Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas

JOLITA URBANAVIČIENĖ Litauiska språkets institut ORCID-id: orcid.org/0000-0002-5514-2263 Forskningsområden: experimentell fonetik, språkakustik, fonologi, lexikografi, geolingvistik, sociolingvistik. JANA TAPERTE Institutet för lettiska språket vid Lettlands universitet ORCID-id: orcid.org/0009-0009-1723-0666 Forskningsområden: experimentell fonetik, språkakustik, fonologi. DOI: doi.org/10.35321/all88-05 FORMANTER HOS VIBRERANDE SONANTER I LITAUISKA OCH LETTISKA I OLIKA POSITIONER: EN AKUSTISK OCH STATISTISK STUDIE Litauiska och lettiska tremulanter: en akustisk och statistisk studie av formantstrukturen ABSTRAKT I artikeln presenteras en formantstudie av vibrerande sonanter i de nutida baltiska språken – lit. [r], [rʲ] och lett. [r] – med syftet att jämföra formantsstrukturen hos sonanter uttalade i prevokalisk (<R>VR), intervokalisk (V<R>V) och postvokalisk (RV<R>) position, undersöka deras variation i olika vokalkontexter, tydliggöra skillnaderna mellan formanter hos [r] och [rʲ] i litauiska och lettiska samt fastställa den statistiska signifikansen hos dessa skillnader. Studien visar att lett. [r], enligt de sammanfattade värdena för de två första formanterna, intar en mellanposition mellan icke-palataliserat lit. [r] och palataliserat lit. [rʲ]. Stavelsepositionen har en statistiskt signifikant inverkan på den första formanten hos litauiska vibrerande sonanter, medan den i lettiska påverkar alla fyra formanter. Det konstaterades att kontexten av intilliggande vokaler har likartad inverkan på formants hos vibrerande sonanter i de nutida baltiska språken: 100 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas sonantformanterna påverkas på liknande sätt: den första formanten hänger samman med den intilliggande vokalens höjd, medan den andra och de följande formanterna beror på den intilliggande vokalens bakre eller främre artikulationsläge. NYCKELORD: baltiska språk, vibrerande sonant, forman­ter, statistisk signifikans, stavelseposition, velarisering, palatalisering. ABSTRACT Artikeln behandlar formantstrukturen hos tremulanter i de nutida baltiska språken – lit. [r], [rʲ] och lett. [r]. Syftet är att jämföra tremulanternas formantstruktur (F1, F2, F3 och F4) i prevokalisk (<R>VR), intervokalisk (V<R>V) och postvokalisk (RV<R>) position samt dess variation i kontexten av olika vokaler, att framhäva tendenserna i formantdynamiken i litauiska och lettiska och att fastställa den statistiska signifikansen hos skillnaderna. Studien visar att lett. [r], enligt medelvärdena för de två första formanterna, intar en mellanposition mellan icke-palataliserat lit. [r] och palataliserat lit. [rʲ]. Stavelsepositionen har ett statistiskt signifikant inflytande på den första formanten hos tremulanter i litauiska och på alla fyra formanter i lettiska. Resultaten visar att kontexten av intilliggande vokaler har likartad inverkan på tremulanternas formanter i båda språken: den första formanten hänger samman med den intilliggande vokalens höjd, medan den andra och de följande formanterna beror på den intilliggande vokalens bakre eller främre artikulationsläge. NYCKELORD: baltiska språk, tremulanter, forman­ter, statistisk signifikans, stavelseposition, velarisering, palatalisering. 1. ÖVERSIKT ÖVER STUDIER AV VIBRERANDE SONANTER I DE NUTIDA BALTISKA SPRÅKEN Jämfört med andra sonantgrupper har vibrerande sonanter undersökts minst i litauisk och lettisk experimentell fonetik. Allmän kunskap om de vibrerande sonanternas [r], [rʲ] artikulatoriska och spektrala egenskaper finns i de viktigaste fonetiska verken; särskilt kan nämnas Lietuvių kalbos gramatika (Ul vydas et al. 1965), samt arbeten av Elzė Mikalauskaitė (1975), Valerija Vaitkevičiūtė (2001), Antanas Pakerys (2003) och Asta Kazlauskienė (2018). Kvantiteten och de spektrala egenskaperna hos alla konsonanter i litauiskt standardspråk ¹ I artikeln används tecken från det internationella fonetiska alfabetet (IPA). Vid valet av tecken utgick man från den statliga kommissionen för litauiska språkets protokollbeslut nr PN-14 (k–25) av den 8 juli 2021, där rekommendationer ges för anpassningen av IPA till beteckningen av ljudenheter i litauiskt standardspråk. Se vidare: https://vlkk.lt/vlkk-nutarimai/protokoliniai-nutarimai/rekomendacija-del-tarptautines-fonetines-abėceles-pritaikymo-bendrinės-lietuviu-kalbos-garsiniams-vienetams-zymeti. Straipsniai / Articles 101 JOLITA URBANAVIČIENĖ, JANA TAPERTE undersöktes instrumentellt i Sigita Dereškevičiūtės avhandling Lietuvių kalbos priebalsių akustinės ypatybės (2013). Hon fastställde att spektrumet hos de vibrerande sonanterna [r], [rʲ] är diffust, dvs. att områdena med energikoncentration är spridda över ett brett frekvensband och att energin förstärks i området för medelhöga frekvenser (2000–4000 Hz) (Dereškevičiūtė 2013: 136–137). Det fastställdes också att den palataliserade vibrerande sonanten [rʲ] kännetecknas av högre frekvenser än den icke-palataliserade [r], jfr: [r] = 1300–1700 Hz, [rʲ] = 1700–2000 Hz. S. Dereškevičiūtės resultat från varaktighetsanalysen visade att vibrerande sonanter är kortast av alla litauiska konsonanter2 (Dereškevičiūtė 2013: 138). I vetenskapliga monografin Priebalsių akustinės ypatybės: palatalizacija ir balsingumas (Ambrazēvičius, Leskauskaitė 2014) undersökte Rytis Ambrazēvičius och Asta Leskauskaitė, tillsammans med andra konsonanter, de vibrerande sonanternas akustiska egenskaper och fastställde att F2-lokus är en av de viktigaste indikatorerna på palatalisering, medan konsonanternas tonande egenskap bör tolkas samlat – det finns inget enda, i alla fall tillförlitligt särskiljande kännetecken för tonlösa och tonande konsonanter. I de kollektiva monografierna i serien Baltų kalbų garsynas XXI a. pradžioje, publicerade 2019 av forskare vid Litauiska språkets institut och LU:s institut för lettiska språket, gjordes för första gången ett försök att jämföra vibrerande sonanter i litauiska och lettiska: i monografin Balsių ir garsų sąveikos instrumentinis tyrimas finns exempel på dynamiska spektrogram av vibrerande sonanter (se Jaroslavienė, Grigorjevs, Urbanavičienė, Indričānė 2019: 52–53, fig. 6.41–6.48), medan monografin Priebalsių instrumentinis tyrimas redovisar värden för formanterna hos vibrerande konsonanter i kontexten av olika vokaler i prevokalisk CVC-position (Urbanavičienė, Indričānė, Jaroslavienė, Grigorjevs 2019: 206–220). De första instrumentella studierna av vibrerande sonanter i