Анатолий Павлович Непокупный и Латвия

ILGA JANSONE Institutet för lettiska språket vid Lettlands universitet Forskningsområden: lexikologi, dialektologi, onomastik, språkets och språkvetenskapens historia. ANATOLIJ PAVLOVITJ NEPOKUPNY OCH LETTLAND Anatolijus Nepokupnas och Lettland ANNOTATION Artikeln ägnas åt den ukrainske språkvetaren och framstående baltisten Anatolij Pavlovitj Nepokupny, som under de senaste 40 åren hade de närmaste kontakterna med Lettland. Hans samarbete med lettiska kolleger kan delas in i flera perioder, förbundna med olika teman: det interinstitutionella projektet Språkliga förbindelser mellan folken i Östersjöområdets och de angränsande territoriernas areal (mitten av 1960-talet–början av 1980-talet); projektet Lesja Ukrajinkas adress i Riga (1990-talet); aktiviteter med anknytning till valet av A. P. Nepokupny till utländsk ledamot av Lettlands vetenskapsakademi (början av 2000-talet). Parallellt med de nämnda aktiviteterna deltog A. P. Nepokupny aktivt i vetenskapliga konferenser i olika lettiska städer från och med 1960-talet. NYCKELORD: förbindelser mellan ukrainska och lettiska språkvetare, baltist och slavist Anatolij Pavlovitj Nepokupny. ANNOTATION Artikeln behandlar Anatoly Nepokupny, en ukrainsk språkvetare och en framstående forskare inom baltistiken. De senaste 40 åren av hans yrkesverksamhet var nära förbundna med Lettland. Hans samarbete med lettiska kolleger kan delas in i flera etapper, knutna till särskilda aktiviteter – ett interinstitutionellt projekt ”Östersjöområdet och dess kontakter med grannfolkens språk” (mitten av 1960-talet till början av 1980-talet); projektet ”Lesja Ukrajinkas adress i Riga” (1990-talet); aktiviteter i samband med hans val till utländsk ledamot av Lettlands vetenskapsakademi (början av 2000-talet). Dessutom Įžvalgos / Insights 245 ИЛГА ЯНСОНЕ deltog Nepokupny aktivt i olika vetenskapliga konferenser i olika lettiska städer från och med 1960-talet. NYCKELORD: kontakter mellan ukrainska och lettiska språkvetare, baltist och slavist Anatoly Nepokupny. Anatolij Pavlovitj Nepokupny var den ukrainske språkvetare som under de senaste 40 åren hade de närmaste kontakterna med Lettland. Vid vetenskapliga konferenser ägnade åt akademikern Jan Endzelin uttalade A. P. Nepokupny upprepade gånger att han var Ja. Endzelins vetenskapliga barnbarn. Vad handlar detta om? Anatolij Pavlovitj Nepokupny studerade 1955–1958 som doktorand vid avdelningen för rysk och slavisk språkvetenskap vid Kievs universitets filologiska fakultet. Hans avhandlingshandledare blev Ja. Endzelins elev L. A. Bulachovskij, som vid den tiden både var direktör för Institutet för språkvetenskap vid Ukrainska vetenskapsakademien och professor vid Kievs universitet. L. A. Bulachovskij introducerade den unge kollegan i Ja. Endzelins vetenskapliga verksamhet och rådde honom att ägna sig åt baltistik. Sedan dess blev baltiska och slaviska språkförbindelser A. P. Nepokupnys forskningsobjekt. Även efter L. A. Bulachovskijs död 1961 blev han vetenskaplig medarbetare vid Institutet för språkvetenskap vid Ukrainska vetenskapsakademien. L. A. Bulachovskij kan alltså med full säkerhet kallas A. P. Nepokupnys vetenskaplige far. L. A. Bulachovskij var i sin tur både elev till och kollega med Ja. Endzelin vid Charkivs universitet. År 1908 bjöd Charkivs universitet in