τέρνακα: An Indo-European Ghost?

CARLO MARIA PERTICA Università Ca’ Foscari Venezia ORCID-id: orcid.org/0009-0001-3385-5828 Forskningsområden: indoeuropeiskt och grekiskt nominalsystem samt etymologi. DOI: doi.org/10.35321/all88-13 τέργαχα: ETT INDOEUROPEISKT SPÖKE? τέργαχα: ett indoeuropeiskt ord som spelar spratt? ANNOTATION Denna anmärkning syftar till att visa hur det hesychianska τέργαχα ‘stjälk av kronärtskockan’, trots den påfallande likheten med andra indoeuropeiska former, snarare bör betraktas som en enkel felskrivning av ett ursprungligt acc. sing. πτέρνικα från Theophrastus’ Historia Plantarum. Möjligheten att τέρναξ, den grekiska anpassningen av ett iranskt växtnamn, faktiskt var belagt i Theophrastus’ text kan dock inte helt uteslutas. NYCKELORD: indoeuropeisk etymologi, Hesychius, textkritik, iranska språk. ANOTACIJA Syftet med denna text är att förklara varför Hesichijus’ τέργαχα ‘stjälk av kronärtskockan’, trots den uppenbara likheten med andra indoeuropeiska former, bör betraktas som en enkel felskrivning av den ursprungliga ackusativ singularisformen πτέρνικα från Teofrastos verk Historia Plantarum. Trots detta bör möjligheten inte avfärdas att formen τέρναξ – en grekisk anpassning av ett iranskt växtnamn – faktiskt var belagd i Teofrastos verk. VIKTIGA ORD: indoeuropeisk etymologi, Hesichijus, textkritik, iranska språk. I Hesychius’ Lexicon, under bokstaven τ (545), finns ett lemma τέργαχα: τῆς χάκτου τοῦ φυτοῦ καυλός ‘(ordagrant) växtens stjälk, kronärtskockan’. Alois Walde och Julius Pokorny (1927: 641) var de första som förband detta hapax med Skt. tr̥ṇa- [n.] ‘gräs, halm’, Go. paurnus [m.] ‘törne, ON born [m.]’ Įžvalgos / Insights 291 CARLO MARIA PERTICA ‘d.’, fht. dorn [m.] ‘d.’, fornkyrkl. trnъ [m.] ‘d.’, etc. Semantiskt verkade sambandet rakt fram på grund av kronärtskockans taggiga natur, även om man formellt behövde anta en ganska invecklad utveckling. Hjalmar Frisk (1970: 881) försökte lösa detta problem genom hypotesen att växtnamnet τέϱναξ uppkom genom ombildning efter δόναξ, –ακος [m.] ‘vass’ av ett ursprungligt *τέϱνον / τέϱνος, resultatet av en fullstegsform av *tṛnos (eller *tṛnom) ‘törne’.1 Å andra sidan valde Pierre Chantraine (1968: 1107) och Robert Beekes (2010: 1470) att förhålla sig försiktiga till detta ords faktiska indoeuropeiska ursprung.2 En mer sannolik lösning på denna lilla språkvetenskapliga gåta har emellertid påpekats av Peter A. Hansen och Ian C. Cunningham i deras utgåva av den hesychianska texten (2009: 30). Ordets ”ursprung” bör i själva verket snarare kopplas till felskrivningen av ett ursprungligt acc. sing. πτέϱνιχα ‘tistelskaft’ från Theophrastus’ Historia Plantarum (4th–3rd århundradet f.Kr.; Thphr. HP 6.4.11): ”Den sänder upp en annan rak stjälk, som de kallar πτέϱνιχα.” ‘Det finns en annan art som skjuter upp en upprätt stjälk, kallad pternix’. Likheten mellan de två formerna, ackusativfallet tillsammans med den textuella kontexten, talar starkt för att betrakta τέϱνακα som ett monstrum som härrör från πτέϱνιχα, en avledning av πτέϱνη [f.] ‘häl’.3 Förekomsten av πτέϱνιχα i detta avsnitt