„XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas: žemėlapiai ir jų komentarai“. Sudarytojos Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė

MIROSŁAW JANKOWIAK Institutet för slaviska studier, Polska vetenskapsakademien Forskningsområden: det belarusiska språket, den polska „Kresy“-dialekten, den belarusisk-baltisk-polska språkgränsen. LITAUISKA DIALEKTER I BÖRJAN AV 2000-TALET: GEOLINGVISTISK OCH SOCIOLINGVISTISK UNDERSÖKNING: KARTOR OCH KOMMENTARER Redaktörer Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė Vilnius: Briedis, 2014, 459 p. ISBN 978-9955-26-468-2 År 2014 publicerades i Vilnius det monumentala verket med titeln The Modern Geolinguistic Research in Lithuania: The Optimisation of Network Points and the Interactive Dissemination of Information, som är resultatet av ett långvarigt arbete av framstående lingvister som forskar om litauiska dialekter samt polska, belarusiska och ryska språk/dialekter i Litauen. Efter andra världskriget utvecklade litauerna ett nätverk av orter för insamling av uppgifter om det litauiska språket, som omfattade mer än 720 orter. Det insamlade materialet låg till grund för skapandet och utgivningen av ”The Atlas of the Lithuanian Language” (Lietuvių kalbos atlasas). Det insamlade materialet återspeglar, som väntat, förhållandena under de gångna decennierna; det omfattar inte andra språk som talades inom Litauiska SSR. Å andra sidan innehåller det en klassificering av de litauiska dialekterna (1966), utarbetad av Aleksas Girdenis och Zigmas Zinkevičius. Det har gått 60 år sedan materialet samlades in, Litauen har återvunnit sin självständighet och den demografiska och socioekonomiska situationen har förändrats. De faktorer som nämnts ovan har påverkat språksituationen i Litauen. Både litauiska och lettiska lingvister har inlett ny omfattande forskning för att visa det aktuella tillståndet för de litauiska och lettiska dialekterna på Litauens och Lettlands territorium. Detta är desto mer im- 392 Acta Linguistica Lithuanica LXXI XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas: žemėlapiai ir jų komentarai Sudarytojos Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė viktig eftersom båda språken talas av få invånare (litauiska av cirka 4 miljoner, både i landet och i exil, och lettiska av cirka 2 miljoner), och språket fortfarande anses vara en av de viktigaste delarna av den nationella identiteten i dessa länder. År 2009 The Atlas of the Baltic Languages. A prospect1 gavs ut av Lettiska språkets institut i Riga och Litauiska språkets institut i Vilnius, och 2014 utkom det första bandet av Atlas, som presenterar växtordförrådet (Baltų kalbų atlasas. Leksika 1: Flora2. En annan mycket viktig studie är den bok som nu recenseras och som kröner ett flerårigt projekt med titeln The Modern Geolinguistic Research in Lithuania: The Optimisation of Network Points and the Interactive Dissemination of Information. Under tre år (2010–2013) undersökte och analyserade professor Danguolė Mikulėnienė tillsammans med 33 kollegor och studenter de litauiska dialekterna ur ett geolingvistiskt och sociolingvistiskt perspektiv. Projektets medlemmar fastställde flera huvudmål – att samla in och publicera det senaste materialet som skildrar de centrala och perifera litauiska dialekterna, att med utgångspunkt i en analys av fonetiska drag exakt fastställa gränserna mellan de litauiska dialekterna och underdialekterna, att visa den sociolingvistiska situationen inom hela det litauiska språkområdet och att göra en preliminär analys av det insamlade materialet. Hela 735 orter i Litauen och 15 utomlands undersöktes (sammanlagt cirka 5 000 timmar digitala inspelningar), nätverket av dialektologiska undersökningspunkter uppdaterades (vissa byar hade redan övergivits och nya orter hade tillkommit) och ett samtida arkiv över 2000-talets dialekter skapades. Publikationens första del ägnas åt teoretiska aspekter (teorier, metoder och terminologi), liksom åt den litauiska dialektologins roll och ställning inom den internationella dialektologin. Författarna betonar att själva begreppet geolinguistics förekom i litauisk dialektologi först i början av 2000-talet. Den traditionella dialektologin skildrar språkligheten statiskt, medan geolingvistiken gör det dynamiskt. De litauiska dialekterna och underdialekterna behövde analyseras och tolkas på nytt i enlighet med den samtida lingvistikens landvinningar, med hänsyn till språkliga, sociala och geografiska aspekter och med användning av den senaste terminologin. Författarna använder till exempel termen topolect (efter den kinesiske forskaren Victor H. Mair), som syftar på en kod som Baltu valodu atlants, Anna Stafecka, Danguolė Mikulėnienė, Riga / Vilnius, 2009. Baltu valodu atlants. Leksika 1: Flora. Baltų kalbų atlasas. Leksika 1: Flora. Atlas över de baltiska språken. Lexis 1: Flora. 