Ja. Endzelin och valde honom till extraordinarie professor, men eftersom utbildningsministern inte godkände utnämningen till denna tjänst började Ja. Endzelin 1909 arbeta som extraordinarie docent, från 1911 som extraordinarie professor och 1912–1920 som ordinarie professor. Mellan 1909 och 1920 höll Ja. Endzelin i Charkiv följande föreläsningskurser: introduktion till språkvetenskap, jämförande språkvetenskap, jämförande grammatik för de indoeuropeiska språken, jämförande grammatik för de germanska språken, teoretiska och praktiska kurser i litauiska och fornpreussiska (enligt uppgifter av G. Achvlediani även lettiska), fornarmeniska, fornper­siska, gotiska, fornisländska och fornirländska språk, avestiska, övningar i läsning av avestiska texter och Rigveda samt av antika grekiska och persiska texter (Grīsle 2007: 33). L. A. Bulachovskij var i sin tur redan 1908 student vid Charkivs universitets historisk-filologiska fakultet, som han avslutade 1910, men 1911–1914 genomgick han där vid institutionen för slavisk filologi förberedelse för professorsgrad, och 1916–1917 var han extraordinarie docent vid institutionen för slavisk filologi vid Charkivs universitet. 246 Acta Linguistica Lithuanica LXXVIII Анатолий Павлович Непокупный и Латвия Den gedigna skola som skapats under flera generationer gav A. P. Nepokupny möjlighet att på allvar ägna sig åt baltistik. Till en början åtföljdes detta av kontakter med litauiska kolleger och från mitten av 1960-talet även med Lettland. A. P. Nepokupnys samarbete med lettiska kolleger kan delas in i flera perioder, knutna till olika teman. Den första perioden – mitten av 1960-talet–början av 1980-talet: det interinstitutionella projektet Språkliga förbindelser mellan folken i Östersjöområdets och de angränsande territoriernas areal. Idén till detta projekt uppstod under ett samtal vid konferensen om toponymi i Sovjetunionens nordvästra zon 1966. Idégivarna var den unge A. P. Nepokupny, som hade disputerat året innan, och Rudolf Grabis, chef för sektorn för lettiska språket vid Institutet för språk och litteratur vid Lettlands vetenskapsakademi. Projektet togs redan 1968 med i planerna för Institutet för språk och litteratur vid Lettiska SSR:s vetenskapsakademi (ledare – R. Grabis, chef för sektorn för lettiska språket vid Institutet för språk och litteratur, och A. P. Nepokupny, vetenskaplig medarbetare vid Institutet för språkvetenskap vid Ukrainska SSR:s vetenskapsakademi; utförare: B. Laumane), och 1975 i planerna för Institutet för språkvetenskap vid Ukrainska SSR:s vetenskapsakademi. Samarbetsområdena angavs vara utarbetande av gemensamma publikationer, deltagande i allunions- och internationella konferenser samt A. P. Nepokupnys arbete som avhandlingskonsult för den kandidatuppsats i filologi som B. Laumane förberedde och försvarade 1973. Ett vittnesmål om samarbetets början är ett brev ur A. P. Nepokupnys personliga arkiv, adresserat till direktören för Institutet för språk och litteratur vid Lettlands vetenskapsakademi: 18 september 1968 Till direktören för Institutet för språk och litteratur vid Lettiska SSR:s vetenskapsakademi, prof. J. Kalnyn, och chefen för språkvetenskapliga frågor vid institutet, prof. R. Grabis Direktionen för Institutet för språkvetenskap uppkallat efter A. A. Potebnja vid Ukrainska SSR:s vetenskapsakademi anser