lettiska förknippas med Elmārs Liepa, som beräknade sonanternas längd (Liepa 1970) och även analyserade de fonetiska egenskaperna hos den vibrerande sonanten [r] i kontexten av tonlösa konsonanter (Liepa 1957). Dace Markus och Juris Grigorjevs undersökte i boken Fonētikas pētīšanas un vizualizēšanas metodes I (Markus, Grigorjevs 2002) formantstrukturen hos vibrerande sonanter i lettiska, varaktigheten hos öppnings- och slutfaserna samt formantövergången. J. Grigorjevs analyserade, med utgångspunkt i data från fem informanter, de akustiska egenskaperna hos den lettiska sonanten [r] uttalad i symmetriska CVC-förbindelser (Grigorjevs 2012). Åren 2012–2016 genomfördes vid LU:s institut för lettiska språket projektet ”Acoustic characteristics of the sound system of Standard ² Under studien fastställde S. Dereškevičiūtė att sonanter är kortast jämfört med andra konsonantklasser – deras varaktighetsförhållanden ordnas i fallande ordning enligt följande: affrikator: klusiler: frikativor: sonanter = 2: 1,6: 1,5: 1. Enligt författaren har klusiler och affrikator flera uttalsfaser, frikativornas artikulation är beroende av friktionsfasens varaktighet, medan talorganens position vid artikulationen av sonanter förändras snabbt och på många olika sätt (Dereškevičiūtė 2013: 138–139). 102 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas Latvian by age groups” (projektledare J. Grigorjevs), där sonanter [l, ʎ, m, n, ɲ, r] uttalade av informanter i olika åldersgrupper (5–15 år, 16–39 år, 40–59 år, 60–80 år) jämfördes, liksom deras spektrala kännetecken i RVR-förbindelser (sonant–vokal–sonant) och VRV-förbindelser (vokal–sonant–vokal), i prevokalisk och postvokalisk position (se Taperte 2013; 2014; 2014a; 2015; Čeirane, Indričāne, Taperte 2014). En översikt över genomförda studier av vibrerande sonanter i de nutida baltiska språken visar att de baltiska språkens vibrerande sonanter å ena sidan studeras kontinuerligt och ur olika aspekter, men att vibrerande sonanter i litauiska och lettiska å andra sidan vanligen undersöks tillsammans med andra sonanter, utan hänsyn till deras olika artikulatoriska och akustiska egenskaper och utan användning av olika metoder för separata sonantklasser. Jämförande studier av vibrerande sonanter i lettiska och litauiska är dessutom nästan obefintliga, och de akustiska egenskaperna hos vibrerande sonanter uttalade i olika positioner har ännu inte analyserats³ Föremålet för denna artikels studie är vibrerande sonanter i de nutida baltiska språken, uttalade i prevokalisk (<R>VR), intervokalisk (V<R>V) och postvokalisk (RV<R>) position. Artikelns syfte är att analysera värdena för de vibrerande sonanternas formanter F1, F2, F3 och F4, jämföra deras skillnader i kontexten av olika vokaler, fastställa skillnadernas statistiska signifikans samt tydliggöra tendenserna i formantdynamiken i litauiska och lettiska. Under studien kommer följande uppgifter att behandlas: 1) de baltiska språkens vibrerande sonanters artikulatoriska och akustiska egenskaper samt deras fonologiska status diskuteras; 2) värdena för formanterna F1, F2, F3 och F4 hos vibrerande sonanter i de nutida baltiska språken – lit. [r, ř] och lett. [r] – fastställs i prevokalisk, intervokalisk och postvokalisk position; 3) värdena för de vibrerande sonanternas formanter jämförs i kontexten av olika vokaler; 4) den statistiska signifikansen hos formantskillnader undersöks genom envägsvariansanalys och Bonferroni-test; 5) de faktorer som bestämmer förändringar i formanterna fastställs. Studien genomförs på grundval av data från manliga informanter. 2. EMPIRISKT MATERIAL Under studien analyserades vibrerande sonanter i litauiska och lettiska, uttalade i isolerade stavelser av typen RVR: här betecknar R lit. [r, ř], lett. [r], medan V betecknar den korta ³ För att kompensera bristen på systematiska jämförande studier av sonanter i de baltiska språken genomfördes 2021–2022 vid Litauiska språkets institut forskningsprojektet ”Dabartinių baltų kalbų garsynas XXI a. pradžioje: lyginamasis sonantų akustinis ir percepcinis tyrimas” (BaltSon, reg. nr S-LIP-21-7). Projektet stöddes av Litauens forskningsråd. Projektledare var dr Jolita Urbanavičienė. Straipsniai / Articles 103 JOLITA URBANAVIČIENĖ, JANA TAPERTE eller den långa vokalen: lit. [i, iː, eː, ε, æː, e, αː, ɔ, ɒ, o, oː, ʊ, ʊ, uː uː] och lett. [i(ː); e(ː); æ(ː); a(ː); ɔ(ː); u(ː)]⁴. Trettio litauiska förbindelser och 24 lettiska förbindelser analyserades: lit.: rir [rʲir], iri [irʲi]; rer [rʲe r], ere [erʲe]; rar [rer], ara [ærə]; ror [rɔr], oro [ɔrɔ]; rur [rur], uru [ʊrʊ]; ryr [rʲirʲ], yry [irʲiʲ]; rēr [rʲeːr], ēre [erʲeː]; rer [rʲæːr], ere [æːrʲæː]; rar [raːr], ara [αrαː]; ror [roːr], oro [ɔrɔː]; rūr [ruːr], ūrū [uːruː]; rior [rʲɔr], iorio [ɔrʲɔ]; rior [rʲoːr], iorio [oːrʲoː]; riur [rʲʊr], iuriu [ʊrʲʊ]; riūr [rʲuːr], iūriu [uːrʲuː]; lett.: rir [rir], iri [iri]; rer [rer], ere [ere]; rer [rær], era [ærə]; rar [rar], ara [ɑrɑ]; ror [rɔr], oro [ɔrɔ]; rur [rur], uru [uru]; rīr [rīr], īrī [īri]; rēr [reːr], ēre [eːre]; rēr [ræðr],ērā [æːrɑ]; rār [rɑːr], ārā [ɑːrɑː]; ror [rɔːr], oro [ɔrɔː]; rūr [ruːr], ūru [uːruː]. Tre positioner undersöktes: prevokalisk (<R>VR), intervokalisk (V<R>V) och postvokalisk (RV<R>). De undersökta förbindelserna uttalades av 12 manliga informanter⁵: 6 litauiska och 6 lettiska infödda talare (21–42 år gamla). Informanterna kommer från olika regioner i Litauen och Lettland och talar standardspråket. Om den ursprungliga dialekten påverkar informanternas tal jämnas dialektala egenskaper ut när alla informanters data sammanförs. Informanterna uttalade varje förbindelse tre gånger med neutral intonation och normalt taltempo (talhastighet och intonation är några av de faktorer som bestämmer uppkomsten av [r]-allofoner, se Ladefoged 2003: 149). Totalt undersöktes cirka 1458 RVR-förbindelser: 810 litauiska och 648 lettiska. Formantvärdena mättes med programmet Praat (Boersma, Weenink 2018), de erhållna uppgifterna bearbetades i Microsoft Excel (v. 13, Microsoft Corporation), och de statistiska beräkningarna genomfördes i SPSS (v. 22, IBM Corporation). 