2:a reviderade upplagan. Redigerad av Danguolė Mikulėnienė och Anna Stafecka. Vilnius: Latvijas Universitātes Latviešu valodas institūts, Lietuvių kalbos institutas. Lettiska språkets institut vid Lettlands universitet och Institutet för det litauiska språket, 2013, 568 s. Recenzijos / Reviews 393 MIROSŁAW JANKOWIAK samexisterar inom samma område med andra, ömsesidigt obegripliga språk, och topolecter saknar en självständig språklig identitet. När det gäller Litauen betraktar författarna därför alla lokala varieteter av följande språk som topolects: polska, belarusiska, lokala varieteter av ryska och lettiska. Korrekt användning av metodik (insamling och bearbetning av material) och terminologi var mycket viktig, ja avgörande, i denna publikation. Därför finner vi i boken en ingående analys och beskrivning av dessa frågor (beskrivna av Daiva Aliūkaitė, Violeta Meiliūnaitė, Jurgita Jaroslavienė och Danguolė Mikulėnienė). Det andra grundläggande kapitlet, skrivet av Danguolė Mikulėnienė, Asta Leskauskaitė och Laura Geržotaitė, ägnas åt geolingvistisk forskning i Litauen. Författarna presenterar forskningens utveckling från det förgeolingvistiska skedet (slutet av 1800-talet), via den intensiva utvecklingen av den språkliga geografins forskning (Kazimieras Būga), fram till vår tid – det neogeolingvistiska skedet. De litauiska dialektologernas främsta verk var utan tvekan utgivningen av The Atlas of the Lithuanian Language i tre band (med ordförråd, fonetik och morfologi på 376 kartor). Verket omfattade material som samlats in under 15 år på mer än 800 orter (13 ytterligare punkter utanför Litauens gränser); arkivet består av 30 000 meter magnetband och 15 000 sidor handskrivna anteckningar, sammanställda av 600 personer. En annan viktig händelse var utgivningen av Atlas of the Baltic Languages, som återger material från Litauen och Lettland. Den senaste perioden inom litauisk dialektologi – den neolingvistiska – inleddes i och med det ovan nämnda projektet, som resulterade i den publikation som nu recenseras. Därefter diskuterar författarna den traditionella klassificeringen av de litauiska dialekterna och underdialekterna och betonar att det fanns minst tre typer av indelningar, beroende på vilka regler olika forskare tillämpade (och mer specifikt på valet av lämpliga fonetiska drag). Under årens lopp korrigerades nästan en femtedel av de undersökta punkterna, men detta förändrade inte nätverket av dialektologiska undersökningspunkter nämnvärt. Denna nya klassificering, som reviderades – det vill säga där underdialekternas namn ändrades – förändrade dock inte den geolingvistiska situationen i Litauen, även om vissa inslag i klassificeringen återspeglar den förkrigstida administrativa och territoriella indelningen. Bokens tredje kapitel (Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė, Janina Švambarytė-Valužienė med flera) beskriver de litauiska dialekternas geolingvistiska situation på 2000-talet och optimeringen av fältundersökningspunkterna. I förhållande till den traditionella dialektologin kompletterade forskarna frågeformulären med sociodemografiska parametrar. Den regionala variationen analyserades inte enbart utifrån ett enda språk eller en enda dialekt; variationens utvecklingsförlopp och förändringar behandlades inte som fenomenet 394 Acta Linguistica Lithuanica LXXI XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas: žemėlapiai ir jų komentarai Sudarytojos Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė som ett slutet system, utan som ett resultat av interaktioner mellan system. Forskarna fastställde en regionalitetsnivå i sju steg för respondenternas tal, baserad bland annat på kriterier som födelseort, bostadsort under perioden fram till 18 års ålder, föräldrarnas ursprung och nuvarande bostadsort. De olika regionalitetsnivåerna återspeglas i språkets/dialektens kvalitet. För att optimera forskningspunkterna specificerades flera faktorer som tidigare forskare hade beaktat: geografiska kriterier för att fastställa punkterna (avståndet mellan punkterna är 8–12 km), den administrativa-territoriella indelningen (tidigare byar och bosättningar, mer sällan småstäder), kriterier för dialektens renhet – valet av en by inte utifrån dess administrativa läge, utan utifrån dess tillhörighet till en viss subdialektgrupp; ortens namn (byar med utländska, icke-litauiska namn undveks). En punkt omfattar inte alltid en enda ort/by; den kan bestå av en central ort och kringliggande orter. Författarna