras på litauiska. Uppmärksamhet ägnas endast åt en del av det situationsscenario som förknippas med sorgtillstånd, nämligen sambandet mellan ett känslotillstånd och dess orsaker. Förhållandet mellan känslor och språk är speciellt eftersom språket också uttrycker sådant som inte går att se med blotta ögat. Språket kategoriserar den inre världen, skiljer känslorna från varandra, definierar deras väsen och anger likheter och skillnader. Känslobeteckningar blottlägger delvis medvetandets innehåll. Känslornas sfär är inte bara abstrakt, utan också det verklighetsområde som är mest beroende av varje enskild människas erfarenhet. Med hjälp av språkliga medel generaliseras dock dessa olika erfarenheter, och motsvarande tillstånd benämns utifrån gemensamma drag. När en människa talar om sina känslor och väljer lämpliga ord ger hon samtidigt en signal om hur hon vill bli förstådd: jfr. Išsiskyrusi su draugu šiek tiek nusiminiau (Jag blev lite nedstämd efter att ha gjort slut med min pojkvän) jämfört med Išsiskyrusi su draugu labai sielvartavau (Jag sörjde djupt efter att ha gjort slut med min pojkvän) (Bamberg 1997 a: 212). I grunden bygger alla andra vetenskaper som studerar känslor på det material som språket tillhandahåller, eftersom det fungerar som en sorts bro mellan känslornas osynliga värld och verkligheten. En av de fyra grundläggande känslorna är SORG. I Psykologisk ordbok definieras sorg (ryska грусть, engelska sadness) som en känsla av själslig smärta, nedstämdhet och sorgsenhet, som uppstår till följd av en förlust, av att sakna något eller av brist. Sorg tar sig uttryck i relativt lindriga lidandeupplevelser, minskad motivation till aktivitet, passivitet och tröghet, och omfattar medlidande och medkänsla med en själv samt njutning av sin egen smärta. Denna känsla hjälper en att uppleva tidens gång och väcker sorg över den tid som passerar. Sorg upplevs när individen avstår från ”falska illusioner och försonas med sitt öde” (Augis, Kočiūnas 1993: 157). Om betydelsen uppfattas enbart som en mängd med ett bestämt antal semer är det svårt att beskriva känslor – sådant som inte går att se eller ta på. När man betraktar språket ur ett kognitivistiskt perspektiv väljer man att förstå betydelse som konceptets minsta aktualiseringsgrad (Gudavičius 2000: 55). Ett koncept är all information om ett objekt som finns i medvetandet hos människor som talar ett visst språk. Konceptets innehåll består inte enbart av språkliga betydelser, men språket är ett av medlen för konceptbildning och ett sätt att undersöka det. Konceptets innehåll beror på individernas erfarenheter och kan därför variera avsevärt. Information om vissa av konceptets drag finns dokumenterad i ordboksdefinitioner- 106 | SILVIJA PAPAURĖLYTĖ …se. I språket representeras ett koncept av lexem och fraseologiska uttryck, vanliga ordkombinationer, strukturella och positionella meningsscheman med typiska propositioner (syntaktiska koncept). Om man behöver klargöra en enskild författares koncept blir hela texter analysobjekt (Popova, Sternin 1999: 8–11). En del av konceptets innehåll blottläggs genom konceptuella metaforer. Till konceptet, som i litauiskan representeras av ordet liūdesys, knyts också andra benämningar på känslotillstånd. Vi vill uppmärksamma att vi använder termen ord relativt. I detta fall avser vi inte bara substantivet liūdesys, utan också orden liūdėti, liūdnas, liūdnai. Det finns ingen lämpligare term för den grupp av ord som beskriver samma känsla. Med ord avser vi här helheten av grammatiska former. Till exempel betraktas particip som grammatiska verbformer (Gudavičius 1994: 8). Om vi går med på att liūdėti och liūdintis är ett och samma ord, varför skulle vi då inte också kunna kalla orden liūdesys, liūdėti, liūdnas ett enda ord, eftersom de i grunden endast skiljer sig åt genom sin grammatiska betydelse? Analysen av ordboksdefinitioner bidrog i viss mån till sammanställningen av en lista över ord som representerar konceptet. Till att börja med inventerades endast de ord vars betydelseförklaring upprepar gruppens dominerande term – ordet liūdesys. Därefter undersöktes vilka ord som återkommer i betydelseförklaringarna för andra ord. Naturligtvis måste man här förlita sig på ordboksredaktörernas intuition. Dessutom kontrollerades om en gemensam komponent kunde urskiljas i betydelserna hos alla ord som representerar konceptet. En grupp av konceptrepresentanter som sammanställts enligt dessa principer bör se ut så här: liūdesys, depresija, gedulas, graudulys (graudingumas), ilgesys, melancholija, nostalgija, nusiminimas, nuobodulys, sielvartas, širdgėla. Detta är inte en fullständig förteckning över alla ord som hör samman med liūdesiu. Dialektala ord har inte tagits med i listan, till exempel širdperša, širdskaudis. Syftet med denna artikel är att, med utgångspunkt i användningsexempel, visa hur känslotillstånd som hör till liūdesys uppfattas och särskiljs i den litauiska språkets världsbild. Analysobjektet är användningsexempel inte bara på de nämnda substantiven, utan också på verb och adjektiv med samma rot. Studien bygger på mer än 5 000 exempel ur textkorpusen vid Vytautas Magnus-universitetets centrum för datorlingvistik1 – litauisk skönlitteratur och publicistik. Definitionerna i litauiska ordböcker ger ganska lite information om detta koncept. För att belägga detta påstående räcker det med att analysera bara några få