3. METODIK FÖR FORMANTMÄTNING När det undersökta RVR-segmentet *.wav öppnas i programmet Praat väljs kommandot View&Edit för formanter, varefter det valda segmentets oscillogram visas överst på skärmen och spektrogrammet underst. Med utgångspunkt i dessa bilder ⁴ Det bör uppmärksammas att olika tecken används för litauiska och lettiska vokaler när de skrivs enligt det internationella fonetiska alfabetets principer; se vidare Jaroslavienė, Grigorjevs, Urbanavičienė, Indričānė 2019: 17. ⁵ För den studie som beskrivs i artikeln användes ljudinspelningar från projektet ”Dabartinių baltų kalbų garsynas XXI a. pradžioje: lyginamasis sonantų akustinis ir percepcinis tyrimas” (BaltSon, reg. nr S-LIP-21-7). Inspelningarna av båda språken gjordes med en bärbar digital diktafon med hög upplösning Tascam DR-100MK II och en huvudmonterad mikrofon AKG C 520. Ljudsignalens samplingsfrekvens var 44,1 kHz och kvantiseringsnivån 16 bitar. 104 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas markeras den vibrerande sonantens stabila del (se fig. 1), varefter kommandot Formant – Formant listing väljs; detta ger numeriska uttryck för formanter F1–F4 i det markerade ljudintervallet. FIG. 1. Oscillogram (nedtill) och spektrogram (upptill) av segmentet lett. [rɪr] i programmet Praat Från den genererade listan väljs ljudets mittformanter: det mittersta formantvärdet tas, inte medelvärdet av formanterna i ljudets stationära del. Alla funna mittformantvärden, avrundade till närmaste 10 Hz, överförs till Excel. I detta program beräknas: 1) medelvärdet av alla realiseringar hos samma informant; 2) medelvärdet för en sonant hos alla informanter, uttalad i samma position; 3) medelvärdet för en sonant hos alla informanter, uttalad i samma vokalkontext. På grundval av de erhållna uppgifterna ritades diagram och statistiska analyser genomfördes i programmet SPSS: envägsvariansanalys ANOVA, Bonferroni-test och post hoc-beräkningar. Envägsvariansanalys ANOVA används när man behöver bedöma skillnaden mellan stickprovsmedelvärden och det totala medelvärdet samt fastställa om det finns en statistiskt signifikant skillnad mellan dem (Čekanavičius, Murauskas 2004). När det har fastställts att de jämförda stickprovsmedelvärdena skiljer sig statistiskt signifikant måste ytterligare test genomföras för att fastställa vilka stickprov som specifikt skiljer sig åt. Därför användes i denna artikel Bonferroni-testet, valt bland de post hoc-kriterier som finns i SPSS-programmet. Vid Bonferroni-testet jämförs två oberoende stickprov (t.ex. prevokalisk och intervokalisk, prevokalisk och postvokalisk, intervokalisk och postvokalisk 6 Bonferroni-kriteriet är inte tillämpligt när det finns många stickprov, eftersom en statistiskt signifikant skillnad mellan medelvärdena då inte registreras, även om stickprovens verkliga medelvärden skiljer sig åt (Čekanavičius, Murauskas 2002). Straipsniai / Articles 105 JOLITA URBANAVIČIENĖ, JANA TAPERTE positioner) med användning av Students t-test. De jämförda paren skiljer sig signifikant om signifikansnivån p < 0,05, och paren skiljer sig inte statistiskt signifikant om p ≥ 0,05 (för en utförligare redogörelse för resultaten av de statistiska analyserna, se avsnittet ”Resultat”). 4. VIBRERANDE SONANTERS AKUSTISKA OCH ARTIKULATORISKA EGENSKAPER I fonetiska verk betonas att vibrerande sonanter (även kallade tremulerande sonanter) kännetecknas av vibration hos ett aktivt talorgan mot ett annat – ett passivt organ – till följd av aerodynamiska förhållanden (Ladefoged, Maddieson 1996: 217). Hindret i de vibrerande sonanternas artikulation är föränderligt: ”tungspetsen stöter under vibrationen än mot alveolerna [...], än drar den sig åter bort från dem [...]” (Pakerys 2003: 72). När tungspetsen vidrör alveolerna uppstår en slutfas, och när den drar sig tillbaka uppstår en öppningsfas (Ladefoged, Maddieson 1996: 218). Antalet sådana vibrationer kan exempelvis i litauiskt standardspråk vara en eller två (Girdenis 2003: 25), i lettiskt standardspråk två eller tre (Laua 1997: 48), och i litauiska dialekter upp till fem⁷ (Mikalauskaitė 1975: 53). Enligt antalet vibrationer (eller slag) skiljer det internationella fonetiska alfabetet mellan enkel- (eng. Tap or Flap) och flerfaldiga (eng. Trill) vibranter (IPA 2015)⁸. Vibrerande sonanter i litauiska och lettiska betraktas som flerfaldiga, men antalet tungvibrationer är inte stort och överstiger inte 2–3 vibrationer (Švageris 2022: 59)⁹. Den första vibrationen är något längre än de följande vibrationerna (Ladefoged, Maddieson 1996: 218). Antalet vibrationer beror på flera faktorer: på intonationen (betonad ton ökar antalet vibrationer), på intilliggande vokaler (en [r] intill rundade vokaler har fler vibrationer), på accenttypen (en [r] med fallande accent uttalas med fler vibrationer¹⁰), på dialekten (ett [r] uttalat av östaukštaitiska talare har fler vibrationer än exempelvis ett västaukštaitiskt [r]) (Mikalauskaitė 1975: 53). Det har observerats att sådana slag med tungspetsen är fler i slutet av ord än i början av ord ⁷ Jämfört med andra språk (polska, ryska) är dock litauiska [r], [r̥] svagare (Mikalauskaitė 1975: 53). ⁸ I andra språk finns dessutom en retroflex [ɽ] (t.ex. i engelska) och en uvular [ʀ] (t.ex. i franska) (IPA 2015). ⁹ Enligt E. Švageris beror ”det ringa antalet slag sannolikt på fonologiska orsaker [...]. Enligt denna parameter står inget annat ljud i opposition till den vibrerande sonanten i litauiska, varför [...] ljudtolkningen inte förändras, oavsett om den artikuleras med 1–2 eller 4–5 slag” (Švageris 2022: 59). ¹⁰ I betonade diftonger med fallande accent förlängs sonanterna till halvlånga, t.ex.: pirštas [²pʲirʲt͡s], viršti [²u̯irʲsʲti] (DLKG 2005: 29). 106 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas i början av ordet (Vaitkevičiūtė 2001: 114). Vid uttal av icke-palataliserat [r] vibrerar tungspetsen också kraftigare än vid uttal av [rʲ]. Det bör dock framhållas att det fortfarande saknas objektiva data från de baltiska språken för att bekräfta de flesta av dessa påståenden – instrumentella studier har inte genomförts eller genomförts med numera föråldrad teknik11. 