bekräftas dessutom av Athenaeus’ Deipnosophistae (3rd århundradet e.Kr.; 2.70e). Att ordet står under bokstaven τ utgör inget problem, eftersom det är fullt möjligt att Hesychius (5th or 6th århundradet e.Kr.), om inte en tidigare lexikograf som han använde, fann ordet i en redan förvanskad text hos Theophrastus eller Athenaeus (notera att πτέϱνιχα inte förekommer på något annat ställe i Lexicon). För fullständighetens skull bör emellertid även ett alternativt scenario beaktas. Suffixutvidgningen –ακ– liknar starkt den i *–aka i de iranska språken och dessutom finns spår av en hypotetisk iransk protoform *trn-aka i vissa medeliranska språk: jfr khotansakiska tarra ‘ört, gräs’, zor. pahlavi tlk /tarrak/ ‘trädgårdsväxter’ och därefter klassisk persiska tarrah ‘gräslök’ (Bailey 1979: 123; Mayrhofer 1992: 664). Ordet är tyvärr inte känt i avestiska, där resonanterna i sekvensen CR₂nV 1 Hypotesen accepteras t.ex. i Mallory & Adams 1997: 575. 2 Mer bibliografi hos Lloyd, et al. 1998: s. v. dorn1. 3 Till synes efter mönster av andra växtnamn på –ιξ såsom ἄρπιξ / ἄϱπιξ ‘en typ av törnbuske’, etc. Jfr Rigobianco 2021: 18 för ett fall där växtnamn har modellerats efter lexikala samband i forngrekiskan. 292 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII τέϱναχα: Ett indoeuropeiskt spöke? resonanterna rn bevaras utan någon assimilation (jfr varanā- ‘djuru ll’ < *(h₂)ulh₁-neh₂-). Med beaktande av denna information (liksom det faktum att πτέρυχα självt inte är belagt någon annanstans) kan man säkert också föreställa sig att τέϱναχα ursprungligen rapporterades i Historia Plantarum 6.4.11, som en grekisk anpassning av någon fornper sisk eller medisk form, resultatet av PIr. *tṛn-aka-.⁴ Det hesychianska Lexicon skulle således vara det enda vittnet till den korrekta läsarten. För att avsluta: rekonstruktionen av kärnprotoindoeuropeiska *tṛ̥nos / *tṛ̥nom ‘törne’ förändras inte drastiskt efter de reflektioner som här har presenterats: det är helt enkelt inte längre nödvändigt att på något sätt anta en osorterad grekisk fullstegsbildning. PIE *tṛ̥nos [m.] / *tṛ̥nom [n.] ‘törne’ PIIr. *tṛ̥nam [n.] ‘törne; grässtrå’ (inlånat i proto-uraliska, jfr *tarna i Holopainen 2019: 273–274) PNur. (Strand 2011) västlig och nordöstlig Katē tâ'i ‘törne; snår’ sydöstlig Katē tâṉi ‘d.’ PIAr. *tṛ̥nam Skt. tṛ̥na- [n.] ‘gräs, ört’, etc. PIr. *trn-(aka-) khotansakiska tarra- ‘ört, gräs’, etc. BSl. *tírnas [m.] ‘törne’ PSl. *tъ̄rnъ [m.] ‘d.’ (Derksen 2008: 505) OCS trъnъ ‘ἄκανθα’, etc. PGm. *burna- [m.] ‘törne, taggbuske’ (Kroonen 2013: 552–553) Go. þaurnus [m.] ‘törne’ (< *þurnu-), ON þorn [m.] ‘d.’, etc. ⁴ OP kārataka- ‘resenär; utländsk legosoldat’ ~ gr. κάδδαξ, -ηος ‘persisk benämning på utländska legosoldater’ (Hinz 1975: 148) skulle vara ett gott analogt fall. Bevarandet av klustret rn och det velara suffixet bekräftas av elamitiska transkriptioner av fornper siska och mediska ord och antroponymer: jfr bland annat šī-ra-bar-na /čīra-farnah-/, dvs. ‘vars lycka är vacker’ (Hinz 1975: 76) för rn-klustret och šī-ra-ak-qa /čīrakā/ (Hinz 1975: 77) för det velara suffixet. Įžvalgos / Insights 293 CARLO MARIA PERTICA REFERENCES Bailey Harold W. 1979: Dictionary of Khotan Saka, Cambridge: Cambridge University Press. Beekes Robert 2010: Etymological Dictionary of Greek, with the assistance of L. van Beek, Leiden, Boston: Brill. Chantraine Pierre 1968: Dictionnaire étymologique de la langue grecque, Paris: Klincksieck. Derksen Rick 2008: Etymological Dictionary of the Slavic Inherited Lexicon, Leiden, Boston: Brill. Frisk Hjalmar 1970: Griechisches etymologisches Wörterbuch, Bd. 2, Heidelberg: Carl Winter. Hansen Peter A., Cunningham Ian C. 2009: Hesychii Alexandrini Lexicon, vol. 4 (T–Ω), Berlin: De Gruyter. Hinz Walther 1975: Altiranisches Sprachgut der Nebenüberlieferungen, Wiesbaden: Harrassowitz. Holopainen Sampsa 2019: Indo-Iranians borrowings in Uralic, Helsinki: Faculty of Arts, University of Helsinki: PhD dissertation. Kroonen Guus 2013: Etymological Dictionary of Proto-Germanic, Leiden, Boston: Brill. Lloyd Albert L., Lühr Rosemarie, Springer Otto 1998: Etymologisches Wörterbuch des Althochdeutschen 2, Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht. Mallory James P., Adams Douglas Q. 1997: Encyclopedia of Indo-European culture, London: Fitzroy Dearborn. Mayrhofer Manfred 1992: Etymologisches Wörterbuch des Altindoarischen 1, Heidelberg: Carl Winter. Rigobianco Luca 2021: I fitonimi φέως, ἱππόφεως, ἱπποφαές e ἱππόφαιστον: una histoire des mots. – Archivio Glottologico Italiano 106, 195–221. Strand Richard 2011: Lexicons of the Hindu-Kush: Kâmvîri, Kâtʽa-vari, Kalasa-alâ, Sañu-vi:ri, Ačarêtâ, Bhaṭesa-zib, and Paxtó, on-line version. Available at: http://nuristan.info/lngFrameL.html [retrieved 2023-04-09]. Walde Alois, Pokorny Julius 1927: Vergleichendes Wörterbuch der indogermanischen Sprachen, Berlin, Leipzig: De Gruyter. 294 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII τέϝναχα: An Indo-European Ghost? Acknowledgments: I am greatly indebted to the anonymous Indo-Europeanist reviewer(s) for pointing out a possible Iranian solution, as well as to Dr. Luca Rigobianco and Simone Marcazzan for their extremely helpful feedback. τέϝναχα: indoeuropietiškas žodis vaiduoklis? SANTRAUKA Graikų kalbos žodis τέϝναχα (gal.) ‘dygiojo artišoko stiebas’, Hesichijaus hapax, anksčiau buvo įvairiai siejamas su indoeuropiečių prokalbės pamatinio šaknies balsių kaitos laipsnio variantu *tr̥nos / *tr̥nom ‘spyglis’, paliudytu indoiranėnų, slavų ir germanų kalbose. Šio palyginimo reikėtų atsisakyti, nes tikėtina, kad τέϝναχα reikėtų sieti su tekstu, kuriame buvo padaryta πτέρνιχα (gal.) ‘usnies stiebas’ (vedinys iš Teofrasto πτέρνη ‘kulnas’) rašybos klaida. Vis dėlto, negalima atmesti galimybės, kad Teofrasto tekste originali forma buvo τέϝναχα — iranėnų fitonimo, kilusio iš iranėnų prokalbės žodžio *tr̥n-aka- ‘žolė’ (kurio pėdsakai randami kai kuriose vidurio iranėnų kalbose), adaptacija graikų kalboje. Tai reikštų, kad Hesichijus buvo vienintelis originalios formos liudininkas. Įteikta 2023 m. balandžio 11 d. CARLO MARIA PERTICA 1 Traversa XXIV Vill. Prealpino, 25136 Brescia (BS), Italy [email protected] Įžvalgos / Insights 295