exempel: liūdesys (3ᵇ) känsla av andlig smärta och nedstämdhet, sorgsenhet: L. tyngde bröstet. Ögonen är fulla av sorg. Alla greps av sorg DŽ 371; liūdesys (3ᵇ) känsla av andlig smärta, bitterhet och nedstämdhet; sorg, grämelse: Och längtan gnagde i hjärtat, och sorgen tyngde bröstet (V. Krėvė). Tiden läker sorgen (rš). I fönstret ler ett lyckligt ansikte, dämpat av en knappt märkbar liten sorg (rš). Sorgen minskar krafterna (Rs) LKŽVII 598. nusiminti [...] bli ledsen: Den stackars mannen kom hem nedstämd DŽ 450. širdgėla (1) sorg, bedrövelse: De tog farväl av honom med sorg. Hon blev sjuk av sorg. Hon gav utlopp för sin sorg DŽ 809; širdgėla (1) [...] sorg, bedrövelse: Du kommer att känna sorg, när hjärtat värker, säger ängeln (J). Sådan sorg har jag fått utstå på grund av min son! (Ss). Med stor sorg måste jag säga att min far 1 Exempel hämtade ur textkorpusen markeras med bokstäverna KT. I andra fall anges författare och källa. LIŪDESIO KONCEPTO RAIŠKA | 107 huset blev ett näste för smugglare (I. Simonaitytė) LKŽxiv 847. sorg (1) bedrövelse, oro, hjärtesorg: Vålla, väcka ~. Han blev sjuk av stor ~ DŽ 690; sorg (1) [...] bedrövelse, oro, hjärtesorg: En tung sorg trycker och tynger mitt hjärta (S. Nėris). Hon är fruktansvärt blek, men kan inte längre gråta, fast sorgen fortsätter att gnaga (I. Simonaitytė). Min själ är nu fylld av sorg (V. Krėvė). [...] Han plågas av stor sorg (trš). Vålla sorg (NdŽ). Å, min största sorg! (V. Kudirka) LKŽxii 521–522. Man undviker inte att använda synonymbaserade betydelseförklaringar, som inte är särskilt lämpliga för denna typ av vokabulär; följden blir att ord med liknande men inte samma betydelse jämställs. Det visar sig att sorg är samma sak som nedstämdhet, att bli nedstämd skiljer sig inte på något sätt från att bli ledsen, och ord som betecknar känslotillstånd med tydligt olika intensitet, hjärtesorg, sorg, ledsamhet, sägs betyda nästan samma sak. Situationen förbättras något av en antydan till en metaforisk beskrivning av känslotillståndet: sorg beskrivs som psykisk smärta – sambandet mellan psykisk ohälsa och kroppslig ohälsa anges. Oftast väljer ordboken den enklaste vägen: man går runt i cirklar, det vill säga förklarar vissa ord med andra. Det behövs alltså mer informativa sätt att beskriva betydelsen hos sådana ord. Efter att ha analyserat åtminstone en del av en text som handlar om människans känslor kan man hävda att vokabulären som benämner dem är situationsbunden. Ord som representerar känslokoncept styr medvetandet mot att fästa uppmärksamheten vid några av de viktigaste momenten: vem som upplever känslotillståndet, vad som orsakar tillståndet, hur dess innebörd kan beskrivas, hur det kommer till uttryck etc. Alla dessa element uttrycks inte nödvändigtvis direkt i varje yttrande; vissa kan förstås endast utifrån ett vidare sammanhang: Men jag kommer genast ihåg att min glädje är självisk, och säger: ”Jag (subjekt) gläder mig, medan du (subjekt) kanske är ledsen över att du inte ska vara med dina föräldrar (orsak)... Jag är en stor egoist” ŠR JVUS 57; Den gamle (subjekt) trampade otåligt på stället. ”Jag frös, jag går, sade han. Jag vet, det där lilla djuret är inte mitt, utan allas, det är vilt. Om du fångar det, säg inget till mig. På något sätt känns det varmt i själen: där, Guds lilla skalbagge lever och du lever också... Om den inte finns där (orsak), blir det sorgligt; då verkar det som om även liemannen skulle vässa sin lie...” M VD 72. Det är alltså uppenbart att yttrandet i varje enskilt fall anger vissa delar av situationen: känslotillståndets subjekt, orsak och uttryck. Detta påstående kan också stödjas av de senaste arbetena av lingvister som undersöker känslovokabulär. Där hävdas att denna vokabulär nödvändigtvis är knuten till en viss situation och att situationens scenarioelement anges (Bamberg 1997 b: 315). Den situationsbundna karaktären hos vokabulär som benämner känslor, och det därmed sammanhängande sättet att beskriva betydelsen, betonas av Anna Wierzbicka (1999: 503–526). Denna språkforskares deskriptiva formler tolkas som en jämförelse mellan den känsla som upplevs av personen det talas om och den känsla som väcks i minnet eller fantasin när man läser beskrivningen av situationen. E. M. Vol‘f konstaterar att återgivningen av människans inre värld i språket återspeglar en naiv världsbild, som skiljer sig avsevärt från den vetenskapliga (Vol‘f 1989: 55). Enligt 108 | SILVIJA PAPAURĖLYTĖ Enligt Vol'f är yttranden som beskriver emotionella tillstånd modeller som motsvarar ett visst fragment av den inre världen. I denna modell ingår tre huvudkomponenter: (1) emotionens subjekt, (2) själva emotionstillståndet, (3) orsaken till emotionstillståndet. Till exempel: Jis (subjektet) apsidžiaugė (predikatet för emotionstillståndet, dvs. själva emotionstillståndet), kad atvažiavo Vytautas (orsaken). De ryska lingvisterna Valentina Apresjan och Jurij Apresjan anser att man vid beskrivningen av sådana ords betydelse måste betona hänvisningen till ett allmänt eller vanligt fall, dvs. många människors erfarenhet i samband med ett konkret fall. Den betydelse hos en emotion som beskrivs enligt deras metod ser ut så här: medlidande X:s med Y (Его жалость к больным была почти не беспредельной ”Hans medlidande med de sjuka var närmast gränslöst) = ”en känsla som rubbar X:s själsliga jämvikt och orsakas av Y:s situation för X; en sådan känsla infinner