att upprättandet av närmare samarbetsformer mellan våra institut inom forskningen om baltoslaviska språkförhållanden är ett positivt faktum. Vi samtycker till att en medarbetare vid vårt institut, kandidaten i filologi A. P. Nepokupny, deltar som medhandledare och medverkande i utarbetandet av temat för Institutet för språk och litteratur vid Lettiska SSR:s vetenskapsakademi ”Språkliga kontakter mellan folken i Östersjöområdets areal”, samt fungerar som handledare-konsult (på ideell basis) för kamratens avhandlingsarbete Įžvalgos / Insights 247 ИЛГА ЯНСОНЕ B. Laumane på temat ”Återspeglingen av lingvistiska förbindelser i det lettiska språkets fiskerilexikon”. Införandet av temat ”Östslavisk-baltiska språkförhållanden” i tematiken för Institutet för språkvetenskap vid Ukrainska SSR:s vetenskapsakademi kommer att avgöras vid utarbetandet av temaplanen för 1970. Med uppriktig respekt Direktören för Institutet för språkvetenskap uppkallat efter A. A. Potebnja, akademiker vid Ukrainska SSR:s vetenskapsakademi (I. K. Beloded). Samarbetets resultat blev för det första den kandidatuppsats i filologi som B. Laumane försvarade 1973, Fiskenamn i lettiska, för det andra gemensamma artiklar av A. P. Nepokupny och B. Laumane, ”Baltoslavisk-finska paralleller inom sjöfart och fiske” (Laumane, Nepokupny 1970: 189–202), och för det tredje A. P. Nepokupnys artiklar ”Preussisk etymologi i Ja. Endzelins arbeten och lexiken i de kustnära dialekterna av de baltiska språken och de östslaviska språkens dialekter i och nära det preussiska området” (Nepokupny 1973: 76–83), ”Gotland och Scando-Baltica” (Nepokupny 1974: 73–85), ”Lett, Lettland och Kurzeme i den ukrainska kosackadelns antroponymi på 1500–1600-talen” (Nepokupny 1977a: 96–108), ”Den finsk-baltisk-vitryska semantiska isoglossen ’gå till byn’ = ’gå på besök’” (Nepokupny 1977b: 109–126). Tyvärr avslutades projektet utan att den planerade boken, som skulle sammanfatta resultaten, publicerades. Det följde nästan tio års stiltje. Den andra perioden – 1990-talet–början av 2000-talet: arbetet med projektet Lesja Ukrajinkas adress i Riga. Efter återupprättandet av Lettlands och Ukrainas självständighet tog A. P. Nepokupny itu med sin gamla dröm – att hitta den plats i Riga där Lesja Ukrajinka bodde i mars 1900. Med stöd för detta initiativ från Ukrainas ambassadörer i Lettland, V. Michajlovskyj, M. Jankiv och R. Tjilatjajeva, genomfördes arbete både i arkiv och museer samt vid institutioner i staden Riga. Resultatet blev publikationer i Вісник національної академії наук України (Nepokupny 2006: 75–82) och Latvijas Zinātņu Akadēmijas Vēstis (Nepokupnijs 2006: 43–52). Tyvärr tillhörde huset på Dzirnavu-gatan 90, där poetens moster bodde i början av XIX århundradet, trähusbebyggelsen och revs i början av 90-talet av XX århundradet. När A. P. Nepokupny i slutet av XX århundradet, efter plågsamma sökningar, lyckades fastställa adressen där Lesja Ukrajinkas släktingar bodde, väntade honom en besvikelse – en parkeringsplats på platsen för trähuset. 248 Acta Linguistica Lithuanica LXXVIII Анатолий Павлович Непокупный и Латвия 1 BILD. A. P. Nepokupny på platsen där huset på Dzirnavu-gatan 90 stod Anatolij Pavlovitjs ouppfyllda dröm var att sätta upp en minnestavla på platsen för huset på Dzirnavu-gatan 90, där Lesja Ukrajinka hade bott under ett besök hos sin moster. 