2 FIG. Spektrogram av den vibrerande sonanten [r]: spektrum med fyra vibrationer (till vänster) och spektrum med en vibration (till höger) Artikulationen av palataliserat [rʲ] kräver ytterligare aerodynamiska förutsättningar: tungspetsen förs inte bara närmare alveolerna (så att vibration uppstår), utan tungans mellersta del höjs också, och sidorna av tungans mellersta del berör den hårda gommens kanter mer än vid uttal av [r] (Mikalauskaitė 1975: 54; Ladefoged, Maddieson 1996: 221; Vaitkevičiūtė 2001: 114). Den mer komplexa artikulationen av palataliserat [rʲ] leder till färre vibrationer än vid uttal av icke-palataliserat [r]. V. Vaitkevičiūtė har också lagt märke till en lägre grad av tonande hos konsonanten [rʲ], vilket kan förklaras av [rʲ]:s artikulatoriska egenskaper: ”när tungan vidrör gommen bildar den ett hinder, och luften som andas ut från lungorna orsakar mer brus när den övervinner hindret än vid uttal av [r]” (Vaitkevičiūtė 2001: 114). I västra Kurzeme och i lettiska varieteter utanför Lettland har ett palataliserat l[a]. [rʲ] bevarats som en fakultativ variant av fonemet /r/ (se LVG 2013: 68; Markus, 11 Vissa experimentella data om de baltiska språkens vibrerande sonanter tillhandahålls exempelvis av Elzbieta Mikalauskaitės (1975: 157–158, 176) och Alise Lauas (1997: 48–49) röntgenbilder och palatogram. Tyvärr gjordes de ungefär i mitten av 1900-talet. Straipsniai / Articles 107 JOLITA URBANAVIČIENĖ, JANA TAPERTE Auzina 2013: 19), som skiljer sig från standardspråkets [r] i fråga om formantvärden – den första formanten hos palataliserat [rʲ] är lägre, medan de övriga formanterna är högre än hos icke-palataliserat [r], jfr: F1 [r] – ~500 Hz, [rʲ] – ~350–400 Hz; F2 [r] – ~1350 Hz, [rʲ] – ~1750–1800 Hz; F3 [r] – ~2000–2500 Hz, [rʲ] – ~2500–3000 Hz (LVG 2013: 68). Utifrån det aktiva talorganet (se tabell 1) bör de vibrerande sonanterna i litauiska och lettiska betraktas som främre tungljud, och utifrån det passiva som alveolara (Mikalauskaitė 1975: 53–54; Pakerys 2003: 73; Bacevičiūtė 2008: 59; Kazlauskienė 2018: 57; Laua 1997: 48; LVG 2013: 68). I världsspråkens kontext kan de baltiska språkens vibrerande sonanter klassificeras som apikala alveolara12 (i vilkas artikulation tungspetsen deltar). I lettiska finns endast en vibrerande sonant, medan de vibrerande sonanterna i litauiska, som skiljer sig med avseende på palatalisering, har status som självständiga fonem – /r/ och /rʲ/ (se vidare ”Fonologisk tolkning av vibrerande sonanter”). TABELL 1. Klassificering av vibrerande sonanter i de nutida baltiska språken Båda litauiska vibrerande sonanterna [r] och [rʲ] klassificeras efter artikulationsställe som alveolara. Den huvudsakliga artikulatoriska skillnaden mellan dem är att tungans mellersta del vid uttal av palataliserat [rʲ] höjs något uppåt, mot den hårda gommen, varigenom munhålans form förändras (se fig. 3–4, jfr Pakerys 2003: 74). 12 R. Ambrazēvičius och A. Leskauskaitė (2014: 165) klassificerar litauiskt icke-palataliserat [r] som apikala alveolara eller postalveolara vibranter, medan palataliserat [rʲ] klassificeras som apikala eller laminala alveolara eller postalveolara vibranter. Den lettiska vibranten [r] klassificerar A. Laua (1997: 48) som apikal, medan ”Lettiska språkets grammatik” klassificerar den som laminal, dvs. som en vibrans vid vars uttal tungans främre del är aktiv (LVG 2013: 62). 108 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas FIG. 3. Talorganens aktivitet vid uttal av den icke-palataliserade vibrerande sonanten [r] i litauiska¹³ FIG. 4. Talorganens aktivitet vid uttal av den palataliserade vibrerande sonanten [rʲ] i litauiska Ett relativt exakt uttal av icke-palataliserat [r] och palataliserat [rʲ] orsakar svårigheter för både förstaspråkstalare (L1) och andraspråkstalare (L2). Barn tenderar ofta att ersätta vibrerande sonanter med laterala sonanter som är lättare att artikulera (Borden et al. 1994: 116–117) eller uttalar icke-palataliserat [r] i alla positioner. Maria-Josep Solés (2002) studier visar exempelvis att vibrerande sonanter (tillsammans med sibilanter) är den sista ljudgruppen som barn lär sig att uttala, och att vissa infödda talare aldrig lär sig att artikulera dem korrekt på grund av tungspetsens vibration, som kräver rätt positionering och spänning i talorganen samt lämpliga aerodynamiska förhållanden (Solé 2002: 656). Det kan antas att det just är denna vibrationsmekanisms komplexitet som skapade förutsättningar för uppkomsten av olika varieteter av vibrerande sonanter, t.ex. att det vibrerande ljudet uttalas inte genom att tungan vibrerar utan genom att den endast vidrör alveolerna en gång, att assibilation uppstår osv. (Scobbie 2006; Solé 2002; Vásquez Carranza 2006). De vibrerande sonanternas slutfas och öppningsfas syns i spektrogram (se fig. 5–8): ljusa områden markerar slutfasen, som liknar klusilers slutfas, där formanterna nästan inte framträder, medan mörka områden markerar öppningsfasen, då formantstrukturen och den koncentrerade energin syns i spektrogrammet (Ladefoged, Maddieson 1996: 217; Ladefoged 2003: 150; Dereškevičiūtė 2013: 50–51). Under öppningsfasen påminner de vibrerande sonanternas formanter om formantstrukturen hos den höga, främre vokalen [i] (Švageris 2022: 61). Studier av andra språk visar att både slutfasen och öppningsfasen varar ungefär 25 ms vardera (Ladefoged, Maddieson 1996: 218). ¹³ Se en animerad bild av talorganens aktivitet i TARTIS (onlineåtkomst: http://tartis.vdu.lt/fonetika-ir-tartis/igudziu-tobulinimas/garsu-ypatybes/). Straipsniai / Articles 109 JOLITA URBANAVIČIENĖ, JANA TAPERTE FIG. 5. Isolerat uttalat lit. [riːr] (mansröst¹⁴) FIG. 6. Isolerat uttalat lit. [rɑːr] (mansröst) Studier har registrerat närliggande vokalers inverkan på de vibrerande sonanternas formantdynamik (Grigorjevs 2012: 286–287, se fig. 9). Det har fastställts att värdet för den första formanten hos [r] i lettiskan är lägst intill höga vokaler [i, u], medelhögt i kontexten av vokaler med medelhög höjd [e, ɔ], medan F1-formanten hos den vibrerande [r] är högst intill låga vokaler [æ, a]. Det lägsta värdet för den andra formanten registreras intill bakre vokaler [ɔ, u] (eftersom labialisering sänker F2-frekvensen), och det högsta intill främre vokaler [i, e]. Någon tydlig korrelation mellan F3-formantens frekvens och de närliggande vokalernas kvalitet har inte heller fastställts, medan F4-formanten förändras på liknande sätt som F2 – dess värde sjunker regelbundet i kontexten av rundade vokaler. ¹⁴ Spektrogrammen ritades i programmet PRAAT med hjälp av ljudinspelningar från projektet ”Det samtida baltiska språkens ljudkorpus i början av 2000-talet: en jämförande akustisk och perceptuell studie av sonanter” (BaltSon, reg. nr S-LIP-21-7). 