sig hos en människa när hon tänker att någon har hamnat i en dålig situation och att situationen är värre än vad någon förtjänat (orsaken), människan känner något som liknar det människokroppen känner när den har ont, och människokroppen reagerar på en sådan känsla som på smärta (kroppsmetafor); den som upplever denna känsla vill förändra en annan varelses situation så att den inte blir så dålig (följder)” (Apresjan, Apresjan 1993: 35). Senare modifierar Apresjan denna teori. Han försöker rekonstruera den naiva emotionella världsbilden, en modell av människans emotionella värld som återspeglas och förmedlas genom det ryska språkets medel. Apresjan beskriver emotionernas utvecklingsscenario utifrån inte psykologisk forskning, utan det som förmedlas genom språket, dvs. hur språket ”ser”, ”förstår” och ”uttrycker” det som sker (Apresjan 1995: 52–53). En analys av flera sätt att förklara betydelsen hos ord som betecknar emotioner visar att synen på dessa ords betydelse som en modell av en viss situation är synnerligen användbar, eftersom den på så sätt återger inte bara emotionens dynamik, utan också de faktorer utan vilka en konkret emotion är otänkbar. Scenariot för en emotionell situation blottlägger den naiva världsbilden. Enligt vår mening är följande faktorer viktiga vid beskrivningen av SORGS emotionella tillstånd: (a) emotionens subjekt, (b) orsaken till emotionen, (c) emotionens plats, (d) emotionstillståndets egenskaper, (e) emotionens uttryck, (f) följderna. Vi modifierar prototypteorin något. Traditionellt antar man att de föremål eller fenomen som bildar kategorier representerar dem på olika sätt: vissa bättre, andra sämre. I människors medvetande formas en abstrakt eller konkret föreställning om de föremål som hör till en kategori. Denna föreställning kallas en prototyp om människan utgår från den när hon uppfattar verkligheten. Den kategorimedlem som ligger närmast prototypen betraktas som det bästa exemplet på den klass av objekt som utgör kategorin. När människan fastställer ett elements status jämför hon det med prototypen och avgör först därefter om elementet tillhör kategorin (Eleanor Rosch; citerad efter Beljavskaja 2000: 11). En uppsättning egenskaper är nödvändig för att karakterisera prototypen. Men hur ska man gå till väga när man tänker på något abstrakt, vars typiska egenskaper, ja, över huvud taget vilka egenskaper som helst, är svåra att beskriva? Därför lämpar sig prototypteorin bättre för semantisk beskrivning av klasser av konkreta objekt än av abstrakta. För att tillämpa den på emotionernas semantiska representation LIŪDESIO KONCEPTO RAIŠKA | 109 För att beskriva det måste man ta hänsyn till denna vokabulärs särdrag. Begreppet, som bäst representeras av ordet liūdesys (sorg), betraktar vi som en viss emotionell kategori. Den mest typiska representanten för detta begrepp i språket är ordet liūdesys, eftersom dess betydelse, enligt synonymordboken (Lyberis 2002: 44), mest exakt återspeglar den gemensamma betydelsen hos synonymserien. Detta är kategorins centrum. Alla andra lexem skiljer sig från det sistnämnda genom att de inte beskriver hela området av den emotionella verkligheten, utan endast enskilda delar av det. Gemensamma betydelsekomponenter hos de ord som representerar begreppet är element i ett situationsscenario. Varje känsla som hör till detta kontinuum har nämligen ett subjekt och en orsak (förlust eller avsaknad av något viktigt, av en person som behövs eller av moraliska värden). De skiljer sig emellertid åt vad gäller orsakens karaktär och uttrycksegenskaper. Man kan till exempel sannolikt använda ordet liūdesys om ett känslotillstånd som orsakas av olika slags förluster, medan orsaken till gedulo (sorg efter en avliden) är striktare avgränsad. I artikeln begränsar vi oss till analysen av en enda del av det situationsscenario som förknippas med känslor av liūdesio (sorg): korrelationen mellan beteckningar för känslotillstånd och orsakerna till dessa. Detta val avgjorde även omfattningen av det material som analyseras. Vi analyserar inte konceptuella metaforer som blottlägger delar av innehållet i detta begrepp eller semantiken hos motsvarande fraseologi, utan begränsar oss till analysen av enskilda yttranden där ord som representerar begreppet förekommer. Den mest övergripande orsaken till känslorna i SORG-kontinuumet – förlusten eller avsaknaden av något – kan differentieras på olika sätt. Oskiljaktig från känslans orsak är föremålet för förlusten eller avsaknaden: en människa, ett djur eller ett föremål. Känslor av SORG orsakas också av förlusten av moraliska värden. Det är tydligt att de aktuella känslorna upplevs endast om det förlorade eller saknade föremålet är viktigt för personen. Även graden av betydelse varierar. Det som saknas kan helt enkelt vara mycket nödvändigt för att tillgodose vardagliga behov (men man kan leva utan det), eller livsviktigt – något utan vilket livet blir omöjligt. Alla orsaker som utlöser känslor av SORG kan delas in i två grupper: förlust och avsaknad (avsaknad är i detta fall inte en följd av förlust; personen längtar efter något som hen aldrig har haft). Känslor av denna typ upplevs när en person saknar människor, djur, moraliska värden, sysselsättning, föremål eller andra saker av mindre betydelse. Förlusterna som orsakar dem är av två slag. Om det som är viktigt (människor, djur, moraliska värden, föremål) endast