till detta projekt och denna publikation definierade också begreppen aktiv och utdöd punkt. En aktiv punkt är en punkt där alla tre generationer bor och talar en och samma dialekt eller subdialekt i vardagen. Vid förändringar (t.ex. om byn har upphört att existera eller en närliggande ort/by har blivit ett centrum) behölls punktens nummer, men dess namn ändrades. En utdöd punkt är en punkt där det inte finns någon ursprungsbefolkning i en viss ort/by (centrum) eller dess närområde. Analysen av det insamlade materialet bekräftade den traditionella indelningen av Litauens territorium i två huvuddialekter – samogitiska och aukštaitiska – vilka motsvarar den etnogenetiska indelningen. Materialet visade också på förändringar: för de västsamogitiska subdialekterna bedömdes aktivitetsnivån vara mycket låg, till skillnad från områdena i den södra, östra och norra delen av Žemaitija, där det finns få utdöda punkter. Bland de aukštaitiska subdialekterna kan vi också se att dialektstrukturen är mycket välbevarad hos respondenterna. Undantag från detta mönster är de punkter som ligger utanför landets gränser – exempelvis i Belarus – där de håller på att försvinna. Ett positivt undantag är enligt författarna de litauiska subdialekterna kring Puńsk i Polen, där de är livskraftiga och har goda utsikter att överleva inom den närmaste framtiden. Den nationella homogeniteten i de flesta områden i Litauen bidrar till språklig homogenitet och till att de litauiska subdialekternas struktur bevaras väl. Där det råder flerspråkighet sker förändringarna i de litauiska subdialekternas struktur snabbare, såsom i Vilniusområdet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt kapitel IV (Lokala varieteter av andra språk i Litauen). I de flesta länder nämns andra språk som talas i området vanligtvis inte alls när man arbetar med dialektatlaser över ett visst språk. Författarna tog inte bara hänsyn till andra språk och subdialekter, utan beskrev dem också utifrån de senaste fältstudierna. Därmed Recenzijos / Reviews 395 MIROSŁAW JANKOWIAK får läsaren en fullständig överblick över den språkliga situationen i hela Litauen. Det lettiska språket beskrivs i artikeln av Gintarė Judžentytė (Det lettiska språket i Litauen). Det polska språket i de norra gränsområdena beskrivs av Kristina Rutkovska, de belarusiska subdialekterna av Lilija Plygavka och det ryska språket av Nadežda Morozova. Det polska språket omfattar tre regioner: Vilniusregionen, Kaunasregionen och Ignalina-Zarasai-regionen. Polackerna i Litauen utgör en betydande andel av befolkningen – omkring 200 000; i Šalčininkai distriktskommun är hela 79,5% polacker, i Vilniusregionen 61,3%, i Trakai distriktskommun 33,2% och i Švenčionys distriktskommun 27,4%. De bevarar sina traditioner, däribland modersmålet, mycket väl. Situationen är sämre i Kaunasregionen och Ignalina-Zarasai-regionen. De belarusiska subdialekterna används ganska allmänt av den äldre generationen invånare i landets sydöstra del. När det gäller det ryska språket bör man tala om gammaltroendedialekten (deras byar undersöktes inte separat av litauiska forskare) och om talet hos ryssar som bor i många olika orter. Forskningen gjorde det inte bara möjligt att dokumentera det aktuella tillståndet för de litauiska dialekterna och andra språk och subdialekter som talas i Litauen och dess närområde, utan också att bedriva långsiktig dialektologisk forskning och analysera den språkliga situationen i detta område, samt till och med förutsäga förändringar inom den närmaste framtiden. Lingvisternas arbete inom projektet visade den språkliga situationen i Litauen på ett mångskiktat och heltäckande sätt och har stor potential för analys inte bara av enskilda dialekter och subdialekter, utan också av det allmänna språket och andra språk (polska, belarusiska, ryska, lettiska) som talas i olika delar av landet. Författarna uppmärksammar oss på förändringarna i den språkliga situationen nära de större städerna (den fortskridande urbaniseringen), även på flera mils avstånd från stadskärnorna. Det är svårt att tala om dialekt på dessa platser. Förekomsten av andra språk gör situationen mer färgrik – särskilt i Vilnius och Klaipėda (det ryska språket). Å andra sidan har talet i Kaunasregionen bevarat dialektstrukturen mycket väl, vilket bland annat beror på befolkningens homogena sammansättning. I detta kapitel presenterar författarna den aktuella klassificeringen av dialekterna utifrån de enskilda subdialektgrupperna och deras centra. Subdialekterna är bättre bevarade på platser där talarna har en starkare symbolisk medvetenhet om dem, vilket är fallet i exempelvis Žemaitija snarare än Aukštaitija. Särskilt i östra Aukštaitija är det svårt att tala om att subdialektstrukturen har bevarats väl – samexistensen mellan olika språk (polska, belarusiska) har lett till konvergens, det vill säga ömsesidig påverkan mellan språken och deras assimilering. 