110 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas FIG. 7. Isolerat uttalad lett. [rir] (mansröst) FIG. 8. Isolerat uttalad lett. [rar] (mansröst) De närliggande vokalernas inverkan på litauiskans vibrerande sonanter har hittills inte analyserats; detta är ett av målen med denna studie. Straipsniai / Articles 111 JOLITA URBANAVIČIENĖ, JANA TAPERTE FIG. 9. LPC-spektrum för F1–F4-formanterna hos den vibrerande sonanten [r]¹⁵ i kontexten av olika vokaler: aggregerade lettiska data (Taperte 2016) 5. FONOLOGISK TOLKNING AV VIBRERANDE SONANTER Litauiskans icke-palataliserade och palataliserade vibrerande sonanter kontrasterar som separata fonem i position före bakre vokaler (se tabell 2), t.ex.: trūko [ˈtrʊkɔ]: triūko [ˈtʲrʲʊkɔ]; tvarūs [tʊəˈrʊs]: tvariūs [tʊəˈrʲʊs]. I övriga positioner neutraliseras oppositionen mellan icke-palataliserade och palataliserade vibrerande sonanter: före främre vokaler och före andra palataliserade konsonanter eller /j/ realiseras fonemet /rʲ/, t.ex.: rýtas [ˈrʲiːtɛs], bérti [ˈbʲæːrʲtʲ]; före icke-palataliserade konsonanter och i slutet av ord uttalas fonemet /r/ som en allofon, t.ex.: rãtas [ˈrɑːtɛs], dár [ˈdɑr]. TABELL 2. Distribution och fonologisk tolkning av litauiskans vibrerande sonanter Litauiskans vibrerande sonanter | Positioner | Fonem [r] | [−Vᵘ] + | [−Vⁱ] | [−C] + | [−Cʲ] | [−#] + | /r/ [rʲ] | [−Vᵘ] + | [−Vⁱ] + | [−C] | [−Cʲ] + | [−#] | /rʲ/ ¹⁵ En LPC- (eng. Linear Predictive Coding) -bild av ett spektralsnitt framhäver karakteristiska ljudfrekvenser (formanter om ljuden är periodiska) eller den övergripande energifördelningen i spektrumet (om ljuden är aperiodiska) (Johnson 2003: 100). 112 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas I lettiskan representeras de vibrerande sonanterna av det enda fonemet /r/; det har ingen palataliserad korrelat. Detta beror på att ”lettiskans konsonanter för det första inte påverkas av den efterföljande vokalen – konsonanterna uttalas likadant både före främre och före bakre vokaler, och för det andra finns det i lettiskan ingen opposition mellan hårda och mjuka konsonanter före bakre vokaler” (Kabelka 1987: 68), alltså finns det i lettiskan ingen opposition mellan palataliserade och icke-palataliserade konsonanter (jfr även LVG 2013: 75–79). Om det i dialekterna bevarade lettiska /rʲ/ har skrivits i avsnittet ”Vibrerande sonanters akustiska och artikulatoriska egenskaper”. 6. RESULTAT 6.1. Formanter hos baltiska språkens vibrerande sonanter i olika RVR / VRV-positioner Under studien jämfördes förändringen i F1–F4-formantvärden hos vibrerande sonanter i olika positioner: lett. och lit. [r] i prevokalisk, intervokalisk och postvokalisk position, medan lit. [rʲ] undersöktes i prevokalisk och intervokalisk position. I tabellen (se tabell 3) och figurerna (se fig. 10–12) presenteras aggregerade informantdata, avrundade till närmaste 10 Hz. TABELL 3. Aggregerade F1–F4-formantvärden hos baltiska språkens vibrerande sonanter [r] / [rʲ] i prevokalisk (PRE), intervokalisk (INTER) och postvokalisk (POST) position: mansdata16 16 Studiens data normaliserades inte, eftersom data från ett enda kön – män – jämfördes; dessutom riktades den största uppmärksamheten inte mot specifika formantvärden utan mot förändringstendenser, som framträder tydligt vid analys av icke-normaliserade data. Straipsniai / Articles 113 JOLITA URBANAVIČIENĖ, JANA TAPERTE FIG. 10–12. Medelvärden för F1–F4-formanterna hos baltiska språkens vibrerande sonanter [r] / [rʲ] i olika positioner: mansdata F1-formanterna hos litauiskans icke-palataliserade [r] och palataliserade [rʲ] skiljer sig med omkring 100 Hz i prevokalisk och intervokalisk position – i båda fallen är den första formanten hos [r] högre än hos [rʲ]. Ännu större skillnader mellan de två vibrerande sonanterna framträder framför allt vid jämförelse av F2–F4-formanterna. F2 hos den palataliserade sonanten [rʲ] är genomgående högre än hos den icke-palataliserade korrelaten – skillnaden ökar särskilt i intervokalisk position (fig. 11), när [rʲ] står mellan två främre vokaler, vilka förstärker den sekundära palataliseringen. Skillnader mellan [r] och [rʲ] registreras också inom F3–F4-området – i båda fallen är högre formanter karakteristiska för den palataliserade [rʲ]. Frekvensvärdena för F3, F4 och högre formanter bestäms i mindre grad av ljudens fonetiska egenskaper eller distinktiva drag (som i fallet med F1 och F2) än av intonation, individuella röstegenskaper samt angränsande ljud (Zinder 1979: 176; Girdenis 2003: 222). Därför jämförs i nästa avsnitt formanter hos baltiska språkens vibrerande sonanter i kontexten av olika vokaler. Vid jämförelse av formantvärdena hos lit. [r] och lett. [r] framgår att den lettiska sonanten kännetecknas av ett högre F1-värde, vilket innebär en större velarisering. Enligt F2-formantens värden intar lett. [r] en mellanposition mellan icke-palataliserade lit. [r] och 114 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas palataliserade [rʲ]; jfr: i prevokalisk position lit. [r] F2 = 1240 Hz, lett. [r] F2 = 1450 Hz, lit. [rʲ] F2 = 1750 Hz. Man kan hävda att lett. [r] med avseende på palatalisering uttalas ”mjukare” än lit. [r], men ”hårdare” än lit. [rʲ]. För att fastställa om F1–F4-formanterna hos baltiska språkens vibrerande sonanter skiljer sig åt i olika positioner (prevokalisk, intervokalisk och postvokalisk) och om dessa skillnader är statistiskt signifikanta genomfördes en envägsvariansanalys, ANOVA, i SPSS-miljö (se tabell 4). Resultaten för litauiskans icke-palataliserade vibrerande sonant [r] visade att F1- och F4-värdena i hög grad beror på position – skillnaderna är statistiskt signifikanta (skillnadernas signifikansnivåer är p = 0,006 respektive p < 0,001). I olika positioner förändras också F1- och F3-formanterna hos litauiskans palataliserade vibrerande sonant [rʲ] statistiskt signifikant (p-värdet är p < 0,001 respektive p = 0,041). Undersökningen av formanter hos lettiskans vibrerande sonant [r] i olika positioner visade att värdena för alla formanter statistiskt signifikant beror på position; skillnaderna mellan F2-värdena är minst signifikanta (se tabell 4). TABELL 4. Resultat av envägsvariansanalysen av F1–F4-formanterna hos de samtida baltiska språkens vibrerande sonanter (formanter där statistiskt signifikanta skillnader registrerats vid jämförelsen är markerade med grå färg) Formant | Litauiska | Lettiska [r] | [rʲ] | [r] p-värde | p-värde | p-värde F1 | 0,006 | < 0,001 | < 0,001 F2 | 0,095 | 0,358 | 0,022 F3 | 0,189 | 0,041 | < 0,001 F4 | < 0,001 | 0,345 | < 0,001 Med Bonferroni-testet (jfr Čekanavičius, Murauskas 2004) genomfördes en post hoc-jämförelse av F1–F4-formanterna hos lit. [r] och lett. [r] inom de specifika jämförda grupperna, dvs. i prevokalisk, intervokalisk och postvokalisk position. Testresultaten visade att F1-värdena hos litauiskans icke-palataliserade [r] skiljer sig statistiskt signifikant mellan prevokalisk och postvokalisk position (p = 0,012) samt mellan intervokalisk och postvokalisk position (p = 0,020), medan F1-skillnaderna mellan prevokalisk och intervokalisk position inte är signifikanta. Någon signifikant skillnad mellan F2- och F3-värdena hos lit. [r] fastställdes inte, medan F4-formanten skiljer sig signifikant i alla positioner (signifikansnivå p < 0,001), utom mellan intervokalisk och postvokalisk position. Straipsniai / Articles 115 JOLITA URBANAVIČIENĖ, JANA TAPERTE Resultaten av post hoc-undersökningen av lettiskans vibrerande sonant [r] visar statistiskt signifikanta skillnader i F1-formanten i alla positioner (signifikansnivån är p < 0,001), utom mellan intervokalisk och postvokalisk position (p = 0,812). Signifikanta skillnader i F2-formanten registrerades endast vid jämförelse av prevokalisk och postvokalisk position (p = 0,021); i övriga fall överskrider p-värdet gränsen 0,05 och visar ingen signifikant skillnad. Data för F3- och F4-formanterna skiljer sig också signifikant i alla positioner (p < 0,001), utom mellan prevokalisk och intervokalisk position – formantskillnaderna mellan dessa positioner är p = 0,112 (för F3-formanten) och p = 0,350 (för F4-formanten). Sammanfattningsvis kan man, utifrån resultaten av envägsvariansanalysen av F1–F4-formanterna hos litauiskans och lettiskans vibrerande sonanter, konstatera att den första formanten hos [r] i båda språken skiljer sig signifikant i alla positioner – F1 hos lettiskans [r] är högre och förknippas med en större grad av velarisering än F1 hos litauiskans [r]. Skillnader i F3 och F4 har också registrerats; dessa kan relateras till kontexten av närliggande vokaler och förtjänar en närmare analys. 6.2. Formanter hos baltiska språkens vibrerande sonanter i kontexten av olika vokaler Formantvärdena F1–F4 hos litauiskans icke-palataliserade vibrerande sonant [r] undersöktes i kontexten av bakre vokaler [ɒ, ɑː, ɔ, oʊ, ʊ, u], medan den palataliserade sonanten [rʲ] undersöktes inte bara före främre utan också före främre-liknande bakre vokaler [ɪ, ï, ɛ, e, æ, ɒ, ø, ʏ, y]. Lettiskans vibrerande sonant [r] analyserades både före bakre vokaler [ɑ(ː); ɔ(ː); u(ː)] och före främre vokaler [i(ː); e(ː); æ(ː)], eftersom den är indifferent till palatalisering. Forskningsresultaten, som visas i fig. 13–15, visar att F1-värdet hos lit. [r] är lägre före höga vokaler [ʊ, u] och högre före vokaler med medelhög och låg höjd [ɔ, oː, ɛ, a]. Kurvan för F1-värdena hos lett. [r] förändras på liknande sätt: intill höga vokaler [i, u] är F1 lägst, i kontexten av vokaler med medelhög höjd [e, ɔ] medelhögt, medan F1-formanten hos den vibrerande [r] är högst intill låga vokaler [æ, a] (jfr motsvarande resultat av J. Grigorjevs (2012: 286–287)). F1-värdena hos lit. palataliserade [rʲ] är lägre än hos de icke-palataliserade ekvivalenterna – de når inte 500 Hz. Lägre F1-värden hos den vibrerande sonanten [rʲ] registrerades också före höga vokaler (även främre-liknande vokaler), medan högre värden registrerades före låga [ɛ, æ]. Det bör uppmärksammas att den första formanten hos [rʲ] i intervokalisk position är lägre än i prevokalisk position – omgivningen av främre vokaler sänker F1 ytterligare (se fig. 14). 116 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas FIG. 13. Formanter hos litauiskans vibrerande icke-palataliserade sonant [r] i kontexten av olika vokaler: mansdata FIG. 14. Formanter hos litauiskans vibrerande palataliserade sonant [rʲ] i kontexten av olika vokaler: mansdata FIG. 15. Formanter hos lettiskans vibrerande sonant [r] i kontexten av olika vokaler: mansdata Straipsniai / Articles 117 JOLITA URBANAVIČIENĖ, JANA TAPERTE Den andra formanten hos litauiskans vibrerande sonanter [r] och [rʲ] skiljer sig signifikant: hos den icke-palataliserade [r] ligger den i intervallet 1240–1310 Hz, medan den hos den palataliserade [rʲ] ligger i intervallet 1750–1860 Hz (se tabell 3, fig. 13–14). F2 hos den icke-palataliserade [r] är lägre före rundade vokaler [o, u, ɔ, o̞] och högre före orundade vokaler [e, ɑ] – detta visar att rundning sänker F2-värdet. Även före främre-liknande bakre vokaler [ɤ, ɯ, ə, ɞ] är F2-värdet hos den vibrerande sonanten [rʲ] lägre än före främre vokaler [ɪ, i, e̞, ɛ, æ̞] (fig. 14). I lettiskan registreras, liksom i litauiskans [r], det lägsta värdet för den andra formanten hos den vibrerande sonanten [r] intill bakre vokaler [ɔ, u] och det högsta intill främre vokaler [i, e] (se fig. 15). Det kan noteras att lettiskans vibrerande sonant [r] enligt F2-värdet intar en mellanposition mellan icke-palataliserade lit. [r] och palataliserade lit. [rʲ] – dess andra formant varierar inom intervallet 1400–1450 Hz. Den tredje formantens dynamik följer i både litauiskan och lettiskan den andra formantens bana: före främre vokaler är F3-värdena högre, medan de före bakre vokaler är lägre (se fig. 13–15). Den fjärde formanten kännetecknas av större variation mellan dess värden i olika positioner. Särskilt mycket varierar F4-värdet hos lit. [r] (se fig. 13), jfr: 3270 Hz i prevokalisk position, 3610 Hz i intervokalisk position och 3720 Hz i postvokalisk position (se tabell 3). Man skulle kunna hävda att det inte finns någon tydlig korrelation mellan F4-formantens frekvens och de närliggande vokalernas kvalitet. F4-formanten hos lett. [r] och lit. palataliserade [rʲ] förändras dock mer konsekvent – den sjunker regelbundet i kontexten av rundade vokaler (i lettiskan) och främre-liknande rundade vokaler (i litauiskan). Undersökningen av formanter hos baltiska språkens vibrerande sonanter i kontexten av olika vokaler visade att den första formantens dynamik påverkas av den följande vokalens höjd (före höga vokaler sjunker F1, före låga vokaler stiger den), medan den andra och de följande formantemas bana beror på den följande vokalens främre/bakre ställning (bakre vokaler sänker F2-formanten, främre vokaler höjer den). Det kan noteras att främre-liknande bakre vokaler höjer F2-formanten mindre än främre vokaler. Resultaten av den genomförda studien, som visar förändringen av formanter hos litauiskans och lettiskans vibrerande sonanter [r], [rʲ] i olika positioner och i kontexten av olika vokaler, sammanfattas i tabell 5: 118 Acta Linguistica Lituanica LXXXVIII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas TABELL 5. F1–F4-formanter hos samtida baltiska språkens vibrerande sonanter i olika positioner Straipsniai / Articles 119 JOLITA URBANAVIČIENĖ, JANA TAPERTE SLUTSATSER 1. Vid jämförelse av de aggregerade formantvärdena (se tabell 5) fastställdes att det högsta F1-formantvärdet kännetecknar lit. [r] och förknippas med velarisering, medan det lägsta F1-formantvärdet fastställdes hos lit. [rʲ], som inte kännetecknas av velarisering. Det högsta F2-formantvärdet beräknades för lit. [rʲ] och kan förklaras med sekundär palatalisering, medan den lägsta F2-formanten kännetecknar litauiskans icke-palataliserade [r]. Studien bekräftade att strukturen hos lettiskans [r] beträffande de två första formanterna liknar den hos neutrala [ə], jfr: F1 = 510 Hz, F2 = 1430 Hz (se LVG 2013: 68), medan formanter hos litauiskans vibrerande sonanter är polariserade på grund av palataliseringens existens i litauiskan. 