går förlorat tillfälligt, är det fortfarande möjligt att återgå till det tidigare tillståndet. I detta fall rymmer känslotillståndet ett framtidsperspektiv. En fullständig förlust (oftast avses då en människas död, liksom förlusten av moraliska värden) är oåterkallelig. Känslotillståndets karaktär och intensitet beror sannolikt framför allt på förlustens grad. Utifrån det tillgängliga materialet kan man hävda att orsakerna till de känslotillstånd som benämns med ordet liūdesys (sorg) omfattar ett mycket brett spektrum. En prototypisk SORG-situation kan sannolikt förknippas med förlusten av en närstående, antingen genom fysisk död eller genom en separation på det känslomässiga planet. I det senare fallet kan situationen förändras (åtminstone finns en sådan teoretisk möjlighet): Ändå skulle mitt lilla hjärta sörja, / eftersom jag inte får se min käre KID, 125; Men när jag hörde att han skulle resa bort från oss, vet jag inte varför jag blev ledsen och tyckte synd om honom B R₁, 162; 110 | SILVIJA PAPAURĖLYTĖ För all kärlek upplevs. Den påminner oss ständigt om det älskade föremålet, får oss att längta efter det, sörja när vi förlorat det och glädjas när vi har det M-P AŠ 19; Flickan bestämde sig för att glömma bedragaren och började på ett prestigefyllt college. De var ifrån varandra i fyra år, men Andrė sörjde inte länge KT. Man sörjer i dessa fall verkligen inte bristen på de allra viktigaste tingen, föremålen eller abstrakta värdena: Som man säger, kanske är det ibland bättre att synda och ångra sig än att sörja hela livet över att man inte syndade KT; Hans handling var vacker den gången. Jag fick ingen biljett till ”Faust” och sörjde outsägligt KT; Hon hade alltid varit en ledare och en synnerligen aktiv och social flicka, och sörjde bara när hon inte kom på något att göra KT. I de nämnda fallen är förlusterna inte stora; dessutom kan man, med större eller mindre svårighet, åter få det som saknas för tillfället. Den fysiska förlusten av en närstående, kär person och många människors död är en oåterkallelig process. Därför kan det känslotillstånd som uppstår inte på långa vägar jämställas med det man känner när man saknar en teaterbiljett eller inte vet vad man ska göra, men det kan ändå benämnas med samma ord: Till sist – Kaunas, staden för din sorg, för i stadens utkanter begravde du din son och din syster Mč LMM 30; När kriget, massmorden och förstörelsen började blev doktorn allt sorgsnare: han plågades av hitleristernas grymheter, krigsfångarnas svältdöd, judemorden och litauernas blodiga strider... KT; Vincas låg på lit de parade i gymnasiets lokaler. Vi grät och sörjde som om vi hade förlorat vår egen bror, som stupat för Litauen, för Vilnius KT; De döda försvinner ju inte någonstans, de finns kvar. Man får inte sörja dem alltför mycket och störa deras eviga ro med klagan KT; Vi beklagar naturligtvis djupt att diplomater omkom i det forna Jugoslavien i söndags, och den internationella militären sörjer också mycket över detta KT. Även de känslor som orsakas av förlusten av ett älskat husdjur kan benämnas på samma sätt: Ieva och Aivaras sörjde mycket när vår lilla hund dog i valpsjuka KT. Man kan dra slutsatsen att språket i vissa fall inte tycks skilja mellan känslotillstånd, eftersom samma ord används för att benämna känslotillstånd som har orsakats av tillräckligt olika omständigheter och således har olika intensitet och får olika följder. En närståendes död och förlusten av ett djur, hur älskat det än må vara, ger vanligtvis inte upphov till identiska upplevelser, men i språkets världsbild kan de definieras på samma sätt. Därför förefaller det fullt rimligt att betrakta ordet liūdesys som det dominerande ordet i den aktuella synonymraden – det uttrycker på det mest allmänna sättet betydelsen hos hela ordgruppen. 111 Ord som betecknar nedstämdhet förknippas med sådana känslotillstånd vars orsaker vanligtvis är förlusten av moraliska eller närliggande värden: Det som fastnade från samtalet på direktörens kontor var att företaget inte längre behöver mina tjänster, men jag borde inte bli nedstämd, eftersom jag får lön för två månader i förskott och under den tiden också hittar ett nytt arbete KT. Nedstämdhet orsakas av ouppfyllda förväntningar (en person blir nedstämd därför att hen inte har eller inte har fått det som hen anser vara viktigt och nödvändigt, eller misslyckas med att utföra ett viktigt arbete): Och det finns ingen anledning att bli nedstämd om du inte liknar vinnaren av kronan ”Miss World”. Att vara vacker och att se vacker ut är inte samma sak KT; Under träffarna försökte man med enkla lekar övertyga kvinnorna om att de inte behövde bli nedstämda om något inte lyckades på första försöket KT; Han brukade delta i hästkapplöpningar med getingarna. Att rida honom var då ett enastående nöje. Jag kände helt enkelt att han hade samma önskan som jag: att vinna. Vi vann förstås. De nedstämda konkurrenterna, byns pojkar, tröstade sig: ”En blixt, inte en häst! Det kan inte gå väl när han deltar i tävlingar” Š K 7. Nedstämdhet kan orsakas av en tillfällig separation från en kär eller mycket viktig person: Gundė kom inte till kyrkan följande söndag heller. Jag blev alldeles nedstämd. En fruktansvärd oro genomborrade mitt hjärta som med spikar Š K 69. Oavsett vilket bruksexempel man väljer kan man försäkra sig om att det handlar om sådana händelser vars följder fortfarande går att rätta