2 BILD. Så föreställde A. P. Nepokupny minnestavlan Įžvalgos / Insights 249 ИЛГА ЯНСОНЕ Den tredje perioden – början av 2000-talet – hänger samman med att A. P. Nepokupny 2004 valdes till utländsk ledamot av Lettlands vetenskapsakademi. Från och med 2002 besökte han Lettland flera gånger varje år och deltog aktivt både i språkvetenskapliga evenemang och i det akademiska livet. Alla minns hans framträdande före valet av ledamöter till Lettlands vetenskapsakademi 2004, då han höll en akademisk föreläsning om preussisk tematik i närvaro av Ukrainas dåvarande ambassadör i Lettland, M. Jankiv. Föreningen av poeten och den diakroniska språkvetaren i A. P. Nepokupnys tänkande ledde inte bara till en känslomässig framställning av ämnet utan också till ett djupgående betraktande av problemet. I det äldsta monumentet över de baltiska språken – Elbing-ordboken – står framför namnen på andra fåglar ornitonymen preuss. prestors E 707, vars betydelse hittills inte har kunnat tydas av vare sig R. Trautmann, Ja. Endzelin, V. Mažiulis eller andra preussister. Forskarna förbryllades just av förekomsten av denna ornitonym – gärdsmygen (Troglodytes troglodytes L.), som är en av de minsta representanterna för ordningen tättingar. När A. P. Nepokupny mötte kyrklig terminologi i fågelnamnen och fann en berättelse om hur gärdsmygen valdes till fåglarnas kung bland material som nedtecknats i Lviv-regionen 1898, drog han slutsatsen att ornitonymen prestors E 707 ’konigelyŋ’ i Elbing-ordboken hänger samman med den äldsta varianten av tyskans priester ’präst’ – prêstar, som fanns i fornövretyska och forn­saxiska och låg till grund för preuss. prestors (För mer om etymologin för preuss. prestors se Nepokupny 1998: 109–119). De många frågorna efter A. P. Nepokupnys föredrag visade att hans angreppssätt på preussisk etymologi väckte intresse, inte bara ur en lingvistisk utan också ur en extralingvistisk synvinkel. Från och med andra hälften av 1960-talet deltog A. P. Nepokupny i olika konferenser i Lettland. Under andra hälften av 1960-talet var det huvudsakliga temat för hans föredrag baltoslaviska språkförbindelser: ”Ordbildning som ett baltiskt element i Ukrainas Polesies toponymi” vid ”Konferensen om toponymi i Sovjetunionens nordvästra zon”, Riga, 1966; ”Östersjöns slaviska ödialekter som källa för undersökningen av de omgivande språken” vid ”II interuniversitetskonferensen i dialektologi om studiet av ryska dialekter i de baltiska republikerna”, Riga, 1966; ”Baltiska element i Ukrainas toponymi” vid Jan Endzelins konferens, Riga, 1968; ”Dehydronymiska bebyggelsenamn i baltiska och slaviska språk (balt. ra- / slav. po-)” vid A. Ozols konferens, Riga, 1969. 250 Acta Linguistica Lithuanica LXXVIII Анатолий Павлович Непокупный и Латвия 3 BILD. A. P. Nepokupny med Ukrainas dåvarande ambassadör i Lettland, M. Jankiv (2004) I 1970-talets föredrag tillkommer vid sidan av de tidigare nämnda även preussisk och jatvingisk tematik: ”Vissa syntaktiska särdrag hos baltiska lånord i slavisk dialektmiljö” vid A. Ozols konferens, Riga, 1970; ”Lettiska prepositions- och kasus­konstruktioner som skiljer sig från de litauiska och är gemensamma med de slaviska” vid A. Ozols konferens, Riga, 1971; ”Preussisk etymologi i Ja. Endzelins arbeten och lexiken i de kustnära dialekterna av de baltiska språken och de