2. Positionen i sekvensen ([R]VR – V[R]V – RV[R]) påverkar formantstrukturen hos baltiska språkens vibrerande sonanter. I litauiskan beror den första formanten i hög grad på positionen, medan den andra formanten är mest indifferent. I lettiskan har sonanten [r]s prevokaliska, intervokaliska och post vokaliska position statistiskt signifikant inverkan på alla fyra formanter. Resultaten gör det möjligt att hävda att formanter hos lit. [r] och [rʲ] förändras på liknande sätt vid jämförelse av positionerna [R]VR – V[R]V – RV[R]: F1 sjunker, F2–F4 stiger; hos lettiskans [r] är formanterna högst i prevokalisk position och lägst i postvokalisk position. 3. Kontexten av närliggande vokaler påverkar förändringen av formanter hos litauiskans och lettiskans vibrerande sonanter på liknande sätt: den första formanten är relaterad till den närliggande vokalens höjd (före höga vokaler sjunker F1, före låga vokaler stiger den), medan den andra och de följande formantema beror på den närliggande vokalens främre/bakre ställning (bakre vokaler sänker F2-formanten, främre vokaler höjer den). Dessa korrelationer bekräftades inte endast av F4-formantens data för lit. [r]. Studien visade att främre-liknande bakre vokaler höjer F2-formanten hos lit. [rʲ] mindre än närliggande främre vokaler. Resultaten av den genomförda studien visar att lett. [r], enligt de aggregerade formantvärdena, intar en mellanposition mellan icke-palataliserade lit. [r] och palataliserade lit. [rʲ], och denna slutsats korrelerar med resultaten från studier av konsonanter i andra baltiska språk17. Under studien fastställdes att en annan position (prevokalisk, 17 Jfr slutsatserna från studier av konsonanternas locusnivåer i baltiska språk, enligt vilka ”palataliserade konsonanter i litauiskans klusiler, enligt värdena för F2-loci, är placerade högst upp i koordinatplanet, de icke-palataliserade i den nedre delen, medan konsonanterna i lettiskans klusiler ligger precis i mitten. Sådana F2-locusvärden kan förklaras ur artikulatorisk synvinkel: artikulationen av lettiskans konsonanter intar centrala positioner, medan artikulationen av litauiskans konsonanter kännetecknas av en viss polarisering beroende på om det kompletterande artikulationsdraget förekommer eller inte” (Jaroslavienė, Grigorjevs, Urbanavičienė, Indričāne 2019: 190). 120 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas intervokalisk, postvokalisk) påverkar formanter hos litauiskans och lettiskans vibrerande sonanter på olika sätt: vid jämförelse av positionerna [R]VR – V[R]V – RV[R] sjunker formanter hos lett. [r], medan de hos litauiskans [r] och [rʲ] stiger (med undantag för F1). Kontexten av närliggande vokaler påverkar dock formantstrukturen hos baltiska språkens vibrerande sonanter på liknande sätt. LITERATŪRA Ambrazevičius Rytis, Leskauskaitė Asta 2014: Priebalsių akustinės ypatybės: palatalizacija ir balsingumas, Kaunas: Technologija. Bacevičiūtė Rima 2008: Fonetikos terminai: žodynėlis ir mokomosios užduotys, Vilnius: Vilniaus pedagoginio universiteto leidykla. Boersma Paul, Weenink David 2018: Praat: Doing phonetics by computer (version 6.0.43). Prieiga internete: http://www.praat.org/. Borden Gloria J., Harris Katherine S., Raphael Lawrence J. 1994: Speech Science Primer. Physiology, Acoustics, and Perception of Speech, 3rd edition, Baltimore: Williams & Wilkins. Čeirane Solveiga, Indričāne Inese, Taperte Jana 2014: Locus equations for Latvian Consonants. – Linguistica Lettica 22, 29–47. Prieiga internete: http://www.lu-lavi.lv/zurnals-linguistica-lettica. Čekanavičius Vydas, Murauskas Gediminas 2004: Statistika ir jos taikymai 2, Vilnius: TEV. Dereškevičiūtė Sigita 2013: Lietuvių kalbos priebalsių akustinės ypatybės: humanitarinių mokslų daktaro disertacija, Vytauto Didžiojo universitetas, Lietuvių kalbos institutas. DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas, 4-as patais. leidimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2005. Girdenis Aleksas 2003: Teoriniai lietuvių fonologijos pagrindai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas. Grigorjevs Juris 2012: Acoustic characteristics of the Latvian sonorants. – Baltistica 47(2), 267–292. Prieiga internete: http://www.baltistica.lt/index.php/baltistica/issue/view/106. Straipsniai / Articles 121 JOLITA URBANAVIČIENĖ, JANA TAPERTE IPA – International Phonetic Association, 2015. Prieiga internete: https://www.internationalphoneticassociation.org/content/full-ipa-chart. Jaroslavienė Jurgita, Grigorjevs Juris, Urbanavičienė Jolita, Indričānė Inese 2019: Baltų kalbų garsynas XXI a. pradžioje: Balsių ir garsų sąveikos instrumentinis tyrimas: mokslo monografija su garsinėmis iliustracijomis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: http://lki.lt/e-publikacijos/. Johnson Keith 2003: Acoustic & auditory phonetics, 2nd edition, Oxford: Blackwell Publishers. Kazlauskienė Asta 2018: Bendrinės lietuvių kalbos fonetikos ir fonologijos pagrindai, Kaunas: Vytauto Didžiojo universitetas. Kodzasov Sandro V., Krivnova Olga F. 2001: Кодзасов, Сандро В., Кривнова, Ольга Ф. Общая фонетика [Obščaja fonetika], Москва: Российский государственный гуманитарный университет [Moskva: Rossijskij gosudarstvennyj gumanitarnyj universitet]. Ladefoged Peter 2003: Phonetic data analysis: An introduction to fieldwork and instrumental techniques, Malden, MA & Oxford: Blackwell. Ladefoged Peter, Maddieson Ian 1996: The sounds of the world’s languages, Oxford: Blackwell Publishers. Laua Alise 1997: Latviešu literārās valodas fonētika, Rīga: Zvaigzne ABC. Liepa Elmārs 1957: Daži mūsdienu latviešu literārās valodas fonēmu pareizrunas jautājumi: disertācija filoloģijas zinātņu kandidāta grāda ieguvei, Rīga: Rīgas Pedagoģiskais institūts. Liepa Elmārs 1970: Skaņu kvantitāte. – Latviešu valodas struktūras jautājumi, Rīga: LVU, 39–88. LVG – Latviešu valodas gramatika, aut. I. Auziņa, I. Brenķe, J. Grigorjevs, I. Indričānė, B. Ivulāne, A. Kalnača, L. Lauze, I. Lokmane, D. Markus, D. Nītina, G. Smiltniece, B. Valkovska, A. Vulāne, Rīga: LU Latviešu valodas institūts, 2013. Maddieson Ian 1984: Patterns of Sounds, Cambridge: Cambridge University Press. Markus Dace, Auziņa Ilze 2013: Fonētika. – Latviešu valoda, red. A. Veisbergs, Rīga: LU Akadēmiskais apgāds. Markus Dace, Grigorjevs Juris 2002: Fonētikas pētīšanas un vizualizēšanas metodes, 1 grām., Rīga: Rasa ABC. Mikalauskaitė Elzbieta 1975: Lietuvių kalbos fonetikos darbai, Vilnius: Mokslo. Pakerys Antanas 2003: Lietuvių bendrinės kalbos fonetika, Vilnius: Enciklopedija. 