till. Förlusten och känslan av brist är alltså tillfälliga. Därför är nedstämdhetens ”tyngd” och negativa laddning ändå mindre, om vi jämför den med sorg. Längtan, liksom alla känslotillstånd som förknippas med detta semantiska fält, är betingad av förlust och brist. Två aspekter är viktiga här: vad som saknas och längtas efter, och hur länge en sådan situation kan bestå. Längtan riktas aldrig mot materiella värden, till exempel pengar, fast egendom eller föremål. Den prototypiska situationen är att längta efter en älskad och kär person som inte är i närheten just nu: Hur ska jag rida ut/ På den vida vägen,/ Kommer du att längta/ Efter mig, min flicka? VD₁₂ 126; Även om de levde på svältkost hemma, längtar alla efter både hemmet och föräldrarna. Men de flesta gör det förgäves. Föräldrarna skriver inte och kommer inte på besök KT; Jag skulle också vilja se bekanta ansikten så ofta som möjligt; jag saknar deltagarna, liksom lärare saknar sina elever KT; Fördriven till Tyskland, till Freiburg, av krigets olyckor tillsammans med sin familj (make och två döttrar, fem och sju år gamla), längtade jag oerhört efter min mor som stannat kvar i Litauen KT. En liknande känsla upplevs också i förhållande till de mest älskade husdjuren: Jag hade en bernhardiner som hette Aza och en foxterrier som hette Čita. [...] Men jag fortsatte att längta efter Bukis. Bukis var hundidealet för mig KT. Ordet längta används också ofta när man talar om brist på abstrakta ting och moraliska värden: 112 Vi längtar efter sanning och resultatrikt arbete; låt bara denna stagnation under de långa åren gå över snabbare, låt bara de ledare som blivit högfärdiga och trott sig veta allt lämna sina stolar snabbare K NS 17; Den datoriserade, teknokratiska och pragmatiska världen i slutet av 1900-talet avslöjar oväntat att den allra mest längtar efter äkta känslor, kärlek och mänsklig värme KT;... en litauer kallar, när han talar eller sjunger den allraheligaste Jungfru Marias litania, henne med de vackraste tillnamnen. I dessa tillnamn finns en andlig skönhet som den människa längtar efter som är trött på livets motgångar och inre problem KT; Om ni vill ha en familj, längtar efter kvinnlig ömhet och värmen från små händer, om ni är övertygad om att ni kan älska och bli en vän... KT. Känslan av förlust, som upplevs när man befinner sig långt från hemlandet eller hemmet, kallas också längtan: Är dessa barn nöjda med gatulivet? Nej. Både de ena och de andra längtar mycket efter hemmet KT; Men hur vacker min framtid än må vara, längtade jag efter mitt hemland. Utan det, utan dess människor, vad är jag?.. Det är hemskt att tänka på! KT. Alla de nämnda längtansobjekten har ett gemensamt drag: det man längtar efter har funnits i det förflutna och lämnat det allra bästa intrycket. Separationen, som orsakade det obehagliga tillstånd man nu upplever, är sannolikt tillfällig. Den tidigare situationen kan fortfarande upprepas, åtminstone hoppas man det. Det handlar inte bara om en förlust, som känns när man saknar något som är kärt, eget och nödvändigt, utan samtidigt också om glädje inför det kommande återseendet. Detta känslotillstånd är riktat mot framtiden. LÄNGTAN kallas nästan aldrig ett sådant känslotillstånd som motiveras av den fullständiga förlusten av ett viktigt objekt, dess död (om det är en människa). Detta ord bör beteckna det känslotillstånd inom SORGENS kontinuum som kännetecknas av en stark positiv inställning, eftersom det, som redan nämnts, beskriver en situation där man hoppas att det subjekt eller objekt som saknas just nu ändå någon gång kommer att finnas nära. NOSTALGI är riktad mot det förflutna. Det gemensamma draget hos NOSTALGINS objekt är att de redan tidigare varit tillräckligt betydelsefulla, angenäma och nyttiga och uppenbarligen inte kommer att upprepas mer. Det som hörde till det förflutna idealiseras. NOSTALGI är alltid vänd mot något objekt i det förflutna. Det är inte bara hemlandet, den trakt där man föddes: Det viktiga är denna ständiga, dagliga återgång till det förflutna. Och det är inte romantiseringen av det förflutna, inte nostalgin efter hembygden, som vi nu mest behöver när vi försöker förstå meningen med dagen i dag, utan en bedömning av den dåtida miljön och av oss själva KT; Så överöstes en pojke i tonåren av språkbarriärer och längtan efter födelseorten och hemmet. Nostalgin efter den trakt som fostrat och format honom, en undermedveten och medveten andlig inställning som band honom till födelseorten KT. Ett sådant känslotillstånd framkallas ofta av minnen från det förflutna: Så kommenterade en av vänsterledarna den enkät som publicerats i „Lietuvos rytas“. Det är inte nostalgi över svunna tider, utan människors naturliga reaktion på myndigheternas åtgärder, förklarar vänsteroppositionen de sjunkande förtroendesiffrorna för regeringen i opinionsundersökningarna KT;... i ett sådant fall är det lätt att spekulera om det förflutna och lätt att anklaga var och en som föreslår att man i Ryssland ska se oundvikliga, om än hotfulla, men ändå partner för nostalgi över det sovjetiska förflutna KT. 113 NOSTALGI över ett föremål eller en avliden vän är helt omöjlig. SORG skiljer sig från andra ord som betecknar SORGE-känslor genom att ha ett mycket tydligt avgränsat användningsområde. Ordet betecknar inte bara ett känslotillstånd, utan också vissa beteendenormer: vid sorg klär man sig och uppför sig på ett visst