396 Acta Linguistica Lithuanica LXXI XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas: žemėlapiai ir jų komentarai Sudarytojos Danguolė Mikulėnienė, Violeta Meiliūnaitė Den granskade studien är av största betydelse, eftersom den presenterar ett system av inte bara språkliga och geografiska faktorer, utan även sociala och kulturella särdrag. Den använda metodiken gjorde det möjligt att analysera det språkliga kontinuumet i Litauen på både vertikal och horisontell nivå och frigjorde därmed litauisk dialektologi från de klassiska forskningsmetoder som endast visar ett fragment av den språkliga verkligheten. De litauiska dialekterna bevaras på de flesta platser som tidigare markerats i The Atlas of the Lithuanian Language, men kännetecknas numera av föränderlighet och dynamik, inte av den stabilitet som rådde för årtionden sedan. Den lägsta livskraften återfinns hos de västsamogitiska samt syd- och östaukštaitiska underdialekterna, den högsta hos de samogitiska dialekterna. Den forskning som författarna genomfört visar på ett utmärkt sätt hur dialekter försvinner och talas, och hur nya, så kallade sekundära dialekter uppstår. Den äldsta generationen talare representerar bäst den statiska dialektmodellen (horisontell föränderlighet), medan den medelålders generationen uppvisar stor dynamik (vertikal föränderlighet) – konvergens med andra språk eller likhet med standardspråket. Språket hos den yngsta generationen talare är mest mångfacetterat och kommer att forma den språkliga situationen inom en nära framtid. Det språket bör undersökas på nytt om några årtionden för att förändringarna i språket ska kunna följas. Den presenterade boken är en ytterst viktig publikation och har till och med avgörande betydelse för den litauiska dialektologin. Den består inte bara av ett omfattande material som erfarna lingvister noggrant och professionellt har samlat in, utan också av en ingående analys och tolkning genomförd med de senaste metoderna. Under det treåriga projektet utförde författarna ett enormt arbete. De samlade in material från hela Litauens territorium, vilket gjorde det möjligt att jämföra den samtida språksituationen med resultaten från äldre forskning och kommer att utgöra en mycket god referenspunkt för framtida fältstudier. Förutom den innovativa ansatsen till geolingvistisk forskning väcker det särskild uppmärksamhet att författarna också beaktade andra språk som talas i Litauen – belarusiska, lettiska, polska och ryska. Alla de nämnda omständigheterna gjorde det möjligt att presentera den verkliga språksituationen i Litauen, med samtliga språkliga, sociala och administrativa faktorer. Publikationen har stor betydelse för arkiv och kunskapsinhämtning. Författarna lade ned mycket arbete på att komplettera varje kapitel med talrika färgkartor, diagram och tabeller, vilka tillsammans med flera bilagor ger utmärkta möjligheter att jämföra situationen i 2000-talets byar med den som rådde för årtionden sedan. Publikationen innehåller 14 kartor (en äldre – från The Atlas of the Lithuanian Language – och en samtida) som visar de senaste tendenserna i fråga om de litauiska dialekternas och underdialekternas struktur, däribland en karta över utbredningen av belarusiska, lettiska, polska och ryska språkets Recenzijos / Reviews 397 MIROSŁAW JANKOWIAK punkter. I slutet av publikationen finns en omfattande bilaga (om forskningsmetodiken, frågeformulären och förteckningen över undersökta punkter – tillsammans med namnen och numreringen från The Atlas of the Lithuanian Language samt de nya punkter som skapats för detta projekts ändamål). Det presenterade verket: XXI a. pradžios lietuvių tarmės: geolingvistinis ir sociolingvistinis tyrimas. Žemėlapiai ir jų komentarai utgör också ett utmärkt och grundligt kunskapskompendium för forskare inom litauiska dialekter och språk, för personer som arbetar med polska, belarusiska och ryska språk i Litauen, för dem som intresserar sig för frågor om språkgränser samt för studenter i baltiska studier. En del av det material som författarna samlat in och bearbetat finns tillgängligt på den särskilt skapade webbplatsen www.tarmes.lt, där läsaren enkelt kan ta del av de litauiska dialektologernas resultat (på litauiska och engelska). Inlämnad den 5 september 2014. MIROSŁAW JANKOWIAK Instytut Slawistyki PAN ul. Bartoszewicza 1B / 17, 00-337 Warszawa, Poland [email protected] 398 Acta Linguistica Lithuanica LXXI