östslaviska språkens dialekter i och nära det preussiska området” vid Jan Endzelins jubileumskonferens, Riga, 1973; ”Preussisk etymologi i Ja. Endzelins arbeten och lexiken i de vitryska och ukrainska språken” vid konferensen ”De baltiska språken och deras inbördes förbindelser med slaviska, finsk-ugriska och germanska språk”, Riga, 1973; ”Mot en undersökning av området för jatvingiska relikter” vid konferensen ”Baltfolkens etniska historia”, Riga, 1977. Įžvalgos / Insights 251 ИЛГА ЯНСОНЕ 4 ILLUSTR. A. P. Nepokupny med medlemmar av LANS avdelning för humaniora och samhällsvetenskap samt med professorer vid Lettlands universitet (från vänster: J. Stadinš, I. Jansone, A. Blinkena, A. Nepokupny, M. Jankiv, T. Jundzis, B. Bušmane, O. Buš, S. Pavidis, I. Koškin) 5 BILD. A. P. Nepokupny bland lettiska och polska kolleger efter Jan Endzelins konferens 2005 (från vänster: M. Jankowiak, I. Jansone, M. Ostrówka, E. Kagaine, A. Stafecka, A. Nepokupny) 252 Acta Linguistica Lithuanica LXXVIII Анатолий Павлович Непокупный и Латвия Från 1980-talet till mitten av 1990-talet blev A. P. Nepokupnys besök i Lettland betydligt mer sällsynta, medan föredragens tematik förblev densamma: ”Jatjagerna och Lettland” vid IV allunionskonferensen för baltister, Riga, 1980; ”Västbaltiska folk och slaver i deras gemensamma onomastiska isoglosser” vid konferensen ”Baltfolkens etniska historia”, Riga, 1985; ”Om perspektivet för Ja. Endzelins ’Småting’” vid VII internationella baltistkongressen, Riga, 1995. Från slutet av 1990-talet blev A. P. Nepokupny åter en flitig gäst i Lettland och en ständig föredragshållare vid konferenser. En betydande plats i hans föredragsteman intas nu av det preussiska temat och folkloristiska motiv: ”Om en solbild i lettisk poesi, folklore och terminologi” vid konferensen ”Ordet och aspekter av dess undersökning”, Liepāja, 1999; ”Jānis Endzelin och Ukraina” vid Jan Endzelins konferens, Riga, 1999; ”Om den baltoslaviska gränsen på Belarus territorium” vid IX internationella baltistkongressen, Riga, 2000; ”Till de preussiska etymologierna hos Ja. Endzelin: det verkliga och sagolika i semantiken hos två fågelnamn i Elbing-ordboken” vid Jan Endzelins konferens, Riga, 2002; ”Från preussiskans yttre gränser till dess interna rekonstruktioner” vid konferensen ”Gränsland: en språkvetenskaplig aspekt”, Daugavpils, 2004; ”Till tolkningen av preuss. dragios E 386 ’Hefen’ som motsvarighet till lett. dradži ’utkok’” vid Jan Endzelins konferens, Riga, 2005; ”Om rekonstruktionen av lett. kungs” vid I kongressen ”Letonica”, Riga, 2005; ”Från Östersjön till Adriatiska havet: en lettgallisk oikonym i en isogloss genom språkgränserna” vid konferensen ”Gränsland: en språkvetenskaplig aspekt”, Daugavpils, 2005; ”Till 6 BILD. A. P. Nepokupny vid sektionen för I kongressen Letonica (2005) Įžvalgos / Insights 253 ИЛГА ЯНСОНЕ etymologiseringen av preuss. stroio E 103 ’Halsader’: Ja. Endzelin och andra” vid Jan Endzelins konferens, Riga, 2006. Under de senaste sju åren höll Anatolij Pavlovitj Nepokupny också föreläsningar både vid Lettlands universitet och vid Liepājas pedagogiska akademi samt vid Daugavpils universitet. Han populariserade Lettland i Ukraina både genom sina dikter och filmer samt genom vetenskapliga artiklar och personliga kontakter. Alla sina känslor för Riga och Lettland uttryckte han i