sätt och avstår från nöjen. SORG förknippas med en fullständig förlust, och denna situation går inte längre att förändra. Orsaken till känslotillståndet är att en närstående, som är släkt med personen eller förenad med denne genom äktenskap, har dött: Att förlora sin allra närmaste person är oerhört svårt. Man sörjer resten av sitt liv KT;... kvällen före begravningen fick de som ville ta farväl av den avlidna flickan knappt plats i visningssalen. Den övertäckta kistan sjönk ned bland vita blommor. Renata sörjdes av sin äldre bror Darius, sin tre år yngre syster Jurgita, sin farfar, sina förmyndare och andra anhöriga KT,... födde två söner, levde ett hederligt och lyckligt liv, för han var en arbetsam man av sällsynt slag. Det är sorgligt, men en tumör förde henne ännu ung i graven. Hermina sörjde sin man länge och bar tålmodigt änkeståndets börda på sina axlar, men tiden läkte så småningom hjärtesorgen KT. Man sörjer också när en person som är känd och älskad av hela nationen eller till och med av hela världen har dött: För sina och andra väldiga förtjänster för Litauen gav folket Vytautas tillnamnet den store. När han dog sörjdes han inte bara av sina närmaste, utan av hela Litauen KT; En hinduisk fanatiker mördade Indiens ledare. Nyheten om M. Gandis död skakade världen. Presidenter, premiärministrar, kungar och diktatorer sörjde den 78-årige asketen KT. Den känslomässiga situation som kallas DJUP SORGE orsakas oftast av att ett mycket viktigt objekt går fullständigt förlorat eller av en stor olycka. Det är omöjligt att återgå till utgångsläget, det vill säga till ett läge där personen åter har det som han eller hon nu saknar. Man sörjer när man skiljs från en närstående. Förlusten kan vara antingen själslig – brustna band – eller fysisk – dödsfall: När ett barn ska avvänjas sörjer också modern över att hon och barnet blir alltmer åtskilda KT; Roland sörjde mycket över skilsmässan när hans hustru hittade en ny livskamrat KT; Berättelser med exil som motiv trycks i boken ”Dvi galaktikos” (1990). När författaren återvände sörjde han att de flesta bekanta och författarkollegor hade vänt honom ryggen...KT; ... det finns många sånger som tröstar de anhöriga, särskilt mödrarna och de älskade kvinnorna. Sångerna ingav kampanda och manade till att ersätta de stupade bröderna. Det fanns ingen tid att sörja de stupade KT; Sörjer du din döde son, skyll på stunden då han föddes; vid hans födelse hade döden förutspåtts KT. Så betecknas också det känslotillstånd som orsakas av en förlust av en älskad person som man ännu bara anar: Skrattet fyllde hela Baltaragis hjärta, och han strövade tyst omkring som en skugga, lyssnade till det och gladde sig, men sörjde ibland så mycket att han inte fann någon ro [fadern visste att han snart kunde förlora sin dotter – S. P.] B BM 33; J. Griniuvienė sörjde mycket över sin sons sjukdom, grät och föll i depression, eftersom detta redan var hennes andra misslyckade förlossning KT. 114 | Man sörjer över särskilt viktiga, globala och samhälleliga problem och oåterkalleliga förändringar: Skaparen av didaktiska berättelser för barn sörjer över ”amerikaniseringen” KT; I denna värld sörjer vi över brott och illdåd KT. I andra fall är förlustens objekt särskilt viktiga moraliska värden: gott anseende, ära och inre frid: Och hans hustru – ja, hon känner sig djupt förödmjukad i jämförelse med en så allvarlig och helig man, som kan sörja så över synden KT; Men jag är en gladlynt person och tänker inte sörja över nederlaget KT. SORGens semantiska gränser är tydligen ganska vida, eftersom ordet också betecknar ett sådant känslotillstånd vars orsaker hänger samman med ett materiellt objekt, förlust av pengar eller brist på sådant (både abstrakt och konkret) som vanligtvis inte är livsviktigt: ... när man ger en gåva behöver man varken känna sig skyldig eller sörja över utgifterna, utan bara glädjas åt att man har gjort någon annan glad KT; Slutsats: korta och fylliga flickor behöver inte sörja över att de inte liknar fotomodeller KT; Somliga sörjer uppriktigt över ett läckande tak, trasiga rör, värmeförluster eller helt enkelt ett hus som håller på att rasa KT. Betydelsen av ordet hjärtesorg är något snävare. Det betecknar nästan enbart sådana känslotillstånd som orsakas av en fullständig förlust av ett särskilt viktigt objekt (fysiskt eller psykiskt), eller av insikten om ett verkligt hot om en sådan förlust. Objektet för detta känslotillstånd är inte bara kära människor, utan också grundläggande livsvärden (frihet, fosterland, moderskärlek): Om detta skrev hon till mig i brev från New York, dit hon hade rest för att finna tröst efter hjärtesorgen över förlusten och separationen KT; Med sorg minns Zanavykija-borna den 23 augusti 1939 och dess följder; tusentals av dem utsattes för våld och övergrepp under den sovjetiska ockupationen KT; Det är inte alla barn som plundrar och utarmar sin mor. Men de blir allt färre. De flesta minns sina avlidna mödrar med hjärtesorg och kan inte förlåta sig själva för att de utnyttjade hennes gränslösa godhet och lämnade bara smulor till hennes uppehälle KT; Elena berättade med stor hjärtesorg om två små barn som dog i barndomen KT. Följaktligen bör ett sådant känslotillstånd vara exceptionellt intensivt och mycket smärtsamt för den som upplever det. När man definierar orsakerna till de känslotillstånd som i språket benämns med ordet depression bör det