122 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas Scobbie James M. 2006: (R) as a variable. – Encyclopedia of Language & Linguistics, 2nd edition, ed. K. Brown, vol. 10, Oxford: Elsevier, 337–344. Solé Maria-Josep 2002: Aerodynamic characteristics of trills and phonological patterning. – Journal of Phonetics 30(4), 665–688. Švageris Evaldas 2022: Eksperimentinė fonetika, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla. Taperte Jana 2013: Latviešu valodas nazālo slēdzeņu akustiskās īpašības. – Valoda – 2013: valoda dažādu kultūru kontekstā 23, Daugavpils: DU akadēmiskais apgāds „Saule“, 281–289. Taperte Jana 2014: Locus equations and the place of articulation for the Latvian sonorants. – Baltistica 49(1), 71–99. Prieiga internete: http://www.baltistica.lt/index.php/baltistica/issue/view/109. Taperte Jana 2014a: Latviešu valodas laterālo spraudzeņu akustisks raksturojums informantu vecuma grupā no 16 līdz 39 gadiem. – Linguistica Lettica 22, 158–172. Taperte Jana 2015: Spectral features of nasals in Standard Latvian. – Baltistica 50(1), 115–128. Prieiga internete: http://www.baltistica.lt/index.php/baltistica/issue/view/111. Taperte Jana 2016: Acoustic properties of trill in Standard Latvian (data from speakers of different age groups). – International Scientific Conference dedicated to the 80th anniversary of birth of professor Aleksas Girdenis (1936–2011) „Transformations of contemporary Baltic languages and dialects“, 2016 October 19–21, Vilnius, Lithuania. TARTIS – Mokomoji tarties ir kirčiavimo programa TARTIS. Prieiga internete: http://tartis.vdu.lt/fonetika-ir-tartis/igudziu-tobulinimas/garsu-ypatybes/. Ulvydas et al. – Lietuvių kalbos gramatika 1: Fonetika ir morfologija (daiktavardis, būdvardis, skaitvardis, įvardis), red. K. Ulvydas, Vilnius: Mintis, 1965. Urbanavičienė Jolita, Indričianė Inese, Jaroslavienė Jurgita, Grigorjevs Juris 2019: Baltų kalbų garsynas XXI a. pradžioje: Priebalsių instrumentinis tyrimas: mokslo monografija su garsinėmis iliustracijomis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Prieiga internete: https://doi.org/10.35321/e-pub.2.baltu-garsynas. Vaitkevičiūtė Valerija 2001: Lietuvių kalbos tarties pagrindai ir žodynas, Vilnius: Pradai. Vásquez Carranza, Luz Marina 2006: On the phonetic realization and distribution of Costa Rican rhotics. – Filología y Lingüística 32(2), 291–309. Straipsniai / Articles 123 JOLITA URBANAVIČIENĖ, JANA TAPERTE VLKK – Valstybinė lietuvių kalbos komisija. Prieiga: internete: https://vlkk.lt/vlkk-nutarimai/protokoliniai-nutarimai/rekomendacija-del-tarptautines-fonetines-abeceles-pritaikymo-bendrinės-lietuvių-kalbos-garsiniams-vienetams-žymėti [žiūrėta 2022–10-15]. Zinder Lev R. 1979: Зиндер, Лев Р. Общая фонетика [Obščaja fonetika], Москва: Высшая школа [Moskva: Vyššaja škola]. Lithuanian and Latvian Trills: An Acoustic and Statistical Study of Formant Structure SUMMARY The object of this study is the trills of contemporary Baltic languages produced in prevocalic (<R>VR), intervocalic (V<R>V) and postvocalic (RV<R>) positions. The aim of the paper is to analyze the structure of the first four formants, to compare their variation in the context of different vowels, to determine the statistical significance of the differences and to highlight the structure of formants in Lithuanian and Latvian. The data of 12 male speakers (6 native Lithuanian speakers and 6 native Latvian speakers aged 21–42) were analyzed; in total, 1458 realizations (810 Lithuanian and 648 Latvian) were studied. Formant values were measured using Praat, the obtained data were processed using Microsoft Excel, statistical analysis was performed using SPSS. The following trends in the structure of F1–F4 have been determined: 1. According to the formant data, Lat. [r] occupies an intermediate position between non-palatalized Lith. [r] and palatalized Lith. [rʲ], and this conclusion correlates with the results of other studies of consonants in the Baltic languages. 2. Lith. [r] has the highest F1 value, which is associated with velarization, and the lowest F1 value is found in Lith. [rʲ]. Lith. [rʲ] has the highest F2 value, which can be explained by secondary palatalization, while the lowest F2 is characteristic of non-palatalized Lith. [r]. Lat. [r] occupies an intermediate position between non-palatalized Lith. [r] and palatalized Lith. [rʲ]. 3. In Lithuanian, F1 values mainly depend on syllable position, and F2 values are the least variable. In Latvian, the syllable position of [r] has a statistically significant effect on all four formants. 124 Acta Linguistica Lithuanica LXXXVIII Lietuvių ir latvių kalbų virpamųjų sonantų formantės skirtingose pozicijose: akustinis ir statistinis tyrimas 4. Vowel context has a similar effect on formant structure of trills both in Lithuanian and Latvian: F1 is related to the height of the adjacent vowel (F1 lowers before high vowels, rises before low ones), while F2, F3, F4 depend on the backness of the adjacent vowel (F2 is lower in the context of back vowels and is higher in the context of front vowels). These correlations were not confirmed only for the Lith. [r] F4 formant data. 5. It was confirmed that syllable position affects the formants of the Lithuanian and Latvian trills differently: when comparing the <R>VR – V<R>V – RV<R> positions, the formant frequencies of Lat. [r] descend, while the formant frequencies of Lith. [r] and [r]ʲ], on the contrary, ascend (except F1). Įteikta 2022 m. spalio 26 d. JOLITA URBANAVIČIENĖ Lietuvių kalbos institutas Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva jolita.urbanavič[email protected] JANA TAPERTE Latvijas universiteto Latvių kalbos institutas Kalpaka bulvaris 4, LV-1050 Ryga, Latvija [email protected] Straipsniai / Articles 125