dikter (Nepokupny 1989: 58): O Riga! Över hela världen från din kust – Bortom det gränslösa havet och genom jordens fjärran land – Seglar dina höga torn genom tiden – Som master på ditt skepp. Till seklernas hamnar, till glada gästabud, Du seglar in som en karavell av skönhet… Och goda vindar blåser in i de ålderdomliga salarna – Som in i dina oförgängliga segel. ЛИТЕРАТУРА Grīsle Rasma 2007: Spēkildze 21. Rīga, 33. Nepokupnijs Anatolijs 2006: Lesjas Ukrainkas Rīgas adrese. – Latvijas Zinātņu Akadēmijas Vēstis 6, 43–52. Лаумане Бенита, Непокупный Анатолий 1970: Балто-славяно-финские параллели из области мореплавания и рыболовства. – Взаимосвязи балтов и прибалтийских финнов. Рига: Зинатне, 89–202. Непокупный Анатолий 1973: Прусская этимология в трудах Я. Эндзелина и лексика приморских говоров балтийских и ближайших к прусскому ареалу диалектов восточнославянских языков. – Известия АН Латвийской ССР 2, 76 – 83. Непокупный Анатолий 1974: Остров Готланд и Scando-Baltica. – Baltistica 10(1), 73–85. Непокупный Анатолий 1977a: Латыш, Латвия и Курземе в антропонимии украинского казачества XVI–XVII вв. – Контакты латышского языка. Рига: Зинатне, 96–108. Непокупный Анатолий 1977б: Финно-балто-белорусская семантическая изоглосса ‘идти в деревню’ = ‘идти в гости’. – Контакты латышского языка. Рига: Зинатне, 109–126. 254 Acta Linguistica Lithuanica LXXVIII Анатолий Павлович Непокупный и Латвия Непокупный Анатолий 1998: Прусское название христианского священника: prestors EV 707. – Colloquium pruthenicum secundum. Kraków, 109–119. Непокупный Анатолий 1989: Ризькі етюди. – Золото вікон. Київ, 58. Непокупный Анатолий 2006: Ризька адреса Лесі Українки. – Вісник національної академії наук України 1, 75–82. Anatolijus Nepokupnas ir Latvija SANTRAUKA Straipsnis skirtas ukrainiečių kalbininkui, žymiam baltistui Anatolijui Nepokupnui, kuris per paskutiniuosius keturis savo gyvenimo dešimtmečius palaikė glaudžius ryšius su Latvija. Jo bendradarbiavimą su latvių kolegomis galima suskirstyti į keletą etapų, susijusių su konkrečia veikla: 1) tarpinstitucinis projektas „Baltijos jūros regiono ir gretimų teritorijų kalbų kontaktai“ (XX a. 7-ojo dešimtmečio vidurys – XX a. 9-ojo dešimtmečio pradžia); 2) projektas „Lesios Ukrainkos adresas Rygoje“ (XX amžiaus 10-asis dešimtmetis); 3) veikla, susijusi su A. Nepokupno išrinkimu Latvijos mokslų akademijos užsienio nariu (XXI a. pradžia). Pirmajame etape buvo ginama latvių kalbininkės Benitos Laumanės disertacija „Žuvų pavadinimai latvių kalboje“, kurios konsultantas buvo A. Nepokupnas, taip pat paskelbti kolektyviniai ir individualūs straipsniai. Antrajame etape, dirbant Latvijos archyvuose ir muziejuose, buvo išsiaiškinta L. Ukrainkos giminaitės, pas kurią ji gyveno Rygoje, gyvenamoji vieta. Tačiau medinis pastatas Dzirnavų gatvėje 90 XX a. 10-ame dešimtmetyje buvo nugriautas, jo vietoje įrengta automobilių stovėjimo aikštelė. Trečiajame etape sustiprėjo A. Nepokupno ryšiai su Latvija, 2004 m. jis buvo išrinktas Latvijos mokslų akademijos užsienio nariu. Kartu su aptarta veikla A. Nepokupnas, pradedant XX a. 7-uoju dešimtmečiu, aktyviai dalyvavo mokslinėse konferencijose įvairiuose Latvijos miestuose. Įteikta 2018 m. birželio 6 d. ILGA JANSONE LU Latviešu valodas institūts Akadēmijas laukums 1, LV-1050 Rīga, Latvija [email protected] Įžvalgos / Insights 255