klargöras att syftet med denna artikel inte är att analysera den vetenskapliga världsbilden i språket. ”Den vetenskapliga världsbilden är summan av vetenskapliga kunskaper om världen, samlade av enskilda vetenskaper under ett visst skede av samhällsutvecklingen” (Kornilov 1999: 10–14). Det nämnda lexemet är en term inom det relevanta vetenskapsområdet och betecknar en viss typ av psykisk ohälsa. För oss är det inte viktigt vad psykologer kallar depression, | 115 men frågan är vilka orsaker som har framkallat det känslotillstånd som i den litauiska språkets världsbild benämns just med detta ord, det vill säga en sorts naiv psykologi. När ordet används i vardagsspråket avses inte alla de egenskaper som förknippas med motsvarande vetenskapliga term, men en del av dem återspeglas ändå. Ett sådant ord kommer ju in i språket från ett visst vetenskapsområde och för därmed också med sig en del av sin semantik. Varje yttrande av en icke-psykolog som innehåller ordet depresija är inte en diagnos, utan en beskrivning av situationen och en önskan om att bli förstådd på ett visst sätt: ... jag tänker medan jag betalar böterna. Jag tänker, men säger inget sådant – det är bara att försöka med en obekant polis! En sådan depression drabbade mig, en sådan... Vi vet alla vad det bästa botemedlet mot depression är, vi är inga småbarn. Så jag kör till närmaste bar KT. I den naiva språkbilden kallas depresija ett tillstånd som orsakas av stora omvälvningar: Hennes 34-årige son dog i februari i år. Enligt kollegorna hade kvinnan drabbats av depression efter denna tragedi, och hon var tvungen att ta medicin KT; i Litauen byggde jag under fem år en kreativ verkstad, pengarna hann förlora sitt värde under den tiden, min far omkom tragiskt, och jag drabbades av en djup depression KT; Fången plågas av depression. Efter att ha förts bort med tvång från sin lyxvilla i Dedinės distrikt började S. Milošević plågas av depression i fängelset KT. I detta fall avviker även MELANKOLI från den motsvarande termens betydelse. Detta känslotillstånd kännetecknas av att det ofta är ett personlighetsdrag, ett bestående tillstånd snarare än resultatet av någon händelse. Konkreta händelser förknippas vanligen inte med stora olyckor, fullständig förlust eller avsaknad av ett mycket viktigt objekt: Tydligen överföll gårdagens melankoli henne och Prinsessan på grund av väderomslaget KT; Melankolin slår bara till när jag tänker på att vi tidigare inte hade en sådan fin stadion, där skulle vi verkligen ha kunnat stöta 7,20 långt KT; Varje morgon, så fort jag tänker på hur många meningslösa rörelser jag måste utföra i köket, i sängen, på kontoret: fram och tillbaka och i cirklar, griper melankolin tag i mig KT; Vi går till ”Ponių laimė”. Hon äter mycket, och jag grips av melankoli KT. Orsaken till MELANKOLI skulle kortare kunna beskrivas helt enkelt som brist på minnesvärd och meningsfull verksamhet. Ordet graudulys ligger ganska långt från konceptets centrum. Det känslotillstånd som betecknas så orsakas av förluster med de kanske mildaste följderna. Förlusten är oftast inte fullständig, och situationen kan rättas till: När han hade rest överfölls jag av en märklig sorgsenhet, en sorts tomhet uppstod KT; Jag såg Europas kuster försvinna i fjärran och frågade mig själv, gripen av sorgsenhet: får jag någonsin återse Litauen KT. Orsaken till SORGSENHET kan också förknippas med döden, men i detta fall är skillnaden mellan SORG, HJÄRTESORG och LEDSENHET uppenbar. Vanligen betecknas med detta ord det- 116 ett känslotillstånd som orsakas av tankar på det förflutna, det vill säga avses inte en känsla av förlust eller brist som upplevs för närvarande, utan minnen av vissa händelser och tecken på dessa händelser: Hjärtat snörs åt, farfar, när jag går dit. Inte för att de mina ligger där. Jag kan inte gå till någon kyrkogård. Jag blir gripen av vemod när jag ser så många människor på ett och samma ställe som har levt sitt liv KT; Vemod snörde åt strupen på Aloyzas: hade fadern sett från ovan hur man sådde råg på hösten? Ser han hur den så vackert skjuter upp och böljar? KT. I periferin av sorgskonceptet finns tristess. Ordet betecknar ett känslotillstånd som inte hänger samman med en förlust – det orsakas av monotont arbete och avsaknad av förändring: ... att en av mina största svagheter som arbetstagare är tristess, som arbetet ibland väcker hos mig KT; Monotoni, rutin, fortsatte hon, det är sådant som framkallar tristess KT; Men vardagslivet tynger oss med en tryckande tristess KT. Så kallas också ett sådant känslotillstånd som orsakas inte av brist, utan enbart av att sådant man eftersträvar saknas, ett slags ”övermättnad” på livet: ... vad mer skulle jag vilja ha, vad mer skulle vara roligt, är otryggt redan av den anledningen att man mycket snabbt blir mätt på nöjen och övermätt. Då börjar tristess och apati infinna sig KT; Han var 28 år, gift, hade en liten skara barn och bodde i en förort. Ändå tyngdes han oerhört av tristess och ett liv utan några ljusglimtar KT. Sammanfattningsvis kan följande slutsatser dras av det som sagts. Orden som betecknar sorgkänslor differentierar detta semantiska fält tämligen ingående utifrån den orsak som framkallat känslotillståndet. Sambandet mellan benämningarna på känslotillstånden och de orsaker som framkallar dem visas i tabellen: TABELL 1. KÄNSLOTILLSTÅND OCH ORSAKERNA TILL DEM Känslotillståndens objekt Total förlust Tillfällig förlust Brist (att aldrig ha haft) Människa Sorg, nedstämdhet, längtan, sorgesorg, djup sorg, hjärtesorg, depression, vemod Sorg, nedstämdhet, längtan, djup sorg, vemod Sorg, längtan Moraliska värden (hemland, inbördes relationer) Sorg, nostalgi, bedrövelse, hjärtesorg, depression, vemod Sorg, nedstämdhet, längtan, nostalgi, bedrövelse Sorg, längtan | 117 FORTSÄTTNING PÅ TABELL 1 Föremål för känslotillstånd Fullständig förlust Tillfällig förlust Avsaknad (att aldrig ha haft) Viktiga föremål Sorg, nedstämdhet, bedrövelse Sorg, nedstämdhet, bedrövelse Sorg Djur Sorg Längtan – Andra saker (av mindre värde och inte lika viktiga) Sorg, nedstämdhet Sorg, nedstämdhet Sorg Avsaknad av meningsfull verksamhet – – Sorg, melankoli, tristess I den litauiska språkbilden differentieras mer ingående de upplevelser som orsakas av en fullständig eller tillfällig förlust. För att beskriva dem väljer språket fler ord; det är alltså viktigt att ange de nyanser i känslotillstånden som beror på det förlorade objektets beskaffenhet, typen av förlust och de möjliga framtidsutsikterna. Språket har dock också en tendens att generalisera. Samma ord kan beteckna känslotillstånd som orsakats av mycket olika omständigheter och därför verkligen skiljer sig åt. Även om språket erbjuder många alternativ för att benämna fenomen av liknande slag, är deras synonymitet skenbar. I detta fall är de språkliga enheterna synonyma endast i den meningen att de beskriver känslor som tillhör samma kontinuum; de har alltså en gemensam betydelsekomponent och kan därför betraktas som medlemmar av ett och samma semantiska fält. När ett känslouttryck i texten ersätts med ett annat går en del information förlorad eller förvrängs, jfr: *Han sörjer över att ha kommit för sent till lektionen. Grannen, som har förlorat sin son, slutar inte att sörja. *Grannen, som har förlorat sin son, blev nedstämd. Han blev nedstämd över att ha kommit för sent till lektionen. De första meningarna i paren är naturligtvis begripliga, men orsaken till känslotillståndet och dess beskrivning stämmer ändå inte överens. Å andra sidan kan vi inte säga att varje känsla (vars olika varianter i praktiken är oräkneliga) har sin egen etikett – ett ord som betecknar den. Språket är ingen spegelbild av känslorna. Känslornas värld och de språkliga medel som benämner dem kan skilja sig åt. Människor använder samma ord för olika upplevelser, och därför framgår det först av sammanhanget vad som egentligen avses. Sambandet mellan typiska känslotillstånd och deras avspegling i språket är inte strikt, men eftersom språkets element (känslobeteckningarna) är orienterade mot prototypiska situationer förstår samtalsparterna varandra. 118 | FÖRKORTNINGAR I KÄLLORNA B BM – Boruta K. Baltaragio malūnas, Vilnius: Vaga, 1971. B R₁ – Biliūnas J. Skrifter 1, Vilnius: Vaga, 1980. DŽ – Ordbok över nutida litauiska, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993. KID₁ – Militärhistoriska sånger 1, Vilnius: Vaga, 1985. K NS – Kašauskas S. Netiesos sakymas, Vilnius: Mintis, 1988. LKŽ – Litauisk ordbok, Vilnius, 1941–2002. Mč LMM – Mačiukevičius J. Laiškai mylimoms moterims, Vilnius: Naujoji Rosma, 2000. M-P AŠ – Mykolaitis-Putinas V. Altorių šešėly, Kaunas: Šviesa, 1983. M VD – Malūkas E. Vilko duona, Vilnius: Magilė, 1999. Š K – Šeinius I. Kuprelis, Vilnius: Baltos lankos, 1996. ŠR JVUS – Šatrijos Ragana. Jau vakaruose užgeso saulėlydžiai, Kaunas: Šviesa, 1996. VD₁₁ – Bröllopssånger.2, Vilnius: Vaga, 1988. LITERATŪRA APRESJAN, J. 1995: Образ человека по данным языка: попытка системного описания. Вопросы языко-знания 1995 (1), 37–67. APRESJAN, V., APRESJAN, J. 1993: Метафора в семантическом представлении эмоций. Вопросы языко-знания 1993 (3), 27–35. AUGIS, R., KOČIŪNAS, R., red., 1993: Psichologijos žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. BAMBERG, A. 1997 a: Emotion talk(s): The role of perspective in the construction of emotions. Niemeier, S., Dirven, R., eds., The Language of Emotions: Conceptualization, Expression and Theoretical Foundation, Amsterdam: John Benjamins, 209–225. BAMBERG, A. 1997 b: Language, concepts and emotions: the role of language in the constructions of emotions. Language Sciences 19 (4), 309–340. BELJAVSKAJA, E. G. 2000: О характере когнитивных оснований языковых категорий. Когнитивные аспекты языковой категоризации. Сборник научных трудов, Рязань: Рязанский государственный университет, 9–11. GUDAVIČIUS, A. 1994: Leksinė semantika. Vienetai. Ryšiai. Struktūros, Šiauliai: Šiaulių pedagoginis institutas. GUDAVIČIUS, A. 2000: Etnolingvistika, Šiauliai: K. J. Vasiliausko įmonė. KORNILOV, O. A. 1999: Языковые картины мира как производные национальных менталитетов, Москва: Московский государственный университет. LYBERIS, A. 2002: Sinonimų žodynas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. POPOVA, Z. D., STERNIN, I. A. 1999: Понятие „концепт“ в лингвистических исследованиях, Воронеж: Воронежский государственный университет. VOL’F, E. M. 1989: Эмоциональные состояния и их представление в языке. Арютюнова, Н. Д., ред., Логический анализ языка: Проблемы интенсиональных и прагматических контекстов, Москва: Наука, 55–75. WIERZBICKA [ВЕЖБИЦКАЯ], A. 1999: Семантические универсалии и описание языков, Москва: Языки русской культуры. Silvija Papaūrėlytė Šiaulių universitetas P. Višinskio g. 38, 5400 Šiauliai, Lietuva [email protected] Gauta 2003 04 07